Kategorier
Doyle, Arthur Conan Ishiguro, Kazuo Josefsson, Josefiné Rohi, Pooneh

4 noveller: Kom så drar vi!, En familjemiddag, Den blå karbunkeln, Kräftfångst

Kom så drar vi!

Kom så drar vi! av Josefiné Josefsson kretsar kring en ung kvinna som lever sitt liv i ett högt tempo. Livet snurrar snabbt mellan fester, killar och ett hem där en mamma är påtagligt frånvarande. Plötsligt får hon beskedet: hon har blivit utvald att vara Stadens Stjärna. Som Stadens Stjärna kommer hon att få gå längst fram i paraden på studentdagen och att få hålla ett nyårstal, men framför allt är det nu som alla dörrar kommer att öppnas och livet ta en ny riktning. Det här är en novell med lika högt tempo som huvudpersonens liv och språket är lekfullt och fullt av liv, precis som hos en gymnasiestudent på väg ut i vuxenlivet. Jag älskar när författare tar ut svängarna med språket och det här är därtill en både mörk och rolig berättelse. Riktigt bra!

Betyg: 4+ hamburgertallrikar av 5.

Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 23. ISBN: 978-91-7589-337-2.

En familjemiddag

Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro har skrivit ett par av mina favoritromaner och med novellen En familjemiddag blir jag återigen tagen över hur mycket författaren lyckas skildra mellan raderna. Berättelsen kretsar kring en sargad familj som återses efter en tid när var och en har haft sina bekymmer på sitt håll: en son och en dotter återvänder till sitt föräldrahem, där pappan är ensam kvar, änkling, och med ett konkursat bolag bakom sig. Sonen har gjort föräldrarna besvikna och vet inte hur länge han ska stanna, vilket också är en besvikelse. Hos dem alla finns den störande tanken på den fru och mor som dött, förgiftad av fugufisk. Nu samlas de runt bordet på nytt. För att äta fisk. Det finns många bottnar i den här vemodiga berättelsen. Ett fantastiskt exempel på riktigt bra novellkonst.

Betyg: 5 modellbåtar av 5.

En familjemiddag av Kazuo Ishiguro

Originalets titel: A Family Supper (engelska). Översättare: Rose-Marie Nielsen. Utgivningsår: 1983 (första brittiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-283-2.

Den blå karbunkeln: Ur Sherlock Holmes äventyr

Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle är en mysig liten deckargåta med Sherlock Holmes och dr Watson i huvudrollerna. En oerhört värdefull ädelsten, stulen från en grevinna, har upphittats inuti en gås som en man har slängt ifrån sig i ett tumult på gatan. Efter sig lämnade han även sin illa medfarna hatt. Finns där alla ledtrådar som behövs för att gå till botten med vem som stulit grevinnans ädelsten? En pusslig och trevlig liten deckare i juletid.

Betyg: 4 tidningsnotiser av 5.

Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle

Originalets titel: The Adventure of the Blue Carbuncle (engelska). Översättare: Tom Wilson. Utgivningsår: 1907 (första svenska utgåvan i samlingen Sherlock Holmes Äfventyr, Björck & Börjesson), 2015 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 36. ISBN: 978-91-7589-102-6.

Kräftfångst

För några år sedan läste jag Pooneh Rohis debutroman Araben och blev djupt berörd. Jag har än idag inte läst någon som på ett skarpare sätt har lyckats förmedla den förlust det innebär att lämna sitt hemland och omfamna en ny kultur (eller att inte göra det). Kräftfångst är en novell på samma tema. Den här gången är det en ung man som har huvudrollen. Han befinner sig på sommarstället tillsammans med sin livskamrat, infödd svenska, och deras barn. Det är dags att plocka upp kräftor ur sjön och de ror ut med båten i mörkret. “Jag ger dig minnen nu”, tänker han. Men vad har det för pris? Jag blev väldigt berörd även av Rohis novell om att försöka hantera och leva i två kulturer. En fantastisk berättelse som trots sitt ringa sidantal rymmer väldigt mycket.

Betyg: 5 studentrum av 5.

Kräftfångst av Pooneh Rohi.

Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 19. ISBN: 978-91-7589-302-0.

Kategorier
Moberg, Vilhelm

Din stund på jorden

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg är en otroligt tänkvärd och fin bok om att se tillbaka på livet. Vad gör du av din stund på jorden? Betyg: 5 kaniner av 5.

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg är en av Mobergs sista böcker. När den kom till var Moberg i 65-årsåldern och hans Utvandrarsvit var avslutad. Det är lätt att tänka sig att Moberg vid den tiden hade anledning att blicka bakåt och fundera över sitt livsverk. Det är också med den vemodiga tonen han berättar Din stund på jorden.

Boken kretsar kring svenskamerikanen Albert Carlson, som nu har avslutat de affärer han har ägnat sig åt i yrkeslivet. Trots att han aldrig tänkte bli affärsman var det precis det han blev. En hel del annat fick stå tillbaka. Nu sitter han på ett hotellrum i Kalifornien och funderar på sitt liv: fruar har blivit exfruar, barn har blivit vuxna och han förefaller inte vara speciellt djupt engagerad i deras liv. Nu räknar han sina slantar och försöker att få sin nya pensionärstillvaro att gå ihop.

Men mest av allt rör sig tankarna mot hemtrakten, så om det kanske blir för många som utvandrat. Han minns sin uppväxt i småländska Bjurbäcken, högt och lågt, ljust och mörkt: första kärleken, bedrövelsen när hans kaninungar blev tagna av familjens jakthund och mycket annat. Alldeles särskilt rör sig tankarna mot storebror Sigfrid, som tog värvning och kom hem helt förändrad, dödssjuk. Sigfrids stund på jorden blev väldigt kort. Varför? Arvid minns tillbaka till detta sorgliga och den hemlighet som mörkades under många år.

Din stund på jorden är en lågmäld och vemodig tillbakablick på ett liv som blev vad det blev och de människor och platser som förlorats längs vägen. Jag läste och blev alldeles berörd. Ett liv kan bli så kort. Vad gör du med just din stund?

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Uppläsare: Iwar Wiklander.
Utgivningsår: 1963 (första utgåvan, Bonniers), 1996 (den här Radioföljetongen, producerad av Inga Rexed för Sveriges radio), 2012 (nyutgåvan på bilden, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 299 (ca 11 h lyssning).
ISBN: 9789100566975, 9789174295047.

Vilhelm Moberg flyttade från sin småländska hembygd redan när han var några och tjugo, men i sitt författarskap lämnade han den aldrig. De romaner som utspelas bortom Värendsbygden handlar nästan alltid om längtan tillbaka dit, till jorden, till ursprunget.Din stund på jorden (1963) kan läsas som ett avsked till den utvandrarvärld som sysselsatte Moberg i över tio år. Affärsmannen och svenskamerikanen Albert Carlson sitter i början av sextiotalet på ett hotellrum i Kalifornien och försöker få syn på sitt eget liv. Bruset från Stilla havet blandas i hans fantasi med sorlet från Bjurbäcken intill fädernehemmet, och Carlson minns sin älskade storebror Sigfrid som dog när han var pojke. Broderns uppmaning att ta väl vara på livet, på ”din stund på jorden”, blir romanens sorgsna credo.

Förlagets beskrivning

Vilhelm Moberg

Vilhelm Moberg (1898–1973) var en svensk författare, känd för bland annat Utvandrarböckerna, som brukar hållas för några av de viktigaste verken i den moderna svenska litteraturen.

Kategorier
Sahin, Burcu

Broderier

Broderier av Burcu Sahin är en diktsamling om handarbete och kvinnoliv, traditioner och migration. Det känns fint att låta dikter som kretsar kring just handarbete låta berättelsen växa fram som en väv! Betyg: 4 spetskanter av 5.

Under årets Littfest var jag på plats när det tillkännagavs vem som vunnit årets Katapultpris, Sveriges författarförbunds debutantpris. Vinnaren blev Burcu Sahin, som belönades för sin diktsamling Broderier, en bok som jag omedelbart såg till att skaffa mig.

Det är en liten bok, fylld med kvinnor: kvinnor böjda över sömnad och broderier, kvinnor böjda i bön, kvinnor i en självklar gemenskap, masserande varandras nackar. Det är också en bok om sorg och förlust och om migration. Genom hela boken löper just sömnaden som en röd tråd (förlåt för ordvitsen) och bildar en rik väv. Handarbetet blir en väg både framåt och bakåt, till traditionerna och kulturen. Jag tycker att det är en väldigt rik och fin berättelse.

Ibland blir poesi för “svårt” för mig, men jag brukar ta mig läsarens frihet att läsa in det jag spontant känner under läsningens gång. Förmodligen missar jag någonting, förmodligen är det något lager som går mig förbi och flyger över huvudet. Men det gör inget! Det här är en fin diktsamling och det känns tacksamt att författaren har valt att låta dikterna kretsa kring just broderier, som verkligen fungerar som metaforer på många plan. Det gör att det trots allt är ganska lätt att följa med och det gillar jag. Det känns också härligt att bjuda in till detta kvinnliga universum och lyfta handarbetet, hantverket.

rötterna är kraftiga
liknar anklagelser

de yngsta grenarna kapas
faller under mödrarnas
befallningar

rötterna sprider sig
förgrenas likt linjerna
i dina fotsulor

dokumenteras
inför ännu oskrivna böcker

där roten kapas
växer trådar ut

Ur Broderier av Burcu Sahin

Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 80.
ISBN: 9789100174934, 9789100174941.

det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss

Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.

(Förlagets beskrivning)
Broderier av Burcu Sahin
Broderier av Burcu Sahin

Burcu Sahin

Burcu Sahin (född 1993) är en svensk författare och lärare i skrivande, bland annat på Biskops-Arnös skrivarlinje. Broderier (2018) är hennes debut.

Kategorier
Combüchen, Sigrid

Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen är en stark och intressant berättelse om att det pris som krävs av den som tvingas fly. Betyg: 4 kamphundar av 5.

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen
Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen

Imorgon är det dags för Augustgalan, då vinnarna av årets Augustpris utses. Jag tog chansen att ta emot ett recensionsexemplar av en av titlarna som nominerats i kategorin Årets svenska skönlitterära bok, nämligen Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen.

I den här romanen får läsaren följa Sidonie & Nathalie, som är på flykt från Frankrike till Sverige. Året är 1944 och de har båda gjort stora förluster och lämnar nu allt och alla bakom sig. På vägen förlorar de allt mer, om än främst av det materiella slaget. Smycken och klenoder som de tagit med sig går snart som betalningsmedel för att få hjälp längs flyktvägen. Jag har inte på något sätt varit på flykt själv, men på något sätt känns det här som en skildring som många nutida flyktingar kan känna igen sig i. Combüchen skriver med sinne för detaljer och lyckas genom dem bygga upp starka känslor mellan raderna.

I Sverige måste Sidonie och Nathalie lämna ifrån sig än mer: egentligen hela sina identiteter. Sidonie blir Siv och Nathalie blir Nanna. Flykten tar dem inledningsvis till en stor gård, där duon börjar lösas upp. Sidonie har språköra och kan snabbt börja plocka upp svenskan och lära känna de svenska arbetskamraterna. Hon är också händig i köket och den franska kokkonsten imponerar och hjälper henne att raskt avancera till att syssla i köket. Nathalie blir kvar med grovjobb på gården och den enda hon försiktigt försöker att kommunicera med är en polsk man, med vilken hon egentligen endast kan kommunicera med tecken och gester. Ibland behövs inte mer än några försiktiga tecken för att visa vilka oerhörda sorger som finns i bagaget och som också kan utgöra en slags gemenskap.

Berättelsen varvas också med nutid, där Nathalie ska fira sin 90-årsdag i Nordnorge, där man förstår att hon levt större delen av sitt liv. Hur vägen ledde henne dit är något man som läsare blir nyfiken över.

Jag kan erkänna att jag hade svårt att komma in i Sidonie & Nathalie. Trots att den är en högst normallång roman så kändes det som att jag inte kom någon vart i läsningen. Jag tror att det var detaljrikedomen som satte käppar i hjulet och också att jag tyckte att för många trådar hängde löst. Vilka är de här kvinnorna? Varför verkar de inte känna varandra? Vart är de på väg? Hur ska det gå? Snart började jag dock fängslas av berättelsen och jag tycker verkligen att den berörde. En del bilder som Combüchen målar upp av Sidonie och Nathalie och av hur de på sina olika sätt försöker att hantera flykten, är bilder som jag alltid kommer att bära med mig. Det är en bok som till stora delar utspelar sig under Andra världskriget, men på något sätt tror jag också att den ger en allmän bild av vad det kan krävas för uppoffringar att fly. Det är en väldigt stark bok, som är svår att skaka av sig, inte minst när man tänker på hur många som är på flykt även idag.

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen
Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen

Sidonie & Nathalie

Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 317.
ISBN: 978-91-1-307896-0.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Sigrid Combüchen

Sigrid Combüchen (född 1942) är en svensk författare och journalist. Hon är född i Tyskland, men kom till Sverige som 6-åring. Combüchen debuterade som författare med Ett rumsrent sällskap 1960 och har därefter skrivit ett antal romaner, varav många har hyllats och belönats med fina priser. 2010 vann hon Augustpriset för Spill – en damroman. Nu, 2017, är hon åter Augustprisnominerad med sin senaste roman, Sidonie & Nathalie.

Förlagets beskrivning

“Mars 1944. Sidonie och Nathalie är på flykt genom ett krigshärjat Tyskland. De känner inte varandra och de förblir främlingar för varandra – av nödvändighet. Nathalie är välutbildad och fint gift men har förlorat sin familj. Sidonie ljuger om vem hon är men hennes papper säger att hon arbetat som kallskänka och suttit i fängelse för misshandel.

Med sina sista tillgångar tar de sig över Öresund. I Sverige får rena kläder, döps om till Siv och Nanna och får arbeta för mat och husrum. Men flykten är på intet sätt över.
Långt senare firar Nathalie motvilligt sin nittioårsdag. Hon fick ett andra liv i Nordnorge, har en dotter och fyra barnbarn som oroar sig för henne. Men hon hugger ännu sin egen ved och tillbringar sömnlösa sommarnätter vid ett fönster och minns, medan hon ser kajakerna paddla under Lofotväggen.

Sidonie & Nathalie är en mörk men skimrande roman om flyktens och överlevnadens villkor.”

Kategorier
Diakité, Jason

En droppe midnatt: en familjebiografi

En droppe midnatt av Jason “Timbuktu” Diakité är en personlig och stark berättelse om ursprung och framtid, rasism och medborgarrättsrörelsen. Betyg: 4 skvallerjournalister av 5.

En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité
En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité

Jason Diakité  har en vit mamma och en svart pappa. Hans hudfärg är således ljusare än faderns, men mörkare än moderns. I den amerikanska södern hade Diakité vid det förra sekelskiftet ändå kallats för “Negro”. I sin uppväxts Lund kallas Diakité för “Niggerbajs”, vilket får honom att studera sin vita pigmentfläck på handen och hoppas på att den ska breda ut sig. Det har inte varit lätt för honom att förhålla sig till sin hudfärg och sitt ursprung. Kan man vara hälften svart och hälften vit? Eller både svart och vit? Vad skulle eventuella framtida barn kallas? Diakité konstaterar att om han skaffade barn med en vit kvinna så skulle barnens hud få samma nyans som nötkräm. Några generationer senare, om de eventuella framtida barnen skaffade barn med en vit partner, skulle det inte längre finnas några synliga tecken på det “svarta” ursprung, droppen av midnatt, som ärvts från de anfäder som togs som slavar och tvingades slita ont på bomullsfälten i den amerikanska södern. Barnens hud skulle ha samma färg som blöt bomull.

När något av en 40-årskris slår till börjar frågorna om släktens historia, arvet och framtiden, pocka särskilt starkt och Diakité bestämmer sig för att söka sitt ursprung och att närma sig sin släkts historia.  Det får honom att på allvar försöka komma sin far inpå livet och det tar honom också över Atlanten och till den amerikanska södern, med sina klassklyftor och mörka historia av slaveri.

Resultatet av Diakités efterforskningar och insikter är den här biografin, där han berättar personligt och starkt om sig själv och sin släkt och drar linjer och paralleller till black power-rörelsen, den rasism han mött under sin uppväxt, vägen till att bli hip hop-artist och en hel del annat. I några sidospår gör han t.ex. betraktelser kring mat och konstaterar att mat är en klassfråga – i USA är det de fattiga, de svarta, som äter de tomma kolhydraterna som försämrar deras hälsa. Men han lyfter också den fantastiska matkultur, inte sällan kaloristinn i och för sig, som de svarta i den amerikanska södern stolt kan ta åt sig äran för.

Det finns mycket tänkvärt och intressant att hämta i den här boken, som verkligen är något helt annat än en vanlig “kändisbiografi”. Det här är en bok med långt högre ambitioner än så och den kan absolut läsas även av de som eventuellt inte har fallit för den musik som Jason Diakité gör (under artistnamnet Timbuktu). Det här är en både intressant och viktig berättelse om rasism.

En droppe midnatt är skriven av Jason Diakité tillsammans med författaren och journalisten Mustafa Can, som har stått för bearbetningen, och resultatet är riktigt bra – berättelsen håller ihop fint, samtidigt som Diakités röst känns igen. Om man, liksom jag, väljer att lyssna på ljudboksversionen får man dessutom höra Diakité läsa sin egen bok, vilket verkligen lyfter texten. Jag kan helt klart rekommendera den här boken och jag kan också uppmana alla som får chansen att lyssna på Jason Diakité om det ges möjlighet att höra honom berätta om sin bok under någon form av författarsamtal eller uppläsning, eller varför inte på den kommande scenföreställningen med samma namn som boken (kan ses på Cirkus i Stockholm och Slagthuset i Malmö hösten 2017). Själv såg jag honom på Littfest i våras och jag kan lova att ingen gick från lokalen oberörd.

Som en liten anekdot kan jag förresten säga att Jason Diakités “star quality” är något utöver det vanliga. Jag har sett honom uppträda live (som hip hop-artist) hoppandes på kryckor. På Littfest var hans flyg försenat och uppmärksamma personer i publiken kunde då se honom smyga diskret över scenen med väska och allt – direkt från taxin med andra ord – bara för att någon sekund senare fullständigt leverera i ett författarsamtal där han intervjuades av Annika Norlin. Det verkar inte finnas mycket som kan rubba Jason Diakité och hans genuinitet och äkthet gör att det inte går annat än att tycka om honom.

En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité
En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité

Om Jason Diakité och En droppe midnatt

Jason Diakité (född 1975) är en svensk hiphopartist som har belönats med en lång rad grammisar och andra fina priser för den musik han skapat under artistnamnet Timbuktu. Diakité har också belönats med ett antal priser för sitt engagemang mot rasism, däribland 5i12-priset (2013). Diakité har också synts och hörts en hel del i TV och radio. En droppe midnatt (2016) är Jason Diakités första roman, men han har också skrivit en del andra texter, däribland har han författat texten till konstbarnboken Kor han drömma (2013), med illustrationer av Maria Bajt. Han har står också för den svenska översättningen av ungdomsromanen Crossover (2017) av Alexander Kwame. Jason Diakité har en hemsida, en Facebooksida och en YouTube-kanal, instagrammar under @jasontmbk och twittrar under @jasontimbuktu.

Bearbetning: Mustafa Can.
Uppläsare: Jason Diakité.
Utgivningsår: 2016 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här ljudboksutåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 309 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 978-91-0-016757-8, 978-91-7647-090-9.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

“31 år senare sitter jag i mammas lägenhet på Östra Torn i Lund och minns klasskamraternas glåpord som gjorde det omöjligt för mig att undfly sanningen att min hudfärg var avgörande för hur världen skulle bemöta mej. Jag minns min irrande, envisa jakt efter en mindre splittrad identitet. Jag söker fortfarande platsen där jag hör hemma. En plats där jag inte är mitt emellan. Där jag inte behöver påminnas om mitt hälftenskap. Jag har under så lång tid varken känt mej svensk eller amerikansk, vit eller svart. Jag vet inte om jag kan leva med tanken på att hem bara ska finnas inom mej och aldrig få bli en fysisk plats…

Jag tar fram farfar Silas gamla beiga rock där den hänger längst in i garderoben. Det enda jag förutom några vaga minnen har från honom. Det är så många frågor jag skulle vilja ställa farfar. Den enkle kyparen som i alla fall alltid hade blanka skor. Han som lämnade den fattiga Södern 1920 i hopp om ett bättre liv i Harlem. Samma Harlem som pappa lämnade 1968 i hopp om ett bättre liv i Lund. Varken mamma eller pappa minns att dom någonsin hade ett samtal med honom om hans liv, hans strävan, hans drömmar, hans sorger eller passionerade stunder.

Jag knyter den gröna slipsen runt halsen, tar på mig farfars slitna trenchcoat, mina nyputsade bruna läderskor och går ut.”

I sökandet efter sina rötter gräver Jason ”Timbuktu” Diakité i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige. En droppe midnatt är en gripande berättelse om härkomst, identitet, motstånd, rasism och längtan efter tillhörighet.”