Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi – en rörande och störande berättelse om kärleken till en man som aldrig sviktar i sina känslor till huvudpersonen, men som heller aldrig kan vara henne trogen.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Agneta Pleijels memoarer har nu rört sig från barndom (Spådomen) och unga vuxna-liv (Doften av en man) till det vuxenliv, medelålder och ålderdom som Sniglar och snö rör sig kring. Pleijel skriver om karriären, som hon försöker hinna med samtidigt som hon är småbarnsförälder. Hon har ett stabilt jobb på Aftonbladets kulturredaktion och blir så småningom kulturchef, ivrigt påhejad av sin företrädare, som lobbar in henne i denna mansdominerade värld. Helt tillfredsställande är dock inte jobbet: hon har höga ideal, som inte nödvändigtvis funkar med den krassa verkligheten på en kvällstidning med ambitioner att sälja stora upplagor, och en spirande längtan efter att få skriva skönlitteratur.
Privatlivet är inte heller tillfredsställande. Utan omsvep hänger hon ut förhållandet med ex-sambon som totalt dött, nödtorftigt sammanhållet av den dotter de oplanerat får tillsammans och som barnets pappa inte alls önskat sig. Det är inte det enda Pleijel beskriver naket och öppet. När relationen så småningom tar slut kommer snart hennes livs kärlek in i bilden: M. Det som följer är en djup kärlek, helt utan tvivel från någon part, som står bergfast trots M:s återkommande otrohet. Pleijel vill ha barn, M skaffar barn med en annan kvinna. Det kommer också komma en annan kvinna in i M:s liv – han hävdar bestämt att han älskar båda två. Inte många författare skulle kunna få det att låta som en exklusiv kärleksrelation värd namnet, men Pleijel får verkligen fram känslan av det speciella band hon och M har mellan sig.
De relationer Pleijel målar upp – den kärlekslösa, den kärleksfyllda (men komplicerade) – men också en helt ofattbar affär hon har med en karl med sexuella fantasier om Pleijels egen dotter(!!!), är fascinerande. Jag relaterar oerhört lite, förstår väldigt lite, men Pleijel skriver verkligen fram någonting som känns alldeles ärligt och som stör mig, på ett bra sätt. Det här är ingen bok som liknar en massa andra böcker, det är en skildring rakt från livet (fast såklart är det ju skönlitteratur och ingen dokumentär), och den väcker både tankar och känslor.
Relationen med M är en av bokens största pusselbitar, men Sniglar och snö är också en roman som rymmer mycket mer. Det är också en berörande berättelse om åldrande föräldrar och en oerhört fint bok om längtan efter att få skriva. Det är glädjande att Agneta Pleijel slog igenom som författare så småningom, för skriva, det kan hon! Det finns så många fallgropar med memoarer – vad ska tas med och vad ska skalas bort när man försöker återberätta ett liv? – men Pleijel har en säker stil och ett precist språk, ingenting känns överflödigt.
Sniglar och snö har varit en tankeväckande läsning och jag är glad att jag har tagit mig an den. Samtidigt har jag en känsla av att Spådomen hade en skärpa som Sniglar och snö inte riktigt har. Jag blev inte lika såld på Sniglar och snö, som den första delen i memoarerna, men kan inte exakt sätta fingret på varför. Kanske är det så enkelt som att uppväxtskildringar tilltalar mig mer än berättelser från mitt i livet, men det kan man ju inte lasta Sniglar och snö för.
Sniglar och snö
Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi som inleddes med Spådomen och Doften av en man. Boken gavs ut av Norstedts 2023. ISBN: 9789113127736, 9789113127750.
Agneta Pleijel
Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).
Kirke, av Madeline Miller, återberättar myten om Kirke, en trollkunnig gudinna, som här har huvudrollen medan välbekanta män, gudar och hjältar, har biroller.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I grekisk mytologi var Kirke en gudinna, nymf, häxa. Jag kan inte påstå att jag kan min grekiska mytologi, men kanske just därför fann jag Madeline Millers roman fängslande. Här har Kirke huvudrollen och läsaren får följa henne i hennes liv bland gudarna. Trots att hon är dotter till en av de mäktigaste gudarna, Helios, verkar hon till en början inte bära på några särskilda krafter eller förmågor, men efterhand visar det sig att hon kan något som rent av kan få Zeus att känna tvekan: hon är trollkunnig.
Trolldomen skickar henne så småningom i förvisning. Hon döms att för evig tid leva på en öde ö, som paradoxalt nog inte framstår som ett rent straff. Där lever hon i bekvämlighet och kan fördjupa sig i sina intressen: örter och sina djur (framsidan till trots har hon lejon till följeslagare). Ibland kommer andra nymfer dit. Ibland får hon besök av Hermes, vilket alltså innebär att hon heller inte behöver avstå sex.
Först när ett skepp med dödliga lägger till blir stämningen en annan. Männen är i nöd och Kirke blir gästfri. När männen blir varse att Kirke lever ensam på ön utsätter de hennes för sexuella övergrepp, som skakar henne hårt och får henne att utveckla en strategi: hon förvandlar männen till grisar. Med tiden kommer hon att ha svinstior fulla, däribland hela Odysseus besättning när de så småningom kommer dit.
Odysseus, däremot, dras hon till och blir förälskad i. Kirke förför honom och för hans skulle låter hon för första gången svinen återta sina mänskliga skepnader. Hon håller dock kvar Odysseus och hans mannar på ön. Månaderna går och när Odysseus till slut lyckas bli övertalad av sitt manskap att de måste återvända till sina hem, lämnar de inte bara Kirke utan också det som kommer att bli sonen Telemagos, Odysseus son. Moderskapet förändrar Kirke i grunden. Ingenting blir viktigare än att skydda sonen, han som dessutom är dödlig.
Jag har aldrig riktigt fastnat för sagor, som de i den grekiska mytologin. Mina fördomar säger att de allt som oftast handlar om män, våld, krig – allt utspelat i ett sammanhang som känns avlägset och svårt att relatera till. Miller lyckas med något jag inte trodde skulle hända: jag blir faktiskt både fängslad och berörd av den här berättelsen. Kirke är gudinna, i en totalt annan tid och en totalt annan värld än min, men hon blir ändå levande och mycket av det hon brottas med är helt allmängiltigt. Moderskap, relationer, kärlek och mycket annat avhandlas här i en episk berättelse, men är samtidigt helt tidlöst och nära.
Kirke var verkligen en positiv överraskning för mig. Jag visste ingenting om Kirke innan jag tog mig an den här romanen, medan många av bokens bipersoner, som Odysseus och Helios till exempel, har ingått i undervisningen i skolan. Att flytta perspektiven, från alla dessa krigare och manliga gudar, har verkligen väckt mitt intresse.
Boken är lite för spretig och lite för lång, men det gör ingenting. Det här är en mäktig och intresseväckande bok, fylld av magi, starka känslor och spänning.
Kirke
Circe översattes till svenska av Niclas Nilsson och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2019. ISBN: 9789146235507, 9789146235514.
Eufori, av Elin Cullhed, är en roman om Sylvia Plath: en fantastisk författare, en trött småbarnsförälder, en bedragen hustru, en kvinna med ett bagage med svår psykisk ohälsa. Det är en mycket drabbande berättelse om att kämpa mot ångest.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Eufori, av Elin Cullhed, är en roman om författaren Sylvia Plath. Att det är roman innebär naturligtvis att boken inte är en biografi eller en dokumentär, men självklart bygger berättelsen på den verkliga personen Sylvia Plath. När boken tar sin början har Sylvia lämnat USA, lämnat London och har slagit sig ner i ett lantligt Devon tillsammans med tvååriga dottern Frieda och maken Ted Hughes. Snart kommer familjen dessutom få tillökning: Sylvia är höggravid. Planerna är stora för huset och odlingarna. Och för skrivandet. Verkligheten vill dock något annat.
Glaskupan, det som kommer bli romandebuten så småningom, ligger som ett färdigt manus, redo att skickas in, men Sylvia har svårt att samla tid och energi för sitt egna skrivande. Det är främst Ted som skriver, läser in texter för BBC och har anledning att åka in till London. Sylvia, som lidit av djupa depressioner tidigare i livet, hamnar i en ångestfylld situation som bara blir värre och värre.
I Eufori beskriver Cullhed det som kom att bli början på slutet av Sylvia Plaths alldeles för korta liv. Jag har läst Glaskupan, som på många sätt har många paralleller till författaren själv, och gripits av den starka skildringen av att bli psykiskt sjuk. Det här är en roman på samma tema. Det är en mycket ångestfylld och förtvivlad själ som läsaren får följa. När Ted är otrogen och inleder en relation med en annan kvinna beskrivs en situation som är psykiskt övermäktig att klara av. Och där står Sylvia, med två små barn ute på landet.
Det är en berörande bok, en intensiv och känslofylld läsning. Med det sagt: det är också en mycket lång bok, för att bara vara knappa 300 sidor. Trots att jag älskade Glaskupan (eller kanske just därför?), och att Eufori har väldigt starkt släktskap med just den romanen, tyckte jag att Eufori var seg. Jag hade ett motstånd mot läsningen, kanske för att Sylvia Plaths öde redan är känt. Det finns ingen spänning, man läser inte med en förhoppning om att hon ska resa sig, det är bara en lång, lång, lång resa utför. Det är drabbande, absolut, men det var tyvärr inte riktigt den vassa roman jag hade hoppats på.
Eufori
Eufori gavs ut av Wahlström & Widstrand 2021. ISBN: 9789146237303.
Elin Cullhed
Elin Cullhed (född 1983) är en svensk författare. 2021 belönades hon med Augustpriset för sin roman Eufori.
Pachinko, av Min Jin Lee, är en roman som spänner över flera generationer i en familj med sina rötter i Sydkorea. De kommer från fattiga och svåra omständigheter, men flyttar till Japan och kommer med tiden att få helt andra ekonomiska förutsättningar. Ingenting ändras dock när det gäller den utbredda rasism de utsätts för.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Pachinko är en släktkrönika skriven av den amerikanska författaren Min Jin Lee, som med rötter i Sydkorea har tagit sig an att skildra en del av landets historia och situationen för några av de många koreaner, och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn, som bosatt sig i Japan och aldrig riktigt blivit en del av samhället. Boken tar sin början 1910 och följer en fattig koreansk familj som driver ett litet pensionat. Landet är ockuperat av Japan och befolkningen lever under förtryck. Livet för den vuxna dottern, Sunja, kommer dock att ta en annan riktning när hon gifter sig och flyttar till Osaka. Giftermålet är ett hastigt uppkommet arrangemang för att rädda hennes heder – hon är gravid och pappan är en stormrik korean med fru och barn i Japan. När Sunja får reda på att barnets pappa redan är gift vill hon bryta kontakten direkt, men genom åren kommer han dyka upp på nytt, hjälpa dem när familjen som mest behöver, men också förmörka deras tillvaro genom sina kopplingar till maffia och skumraskaffärer. Den äkta maken blir istället en godhjärtad pastor, som inte hinner få speciellt många år i Osaka innan han grips och fängslas.
Tillvaron är inte enkel i det nya landet – rasismen mot koreaner är utbredd, fattigdomen stor och familjen lever i ett slumområde och får kämpa för att hålla sig över ytan. Boken följer sedan ytterligare två generationer i familjen: koreanskjapaner, födda i Japan, med med Sydkoreanskt pass och illa sedda av stora delar av den japanska befolkningen. De ekonomiska förutsättningarna kommer med tiden att ändras radikalt tack vare att Sunjas yngre son börjar jobba inom pachinko, det flipperliknande automatspelet, som är omåttligt populärt i Japan. Familjens status ändras dock inte: de bemöts med misstänksamhet. Att vara korean och att äga pachinkohall är två omständigheter som gör att många japaner ser dem som opålitliga, rent av kriminella.
Pachinko är en berörande bok om rasism och klass som följer med över generationer. Det är en bok som pekar på hur svårt det kan vara att lyfta sig från sin bakgrund. Boken ger faktiskt den negativa, men kanske inte helt falska, bilden att det är lönlöst att kämpa emot – varken pengar eller studier eller flytt tycks kunna ändra någonting i grunden för familjen vi får följa i Pachinko.
Jag har läst boken under min semester och för mig känns det som den perfekta sommarläsningen. Med sina drygt 500 sidor tar den sin tid att ta sig igenom och att läsa den är lite som att kolla på en såpa eller en TV-serie som pågår och pågår. Jag menar det inte som något negativt. Det är härligt att få följa, och lära känna, några personer under lång tid, både i bemärkelsen att boken har räckt typ hela semestern och i bemärkelsen att boken sträcker sig från 1910 till 1989. Mycket hinner hända innan sista sidan är vänd: liv, död, sorg, lycka. Det är en bok som innehåller det mesta och därtill har en engagerande och viktig berättelse om koreanskjapaner och relationen mellan Sydkorea och Japan. Det är helt enkelt en riktigt bra bok! Kanske är den lite för lång, lite för spretig, men i det stora hela är det en riktigt fin läsupplevelse.
Pachinko
Pachinko finns översatt till svenska av Lars Ahlström och utgiven av Bokförlaget Polaris 2018. ISBN: 9789177950677.
Min Jin Lee
Min Jin Lee (född 1968) är en amerikansk författare, född i Sydkorea.
Älskad, saknad, av Joyce Carol Oates, är en underbar roman om ett sorgeår: att hitta tillbaka till livet och att växa som människa efter förlusten av en förälder.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
I Älskad, saknad, av Joyce Carol Oates, förlorar Nikki sin mamma på det allra mest förfärliga sätt: hon hittar sin mamma mördad i hemmet, knivskuren till döds efter vad som visar sig vara ett rån. Allt går i ett snabbt tempo efter mordet och Nikki och systern Clare tar sig snart an det stora jobbet att rensa ur sitt föräldrahem för att kunna lägga ut huset till försäljning. Sedan går luften ur dem. Sorgen kommer ikapp och sätter allt på paus. Till omgivningens förvåning flyttar Nikki in i mammans hus – tillfälligt, menar hon – och börjar om från början med den påbörjade rensningen. Clare reagerar på annat sätt och det skaver rejält mellan syskonen.
Nu börjar ett år av sorgearbete. Nikki rensar, hittar ledtrådar till vem hennes mamma var och försöker gå i moderns fotspår. Mamman, som var omtänksamheten själv, spenderade en stor del av sin tid åt att jobba ideellt och ställa upp för andra. Nu börjar Nikki, i mindre skala, göra samma sak.
Älskad, saknad är en oerhört smärtsam och fin berättelse om att förlora en förälder. Det är också en trösterik berättelse, på så sätt att i denna förfärliga situation växer också något gott. Med moderns död stjälps Nikkis liv på ända, men det blir också ett tillfälle för henne att stanna upp och våga låta livet ta en ny riktning.
Det här är andra gången jag läser den här romanen. Jag vet att jag gav boken ett högt betyg när jag läste den senast och jag mindes också huvuddragen i den, men i övrigt var det ärligt talat som att läsa en helt ny bok. Jag läste med viss bävan: det är ju inte alltid en bok håller för omläsning, särskilt inte när det har gått många år sedan senast. Älskad, saknad gick dock rakt in i hjärtat även den här gången, även om jag misstänker att jag läste den på ett helt annat sätt idag än när det begav sig 2008. Något jag oroade mig lite för var att boken skulle kännas för lång. Mycket kan man säga om Oates, men hon brukar inte direkt skriva kort och komprimerat. Jag hade inte behövt oroa mig. Visst hade man kunnat få fram budskapet på mindre än 430 sidor (tror jag), men ingenting i texten stör eller känns onödigt. Det är rakt igenom en fin och berörande bok, tycker jag. En av Oates bästa!
Älskad, saknad
Missing mom har översatts till svenska av Ulla Danielsson och getts ut av Albert Bonniers förlag (2006). ISBN: 9100111082.
Joyce Carol Oates
Joyce Carol Oates (född 1938) är en amerikansk författare. Hon har även skrivit romaner under pseudonymerna Rosamond Smith och Lauren Kelly.
Detaljerna, av Ia Genberg, är en fantastisk kortroman om livet och formande möten. Utrymme ges åt fyra personer som berättarrösten mött tidigare i livet och som lett henne mot en ny riktning. Fast kanske allra viktigaste är det andra, det konstanta mellan raderna.
Detaljerna, av Ia Genberg, inleds med att bokens berättare, en medelålders kvinna, drabbad av feber, ser tillbaka på händelser och möten i livet. I fyra delar återberättas skeenden som kretsar kring fyra olika personer, personer som tagit stor plats, men som inte längre finns kvar. Någonstans i bakgrunden finns det konstanta: vännen Sally, en karaktär som just inte ges något utrymme alls i boken, men som ändå finns där, som en röd tråd.
I fyra berättelser, som skulle kunna läsas fristående om man så vill, återberättas ett liv, så som det formats av de möten huvudpersonen hunnit med hittills. Det är fint. Precis så är livet: som en ström att följa med i och formas av. Författaren skriver om en hastigt uppblossad passion, som får hela livet att ändra riktning. Hon skriver om hur livet med en sambo kan gå från något självklart till något skavande och om hur en speciell vänskapsrelation kan fortsätta att väcka frågor resten av livet. Allra sist kommer bokens kanske starkaste del, en berättelse om huvudpersonens mamma och mammans livslånga kamp mot psykisk sjukdom och psykisk ohälsa.
Varje möte och varje händelse puffar livet i någon riktning. Kanske allra mest formande för bokens berättare är naturligtvis relationen med modern, en relation som tidigt försvåras av moderns sjukdom och oförmåga att ta hand om sitt barn. Andra möten och händelser är intensiva medan de pågår, för att sedan inte lämna mycket mer tydliga spår än läsupplevelser för evigt förknippade med då. Och ibland en undran av vad som egentligen hände?
Jag brukar uppskatta när författaren lämnar en del åt läsaren och här är det mycket att fylla i själv – det finns ingen kronologisk ordning att hänga upp berättelsen på och med de ca 150 sidorna är det inte direkt en tegelsten. Ändå är det ingen svårläst roman. Inte heller upplever jag den som tunn i någon negativ bemärkelse. Trots sitt ringa sidantal är den faktiskt fylld av det titeln skvallrar om: detaljer, inte minst i de pricksäkert valda tidsmarkörerna: ett millennieskifte som ska ringas in, telefonkataloger…
Detaljerna är en fantastisk liten roman. Jag älskar de till synes helt fristående berättelserna och allt de lyckas berätta om ett liv och de möten livet består av. Bokens fyra delar är otroligt bra var och en, men helheten som växer fram är också någonting stort. Det här gillade jag!
Detaljerna
Förlag: Weyler (2022). ISBN: 9789127175549.
Ia Genberg
Ia Genberg (född 1967) är en svensk journalist och författare.
Hjärtat, av Malin Kivelä, är en kort och drabbande roman där både liv och död känns obarmhärtigt nära: huvudpersonen har precis blivit mor till ett hjärtsjukt barn.
Hjärtat, av Malin Kivelä, är en roman om att bli mor till ett svårt sjukt barn. Det finns någonting alldeles speciellt i att just den kombinationen: ett nytt liv välkomnas till den här världen samtidigt som döden hotar och ställer allt på ända. Den alldeles speciella tiden, när band knyts till ett nytt liv, när en nyförlöst kropp börjar sin långa återhämtning och när allting liksom håller andan – så kände i alla fall jag när jag blev förälder och hela livet blev annorlunda i ett slag – blandas här med obarmhärtig väntan på en helt nödvändig hjärtoperation. Det lilla barnet, så nytt och främmande, kommer inte att överleva utan operationen .
Det är ingen lång bok, men den skapar en fantastisk känsla av den bubbla som huvudpersonen hamnar i under dessa långa, lågintensivt dramatiska, dagarna på sjukhuset. Samtidigt pågår en slags lunk på det sjukhus som bär upp det lilla barnets liv. Det är en miljö där modern till ett dödssjukt barn kan låna ett lakan, men inte fler, och en värld där läkare utför totat avgörande kirurgi för att sedan sluta för dagen och glömma alltihop. Det finns någonting både skrämmande och fint i Kiveläs berättelse om att spendera tid på sjukhus.
Fast alla mest drabbar Hjärtat naturligtvis som en roman om att bli mor och om att få ett barn som riskerar att ryckas ifrån en. Min dotter har hunnit bli drygt ett år, men graviditeten och hennes födelse finns som outplånliga och levande minnen. Det gör det otroligt drabbande att ta de av Kiveläs berättelse. Jag läser och tar del av Kiveläs förberedelser, däribland gravidyoga, som liksom inte hjälpte. För så obarmhärtigt är det. Jag tänker på hur jag själv omedelbart efter hennes födsel kunde hålla i min helt vakna, pigga flicka och jag inser att långt ifrån alla har en sådan upplevelse. Jag känner de som omedelbart skilts från sitt barn, som behövt förflyttas till intensivvårdsavdelning – en risk jag själv inte ens tänkt på inför förlossningen.
Hjärtat väckte mycket känslor hos mig. Det är en fint berättad bok och en oerhört drabbande berättelse. Liv och död.
Hjärtat
Förlag: Förlaget (2019). ISBN: 9789523332157.
Malin Kivelä
Malin Kivelä (född 1974) är en finlandssvensk författare och journalist.
Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti är en kort, men rik, roman om en skavande mor-dotter-relation och ett svårt cancerbesked.
I Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti reser en mamma ned till sin vuxna dotter i storstan. Det finns någonting som skaver hela tiden. Dottern har ett stort behov av att visa att hon har skapat sig ett nytt liv i stan och att hon aldrig kommer att återvända till det norrländska samhälle hon vuxit upp i. Här finns ett liv med studier och en hund med korta ben. När mamman hälsar på strosar de runt bland affärer och restauranger och hela tiden vibrerar en spänning – plötsligt kan det brista: som när hunden kissar på golvet och dottern faller i gråt.
Man förstår att både mamma och dotter bär på ett bagage och att båda har sina bekymmer. Mammans hemlighet är den tuffaste: hon har drabbats av spridd cancer med usel prognos. Resan ner till dottern handlar om att ge dottern detta tuffa besked. Men orden kommer inte fram.
Kaffe med mjölk är en kort roman och den utspelar sig under några få dagar i huvudpersonernas liv. Ändå är den rik och har många lager. Skildringen av den såriga mor-dotter-relationen är hjärtskärande och vemodet som ligger som en slöja över texten är berörande. En underbar liten bok!
Kaffe med mjölk
Uppläsare: Marie Richardson. Förlag: Wahlström & Widstrand (2022). ISBN: 9789146239369.
Ella-Maria Nutti
Ella-Maria Nutti (född 1995) är en svensk författare och psykologstudent. Kaffe med mjölk är hennes debutroman.
Ljudet av fötter av Sara Lövestam är en fin och berörande bok om moderskapets många sidor. Inte minst handlar den om det moderskap som aldrig tycks bli: att vara ofrivilligt barnlös.
Ljudet av fötter är första delen i Sara Lövestams fina romansvit om moderskapets många sidor. Allra mest handlar den om Monika, en kvinna som lever med ofrivillig barnlöshet. Försöken har pågått under elva år: tillsammans med en partner och på egen hand. Behandlingar har följts av behandlingar och nu står hon inför sitt sista IVF-försök.
Jag har många vänner och bekanta som levt eller lever med något liknande, men ingen har berättat särskilt detaljerat om den resan och jag har heller inte vågat fråga, ängslig som jag är över att peta i någons sår. Jag har läst i intervjuer att Lövestam själv levt med ofrivillig barnlöshet i många år (och accepterat det). Det märks. Det här är en roman med många detaljer som vittnar om att författaren vet hur det är – allt från de tekniska detaljerna kring alla behandlingar, injektioner och sjukhusbesök till den känslomässiga berg-och-dal-banan som pågår år efter år: att kastas mellan hopp och sorg, om och om igen. Livet för Monika behöver också anpassas till situationen: aktiviteter planeras utifrån hur hon förväntar sig att må under nästa behandling, mat och dryck anpassas ifall det skulle finnas ett levande foster som växer där inne. Det är lätt att förstå att barnlängtan kan uppta nästan all tid och energi för den som lever mitt uppe i IVF-behandlingar.
Det är fint att få följa Monika på den här resan. Jag har lärt mig mycket om vad ofrivillig barnlöshet kan bära med sig. Lövestam skriver, som alltid, lättillgängligt och med känsla. Som läsare blir man berörd. Här finns också en ambition att berätta om mycket mer: oplanerade graviditeter, adoption, att vara fostermamma. Under den här speciella tiden för Monika, den sista IVF-behandlingen, börjar hon släktforska och söka sina egna rötter. På så sätt berättas också andras berättelser om moderskap. Kanske blir det lite spretigt, lite väl mycket som författaren vill få med för att skildra allt hon tänkt sig. Men det gör inget! Ljudet av fötter är första delen i en trilogi och jag kommer absolut att läsa de andra delarna.
Sara Lövestam (född 1980) är en svensk författare, SFI-lärare och språkvetare.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
