Kategorier
-

Påskekrim: Mina senaste deckarfavoriter

Påskveckan är äntligen här och vi är många som pustar ut med ledighet. Själv är jag i Öregrund och hälsar på mina föräldrar, klappar på deras katt och springer lagom långa rundor i vårvädret. Inte dumt!

Runt påsk har det blivit en grej med påskekrim, den norska “traditionen” att läsa deckare under påskens ledigheter. Jag tänkte därför passa på att tipsa om några krim-favoriter från året (inte nödvändigtvis purfärska romaner).

  • Ristat i hud av Ashley Dyer är en riktigt otäck deckare där läsaren får följa med i jakten efter en seriemördare som tatuerar sina offer, fyller deras hud fullständigt med smärtsamma tatueringar.
  • Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är en mysig feelgoodroman med en oskicklig (men charmig!) polis i huvudrollen. När det kommer till deckare måste jag erkänna att jag helst går mot den här typen av romaner; För mig får deckare gärna innehålla stor portion humor. Rör inte mitt mord! är första delen i en liten serie om polisen T-Rex och jag gillar dem verkligen jättemycket!
  • En rasande eld av Andreas Norman är en riktigt spännande thriller om en svensk diplomat som plötsligt blir anklagad för att planera ett terrordåd. Det låter så torrt med en “UD-deckare”, men den är riktigt bra och tänkvärd. Författaren har själv gjort karriär på UD, så nu vet man precis hur det brukar gå till där borta! 😉
  • Sist, men inte minst, vad vore deckartips om man utelämnade deckardrottningen Agatha Christie? Hon har ju skrivit många, många romaner, men också en hel del noveller. Mitt tips idag får bli Den blå pelargonen, en spännande och klassisk pusseldeckare.

Har du läst någon bra deckare på sistone?

Kategorier
Cline, Emma

Flickorna

Flickorna av Emma Cline är en fascinerande bok, inspirerad av sekten kring Charles Manson. Jag tyckte nog att det blev lite för mycket: för mycket smuts, övergrepp, detaljer, men visst är det en intressant bok! Betyg: 3 surt luktande tonårstjejer av 5.

Flickorna av Emma Cline blev en riktig snackis här om året och fick fin kritik. Det är lätt att förstå att den väckte mycket uppmärksamhet när den kom. Boken är baserad på verkliga händelser i och med att den är inspirerad av sekten kring Charles Manson, och vad är egentligen mer säljande nu för tiden än mord, tonårstjejer, sexuella övergrepp och sekter? Eller har jag fel?

Det här är dock ingen “true crime”-berättelse som grottar ned sig i detaljer kring Charles Manson och “Mansonfamiljen“, Mansons anhängare som han förmådde att begå flera brutala mord. Däremot är det en fascinerande berättelse om en vilsen tonårstjej som dras in i en sektliknande tillvaro. Visst finns parallellerna och likheterna med verkligheten på plats, men det är inte det som är grejen.

I huvudrollen finns fjortonåriga Evie som driver runt vind för våg eftersom båda hennes föräldrar är upptagna med sina nya respektive partners. Att tappa de fasta punkterna i tillvaron i en sådan känslig tid i livet kan säkert vara förödande för vem om helst. För Evie blir det en väg till ett gäng spännande, unga kvinnor som visar sig bo på en gård tillsammans med deras ledare, Russell. Allt är smutsigt och rått, alla följer Russell och hans idéer om hur de ska ha det, inte minst vad gäller deras sexliv. För Evie är det kanske inte i första hand Russell som lockar, utan snarare en av hans kvinnor, Suzanne, som Evie på ett udda sätt ser upp till. Oavsett vilket så leds hon in i den här kontrollerade världen och rakt ned i något farligt.

Det är spännande och fascinerande. Författaren lyckas på en intressant sätt skildra den unga Evies väg ner i detta destruktiva, och hon skriver gripande om Evies utanförskap, vilsenhet och ensamhet. Samtidigt tycker jag att det blir alleles för mycket, för mycket detaljer, för mycket råhet, för mycket smuts, och trots att jag egentligen tror att författaren har skrivit en insiktsfull skildring av vilset tonårsliv, och hur enkelt det kan vara att ledas fel, så har jag jättesvårt att ta till mig av det här, kanske för att jag (som tur är) inte kan relatera till det här över huvud taget. Jag läste mest och skakade på huvudet, men det säger kanske mer om mig än om den här boken.

Flickorna av Emma Cline
Flickorna av Emma Cline

Originalets titel: The girls (amerikanska).
Översättare: Erik MacQueen.
Uppläsare: My Holmsten.
Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2016 (den här ljudboksversionen, A nice noise).
Antal sidor: 330 (ca 11 h lyssning).
ISBN: 9789127142589, 9789188315731, 9789188315724.
Andra läsare: Litteaturkvalster & småtankar,Sacrebleu.

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

(förlagets beskrivning)

Emma Cline

Emma Cline (född 1989) är en amerikansk författare, känd för sin succédebut Flickorna (The girls). Emma Cline har en hemsida.

Kategorier
Dyer, Ashley

Ristat i hud

Ristat i hud av Ashley Dyer är en spännande deckare, om än med en del element som är “lite för mycket”. Betyg: 3 whiskyglas av 5.

Ritat i hud av Ashley Dyer är en deckare som börjar spännande med att en kriminalinspektör, Ruth Lake, finner sin kollega, poliskommissarien Greg Carver, skjuten i sitt hem. Det är en sen kväll och det första Ruth gör är att tassa omkring i lägenheten, ta med sig alla mappar, som Greg har använt sig av medan han har arbetat med att utreda en serie otäcka mord, där unga kvinnor har hittats mördade och med sina kroppar helt täckta av smärtsamma tatueringar. Hon tar också med sig den pistol som hon hittar på platsen och ser noga till att sopa igen alla spår efter sig. Ristat i hud börjar alltså lite sådär opålitligt som många deckare gör idag (tänk Gone girl, Kvinnan på tåget…) och det är högst ovisst vad de båda huvudpersonerna eventuellt döljer för något.

Fortsättningen är klart spännande och lockar till sträckläsning. Greg vaknar upp, mirakulöst nog, men har en lång rehabilitering framför sig och minnena från tiden runt skjutningen är dimmiga. Eller är de det? Jag gillar det här greppet när man som läsare inte kan vara helt säker på om det går att lita på huvudpersonerna.

Samtidigt är mordförsöket mot Greg något av ett sidospår i boken. Vad den framför allt handlar om är den seriemördare, Taggmördaren, som gäckat Greg under lång tid och som Ruth nu är på spåren.

Det finns element i den här boken som är “lite för mycket” och som kanske heller inte är helt trovärdiga, men jag kan ha överseende med det, för det är verkligen en engagerande bok som lockar till sträckläsning. Det är effektivt och smart att ha flera parallella spår och de vävs dessutom ihop snyggt. De gör också att tempos hålls uppe utan att det för den sakens skull känns slarvigt berättat. Ja, jag tycker verkligen att Ristat i hud är en läsvärd deckare.

Citerat ur Ristat i hud

“”Var är din bil?”

Lake nickade mot sin Renault Clio som stod parkerad mitt emot Carvers hus och innanför polisens avspärrning. I den låg Carvers mappar och pistolen kvar i bagageutrymmet. Hon borde ha flyttat på den direkt efter att hon hade ringt in och larmat: just nu räknades den officiellt som en del av brottsplatsen.

“Kom med.” Wilshire fattade tag om hennes armbåge. “Vi sätter oss i bilen och pratar där.

“Va?” Mapparna. Pistolen. “Nej!” Hon ryckte sig fri ur hans grepp.”


Ristat i hud av Ashley Dyer
Ristat i hud av Ashley Dyer.

Ristat i hud

Originalets titel: Splinter in the blood (engelska).
Översättare: Gabriel Setterborg.
Utgivningsår: 2018 (första brittiska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Louise Bäckelin förlag).
Antal sidor: 415.
ISBN: 978-91-7799-045-1.

Ashley Dyer

Ashley Dyer är pseudonym för den brittiska författaren Margaret Murphy (född 1959), känd för bland andra Glömd i mörkret (utgiven på svenska 2002), och den brittiska kriminalteknikern Helen Pepper. De planerar att ge ut fler romaner om Ruth Lake och Greg Carver. Ashley Dyer har en hemsida, Facebooksida, Youtubekanal och twittrar under @AshleyDyer.

Förlagets beskrivning

“I månader har poliskommissarie Greg Carver jagat en gäckande seriemördare. En mördare som tillfångatar sina offer och ägnar veckor åt att tatuera varje centimeter av deras kroppar. Tills de blivit ett konstverk att visa upp för världen. Utredningen verkar ha gått i stå när Greg Carver en sen kväll brutalt skjuts ner i sitt hem. Hans kollega Ruth Lake är först på plats, men istället för att begära förstärkning så städar hon snabbt undan alla spår efter mördaren. Vad är det hon försöker att dölja och vem är mördaren? Och är Greg verkligen död?

Ristat i hud är en fängslande spänningsroman som tar dig med på en berg-och-dalbana av hemligheter, överraskningar och svek i jakten på en makaber mördare.”

Kategorier
Barton, Fiona

Änkan

Änkan av Fiona Barton är en annorlunda deckare som berättas utifrån en anhörig till en förövaren. Frun till en pedofil. Vad visste hon? Varför stannade hon vid hans sida? Betyg: 4+ igenspikade grindar av 5.

Änkan av Fiona Barton
Änkan av Fiona Barton

Änkan av Fiona Barton är en deckare med en udda vinkel: den verkliga huvudpersonen är varken offret, förövaren eller utredaren, utan en anhörig till förövaren. Läsaren får följa Jean, vars man plötsligt är misstänkt för att ha rövat bort och dödat en liten flicka. Under polisutredningens gång hittas dessutom barnpornografi och komprometterande chattar i mannens dator och det blir uppenbart att han är en pedofil. Jeans make är plötsligt ett hatat monster och tillvaron förändras: vänner försvinner, både Jean och hennes make förlorar sina jobb och de tvingas att leva alltmer isolerat medan journalisterna är på dem som hökar. Jean står trofast vid sin mans sida och frågan som väcks är naturligtvis: varför?

Jag tycker att bokens idé är briljant. Deckargenren är full av förutsägbara och upprepande berättelser, fyllda med klichéer. Här tycker jag att författaren lyckas hitta något nytt och intressant. Boken är lite i samma anda som exempelvis Gone girl och Kvinnan på tåget – det finns en slags opålitlighet och ovisshet som svävar över berättelsen. Boken berättas omväxlande av Jean, en journalist som gräver i fallet, och en kriminalkommissarie som är involverad i polisutredningen. Det ger många vinklar och tillsammans spänner de olika berättelserna upp en intressant väv, där det visar sig att allt kanske inte är som man först tror eller som berättarna faktiskt säger. Det hinner sås många tvivel innan allting rullas upp.

Det är verkligen en spännande deckare, men jag måste säga att jag särskilt fastnade för något annat: frågan varför Jean stannar hos sin man. Vad är det som driver människor att stanna i våldsamma relationer eller relationer som är destruktiva på andra sätt? Här är det en kvinna som plötsligt får tillvaron ställd på ända genom att hon blir varse att hennes man i hemlighet (?) har suttit och porrsurfat och fantiserat om barn. Mycket talar för att han dessutom har förgripit sig på och dödat ett litet barn. Ändå fortsätter hon att stå vid sin mans sida. Jag tycker att Barton på ett skickligt sätt målar upp situationen. Hon låter läsaren få följa med genom åren i parets relation och visar hur Jean under lång tid har brutits ned och kommit att tro att hennes man är den som vet bäst. Boken är mycket mer en psykologisk roman än en typisk deckare och det gör den också väldigt intressant.

Boken berättar också, som ett sidospår, om journalisternas hetsjakt som följer på den här händelsen. Journalisterna är som gamar kring Jean och hennes man och kring den försvunna flickans mamma. Deras agerande är cyniskt och osmakligt på många sätt och jag tycker att Barton är skicklig på att lyfta upp det.

Jag tyckte att Änkan var fantastiskt bra, tankeväckande och spännande. Jag läste den i min bokcirkel och såg framför mig hur vi skulle ha massor att diskutera, men till min förvåning tyckte de flesta att den här berättelsen var riktigt usel, knappt värd att läsa ut. För mig är det knappt begripligt. Jag tycker att det här är den bästa deckare jag har läst på år och dag och den är en väldigt insiktsfull skildring av hur destruktiva relationer kan få någon att till slut tvivla på sig själv. Visst finns det några onödiga passager i den här boken och visst har den några röriga och onödiga sidohistorier, men det är verkligen inte mycket att hänga upp sig på, i mitt tycke. Däremot inser jag att det är en bok som vinner stort på att faktiskt läsas, istället för att lyssnas på som ljudbok. Det är en bok med flera berättarröster och en hel del hopp fram och tillbaka i tiden, samtidigt som det också finns den här opålitliga berättaren, som gör att man måste vara lite på sin vakt. De andra i bokcirkeln valde att lyssna på ljudboken och själv är jag glad att jag lånade pocketboken på biblioteket istället. Det här var i alla fall en riktigt bra läsupplevelse för mig.

Citerat ur Änkan

“Andra kvinnor trädde fram och berättade att de hade haft cybersex med honom på nätet och stod nu på kö för att få sälja sina berättelser. Jag kunde inte tro att något av det var sant. Han kallade sig tydligen för BigBear och andra idiotiska namn i chattrummen. Ibland tittade jag på honom vid mina besök i fängelset och föreställde mig hur det skulle vara att kalla honom för BigBear. Det gjorde mig illamående.

[…]

När jag frågade Glen om det vid nästa besök förnekade han alltihop. “De bara hittar på, älskling. Journalisterna hittar på alltsammans. Det vet du att de gör”, sa han och tog min hand. “Jag älskar dig”, sa han. Jag sa ingenting.

Jag sa ingenting till pressen heller. Jag gick till olika affärer när jag skulle handla för att de inte skulle hitta mig och jag började bära hattar som skymde ansiktet en aning för att andra inte skulle känna igen mig. Som Madonna, skulle Lisa ha sagt om hon fortfarande hade varit min vän. Men det var hon inte. Ingen ville veta av oss längre. De ville bara veta allt om oss.”

Änkan av Fiona Barton
Änkan av Fiona Barton

Änkan

Originalets titel: The Widow (engelska).
Översättare: Katarina Falk.
Utgivningsår: 2016 (första brittiska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Massolit), 2017 (den här pocketutgåvan, Massolit).
Antal sidor: 368.
ISBN: 9789176790359, 9789176910931.
Andras röster: Johannas deckarhörna, Litteraturkvalster och småtankar, Maddes bokblogg.

Fiona Barton

Fiona Barton (född 1957) är en brittisk författare och skribent. Hon debuterade 2016 med The Widow (Änkan) och har efter det utkommit med uppföljaren The Child. Fiona Barton har en hemsida, en Facebook-sida och twittrar under @figbarton.

Förlagets beskrivning

“En kärleksfull make eller en iskall mördare visst borde hon veta?

Vi har sett honom stirra på oss från löpsedlarna monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott.

Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?

Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hennes man Glen var den enda hon någonsin älskat, mannen med stort M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas förstasidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska. Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?

Nu är Glen död, och Jean Taylor är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, och hon tänker berätta allt hon vet.”

Kategorier
Forsberg, Lars

Rör inte mitt mord!

Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är en mysig och rolig feelgood-deckare om en polis som kanske inte är fullt så kompetent som han själv tror. Betyg: 4 kotknackare av 5.

Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg
Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg

Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är den första boken om polisen Torsten “T-Rex” Rexelius. Att han kallas för T-Rex kan ha någonting att göra med att han ibland framstår som en gammal dinosaurie, men det ingenting som Torsten själv skulle kunna koppla. I hans egen värld är han den mest kompetenta och vassaste på polishuset i småstaden Erikshamn. När en ung man hittas mördad på stadens nakenbad så blir det upp till bevis för “T-Rex”. Torsten leder mordutredningen, som chockerande nog snabbt följs upp av ytterligare en dödsskjutning i staden. Nästa dödsoffer är den mördade mannens flickvän. Spåren leder Torsten till det gym, som brukade besökas frekvent av den mördade mannen, och den klart mest misstänkta är också en av gymmets anställda: en fåordig karl, som är misstänkt ovillig att tala med polisen. I Torstens värld är fallet i princip redan löst, men hans kollegor och chef, och inte minst åklagaren, är lite mer avvaktande. Tillsammans med den aspirant, som Torsten har fått som följeslagare, försöker Torsten att lösa fallet, även om han väldigt lätt dras mot kaffeautomaten eller andra sidospår.

Det är heller inte helt lätt för Torsten att hålla tankarna och känslorna i styr. Han precis har gått igenom en skilsmässa och har långt ifrån kommit över sin ex-fru. När han börjar inse att hans ex-fru dessutom verkar ha gått vidare i livet så  får han ytterligare en person att hålla span på.

Rör inte mitt mord! är en lättsam och spännande deckare med mycket humor. Det är den första boken om “T-Rex”, men jag började faktiskt i fel ände och har redan läst uppföljaren, Klara, färdiga, dö!. Den var en av de böcker jag plöjde under semestern och jag tyckte att den var riktigt avkopplande och kul. Rör inte mitt mord! går i samma stil och här får man också lite mer introduktion till vissa av karaktärerna i boken – boken är fylld av roliga karaktärer, alla med sina egna små egenheter. Torsten är i en klass för sig: lat, självgod och envis. Det finns någonting befriande med en person som är så nöjd över sig själv, trots att han egentligen inte uträttar speciellt mycket på egen hand. Trots att han säkert skulle kunna uppfattas som omåttligt irriterande så är Torsten dessutom märkligt lätt att sympatisera med, kanske för att han faktiskt stöter på motgångar mest hela tiden och att man anar att han innerst inne har en liten kamp med sig själv, även om han håller uppe en självsäker fasad. Det är också kul att läsa om hur hans omgivning försöker hantera Torsten lite speciella sätt, vilket skildras lite mellan raderna.

Jag gillade verkligen Rör inte mitt mord! Vad som är kul med den här typen av deckare, som är skrivna med humor och glimten i ögat, är också att handlingen kan utveckla sig lite hur som helst, vilket faktiskt adderar en hel del spänning. Jag är en av de mest lätt-fintade personerna i världen och brukar alltid bli grundlurad när författare försöker att dribbla bort läsaren. Jag kan dock erkänna att jag förvånansvärt tidigt (för att vara mig) fick en god aning om vem som låg bakom dåden. Det gjorde dock absolut ingenting. Det här är en mysig och lagom spännande deckare. Synd bara att det tydligen inte finns fler böcker om T-Rex och hans fumliga brottsutredningar. Jag hade gärna läst mer!

Citerat ur Rör inte mitt mord!

“Snart halv fem. En vanlig dag skulle han redan ha suttit på cykeln. Men det här var ingen vanlig dag. Det här var första dagen på ett färskt spaningsmord och då jobbade man så länge man hade lust. Så fick facket och lönekontoret säga vad de ville om den saken.

Han tittade ut genom fönstret. Förut hade han alltid haft bråttom hem. Inte för att kvällarna i villan hade varit fyllda av aktiviteter. Men det hade i alla fall funnits ett liv som skulle levas i det där gula huset.

Han flyttade några papper från en hög på skrivbordet till en annan.  Han undrade vad Ulla gjorde nu.”

Rör inte mitt mord av Lars Forsberg
Rör inte mitt mord av Lars Forsberg

Rör inte mitt mord!

Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Forum), 2014 (den här pocketutgåvan, Månpocket).
Läs även uppföljaren Klara, färdiga, dö!.
Antal sidor: 320.
ISBN: 9901845416, 9789137141749.
Andras röster: booksareaddictive, Johannas deckarhörna.

Lars Forsberg

Lars Forsberg (född 1968) är en svensk polis och författare. Han debuterade som romanförfattare år 2014 med deckaren Rör inte mitt mord!, som är den första boken om polisen Torsten ”T-Rex” Rexelius. Den andra delen, Klara, färdiga, dö!, kom året därpå. Forsberg har en hemsida.

Förlagets beskrivning

“Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst – så varför ens försöka? Kriminalkommissarie Torsten Rexelius är övertygad om att han är landets främsta mordutredare. Och en stilig karl, dessutom!

Men just nu har Torsten en dålig sommar. Nyss dumpad efter tjugofem års äktenskap är han i desperat behov av något som kan skingra hans mörka tankar. Därför blir han mer än nöjd när han snubblar över ett rykande färskt lik, rakt utanför lägenhetsdörren. ”Äntligen – ett sommarmord”, nynnar han när han gör sig redo att posera inför pressfotograferna. Hög tid att Torsten Rexelius återigen blir namnet på allas läppar.

Dessvärre är Torstens självförtroende långt större än hans skicklighet och snart står mordutredningen och stampar. Saken blir inte bättre när han får se sin exfru tillsammans med en ny man, och genast kastar sig in i ett parallellt spaningsfall mot denne hustrutjuv med getskägg.

Ju längre mördarjakten drar ut på tiden, desto mer vänds stadens blickar mot Torsten själv. Är han den store mordutredare som han alltid utgett sig för att vara? Eller är det nu som verkligheten till slut ska hinna ikapp Torsten ”T-Rex” Rexelius?

Rör inte mitt mord! är något så ovanligt som en svensk kriminalkomedi. Det är berättelsen om en poliskommissarie med skenande inkompetens, stegrande livskris och obefintlig självinsikt. Om en man mitt i livet som undrar varför ingenting blev som han tänkt sig.”