Kategorier
Flygare-Carlén, Emelie

Rosen på Tistelön

Rosen på Tistelön av Emelie Flygare-Carlén är en en klassisk roman om livet på 1700-talets Västkusten. Här finns allt: kärlek, spänning, mord. Betyg: 3 fiskhandlare av 5.

Rosen på Tistelön av Emelie Flygare Carlén är en klassiker från 1842 och en roman måste ha varit någon av en motsvarighet till dagens såpoperor. Här finns verkligen lite av allt: kärlek med förvecklingar, mord och bedrövelse och mycket annat. Den lär för övrigt baseras på ett verkligt mordfall, så den prickar till och med in det så populära true crime-spåret. Succén var såklart given när det begav sig; Jag läser på Wikipedia att Rosen på Tistelön var en av de vanligaste böckerna i svenska hem 1930 (exakt hur populär den var 1842 förtäljer inte Wikipediaartikeln).

Utgångspunkten för berättelsen är ett brutalt mord som en smugglare och hans söner begår en natt. De blir uppnådda av tullare och väljer denna brutala utväg för att rädda sin dyrbara last. Händelsen kommer att förfölja förövarna genom livet och spilla över på andra, som får vetskap om vad som hänt. I övrigt kretsar handlingen främst kring smugglarens dotter, Gabriella, “Tistelöns ros”. Hon vet ingenting om vad som skett utan växer upp med andra problem, kärleksproblem.

Rosen på Tistelön blev en intressant läsning för mig. Trots att det är en såpass gammal bok så är storyn och upplägget på sätt och vis helt modernt. Handlingen och sidospåren var spännande på 1840-talet och kan vara det än idag. Samtidigt känner jag lite att det här är just det: en spännande story. Av någon anledning tränger det faktiskt inte ned på djupet och berör på riktigt. Inte hos mig i alla fall.

En stormig natt är smugglaren Håkan Haraldsson från Tistelön i den bohusländska skärgården ute med sina två söner för att föra en last med siden till fastlandet. När deras båt prejas av en tulljakt ser de bara en utväg och dödar hela besättningen. Detta brott bildar sedan en mörk bakgrundston till allt som händer. Temat är klassiskt: brottet som man försöker dölja, men där händelse efter händelse gör att de inblandade hela tiden drivs fram mot det obönhörliga, att brottet till slut kommer att avslöjas. Rosen på Tistelön, så kallas den unga Gabriella för sin skönhets skull, är helt ovetande om det brott som begåtts. Två andra i berättelsen, som också är oskyldiga, men vet vilka mördarna är, vill eller kan inte avslöja dem. En av mördarna har svåra skuldkänslor och beslutar sig för att resten av livet leva ett hederligt liv och så långt det är möjligt, i hemlighet, gottgöra de familjer som drabbats på grund av mordet.

Rosen på tistelön är ett ödesdrama, en äventyrsroman och kärleksskildring på samma gång och den brukar betraktas som mästerverket i Emelie Flygare-Carléns produktion.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Eva Hermansson.
Utgivningsår: 1842 (första svenska utgåvan, N.H. Thomson), 1997 (den här Radioföljetongen, producerad av Monica Lauritzen för Sveriges radio), 2007 (nyutgåvan på bilden, Bonniers).
Antal sidor: 535 (ca 11 h lyssning).
ISBN: 9789100114688.

Emelie Flygare-Carlén

Emelie Flygare-Carlén (1807–1892) var en svensk författare, främst känd för sina västkustromaner. Hon var omåttligt populär under sin levnad och hennes böcker översattes redan då till en mängd språk.

Kategorier
McEwan, Ian

Nötskal

Nötskal av Ian McEwan är en väldigt annorlunda spänningsroman; Ett ofött barn förstår inifrån sin moders livmoder att hon planerar att mörda hans far. Det är en väldigt fängslande roman, trots en hel drös osympatiska karaktärer. Betyg: 5 fastighetsaffärer av 5.

Nötskal av Ian McEwan har en väldigt udda berättarröst; Boken berättas helt av ett ofött barn, som inifrån sin moders livmoder snappar upp samtal och får ledtrådar om vad som sker omkring honom. Det han upptäcker är inte vackert: hans mor är otrogen med hans egen farbror och de två planerar att mörda hans far. I det ofödda barnets position finns det inte mycket att göra åt saken. Det är över huvud taget inte mycket han kan göra. Mamma Trudy dricker sig full och det ofödda barnet har inte mycket till val annat än att själv få smaka vinet. Hon har sex med sin älskare och det ofödda barnet har inte mycket till val annat än att mot sin vilja finnas med i akten.

Trudy och hennes älskare planerar kallsinnigt hur de ska bli av med den man som står i vägen för deras relation och för det hus som de förväntar sig att få ärva och därefter kunna sälja dyrt. Det ofödda barnet är ingenting för dem; Tanken är att han ska lämnas bort. Kanske just därför undviker Trudy ingenting av det som gravida kvinnor förväntas undvika. Alkoholen flödar.

Trots att han är så oönskad och befinner sig mitt i något förfärligt så är det ofödda barnet en del av sin mors blodomlopp och han snappar upp alla hennes känslor. Sörjer hon? Drabbas hon av tvekan?

Nötskal är verkligen en udda berättelse och kanske just därför hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Ian McEwan har inte bara hittat en extremt annorlunda berättarröst, han har över huvud taget lyckats skildra oväntade karaktärer. Både Trudy, hennes älskare och, ärligt talat, hennes man är grovt osympatiska allihop. Och korkade. Och samtidigt är Trudy en urstark kvinna, på väg att när som helst föda ett barn till världen. Det är spännande att följa förloppet och jag njuter av språket och allt subtilt som skildras mellan raderna. Hela berättelsen måste av nödvändighet utspela sig lite mellan raderna: bokens huvudperson vet bara det kan hör och känner genom sin mor.

Det här är en verkligt originell roman och jag älskar den för det! Visst, man måste läsa den med ett öppet sinne och köpa att huvudpersonen är ett foster som resonerar avancerat och uppskattar tjusiga viner, men jag har i alla fall inget problem med det. Det är ju också en del av tjusningen att författare får ta sig friheten att fantisera fritt i romaner. För mig går det hem. Boken är både underhållande, spännande och bitsk i sina skildringar av den ytliga och giriga modern och hennes älskare. Här finns också många tjusiga paralleller till klassiker, där Hamlet kanske är den mest uppenbara.

“Trudy! Åh, herregud. Trudy!”

Snabba fotsteg dundrar uppför trappan och han ropar återigen hennes namn. Sedan hörs hans flåsande andhämtning i badrummet.

“Jag skar mig i foten på en löjlig liten glasbit.”

“Det är blod över hela sovrummet. Jag trodde…” Han berättar inte för oss att han hoppades att det var jag som hade fallit ifrån. I stället säger han: “Låg mig ta hand om det där. Borde vi inte tvätta det först?”

Ur Nötskal av Ian McEwan i översättning av Meta Ottosson
Nötskal av Ian McEwan

Originalets titel: Nutshell (engelska).
Översättare: Meta Ottosson.
Uppläsare: Olle Sarri.
Utgivningsår: 2016 (första brittiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Brombergs), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 216 (ca 9,5 h lyssning).
ISBN: 9789173378352.
Andra som läst: dagensbok.com, Carolina läser…, Lottens bokblogg.

Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage.

Ian McEwan har skrivit en smart, mörk och rolig thriller om mord och girighet berättad ur ett oväntat perspektiv. Romanens hjälte är ett häpnadsväckande intelligent ofött barn som väntar på exakt rätt ögonblick att äntra världsscenen.

Förlagets beskrivning

Ian McEwan

Ian McEwan (född 1948) är en brittisk författare. Han debuterade 1976 med novellsamlingen First love, last rite och har sedan dess etablerat sig som en av Storbritanniens främsta författare. Han har blivit rikligt prisbelönad genom åren och har bland annat nominerats till Bookerpriset hela sex gånger. Ian McEwan har en hemsida och en Facebooksida.

Kategorier
Nesbø, Jo

Törst

Törst av Jo Nesbø är en spännande Harry Hole-deckare om en bloddrickande seriemördare som gäckar polisen om och om igen. Betyg: 4 dejtingappar av 5.

Törst av Jo Nesbø är den elfte Harry Hole-deckaren, men faktiskt bara den andra i ordningen jag har läst. Jag kan säga direkt att den gav mersmak. Jag har haft en period när jag har slukat deckare, men sedan blev jag mätt och tyckte att böckerna bara blev mer och mer upprepande. Nu känner jag mig dock inspirerad att läsa spänningsromaner igen. Det är dessutom något härligt med att få följa karaktärer under en länge tid och följa deras utveckling i en länge serie. Om jag kommer att läsa hela Harry Hole-serien är kanske tveksamt, men någon mer bok kommer jag säkerligen att ta mig an. Harry Hole är en osedvanligt klipsk polis och en man med lagom många brister. Han är en sympatisk huvudperson att följa.

I Törst har han dock slutat att arbeta med mordutredningar. Jag har missat Holes senaste äventyr (eftersom jag har hoppat över det mesta i serien), men jag läser mellan raderna att hans nära och kära är less på hans gränslösa jobbande och har krävt att han trappar ned. Nu undervisar han istället på polishögskolan.

Plötsligt skakas staden av flera blodiga mord. Unga kvinnor hittas mördade i riktiga blodbad. De förefaller ha dejtat någon och sedan blivit uppsökta i sina hem där en seriemördare har bragt dem om livet genom att bita ihjäl dem med specialgjorda metalltänder. Det spekuleras i att mördaren kan vara en så kallad vampyrist, en människa med den ovanliga störningen att han går igång på att dricka blod. En chef med ambitionen att klättra politiskt ser de uppmärksammade morden som en möjlighet att få den publicitet han behöver och för honom blir det personligt viktigt att mördaren hittas och grips. Harry Hole blir därför tillfrågad om att driva en liten parallell utredning till den ordinarie, allt för att så snabbt som möjligt reda ut fallet och förhindra att fler mord sker. Till slut kan inte Hole tacka nej och snart visar det sig att mördaren är en person som gäckat Hole förut (jag har som sagt missat det mesta i serien, så jag vet inte riktigt vad som hänt tidigare).

Det är en mycket spännande bok, skickligt uppbyggd med flera dramatiska höjdpunkter. Trots att boken är lite väl lång så hålls tempot mestadels på en bra nivå och författaren lyckas hålla kvar intresset genom att bygga på med lagom många sidospår. Jag har personligen svårt för blod (jag har på riktigt haft blodfobi, alltså ingen “rädsla” för blod utan en fobi, d.v.s. sjukligt stora problem), så visst är delar av den här boken lite väl splattriga för min smak (om man har eller har haft en fobi måste man i och för sig exponera sig för det som är svårt, det är enda sättet att bli frisk, så vi kan ju se dessa delar som terapi 😉 ).

Min enda invändning mot boken är egentligen slutet. Nesbø lyckas plantera flera villospår, vilket gör det ovisst in i det sista (åtminstone för mig) hur allting det riktigt hänger ihop. I det sista kapitlet försöker författaren sedan knyta ihop allting, vilket gör att det blir lite för mycket. Vissa delar känns otroligt sökta och/eller onödiga. Jag kan rent av tycka att Nesbø kunde ha lämnat en del åt läsaren att klara ut. Exakt allt behöver inte förklaras, kanske till och med skrivas på läsarens näsa. Det sista kapitlet blev faktiskt lite för tjatigt och omfattande för min smak, men allt fram till dess tyckte jag var riktigt bra och i det stora hela tycker jag att Törst är en mycket lyckad deckare.

Han hade lovat Rakel att han inte skulle tillbaka dit. Lovat sig själv.

Harry tittade på högen med bilder igen. Såg på bilden av Elise Hermansen. Namnet hade fastnat automatiskt. Detaljerna på bilden där hon låg på sängen också. Men det var inte detaljerna. Det var helheten. Det var förresten en film som hette The Drop Rakel hade sett den där kvällen. Och det var inte James Gray som var regissör. Harry hade tagit fel. 15 procent. Och ändå.

Det var något med sättet hon låg på. Lagts på. Arrangemanget. Det var som ett eko från en glömd dröm. Ett rop i skogen. Rösten hos en man han försökte undvika att komma ihåg. Han som kom undan.

Ur Törst av Jo Nesbø, översättning av Per Olaisen
Törst av Jo Nesbø
Törst av Jo Nesbø

Originalets titel: Tørst (norska).
Översättare: Per Olaisen.
Utgivningsår: 2017 (första norska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Läs även andra delar i Harry Hole-serien: Fladdermusmannen, Kackerlackorna, Rödhake, Nemesis, Djävulsstjärnan, Frälsaren, Snömannen, Pansarhjärta, Gengångare, Polis, Kniv.
Antal sidor: 585.
ISBN: 978-91-0-016713-4.
Andra som läst: Bokföring enligt Monika, Kulturbloggen, Lottens bokblogg.

En person hittas mördad i sitt hem. Kroppen är tömd på blod och polisen upptäcker bitmärken på halsen. Kan det handla om vampyrism – ett mycket omdiskuterat begrepp inom psykiatrin. Före detta utredaren Harry Hole övertalas att hjälpa till med fallet. Han vet bättre än många andra vad vissa människor är kapabla till, och flera av kriminalhistoriens värsta seriemördare var väl diagnostiserade som just vampyrister? Men Harry har ett eget motiv för att hjälpa polisen – att fånga mannen som kom undan. Jaktinstinkten väcks till liv och återigen tvingas Harry offra något av sig själv i jakten på den gäckande mördaren.

Förlagets beskrivning

Jo Nesbø

Jo Nesbø (född 1960) är en norsk författare och en av världens mest framgångsrika deckarförfattare. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till fler än 50 språk. Han är också författare till de populära barnböckerna i Doktor Proktor-serien och har tidigare arbetat som aktiemäklare, journalist samt varit medlem i popgruppen Di derre. Jo Nesbø har en hemsida och en Facebooksida.

Kategorier
Barlach, Peter

Nyckeln till Caroline

Nyckeln till Caroline av Peter Barlach är en underhållande feelgoodroman om hyresvärdstrassel, en het advokat och en gammal dam som inte vill leva längre. Betyg: 4 insulinsprutor av 5.

Nyckeln till Caroline av Peter Barlach är en feelgoodroman om Caroline, som kämpar på med sin tapas-restaurang. Verksamheten går knappt runt och det finns ett stort behov av att bygga ut köket. Plötsligt får hon dessutom en ny hyresvärd, som vill att hon flyttar ut och lämnar plats för mer lukrativa kedjor. Caroline spjärnar emot, men det är en svår kamp när hyresvärden är en rik man med makt och kontakter. Som tur är får hon hjälp av Oscar, en advokat som är villig att hjälpa henne. Det dröjer inte lång tid innan Caroline blir tänd på sin advokat.

När Caroline inte sliter på sin restaurang spenderar hon en hel del tid på äldreboendet Låg Sol, där hon brukar besöka sin tidigare granne, Nancy. Nancy är nu riktigt skröplig och gammal och yrar om att hon vill dö. Dessutom får hon sällan besök av sina anhöriga. Caroline grubblar över vad hon kan göra för Nancy. Går det att barmhärtighetsmörda henne och komma undan med det?

Enligt en blurb på framsidan kan Nyckeln till Caroline beskrivas som “En svensk Bridget Jones”. Jag vet inte om det ligger så mycket i det, men Caroline är åtminstone, i likhet med Bridget (?), en väldigt opolerad och frispråkig person, vilket jag tycker är uppfriskande. Dessutom är den här boken spännande, bladvändande och underhållande. Det finns passager som inte känns så trovärdiga, men jag hade överseende med det och tyckte att boken var både avkopplande och härlig att läsa. Det är förmodligen svårt att skriva något i romance- eller feelgoodgenren utan att det på ett eller annat sätt blir upprepande eller rent av kliché, men den här boken sticker ut genom att vara lite extra skruvad tack vare Carolines bryderier vad hon ska göra för Nancy. Det är faktiskt en väldigt udda berättelse och jag gillade det. Jag måste dock erkänna att jag tyckte att slutet var lite abrupt och knasigt, men jag gissar att författaren ville avsluta och lämna en öppning för en uppföljare.

När jag hade börjat läsa Nyckeln till Caroline insåg jag förresten att den är den andra, fristående boken om Caroline. Det finns en del referenser till den första boken, men det är inget som direkt stör handlingen även om jag verkligen blev nyfiken över vad som hänt i den tidigare boken. Jag kanske får ta och läsa den! Och ja, det finns en del tre också.

“Får jag kika på kontraktet?” undrar han när hon gått ut.

Han läser igenom det löjligt snabbt.

“Jag gissar att Bjurström kommer att rikta in sig på det här: ‘Hyresgästen förbinder sig att i alla delar iaktta sundhet och ordning i sin restaurangrörelse och följa alla eventuella föreskrifter och förelägganden utfärdade av eventuella tillsynsmyndigheter’.”

“Det gör jag.”

“Och du har din besittningsrätt och borde kunna sitta lugn i båten, och ändå har du ingen chans, Caroline, vet du varför?”

“Nä.”

“Av 5,7 miljarder skäl.”

“Han är rik, va?”

“Topp 20 i Sverige. Och hur blev han det?”

“För att han äter såna som mig till frukost?”

“Och såna som mig till lunch.”

Ur Nyckeln till Caroline av Peter Barlasch
Nyckeln till Caroline av Peter Barlach
Nyckeln till Caroline av Peter Barlach

Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Lind & Co).
Antal sidor: 298.
Läs även: Konsten att vara Caroline, Det är jag som är Caroline, Carolines pris.
ISBN: 978-91-7461-483-1, 978-91-7461-628-6, 978-91-7461-544-9, 978-91-7461-535-7.
Andra som läst: Bims blogg, Bokföring enligt Monika, gittesvensson.blogg.se, Maddes bokblogg.

Peter Barlach

Peter Barlach (född 1968) är en svensk författare och dramatiker. Han debuterade 2007 med ungdomsromanen Inte bara tennis och har sedan dess skrivit ett flertal böcker, både för unga och för en äldre publik. Carolines pris (2018) är hans senaste roman.

Kategorier
Stridsberg, Sara

Kärlekens Antarktis

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman om en utsatt och mördad kvinna och en roman där det för ovanlighetens skull är just kvinnan som står i centrum. En smärtsam och berörande berättelse. Betyg: 4+ injektioner av 5.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman, men visst kan man ana att en del inspiration kommer från Catrine da Costa-fallet, eller kanske inte ändå? Kanske är det här den helt generiska romanen om kvinnan i alla de där fallen där offret är en kvinna?

Boken kretsar alltså runt en mördad kvinna. Det är inte en bok om en mördare, inte om en polisutredning, inte om motiv, utan en berättelse om att bli mördad, att bli berövad sitt liv. Det saknas inte fruktansvärda detaljer kring hur mordet går till och hur kroppen sedan skändas, styckas, kastas bort, men det är inte en skildring som utgår från förövaren eller från en betraktare, utan en skildring från den som berövas allt, en berättelse från offret självt. Det går rakt in i hjärtat.

Offret är en prostituerad heroinmissbrukare, som nu har ryckts bort från världen och kvarlämnat sörjande anhöriga. Kvar blir också kvinnans två barn, som hon tvingats lämna ifrån sig och som nu är för evigt förlorade. Nu kan den mördade kvinnan blicka ned på dem, men ingenting kan hon göra, på intet sätt kan hon ingripa.

Det är en oerhört sorglig bok. Allt är så trasigt redan från början: heroinet, de omhändertagna barnen, kan det bli så mycket värre? Ja, sedan slås allt sönder fullständigt på det mest fruktansvärda sätt. Det framkommer inte vem mördaren egentligen är eller vad det kan finnas för motiv, men det är lätt att förstå att bokens huvudperson är ett enkelt offer. Hjärtat går sönder. Stridsberg har verkligen skildrat en av samhällets mest utsatta och det känns fantastiskt fint att hon helt har lånat just den här utsatta kvinnans blick och låtit offret få ha huvudrollen. Det är verkligen en berörande berättelse.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboksversionen, Bonnier audio).
Antal sidor: 313 (ca 7,5 h lyssning).
ISBN: 9789178270064, 9789100177140.

“”Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.”

(förlagets beskrivning)

Sara Stridsberg

Sara Stridsberg (född 1972) är en svensk författare och före detta ledamot i Svenska Akademien. Hon har bland annat skrivit böckerna Drömfakulteten, för vilken hon belönades med Nordiska rådets litteraturpris, och den uppmärksammade Beckomberga. Ode till min familj.