Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en tegelstensroman om livet och systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en roman om tre systrar och om en man vid namn Jonas Hassen Khemiri. Jonas växer upp i Stockholmsområdet Drakensberg med sin mamma, bröder och, tidvis, sin tunisiske pappa. Under en formande period i livet korsas hans vägar av Mikkolasystrarna, Ina, Anastasia och Evelyn, som liksom honom har en tunisisk förälder och som under en tid bor i samma kvarter. Mikkolasystrarna gör ett sådant intryck att Jonas aldrig riktigt kommer att kunna släppa dem eller lämna dem ifred, trots att livet pågår och deras vägar (knappt) korsas igen sedan systrarna och deras kringflackande mamma har lämnat Drakensberg. I ett antal delar, som skildrar en allt kortare tidsperiod i de fyra huvudpersonernas liv, får läsaren följa Jonas och Mikkolasystrarna genom uppväxt och vuxenblivande.
Khemiri (författaren) har gjort sig ett namn genom att skriva kort och precist, som den 86 sidor långa Jag ringer mina bröder. Systarna är något helt annat, ur det perspektivet att den är på 700+ sidor. I övrigt innehåller Systrarna väldigt många element från tidigare romaner. Jag kanske till och med måste slänga in brasklappen att den är som bäst om man redan har läst allt av Khemiri och älskar hans tidigare romaner. Sådant han har vänt och vridit på i tidigare böcker, som ett oerhört skavigt pappa-son-förhållande (Montecore, Pappaklausulen) och en väns tragiska bortgång (Allt jag inte minns), får chans att breda ut sig på nytt i den här omfångsrika berättelsen. Att bli bedömd utifrån hudfärg och att leva med en fot i en annan kultur återkommer också (Ett öga rött, Jag ringer mina bröder). Som alltid finns såklart en Jonas Hassen Khemiri med i berättelsen, den här gången i en huvudroll med många kopplingar till verklighetens Khemiri. Läser man Systrarna kommer man också känna igen stilen och humorn.
Finns det något nytt? Ja, det är klart att Systrarna också bjuder på många nya ämnen och är en fantastisk bok i sin egen rätt. Att få följa Mikkolasystrarna är en fröjd: det är tre personer att verkligen tycka om. Där finns storasystern, Ina: ordningssam, planerande, kontrollerad. Där finns mellansystern, Anastasia: konstnärssjälen som låter livet hända och som utan någon speciell plan går från att sova på soffor till att bli ekonomiskt oberoende. Där finns också lillasystern, Evelyn, som verkar ha fastnat för evigt i ett butiksjobb hon hatar och vars liv i mångt och mycket står och stampar tills hon plötsligt lättar sina vingar. Alla gör de otroliga resor och parallellt harvar Jonas på med sitt: skrivliv, familjeliv. Vad de alla fyra har gemensamt är deras tunisiska föräldrar och de märkligheter som pågår kring dem: Mikkolasystrarnas mamma är övertygad om att familjen har fått en förbannelse över sig, Jonas pappa har en tendens att överge familjen utan ett ord.
Jag har läst det mesta av Khemiri och håller honom för en av mina största favoritförfattare. Att han skulle skriva en tegelstensroman hade jag inte väntat mig och kanske kände jag en liten tvekan över hur han skulle få ihop det. Jag hade såklart inte behövt oroa mig, det här är lika briljant som allt annat Khemiri har skrivit och sidantalet är på många sätt det som gör den här boken: att man får vara i berättelsen så länge, lära känna huvudpersonerna på djupet, följa dem genom livet. En underbar bok och en komplett läsupplevelse: humor, sorg, kärlek, här ryms det mesta, det är bara att följa med och beröras.
Systrarna
Systrarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2023. ISBN: 9789100800765.
Bekännelser, av Domenico Starnone, handlar om en framgångsrik lärare och debattör som lever sitt liv med en ständig känsla av att allt kan raseras av en tidigare förälskelse.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Bekännelser, av Domenico Starnone, handlar om Pietro, som arbetar som lärare och samtidigt skriver ett par uppmärksammade essäer om jämlikhet i skolan. Han får stor uppskattningar och röner en hel del framgångar, men upplever ständigt att allt kan raseras när som helst. Pietro har en stor hemlighet: en passionerad relation han haft med en elev och som nu själv är en framgångsrik forskare med makt att orsaka hans fall. Innan de gick skilda vägar bekände de sina skamligaste hemligheter för varandra och gång på gång tycks denne kvinna, Teresa, komma tillbaka och påminna honom. Hemma finns hans andra hållhake: hustrun, som har offrat sin egen forskarkarriär till förmån för familjen. Det är tack vare henne, och att hon har dragit ett stort lass med barnen och hemmet, som Pietro har kunnat nå dit han nått. Det är inte utan skuldkänslor som Pietro reser runt och föreläser, ofta i sällskap av sin attraktiva förläggare, och ofta med Teresa i tankarna. Otrohet upplevs inte som något avlägset.
Bekännelser är en fascinerande roman om hemligheter och makt. Det Pietro har anförtrott Teresa, och hennes sätt att återkomma till hållhaken, förföljer honom genom livet, tvingar honom rent av att bli någon bättre, att inte göra några snedsteg. Han blir en mer generös och ödmjuk person genom den makt Teresa utövar mot honom. När jag läser boken gör jag det inte med särskilt stor sympati för vare sig Pietro, hans fru eller Teresa, men jag läser och fascineras över hur de låter sig påverkas av något som knappt någon annan känner till – en hemlighet som kanske inte ens spelar någon roll. Är tankens makt så stor över oss att vi kan bli mer sympatiska och bättre personer bara vi påminns om de fel vi en gång gjort? Ja, kanske är det så. Jag tycker att Bekännelser var en tankeväckande och intressant historia och den har gjort mig mycket nyfiken på Dominico Starnones övriga författarskap.
Bekännelser
Confidenza översattes till svenska av Helena Monti och gavs ut av Bazar förlag 2022. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Michel Riddez. ISBN: 9789170285639.
Ovanjorden, av Mikael Berglund, är en fantastisk roman om kärlek och om att söka tillhörighet i en kultur man inte fötts in i.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Ovanjorden, av Mikael Berglund, är en kärleksroman som skulle kunna beskrivas såhär: en ung man blir blixtförälskad i en upptagen kvinna, som dessutom väntar sitt första barn. Långt senare träffas de igen och har inte glömt varandra, en relation inleds, men allt blir trassligt. Ovanjorden skulle alltså kunna beskrivas som en ganska genomsnittlig bok om hjärta & smärta, vilket inte brukar vara min kopp te. Märkligt nog är Ovanjorden, trots allt, någonting mycket större än så. Berättandet och språket är underbart: här finns natur och liv på ett sätt som böcker sällan lyckas göra såhär levande.
Bakom historien om huvudpersonen, Oskar, och hans Eija, ryms dessutom mycket mer. Det som berör mig mest är att läsa om Oskars ständigt sökande efter sin identitet – och kanske den samiska identitet som hans släkt förlorat. Det är inte bara Eija som lockar Oskar till trakterna kring Ammarnäs, där Eija lever och rör sig efter renen, utan också naturen självt. Gång efter gång söker han sig dit och trots att han alltid sticker ut, aldrig upplever att han riktigt hör till, drar Eija och hennes värld in honom. Visst finns det otaliga berättelser om förhållanden som kompliceras av kulturskillnader, men aldrig har jag väl läst en bok som faktiskt skildrar den såhär, synliggör den samiska kulturen på det här sättet.
De senaste åren har det samiska folkets historia, övergreppen mot dem, och den rasism som riktas mot samer alltjämt, skildrats i ett antal uppmärksammade böcker. Jag tänker på Stöld av Ann-Helén Laestadius, Ædnan av Linnea Axelsson och Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba, för att nämna några. Det är utmärkt. Men det är också fantastiskt att Mikael Berglund nått ut med en roman som Ovanjorden, en roman där samisk kultur finns som en självklarhet utan att samtidigt ge undervisning i en mörk historia med rasbiologi och barn som tvingats lägga bort sitt eget språk. Självklart saknar inte Ovanjorden passager där historien och dagens villkor lyser igenom, men det är ändå inte en sådan bok, som jag läser den. När politik och historia skalas bort blir den samiska kulturen istället en kraft som tillsammans med naturskildringen och kärleksberättelsen blir mäktig. Det här är en oerhört stark bok. Hade den varit skriven på något annat sätt hade jag hakat upp mig på alla irrationella livsval och märkliga beteenden i den här boken, men nu är Ovanjorden skriven precis som den är och jag tyckte den var fantastisk.
Ovanjorden
Ovanjorden gavs ut av Albert Bonniers förlag 2022. Jag har läst den i en pocketutgåva från 2023. ISBN: 9789100803575, 9789100191771.
Mikael Berglund
Mikael Berglund är en svensk författare, grafisk formgivare och programmerare.
Nina, av Mathilda Malling, är en klassiker om kvinnoliv i societeten vid förra sekelskiftet.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Nina, är en klassiker, där Mathilda Malling skildrar en kvinnas dejtande och vuxenblivande vid förra sekelskiftet. Huvudpersonen, Nina, skickas till en släkting i Köpenhamn för att få musik, språk, sällskapsliv, men framför allt för att hennes mamma börjar inse att Ninas relation med ”Farbror Ernst Gustav”, börjar utvecklas till något mer. I Köpenhamn är Nina långt från Ernst Gustav, men det saknas inte män och snart blir hon uppvaktad av flera förälskade karlar.
Nina var en kul läsning för att det alltid är spännande att läsa om kvinnoliv och påminnas om hur förutsättningarna har förändrats med tiden. För Nina är livet flärdfullt och spännande: det är danser, fester, män. Men, det är också en oerhört kort och begränsad tid, då allt det här spännande ska ske och där rätt man behöver charmas för att säkra framtiden.
Jag tänker inte att Nina är det starkaste jag har läst i ämnet, men ändå en trevlig klassiker att ha läst.
Nina
Den första utgåvan av Nina gavs ut 1903 av Bonnier. Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Albert Bonniers förlag 2015. ISBN: 9789100144494.
Mathilda Malling
Mathilda Malling (1864–1941) var en svensk författare som även gav ut romaner under pseudonymen Stella Kleve.
Senseis portfölj, av Hiromi Kawakami, är en bok om vänskap med åldersskillnad, men framför allt en bok fylld med väldigt mycket japansk matkultur.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Senseis portfölj, av Hiromi Kawakami, handlar om en udda relation: den mellan Tsukiko och hennes 30 år äldre gymnasielärare, Sensei kallad. Det är till att börja med en oväntad vänskapsrelation, som underhålls över otaliga glas sake. Med tiden börjar de två, den cirka 40-åriga singelkvinnan Tsukiko och den 70-åriga änklingen, trivas så bra i varandras sällskap att de båda fumligt försöker ta relationerna vidare. Stundvis är det lite rörande, som att läsa om två förvirrade tonåringar, men i skepnad av två medelålders plus.
Tyvärr tyckte jag inte att det räckte hela vägen. I boken fladdrar det förbi en kavalkad av traditionella japanska rätter medan Tsukiko och Sensei träffas och äter – vill man ha en rejäl dos Japan är det här rätt bok, men det är också det märkliga med den här boken: den beskriver maten bättre än människorna. Efter att ha läst Senseis portfölj känner jag knappt att jag vet vem Tsukiko och Sensei är och än mindre vad de ser hos varandra. Att Sensei kallas för just Sensei, ett respektfullt namn jag föreställer mig att man inte använder mellan varandra i en nära relation, gör att det blir ännu mer svårt att förstå.
Det jag verkligen uppskattade med Senseis portfölj var att få den här lilla glimten av Japan, men berättelsen om Tsukiko och Sensei gjorde mig tyvärr inte speciellt berörd.
Senseis portfölj
Sensei no kaban översattes till svenska av Lars Vargö och gavs ut av Bokförlaget Tranan 2021. Jag lyssnade på boken som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Emma Peters. ISBN: 9789189175259.
Stacken, av Annika Norlin, är en fantastisk roman om en grupp människor som valt att leva utanför samhället, i närhet med naturen. Det som börjar som en fin gemenskap blir dock allt mer likt en sekt.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Stacken, av Annika Norlin, kretsar kring en grupp människor som valt att leva ett liv utanför normen och utanför samhället. I utkanten av ett norrländskt glesbygdssamhälle lever de istället nära naturen, så nära självhushållning de kan komma och så långt bort som möjligt från världen utanför. Anledningarna till livsvalet är varierande: någon är sargad efter en våldtäkt, någon har begått en kriminell handling och hamnat på flykt, och några verkar rent av ha hamnat där av en slump. Med tiden kommer gruppen att utökas, trots att allt utanför upplevs som ett hot. Livsvalet är inte enkelt. Det är mycket som behöver offras för livet tillsammans i det som de skämtsamt börjar kalla för ”Stacken”: relationer, familjebildande, jobb och karriär, jämnåriga vänner, skolgång, sjukvård. Allt hålls ändå ihop tack vare en stark och självklar ledare: Sara. Sara får hela Stacken att känna att deras livsval är rätt, att deras åsikter är de sanna och att det de har och det de gör är något andra borde vara avundsjuka på.
Jag tror man kan läsa den här boken på lite olika sätt, det är i alla fall den känslan jag får när jag läser recensioner och andras blogginlägg, och det är bara en av många fantastiska saker med Stacken: att det finns så många bottnar. Man kan läsa den som en bok om ett alternativ till utmattning och snurrande ekorrhjul. Man kan läsa den som en bok om naturens och skogens kraft och det höga pris vi betalar, exempelvis i brist på biologisk mångfald, när vi brukar skogen ovarsamt. Man kan läsa den som en bok om en samling udda människor man ömsom ömmar för och ömsom irriterar sig över något förfärligt – boken är fylld av intressanta karaktärer som man riktigt kan se framför sig i en filmatisering. Man kan läsa den som en bok om moderskap och blodsband: i boken finns såväl en ofrivillig mamma som en ofrivilligt barnlös kvinna, vilket såklart väcker många tankar och känslor. Jag läser boken på alla dessa sätt och fascineras över att en bok med färre än 400 sidor kan vara så rik, men mest av allt läser jag den som en skrämmande och berörande bok om hur en sekt blir till och hur en sektledare skaffar sig makt – och vilka som underkastar sig den och varför.
Stacken är en helt otrolig bok och den är sällsynt kompakt för att innehålla så många huvudpersoner och behandla så många ämnen. Det är svårt att förstå att en romandebut kan vara såhär elegant skriven; Jag har läst alldeles för många debuter som känts spretiga. I Stacken hänger allt ihop och ingenting känns överflödigt, ingenting känns onödigt. Det är en helgjuten bok som både roar och oroar, väcker tankar och överraskar. En riktig läsupplevelse att fängslas av.
Stacken
Stacken gavs ut av Weyler förlag 2023. ISBN: 9789127184121.
Annika Norlin
Annika Norlin är en svensk författare, låtskrivare och musiker. Hon gör musik under artistnamnen Hello Saferide och Säkert!.
Jag är glad att mamma dog är Jennette McCurdys biografi om att pressas till att bli barnskådespelare, uppmuntras i att utveckla ätstörningar och att sedan försöka att komma ut på andra sidan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jag är glad att mamma dog är den provocerande titeln på Jennette McCurdys självbiografiska roman. Här berättar hon öppet, och förvånansvärt roligt, om sin, minst sagt, annorlunda uppväxt. Som barn lever Jennette med sin familj i ett överbelamrat hem i Kalifornien. Mamman lider av hoarding och har samlat på sig så mycket grejer att Jennette och hennes bröder måste rulla ut liggunderlag att sova på när det är dags att gå till sängs – de riktiga sängarna är fulla med mammans saker och kan inte användas. Skolgången består av hemskolning, som mamman håller i, och tidigt blir det väldigt tydligt vilken framtid mamman ser framför sig för sin dotter. Dottern ska bli skådespelare, måste bli skådespelare. Jennette utsätts för enorm press med teaterklasser, dansklasser och auditions på auditions på auditions. Det är ett späckat schema och ett hårt arbete att göra mamman glad. I tid och otid spelar mamman ut sitt ”canceröverlevar”-kort och ägnar sig åt annan härskarteknik för att få Jennette och andra att göra som hon vill. Det är verkligen inte en okomplicerad mamma-dotter-relation som målas upp. Elva år gammal uppmuntrar mamman Jennette till att utveckla ätstörningar – svåra sjukdomar som kommer att följa henne och begränsa henne långt in i vuxenlivet. Jennette beskriver också sexuella övergrepp och ett fruktansvärt kontrollerande beteende: mamman styr allt i Jennettes liv. När dottern får en återkommande, stor roll i en populär TV-serie på barnkanalen Nickelodeon blir Jennette dessutom familjeförsörjare, ett tungt ok för ett barn.
Jag är glad att mamma dog är en roman som är så fylld av elände och tragik att det egentligen är ofattbart. Att början på vuxenlivet för Jennettes del blir kantat av dysfunktionella relationer och missbruksproblem är inte precis förvånande. Märkligt nog är Jag är glad att mamma dog, trots detta, en bok med humor och distans. Boken hade kunnat vara en snyftare, men är på något märkligt sätt lättsam, samtidigt som man naturligtvis inte kan undgå att bli berörd och upprörd. Jennette McCurdy beskriver ett liv där hon blivit bestulen på sin egen barndom och utnyttjad som barnskådespelare. Att hon kom att lämna skådespelaryrket i samband med moderns bortgång 2014 känns uppfriskande och att hon skrivit den här boken talar för att hon idag gör vad hon vill med sitt liv – hoppingivande!
Som alltid läser jag sådana här böcker med en viss misstänksamhet. Jennettes mamma är död och kan inte försvara sig och det är heller ingen annans röst är Jennettes som hörs i boken. Med det sagt: jag tyckte att det här var en riktigt bra bok: inte ett litterärt mästerverk, men en väldigt fängslande uppväxtskildring.
Jag är glad att mamma dog
I’m glad my mom died översattes av Julia Gillberg och gavs ut av Bookmark förlag 2023. ISBN: 9789189750425, 9789189750470.
Jennette McCurdy
Jennette McCurdy (född 1992) är en amerikansk skådespelare och författare. Hon slog igenom som skådespelare redan i tonåren, men la skådespelarkarriären på hyllan 2014 i samband med att hennes mamma dog.
Inget ska växa över mig, av Elin Grelsson, är en bok om att lämna en norrländsk småstad till förmån för Stockholm och att kämpa för att passa in.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Inget ska växa över mig, av Elin Grelsson, är en roman om klass och klassresor. Huvudpersonen, Jenny, har lämnat lilla Sörede till förmån för Stockholm. Bakom sig lämnar hon allt hon inte vill ha: Norrland, småstadsliv, husrenoveringar, småbarnsliv, slitsamt jobb i äldreomsorgen – sådant som är hennes systrars verklighet. Vad hon har lyckats uppnå hittills: ett kort andrahandskontrakt och ett tillfälligt jobb på en reklambyrå med taskig arbetskultur. Släkten i Sörede verkar inte förstå Jennys livsval eller storheten med att bo i Stockholm. Avståndet mellan dem växer.
Så träffar hon Sebastian, en man som vuxit upp med överklassens privilegier och som tar för sig av livet och Stockholm med den självklarhet man kan när man vet att allt alltid kommer att lösa sig, när man vet att det alltid finns något att falla tillbaka på, och när man alltid känner sig bekväm i alla sammanhang och situationer. Ironiskt nog forskar Sebastian kring arbetarklassen, som han egentligen bara känner i teorin. Jenny och Sebastian blir ett par, men det är inte friktionsfritt att vara tillsammans med så vitt skilda erfarenheter i bagaget, och det är inte helt lätt för Jenny att smälta in och känna sig hemma bland Sebastians vänner.
Det här är i teorin en bok helt i min smak. Jag har själv gjort något av en klassresa, på så sätt att de flesta i min släkt har vanliga arbetarjobb och att jag själv är en av få i släkten som har pluggat på universitetet (doktorerat till och med). Sedan bor jag i och för sig i Umeå, vilket inte precis är som att göra bostadskarriär i Stockholm eller att hoppa omkring och göra karriär i någon storstad, men ändå. Självklart har jag ibland känt att mitt yrkesval är olikt de flestas i min släkt och att det skapar ett avstånd och jag har absolut flyttat ifrån min uppväxtort för att jag tyckte att det var för litet, fanns för få likasinnade, inte passade för mig där och då. Jag trodde att jag skulle läsa och känna igenkänning, som jag har gjort med så många andra klasskildringar, men alltså… Nej! Jag blev faktiskt mest irriterad medan jag läste, irriterad på att Jenny är så ängslig och lägger så mycket energi på att noja kring oväsentligheter och fundera över hur hon ska passa in. Jag fattar: Jennys historia är säkert en historia hon delar med många klassresenärer, men själv känner jag inte igen mig ett dugg och därför blir jag heller inte berörd. Dessutom finns det ingenting som avslöjar varför Jenny och Sebastian är ihop. Jag undrar hela tiden varför de inte gör slut. Det finns faktiskt ingenting i Jennys liv som framstår som särskilt kul, äkta eller intressant. Kanske är det meningen att det ska framstå så, men det är nog det som gör att jag helt enkelt inte känner så stora sympatier för Jenny. Hon lämnade Sörede, som hon föraktar och förminskar, men hon verkar inte ens själv tycka att något i hennes Stockholmsliv är särskilt bra? Till slut vet jag inte vad boken vill säga.
Det boken i alla händelser påminde mig om var i alla fall hur en klassresa också skulle kunna vara: att man pluggar, flyttar och lever ett liv som på många sätt skiljer sig från det man levde när man växte upp och… ja. That’s it. Var och varannan person gör en klassresa och Stockholm består till stor del av folk som har flyttat dit. Det är inte nödvändigtvis en big deal att komma från ett ställe som fiktiva Sörede. Det är liksom en erfarenhet att dela med fantastiskt många andra och den kräver inte att man tänker sönder varje liten situation, relation eller valmöjlighet och funderar på hur ”alla andra”, de som föddes in i den klass de lever i, gör.
Inget ska växa över mig
Inget ska växa över mig gavs ut av Natur & kultur 2023. ISBN: 9789127178069, 9789127178069.
Elin Grelsson
Elin Grelsson (född 1983) är en svensk författare och skribent.
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, är en berörande bok om att återerövra livet efter många år i ett misshandelsförhållande.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, handlar om Olivia, som är nybliven änka och nybliven mamma. Maken, David, har hastigt gått bort genom självmord och händelsen har väckt stor förskräckelse och uppmärksamhet i den lilla australiensiska småstad där Olivia nu bor ensam kvar. För Olivia är makens bortgång paradoxalt nog något av en lättnad. Självmordet är slutet på ett tio års långt misshandelsförhållande. Romanen handlar om Olivias försök att resa sig från det som varit och att ta sig ur ett svårt trauma.
Olivia och Davids förhållande började som så många andra misshandelsförhållanden, som en relation med romantik och starka känslor. Den sjukliga svartsjukan blir dock allt svårare att hantera, samtidigt som Davids ”beskyddande” beteende, blir allt mer kvävande. Giftermålet och flytt till hus leder till allt större isolering för Olivias del. Hon tappar kontakten med sin familj, umgås inte med vänner, hanterar inte sina egna pengar eller ens sin egen telefon. Det enda andningshålet är arbetet, som betyder allt för henne, men som David vill sätta stopp för.
Att läsa om den psykiska och fysiska misshandel Olivia utsätts för väcker känslor. Hennes situation är hemsk och när jag läser Kelly Rimmers roman upplever jag definitivt att hon har lyckats skildra hur detta fruktansvärda kan vara: hur det kan drabba precis vem som helst och vara extremt svårt att ta sig ur. Jag känner igen mycket från sådant jag känner till från verkliga relationer som vänner har varit i (och tagit sig ur).
Jag tyckte att En mors bekännelse var en oerhört berörande och viktig berättelse. Det som är ett stort frågetecken för mig är egentligen titeln och framsidan, som leder tankarna till romance och feelgood, vilket säkerligen kan få en och annan att gå förbi boken. Synd! Jag blev överraskad över att pärmarna rymde en så mörk berättelse, men i någon mening var det faktiskt en positiv överraskning. Det här var verkligen en berättelse svår att skaka av sig.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.