Sanningsberget, av Therese Bohman, är en berättelse om livet, konsten och om den livslånga sorgen efter en spårlöst försvunnen bror.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Sanningsberget, av Therese Bohman, inleds med att tioåriga Hannas storebror försvinner spårlöst efter en sen utflykt till Sanningsberget – ett mytomspunnet berg i Kolmården. Ingen har någon aning om var han har tagit vägen och han lämnar inget meddelande efter sig: en dag är han bara borta och familjen lämnas i en sorg som fortsätter genom livet.
I tre delar, med stora tidshopp, får läsaren följa Hanna från broderns försvinnande, via kämpiga unga vuxna-år, till medelåldern. Sorgen, saknaden och frågorna utan svar, ligger som ett vemodigt stråk över berättelsen. En annan följeslagare genom livet är grannen och klasskompisen Marcus, som är en trygg punkt under tonåren och så småningom blir någonting mer. När de är på väg ut i vuxenlivet tar dock Hanna och Marcus olika vägar: Marcus hamnar i Malmö och börjar doktorera, Hanna flyttar till Göteborg och kämpar med att komma in på en konstskola. Klyftan växer, Hanna känner sig misslyckad och vet knappt varför hon alls lämnade Kolmården längre.
Hanna och Marcus tappar kontakten medan livet händer och livet pågår: med toppar och dalar. Någonting som står fast är bergen, som blir betydelsefulla i Hannas konst, när hon så småningom etablerar sig som konstnär. Hon målar naturen, men lika mycket den saknade brodern.
Sanningsberget är, med sina dryga 200 sidor, ingen lång bok, men den rymmer ett liv och den är en njutning att läsa. Jag älskar kompositionen: hur långa sjok, hela decennier, lämnas åt sidan för att istället låta korta nedslag skildra Hannas liv. Det hade kunnat kännas hoppigt och tunt, men det gör det inte, det är en väldigt rik roman och Bohmans fenomenala precision mejslar ut varje scen med en sådan exakthet att mellanrummet fylls ut.
Det hade också kunnat upplevas störigt att boken inte rör sig mot någon lösning av gåtan kring broderns försvinnande, men inte heller detta skaver. Det känns fint att det här inte är en bok som nystar upp alla trådar och serverar alla svar. Det är inte en sådan bok, ingen spänningsroman, men det är den bästa sortens böcker: en bok om liv, konst, kärlek och sorg.
Sanningsberget
Sanningsberget gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 9789113133874.
Therese Bohman
Therese Bohman är en svensk författare och kulturjournalist.
Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman om en uppväxt i en dysfunktionell familj och en berättelse om hur ett trauma slår sönder en hel familj.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Överlevarna, av Alex Schulman, är en roman, där läsaren, genom mellanbrodern Benjamin, får följa tre bröder och deras uppväxt i en dysfunktionell familj. Berättelsen rör sig framåt i ett antal episoder från barndomen, men rör sig också bakåt i kapitel som utgår från en nutid, då bröderna återses i vuxen ålder. På ett elegant sätt närmar sig de båda tidsperspektiven varandra tills allt når det trauma som fick familjen att fullständigt gå sönder. Det är ett intressant grepp – att låta berättelsen ömsom gå framåt och bakåt i tiden – och jag förvånas över att jag inte har läst något liknande tidigare. Det är enkelt, men genialt.
Samtidigt måste jag erkänna att det inte var helt lätt att få grepp om berättelsen. Det här är en bok där slutet gör hela berättelsen och det är med slutet som nycklarna fås till att lösa upp hela historien. Under läsningens gång satt jag däremot mest och funderade över vad författaren försökte säga, vad han försökte skildra. Allting kändes vagt och luddigt. Vilka är ens de här människorna? Föräldrarna framstår som alkoholiserade och både hem och barn ovårdade. Det finns något sjaskigt över allting. Och inte för att det ena utesluter det andra, för all del, men samtidigt framstår hemmet borgerligt, där det finns ekonomi att ha ett sommarhus vid vattnet, som exempel. Vad jobbar föräldrarna med, i den mån de jobbar? Oklart. Det här är alltså bara ett exempel på något som är ett frågetecken.
Allas relationer känns också oklara. Mamman framställs ömsom som en tyrann och ömsom som en mysig morsa som läser godnattsaga. Pappan framställs ömsom som en sadist och ömsom som den som skyddar pojkarna mot mammans nyckfulla beteende. Det kanske är precis så det fungerar i dysfunktionella familjer, vad vet jag, men jag förstod aldrig riktigt hur boken skulle läsas. Vem är god? Vem är ond? Vad vill författaren säga?
Kanske är det precis det Alex Schulman vill uppnå: skildra hur ett trauma kan ge all denna splittring och skada en familj till oigenkännlighet. Men jag kan inte hjälpa att jag läser och tänker att boken är lite för smart konstruerad för sitt eget bästa.
Överlevarna
Överlevarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 9789100182496, 9789100182502.
Alex Schulman
Alex Schulman är en svensk poddare, kolumnist och författare.
Biblioteksböckerna fortsätter att flöda här hemma. Här kommer några barnboksfavoriter från den senaste skörden. Alla har jag läst med min 3-åring, även om vissa förmodligen passar mer klockrent för äldre barn. Alltid finns det något att ta med sig från läsningen, även om det kanske inte är det författaren tänkt sig! 😉
Allas längtan av Karin Jacov och Li Söderberg
”Längtan kan kännas som ett pirr och ett sug. Efter att något ska börja, eller sluta. Att någon ska komma, eller gå. Efter att få något, eller bli av med något.” I Allas längtan av Karin Jacov och Li Söderberg, längtar alla efter något, smått som stort, livsavgörande som alldagligt: efter mamma, efter ett hem, efter en bebis, efter sommarlov. Fin bok och härliga illustrationer.
Bené – snabbare än den snabbaste hönan av Eymard Toledo, i översättning av Björn Eklund
En bok med underbara illustrationer!! Jag har frågat mig, i tidigare inlägg, varför collageteknik är så ovanligt i bilderböcker. I Eymard ToledosBené – snabbare än den snabbaste hönan illustreras berättelsen av collage, på ett lekfullt sätt, där t.ex. bananklistermärken är bananer i ett träd. En riktigt härlig bok om att vara ett fotbollsälskande barn i Brasilien. Bonus att man får lära sig ord som feijoada och mico.
En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén
En liten, skrikande bebis växer och blir ett barn och hela tiden är hunden Ajax den trogna följeslagaren. Pojkens första ord är ”vov”, Ajax är den som hjälper honom när han börjar ta sina första stapplande steg och när pojken börjar skolan blir pojken den som lär Ajax ”A” och ”O”: ”Aaaoo”. Men även hunden blir äldre… Ja, ni förstår. Ingenting för den gråtmilde. :’) Men jösses vilken fin bok den är, En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén. <3
Vem bits? av Stina Wirsén
Stina Wirséns Vem-böcker är fortfarande favoriter här hemma. De är sköna att läsa och har en behaglig rytm. I Vem bits börjar en ny pedagog på förskolan och Stora Kanin, som varit en sådan trygghet, är plötsligt med de små barnen, medan Koala och de större barnen måste vara med… Ssssiv. Jag har gravt svårt för ormar, så jag förstår Koalas tveksamhet till den här orm-pedagogen som plötsligt dyker upp. 😉 En rolig och fin bok om starka känslor på förskolan…
Vem räddar Alfons Åberg? av Gunilla Bergström
Få bilderböcker är på samma nivå som Alfons-böckerna av Gunilla Bergström. De kan handla om ret, slagsmål, rädsla, mobbing och konflikter, men ändå känner man inget annat än värme när man läser. Vem räddar Alftons Åberg? är en av mina Alfons-favoriter. Alfons har nyss flyttat till ett nytt ställe och har inte skaffat några kompisar ännu. Han leker med Mållgan – en fantastisk vän och hemlig kompis. Mållgan har bara ett problem: han kommer aldrig när det verkligen behövs…
Jurtjyrkogården, av Stephen King, är en spännande och otäck skräckroman om en djurkyrkogård som väcker olustkänslor.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jurtjyrkogården är en av Stephen Kings mest kända och bästsäljande skräckromaner. Det har gått omkring 40 år sedan den utkom första gången och frågan är: håller den ännu? Ja, det tycker jag! Jurtjyrkogården är spännande, otäck och, framför allt, en väldigt fin bok om att vara människa. Skräck är egentligen inte min kopp te, men när boken också tränger på djupet in i huvudpersonerna: deras känslor, sorger, rädslor, ja, då fångas även jag av berättelsen.
Här är det läkaren Louis Creed, som står i centrum. Louis flyttar med familjen till en amerikansk småstad, där de snart finner sig till rätta och får nya vänner, inte minst i det äldre paret i grannhuset. Det finns dock en fara som lurar: den närliggande, tungt trafikerade vägen som hotar att ta livet av familjens katt. Dessutom: inte långt från huset finns en djurkyrkogård som väcker olustiga känslor.
Jag har förstått att många tycker att Stephen King skriver för långt och för otight och visst är Jurtjyrkogården lång, men det stör mig inte det minsta. Jag tyckte att det här var en väldigt bra och spännande läsning, inte olik de många skräckromaner jag har läst av John Ajvide Lindqvist, en författare som skriver i lite samma stil som jag uppfattar att King gör: skräck med mycket psykologi och människor.
Jurtjyrkogården
Pet Sematary översattes av Lennart Olofsson och gavs ut av Bra böcker förlag 1984. Jag har läst en nyutgåva utgiven av Albert Bonniers förlag 2015. ISBN: 9789100146610.
Stephen King
Stephen King (född 1947) är en amerikansk författare.
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, är en berörande bok om att återerövra livet efter många år i ett misshandelsförhållande.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, handlar om Olivia, som är nybliven änka och nybliven mamma. Maken, David, har hastigt gått bort genom självmord och händelsen har väckt stor förskräckelse och uppmärksamhet i den lilla australiensiska småstad där Olivia nu bor ensam kvar. För Olivia är makens bortgång paradoxalt nog något av en lättnad. Självmordet är slutet på ett tio års långt misshandelsförhållande. Romanen handlar om Olivias försök att resa sig från det som varit och att ta sig ur ett svårt trauma.
Olivia och Davids förhållande började som så många andra misshandelsförhållanden, som en relation med romantik och starka känslor. Den sjukliga svartsjukan blir dock allt svårare att hantera, samtidigt som Davids ”beskyddande” beteende, blir allt mer kvävande. Giftermålet och flytt till hus leder till allt större isolering för Olivias del. Hon tappar kontakten med sin familj, umgås inte med vänner, hanterar inte sina egna pengar eller ens sin egen telefon. Det enda andningshålet är arbetet, som betyder allt för henne, men som David vill sätta stopp för.
Att läsa om den psykiska och fysiska misshandel Olivia utsätts för väcker känslor. Hennes situation är hemsk och när jag läser Kelly Rimmers roman upplever jag definitivt att hon har lyckats skildra hur detta fruktansvärda kan vara: hur det kan drabba precis vem som helst och vara extremt svårt att ta sig ur. Jag känner igen mycket från sådant jag känner till från verkliga relationer som vänner har varit i (och tagit sig ur).
Jag tyckte att En mors bekännelse var en oerhört berörande och viktig berättelse. Det som är ett stort frågetecken för mig är egentligen titeln och framsidan, som leder tankarna till romance och feelgood, vilket säkerligen kan få en och annan att gå förbi boken. Synd! Jag blev överraskad över att pärmarna rymde en så mörk berättelse, men i någon mening var det faktiskt en positiv överraskning. Det här var verkligen en berättelse svår att skaka av sig.
Älskad, saknad, av Joyce Carol Oates, är en underbar roman om ett sorgeår: att hitta tillbaka till livet och att växa som människa efter förlusten av en förälder.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
I Älskad, saknad, av Joyce Carol Oates, förlorar Nikki sin mamma på det allra mest förfärliga sätt: hon hittar sin mamma mördad i hemmet, knivskuren till döds efter vad som visar sig vara ett rån. Allt går i ett snabbt tempo efter mordet och Nikki och systern Clare tar sig snart an det stora jobbet att rensa ur sitt föräldrahem för att kunna lägga ut huset till försäljning. Sedan går luften ur dem. Sorgen kommer ikapp och sätter allt på paus. Till omgivningens förvåning flyttar Nikki in i mammans hus – tillfälligt, menar hon – och börjar om från början med den påbörjade rensningen. Clare reagerar på annat sätt och det skaver rejält mellan syskonen.
Nu börjar ett år av sorgearbete. Nikki rensar, hittar ledtrådar till vem hennes mamma var och försöker gå i moderns fotspår. Mamman, som var omtänksamheten själv, spenderade en stor del av sin tid åt att jobba ideellt och ställa upp för andra. Nu börjar Nikki, i mindre skala, göra samma sak.
Älskad, saknad är en oerhört smärtsam och fin berättelse om att förlora en förälder. Det är också en trösterik berättelse, på så sätt att i denna förfärliga situation växer också något gott. Med moderns död stjälps Nikkis liv på ända, men det blir också ett tillfälle för henne att stanna upp och våga låta livet ta en ny riktning.
Det här är andra gången jag läser den här romanen. Jag vet att jag gav boken ett högt betyg när jag läste den senast och jag mindes också huvuddragen i den, men i övrigt var det ärligt talat som att läsa en helt ny bok. Jag läste med viss bävan: det är ju inte alltid en bok håller för omläsning, särskilt inte när det har gått många år sedan senast. Älskad, saknad gick dock rakt in i hjärtat även den här gången, även om jag misstänker att jag läste den på ett helt annat sätt idag än när det begav sig 2008. Något jag oroade mig lite för var att boken skulle kännas för lång. Mycket kan man säga om Oates, men hon brukar inte direkt skriva kort och komprimerat. Jag hade inte behövt oroa mig. Visst hade man kunnat få fram budskapet på mindre än 430 sidor (tror jag), men ingenting i texten stör eller känns onödigt. Det är rakt igenom en fin och berörande bok, tycker jag. En av Oates bästa!
Älskad, saknad
Missing mom har översatts till svenska av Ulla Danielsson och getts ut av Albert Bonniers förlag (2006). ISBN: 9100111082.
Joyce Carol Oates
Joyce Carol Oates (född 1938) är en amerikansk författare. Hon har även skrivit romaner under pseudonymerna Rosamond Smith och Lauren Kelly.
Min novelläsning tuffar på. Här kommer tre ur den senaste skörden:
Tiden av Maria Küchen
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Tiden, av Maria Küchen, utspelar sig en höstdag när novellens berättare, Håkan, är i sommarstugan för att stänga den för säsongen. Han grubblar. Man förstår att det finns en uppslitande separation, att han går i terapi och att han ”gjort något”. Håkan hävdar att det är tiden som betyder något, rörelsen, medan nuet är ett ingenting. Ändå kan han inte sluta återvända till det han gjort. Det är en koncentrerad berättelse om att vara förövare. Det är berörande och starkt, men också lite spretigt där jag ärligt talat inte vet riktigt om jag greppade hur allt hänger ihop. Kanske gör det inte det. Kanske är det precis så som livet är: en radda händelser som hänger löst ihop och som ändå associeras ihop i hjärnan.
Tiden gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-48-7.
Innan allt har blommat ut av Inger Frimansson
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Innan allt har blommat ut, av Inger Frimansson, utspelar sig på en turistort. Claire har åkt dit med sin syster. Där hemma finns en exman och en älskare. Tankarna svävar dit, medan hon och systern obekymrat rör sig runt hotellets trygga område och med turistens blick, blind för människorna och landet. De delar som handlar om turismen tycker jag är starkast och intressantast. Jag säger som jag gjorde angående Tiden: det blir spretigt med allt annat som pågår och avhandlas.
Innan allt har blommat ut gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-46-3.
De blå skorna av Linda Olsson
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
De blå skorna, av Linda Olsson, kretsar kring ett par blå skor. Ett par damskor. Huvudpersonens pappa hade prydligt ställt fram dem och när hon nu är i hans lägenhet för att städa ur efter pappans bortgång, dyker de upp. Varför hade han dessa skor? En man som levde ensam i en lägenhet i Paris? Flytten till Paris kom oväntat och sedan dess har kontakten mellan far och dotter inte varit speciellt bra. Den här novellen är en fin och berörande berättelse om livet, hemligheter, besvikelse och sorg. Jag tyckte väldigt mycket om den.
De blå skorna gavs ut av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-72-2.
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman som föga överraskande bjuder på lyckliga slut (och lite sorg längs vägen).
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman om en brokig grupp kvinnor som träffas på en kurs i skrivterapi. Ivy har ett tungt bagage och lider av psykisk ohälsa med mycket oro, bland annat över sonen, men också över den bil som hon föreställer sig att hon är förföljd av. Lisbeth närmar sig pensionsåldern och längtar efter egentid, att få skriva, men känner sig kvävd av jobb och ännu mera jobb på hemmaplan, där hon förväntas vara barnvakt i stort sett varje helg. Hemma sitter mannen, redan pensionär, och är helt oförstående till hans hustrus situation. För att komma loss har hon ljugit om att hon ska gå en stickkurs. Cecilia, framgångsrik åklagare med stort kontrollbehov och ett pedantiskt städat hem, har halkat in på kursen av en slump. Hon är änka sedan en tid tillbaka och sedan sönerna flyttat hemifrån bor hon ensam i ett stort hus, men det är inte för egen del hon har sökt sig till kursen – hon har anmält sin syster, Michelle, som hon motvilligt har öppnat sitt hem för eftersom hon är mitt uppe i en skilsmässa. Kursens ledare heter Sam och verkar medvetet ha sökt upp kursdeltagarna – det är just de som har fått lappar med inbjudan till kursen. Hans bakgrund är höljd i dunkel. Vem är han? Varför leder han skrivterapikurser?
Förlaget beskriver det som att författaren skriver feelgoodromaner med sorgkant. En bra beskrivning, tycker jag! Här finns många ingredienser som brukar återfinnas i feelgoodromaner: förälskelse, relationer, mysig småstad, tedrickande, systerskap, ett lyckligt slut. Det bjuds inte på speciellt många överraskningar och det är heller inte alltid det man vill ha. Vill man läsa något snällt och avkopplande är det här rätt bok.
Med det sagt kan jag erkänna att jag har läst åtskilliga feelgood-berättelser skrivna med större finess. Jag tycker att karaktärerna känns stereotypa och platta. Det gäller inte minst Cecilia. Har vi inte alla träffat på allt för många fyrkantiga perfektionister i kulturen? Vi vet redan att de tydligen döljer något bakom sin prydliga fasad och att de kommer att må mycket bättre om de bara ”släpper loss lite”. Trist. Jag tycker också att boken innehåller alldeles för många berättelser och sidospår som vävs ihop på ett nästan tillkämpat sätt. Slutligen lämnas absolut ingenting åt läsaren. Allt skrivs ut och redogörs för. Jag tycker att man som läsare blir skriven på näsan.
Nu blev det många negativa punkter, känner jag. Ändå har jag ju läst boken och det är ett gott betyg ändå, eller hur? Ibland behöver man inte komplicerade och förbluffande böcker, ibland behöver man bara just precis sådant här.
Klubben för lyckliga slut
Förlag: Forum (2021). Läs även övriga delar i sviten Vid livets vägskäl: Vingården för vilda drömmar och Sanninen om ostrondykerskan. ISBN: 9789137156033.
Caroline Säfstrand
Caroline Säfstrand (född 1972) är en svensk författare. Hon medverkar också i podden Feelgood med Jenny & Caroline.
Levande och döda, av den sydkoreanske författaren Han Kang, är en roman om Gwangjuupproret och den massaker som skedde den 18:e maj 1980. Studenter och engagerade i fackföreningsrörelsen hade samlats för att protestera mot diktaturregimen och den industrialisering som tvingat människor att slita under omänskliga förhållanden. Armén svarade med att storma staden. Demonstranterna möttes med överdrivet våld och en fruktansvärd brutalitet. Hur många som dog eller försvann verkar än idag höljt i dunkel, men det handlar som lägst om hundratals människor som dödades och i många fall gömdes undan. Ännu fler arresterades och många utsattes för tortyr. Unga människor fick sina liv krossade. En del var bara barn.
I Levande och döda skildrar Han Kang dessa händelser genom sex olika berättelser från människor som på olika sätt drabbats. En pojke letar efter en förlorad vän och blir av en händelse engagerad i att ta hand om lik som man försöker att identifiera och åtminstone ge den minimala lilla begravningsceremoni man har möjlighet till. En annan pojke har deltagit i demonstrationerna och hans kropp ligger nu travad bland andra, på väg att köras bort. En förlagsarbetande kvinna försöker att ge ut ett manus som berör händelserna och möts av våld och motarbete. En ung man fängslas och torteras så att händelserna kommer att förfölja honom resten av livet. En tidigare fabriksarbeterska blir kontaktad av en forskare som river upp gamla sår genom att tondövt vilja ha hennes vittnesmål om övergrepp och tortyr i sin avhandling. En mor förlorar sin son. Slutligen skriver författaren in sig själv i berättelsen i en epilog.
Det här är oerhört drabbande läsning. Här finns explicita våldsscener och beskrivningar av lemlästning och tortyr. Jag kunde inte läsa allt. Det blev för jobbigt och plågsamt. Jag kan många gånger känna att det är bättre att låta det plågsamma anas mellan raderna – det kan bli nog så effektivt. Samtidigt känner jag stor respekt för att författaren har skrivit precis såhär. Ska man skildra händelser som från officiellt håll har hållits mörkade under decennier finns det såklart inget viktigare än att skriva ut händelser i klartext.
Han Kangs roman är en otrolig bok och en viktig berättelse om motstånd, sorg och övergrepp. Genom de sex olika berättelserna, som rör sig i tid och rum, beskriver författaren massakern och dess verkningar från många olika vinklar. De är också elegant sammanfogade och bildar tillsammans en stark helhet.
Det här är ingenting för den som vill läsa något avkopplande och lättsamt, men det är en stark roman och en mycket viktig berättelse. Missa inte den!
Levande och döda
Koreansk titel: Sonyo?n i onda. Översättare från den engelska utgåvan, Pojken kommer: Eva Johansson. Förlag: Natur och kultur (2016). ISBN: 9789127149076, 9789127159136.
Han Kang
Han Kang (född 1970) är en sydkoreansk författare. Hon tilldelades Man Booker International Prize 2016 för romanen Vegetarianen.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.