Såhär års brukar jag ofta summera året som varit på olika sätt. Hur har bloggen haft det under 2024 egentligen? Ja, den har puttrat på! Jag räknar till 62 inlägg, vilket är väldigt många fler än vad jag hade trott, för det känns sannerligen inte som att jag bloggar med någon direkt regelbundenhet nu för tiden. Läsarna tittar fortfarande in och en handfull gånger per år har besöksantalet rent av skjutit i höjden – tyvärr inte av någon roligare anledning än intrångsförsök, antar jag. De mest välbesökta sidorna (vid sidan av startsidan) har varit nedanstående:
Här får man såklart inse att det googlas en hel del för att leta material till skolarbeten, men kanske inte bara. Till stor det känns det ärligt talat som en riktigt fin lista över läsvärda och bra böcker och jag hoppas att många har hittat hit av eget intresse.
Gör man en slags summering över årets bloggande måste man kanske också kommentera det här med bloggens död. Är bloggen död? Ja, det är klart att influencer-bloggar är på utdöende – influencers håller hus i andra kanaler – men för egen del skulle jag säga att bloggar känns mer intressanta än på länge. Den som bloggar äger sin egen kanal och sitt eget flöde och den som följer en blogg kan själv välja när den vill ta del av innehållet. Det känns oerhört mycket trevligare än att behöva vara utlämnad till någon algoritm som styr vad som kommer upp i ett flöde. Facebook använder jag för att kunna följa evenemang och se vad som säljs på Marketplace. Instagram följer jag för att få lite uppdateringar från vänner och bekanta – uppdateringar som kommer i ett kronologiskt flöde man hela tiden kastas ut från och aktivt måste klicka sig tillbaka till. Hela tiden lusar Instagram ned med en massa grejer jag aldrig har bett om att få se och inte har lust att titta på. Sedan har vi de andra kanalerna: Youtube, TikTok m.fl. m.fl. De använder jag inte ens. Nej, jag gillar bloggar och i år märks det nog för den som eventuellt följer mig – mina Instragram-uppdateringar har verkligen kommit sporadiskt. Jag tycker helt enkelt inte att det är speciellt värt besväret att hålla till där längre. Jag får se om det känns annorlunda 2025, men jag tror faktiskt inte det.
AI då? Vem bryr sig om bloggar när man kan fråga ChatGPT vad som helst? Ärligt talat: jag jobbar en hel del med AI och maskininlärning, men jag känner mig verkligen inte såld på att använda ChatGPT privat. Det här kanske säger mer om mina dåliga promptar än något annat, men än så länge har jag verkligen förvånats över hur dåligt det funkat jämfört med att t.ex. söka information själv i en sökmotor. I somras frågade jag om tips på besöksmål längs Norrlandskusten och fick en lista på självklarheter, uppblandat med påhitt. Här om veckan bad jag ChatGPT summera innehållet i böckerna på min årsbästalista och tyckte inte direkt att jag fick någon inspiration eller hjälp. Alltså, mitt blogginlägg är väl inte fantastiskt, men det innehåller åtminstone inte rena fel. Det här är liksom ChatGPT:s uppfattning om vad Jonas Hassen KhemirisSystrarna handlar om:
Denna roman utforskar relationen mellan två systrar som återförenas efter flera år av separation. Genom deras återförening blottläggs familjehemligheter och olösta konflikter, vilket tvingar dem att konfrontera sitt förflutna och omvärdera sina livsval.
Ja, jag vet inte. Visst är maskininlärning och AI kraftfulla verktyg som kan vara till god hjälp i vissa situationer, men för mig känns det just nu avlägset att AI skulle kunna ersätta texter skrivna av en människa när det gäller skönlitteratur. Och bloggar, för all del.
Jag brukar summera varje års läsning i lite figurer och siffror. Det här året är inget undantag. 🙂 I år har jag läst och lyssnat på 42 böcker, vilket jag gissar är något av ett bottenrekord? Ändå kan jag inte påstå att det känns som att jag har läst mindre än vanligt. Jag förstår inte riktigt själv hur det går ihop, men det spelar inte så stor roll.
Ungefär 3–4 böcker per månad har det alltså blivit, men i juni blev det bara en enda utläst bok. Paradoxalt nog läser jag oftast mindre när jag är ledig, jämfört med när jag jobbar. Så kan livet vara med en treåring – är man hemma med henne hela dagarna är det fullt ös tills 22 och man hinner inte tänka en tanke i taget – hjärnan behöver sin vila.
Som vanligt har jag främst läst böcker på ca 250 sidor. En och annan novell och kortroman har slunkit med, liksom någon enstaka tegelsten.
Författarna är såklart en blandning av gamla favoriter och nya upptäcker, men i vanlig ordning är en majoritet kvinnor och de kommer främst från Sverige, USA eller från någon av våra närmsta grannländer. Sett till ursprungsländer blev det verkligen ingen jorden runt-resa i år, men det blev i alla fall en bok från en japansk författare.
Utgivningsåren är lite varierande, men det allra mesta är utgivet de senaste 5 åren. Några klassiker har det blivit – den äldsta kom ut första gången på 1890-talet. Böcker utgivna 1970–2000 har jag tydligen duckat helt, däremot. Inte så konstigt kanske? Det är något av en mellanperiod, där böcker varken känns särskilt aktuella eller har hunnit få klassikerstatus.
Jag är en flitig biblioteksbesökare. Jag och dottern är där säkert 1 gång i veckan. Vi är så glada över att vårt närmsta bibliotek har meröppet och att vi därför kan slinka in lite när som helst när vi har vägarna förbi (vilket vi ofta har). Hur många barnböcker jag har lånat i år vågar jag knappt tänka på (just idag har jag tydligen 25 lånade titlar), men till mig själv har det i alla fall blivit 18 bibliotekslån.
Visst kan det vara kul att räkna antal böcker hit och dit, men det viktigaste är såklart att man läser någonting givande och bra. Jag ser att jag har delat ut ett sällsynt bottenbetyg i år, men det allra mesta har varit bra eller betydligt bättre än så. Gott!
Ja, det var nog det hela för den här gången. Får se hur många böcker jag tar mig igenom 2025. Jag känner mig faktiskt sugen på att läsa något från en afrikansk författare. Det är inte supermycket som kommer i svensk översättning från den kontinenten, men det är klart att det måste finnas många spännande författarskap att upptäcka. Några tips?
Året närmar sig sitt slut och vad passar då bättre för en bokbloggare än att sätta ihop en topplista över årets bästa böcker? Jag vet egentligen inte hur man gör sådana här listor. Kan man ställa romaner mot faktaböcker, poesi mot reportage? Nej, det kan man väl egentligen inte. Här har jag dessutom utelämnat de böcker jag läser mest: barnböckerna, för de läser vi i sådana mängder att det inte finns någon möjlighet att hinna blogga om dem. Men, med det sagt: här kommer faktiskt de tio bästa böckerna jag har läst i år (inte nödvändigtvis böcker med utgivningsår 2024).
1. Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Systrarna är en riktig tegelstensroman av min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri, en författare med böcker på ca 80 sidor i sin bibliografi. Funkade det även med 700+ sidor? Ja, verkligen. Jag älskade att boken räckte länge, att jag fick följa bokens huvudpersoner – Jonas och de tre Mikkolasystrarna – under lång tid. ”En underbar roman om om livet, systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien”, som jag beskrev det när jag bloggade om boken i mars.
2. Sanningsberget av Therese Bohman
Sanningsberget, av Therese Bohman, läste jag ut så sent som nu i december, men jag känner mig övertygad om att boken kommer att leva kvar länge. Det är en otroligt fin bok, som, med några korta nedslag i huvudpersonens liv, berättar en berörande historia om livet, konsten och om den livslånga sorgen efter en spårlöst försvunnen bror.
3. Pythian pratar av Liv Strömquist
Få författare kan skriva så roligt och vasst om samtiden, som Liv Strömquist. I Pythian pratar är det självhjälp, livsråd och den ständiga strävan efter att maximera & optimera livet, som granskas. Ett sjukt roligt och tankeväckande seriealbum!
4. Stacken av Annika Norlin
I Stacken, av romandebuterande Annika Norlin, får läsaren följa en grupp människor som valt att stå utanför samhället. Det är en fascinerande bok, med ett spännande persongalleri, där man får följa gruppens utveckling. Det blir mer och mer som en sekt. En av de böcker som verkligen sticker ut från mängden i årets läsning och som fastnat i minnet!
5. Daisy Darker av Alice Feeney
Daisy Darker, av Alice Feeney, är en klassisk ”det slutna rummet”-berättelse – en familj sitter isolerade, avskärmade från omvärlden på grund av tidvattnet, när den ena efter den andra plötsligt tas av daga av en okänd förövare. Är man beredd på greppet är den en sällsynt underhållande och spännande roman. Jag hade mycket svårt att lägga Daisy Darker ifrån mig.
6. Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg
Skyddsrummet Luxgatan, av Jerker Virdborg, är en av mina favoritnovellsamlingar, alla kategorier. Det är en oerhört drabbande samling berättelser om ett Sverige i krig och konflikt. Boken utkom för nio år sedan, men känns aktuell på ett skrämmande sätt.
7. Straff av Ann-Helén Leastadius
Samisk kultur må ha en plats i årets julkalender (som jag för övrigt älskar!), men det är en kultur som Sverige aktivt har försökt utplåna, bl.a. genom nomadskolor. Om detta skriver Ann-Helén Laestadius i Straff, en mycket berörande bok som påminner om ett förtryck som faktiskt inte ligger särskilt långt tillbaka i vår historia.
8. Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke
Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, är en av mina mer otippade favoriter från året. Jag hade inte riktigt väntat mig att en roman om en kulturman, som (kanske?) har utsatt en kvinna för sexuella trakasserier, skulle vara rolig och tänkvärd, men det var den!
9. Trilogin av Jon Fosse
Trilogin, av nobelpristagaren Jon Fosse, väckte många tankar och känslor hos mig. Det är en tunn liten bok, som dessutom rymmer tre sammanlänkade berättelser, men vilket innehåll! Jag väljer att läsa den som en mäktig bok om kärlek.
10. Nu levande: tredje Monikabok av Sara Lövestam
Sara Lövestams Monikaböcker, med den avslutande delen Nu levande, har varit ljudboksfavoriter under året. Böckerna följer Monika och hennes resa, från att kastas mellan hopp och förtvivlan, som den gör som är ofrivilligt barnlös och som genomgår behandling efter behandling, till att våga utforska fler delar av livet.
Den som läst mitt inlägg om året i siffror vet att jag hunnit med drygt 60 böcker under året. När jag kollade igenom titlarna upptäckte jag till min förvåning att jag totalt glömt bort en stor del av dem. Det var faktiskt ovanligt svårt att utse årets bästa läsning. Här är i alla fall mitt försök till 10 i topp-lista. I omvänd ordning:
10: Spökhanden
Spökhanden beskrev jag som en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt och det är helt sant: det är en otäck och samtidigt väldigt tänkvärd berättelse om tvåsamhet.
9: Nära fåglar
Nära fåglar är ovanlig fotobok med ett helt otroligt foto av Roine Magnusson och fina texter, skrivna av Mats Ottosson och Åsa Ottosson, om några av våra vanligaste fåglar och om hur de berör oss.
8: Tiden second hand
Tiden second hand av Svetlana Aleksijevitj är ett reportage om Sovjetunionens fall och med fruktansvärda vittnesmål från människor som drabbats illa. Ibland blir det nästan för mycket; att läsa den här boken kan innebära bilder som förmodligen aldrig går att radera från huvudet… Kanske just därför är det också viktig läsning.
7: Pachinko
Pachinko, av Min Jin Lee, blev årets semesterläsning, för min del. Det är en oerhört fängslande släktkrönika, där man får följa en familj med rötter i Sydkorea. En bok att uppslukas av!
6: Bli som folk
Stina Stoors novellsamling Bli som folk har jag läst lite pö om pö under några års tid, men i år blev den utläst. Här ryms ett gäng noveller från norrländsk landsbygd, berättad med en alldeles speciell röst. Helt i min smak!
5: Funkislampa
Funkislampa, av Jerker Virdborg, är en av årets favoritnoveller, för min del. En tragikomisk berättelse om ängslig medelklass. Underbar!
4: En mors bekännelse
En mors bekännelse, av Kelly Rimmer, var inte alls vad jag trodde. Titel, och i viss mån framsidan, andades stereotyp feelgood eller något liknande. Innanför pärmarna gömde sig dock det som kanske är den berättelse jag återvänt till flest gånger under året. En oerhört berörande berättelse om våld i nära relationer.
3: Låt det växa
Novellasken Låt det växa: Fyra texter om odling & trädgård var en riktig njutning att läsa i somras. Den visade sig innehålla fyra fullträffar: en knäpp och rolig berättelse om att flytta ut på landet, skriven av Lotta Lundgren, fantastisk poesi av Göran Greider, en intressant liten essä av Elin Unnes och en personlig kärleksförklaring till trädgården, signerad Hanna Wendelbo. Mycket bra allihop!
2: Älskad, saknad
Årets näst bästa bok är något så ovanligt (för mig!) som en omläsning. Älskad, saknad, av Joyce Carol Oates, var minst lika bra som när jag läste den första gången: en otroligt fin berättelse om ett sorgeår.
1: Kvinnornas jul
Årets favorit måste ändå vara antologin Kvinnornas jul, med 24 juliga berättelser, författade av kvinnor. Tyckte så väldigt mycket om den här boken, kanske för att jag älskar julen. Här finns texter av underbara författare som Bodil Malmsten och Kerstin Ekman och många av berättelserna är klassiker. Alla berättelserna ger sin bild av julen, så som den kunnat se ut genom åren och som den upplevts av kvinnor. Är glad att jag unnade mig Kvinnornas jul som ”adventskalender” i år.
Nu övergår 2023 snart i 2024 och såhär dags brukar jag sammanfatta min läsning. Självklart blir det inget undantag i år. Här kommer året i siffror:
I år har jag läst 62 böcker. Det är givetvis inte 62 tegelstensromaner – jag är ju trots allt svag för noveller – men ett imponerande gäng ändå, tycker jag. Dessutom har det smugit sig in åtminstone 1 bok på mer än 600 sidor (och det är väl att betrakta som en tegelsten ändå?).
Man kan tro att jag inte läst något i september och att februari var en månad med väldigt lite läsning, men jag läser faktiskt en stund varje dag. Det är bara det att vissa böcker tar längre tid än andra att läsa ut. Hur som helst: i bilden nedan finns min läsning över året. Det är mest pappersböcker, men emellanåt läser jag på läsplattan och i perioder lyckas jag hinna med en och annan ljudbok. Sedan jag blev förälder (för 2,5 år sedan) har jag inte direkt gått omkring med hörlurar här hemma, utan ljudbokskonsumtionen begränsas i stort sett till mina löpturer. Sprang jag mycket i juli? Ja, förmodligen. Jag föredrar att springa på sommaren. 🙂 Nästa år får vi se hur det blir med ljudböcker. De flesta av årets ljudböcker har jag lyssnat på som Radioföljetonger, men nästa år går Radioföljetongen i graven efter att ha sänts sedan 1939. :'(
De strömmade böckerna är i stort sett de Radioföljetonger jag har lyssnat på i år (+ några e-böcker), men mest har jag läst böcker från mina egna hyllor. Och biblioteksböcker såklart!
Kvinnliga författare är i majoritet. Det är ingen medveten strategi, utan något som bara blir år efter år efter år.
Det har blivit en hel del klassiker (som alltså ryms bland böcker med /första utgåvans/ utgivningsår 50-tal och tidigare), men till min egen förvåning har jag faktiskt läst nästan lika många böcker från 2023. Jag brukar sällan vara särskilt bra på att läsa aktuella titlar, men nu så!
Mer än hälften av mina utlästa böcker har Sverige som ursprungsland. Jag läser bara på svenska, så det är kanske inte så konstigt. Men självklart har det blivit en hel del översatt litteratur också. Hela kontinenten Afrika lyckades jag missa i år och just ingenting har jag läst från Asien heller. Det speglar väl hur översättningarna ser ut i stort.
Jag försöker naturligtvis pricka in så många bra böcker som möjligt, men det är klart: ibland lyckas man inte. Jag har läst några böcker som är ”sådär”. Tack och lov har jag läst ännu fler fantastiska böcker!
Vad har varit bäst då? Ja, det kommer i ett senare inlägg. Ha ett riktigt fint avslut på året!
Nu kommer den sista summeringen av mitt 2022. Idag kommer min tio-i-topp i omvänd ordning.
10: Pestön av Marie Hermanson
I Marie Hermansons romaner kan stämningen snabbt skifta från vardag till surrealism. Det ger perfekt bakgrundsstämning till Pestön, en deckare som till stor del utspelar sig på en avskild ö dit ingen reser utan särskilt ärende. Man läser och känner att vad som helst kan hända. Fast mest är det en historisk roman, en genre Hermanson verkligen har gjort något bra av med Pestön.
9: Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata
Huvudpersonen i Sayaka Muratas Hur mår fröken Furukura? är en kvinna som lever ensam och jobbar deltid i ett närköp. Det behövs inte mycket mer än så för att provocera omgivningen. Varför gifter hon sig inte? Varför skaffar hon sig inget ”riktigt” jobb? Det här är en väldigt egen och fin bok om att vara annorlunda och att slitas mellan omgivningens förväntningar och de egna önskningarna.
8: Girig-Sverige av Andreas Cervenka
Girig-Sverige av Andreas Cervenka är ett reportage om ett Sverige som kanske inte stämmer helt överens med mångas uppfattning om ett land med absurda skatter(?) och hög jämlikhet. Pedagogiskt och klart beskriver Cervenka hur skattesystemet, bostadsmarknaden och inflationen har gjort superrika ännu rikare och fattiga ännu fattigare. Och med en medelklass belånade upp över öronen. Girig-Sverige är bok som gör en rätt matt faktiskt. Jag läste den innan valet. Sedan blev jag ännu mer matt.
7: Babetta av Nina Wähä
Babetta, av Nina Wähä, är en bok om två vänner sedan tonåren. Då var Katja den som betraktades som mest talangfull. Ändå var det Lou som kom att bli världskänd skådis. Nu har åren gått, det blir sommar och Lou vill att Katja kommer ned till henne till hennes lyxhus i Frankrike. Det är en speciell och oberäknelig roman. Jag har sett den beskrivas som en kärleksförklaring till filmen, men nej? För mig är det här tvärtom en berättelse om filmbranschens kanske fulaste sidor: ytligheten, hur lätt det är att bli utnyttjad, hur snabbt en karriär kan ta slut när kvinnans viktigaste (?) kapital börjar ta slut… Jag tyckte om den. Mycket!
6: De e kroniskt av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Jag läser Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman De e kroniskt med ungefär samma känsla som jag har när jag lyssnar på En varg söker sin podd (som författaren har tillsammans med Liv Strömquist): jag växlar mellan att bli provocerad, att skratta inombords och att sitta som ett frågetecken. Framför att kan jag inte sluta läsa (lyssna). Boken liknar ingenting annat jag läst, men det säger jag också som något odelat positivt. Det här är en otrolig bok som ringar in läget i dagens Sverige. Och berättar om hur det kan vara att leva med kronisk smärta.
5: Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist
Ringskog Ferrada-Nolis poddkollega, Liv Strömquist, finns såklart också på årets topplista. I år har jag läst hennes allra senaste seriealbum: Liv Strömquists astrologi. Här ryms underhållande serier om stereotyper från stjärntecknen i zodiaken. Liv Strömquists astrologi har kanske inte samma folkbildande, tydliga tema som många av Strömquists tidigare seriealbum, men skärpan och humorn känns igen.
4: Detaljerna av Ia Genberg
Detaljerna av Ia Genberg är den bokcirkelbok som fått högst betyg, i bokcirkelns 11-åriga historia. Den fick 5 av 5 av samtliga bokcirkeldeltagare. Det är nästan tjusigare än det Augustpris den belönades med lite senare. 😉 I boken återberättas ett liv genom fyra relationer som kommit och gått. Och i bakgrunden finns det konstanta och det liv som händer. En väldigt speciell och en väldigt bra bok.
3: Löpa varg av Kerstin Ekman
Löpa varg, av Kerstin Ekman, är en vemodig och fin berättelse om en pensionerad jägmästare som plötsligt står öga mot öga mot en varg. Tankarna börjar gå. I all sin enkelhet är det en fantastisk bok om åldrande och att se tillbaka på det avtryck man gjort, i livet och mot naturen. Och i bakgrunden smyger vargen omkring, som ett mystiskt väsen.
2: Andromeda av Therese Bohman
I Andromeda, av Therese Bohman, får en ung kvinna praktikplats på ett högt ansett förlag. En äldre kollega tar henne under sina vingar och de inleder en speciell relation, med ett ständigt pågående samtal om litteraturen. Finns det plats för den stora litteraturen i dagens samhälle? Finns det en plats för deras relation? Det här var en bok som överraskade mig på många sätt. För nog är det uttjatat med temat ”ung kvinna inleder relation med gubbe med makt”, men Bohman gör något nytt och hon gör det väldigt bra.
1: Mats kamp av Mats Jonsson
Mats kamp är ett självbiografiskt seriealbum av Mats Jonsson. Boken skildrar tiden när Mats och hans fru blev föräldrar. Jag blev förälder för ungefär ett år sedan och kanske var det därför jag blev så berörd av Mats berättelse. Eller också blev jag berörd för att det helt enkelt är en fantastiskt träffande och fin skildring av föräldraskapets många sidor: att drabbas av sådan rörelse att man svimmar(!), att nästan gå sönder i försöken att räcka till. En underbar bok!
Årssammanfattningarna fortsätter. Idag med ”min läsning i siffror”. I år har det blivit 43 utlästa böcker + några enstaka noveller som trillat in nu på slutet + en mängd barnböcker tillsammans med dottern (älskar att hon är så förtjust i böcker <3). Det är inte illa, tycker jag. Som heltidsarbetande mamma till en mycket aktiv 1,5-åring (som sover 22–07, d.v.s. ingen direkt egentid på kvällarna), hade jag inte räknat med att kunna läsa speciellt mycket över huvud taget i år.
Antal utlästa böcker 2022, fördelat på olika format.
Läsningen har spridit ut sig hyfsat jämnt över året, trots allt. Det kanske inte ser ut så i statistiken, men den gömmer faktumet att mina böcker har haft högst varierande längd. Dessutom brukar jag vilja ha ett gäng böcker igång samtidigt och då kan det bli en ”ketchupeffekt” helt plötsligt. Nu i december var tanken att jag skulle läsa noveller, men jag körde fast med att flera av mina utvalda noveller är mer att betrakta som kortromaner. Hoppsan! Det blir nog ingen utläst bok i december, tyvärr.
Antal utlästa böcker, fördelat på sidantal.
De lite kortare romanerna är annars den variant jag föredrar. Böcker får gärna ha omkring 150 sidor. I år har jag inte läst några rejäla tegelstenar över huvud taget.
Något som är svårt att hinna med är ljudböckerna. Det har blivit några fåtal medan jag har sprungit, men annars känner jag inte längre att jag har tid. Jag tycker inte att det känns trevligt att gå omkring med hörlurar när jag är tillsammans med mitt barn och det finns som sagt ganska lite egentid att spela med. Jag får återuppta ljudböckerna någon annan gång i livet.
Eftersom jag inte har lyssnat speciellt mycket på ljudböcker har jag heller inte lagt pengar på någon ljudboksapp på år och dag. Några böcker har jag dock lyssnat/läst på i mobilen (strömmat) och det är för att jag hade SJ Prio-poäng som var på väg att gå ut. Jag spenderade dem därför på ett Nextoryabonemang i brist på annat. Årets relativt få ljudböcker är framför allt berättelser från Radioföljetongen. De har dessutom den lilla fördelen att det dyker upp små resuméer här och där. Tips, tips, till andra småbarnförföräldrar som lyssnar sporadiskt och knappt har koll på någonting längre! 😉
Antal utlästa böcker, fördelat på ägda böcker, lånade böcker, radioföljetonger och böcker lyssnat på i appar.
I vanlig ordning har jag främst läst böcker skrivna av kvinnor och skrivna av svenska författare, men självklart har det smugit sig in en hel del översatta romaner också. Med tanke på hur mycket som översätts från engelskan är det kanske inte så konstigt att det främst är böcker från USA och Storbritannien som har letat sig in i årets läsning. Jag har dock även läst några enstaka titlar från andra håll i världen. Mest exotiskt? Kanske Tanzania, Ungern eller Mexiko. Jag tror faktiskt inte att jag har läst något från någon av de länderna tidigare.
Utlästa böcker 2022: författarnas könsfördelning.Utlästa böcker 2022: fördelningar mellan böcker från Sverige och andra håll i världen.Utlästa böcker 2022, fördelat på ursprungsland.
Böckerna från årets läsning har haft blandade utgivningsår, så som det lätt blir när man främst läser biblioteksböcker och gamla hyllvärmare här hemma. Åtta mer nyutgivna titlar har jag dock lyckats peta in.
Utlästa böcker 2022: fördelning av utgivningsår.
Har jag läst något bra då? Japp, som vanligt har mitt vanligaste betyg varit ”riktigt bra”, 4/5. Jag har inte läst något riktigt uselt! Min topplista kommer en annan dag… 🙂
Antal lästa böcker 2022, fördelat på betyg.
PS: Jag brukar få frågor om hur jag gör de här inläggen och svaret är att jag är en boknörd med en digital läsdagbok i Excel. Det gör det enkelt att plocka ut de figurer man vill ha. Jag vet faktiskt inte om det finns någon tjänst som kan hjälpa en med lässtatistik annars. En del ljudboksappar har sådant, men de prickar rimligen bara in det man läst i appen.
Jag fortsätter att summera det här året, som ju lider mot sitt slut.
Januari: Det här var månaden då jag började jobba igen efter min föräldraledighet. Det kändes piss att återgå till jobbet. Jag förstod inte hur jag skulle orka. Vårt barn vaknade 6–8 gånger per natt och då orkar man ju ingenting! Hur fixa att jobba i det läget? Svaret var att jobbet gav mig välbehövlig vila… Jag hann dock inte jobba så hemskt länge förrän hela familjen drabbades av corona. Jag tillbringade bland annat min födelsedag i karantän. Jippi.
Livets första feber. 🙁 Hela familjen hade corona i januari.
Februari: Februari var en snöig månad. Den julbelysning vi köpte efter jul (:)) snöade över.
Baby-renen syntes i stort sett inte. Stackaren.
Mars: I mars sprang vi omkring med löpvagnen vi införskaffat tidigare under året. Vi fick besök från dotterns mormor och morfar och vi tittade på Melodifestivalen på TV, varje lördag. Inte minst dottern diggade. Jag gick på Littfest. Så himla härligt efter de senaste årens pandemipaus! Vi passade på att besöka lekland med dottern (som var under 1 år och kom in gratis på den här tiden). Succé!
Vi besökte också Barnens littfest tillsammans med några vänner. Dottern blev i vanlig ordning lycklig över alla böcker.
April: I april hade vi barnvakt för första gången (och det har ärligt talat inte hänt så många gånger senare heller…). Vi gick på konsert med Ane Brun och satt allra längst fram och njöt av en fantastisk spelning medan dottern vägrade att sova där hemma. Våren började göra sitt intåg! Vi var på dotterns andra dansföreställning i livet. En upplevelse som gjorde oss alla rätt matta, men kul var det..! Det blev påsk och den firades i ett soligt Öregrund. Dottern fick sina första skor och skulle hållas i handen hela tiden. Vi gick och gick och gick, med allt krokigare ryggar.
Påsken var så solig att vi plockade fram solglasögonen. Och nej. De satt inte kvar mer än en sekund i taget. 🙂
Maj: Nu blev det vår på riktigt! Vi hade till och med blåsippor i rabatten. <3 Vi skaffade utemöbler. Så fina! Och någon annan gång i livet kanske vi får möjlighet att sitta i dem också. 🙂 Vår flicka blev ETT ÅR. HERREGUD! Det firades med mor- och farföräldrar och andra nära och kära. Vi fixade i trädgården. Under en kort period var jag nästan besatt av att slita upp maskrosor ur gräsmattan (som vid det laget bestod av mer maskrosor än gräs, tror jag). Några vänner sålde sitt hus och hade utflyttningsfest. En intressant parentes är att jag råkade se att deras gamla hus numera har ett Instagramkonto – de nya ägarna har ett huskonto där de delar med sig av renovering och inredning. Mystiskt nog kan jag alltså fortfarande kika in i det hus där mina kompisar en gång i tiden bodde och där vi haft så mycket kul. Fast nu bor där en barnfamilj.
Trädgårdsfix i maj.
Juni: Rabarberna frodades. Jag for utomlands (på tjänsteresa) för första gången på mycket länge. En sjuk upplevelse att lämna sin bebis hemma, men, men… Det blev midsommar – med nära & kära och otroligt sommarväder!! Vi badade, allihop, hela familjen. Otroligt härligt. Förra året blev det tyvärr inte ett endaste dopp.
Midsommar i stugan.
Juli: Sommaren fortsatte! Med efterlängtat besök i Öregrund <3 och ett mysigt besök på Furuvik (ja, det kändes i hjärtat när apflocken decimerades nu i december… :(). På hemmaplan gjorde vi små utflykter här och där, hängde i stugan, åt jordgubbar & hallon och pysslade i trädgården. Semestern avslutades med en tripp till Vasa. Att resa är något annat när man har barn. Avkopplingen är nära 0, men glädjen att få uppleva saker med ett barn kan göra de enklaste utflykter till fantastiska upplevelser.
Sommar och lek i lekstugan med kusin. <3
Augusti: Det blev dags att återgå till jobbet, men det gick fortfarande att kräma ur ganska mycket ur sommaren. Vi hängde i lekparker (och i parker generellt – som under P2 i parken!), gick på loppisar och skördade våra stackars små äpplen (fick bara några stycken, på ena sidan av trädet…).
September: Det blev dags att skola in dottern på förskolan. Åh, gud, varför går tiden så fort?! Allt gick över förväntan, men efter en vecka kom den första förkylningen… Inskolningsvecka två uteblev, kan man säga. O-strategiskt nog for jag iväg på en tjänsteresa när det plötsligt blev dags för första riktiga veckan på föris. Kände mig hemskt otillräcklig. I september hann jag även med att springa Umemilen på livets sämsta tid, plocka in det sista i trädgården och hänga i lekpark. I slutet av september tog jag ledigt några dagar och tog tåget söderut, till Öregrund. Dottern var med. Hon sprang omkring i tåget under i stort sett hela resan. Jag var så, så, så, så, så slut efter tågresan ner. Men att vara i Öregrund gjorde att det var värt det ändå.
Tjänsteresan i september gick till Malmö.
Oktober: Vi hade barnvakt! Den här gången gick vi på födelsedagsfest med 80-talstema. Så skoj! Dottern var hos farmor och ville inte sova. Vi åkte hem. Men det var helt okej. Man måste inte vara ute till sent.
Passande bordsplacering på 80-talsfesten.
November: Det blev inte många dagar på förskolan den här månaden. Gud, vad man inte har presterat på jobbet i år! Men, men… Den här månaden hade vi besök från dotterns mormor och morfar. Julbelysningen kom fram i tid. Det bakades pepparkakor. Vi hade adventsmys hos farmodern. Säsongens första snö kom! Vi hann åka pulka några varv i trädgården innan den smälte bort. Jag skulle gå på konsert med en kompis, men kompisen blev sjuk och efter lite funderande gick jag själv. Ångrar det inte! Åh, vad jag älskar att få njuta av konserter! En dansföreställning blev det dessutom några veckor senare. Och bio. Vilken kulturmånad!
Pulkaåkning i november.
December: Snart jul! Jag ska för första gången fira jul i Norrland, men sedan ser jag fram emot att fira nyår i Öregrund. Hoppas bara att vi håller oss friska..! Det har varit full rulle hela månaden, med julfest, disputationsfest, besök från en barndomskompis med mera. Det är nästan så att man hade behövt lite mer vila. Det blir knappast en vilsam julledighet, med en 1,5-åring i hemmet, men jo, jag ska verkligen njuta av ledigheten som ligger framför mig.
God jul!
Allt som allt har det varit ett riktigt händelserikt år. Livet har blivit annorlunda sedan vi fick förmånen att få dela våra liv med vår lilla Rut, men det känns såklart att tid är en bristvara. Mycket har fått stå åt sidan, så är det. Och ändå. Ett händelserikt år! Får se vad 2023 bjuder på.
Nu har vi kommit till den tid på året då jag brukar blicka tillbaka med en serie summeringar och sammanfattningar. Jag tänkte börja som jag brukar: med bloggen. 🙂
Det här har varit året då jag har börjat jobba heltid efter en tids föräldraledighet och det har också varit året då vår dotter har börjat på förskolan. Det faller ut av sig självt att tiden till bloggen inte riktigt har funnits på samma sätt som tidigare år – det mesta går i ett annat tempo nu för tiden: när man vill vara så mycket som möjligt med sitt barn måste det mesta andra skalas ned. Jag har inte suttit med en lista och strukit saker jag inte längre hinner med, men vissa saker har det verkligen blivit mindre av i år.
När det gäller bloggen kan jag ju lätt säga att Instagram är något jag har lagt mindre tid på. Jag har lagt upp någon bild då och då, när jag ändå har fotat något för bloggen, men ofta har jag inte ens kommit ihåg att göra det. Jag tycker faktiskt inte att Instagram är speciellt roligt. Eller såhär: jag älskar att få bilder och uppdateringar från mina nära & käras vardag, men jag har ingen tid/lust att prioritera att gå in på Instagram femtioelva gånger per dag. Ett vanligt scenario är att jag går in helt snabbt, ser en bild jag tänker att jag vill kommentera, och sedan blir jag avbruten av exempelvis en 1,5-åring som vill att jag sitter bredvid henne och låtsasdricker kaffe ur hennes servis. Nästa gång jag går in är inlägget en kilometer ned i flödet, bakom en massa (för mig) meningslösa ”föreslagna inlägg” jag inte ens vill se. Eventuellt har jag då glömt att jag skulle kommentera en bild. Nej, Instagram passar inte mig. Det är för rörigt, brusigt, för mycket innehåll, sorterat i en ordning jag inte kan styra över själv. Jag lyckas knappt hantera mitt privata konto. Att orka hålla reda på bokrelaterade konton är överkurs i nuläget. När jag inte ens orkar gå in och kommentera bilder är det hög tröskel att lägga upp eget innehåll.
Bloggar däremot! Så trist det är att folk i allmänhet har slutat blogga! Jag trivs så väldigt mycket bättre med bloggar, där jag kan läsa inlägg när det passar mig och där jag enkelt kan hitta tillbaka till inlägg vid ett senare tillfälle*. Jag tycker också att det är fantastiskt mycket roligare att blogga än att instagramma och det ger mig så otroligt mycket mer att kunna lägga upp material på en egen plattform som jag styr över helt själv. Självklart har jag inte prioriterat bloggen på samma sätt som ”förr i tiden” (läs: tiden innan barn), men bloggen ger mig fortfarande avkoppling och känns fortfarande väldigt kul att pyssla med. När jag skriver det här inlägget räknar jag till 79 inlägg med årets datum. Det känns som att jag kan ha räknat fel? Har det verkligen blivit så många?! Otroligt!
Lite mer siffror (skamlöst klippt direkt från mitt motsvarande inlägg från 2021 och modifierat för att stämma med 2022):
Såhär i mitten av december har jag haft omkring 49 000 unika besökare och omkring 73 000 sidvisningar.
En överväldigande majoritet av mina besökare kommer från Sverige. Övriga länder i topp 3 är USA och Finland.
De flesta googlar sig hit på sin mobil och det gör de oftast på tisdagar kl 12.
De flesta besöker bloggens startsida, men många har också gått rakt till inlägget om nybörjarpoesi eller inlägget om Slutet av Mats Strandberg.
Årets besökstopp skedde 30/5, då över 1 000 personer kollade in på bloggen. Nästan alla besökte bloggens startsida. Det är mig en gåta varför så många hittade till in blogg just den dagen, då jag inte ens la upp något nytt inlägg.
Det var årets summering. Nu kommer förhoppningsvis några fler tillbakablickande inlägg de närmsta veckorna (det hänger såklart på tid och lust) och sedan syns vi som vanligt 2023! 🙂 Tack för att du klickar dig hit! Det är så roligt, och fortfarande helt märkligt, att påminnas om hur många som faktiskt läser det jag skriver. Det gör mig så glad och är ingenting jag tar för givet!
* Jag brukar läsa bloggar i en RSS-läsare och markera inlägg som olästa tills jag känner mig färdig med dem.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
