Bokblomma

Etikett: Sverige

  • Glasfåglarna av Elsie Johansson

    Glasfåglarna av Elsie Johansson

    Glasfåglarna, av Elsie Johansson, är en starkt berörande och underbar uppväxtskildring från ett fattigt arbetarhem i 30-talets Sverige. Den kan vara det finaste jag läst om stolthet, sorg och att ta sina första steg mot vuxenlivet.

    Betyg: 5 av 5.

    Glasfåglarna är den inledande delen i Elsie Johanssons trilogi om Nancy (de följande delarna är Mosippan och Nancy). Nancy är 13 år och bor i ett fattigt arbetarhem i 30-talets Sverige. Det är en tid för de första stora stegen ur barndomen: som den första mensen och de första insikterna om vad vuxenlivet kan innebära, exempelvis som när storasyster Betty, sjutton år gammal, plötsligt väntar barn och således måste ha gjort ”det där”. Det stora vägskälet kommer dock vid helt annan händelse: storasyster Dora, tillika hela familjens stora stolthet och ljus i livet, är på besök från Stockholm tillsammans med sin tjusiga karl. En undangömd resväska väcker misstankar hos både Nancy och mamma Frida. Båda öppnar den, var och en i hemlighet, och upptäckten – stöldgods – förändrar livet i grunden. Oron över Dora och hennes hemligheter går inte att skaka av sig och lägger sig som ett smärtande bakgrundsbrus över allt annat.

    Händelsen med väskan ger också stoltheten en knäck. Stolthet (och skam) är ett av bokens starka teman och något jag verkligen bär med mig efter läsningen. Det här är berättelsen om en familj som lever oerhört knapert: handlar på krita, tvingas lappa och laga med stor uppfinningsrikedom, och som lever utan några som helst extravaganser. Stolthet finns det däremot gott om: stolthet över den björkved man eldar med, stolthet över Dora, stolthet över att alltid vara hel och ren (med en uppsättning rena och strukna underkläder redo i lådan ifall doktorn akut måste tillkallas). För Nancy finns också en liten, tvekande, stolthet över den växande insikten att hon är duktig i skolan och verkar ha fallenhet för studier. Hon uppmuntras av förebilder runt omkring, men hindren är så många att drömmen om studier inte ens går att tala om.

    Det är mycket det inte talas om. Familjehemligheter, sorg och oro hålls borta, även i stunder när de är högst närvarande, som elefanter i rummet. Istället hanteras det svåra på andra, mer handgripliga sätt: vänliga gester, omsorgsfulla handlingar, en omtanke.

    Det här är en bok sprängfylld av värme och kärlek, på sitt kantiga och knepiga sätt. Jag blev verkligen berörd av att läsa om Nancy och hennes familj. Elsie Johansson gör dem levande och även om flera av huvudpersonerna har mindre smickrande sidor, går det inte att göra annat än att bry sig om dem. Glasfåglarna är verkligen ett fantastiskt stycke litteratur, underbar i sin allmänmänskliga berättelse om att vara tonåring, men också en angelägen skildring och historielektion om livet i 30-talets Sverige.

    Glasfåglarna

    Glasfåglarna gavs ut av Bonniers 1996 och är första delen i en trilogi, där övriga delar är Mosippan och Nancy. ISBN: 9100562807.

    Elsie Johansson

    Elsie Johansson (1931–2025) var en svensk författare.

  • Ett mörker mitt ibland oss av Mari Jungstedt

    Ett mörker mitt ibland oss av Mari Jungstedt

    Ett mörker mitt ibland oss, av Mari Jungstedt, är en deckare som utspelar sig på Gotland under några dramatiska sommarveckor. En krögare hittas brutalt mördad och snart sker fler mord. Mycket pekar mot ett rasistiskt motiv.

    Betyg: 2.5 av 5.

    Ett mörker mitt ibland oss är den fjortonde delen i Mari Jungstedts serie om kommissarie Anders Knutas. Precis som resten av serien utspelar den sig mitt i sommarparadiset Gotland, vilket är lite kittlande eftersom det inte precis är en plats de flesta förknippar med grova brott och blodiga mordfall. Samtidigt som jag skriver detta är jag i och för sig mycket medveten om mordet på Ing-Marie Wieselgren 2022. Kusligt nog finns det en hel del paralleller, trots att Jungstedts roman utkom fyra år innan det fruktansvärda dådet då Sveriges nationella samordnare i psykiatrifrågor mördades med kniv mitt under Almedalsveckan. Hade den här deckaren utkommit efteråt hade jag tyckt att det vore osmakligt, men nu kan jag inte skylla på Jungstedt, utan bara konstatera att spänningsromaner, trots att de sällan är konstruerade för att ligga nära verkligheten, kan pricka in förvånansvärt mycket ändå.

    I Ett mörker mitt ibland oss finns alltså några scener från Almedalen, men boken börjar inte i den änden – den börjar med att en krögare blir överfallen och mördad. Kroppen hittas mitt under seglingstävlingen Gotland runt. Inga tydliga motiv står att finna, men att offret varit en röst mot rasism leder ändå tankarna åt ett visst håll. Snart inträffar ytterligare ett dåd och den här gången är det en mord på en känd anti-nazist. Motivet börjar klarna och jakten efter mördaren är i full gång.

    Det här var en spännande läsning för min del och jag läste med nyfikenhet för att få klarhet i vad som hänt. Jag kan konstatera att det är en deckare som fyller sitt syfte, helt enkelt. Vid sidan av det måste jag erkänna att boken känns rätt platt. Att det finns teman som rör sig kring rasism och främlingsfientlighet hade kunnat lyfta berättelsen några snäpp, men författaren borrar inte djupare i ämnet eller skriver fram något nytt eller intressant. Persongalleriet känns inte heller speciellt spännande, för min del. Kanske förlitar sig författaren på att läsaren har läst de tretton(!) föregångarna och redan känner huvudpersonerna utan och innan. För mig, som hoppat rakt in i serien med den här romanen, känns samtliga personer skissartade. Det flimrar förbi lite relationstrassel och några rader om ett knepiga familjeförhållanden, men det känns enbart som utfyllnad.

    För mig är det inte så viktigt att bli överraskad och det är väl tur, för dessutom stod det klart för mig ganska omgående vem som låg bakom brotten. Den uteblivna överraskningseffekten må så vara, men slutet är inte frammejslat med någon större omsorg, utan består mest av en snabb upplösning och några korta rader som rätar ut alla eventuella frågetecken.

    Nej, det här var verkligen ingen favorit i genren. Jag har läst boken och visst har den hållit kvar min nyfikenhet och haft ett bra driv, men fråga mig om en vecka och jag har förmodligen glömt alltihop. Ett mörker mitt ibland oss känns som en typisk dussindeckare och jag lär knappast läsa fler titlar i serien.

    Ett mörker mitt ibland oss

    Ett mörker mitt ibland oss gavs ut av Albert Bonniers förlag 2018. Det är den fjortonde boken om Anders Knutas. Övriga delar i serien är Den du inte ser, I denna stilla natt, Den inre kretsen, Den döende dandyn, I denna ljuva sommartid, Den mörka ängeln, Den dubbla tystnaden, Den farliga leken, Det fjärde offret, Den sista akten, Du går inte ensam, Den man älskar, Det andra ansiktet, Jag ser dig, Där den sista lampan lyser, Det slutna rummet, Den sista utposten. ISBN: 9789100139032.

    Mari Jungstedt

    Mari Jungstedt är en svensk författare.

  • Linjen av Elise Karlsson

    Linjen av Elise Karlsson

    Linjen, av Elise Karlsson, är en roman som utforskar vad ett arbete kan betyda – för den som har det, för den som saknar det och för den som är på väg att mista det.

    Betyg: 3 av 5.

    Linjen, av Elise Karlsson, handlar om en kvinna som förtvivlat gärna vill ingå i en arbetsgemenskap, få ett riktigt jobb, skaffa sig en tillsvidareanställning. En kort bit in i boken får hon precis det – en visstidsanställning, som övergår till ett fast jobb på ett förlag. Huvudpersonen, Emma, arbetar lojalt och flitigt och kommer snabbt upp sig, samtidigt som ekonomin på företaget börjar vackla och den ena kollegan efter den andra får gå.

    Arbetet, kontoret, är en stor del av boken, medan det lämnas mycket till läsaren att fylla i vem huvudpersonen är. En romans virvlar förbi, lägenheten omnämns någon gång, men i övrigt är det väldigt lite som berättar något om vem Emma är utanför jobbet. Förmodligen är det ett medvetet berättarknep. Det här är en bok om att längta efter att få jobb, om att ta sig genom nålsögat och bli en av de som kan blippa sig in till kontorets gemenskap. Det är en bok om att krampaktigt hålla sig kvar. Personen, eller det personliga, framställs däremot inte som någonting viktigt. Här handlar det istället om att arbeta och arbetet utförs i en slags sluten värld, som är svår att komma in i och samtidigt klaustrofobisk att vara i.

    Jag tycker att Linjen är en intressant roman i sitt utforskande av arbetsplatsen och vad jobbet kan betyda – för den som har det, för den som saknar det och för den som är på väg att mista det. Samtidigt måste jag erkänna att jag inte alls känner igen mig: jag har mestadels haft kul på mitt jobb och jag har haft förmånen att jobba med personer som är både roliga och härliga att jobba med. I Linjen håller alla en sval distans, och det visar sig snart att precis alla är helt utbytbara och ointressanta som personer, ointressanta utanför sitt jobb. Är det verkligen vanligt att jobb uppfattas såhär?

    Jag antar att författaren har velat dra det till sin spets för att få ihop en intressant roman. Här är det kanske också på sin plats att nämna att Linjen utkom 2015, när ”arbetslinjen” fortfarande diskuterades flitigt . Kanske är mina tankar om boken färgad av att den tiden känns rätt avlägsen. Har Linjen varit en intressant läsning då? Ja, det har det. Var den kul att läsa? Nej, jag måste nog säga att jag inte blev helt såld. Jag hade förmodligen berörts mer om författaren släppt lite på den strama stilen och broderat ut personerna lite mer, gett dem lite mer kött och blod.

    Linjen

    Linjen gavs ut av Natur & kultur 2015. ISBN: 9789127141377.

    Elise Karlsson

    Elise Karlsson är en svensk författare och litteraturkritiker.

  • Andas. Överlev. av Märta Stenevi

    Andas. Överlev. av Märta Stenevi

    Andas. Överlev. är Märta Stenevis berättelse om tiden kring hennes avgång som Miljöpartiets kvinnliga språkrör. Det hon beskriver är en förfärlig arbetsmiljö och en berörande berättelse om hur tystnadskultur på en arbetsplats kan få förfärliga konsekvenser.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Andas. Överlev. är en självbiografi, där Miljöpartiets tidigare kvinnliga språkrör Märta Stenevi berättar om sin sista tid på posten. För den som mot förmodan missat vad som hände (eller har glömt) blev hon alltså hösten 2023 uthängd i medierna som en usel ledare. I ett mejl beskrev anonyma kollegor på kansliet hur Stenevi bedrev ”toxisk toppstyrning” och de vittnade också om en ohållbar arbetsmiljö. Kort senare avgick Stenevi, blev sjukskriven och nu har hon helt lämnat politiken. Drygt ett år har passerat och nu kommer alltså en bok där hon lämnar sin version av händelseförloppet. Det är ingen läsning som får Miljöpartiets kansli att framstå i god dager.

    Stenevi berättar om en Kafka-artad upplevelse där hon fick ta emot hård kritik, men utan att någon någonsin kunde konkretisera vad hon egentligen hade gjort. Hon berättar om en organisation där makten spridits ut så mycket att ingen upplever sig ha mandat att fatta några beslut och en arbetsplats där problem sopas undan mattan. Det råder en bedrövlig tystnadskultur och när drevet går mot Stenevi beskrivs hur hon står utan stöd och hur ingenting görs för att ta tag i problemen. Hon blir ensam, mött av kompakt tystnad, och utelämnad åt att själv hantera sina tunga tankar och att försöka förstå vad hon egentligen har gjort och mot vem. Hon möter sina kollegor på kansliet och alla beter sig som vanligt, trots att det uppenbarligen finns de som är så plågade av Stenevis ledarskap att de har känt sig tvingade att gå till medierna. Snart vet hon inte alls vem hon ska lita på och hon dras längre och längre ner i ett mörker.

    Det är verkligen ingen feelgood-berättelse, det här. Det är en bedrövlig historia och jag kan inte tycka annat än att det är modigt att våga gå ut offentligt och berätta. Vem skulle inte känna ren skam av att få höra att man är ”toxisk” och att man är en person som får andra att må dålig? Instinktivt skulle nog de flesta vilja sopa det under mattan och aldrig beröra ämnet mer. Här gör Märta Stenevi tvärtom och skriver en hel bok. Kanske kan man tycka att det är lite lågt att älta historien i åratal i offentligheten, men jag tycker faktiskt inte det. Oavsett vad Stenevi gjorde fick hon ett helt befängt bemötande från sitt eget parti och blev riktigt uselt behandlad. Och hon är inte den första som hängts ut som en förkastlig chef. Stenevi nämner dem i bokens slut: Benny Fredriksson och Mats Löfving – två personer som blev hårt dömda, uthängda i medierna och som hamnade i ett sådant mörker efteråt att de faktiskt inte överlevde. Det är för jävligt att den här typen av historier upprepar sig, i olika organisationer, om och om igen.

    Att jag alls blev intresserad av att läsa boken beror på att jag läste om den i en artikel och i beskrivningen av tystnadskultur och otydligt ledarskap exakt kände igen en arbetsplats. Det gjorde mig nyfiken och jag blev inte besviken över läsningen. Visst, det här är kanske inte stor litteratur, men det är en viktig bok i sin skildring av en riktig dålig arbetsmiljö. Det är egentligen inte viktigt att det handlar om Miljöpartiets kansli, för det skulle lika gärna kunnat vara en berättelse från i stort sett vilken arbetsplats som helst. Därför är det också en viktig läsning för ledare, fackligt aktiva och andra som kan komma i kontakt med sådana här situationer. Stenevi fick utstå ett helt häpnadsväckande bemötande. Låt det aldrig hända någon mer!

    Andas. Överlev.

    Andas. Överlevs. gavs ut av Bokförlaget Forum 2025. ISBN: 978-91-37-16128-0.

    Märta Stenevi

    Märta Stenevi var en miljöpartistisk politiker och hade under åren 2021 till 2024 rollen som partiets kvinnliga språkrör. Hon har idag lämnat politiken.

  • Omläsning: För att lämna röstmeddelande tryck stjärna av Bodil Malmsten

    Omläsning: För att lämna röstmeddelande tryck stjärna av Bodil Malmsten

    ”För att lämna röstmeddelande tryck stjärna” är en kortroman av Bodil Malmsten. På mindre än hundrafemtio sidor lyckas hon skriva precist och berörande om livet och många av livets stora ämnen: kärlek, sorg, vänskap, ensamhet.

    Betyg: 5 av 5.

    För att lämna röstmeddelande tryck stjärna är en kortroman av Bodil Malmsten. Tjugo år sedan har förflutit sedan den kom ut. När det begav sig beskrevs den som ”en lägesrapport inifrån dagens Sverige”, men när jag läser den skulle den lika gärna kunna vara skriven idag. Mycket i samhället har naturligtvis förändrats sedan 2005. En klimatkris som fortsätter att vara en pågående katastrof, samtidigt som våra folkvalda driver på för att öka utsläppen, pågående krig i Europa, barn som svälter ihjäl, en stormakt som styrs av en man som framstår som en narcissistisk psykopat… Hade man ens kunnat föreställa sig att världen skulle se ut som den gör tjugo år senare? Nej, jag tror inte det. Ändå är ”För att lämna röstmeddelande tryck stjärna” förvånansvärt tidlös.

    I boken får läsaren följa Bert-Ove, Giselle, Edvard, Jessica och Thomasine – fem personer som lever totalt olika liv och som här får utrymme att dela sina tankar, låta läsaren gå bredvid dem en stund och dela deras livs. För långtidssjukskrivne Bert-Ove handlar det mesta om pengar och Försäkringskassan, att fundera över allt han inte längre har: jobb, pengar, kärlek. För Giselle har pengar aldrig varit något problem, men nu är hon ändå på botten: som anhörig till en svårt sjuk närstående, sin tvillingsyster, har hon inte längre någon makt, lever med ständig stress och måste kämpa för att systern ska få vård. Edward har gjort en klassresa och alltid fått allt han velat ha, men när Ivan, hans nära vän sedan lång tid tillbaka, lämnar honom förlorar han all mening med livet. Jessica bär framför allt på en stor ilska, inte minst riktad mot kvinnor, eller kanske snarare den snäva mall kvinnor helst ska passa in i. Vreden kokar i henne och världen är för liten. Thomasine har å andra sidan inte sökt sig ut i världen. Hennes plats på jorden ligger i Norrlands inland och den platsen åker man inte ifrån.

    ”För att lämna röstmeddelande tryck stjärna” är en underbar liten roman där författaren med små medel lyckas göra huvudpersonerna levande och deras berättelser, i all sin vardaglighet, berörande. Bodil Malmsten hörde till de fåtal författare som verkligen behärskar konsten att skriva komprimerat. Varje ord och formulering känns vägd på guldvåg, inte en stavelse ligger fel. Så lyckas hon få en mening att rymma något som andra författare kan behöva flera stycken för att få till. Boken är fylld av otroligt pricksäkert formulerade betraktelser, ord som går rakt in i hjärtat och säger något om att vara människa idag (och för tjugo år sedan). Ensamhet, sorg, kärlek, vänskap, sjukdom, utanförskap, pengar, livet – tänk att kunna skriva så bra om så många tunga ämnen och få ihop det på ca 140 sidor!

    Jag älskade den här boken, som ni kanske hör, men jag har också lite av en bekännelse att komma med: jag har läst den förut och totalt glömt bort den. Det var min egen blogg som fick mig att inse att jag läste ”För att lämna röstmeddelande tryck stjärna” redan 2010 (och älskade den). Jag vet inte hur många böcker man rimligen kan minnas sådär 15 år senare, men jag kan konstatera att den här boken totalt fallit ur i alla fall. Var den värd en omläsning då? Ja, mycket! Hoppas jag kommer ihåg att läsa om den på nytt om sisådär 15 år.

    För att lämna röstmeddelande tryck stjärna

    För att lämna röstmeddelande tryck stjärna gavs ut första gången 2005 av Finistère. ISBN: 919753501X.

    Bodil Malmsten

    Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner! och den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008.

  • Min vän Basti av Karin Svärd

    Min vän Basti av Karin Svärd

    Min vän Basti, av Karin Svärd, är något så ovanligt som en rolig bok om ensamhet. Huvudrollen är en 13-årig tjej som inte hör till klassens populära; Bästa vännen är hennes hund. En dag ändras allt: hunden blir till en snygg kille.

    Betyg: 4 av 5.

    Min vän Basti, av Karin Svärd, handlar om 13-åriga Amanda, som går i en klass med tydliga hierarkier. Högst status har Isabelle och Klara, två tjejer som äger makten att bestämma exakt vilka regler som gäller. Amanda, däremot, hör till de som bara kan drömma om att få gå på samma fester som de populära tjejerna. Ensamheten är besvärande och sipprar även in på hemmaplan, där föräldrarna har egna problem att hantera. Amandas bästa vän är hunden Basti, något hon gjort bort sig genom att berätta på ett föredrag i skolan. En hund duger inte som bästis, enligt Isabelle och Klara.

    Allt ställs på ända när Basti under märkliga omständigheter förvandlas till en kille. Killen är snygg och jämnårig med Amanda, men allt hon ser är spår av sin älskade hund, som hon nu har förlorat. Nu trasslar hon in sig i lögn på lögn på lögn för hantera den nya killen som dykt upp och behöver bo hos dem, gå i hennes klass och låna hennes kläder i väntan på att hon ska lista ut hur hon ska vända förvandlingen och återfå sin hund.

    Basti – killen – har samma personlighet och egenheter som han hade som hund: omättlig aptit, totalt ointresse av att lära sig saker, helt galen i bollar. Och så är han såklart en trofast följeslagare till Amanda. Plötsligt ruckas förhållandena i klassrummet. De populära tjejerna är uppenbart intresserade av Basti och eftersom han ständigt är med Amanda får även hon en ny roll.

    Om man ska uppskatta Min vän Basti måste man köpa premissen att hund-Basti plötsligt blir en kille. Det är naturligtvis absurt och det finns många scener som är dråpliga och säkert kan uppfattas som töntiga av somliga läsare. För egen del blev jag dock oväntat road av boken och tyckte det var ett spännande grepp att blanda upp ett sådant tungt ämne, ensamhet och att känna sig utanför, med humor och trams. Det förhöjde på något sätt och avdramatiserade Amandas situation. Jag menar: var och varannan trettonåring går säkerligen omkring och känner sig ensam och missförstådd ibland och i den åldern är det kanske inte så lätt att blicka framåt och förstå att livet förändras och att allting kan kännas helt annorlunda, fortare än man någonsin tror. I den här boken är det något övernaturligt och helt oväntat som ger Amanda den knuff som behövs för att hon ska blomma ut och växa. I verkligheten är det naturligtvis annat som behövs än förvandlingsnummer, men oavsett tycker jag att boken på ett kul sätt ger en påminnelse om att ensamhet kanske mest är en känsla och att den känslan kan gå över.

    Jag läste den här boken av en slump, kan man kanske säga. Jag får böcker skickade till mig emellanåt och den egenutgivna boken hör med all sannolikhet till dem. Den har legat i min läsplatta i åratal och på semestern scrollade jag omkring och valde nästa läsning ganska mycket på slump. Jag läste alltså utan att ha några särskilda förväntningar åt något håll och hade ingen aning om vad boken skulle handla om. Kanske bidrog detta till att det blev en sådan positiv läsupplevelse. Jag slukade den här boken, faktiskt, och tyckte den var uppfriskande, kul och även bad på en del igenkänning (från mina egna tonår). Nu är jag medelålders och om boken tas emot lika väl av den tänkta publiken, vet jag inte. Jag kan bara bedöma boken utifrån mig själv och jag gillade den!

    Min vän Basti

    Min vän Basti gavs ut av Type & tell 2016. ISBN: 9789176837641.

    Karin Svärd

    Karin Svärd är en svensk författare.

  • Slask av Mikael Berglund

    Slask av Mikael Berglund

    Slask, av Mikael Berglund, är en koncentrerad och berörande berättelse om att vara sjutton år och att försöka hitta nya vägar mot något att kalla ett hem.

    Betyg: 4.5 av 5.

    Slask, av Mikael Berglund, är en kortroman om 17-årige Melvin, som hamnat i ett vägskäl i livet. Flickvännen, Hannah, har lämnat honom för någon annan och utan henne har Melvin svårt att hitta sitt sammanhang. Hannah har länge varit den som stakat ut riktningen och som fortfarande har förmågan att göra det. I hennes familj finns alltid en dukad plats för Melvin och en säng att sova i. Melvin låter inte ens separationen från Hannah ändra på saken – där har han ett hem som känns mer hemma än vad det gör hos hans egen mamma.

    Hannah har funnits i Melvins liv sedan barnsben och det har även Mika. De tre har vuxit upp i grannhusen och lekt ihop sedan de var små. Att det knappast har varit friktionsfritt anar man mellan raderna, vidden av det blir mer och mer tydlig och skrämmande ju längre in i berättelsen man kommer. Melvin håller av Mika, men relationen mellan dem tar en helt ny vändning efter ett valborgsfirande som slutar i tragedi. Även här är författaren försiktig med att avslöja detaljer. Slask är en verkligt tät och effektiv berättelse, där lager på lager sakta avtäcks.

    Jag imponeras och fascineras av Slask. P¨å knappa 150 sidor lyckas den berätta förvånansvärt mycket om människor och deras komplicerade relationer, om klass och rasism och om att vara på väg ut i vuxenlivet. Det är en berörande berättelse och uppbyggnaden lockar till omläsning – det är en bok att läsa om och bläddra tillbaka i. Den här gången har jag läst boken ensam, men jag känner också att den hade varit fantastiskt intressant att bokcirkla den, diskutera den och få andras perspektiv och tankar. Jag får skicka vidare det som ett tips till andra som är på jakt efter bokcirkelböcker.

    Om exakt allt är begripligt, eller trovärdigt, vet jag egentligen inte. Samtliga karaktärer i boken är mig ärligt talat främmande – de bär inte på några drag jag känner igen från någon jag träffat i verkliga livet. De flesta bär också på en kantighet som jag tycker är lite märklig. Varför är de så taskiga mot varandra och varför håller de ändå ihop? Någonstans tycker jag ändå att det tillför boken något att den låter så många frågetecken stå obesvarade. Det här är inte boken för den som vill läsa med igenkänning, misstänker jag, men det är en bok för den som vill läsa något som väcker tankar gör en nyfiken. Gott så! Att den lyckas med detta med sitt ringa sidantal är inget annat än imponerande.

    Slask

    Slask gavs ut av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 9789100805357.

    Mikael Berglund

    Mikael Berglund är en svensk författare, grafisk formgivare och programmerare.

  • Draksådd: fiaskon och haverier när kommunen ska sättas på kartan av Christian Daun

    Draksådd: fiaskon och haverier när kommunen ska sättas på kartan av Christian Daun

    Draksådd är en reportagebok om misslyckade kommunala projekt: Dragon Gate, Medeltidens värld och ganska mycket annat. Mest av allt är det dock en bok om klyftan mellan stad och land och om kommunpolitiker som kämpar för att även deras del av landet ska leva.

    Betyg: 4 av 5.

    Draksådd är en reportagebok av journalisten och författaren Christian Daun. Den handlar om precis det som undertiteln skvallrar om: fiaskon och haverier när kommuner ska sättas på kartan. Visst kan man förfasas, förfäras och skaka på huvudet åt vansinniga (och dyra!) projekt som dragits igång runt om i Sverige och slutat i total flopp. Dragon Gate, som både pryder framsidan och har inspirerat till bokens titel, är ett exempel. Där har vi alltså Hotell Älvkarlen, som konkade redan något år efter uppförandet 1986, och som tidigt 2000-tal köptes upp av en kinesisk affärsman med stora planer på att skapa ett kinesiskt kulturcentrum. Det blev inget. Fortfarande står ett icke färdigställt hotell, sminkat i kinesisk stil, bredvid E4:an och att bedriva någon form av verksamhet på platsen framstår som omöjligt: många har försökt, men någonstans kokar det ändå alltid ner till att närheten till Uppsala och Stockholm är för stor för att locka långresenären att stanna till. Att turister skulle lockas till stället är också långsökt: det räcker inte med Dalälven för att få turister att vallfärda till en bygd som inte har speciellt mycket nöjen eller rekreationsmöjligheter att erbjuda. Läget har helt enkelt alltid varit skevt och sett i backspegeln framstår stället som en helt orimlig satsning redan från början.

    Det finns, som sagt, mycket att förfäras över och en del kommunala fiaskon är så tragikomiska att boken slår över i humor. Ändå är det verkligen inte en bok som vill att läsaren ska göra det enkla: skratta åt de politiker som gått in i dessa knasiga projekt. Tvärtom är det här en bok som går djupare. Vad är det egentligen som driver politiker att om och om igen gå på myten om att en negativ utveckling kan vändas genom att ”sätta kommunen på kartan”? Jo, kanske att klyftan mellan stad och land är enorm och ingen politiker verkar vilja ta i frågan på allvar. Vi har ett land där somliga får åka tiotals mil för att ta sig till ett sjukhus, där skolor läggs ned och där fullt beboliga bostadshus rivs eftersom det kan framstå som en bättre lösning än att låta ödehusen stå. I Sverige pågår en slags desperat överlevnadskamp i många små kommuner och Daun riktar på ett effektivt sätt ljuset på just detta. Han påtalar också att det räcker att vända blicken mot Norge för att se att det finns andra sätt: där satsas det på glesbygden, bland annat genom att se till att kommunerna själva får behålla en stor del av det som deras naturtillgångar drar in.

    Jag tycker att Draksådd är en intressant och tankeväckande reportagebok. Den har några år på nacken, men jag hoppas att den inte är bortglömd. Snart är det valår igen och den här typen av reportage behövs. Sverige behöver erbjuda fler livsval än att bo i storstäderna.

    Draksådd är ingen plojig bok, utan en bok med allvar och en agenda. Men ja: det är klart att det även finns underhållande stråk. ”Medeltidens värld”, som fastnade så mycket i det tidstypiska att det inte ens gick att köpa en glass på området (grumligt vatten däremot!). Den gigantiska trä-björn som uppfördes i Sveg och som snart började ruttna (tydligen lagad nu, läser jag). Ja, det finns många haverier att ta del av. Några av de har jag själv tagit del av. Dragon Gate har jag besökt ett flertal gånger – ätit på restaurangen, sett terrakottaarmén, kollat på de kinesiska statyerna som står runt muren, köpt en Maneki Neko. Hotellet står för övrigt där vi brukar svänga av när vi reser ner och hälsar på mina föräldrar i Uppland och det råkar vara ett ganska bra riktmärke att ha koll på. Dinoland har jag besökt som barn medan stället fortfarande låg i Rättvik. För min familj är det en återkommande rolig anekdot att berätta om just detta besök, som började med att vi på vägen in mötte en pojke, på väg åt motsatt håll, som med stort allvar varnade oss och sa ”gå INTE in där”. Sedan gick vi in där. Och sprang igenom eländet. Ingen av oss har upplevt en sådan mygginvasion. Jag minns ingenting av själva dinosaurierna. I Draksådd lär jag mig att Dinoland så småningom hamnade i Skåne och att dinosaurierna senast sågs till på en paintballbana som gått i konkurs.

    Det finns många tragikomiska misslyckanden i den här boken. Låt oss dock påminna oss om en till grej som Daun gör klart: det här är inte ett landsbygdsfenomen. Nya Karolinska. Stadslinbanan i Göteborg. Nej, men herregud, man blir helt slut! Låt oss hoppas att ”sätta på kartan” är en sjuka som gått över och att Sveriges små och stora kommuner fokuserar på annat framöver: skola, vård, omsorg, sådana grejer.

    Draksådd

    Draksådd gavs ut av Ordfront 2021. Jag har lyssnat på en inläsning av Fredde Granberg, utgiven av samma förlag. ISBN: 9789177750772, 9789179457129.

    Christian Daun

    Christian Daun är en svensk journalist och författare.

  • Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

    Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

    Tranorna flyger söderut, av Lisa Ridzén, är en berörande bok om en åldrad man, som närmar sig livets slut, och om kärleken till en hund.

    Betyg: 5 av 5.

    Tranorna flyger söderut, av Lisa Ridzén, är en omtyckt bästsäljare och jag kan verkligen förstå varför den berört så många. I huvudrollen finns Bo, en åldrad man som tvingats uppleva förlusten av sin livskamrat – allt hon var har förlorats i demens. Nu lever han ensam, med sin älskade hund.

    Bo kan svårligen lämna hemmet och minnet sviktar, vilket han ibland är medveten om: små lappar ska påminna honom om sådant han vill prata om med vännen Ture, när de hörs på sin stående telefontid, och i kalendern antecknas noga när sonen Hans ska komma på besök. Ändå fungerar det inte riktigt, vilket hemtjänstens anteckningar, som boken till delar består av, vittnar om. Att Bo inte har hälsan med sig gör att Hans närmar sig det tuffa beslutet att lämna bort hunden. Det är inte hemtjänstens jobb att rasta Bos hund. Inte ens den mest medkännande och omtänksamma av hans hemtjänstarbetare kan täcka upp till slut.

    Med en fru som försvunnit in i demens, en ork som inte räcker till och ett överhängande hot om att bli fråntagen sin hund, blir världen och livslusten allt mindre. Bo glider in och ut i minnen från förr, drömmar och funderingar kring hur livet blev.

    Det är inte ofta äldre återfinns i huvudroller, särskilt inte när det handlar om äldre med sviktande hälsa och hemtjänstbehov. Samtidigt är åldrande en del av livet för de flesta – och är man själv ung har man förmodligen närstående i liknande situationer som Bo (eller har haft). Det är fint att någon har skrivit en bok om hur livet kan vara när det närmar sig sitt slut. Tranorna flyger söderut fyller ett tomrum och jag läser med känslan av att läsa någonting nytt, som egentligen borde få mycket mer utrymme i kulturen och i samtal. Pratar vi någonsin om att åldras?

    Fällde jag en tår när boken var slut? Ja, det gjorde jag absolut och det brukar jag definitivt inte göra, men här gick det inte riktigt att värja sig. Tranorna flyger söderut är verkligen en berörande bok som väcker många tankar om livet och döden. En mycket fin bok!

    Tranorna flyger söderut

    Tranorna flyger söderut gavs ut av Forum 2024. ISBN: 9789137506135, 9789137506128.

    Lisa Ridzén

    Lisa Ridzén är en svensk författare.