Växla ringar med mörkret är en diktsamling av Bruno K. Öijer. Här ryms femtio dikter av bästa slag: små berättelser som går rakt in i hjärtat. Några av de bästa är de där han blickar bakåt och i små scener från barndom lyckas fånga både tid, rum, känsla. Här finns rikligt med nostalgi och vemod, både från barndom och senare liv. Hela livet ryms i ”Växla ringar med mörkret”.

Andra dikter fastnar hos mig för att är de består av sådana utsökt formulerade scener; som i ”Inte bara ett schackparti”, där Öijer med några få rader får fram en tydlig bild av en gammal vän och hans tragiska livsöde, men också skriver fram något väldigt fint om mänskliga tillkortakommanden och allas vår längtan efter att få vara något. Det är inte mycket text, men det är fantastiskt mycket innehåll utan att för den sakens skull vara det minsta tillkrånglat eller svårtillgängligt.

Ibland är det nästan banalt: Öijer skriver relaterbart och precist på ett sätt som gör att texten känns självklar. Som att sörja ett djur:

min hund Snötass
var inte bara en japansk spets
han var min bäste vän
gav mej all den kärlek du bara
kan drömma om

Ur ”Snötass” i ”Växla ringar med mörkret” av Bruno K. Öijer

Det här är en diktsamling jag kommer att återvända till.

Bruno K. Öijer

Bruno K. Öijer är en svensk poet.