Etikett: Sverige

  • Egna världar

    Egna världar

    Lottens mamma har börjat att hänga efter den urtöntiga Jojje, vilket inte alls uppskattas av Lotten. Hon känner sig tvungen att se efter hennes mamma och försöka att göra så att mamman och Jojje inte träffas.

    Det blir jobbigt för Lotten. Särskilt nu, när det är sommar, och familjen, som mamman jobbar åt, ska åka ut till deras sommarställe. Dottern i familjen, Marion, och Marions underbara mamma, Olga, vill att Lotten ska följa med dem, medan det är tänkt att Lottens mamma ska stanna i staden ett tag och passa upp på pappan i familjen, som inte ska följa med ut på landet. Lotten vågar inte lämna sin mamma hemma tillsammans med Jojje och känner sig tvingad att stanna med sin mamma i stan.

    Det här är den sista boken i serien om Lotten och det känns vemodigt att läsa den eftersom bokserien sedan slutar och man aldrig mer kan ”träffa” Lotten. Det känns faktiskt som man känner både Lotten och Marion efter att ha läst alla tre böckerna. De är jättebra alla tre.

  • Vi kallar honom Anna

    Vi kallar honom Anna

    Anders Roos kommer en vecka senare än alla andra pojkar som ska bo på Sommarhemmet sommaren 1958. Sommarhemmet är ett slags kollo, fyllt av aktiviteter och jobb för pojkar. Där är det en sorts sed att man ska ge varandra smeknamn och Anders får genast smeknamnet ”Anna” eftersom han är mycket lite utvecklad och är både mager och spinkig.

    På Sommarhemmet faller han genast offer för svår och grym mobbing. Den enda som han har på sin sida är den 18 år gamla idrottsledaren Micke.

    Ungefär hälften av boken utspelar sig på Sommarhemmet och den andra hälften utspelar sig hemma hos Anders och i skolan. Hemma har han det minst lika jävligt, som ute på kollot. Han blir ständigt förödmjukad och trakasserad av sin pappa och i skolan är han hackkyckling.

    Micke vill hjälpa Anders, som så uppenbart lider, men orken räcker inte till. Ibland tycker Micke att Anders är jobbig och irriterande och dessutom går han själv i skolan och har mycket att göra. Samtidigt finns det inte mycket han kan göra för Anders eftersom skolpersonalen inte ens vill tro på att mobbing förekommer på deras fina skola.

    Det här är en hemsk och gripande bok, som efteråt lämnar en med tusen tankar. Ingen kan bli oberörd av den här boken! Den berättar en fruktansvärt sorglig historia, som tyvärr råkar vara mångas vardag. Både en och två gånger ställer man sig frågan hur sådant får hända. Det här är en viktig och fantastisk bok, som känns så äkta och realistisk att den gör ont att läsa.

  • Boken om Hugo och Josefin

    Boken om Hugo och Josefin

    Josefin heter egentligen Anna Grå, men kallar sig för Josefin Johandersson eftersom hon tycker att det är mycket finare. Hon är prästens dotter och är yngst i familjen. Eftersom alla hennes syskon har flyttat hemifrån och hon inte har någon att leka med är hennes liv rätt ensamt.

    Hugo är nyinflyttad och bor åt Josefins håll. Han älskar att titta på växter och småkryp och han kan allt om djur och natur. Alla gillar Hugo, som är en mycket speciell liten filur.

    De här tre böckerna är småtrevliga historier om vänskapen mellan Hugo och Josefin.

  • Drömmen om en ponny

    Drömmen om en ponny

    Elvaåriga Buttan drömmer om att ha en alldeles egen häst. Hon rider på ridhuset i stan, men nu är det sommar och då är hon och hennes föräldrar i deras torp på landet. Då rider Buttan på sin käpphäst istället. På landet är det annars rätt ensam och trist och det skulle verkligen inte vara fel med en riktig häst. I hennes drömmar äger hon en perfekt liten ponny, som är snäll och vacker och lyder minsta tygeltag.

    Så en dag kommer Buttans pappa hem och berättar att han har skaffat en ponny åt henne. Ponnyn heter Putte och visar sig inte alls stämma överens med Buttans drömponny.

    Det här är en härlig hästbok, som faktiskt var en av mina favoriter när jag var yngre! Den är inte alls som ”alla andra” hästböcker (fattig tjej räddar sjuk häst, med vilken hon en stund senare vinner OS). Tvärtom är den ett bok som man faktiskt kan känna igen sig lite i.