Nu kommer den sista summeringen av mitt 2022. Idag kommer min tio-i-topp i omvänd ordning.
10: Pestön av Marie Hermanson
I Marie Hermansons romaner kan stämningen snabbt skifta från vardag till surrealism. Det ger perfekt bakgrundsstämning till Pestön, en deckare som till stor del utspelar sig på en avskild ö dit ingen reser utan särskilt ärende. Man läser och känner att vad som helst kan hända. Fast mest är det en historisk roman, en genre Hermanson verkligen har gjort något bra av med Pestön.
9: Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata
Huvudpersonen i Sayaka Muratas Hur mår fröken Furukura? är en kvinna som lever ensam och jobbar deltid i ett närköp. Det behövs inte mycket mer än så för att provocera omgivningen. Varför gifter hon sig inte? Varför skaffar hon sig inget ”riktigt” jobb? Det här är en väldigt egen och fin bok om att vara annorlunda och att slitas mellan omgivningens förväntningar och de egna önskningarna.
8: Girig-Sverige av Andreas Cervenka
Girig-Sverige av Andreas Cervenka är ett reportage om ett Sverige som kanske inte stämmer helt överens med mångas uppfattning om ett land med absurda skatter(?) och hög jämlikhet. Pedagogiskt och klart beskriver Cervenka hur skattesystemet, bostadsmarknaden och inflationen har gjort superrika ännu rikare och fattiga ännu fattigare. Och med en medelklass belånade upp över öronen. Girig-Sverige är bok som gör en rätt matt faktiskt. Jag läste den innan valet. Sedan blev jag ännu mer matt.
7: Babetta av Nina Wähä
Babetta, av Nina Wähä, är en bok om två vänner sedan tonåren. Då var Katja den som betraktades som mest talangfull. Ändå var det Lou som kom att bli världskänd skådis. Nu har åren gått, det blir sommar och Lou vill att Katja kommer ned till henne till hennes lyxhus i Frankrike. Det är en speciell och oberäknelig roman. Jag har sett den beskrivas som en kärleksförklaring till filmen, men nej? För mig är det här tvärtom en berättelse om filmbranschens kanske fulaste sidor: ytligheten, hur lätt det är att bli utnyttjad, hur snabbt en karriär kan ta slut när kvinnans viktigaste (?) kapital börjar ta slut… Jag tyckte om den. Mycket!
6: De e kroniskt av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Jag läser Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman De e kroniskt med ungefär samma känsla som jag har när jag lyssnar på En varg söker sin podd (som författaren har tillsammans med Liv Strömquist): jag växlar mellan att bli provocerad, att skratta inombords och att sitta som ett frågetecken. Framför att kan jag inte sluta läsa (lyssna). Boken liknar ingenting annat jag läst, men det säger jag också som något odelat positivt. Det här är en otrolig bok som ringar in läget i dagens Sverige. Och berättar om hur det kan vara att leva med kronisk smärta.
5: Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist
Ringskog Ferrada-Nolis poddkollega, Liv Strömquist, finns såklart också på årets topplista. I år har jag läst hennes allra senaste seriealbum: Liv Strömquists astrologi. Här ryms underhållande serier om stereotyper från stjärntecknen i zodiaken. Liv Strömquists astrologi har kanske inte samma folkbildande, tydliga tema som många av Strömquists tidigare seriealbum, men skärpan och humorn känns igen.
4: Detaljerna av Ia Genberg
Detaljerna av Ia Genberg är den bokcirkelbok som fått högst betyg, i bokcirkelns 11-åriga historia. Den fick 5 av 5 av samtliga bokcirkeldeltagare. Det är nästan tjusigare än det Augustpris den belönades med lite senare. 😉 I boken återberättas ett liv genom fyra relationer som kommit och gått. Och i bakgrunden finns det konstanta och det liv som händer. En väldigt speciell och en väldigt bra bok.
3: Löpa varg av Kerstin Ekman
Löpa varg, av Kerstin Ekman, är en vemodig och fin berättelse om en pensionerad jägmästare som plötsligt står öga mot öga mot en varg. Tankarna börjar gå. I all sin enkelhet är det en fantastisk bok om åldrande och att se tillbaka på det avtryck man gjort, i livet och mot naturen. Och i bakgrunden smyger vargen omkring, som ett mystiskt väsen.
2: Andromeda av Therese Bohman
I Andromeda, av Therese Bohman, får en ung kvinna praktikplats på ett högt ansett förlag. En äldre kollega tar henne under sina vingar och de inleder en speciell relation, med ett ständigt pågående samtal om litteraturen. Finns det plats för den stora litteraturen i dagens samhälle? Finns det en plats för deras relation? Det här var en bok som överraskade mig på många sätt. För nog är det uttjatat med temat ”ung kvinna inleder relation med gubbe med makt”, men Bohman gör något nytt och hon gör det väldigt bra.
1: Mats kamp av Mats Jonsson
Mats kamp är ett självbiografiskt seriealbum av Mats Jonsson. Boken skildrar tiden när Mats och hans fru blev föräldrar. Jag blev förälder för ungefär ett år sedan och kanske var det därför jag blev så berörd av Mats berättelse. Eller också blev jag berörd för att det helt enkelt är en fantastiskt träffande och fin skildring av föräldraskapets många sidor: att drabbas av sådan rörelse att man svimmar(!), att nästan gå sönder i försöken att räcka till. En underbar bok!
Jag brukar varje år göra en topplista över årets bästa läsning. Där trängs böcker från alla möjliga genres och utgivningsår. Att bara inkludera böcker från årets utgivning känns sällan meningsfullt. Därför brukar jag också följa upp med ett mer bakåtblickande inlägg. Vilken var den i mitt tycke bästa boken som kom ut för tre år sedan? Nu är det dags att ta sig an 2019! Och självklart har bra böcker inget bäst före-datum..!
Jag har läst 38 böcker med utgivningsår 2019. En av böckerna har fått något så ovanligt som mitt allra sämsta betyg, 1 av 5, men den ska vi såklart inte uppehålla oss vid i det här inlägget. Låt oss fokusera på det riktigt bra istället! Får jag gissa att många uppskattade Små eldar överallt av Celeste Ng, Allt jag fått lära mig av Tara Westover eller Testamente av Nina Wähä? De håller jag dessvärre för ganska medelmåttiga böcker. Andra skulle nog hålla fram uppmärksammade böcker som Ålevangeliet av Patrik Svensson, Klubben av Matilda Gustavsson eller Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. De var mycket bra!
Men om jag verkligen ska försöka lyfta fram en favorit så måste valet falla på Osebol av Marit Kapla. Det är en underbar poesisamling och dokumentär om liv och människor i en avfolkningsbygd. Det är en bok som säger otroligt mycket om Sverige och om livet. Älskade den!
Året lider mot sitt slut och vad passar då bättre än att blicka bakåt och utse årets bästa läsning? Efter en del funderande och funderande (en del böcker minns jag inte ens att jag har läst!!) har jag vaskat fram tio favoriter. Här kommer en topplista i bakvänd ordning!
10: Diktsamling av Lina Ekdahl
Jag hade an ambition att läsa en massa poesi i år! Det blev inte så mycket av det, om jag ska vara ärlig. Bland den poesiläsning som trots allt blev av tycker jag att Lina EkdahlsDiktsamling i blåvitt står ut. Lekfull och jordnära, precis som jag gillar poesisamlingar.
9: Inne i spegelsalen av Liv Strömquist
Liv Strömquist är fenomenal på att fånga samtiden och hon har en otrolig förmåga att ständigt överraska och hitta nya vinklar till ämnen som annars kan upplevas lite uttjatade. Inne i spegelsalen är en tecknad essä om skönhet. Tänkvärd och kul!
8: Byggnadsvård av Erika Åberg
Gillar man Det sitter i väggarna på SVT får man inte missa byggnadsantikvarien Erika Åbergs personliga och kunniga bok Byggnadsvård, som tar sig an ämnet hållbar byggnadsvård från alla vinklar. Här handlar det inte bara om att göra hållbara och smarta konstruktions- och materialval utan också att renovera på ett hållbart sätt så att projekten inte blir för övermäktiga. En inspirerande bok!
7: Tung av Kiese Laymon
Tung är precis den typen av bok jag tycker om: intelligent, annorlunda och med många lager. Hur är det att vara svart och stor i dagens USA? Det kan inte jag veta, men Kiese Laymon gör det levande i den här självbiografiska berättelsen.
6: Bakvatten av Maria Broberg
I år har jag gjort en omläsning av Bakvatten av Maria Broberg. Första läsningen (eller lyssningen, rättare sagt – jag lyssnade på ljudboken) missade jag flera lager och jag är därför så glad att jag läste om boken i våras. Det är verkligen en otroligt fin och vemodig berättelse om ensamhet & kärlek, hemligheter & skvaller och om att aldrig vara riktigt fri.
5: Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert
Kvinnornas stad skulle jag beskriva som årets härligaste läsning: en riktig bladvändare att ramla in i. Boken handlar om vänskap, kärlek och nöjesliv i 40-talets New York och den var svår att lägga ifrån sig. Inte den tyngsta boken jag läst i år, men tveklöst den mest avkopplande.
4: Allt blir inget av Martin Kellerman
Allt blir inget är årets mest uppfriskande läsning. Triangeldraman har man läst förut, men inte i den här skruvade tappningen och inte med de här osympatiska och tragikomiska personerna som spenderar en sommar tillsammans på en ö med en enorm gräsodling.
3: Armade cykel av Anita Salomonsson
Det pratas ibland om västerbottensförfattare, Sara Lidman, Torgny Lindgren, P.O. Enquist… Men för mig slår Armade cykel av Anita Salomonsson de andra med hästlängder. Jag blev verkligen tagen av den här berättelsen om sorg och lycka i Västerbottens inland. Den känns så långt borta och ändå så nära och levande, denna berättelse om ett modernt samhälle som växer fram och om ett udda par som läsaren får följa genom livet.
2: Vinterkriget av Philip Teir
Oj, vad Philip Teir har lyckats sätta fingret på medelklassliv och relationstrassel med den här underbara romanen. I Vinterkriget får läsaren följa äktenskap i alla skeenden: från det nyss ingångna till det i upplösning. Det är beskrivet med känsla och humor. För den som tyckte att Samlade verk var lite pretto är det här är en mer läsvärd version om kulturelitens bryderier.
1: Hägring 38 av Kjell Westö
Hägring 38 blir min självklara topproman i år. Det här är boken som innehåller allt. Det är spännande. Det finns kärlek (och en separation). Den berättar intressant om tiden innan Andra världskrigets utbrott. Lager efter lager vecklar ut sig och det är omöjligt att inte känna med och för huvudpersonerna. Älskade den här boken!
I år har jag läst en hel del och som vanligt är det överraskande att upptäcka hur många böcker som har hunnit glömmas bort under året. Även sådana som jag gav riktigt höga betyg när det begav sig kan såhär i slutet av året kännas lite medelbra såhär i backspegeln. Bland årets utlästa böcker blandas feelgood och klassiker, deckare och faktaböcker, romaner och noveller. Ur detta har jag gjort mitt bästa för att vaska fram årets favoriter. Här kommer alltså min topp tio för 2020. Som vanligt är det alltså favoriter från årets läsning och böckerna är inte nödvändigtvis utgivna under 2020.
10. Granen av H.C. Andersen
Granen är en underbar liten novell av H.C. Andersen. Huvudpersonen är en gran som alltid verkar längta till något annat. En sorglig och fin berättelse om att glädjas åt det man har.
9. Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en tegelsten och en otroligt fängslande roman som sjukt nog blev utläst bara dagarna innan coronaviruset kom till Sverige. I boken lamslås världen av en ny influensa – en pandemi som bryter ut och skördar offer efter offer. Nu vet jag inte om jag skulle tycka att det var speciellt härligt att läsa Holsts roman, men då var den en riktig bladvändare, en bok med ett sällsynt driv och högt tempo som höll över alla de närmare 850 sidorna.
8. Lyktsken av Michael Ondaatje
Lyktsken av Michael Ondaatje är en annan riktigt spännande bok – och ändå är det allt annat än en actionfylld historia. Här är huvudpersonen en man som tänker tillbaka på sin barndom, sina (förvanskade?) minnen och familjehemligheter. Författaren är verkligen en skicklig berättare. Lyktsken är en otroligt fin berättelse om att förstå sig själv genom att återvända till minnen från barndomen och se dem i ett nytt ljus.
7. Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag är en underbar kortroman om en ultrarik familj som på grund av pengarna blivit helt dysfunktionell och byggt upp ett eget litet universum med skeva värderingar och tveksam moral. Jag läste den först som en dråplig komedi, men det är helt klart en roman som också rymmer en hel del skärpa. En otroligt annorlunda, och bra, bok om pengars makt: pengar som kan vara vägen till frihet, men som också kan bli ett fängelse.
6. Osebol av Marit Kapla
Osebol av Marit Kapla är en drygt 800 sidor lång diktsamling om den värmländska byn Osebol. En stor del av byns invånare medverkar i boken. Det är en underbar berättelse om några livsöden och om ett samhälle som monteras ned bit för bit. Jag har alltid varit svag för berättelser av och om ”vanliga” människor. Det är så många kändisar som tar och ges utrymme, men var och en av oss bär på spännande historier som många gånger kan vara långt mer intressanta än kändisskvaller. Osebol är så fin! En bok som rymmer så många berättelser.
5. Gift av Tove Ditlevsen
Okej, jag kan inte säkert veta, eftersom jag har exakt 0 egen erfarenhet, men Gift av Tove Ditlevsenkänns i alla fall som den enda berättelsen som verkligen har fått mig att förstå vad ett narkotikaberoende kan innebära. I den här självbiografiska romanen berättar Ditlevsen om hur hennes liv tog en helt ny vändning sedan en tidigare flört, tillika läkare, hjälper henne att utföra en abort (något som var olagligt i Danmark på den tiden). Vid ingreppet får Ditlevsen opioiden petidin – och från det ögonblicket är det petidinet som styr Ditlevsens liv. En helt otrolig bok, utlämnande och berörande. Vilket liv! Vilken resa!
4. Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton då bokens huvudperson, María, oväntat blir lämnad av sin man och plötsligt står ensam med deras två tvillingar, 2,5 år gamla. Exmaken tänker inleda det nya året med att komma ut ur garderoben och flytta ihop med den man han av allt att döma har haft en affär med under lång tid. Minnen från äktenskapet rullas upp, blandas med oron över barnen – den försigkomna flickan och den oerhört försiktiga pojken – och livskrisen är ett faktum. Allt utspelar sig dock mellan raderna medan María lagar mat, renoverar hemmet och håller ett vansinnigt tempo i största allmänhet. Jag älskade sättet författaren byggt upp det hela. En speciell bok!
3. Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Patrik Lundberg höll ett fantastiskt sommarprat i år och i Fjärilsvägen får berättelsen en fördjupning. Här berättar Lundberg, sakligt och lugnt, om hans mammas (alldeles för korta) liv. Det är en brännande och berörande bok om klass och samhällsklyftor. Det var också en bok som fick mig själv att fundera mycket över mitt eget liv och resa. Fjärilsvägen hör till den där lilla samlingen av böcker som verkligen kan beröra på djupet.
2. Kungariket av Jo Nesbø
Kungariket av Jo Nesbø är en spänningsroman som nästan inte går att lägga ifrån sig. Boken kretsar kring två bröder i en norsk avfolkningsbygd. Den ena brodern har aldrig lämnat barndomshemmet, den andre har precis återvänt efter många år utomland och har nu högt flygande planer kring hur byn ska få sig ett lyft och allas utägor öka i värde. Undan för undan visar det sig dock att det finns massor av familjehemligheter och att i stort sett ingen i boken är riktigt den man först tror. Det här är en ren underhållningsroman och bland alla stora läsupplevelser i år vet jag nästan inte själv varför jag placerat den på plats två. Men faktum är att jag verkligen gillade den här boken! Kungariket är skickligt skriven, har ett fantastiskt flyt och den råkade vara precis den spänningsroman jag behövde läsa i höstas.
1. Samlade verk av Lydia Sandgren
Tänk att det går att debutera med en roman som Samlade verk av Lydia Sandgren! Det här är en underbar, mångbottnad och rolig berättelse om vänskap, skapande och familjehemligheter. Läsaren får följa den medelålders förläggaren Martin, hans (halv)vuxna barn, hans bohemiske barndomsvän (som slutat svara i telefonen) och hans sedan länge försvunna fru, som trots att hon inte har en egen röst i berättelsen är högst levande hos dem alla. Jag älskade den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den fina skildringen av det omöjliga, men samtidigt livsnödvändiga, skapandet. Bland mycket annat. Fantastisk!
Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.
10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg
Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.
9: Väggen av Marlen Haushofer
Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.
8: Nötskal av Ian McEwan
Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.
7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.
6: Spådomen av Agneta Pleijel
Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.
5: Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan ”försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.
4: Musan av Jessie Burton
Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.
3: I kroppen min av Kristian Gidlund
Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.
2: Maken av Gun-Britt Sundström
Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.
1: Slutet av Mats Strandberg
I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.
Här kommer den, listan på förra årets bästa böcker! Det här är alltså min högst personliga topplista med böcker som jag läste ut under 2018. Merparten av böckerna är utgivna tidigare än så, men de är såklart lika bra boktips ändå.
10: Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
Livet går så fort. Och så långsamt. kastar läsaren tillbaka till högstadiet. Det finns en stor portion 80-talsnostalgi och humor, men främst är det faktiskt en sorglig bok som påminner om vilken ensam och tuff tid högstadiet kan vara. I centrum står Sonja, som går i nian och som kämpar för att passa in: att säga rätt saker, att klä sig rätt, att umgås med rätt personer, att bli bjuden på rätt fester – det är många koder, oskrivna regler och maktstrukturer att förhålla sig till. Hemma är det riktigt trassligt, med föräldrar som är på väg mot separation och där psykisk ohälsa och alkoholism inte direkt bidrar till att skapa en lugn och trygg plats för Sonja och hennes lillasyster. Jag blev berörd av den här berättelsen och jag älskar Martina Haags rena språk, pricksäkra liknelser och hur hon hittar den helt perfekta rösten åt Sonja.
9: Efter balen av Lev Tolstoj
Jag har plöjt noveller i år och många av dem har varit fantastiskt bra, men det var något särskilt med Efter balen om gör att den kvalar in på min topplista i år. Efter balen skildrar en häftig förälskelse och en balkväll där novellens huvudperson inte kan få något annat i huvudet än föremålet för hans kärlek. Efter balen får han dock se något som raserar allt. Den här novellen kan vara den första riktigt bra berättelse jag har läst om förblindande förälskelse (och ett smärtsamt uppvaknande).
8: Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
Brun flicka drömmer är poetiska memoarer som gick rakt in i hjärtat och gjorde mig verkligt glad och upplyft. Här skildrar Jacqueline Woodson sin egen uppväxt i den amerikanska södern och i New York. I bakgrunden börjar medborgarrättsrörelsens kamp ge frukt, men för lilla Jackie handlar väldigt mycket om den obändiga längtan efter att få skriva. Hon fullkomligt bubblar över av berättarglädje och det smittar verkligen. Och tänk vilken framgångsrik författare Woodson kom att bli så småningom!
7: Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
Diktromanen Århundradets kärlekssaga var en av de första böcker jag läste 2018, men den finns stark i minnet ännu. Här berättar Märta Tikkanen smärtsamt och brännande om äktenskapet med Henrik Tikkanen, hur Henriks periodvisa drickande är på väg att slita itu familjen, och om hur svårt det kan vara att som kvinna få utrymme att skriva och skapa. En fantastisk bok!
6: Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Pappaklausulen är skriven med den lekfullhet och finurlighet som vi blivit vana vid från Jonas Hassen Khemiri, men den är också en förvånansvärt varm och rolig roman från en författare som annars mest gjort sig känd för att skriva vasst och ilsket om exempelvis rasism. Här utspelar sig berättelsen under några dagar i en familjs liv. Allt och inget händer, men det är en otroligt fin berättelse om att försöka hålla ihop som familj och om rädslan över att inte räcka till som förälder.
5: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
Jag ska egentligen inte jobba här är en av många berättelser om att vara 19 år och på väg ut i vuxenlivet. Den här tyckte jag dock alldeles särskilt mycket om eftersom huvudpersonen är så naiv och kaxig att det inte går att bli annat än charmad. Jag kastades tillbaka till mina egna sena tonår och mindes hur det var att försöka hitta på vad jag skulle göra med sitt liv. Huvudpersonen i den här boken jobbar på ett äldreboende. Fast egentligen ska hon bli skådespelare. Det är underbart att få följa henne under hennes, ärligt talat, ganska tafatta försök att bli något annat än det vårdbiträde hon är.
4: Never let me go av Kazuo Ishiguro
Never let me go är en bok som väcker tankar och känslor som få andra böcker. Den utspelar sig i en framtid där vissa är ”donatorer” och andra är deras ”vårdare”. Boken berättas av vårdaren Kathy och sakta rullas det upp en helt klaustrofobisk berättelse när hon tänker tillbaka på det liv hon haft och de vänner som försvunnit längs vägen. Det är något alldeles speciellt med Kazuo Ishiguros berättande, han har en alldeles speciell förmåga att ge sina karaktärer röst och liv och att komponera sina berättelser så att det blir helt gastkramande, trots att hans romaner ofta är långsamma och lågmälda.
3: Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj
Kriget har inget kvinnligt ansikte är en roman och ett reportage där Svetlana Aleksijevitj har gett röst åt kvinnor som stridit i Röda armén. Aleksijevitjs metod är att intervjua ett stort antal människor och att sedan väva ihop berättelserna. Det går att öppna boken nästan var som helst och börja läsa och oavsett var man går in så kommer man att bli omskakad. Aleksijevitj har så mycket att berätta om ”sovjetmänniskan” och det är så fint att få ta del av alla dessa vittnesmål. Det här är en bok om hjältedåd, kvinnlighet, kärlek och lidande. Och om att komma tillbaka och inte alls bli hyllad och ärad. Det är en mångbottnad och fantastisk bok.
2: Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Tjänarinnans berättelse utspelar sig i en dystopisk framtid där fertiliteten har dalat och där kristna fundamentalister har tagit makten. Kvinnor som fortfarande är fertila utsätts för rituella våldtäkter av maktens män. Den här boken berättas av just en sådan kvinna, en tjänarinna, som lever avskärmat och begränsat. Trots att så mycket i berättelsen anpassar sig efter just det, att det är så lite från världen utanför som sipprar in, så målas det verkligen upp ett skrämmande samhälle, ett samhälle som ärligt talat inte är så olikt hur samhällen ser ut runt om i världen idag. Boken väckte verkligen tankar och känslor som få andra och den är häpnadsväckande bra uppbyggd!
1: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
Återstoden av dagen berättas av butlern Stevens, som har offrat det mesta i livet för att kunna bli den perfekta butlern och för att ge den mest utmärkta service. Nu har samhället förändrats, godset har förändrats och hans yrke är inte längre vad det en gång har varit. Hela boken berättas med Stevens opålitliga berättarröst, som främst rymmer stolthet och torra skildringar av hans yrkesliv, men som mellan raderna låter läsaren ana att priset för hans livsval har varit högt. Jag älskar hur Kazuo Ishiguro komponerar sina berättelser och låter huvudpersonen säga det på sitt sätt, i det här fallet med den filtrerade, polerade och humorlösa rösten från någon som ägnat ett helt yrkesliv åt att vara korrekt och professionell. Berättelsen träffade som ett slag i magen och gav mig många tankar om att var och en har ansvar för sitt eget liv: förr eller senare måste vi alla stå till svars, åtminstone för oss själva, för de livsval vi gjort och i stort och smått hitta argument för att livet blev som det blev. Det går alltid att hitta argument för det ena eller andra, men när något skaver finns alltid valet att ljuga för sig själv eller att faktiskt försöka förändra sin situation. Det är en bok med en del humoristiska stråk, men mest är det en bok som väcker vemod och för mig är det den bok som berörde mig mest 2018.
Ja, det var det. Så många bra böcker ändå! Ni anar inte hur svårt det var att ens sålla fram dessa 10 titlar från allt bra jag har läst under året… 🙂 Och ni anar inte hur svårt det var att försöka ranka dem sinsemellan i en sådan här topplista. Egentligen älskar jag alla de här böckerna lika mycket, men kanske på lite olika sätt. Jag rekommenderar verkligen att kolla upp dem om du inte har läst dem ännu. 🙂 🙂
Här om veckan tillkännagavs det vilka böcker som är nominerade till det folkliga priset Årets bok, som delas ut av Bonniers bokklubbar. Det är alltså redaktörerna hos Bonniers bokklubbar som utser de nominerade böckerna och sedan är det upp till läsarna att gå in och rösta på sina favoriter (vilket man gör på www.bonniersbokklubbar.se/arets-bok-2018-rostsida). Det är en frisk blandning i årets lista över nomineringar. Där ryms allt från deckare och feelgood till kritikerrosade romaner och biografier:
Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
Mischling, Affinity Konar
Den svavelgula himlen, Kjell Westö
Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson
Koka Björn, Mikel Niemi
Nej och åter Nej, Nina Lykke
Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers
Annabelle, Lina Bengtsdotter
Husdjuret, Camilla Grebe
1793, Niklas Natt och Dag
Kvinnan i fönstret, A J Finn
Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan
Den enda boken jag har läst är Den svavelgula himlen av Kjell Westö, så jag får väl rösta på den! 😉 Nä, skämt åsido. Jag älskar verkligen de mer folkliga priserna och tycker t.ex. att Augustprisutdelningen är en av årets höjdpunkter (jag tycker att Augustpriset brukar gå till långt mer lättillgängliga böcker än exempelvis Nobelpriset…). Men det finns ett uppenbart problem med priser som går till den som skrapar ihop flest röster från läsare. Många bokintresserade personer har förmodligen inte läst någon av böckerna på listan och några har väl kanske på sin höjd läst ett par-tre titlar. Till slut kokar det närmast ner till att handla om att vinnaren blir den bok som hängt sig kvar längst på topplistorna. I någon mening skulle man kunna kolla på försäljningssiffror istället för läsarröster.
Förra året gissade jag att bestsellern Störst av allt av Malin Persson Giolito skulle kamma hem det, men där hade jag i och för sig fel. Vinnaren blev istället Glöm mig av Alex Schulman. Jag vill inte påstå att det var en oförtjänt vinst, för jag vet att många verkligen har berörts av boken och den fick också fina recensioner, men lite får man väl misstänka att han blev hjälpt av att ha många följare? Schulman är ju sedan åratal ena halvan av duon Alex & Sigge, som driver det som alltjämt är en av Sveriges största podcasts. Genom åren har han också bloggat och skaffat sig följare i en mängd kanaler. Låt mig gissa att den nigerianske författaren Ayòbámi Adébáyò har färre följare än t.ex. Schulman (här i Sverige åtminstone). Som ett exempel.
Nåja. Jag vill inte kritisera Årets bok, såklart! Det är kul och peppigt med prisutdelningar och jag tycker att det är superhärligt när böcker får uppmärksamhet i olika kanaler, så självklart tycker jag att Årets bok är ett kul initiativ. Men det är tyvärr inte ett pris som kommer att ge mig några intressanta boktips, om jag säger så. Eller ja. Jag vill såklart läsa Ayòbámi Adébáyò, men det ville jag redan innan nomineringarna tillkännagavs… 😉
Har du läst någon av de nominerade böckerna? Vem röstar du på?
Är ni medlemmar i Goodreads? Det är jag, men jag är tämligen inaktiv. Jag föredrar nämligen den svenska varianten, Boktipset (jag har även jämfört dem i ett inlägg). Goodreads är i alla fall en populär community där det diskuteras böcker, boktipsas och upprättas diverse boklistor. Rätt nyligt såg jag att man har vågat sig på att lista de bästa böckerna någonsin och i topp tio hittas:
En frisk blandning av klassiker och bestsellers kan man väl säga! Och en lista med stort fokus på amerikansk och brittisk litteratur… 😉 Alla titlar på topp tio är ju författade av amerikaner eller britter, om ni inte noterade detta.
Så nja. Jag tänker att den här listan inte riktigt prickar in världens bästa böcker genom tiderna precis… Men Stolthet och fördom och Borta med vinden vill jag hemskt gärna läsa!
För ett tag sedan skojade jag om att det borde finnas ett pris som ligger några år efter: ett pris för böcker som har några år på nacken, men fortfarande är ihågkomna. Jag är otroligt dålig på att läsa nya/aktuella böcker och ligger nästan alltid några år efter. Nu har jag faktiskt kollat igenom min läsdagbok och hittat några som kom ut 2012 och som jag har läst. Förmodligen har jag missat några eller tagit fel på utgivningsår i några fall, men… Allt som allt hittade jag 35 titlar. 17 av dem läste jag ut 2012. Det skulle jag vilja säga är en ovanligt stor andel, men det beror nog på att jag vid den här tiden tog emot en del recensionsexemplar. Det gör jag faktiskt inte längre (normalt sett), så nu är jag betydligt sämre än så på att ”hänga med” i utgivningen.
Det är lite blandade genres, så det är jättesvårt att säga vilken som är bäst. Vissa böcker har lärt mig mycket. Invalido har t.ex. gett mig väldigt många nya tanker om hur det kan vara att leva med funktionshinder. Andra har känts viktiga och lärorika på andra sätt, som Jag ringer mina bröder, ett språkligt litet mästerverk om att vara misstänkliggjord p.g.a. sin hudfärg. Och Oktober i fattigsverige, om fattigdom i Sverige. Andra minns jag mest för att jag på ett mer oklart sätt tycker om dem. Ögonblicket handlar om tillvaron i Berlin under tiden staden delades av en mur och invånarna i DDR förtrycktes, men ändå är den mest en kärleksroman och det jag verkligen minns av den är de fint porträtterade karaktärerna. Sedan är det ju Bodil Malmstens böcker… Hon är en av mina största favoritförfattare och självklart älskar jag hennes memoarer och handboken i skrivande. Eld är också en stor favorit. Det är del två i Engelsforstrilogin, som är helt bländande bra böcker om tonår, bruksorter, ja, och att vara häxor som måste ställa till rätta med saker och ting för att inte jorden ska gå under.
Jag önskar att jag kunde välja EN krossande bra bok från 2012, men vet ni, det kan jag inte, för det kom ut så sjukt mycket bra. Delad etta får dock bli dessa mästerverk. Mästerverk:
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.