Män visar kuken för mig

Män visar kuken för mig av Caroline Hainer är en essäsamling om fenomenet dickpics. Det är en oväntat intressant bok, som paradoxalt nog säger mycket om kvinnlighet. Betyg: 3 reflekterande vattenkokare av 5.

Män visar kuken för mig av Caroline Hainer
Män visar kuken för mig av Caroline Hainer.

Män visar kuken för mig är en essäsamling av journalisten Caroline Hainer. Idén till boken kom när Hainer dejtade och plötsligt fick sin livs första dickpic skickad till sig. Den som inte har rört sig i dejtingvärlden sedan de smarta telefonernas intåg kanske aldrig har sprungit på fenomenet, men om man får tro Hainer så är det extremt vanligt att dejtande kvinnor får ta emot ovälkomna och oväntade foton på mäns kön (dickpics alltså). Hainer hade en idé om att skriva ett reportage om fenomenet, men det svällde till en hel bok. Det är alltså inte en bok om par som ägnar sig åt ”sexting” (att skicka sexiga meddelanden till varandra) eller en bok som i första hand handlar om sexuella trakasserier eller om den typ av kuk-bilder som skickas för att hota eller demonstrera makt, nej, det är en bok om den mer oskyldiga kuk-bilden, den som närmats naivt skickas i en förhoppning om att mottagaren ska gilla det hen ser. Eller varför män nu skickar dickpics.

Jag och många andra har sluppit detta fenomen och kanske kan man tänka att dickpics är något väldigt nytt och övergående, men jag insåg redan när jag läste baksidestexten att det inte alls är så. Män har visat kuken sedan de för första gången hittade ett sätt att göra detta. Pojkar och män ristar in kukbilder på väggar och ritar kukar i snön. För pojkar och män är det heller inte helt ovanligt att ha ett namn på könet och att prata peppande till det i olika situationer. Detta och det mesta andra i den här boken känns totalt främmande för mig som kvinna och kanske just därför tyckte jag att den här boken var både knäpp, kul och intressant. Det här är också en bok som paradoxalt nog säger väldigt mycket om just kvinnlighet. Varför har inte det kvinnliga könsorganet samma symbolvärde och betydelse? Varför är det så få tjejer som skryter om sitt könsorgan eller skickar nakenbilder på sig själva? Varför är det så få tjejer som tänder på dickpics? Hainer redogör för en hel del tankar och teorier kring detta och annat. Det är tankeväckande och intressant, även om jag ibland undrar hur välunderbyggda alla påstående är. Ibland saknar jag källor, helt enkelt, men överlag är det en riktigt bra bok om ett ämne om ett fenomen som kanske rymmer mer än vad man från första början tror. Jag gillar också att Hainer skriver om dickpic-fenomenet från alla möjliga vinklar och med alla möjliga ingångar och att hon sällan tar ställning till någon slags rätt eller fel. Det här är ingen arg bok om det oförskämda i att män, helt ur det blå, skickar bilder på sina praktstånd. Det är mer en nyfiken bok som försöker svara på varför och helt sakligt beskriva fenomenet utifrån kultur, historia och hur vi tycks fungera som människor. En förvånansvärt intressant bok, som sagt!

Citerat ur Män visar kuken för mig

”Jag ställde lite frågor, undrade vad han gjort under dagen. Jag bad honom nämnda den senaste filmen han sett på bio. Han svarade kortfattat och ointresserat. Han tog lång tid på sig att svara, jag kände hans initiala intresse svalna och försvinna. Synd, det känns alltid som en investering att börja prata med någon över internetkanalerna. Som resultatet av en lång dags – eller veckas – skördearbete. Ett evigt plockande av ogräs. Att hitta en fullgod potatis, alltså en person med till synes attraktivt utseende och någonting i presentationstexten som väcker ett intresse, är något man lär sig ta tillvara på. Så det var ändå med viss besvikelse jag insåg att den här killen gått vidare. Man känner igen en gäspning när man ser den, även i mejlform. Han skrev ”Vill du se en bild jag tog idag” och jag svarade ”okej” och han skickade en bild på sin kuk.

Bilden var tagen av honom själv sittande i sängen, benen särade. Jag kunde se att han behövt hålla mobilkameran i en speciell vinkel. Jag insåg att han måste ha tagit många testbilder för att få till den. Eller så var detta långt ifrån den första dickpic han skickat. Kanske hade han inte ens tagit bilden idag utan hade den på lut och skickade till tjejer som han pratade med på nätet.”

Män visar kuken för mig av Caroline Hainer
Män visar kuken för mig av Caroline Hainer

Män visar kuken för mig

Uppläsare: Caroline Hainer.
Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Mondial), 2017 (den här ljudboksversionen, Adelphi audio).
Antal sidor: 190 (ca 5 h lyssning).
ISBN: 978-91-88671-02-8, 978-91-88711-30-4, 978-91-88711-29-8.

Caroline Hainer

Caroline Hainer (född 1976) är en svensk författare, kulturjournalist och filmkritiker. Hennes debutroman, Inte helt hundra, kom ut 2013 och hennes senaste bok är essäsamlingen Män visar kuken för mig. Hainer bloggar på bloggen Jazzhands och twittrar under @jaxxhands.

Förlagets beskrivning

”Varför älskar unga killar att rita snoppar i snön? Hur kommer det sig att sju av tio män har ett smeknamn på sin penis? Vad får en man att skicka en dickpic?

I Män visar kuken för mig söker journalisten Caroline Hainer svaren. I fokus står det manliga könet, och inte minst mäns komplexa relation till detsamma. Sökandet leder henne mot såväl en ifrågasatt manlighet som till den antika konsten, lagboken, valkampanjer och de riktigt mörka skrymslena på internet.”

En enastående karriär

En enastående karriär av Martin Engberg är en förvånansvärt rolig roman om en blivande doktor, vars liv tvärvänder i samband med att hans avhandling blir underkänd. Betyg: 4 upphittade brev av 5.

En enastående karriär av Martin Engberg
En enastående karriär av Martin Engberg

En enastående karriär av Martin Engberg inleds med att bokens berättarjag, Jonas, ska disputera med sin avhandling om den gotiska skräckromanens influenser i svensk 1900-talslitteratur. Disputationer i Sverige är i praktiken lite av ett skådespel; även om det formellt är en examination så har doktoranden tillsammans med handledaren redan sett till att avhandlingen håller måttet och det är i praktiken redan givet att avhandlingen kommer att bli godkänd. Ändå finns det såklart enstaka fall där det inte går som det var tänkt och för Jonas del blir det magplask av alltihop. Innan dagen är slut har Jonas både hunnit göra sig av med sin kostym, som plötsligt känns mer som maskeradutstyrsel än som rimlig klädsel, och att stövla hem till sambon med en insikt om att ”vi måste prata”. Förhållandet är snabbt slut och det innebär även ett tafatt avsked av den pojke som har funnits i hans liv länge, men som han inte är pappa till och därmed inte längre kan göra något slags anspråk på. Livet rusar nedåt i en nedåtgående spiral och hade det varit en annan bok så hade den förmodligen känts väldigt miserabel och ångestfylld.

Det roliga och märkliga är att Engberg snarare har skrivit en komedi. Med ett drastiskt språk och pricksäkra formuleringar mejslar författaren fram det tragikomiska i situationerna och det är ofta väldigt roligt, i all misär, särskilt när han beskriver de forna kollegorna på institutionen och deras värld av skarpa hierarkier och humorbefriade djupdykningar i ämnesområden som ärligt talat inte direkt angår folk utanför den egna korridoren. När Engberg skriver om ”en professor som visste allt om isländska sagor och ingenting om kopieringsapparater” och om en handledare som är mer upptagen av att beundra sig själv än att handleda så känns det först tragikomiskt, men så småningom börjar det mer och mer framstå som att den verkliga vinnaren trots allt är Jonas, som genom sitt misslyckande ändå verkar hamna med fötterna på jorden och hitta andra vägar.

Inledningsvis hade jag svårt för Jonas och tyckte att han var en provocerande osympatisk figur, men under läsningens gång kom det fram nya sidor och jag gillar verkligen när man som läsare får anledning att överraskas och byta sida. Jag tyckte faktiskt att En enastående karriär utvecklade sig till en riktigt tankeväckande bok om framgång och misslyckanden. Men mest tyckte jag att boken var underhållande. Det är eventuellt lite torrt med humor som bygger på att intriger i universitetets korridorer, men som disputerad forskare roas jag ärligt talat av sådant. Sedan finns det i och för sig delar av boken som är lite väl skruvat, men det hör till.  Jag tycker att En enastående karriär är en både överraskande, rolig och läsvärd bok.

Citerat ur En enastående karriär

”Det första som mötte mig när jag klev in i rummet var min handledares skräckslagna blick. Pia Andersson. Hon bläddrade i den magra bunten med papper som skulle föreställa avhandlingens corpus, som om hon hoppades att hennes nariga fingrar skulle förse den med en metod, analys och slutsats som var hennes handledarskap värdigt. Håret var uppsatt i hästsvans. På halsen och ned mot bröstet flammade rodnaden. Jag försökte låta bli att stirra, men min blick dröjde sig kvar vid hennes hud lite för länge. Hon märkte det. Ett leende kan vara lika tunt som ett hårstrå.”

En enastående karriär av Martin Engberg
En enastående karriär av Martin Engberg

Om Martin Engberg och om En enastående karriär

Martin Engberg (född 1974) är en svensk författare som debuterade 2006 med romanen Tecknen runt huset. Engberg har också varit redaktör för tidningen Ord & bild och arbetar med litteraturföreningen Skrift. En enastående karriär från 2017 är hans senaste roman.

Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 205.
ISBN: 978-91-1-307475-7.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Jonas ska disputera i litteraturvetenskap men det slutar med platt fall under förnedrande former. Under de följande veckorna sätts allt i gungning. Det tar slut med flickvännen och han står snart utan bostad och framtidsplaner. Det enda han har kvar från sitt tidigare liv är jobbet på biblioteket. Så han driver runt på universitetet och inleder en kärleksrelation med sin handledare Pia.

När Stefan, professorn med rockstjärnestatus och Jonas forne handledare, återvänder till universitetet efter en utomlandsvistelse, vaknar tanken på revansch. Om Stefan förmått hjälpa honom ens det minsta så hade väl inte avhandlingen misslyckats? Med påståendet om att det i bokmagasinet finns ett tidigare okänt brev av Michel Foucault lockar Jonas sin ex-handledare allt djupare in i det labyrintiska biblioteket.

Martin Engbergs En enastående karriär är en intellektuell underhållningsroman om allas vår rädsla för att misslyckas och att inte ens göra det särskilt övertygande.”