Kategorier
-

Årets läsning: min läsning 2018 i siffror

SÅ VAR DET DAGS! Dags att sammanfatta årets läsning alltså 😉 , men med en liten brasklapp för att jag eventuellt har hunnit läsa några fler noveller efter att det här tidsinställda inlägget skrevs. Det här året har nämligen gått i novelläsningens tecken och jag älskar det! Novellen är det perfekta formatet för mig, för jag tycker så väldigt mycket om det täta, koncentrerade och korta. I år blev jag peppad till mer novelläsning i november tack vare @bokladans #novellber-initiativ på Instagram (som jag dessutom gick och vann 🙂 🙂 🙂 ) och som om inte det var nog så fick jag en novellkalender av min sambo <3 så jag har njutit av novelläsning hela december också. Jag förstår inte varför jag inte har läst fler noveller på det här sättet förut. Det händer att jag läser någon enstaka novell eller att jag till och med läser en novellsamling, men det är något speciellt att läsa noveller en och en på det här sättet, alltså att läsa noveller under en lite längre tid. Det är verkligen härligt att få dyka in i helt nya berättelser varje gång.

Men nog om det, för det här inlägget var ju tänkt att handla om min läsning i siffror. I år har jag läst/lyssnat på inte mindre än 85 böcker, varav 35 ljudböcker och 20 noveller, vilket kanske förklarar hur jag har hunnit läsa så många titlar. Jag förstår förstås att det finns många bokbloggare och andra som plöjer över hundra böcker per år, men för mig är 85 något av ett rekord skulle jag tro!

Apropå ljudböcker… Jag har lyssnat via diverse appar i många år, men i höstas sa jag upp mitt senaste abonnemang och jag har sedan dess nöjt mig med att lyssna på Radioföljetongen i Sveriges radio. Det känns kul att se att jag har fortsatt att lyssna på ljudböcker trots att jag inte längre har någon betaltjänst med ett gigantiskt utbud. Men de där sju ljudböckerna i mars… Sådana maratonlyssningar gör man helst med en ljudboksapp, antar jag.

Antal lästa böcker per månad och typ.

Mycket noveller blev det, som sagt var, men jag har också läst en del lite längre böcker. Som vanligt är jag dock lite skeptisk till att lägga tid på de riktiga tegelstenarna, även om jag tack vare Ædnan i alla fall lyckades läsa en riktig koloss till bok i år.

Sidantal för årets lästa böcker.

I år har inte ens hälften av mina böcker varit skrivna av svenska författare. Jag brukar ha en förkärlek för svenska böcker, men i år har jag gjort en litterär rundresa genom Europa, Asien och en sväng till Nordamerika. Det blev en hel del finskt, kan jag notera. Det hör inte till vanligheterna! Det hör heller inte till vanligheterna att så många länder finns representerade. Jag kände omedelbart att de vanliga stapeldiagrammen inte blev så fina med såhär många länder. Jag satt en stund och kämpade med att rita ut dem på en världskarta istället, men sedan gav jag upp p.g.a. att andra jullovsaktiviteter lockade. 🙂

Ursprungsland för årets utlästa böcker.
Ursprungsland för årets lästa böcker (andra länder än Sverige).

I år har det varit en svag övervikt av böcker skrivna av kvinnor. Det är ungefär så det brukar bli. Jag vet knappt varför jag gör sådana här figurer varje år. Hehe.

Könsfördelning för årets lästa författare.

I år har jag främst främst läst böcker från de senaste 10 åren. Endast åtta av årets böcker är dock utgivna i år. Jag brukar inte vara så nyfiken på det nyaste nya utan vill hellre lägga min tid på böcker som redan har hunnit få lite recensioner och omdömen av andra. Det blir förmodligen ännu färre nyutgivna böcker framöver, för det lilla jag har läst under året har ofta varit sådant jag hittat i mina ljudboksappar och just nu har jag som sagt en paus från sådana. Hur som helst känns lite kul att tårtbiten för “50-tal och tidigare” till och med är större än tårtbiten för 2018. Här ryms klassiker och sådana är jag sugen på att läsa fler av!

Utgivningsår för årets utlästa böcker.

Det där var en massa figurer som på olika sätt kretsar kring antalet utlästa böcker. Men kvantitet är inte lika viktigt som kvalitet, så då är ju den viktigaste frågan naturligtvis: har jag läst något bra?! Ja! Nära hälften av årets böcker har jag betraktat som riktigt bra och nära en fjärdedel har jag till och med kategoriserat som fantastiska. Wow! Jag brukar försöka hålla “usel” till 0, men två usla böcker blev det, tyvärr (nyfiken på vilka? kolla bottennapp… och kolla in favoriter också, om du vill ha en motpol…).

Betygsfördelning för årets utlästa böcker.

Slutligen! Vad har årets böcker handlat om? Jag har roat mig med att skriva ned några små taggar/nyckelord varje gång jag har antecknat en ny bok i min läsdagbok. Gör man ett ordmoln över dessa kan man inse att jag gärna läser tunna böcker om kvinnoliv, kärlek, relationer och spänning. 🙂

(Ibland får jag frågor om hur jag gör figurerna i den här typen av inlägg. Jag har alltså en läsdagbok i Excel, så jag gör mina figurer där. I min superdupergamla version av Excel kan man inte göra ordmoln, så de brukar jag göra hos Wordclouds.)

Kategorier
-

Vad som hände på bloggen 2018

Året närmar sig sitt slut och min vana trogen tänkte jag avsluta blogg-året (och påbörja 2019) med en serie inlägg med årsbästa och summeringar. Först ut blir det här inlägget, där jag tänkte passa på att lyfta fram mina mest lästa och uppskattade inlägg från året.

I år har jag haft nästan 46 000 besökare. Den 4:e mars vet jag inte riktigt vad som hände, men då hade jag en besökstopp med över 750 besökare, men annars har jag ett rätt jämnt besöksantal med ca 130 besökare per dag. De flesta föredrar att titta in på bloggen på en måndag eller tisdag och att göra det någon gång mellan klockan 20 och 22. De flesta läser bloggen från sin mobil och de allra, allra flesta går direkt till startsidan och läser mina senaste blogginlägg, men en hel del letar sig till inlägg från arkivet. Här är de mest besökta sidorna:

  • Mina 5 bästa bokcirkelböcker. Det här 2,5 år gamla inlägget om några bokcirkelfavoriter har lockat tusentals läsare i år och är den mest besökta sidan (förutom startsidan). Jag gillar att många letar inspiration till sina bokcirklar. Att läsa kan vara en ganska ensam syssla, så det är verkligen roligt att dra ihop en bokcirkel och att också göra upplevelsen till något socialt.
  • 6 favorituppläsare. Idag är det många som enbart läser med öronen, så att säga, och jag är själv en storkonsument av ljudböcker, så det är inte speciellt förvånande att det här över 3 år gamla inlägget fortfarande får en massa besökare.
  • 8 riktigt bra biografier. Det här är också ett äldre inlägg, som fortfarande får många besökare. Varför inte? Biografier är inte dumt!
  • Bookbeat vs. Storytel och Mofibo och Test av Nextory (och jämförelse med Storytel, Bookbeat och Mofibo). Jag har en serie riktigt gamla, och nu för tiden inaktuella, inlägg om ljudboksappar. I år har det mattats av något, men de här inläggen har funnits på min “besökstopplista” i många år nu. Jag har haft planer på att uppdatera dem, men jag har inte orkat/haft tid/kommit till skott och idag har jag ju inte ens någon ljudboksapp… Hur som helst: de här tjänsterna är här för att stanna och de är förvillande lika, så nog förstår jag att folk googlar loss för att försöka förstå vilken tjänst de ska välja… Mitt tips är: utnyttja de gratis provveckorna och testa alla tjänster. Det är framför allt utbudet som är skillnaden.
  • 5 riktigt bra romaner om Andra världskriget. Det här inlägget har något år på nacken, men det känns kul att folk hittar dit. Det finns fantastiskt många bra böcker om just Andra världskriget. Här borde jag följa upp med ett nytt inlägg, för jag har läst en hel del i den här “genren” i år, så jag har en del nytt att komplettera med.
  • Grabben i graven bredvid. En av två böcker som finns på årets topplista! Det här är också en bok som brukar återkomma år efter år på min besökstopp. Jag tror att det är en vanlig bok att läsa i skolan (kanske SFI?). Någonting är det… Inlägget är förresten fantastiskt gammalt: det kom ut på bloggen i sin första version 2003.
  • 10 anledningar att läsa pappersböcker. Jag undrar SÅ varför just det här inlägget brukar finnas på min besökstopplista? Kanske finns det många där ute som krampaktigt håller kvar vid pappersboken och försöker att hitta fler som tar avstånd e-böcker och ljudböcker… 😉 (fast jag läser förstås alla tre varianter).
  • Fyra Astrid Lindgren-noveller från Novellix: I skymningslandet, Märit, Prinsessan som inte ville leka, Tu tu tu! Fyra fina noveller! Kul att många hittar det här inlägget, som jag skrev förra året, för det är verkligen bra böcker.

Jag får bläddra neråt på topplistan en bit för att hitta ett inlägg från året… På plats 13 hittas i alla fall Nybörjarpoesi: bra dikter att börja med för den som vill läsa mer poesi. Det gör mig glad! Jag börjar bli allt mer förtjust i poesi och det känns kul om jag kan inspirera någon mer till att våga sig på det här formatet, som för många kan kännas lite “svårt”. Dessutom dyker det upp jättebra tips i kommentarsfältet till det här inlägget! Nu för tiden sker diskussioner på sociala medier och det är inte så vanligt att folk tar sig tid att ge kommentarer under inlägg, men det inlägg som har fått flesta kommentarer är också inlägget om Nybörjarpoesi. Skoj!

Ja, det var året med bloggen! Jag har bloggat sedan jag var barn (när ordet blogg inte ens fanns), mycket för att jag tidigt blev intresserad av webbprogrammering (något jag för övrigt inte är speciellt duktig på idag). Jag kan knappt tänka mig hur det skulle vara att inte ha en blogg att pyssla med. Jag antar att jag har ett visst behov av att vara lite kreativ och att ha någonstans att skriva och då är bloggen den perfekta platsen. Hade jag inte bloggat hade jag kanske skrivit texter för byrålådan och/eller ägnat mig mer åt foto, men nu har jag bloggen och den ger mig lite av varje, samtidigt som jag genom den har skaffat mig en massa bekanta som är minst lika nördigt intresserade av böcker som jag själv. Fantastiskt! Bloggandet lär med andra ord fortsätta även 2019 och jag hoppas såklart att ni fortsätter att titta in här ibland, för allt blir såklart lite roligare när någon läser och kommenterar. <3

(Jag är ju inte på något sätt en influencer och mina besöktsantal är på många sätt blygsamma, men hallå! 46 000! Jag kan knappt förstå att så måna har varit här och läst! <3).

Kategorier
Colombani, Laetitia

Flätan

Flätan av Laetitia Colombani är en roman om tre livsöden som vävs ihop: cancerpatient, kastlös, perukmakare. Det är en fin bok, men också en ganska klyschig och onödigt snyftig berättelse. Betyg: 2 grottor av 5.

Flätan av Laetitia Colombani är en roman där tre livsöden flätas ihop. Läsaren får omväxlande följa indiska Smita, som är kastlös och tvingas ägna dagarna åt att bokstavligt talat ta hand om andras skit, italienska Giulia, som går i sin pappas fotspår och som kämpar på med familjens ateljé där man tillverkar peruker enligt en urgammal siciliansk tradition, samt kanadensiska Sarah, som är en toppresterande advokat och karriärkvinna.

Jag tror inte att jag behöver utfärda en spoiler-varning här, men det står alltså ganska snart klart att Sarah har drabbats av cancer och för mig gick det snabbt att räkna ut att Smitas hår så småningom, på ett eller annat sätt, skulle hamna i Giulias ateljé och bli till en peruk åt Sarah, som förlorar sitt egna hår under sina cellgiftsbehandlingar. Ibland är det de enklaste idéerna som är de bästa och jag har egentligen ingenting att invända mot berättelsens lite förutsägbara upplägg. Det är också de tre olika livsödena, var och en för sig, som berör, snarare än hur författaren väljer att foga samman dem.

Mest berörande är berättelsen om Smita, som kämpar hårt för att kunna erbjuda sin dotter något annat än det stinkande och ovärdiga arbete som hon tvingats till genom kastsystemet, det system som egentligen är förbjudet, men som ändå inte tycks gå att rubba. Giulia kämpar på med pappans ateljé, som snart helt hamnar i hennes knä när pappan plötsligt blir sjuk. Då uppdagas också hur dålig lönsamhet ateljén lider av och situationen blir alltmer pressad. Sarah har sina problem, i sin del av världen. Hon gör vad hon kan för att mörka sin sjukdom och för att fortsätta att prestera på topp. Hon siktar högt och det finns inte tid eller utrymme till att vara sjuk. Tre olika världsdelar, tre olika problem, men ändå lika krossande kriser för samtliga inblandade. Det hade kunnat bli riktigt intressant, men problemet är att det blir onödigt snyftigt, överdrivet och klyschigt. Det gäller särskilt Sarah, som är platt som en pappdocka: en kall karriärkvinna som försummar sina barn, har man någonsin hört talas om det förut? Smita är inte “bara” en dalit, hon är också en dalit som tvingas att plocka bajs med sina bara händer och som i en snyftig och utdragen scen lämnar sin man med en buss och ser honom förgäves springa så mycket han orkar för att hinna ikapp. Boken är fylld av staplade klichéer och texten är dessutom fylld av förklaringar och ord som hela tiden stryker under och pekar ut precis hur sorgligt och ledsamt allting är. Det är rent av tjatigt. Jag önskar hela tiden att dessa livsöden hade gestaltats med lite mer finess istället för långrandiga förklaringar som skriver läsaren på näsan.

Nej, det här var inte min kopp te. Det är en i grunden intressant berättelse, eller snarare tre berättelser, men det blev alldeles för platt och förutsägbart för mig.

Flätan av Laetitia Colombani
Flätan av Laetitia Colombani

“Hon vaknar klockan fem varje morgon. Hon har inte tid att sova längre, varje sekund räknas. Hennes dag är inrutad på millimetern som pappret i blocken hon köper inför varje skolstart till barnens mattelektioner. Den bekymmerslösa och spontana tillvaro som hon hade före advokatbyrån, före moderskapet, före ansvaret ligger långt bort.”

Ur Flätan av Laetitia Colombani

Originalet titel: La tresse (franska).
Översättare: Lotta Riad.
Utgivningsår: 2017 (första franska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Sekwa).
Antal sidor: 224.
ISBN: 9789187648946.
Andras som har läst: Beas bokhylla, Bokmalen.nuBokstunderdagensbok.com, Och dagarna går…Skrivarbloggen Kim M Kimselius.

“Smita, Giulia, Sarah. Tre kvinnor, tre liv, tre kontinenter. Tre vägar som inte är avsedda att korsas. Tre berättelser som är kopplade till varandra.
Indien. Smita är kastlös och drömmer om ett annat liv. Hon drömmer om att hennes dotter ska få gå i skolan och få en möjlighet att lämna fattigdomen bakom sig.

Italien. Giulia arbetar i sin fars hårateljé i Palermo. När hennes far är med om en allvarlig olycka upptäcker hon att familjeföretaget står på ruinens brant.

Kanada. Sarah är en känd advokat. Precis när hon ska bli befordrad får hon samtidigt veta att hon är svårt sjuk.

Smita, Giulia och Sarah vägrar att acceptera sitt öde och bestämmer sig för att försöka ändra på det. En fängslande historia om tre kvinnoöden sammanflätade genom en önskan om hopp och ett bättre liv.”

(förlagets beskrivning)

Laetitia Colombani

Laetitia Colombani (född 1976) är en fransk skådespelare och författare. Flätan är hennes debutroman.

Kategorier
Rynell, Elisabeth

Moll

Moll av Elisabeth Rynell är en dystopisk roman om en framtid där olönsamma människor skickas iväg från staden. En kvinna rymmer. Det är en intressant bok, men mycket flög över huvudet på mig. Betyg: 3 getter av 5.

Moll av Elisabeth Rynell
Moll av Elisabeth Rynell

Moll av Elisabeth Rynell är en dystopisk roman som utspelar sig i en framtid där de som bedöms som olönsamma, t.ex. kulturarbetare och andra som inte ger något direkt mätbart bidrag till samhället tvingas iväg. De tvångsförflyttas, bort från staden, mot okänt mål, ut till småstäder och landsbygd. Under en av dessa “utlokaliseringar” är det en kvinna, Moll, som lyckas rymma och går sin egen väg, mot något annat, något okänt. Hon träffar snart andra, som lever sparsamt, fattigt och med självhushållning. Alla har sina sorger i bagaget och sakta sipprar det ut vad Moll har förlorat och vad hon har för bakgrund.

Den här romanens idé är genialisk och det känns skrämmande och intressant att det inte framgår när den egentligen utspelar sig. Faktum är att boken hade kunnat utspela sig i en hyfsat nära framtid. Vi är mitt uppe i en tid där det politiska läget är högst osäkert och där det blir alltmer polariserat. I en tid när rasism har blivit vardag och där stora politiska partier förespråkar reformer som i praktiken driver på klassklyftor och motar tillbaka kvinnor från sina karriärer till hemmen, så känns inte Molls berättelse speciellt extrem. Vilken plats har egentligen kultur i vårt framtida samhälle? Vilken kultur räknas, och varför, i ett samhälle där exempelvis SD skulle lyckas driva igenom sin politik? För mig väckte den här romanen många tankar och en obehaglig känsla. Samtidigt kände jag att boken utnyttjade ämnet alldeles för lite. Det är mycket i boken som känns vagt och svårgreppbart. Ärligt talat flög det mesta över huvudet på mig, vilket kanske säger mer om mig än om boken, men ändå. Jag tycker att det finns någonting starkt och angeläget i Moll, men för mig räckte det inte ända fram.

Moll av Elisabeth Rynell
Moll av Elisabeth Rynell

Moll

Uppläsare: Anna Maria Käll.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här Radioföljetongen, producerad av Sammi Nummelin för Sveriges radio).
Antal sidor: 190.
ISBN: 9789100172701.

Elisabeth Rynell

Elisabeth Rynell (född 1954) är en svensk författare, känd för exempelvis den stora succén Hohaj (från 1997), som också belönats med flera priser, däribland Sveriges radios romanpris.

Förlagets beskrivning

“Kvinnor har vandrat i Elisabeth Rynells romaner förut, ofta i förfluten tid. Men Moll lever i ett samtida, kanske framtida Sverige, där olönsamma, onödiga människor utlokaliseras från huvudstaden. Under busstransporten norrut lyckas hon fly ut i skogen, rakt ut i ingenstans. Landskapet tar emot henne, och hon finner en övergiven väg där hon börjar den vandring som kanske ska föra henne till något.

De tidigare romanerna med vandringstema, som En berättelse om Loka, Hohaj, Till Mervas och Hitta Hem, har drag av saga och legend. I Moll är visionen av det utarmade samhälle vi är på väg emot, och delvis redan lever i, konkret och skrämmande realistisk. Än en gång har Elisabeth Rynell med sitt klangrena språk hittat en oavvislig form för sin civilisationskritik och för en gripande berättelse om sorg, öde och försoning.”

Kategorier
Woodson, Jacqueline

Brun flicka drömmer

Brun flicka drömmer är en poetisk och vacker biografi och en berättelse om rasism och skrivardrömmar i 60- och 70-talets USA. Betyg: 5 fjärilar av 5.

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson är en självbiografisk berättelse om en uppväxt i ett USA där medborgarrättsrörelsens kamp börjar ge frukt. Här växer Jacqueline upp i den amerikanska södern och så småningom i New York. Det är en tid när mycket faktiskt blir till det bättre för svarta, men här blir det beskrivet ur ett barns ögon, vilket är intressant på sitt sätt.

Kanske är det tiden, kanske är det bara Jackie, men något som genomsyrar hela berättelsen är drömmarna, inte begränsningar eller något som håller emot, utan en bubblande längtan. Jackie drömmer om att skriva och hon spricker nästan av berättarlust, ibland räcker faktiskt inte verkligheten till. Det är en underbar uppväxtskildring att få ta del av – en berättelse med ett lyckligt slut, om man så säger, eftersom man som läsare förstås är medveten om att lilla Jackie kommer att bli författare en dag, en väldigt framgångsrik sådan till och med. I år tilldelades Jacqueline Woodson ALMA-priset (Astrid Lindgren memorial award) – världens kanske finaste pris till en barn- och ungdomsförfattare. Raskt påbörjades den svenska översättningen av just den här boken, som märkligt nog är det första (men knappast den sista) som getts ut på svenska. Det är den fenomenala poeten Athena Farrokhzad som står för översättningen och den har verkligen träffat helt rätt (vill jag tro, inte för att jag har läst boken på originalspråk, men för att språket flyter helt naturligt på vers).

Jag älskar språket i Woodsons självbiografiska berättelse. Det är lätt och poetiskt, rakt på sak utan att vara banalt. När jag läser kan jag verkligen se lilla Jackie framför mig och jag blir glad av den synen. Trots att hennes uppväxt inte saknar sorger och förluster så finns det ett skimmer och ett ljus och, framför allt, den där härliga berättarglädjen. Jag vill läsa mer av Woodson. Hoppas att det kommer mer på svenska snart!

Citerat ur Brun flicka drömmer

Det duger som namn åt mig, sa min far
dagen då jag föddes.
Jag förstår inte varför
hon inte också kan få det.

Men kvinnorna sa nej.
Först min mor.
Sen en faster i taget, drog undan min rosa filt,
klappade de tjocka, stubbiga lockarna,
ryckte i mina nya tår,
rörde vid mina kinder.

Flickan kommer inte att heta Jack, sa min mor.

Och min fars systrar viskade,
En pojke som fick heta Jack var redan det illa.
Precis så att min mor kunde höra.
Låt flickan heta Jack, sa min far,
och hon kommer att växa upp
och bli stark.
Uppfostra henne väl, sa min far,
och hon ska göra namnet till sitt.
Låt flickan heta Jack
och folk kommer att lägga märke till henne
, sa min far.

Av det enda skälet att de undrar om hennes föräldrar
var galna, sa min mor.

Och så höll de på fram och tillbaks tills
det blev Jackie
och min far rasande lämnade sjukhuset.

Ge mig pennan,
sa min mor till mina fastrar, skrev
Jacqueline där det skulle stå ett namn.
Jacqueline, utifall att
nån skulle få för sig att strunta i ie.

Jacqueline, utifall att
jag skulle växa upp och vilja ha nåt lite längre
och lite längre bort ifrån
Jack.”

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

Brun flicka drömmer

Originalets titel: Brown girl dreaming (amerikanska).
Översättare: Athena Farrokhzad.
Utgivningsår: 2014 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur & kultur).
Antal sidor: 333.
ISBN: 9789127159266, 9789127159280.
Andras röster: Fiktiviteter, Jennies boklistaOch dagarna går…Prickiga Paula och böckerna.

Jacqueline Woodson

Jacqueline Woodson (född 1963) är en amerikansk författare som bland annat har belönats med ALMA-priset. Hon har skrivit en lång rad barn- och ungdomsböcker, men den enda som har översatts till svenska (hittills) är Brun flicka drömmer från 2014 (på svenska 2018). Jacqueline Woodson har en hemsida, twittrar under @JackieWoodson, instagrammar under @jacqueline_woodson och har en Facebooksida.

Förlagets beskrivning

“Brun flicka drömmer är Jacqueline Woodsons memoarer skrivna på fri vers. Hon skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. Ömsint och starkt leder varje rad in i barnets sökande efter tillhörighet och en plats i världen.”