Sista gästen, av Andreas T Olsson, är en tragikomisk berättelse om en mycket ensam man som serverar på restaurang KB och blir besatt av två stamgäster.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4.5 av 5.
Sista gästen, av Andreas T Olsson, handlar om servitören Tomas Rapp, som arbetar på restaurang KB i Stockholm. En gång pluggade han litteraturvetenskap, precis som dåvarande flickvännen Ellen. Nu har de separerat, Ellen har flyttat till Örebro och Tomas har blivit outsägligt ensam.
Så kommer ett medelålders par till KB och Tomas fäster sig omedelbart vid dem, lever sig in i deras liv och engagerar sig i dem till den grad att sommarens semester blir en plåga. Paret blir stammisar på KB och Tomas är den som ser till att servera dem. Något mer än så är det inte, för paret, men för Tomas, vars liv i övrigt framstår som fullständigt tomt, betyder de allt.
Att Tomas fixering vid de båda gästerna blir en slags sorgehantering av den egna spruckna relationen, visar sig lite mellan raderna. Till en början tyckte jag inte att boken sa mig så mycket, men läsupplevelsen växte. Tomas har varit med om någonting som krossat honom och han är precis den opålitlige huvudperson jag älskar att följa – man vet inte riktigt vad som är på riktigt och vem som är vad. Det här ger en intressant spänning.
Under läsningen kom jag ofta på mig att irritera mig över Tomas, hans hopplösa fyrkantighet och obehagliga engagemang för det stackars paret, som råkat komma i vägen genom sitt restaurangbesök och som aldrig bett om att vara någon del av Tomas liv. Snart kände jag dock något annat. Jag läser och känner med Tomas och tycker att jag förstår honom. Författaren har verkligen lyckats skriva fram en intressant person och en person jag som läsare bryr mig om.
Sista gästen är en annorlunda bok om en väldigt egen person. Jag är övertygad om att den kommer att stanna i minnet länge.
Sista gästen
Sista gästen gavs ut av Natur & kultur 2017. Jag har lyssnat på den som ljudbok, i inläsning av författaren själv, utgiven av Natur & kultur 2017. ISBN: 9789127153493, 9789127155220.
Andreas T Olsson
Andreas T Olsson är en svensk skådespelare och författare.
Dalenglitter, av Wanda Bendjelloul, är en briljant bok om klass, om slitet på en snabbmatsrestaurang och om uppoffringar för få råd till det där körkortet & friheten.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Dalenglitter, av Wanda Bendjelloul, är en modern arbetarroman och en tragikomiskt skildring av att växa upp i förorten. Huvudpersonen är en ung kvinna, bosatt i Dalen tillsammans med sin polskfödda mamma. Mamman drömmer om att dottern ska bli läkare eller jurist och bo i någon av de tjusiga våningar de sett på visning (utan att vara i närheten av att kunna köpa). Huvudpersonens sysselsättning är dock ett mindre creddigt kneg – hon jobbar på snabbmatsrestaurang. Det hon lyckats tjäna ihop hittills räcker inte ens till det körkort hon drömmer om.
Arbetet på hamburgerkedjan skildras detaljrikt och roligt, men alltid med ett mörkt stråk. Det är en tufft arbete, ur många perspektiv. Chefen är småaktig och sexistisk. Köksarbetet ger spår som inte går att tvätta bort efter arbetsdagens slut: salt och fett som tränger sig in under naglarna och sätter sig i håret. Stammiskunderna inkluderar en hel del människor i marginalen och med det följer en del traumatiska situationer som ska hanteras utan något särskilt stöd – så kan t.ex. en kvinna dö av en överdos på toaletten medan huvudpersonen förgäves försöker få dit en ambulans. Efteråt är det bara att ta fram mopp och skurhink och försöka städa bort blodet.
Boken väcker inte direkt en lust att jobba på en snabbmatsrestaurang, men det är heller ingen bok som förminskar eller förlöjligar. I utbildningen till jobbet ingår att kolla på videos med fåniga namn (The Force of Flow, Nuisance and Annoyances o.s.v. o.s.v.), vilket huvudpersonen själv ironiserar över. Men det är inte utan en viss yrkesstolthet hon sedan noterar att personalen på en mer central snabbmatsrestaurang inte alls rör sig i de mönster som krävs för att få det rätta flödet. Det finns faktiskt en viss värme när jobbet skildras, precis som att Dalen inte bara framställs som en fattig kusin till Enskede. När vi nu har en verklighet där barn skjuter barn i gängkonflikter (där för övrigt Dalennätverket pekas ut som ett av de mest aktiva kriminella nätverken), är det ganska skönt att läsa en fiktiv berättelse där ”Dalens mest mytomspunne kille” också är en svärmorsdröm. Trots att det här är en bok fylld av tragik tar jag faktiskt främst med mig värmen; värmen och humorn.
Boken rymmer inte bara scener från stekoset i restaurangen. Det är en bok som tassar in på många områden där den på ett briljant sätt skildrar klass och makt. Det är sällan bekvämt berättat, men tragikomiskt och tänkvärt. Körlektioner byts mot sexuella tjänster. Bästa vännen på jobbet gör vad hon kan för att få råd till de märkesväskor som influencers visar upp i sina kanaler. Det visar sig vara ganska stora uppoffringar som krävs.
Mot slutet av boken förflyttas handlingen till Polen och det är verkligen en intressant resa att få följa med på. Även här blir klass ett självklart tema; för många är ju också ”polack” närmast en synonym till ”billig hantverkare”. Ungefär här tyckte jag dock att boken gick från att vara helt fantastisk till att bli lite för spretig. Jag vet inte exakt om jag tycker att författaren helt lyckades sy ihop berättelsen, men i det stora hela är det en oerhört intressant läsning.
Dalenglitter
Dalenglitter gavs ut av Weyler förlag 2020. ISBN: 9789127167735, 9789127167742.
Wanda Bendjelloul
Wanda Bendjelloul (född 1975) är en svensk journalist och författare.
Slutspel i ungdomen är den sista delen i Eyvind Johnsons klassiska arbetarroman, och uppväxtskildring, Romanen om Olof.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Slutspel i ungdomen är den avslutande delen i Eyvind Johnsons självbiografiska svit Romanen om Olof. Olof är nu i artonårsåldern och han testar sig fram för att försöka hitta sin plats i tillvaron. Ska han jobba på järnvägen? Gå till det elektriska? Ska han söka sig söderut? Alternativen kan förefalla många, samtidigt som begränsningarna för en arbetargrabb, som Olof, egentligen är stora. Han stretar på, träffar flickor, läser stor litteratur och drömmer sig bort.
Det har varit fint att följa Olof i den här sviten, uppläst av Lennart Jähkel i Radioföljetongen. Det är en klassiker, ett fint tidsdokument och intressant arbetarlitteratur, men inte minst är det en tidlös berättelse om vuxenblivande.
Romanen om Olof: Slutspel i ungdomen
Slutspel i ungdomen är den sista delen i Romanen om Olof. Övriga delar är: Nu var det 1914, Här har du ditt liv! och Se dig inte om!. Slutspel i ungdomen utkom första gången 1937 (Albert Bonniers förlag). Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i uppläsning av Lennart Jähkel.
Eyvind Johnson
Eyvind Johnson (1900–1976), född Olof Edvin Verner Johnson, var en svensk, Nobelprisbelönad författare, känd för sina arbetarromaner. Han var också ledamot av Svenska Akademien.
Se dig inte om! är den tredje delen i Romanen om Olof, Eyvind Johnsons självbiografiska berättelse om arbete och klass vid 1900-talets första hälft.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Med Se dig inte om! fortsätter Eyvind Johnson sin svit Romanen om Olof. Böckerna brukar omnämnas som självbiografiska, men huvudpersonen heter alltså Olof och i den här romanen har han hunnit bli sjutton år. Olof har på allvar börjat förflytta sig från det han kommit från. Han har rört sig från en fosterhemstillvaro, genom livsfarligt slit med flottning och annat farligt (barn)arbete och nu hamnat på en biograf. Han blir biografmaskinist. Han läser. Han kostar på sig att drömma sig bort.
Det här är nog den del jag gillar bäst, hittills. De tidigare delarna utspelade sig bland mörker och kyla bland timmerstockar som kan krossa den som kliver fel. Det var berörande, men också väldigt avlägset. Nu gläntar Olof på dörren till någonting annat, någonting modernt, någonting som också öppnar fönstret till resten av världen och som jag finner lättare att relatera till. Jag tycker det är riktigt kul att läsa om Olof på biografen. Samtidigt: boken är just precis det – en bok om en tonåring som är på väg att bli vuxen och som försöker uppfinna sig själv genom jobbet. Världen är avlägsen. Jag menar det inte som någonting negativt. Det här är en uppväxtskildring och ett tidsdokument från en sjuttonårings perspektiv, en fin klassiker, som jag särskilt kan rekommendera att lyssna på som Radioföljetong. Uppläsningen av Lennart Jähkel är fantastisk!
Romanen om Olof: Se dig inte om!
Se dig inte om! är den tredje delen i Romanen om Olof. Övriga delar är: Nu var det 1914, Här har du ditt liv! och Slutspel i ungdomen. Se dig inte om! utkom första gången 1936 (Albert Bonniers förlag). Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i uppläsning av Lennart Jähkel.
Eyvind Johnson
Eyvind Johnson (1900–1976), född Olof Edvin Verner Johnson, var en svensk, Nobelprisbelönad författare, känd för sina arbetarromaner. Han var också ledamot av Svenska Akademien.
Mats kamp av Mats Jonsson är en fantastisk serieroman om att bli förälder – att drabbas av en så stor rörelse att man svimmar och att nästan gå sönder i försöken att räcka till.
Mats kamp är en självbiografisk serieroman av Mats Jonsson. Den tar sin början kring millennieskiftet på Södermalm. Mats har precis träffat sin blivande fru, Vicki, och livet kretsar kring indiemusik och utekvällar. Allt är ljust, även när de 36 kvadratmetrarna känns trånga och när pengarna tar slut. Åren går och snart närmar de sig en punkt när det börjar bli läge att bestämma sig: barn eller inte barn? Fördelar vägs mot nackdelar. Plötsligt är Vicki gravid.
Jonsson tar läsaren med genom graviditet, kaotisk förlossning, den skakiga tiden efteråt och de första åren som förälder. Att bli förälder är någonting otroligt. Jag påstår inte att det är meningen med livet, men det är i vart fall något omvälvande och något som förändrar allt i grunden. Och denna helt otroliga erfarenhet är samtidigt en helt allmängiltig erfarenhet, som delas med de flesta andra. Jag tror att Mats kamp kan vara det finaste jag läst om att få barn: att närmast gå sönder av pressen som kommer från alla håll och att svimma av rörelse för att det är så fantastiskt. Boken spänner över allt. Det är fint, roligt, sorgligt och varmt i en fantastiskt skickligt avvägt blandning.
Jag älskar den här boken! Den har stått oläst i hyllan i många år och inte för att man måste ha barn för att kunna uppskatta Mats kamp, men för mig, som snart fyller 1 år som förälder, passade den alldeles särskilt fint att läsa just nu. Det finns mycket igenkänning i den här boken, både när det gäller föräldraskapet och i annat.
Mats Jonsson har en fin känsla för detaljer som definierar tiden och situationen. Tiden: ett Stockholm där kvarter efter kvarter gentrifieras och där bopriserna skenar, en värld som strax ska skakas till av en global finanskris, ett samhälle där lärare blir utbrända på löpande band och där kulturarbetare får streta på i en högst osäker värld där projekt kan avblåsas från en dag till en annan. Situationen: att lämna bekymmerslösa, barnfria år, med all tid i världen, bakom sig och kliva in i en ny värld med en kärlek så stor att den knappt går att hantera och prioriteringar som kastas om. Mitt i allt detta gäller det att försöka räcka till. Mats kämpar hårt med jobbet, konflikterna på jobbet, jobbet på den föräldrakooperativdrivna förskolan, jobbet med att hålla allt glänsande rent hemma, ja, nästan onödigt välstädat, och så Ellen, dottern som egentligen är allt, allt, allt. Går ekvationen ihop? Nej. Boken är också en fin påminnelse om vad som är viktigt på riktigt och det finns passager i den där jag verkligen hade svårt att hålla tårarna borta. En så otroligt fin bok!
Och rolig. Så vansinnigt rolig!
Mats kamp
Förlag: Galago (2011). ISBN: 978-91-7037-710-5.
Mats Jonsson
Mats Jonsson(född 1973) är en svensk serietecknare och skribent.
Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata är en kortroman om att vara annorlunda och att navigera mellan att försöka följa normen och att själv välja hur livet ska se ut.
Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata är en liten roman om Keiko Furukura, som lever ett enkelt liv där det mesta kretsar kring närköpet där hon jobbar deltid. De andra timanställda är studenter eller andra unga personer som stannar under en begränsad tid och sedan tar sig vidare till något annat. För Keiko finns ingen annan eller större plan i livet. Hon jobbar och lever livet som biträde i butiken. Alla runt omkring störs av Keikos livssituation. Varför gifter hon sig inte? Varför skaffar hon sig inget ”riktigt” jobb. Alla försöker puffa henne i rätt riktning. Hon har till och med känt behovet att lära in en story, om dålig hälsa, som hon kan dra när andra ifrågasätter hennes deltidsjobb.
Keiko är en udda fågel och som läsare är det tämligen uppenbart att hon är autistisk, även om det inte skrivs rakt ut i boken. Det är intressant att få följa henne i hennes annorlunda värld och hur hon försöker att navigera mellan att passa in och att vara sig själv.
Det hinner bli rätt skruvat innan boken är slut. Det draget kanske inte kändes helt nödvändigt – den lågmälda berättelsen om Keiko hade räckt alldeles utmärkt. Men det är ingen stor invändning. Jag tyckte om den här boken och uppskattar verkligen sådana här berättelser där man får följa normbrytare av olika slag. Gillade du Projekt Rosie, som också följer en person med autistiska drag, kommer du nog tycka om boken om Keiko Furukura. Det här är dock inte en bok med samma humor som Projekt Rosie. Här finns faktiskt ett visst vemod. Men framför allt finns värme. Tänkt vad mycket bättre det vore om alla fick leva sina liv så som de själva önskade och om de slapp förhålla sig till normer och andras idéer om vad som är ett lyckat liv!
Missa den inte som Radioföljetong i uppläsning av Kristina Rådström! Du kan fortfarande ladda ned och lyssna på den i några veckor till.
Under december gjorde jag mig en egen novellkalender och avnjöt en novell per dag (som ni förstår hade jag en del att läsa ikapp efter jul, men tanken var ju god!). De flesta novellerna hämtade jag från olika novellsamlingar, men jag läste också fyra godbitar från förlaget Novellix samt en novell jag hade i läsplattan. Här kommer några ord om dem!
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Har man läst Unni Drougges självutlämnande bok Boven i mitt drama kallas kärlek är det svårt att läsa Kärlek ända in i döden utan att dra paralleller. I Boven i mitt drama kallas kärlek berättar Drougge om ett destruktivt och nedbrytande förhållande och hon drar sig inte för att hänga ut folk med namn eller att lämna ut privata detaljer. Kärlek ända in i döden handlar om lite samma sak, men sett ur backspegeln – ett före detta par återser varandra och går tillbaka till det som varit. Jag läste hela tiden och kände att det blev ältande och upprepande med tanke på att ämnet redan dissekerats i en hel roman. I ett efterord förstår jag plötsligt att jag har fel – boken handlar om Oscar Wilde och Bosie. Fel av mig, som sagt, men jag hade ändå svårt för den här berättelsen.
Doggy Monday av Maria Sveland
Doggy Monday av Maria Sveland
I Doggy Monday av Maria Sveland får läsaren följa Rigmor, en föga karismatisk och inte särskilt trevlig kvinna i övre medelåldern. En motgång på jobbet får henne att lacka ur och plötsligt tar hon en slags revansch på livet. Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt. Rigmor är en osympatisk person och hon beter sig riktigt omoget, men någonstans känner man ändå med henne och har svårt att ogilla att hon river till och säger ifrån. Uppfriskande.
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Jag har nog sovit på tok för lite de senaste månaderna för att kunna läsa den här novellen och ge ett rättvist omdöme, men jag fattade typ ingenting av den! Arielles första kärlek av Monika Fagerholm handlar om en ung kvinna som umgås med sin farfar, träffar en pojke, upplever en dramatisk händelse (eller inte), spenderar en sommar i en lånad lägenhet, börjar på internat. Allt känns vagt i den här berättelsen. Novellen består av fragment som jag inte får ihop. Nej, det här var ingenting för mig.
Lära sig av Cilla Naumann
Lära sig av Cilla Naumann
Huvudpersonen i Lära sig, av Cilla Naumann, är en lärare som sedan länge har tröttnat på skolan – lukten, eleverna… Alldeles särskilt stör han sig på en elev, en elev som alltid kommer i tid, men som ändå stör honom något otroligt. Så otroligt att han till slut går lite för långt. Den här novellen är både mörk och, någonstans i det tragiska, rätt rolig. Jag gillade den och kunde verkligen leva mig in i miljön, som författaren beskriver så vasst.
Bengångarna
Bengångarna av Johan Theorin
Bengångarna av Johan Theorin är en skräcknovell som leder tankarna till Selma Lagerlöf. Det är en klassisk ”gräva upp en grav”-skräckis, precis som i flera Lagerlöf-berättelser (som upptakten till Löwensköldska ringen). Fast här finns såklart något eget också. En spännande och otäck liten berättelse! När jag började skriva det här inlägget insåg jag att jag redan har läst novellen förut (och glömt bort det). Jag vet inte vad det säger om novellen… Men här är i alla fall det äldre inlägget!
Stål av Silvia Avallone är en roman om vänskap och vuxenblivande i en fattig italiensk småstad. Den är inte helt olik Ferrantes Neapelkvartett, men den är inte riktigt lika vass.
Stål av Silvia Avallone gavs ut innan Elena Ferrante gjorde succé med Neapelkvartetten – böckerna om vännerna Lila och Elena och deras uppväxt i ruffiga och maffiapräglade kvarter i Italien. Det vore alltså klart fel att kalla Stål för en kopia, men visst finns det beröringspunkter mellan böckerna. Även Stål följer två väninnor, men här heter de Anna och Franceska. Även miljön har vissa likheter med den i Ferrantes böcker. Anna och Franceska bor i en fattig italiensk småstad där stålverket och dess arbetstillfällen är helt central. Nu är stålverket dock på nedgång och många förlorar sina jobb.
För Anna och Franceska utspelar sig livet till stor del på stranden, men de barnsliga lekarna i vattnet är så sakteliga på väg att bytas mot annat. De är tonåringar med tonårskroppar och med deras skönhet får de verkligen uppmärksamhet, särskilt Franceska, som är extraordinärt vacker och drömmer om att bli upptäckt och att synas på TV. I deras stad, där fattigdom, våld och droger är vardag, finns det dock små möjligheter att förverkliga sina drömmar. Franceskas pappa vaktar sin dotter och är en tyrann mot både fru och barn. Även Annas pappa är hård. Hård och opålitlig. Pengarna rinner mellan fingrarna och plötsligt kan han vara borta långa perioder utan att höra av sig.
Något tryggt familjeliv finns alltså inte för vare sig Anna och Franceska, men de har varandra och de är en oskiljaktig duo tills vänskapen börjar krackelera och det mer och mer börjar visa sig att de vill olika saker och har olika förutsättningar. En pojkvän kommer in i bilden och allt förändras.
Avallone skriver om ett samhälle och en kultur och tid som känns helt främmande, trots att den inte är så avlägsen, vare sig i tid eller rum. Jag tvivlar inte på att Avallone skildrar något som är, eller har varit, mångas verklighet i 90-talets Italien, då boken utspelar sig, men själv får jag verkligen ingen igenkänning. Jag kan rent av tänka att det blir lite för mycket, att Avallone överdriver och lägger in för mycket dramatik. Det blir lite teatraliskt till slut. Det stör mig också att berättelsen är så utseendefixerad. Kanske är det tvunget för att skriva fram karaktären Franceska, men jag blir irriterad ändå. Det känns tjatigt och ointressant med alla beskrivningar av hur sexig och snygg Franceska är och hur alla, inklusive familjemedlemmar, ser henne med de ögonen. Gör normala människor sådant? Ser sina barn som sexiga?
Visst är delar av Stål riktigt vassa. Det är en intressant skildring av 90-talets Italien och om vänskap och klass, men när man har läst Ferrante blir det ändå lite beige.
Vi, skuggorna är en intressant och upprörande bok om skuggsamhället: samhället där människor utnyttjas till att arbeta under slavlika förhållanden och där kriminella arbetsgivare kan agera utan att någon ens tycks se vad som pågår. Betyg: 4 lunchrestauranger av 5.
Vi, skuggorna är en reportagebok där Elinor Torp berättar om tillvaron för några av de som sällan eller aldrig ges något större utrymme annars: de som utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare och jobbar under slavlika förhållanden i det som brukar benämnas skuggsamhället. När pris är den viktigaste parametern i offentliga upphandlingar är det ofta just den här typen av arbetsgivare som vinner. I en del branscher förefaller det omöjligt att driva företag på ett schyst sätt och att betala ut vita löner. Torp berättar om branscher där kriminella har gett sig in eftersom att det utgör ett enkelt och riskfritt sätt att tvätta pengar. Det finns mycket att förfasa sig över i den här boken. Hela systemet känns som ett haveri. För staten innebär det bland annat mångmiljardbelopp i uteblivna skatteintäkter, men för de enskilda är det här såklart någonting mycket värre.
I Torps reportage berättas det om människor som skadar sig allvarligt på arbetet men som inte kan eller har råd att betala för vård eller rehabilitering (arbetsgivarna betalar såklart ingenting). Det berättas om människor som får lön, men som förväntas betala tillbaka stora delar av lönen i ett nästa skede. Det berättas om människor som jobbar under långa pass, ibland med farliga arbetsuppgifter och noll säkerhetstänk, utan att få mer än småpengar i timlön, i den mån de ens får någon lön. Några erbjuds ”bostad” i garage, i verkstäder eller på byggarbetsplatser. Några är här helt lagligt, andra är här utan att någon tycks ha koll på dem.
Det är slående att de här människorna lever i en så osynlig värld. Ingen tycks bry sig om dem eller se dem. Ett talande exempel är de uzbeker som arbetade illegalt – som städare i polisens lokaler på Arlanda (ett skyddsobjekt). En annan som rörde sig i skuggsamhället och som också omnämns i boken är Rakhmat Akilov. Innan han blev terrorist och vansinneskörde på Drottninggatan arbetade han som asbestsanerare i skuggsamhället.
Merparten av människorna i skuggsamhället är naturligtvis inga terrorister. Om något framstår de som offer. Det är människor som får restauranger att fungera, som bygger och renoverar våra hus och som städar i våra offentliga lokaler, men som samtidigt behandlas som skräp. De är osynliggjorda, utnyttjade och lever och verkar under omständigheter som ofta gör dem skadade eller sjuka. En del har med sig sina barn och lever under omständigheter som normalt sett inte ens skulle betraktas som acceptabla för djur.
Egentligen är det som vanligt: om någonting verkar vara för bra för att vara sant så är det inte sant. Kommer det ett billigt anbud eller erbjudande, eller lockas det med riktigt låga priser är det alltid någon annan som får betala. I den här väldigt intressanta och upprörande boken har Torp kastat ljus på några av de som gör just det: betalar.
Uppläsare: Inga Onn. Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Leopard förlag), 2020 (den här ljudboken, Leopard förlag). Antal sidor: 256. ISBN: 9789173439084.
Aura kom i tron att det här landet var någorlunda fredat från mygel och korruption. Hon visade sig ha fel.
Wilder bodde i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år. ”Jag var inte ens en hund i chefens ögon. Jag var skräp.”
Sverige har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar under slavliknande förhållanden. En ny typ av kriminalitet som inte myndigheterna kommer åt. Exploateringen pågår överallt. Människor sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen. En rad politiska beslut har skapat det så kallade skuggsamhället, som blev synligt när Akilov 2017 körde in på Drottninggatan. Han jobbade som asbestsanerare i Sverige innan han blev terrorist. En i mängden av gömda arbetare i vårt parallella samhälle.
Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år. Lågt räknat. Samtidigt är stat, kommuner och landsting våra största upphandlare. Och på sätt och vis de värsta bovarna.
Förlagets beskrivning
Elinor Torp
Elinor Torp är en svensk Guldspaden-belönad journalist och författare.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.