Skymning 41, av Kjell Westö, handlar om två människor mitt i livet och deras tvivel kring både relationer och yrkesval. Boken utspelar sig under Vinterkriget och vid inledningen av Fortsättningskriget, och ger en berörande bild av liv och vardag i krigstid.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
I Skymning 41, av den finlandssvenske författaren Kjell Westö, skildras Vinterkriget och Fortsättningskrigets inledning genom två Helsingforsbors ögon. Molly och Henry är sambos och behöver ofrivilligt skiljas åt under Vinterkrigets inledning: Molly är skådespelare och hennes teater ska på turné i Sverige, Henry är journalist och skriver reportage från fronten. Det Henry ser och upplever stämmer inte överens med den bild hans överordnade vill att han förmedlar. Han återvänder stukad och nedtyngd till Helsingfors. Molly inser dessutom omedelbart att det finns saker Henry döljer. Framför allt inser hon att han har träffat en annan kvinna under tiden de har varit ifrån varandra. Det blir inte lätt att återförenas.
Skymning 41 är en fin berättelse om kärlek och livsval. Det är på många sätt en relationsroman, som vilken som helst, men den är förlagd till en väldigt skakig tid i Finlands historia, vilket adderar ett extra lager. Nog har jag läst många böcker som utspelat sig under Andra världskriget, eller andra krig, men sällan har en bok lyckats ge en sådan känsla för hur kriget kan te sig för vanliga civila, där och då, mitt uppe i händelser som ingen vet hur de ska utveckla sig. Det är en tid där dödsbud lämnas till förtvivlade anhöriga och en tid där vardagen präglas av den ständiga bristen – bilarna står, i avsaknad av drivmedel, och gemene man har lärt sig att aldrig äta sig riktigt mätta. Och över allt detta: ovissheten. Hur länge till kommer friheten behållas? Till vilket pris?
Mitt i denna omtumlande krigstid står bokens huvudpersoner inför vägskäl i livet. Dels smyger sig tvivlen in när det gäller deras framtid tillsammans. Dels har både Molly och Henry grubbel som rör deras yrken. För Mollys del handlar det om en ungdomlig skönhet som falnat och en tuff verklighet på teatern och på filmen. Det kommer nya stjärnor och konkurrensen är mördande. Molly drömmer om större roller, men känner att hon står och stampar. För Henry finns en längtan efter att skriva från hjärtat, att vara sann mot sig själv och läsaren och skildra livet och kriget så som det är. Istället hamnar han i onåd hos redaktionschefen och blir inte längre tillfrågad om att ta sig an de mer prestigefyllda skrivjobben.
Kjell Westö är fenomenal på att göra sina huvudpersoner levande och det gäller även Skymning 41. Jag kan verkligen se Molly och Henry framför mig och jag känner med dem, som om de vore verkliga personer. Sympatierna finns dock inte alltid där, hela tiden. Henry kan verkligen bete sig som en idiot och som läsare blir man galen på hans supande och barnsliga beteende. Kanske är det det som gör att alla personer i Skymning 41 känns så verkliga: de har många sidor, även mindre smickrande sådana. Dessutom är både Molly och Henry personer på varsin inre resa. Det är fint att få följa med. På bokens dryga 400 sidor hinner båda utvecklas, landa i sina tankar och hitta en riktning, mitt i denna krigstid som när som helst kan stjälpa allt på ända.
Skymning 41 är en fantastisk bok om att vara mitt i livet och en berörande bok om vardagen mitt under brinnande världskrig: ett stort omvälvande krig och små människors bryderier. Det är inte självklart att det går att få ihop en sådan här bok, men Westö lyckas i vanlig ordning. Det här har varit en riktigt fin läsning.
Skymning 41
Skymning 41 gavs ut av Albert Bonniers förlag 2023. ISBN: 978-91-0-080141-0.
Kjell Westö
Kjell Westö är en finlandssvensk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Tranorna flyger söderut, av Lisa Ridzén, är en berörande bok om en åldrad man, som närmar sig livets slut, och om kärleken till en hund.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Tranorna flyger söderut, av Lisa Ridzén, är en omtyckt bästsäljare och jag kan verkligen förstå varför den berört så många. I huvudrollen finns Bo, en åldrad man som tvingats uppleva förlusten av sin livskamrat – allt hon var har förlorats i demens. Nu lever han ensam, med sin älskade hund.
Bo kan svårligen lämna hemmet och minnet sviktar, vilket han ibland är medveten om: små lappar ska påminna honom om sådant han vill prata om med vännen Ture, när de hörs på sin stående telefontid, och i kalendern antecknas noga när sonen Hans ska komma på besök. Ändå fungerar det inte riktigt, vilket hemtjänstens anteckningar, som boken till delar består av, vittnar om. Att Bo inte har hälsan med sig gör att Hans närmar sig det tuffa beslutet att lämna bort hunden. Det är inte hemtjänstens jobb att rasta Bos hund. Inte ens den mest medkännande och omtänksamma av hans hemtjänstarbetare kan täcka upp till slut.
Med en fru som försvunnit in i demens, en ork som inte räcker till och ett överhängande hot om att bli fråntagen sin hund, blir världen och livslusten allt mindre. Bo glider in och ut i minnen från förr, drömmar och funderingar kring hur livet blev.
Det är inte ofta äldre återfinns i huvudroller, särskilt inte när det handlar om äldre med sviktande hälsa och hemtjänstbehov. Samtidigt är åldrande en del av livet för de flesta – och är man själv ung har man förmodligen närstående i liknande situationer som Bo (eller har haft). Det är fint att någon har skrivit en bok om hur livet kan vara när det närmar sig sitt slut. Tranorna flyger söderut fyller ett tomrum och jag läser med känslan av att läsa någonting nytt, som egentligen borde få mycket mer utrymme i kulturen och i samtal. Pratar vi någonsin om att åldras?
Fällde jag en tår när boken var slut? Ja, det gjorde jag absolut och det brukar jag definitivt inte göra, men här gick det inte riktigt att värja sig. Tranorna flyger söderut är verkligen en berörande bok som väcker många tankar om livet och döden. En mycket fin bok!
Tranorna flyger söderut
Tranorna flyger söderut gavs ut av Forum 2024. ISBN: 9789137506135, 9789137506128.
Vego på 30 minuter, av Ylva Bergqvist, är en inspirerande kokbok fylld med spännande smaker och lättlagade rätter.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Vego på 30 minuter, av Ylva Bergqvist, är en kokbok som har seglat upp och blivit en av mina favoriter i genren. Jag tycker det är kul att laga mat, men föredrar det som går snabbt och inte kräver så många ingredienser. I många år har Sara Asks och Lisa Bjärbos kokböcker Mera vego, Ännu mera vego och Kaosvego varit mina främsta inspirationskällor i köket – de har presenterat precis den typ av mat jag gillar att laga: snabbt, gott, vegetariskt. Vego på 30 minuter har en liknande inriktning, men är ändå något helt annat, helt andra smaker. Det är inget revolutionerande, men har man ägnat några år åt att varva ett gäng maträtter från ungefär samma kokböcker kan andra grepp verkligen göra stor skillnad. Med Vego på 30 minuter har smaksättare i stil med näringsjäst (umami!) och miso letat sig in i min matlagning och jag har upptäckt att jag verkligen gillar det! Vego på 30 minuter har rent av fått mig att börja göra matiga sallader lite oftare – jag som just aldrig har någon grönsallad hemma annars. Och gott är det!
Recepten i Vego på 30 minuter är sorterade under fem olika kapitel: Medelhavsmagi, Pot luck club, Publikfavoriter, Hello Asia och Grönt är skönt. Här finns medelhavssmaker, soppor & grytor, ”skräpmat” i grön tappning, asiatiska rätter och matiga sallader. Hittills har jag inte hittat speciellt många rätter som seglat upp som favoriter hos familjens kräsna 3,5-åring, men det har jag egentligen inte gjort i någon annan kokbok heller. Känslan är ändå att Vego på 30 minuter innehåller en hel del lite vuxnare smaker än vad mina andra favoritkokböcker gör, och kanske är det därför den är ett så bra komplement här hemma. En favoritkokbok, som sagt var!
Vego på 30 minuter
Vego på 30 minuter är en kokbok av Ylva Bergqvist och med foto av Lennart Weibull. Den gavs ut av Bonnier fakta 2017. ISBN: 9789174247428.
Ylva Bergqvist
Ylva Bergqvist är en svensk kock och kokboksförfattare.
Jag tar inte farväl, av nobelpristagaren Han Kang, handlar om två sydkoreanska kvinnor som drabbas hårt av sitt sökande efter sanningen om de massaker och massmord som skett i landets historia.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Jag tar inte farväl, av nobelpristagaren Han Kang, handlar om Gyeongha, en författare som hamnat i en djup depression. Hennes senaste bok handlar om en av de massaker som skett i Sydkoreas blodiga historia och nu kastas hon tillbaka till fruktansvärda scener i återkommande mardrömmar. Hon befinner sig i en liten, tryckande varm lägenhet i Seoul och det enda som paradoxalt får henne att fortsätta leva är att hon gång på gång behöver börja om med det avskedsbrev hon aldrig lyckas formulera som hon tänkt sig.
När vännen Inseon plötsligt hör av sig får Gyeongha anledning att skyndsamt lämna Seoul. Inseon ligger på sjukhus efter en olycka och nu ber hon Gyeongha att hjälpa henne. Kvar i hennes bostad på ön Jeju finns Inseons älskade fågel och Inseon är förtvivlad över att tiden är på väg att rinna ut – fågeln kommer inte att klara sig länge till utan vatten. En snöstorm är på väg, men Gyeongha kan inte säga nej.
Ungefär här börjar berättelsen växla över till magisk realism, där snön och ovädret bildar en laddad fond. Resan till Jeju och till Inseons hem, som också är hennes föräldrahem, blir även en resa längs ett sökande som Inseon, och ännu mer hennes mor, i hemlighet har ägnat sig åt under lång tid.
1948 mördades omkring 30 000 personer – varav många barn och andra civila – av militärpolisen. Misstänkta vänstersympatisörer utsattes för grym tortyr och därefter tystades händelserna ner i decennier. Samtidigt som befolkningen utsatts för ett enormt trauma var det förbjudet, straffbart, att över huvud taget nämna massmordet.
Han Kang skildrar hur detta nedtystade våldsdåd fortsätter att drabba generation efter generation, hur sörjande och saknad aldrig riktigt fått visas och hur ett läkande därför också har omöjliggjorts. Det är en oerhört drabbande och berörande roman. Morden och tortyren är svår att ta in, men författaren gör det på något sätt verkligt, inte minst genom att återkomma till den rent fysiska omfattningen av det hela – hur gruvgång efter gruvgång fylls med kvarlevor från människor som radats upp och avrättats.
Det är inte en bok som i första hand skildrar massmordet medan det pågick, utan en bok som handlar om hur anhöriga förtvivlat söker sina anhörigas öde. Morden blir förluster som fortsätter, ärvs vidare av nästa generation. Det är en helt otrolig roman om oläkta trauman och om nedtystad historia. Sällan har väl ett nobelpris känns så rätt som när det tilldelades Han Kang, kan jag känna.
Jag tar inte farväl
Chakpy?l haji ann?nda finns översatt till svenska av Anders Karlsson och Okkyoung Park och utgiven av Natur & kultur 2024. ISBN: 9789127179318.
Han Kang
Han Kang är en sydkoreansk författare. Hon belönades med Nobelpriset i litteratur 2024.
Sanningsberget, av Therese Bohman, är en berättelse om livet, konsten och om den livslånga sorgen efter en spårlöst försvunnen bror.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Sanningsberget, av Therese Bohman, inleds med att tioåriga Hannas storebror försvinner spårlöst efter en sen utflykt till Sanningsberget – ett mytomspunnet berg i Kolmården. Ingen har någon aning om var han har tagit vägen och han lämnar inget meddelande efter sig: en dag är han bara borta och familjen lämnas i en sorg som fortsätter genom livet.
I tre delar, med stora tidshopp, får läsaren följa Hanna från broderns försvinnande, via kämpiga unga vuxna-år, till medelåldern. Sorgen, saknaden och frågorna utan svar, ligger som ett vemodigt stråk över berättelsen. En annan följeslagare genom livet är grannen och klasskompisen Marcus, som är en trygg punkt under tonåren och så småningom blir någonting mer. När de är på väg ut i vuxenlivet tar dock Hanna och Marcus olika vägar: Marcus hamnar i Malmö och börjar doktorera, Hanna flyttar till Göteborg och kämpar med att komma in på en konstskola. Klyftan växer, Hanna känner sig misslyckad och vet knappt varför hon alls lämnade Kolmården längre.
Hanna och Marcus tappar kontakten medan livet händer och livet pågår: med toppar och dalar. Någonting som står fast är bergen, som blir betydelsefulla i Hannas konst, när hon så småningom etablerar sig som konstnär. Hon målar naturen, men lika mycket den saknade brodern.
Sanningsberget är, med sina dryga 200 sidor, ingen lång bok, men den rymmer ett liv och den är en njutning att läsa. Jag älskar kompositionen: hur långa sjok, hela decennier, lämnas åt sidan för att istället låta korta nedslag skildra Hannas liv. Det hade kunnat kännas hoppigt och tunt, men det gör det inte, det är en väldigt rik roman och Bohmans fenomenala precision mejslar ut varje scen med en sådan exakthet att mellanrummet fylls ut.
Det hade också kunnat upplevas störigt att boken inte rör sig mot någon lösning av gåtan kring broderns försvinnande, men inte heller detta skaver. Det känns fint att det här inte är en bok som nystar upp alla trådar och serverar alla svar. Det är inte en sådan bok, ingen spänningsroman, men det är den bästa sortens böcker: en bok om liv, konst, kärlek och sorg.
Sanningsberget
Sanningsberget gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 9789113133874.
Therese Bohman
Therese Bohman är en svensk författare och kulturjournalist.
Pythian pratar, av Liv Strömquist, är ett underhållande seriealbum om problemet med ”självhjälp” och oönskade livsråd.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Pythian pratar, av Liv Strömquist, innehåller sju livsråd om ironiskt nog gör det tydligt att livsråd och självhjälp knappast gör oss lyckligare. Det som är så fantastiskt med Liv Strömquist är att hon i varje seriealbum lyckas förmedla något som både känns nytt, underbyggt och intressant. Nog är vi många som på ett obestämt sätt tyckt att det skaver med alla dessa floskel-liknande råd som flimrar förbi i flödet och som tycker att self care är helt ogreppbart. Det är när Strömquist tar hjälp av sociologer, som Edgar Cabanas, Zygmunt Bauman, Hartmut Rosa och andra, för att problematisera fenomenet som det verkligen sätts i ett förklarande ljus.
Plötsligt ser jag framför mig alla (inklusive mig själv, till viss del) som förgäves försöker kontrollera, optimera och styra sådant som svårligen kan påverkas: lycka, hälsa, njutning – till och med döden. Det är egentligen självklart att saker och ting inte blir så kul om man försöker forcera fram ”kul”. Det finns naturligtvis mycket allvar i botten, men det hela beskrivs såklart med Strömquists härliga humor. Jag skrattar gott åt bilden av manosfär-influencern Rollo Tomassi, som ”står helt stilla och spelar sur i hallen” i tron att det ska få hans fru att vilja ligga oftare. Och åt psykologen och författaren Nicole LePera, vars bästa livsråd när det gäller relationer, kokar ned till att man bör bryta kontakten med folk.
Nej, allt går inte att kontrollera och optimera. Förmodligen skulle det göra många av oss gott att våga släppa taget lite mer. Inte för att jag känner mig sugen på att dela ut några livsråd efter att läst den här boken, men ändå.
Pythian pratar är sjukt rolig och samtidigt tänkvärd. Strömquists illustrationer sätter tonen och stryker under texten på ett snyggt sätt. Det här seriealbumet är verkligen en fullträff.
Pythian pratar
Pythian pratar gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 978-91-1-313566-3.
Liv Strömquist
Liv Strömquist är en svensk författare och poddare, som bland annat hörs i En varg söker sin pod och Stormens utveckling.
Straff, av Ann-Helén Laestadius, är en viktig och drabbande bok om samiska barn som tvingas lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Det trauma det innebär går sedan i arv i generationer.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Straff, av Ann-Helén Laestadius, följer några barn som tvingats lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Under tiden på skolan är de förbjudna att tala sitt modersmål och de tvingas att lära sig svenska. Den som blir påkommen med att tala något samiskt språk, eller på något annat sätt utövar något som kan förknippas med samisk kultur, blir bestraffad. Det är en hård och tuff miljö, där både psykisk och fysisk misshandel är vardag. Inte ens när riktigt allvarliga övergrepp begås, finns något sätt att lämna nomadskolan. Föräldrarna, samer, har inte mycket att säga till om i ett samhälle som förtrycker urfolk.
Boken växlar mellan att skildra tiden på nomadskolan och att följa samma huvudpersoner på 80-talet. Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten, bär alla på tunga bagage, i vissa fall rena trauman, som går tillbaka till tiden på nomadskolan. Sedan de blivit vuxna blir erfarenheterna också något som även drabbar nästa generation.
Laestadius är otroligt skicklig på att skriva om samisk kultur och det förtryck det samiska folket har utsatts för, och fortfarande utsätts för. Den som inte tidigare reflekterat över det, blir här varse hur brutalt en hel kultur närapå kan utplånas, inte minst genom att frånta människor sitt hjärtas språk. Så kommer Anne-Risten att bli mamma till barn som skäms över hennes samiska bakgrund och som inte kan ett ord samiska. Marge, å sin sida, blir förälder till ett barn som suger åt sig all samisk kultur som en svamp, men där Marge själv inte kan lära ut allt dottern vill veta – hon har ju aldrig fått lära sig att skriva på samiska. Jon-Ante lämnar byn och skaffar sig ett nytt liv i stan, inte av vilja, utan av nödvändighet för att hantera det kan utsatts för på nomadskolan. Nilsa representerar det som Laestadius inte heller duckar för att skriva om: den skadliga machokultur som är ett problem även i Sápmi. På nomadskolan är han den stora mobbaren och som vuxen är han som har längst till att erkänna nomadskolans övergrepp. Även Nilsa bär dock på mörker och när husmor, nu en åldring, åter börjar ses i byn är inte ens Nilsa oberörd.
Straff är en bok som både berör och stör. Det är en bok som upplyser, väcker tankar och engagerar och Laestadius är fantastisk på att göra berättelsen levande och intressant. Jag kan tycka att en del scener med den åldrade husmodern är lite onödiga, budskapet går fram ändå och i mitt tycke hade berättelsen inte behövt spetsas till med övertydliga scener med hämnd-tema. Det är dock en mycket liten anmärkning till en berättelse som i sin helhet är oerhört läsvärd och viktig.
Straff
Straff gavs ut av Romnas & Selling 2023. ISBN: 9789189051362.
Ann-Helén Laestadius
Ann-Helén Laestadius är en svensk-samisk författare.
Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en tegelstensroman om livet och systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en roman om tre systrar och om en man vid namn Jonas Hassen Khemiri. Jonas växer upp i Stockholmsområdet Drakensberg med sin mamma, bröder och, tidvis, sin tunisiske pappa. Under en formande period i livet korsas hans vägar av Mikkolasystrarna, Ina, Anastasia och Evelyn, som liksom honom har en tunisisk förälder och som under en tid bor i samma kvarter. Mikkolasystrarna gör ett sådant intryck att Jonas aldrig riktigt kommer att kunna släppa dem eller lämna dem ifred, trots att livet pågår och deras vägar (knappt) korsas igen sedan systrarna och deras kringflackande mamma har lämnat Drakensberg. I ett antal delar, som skildrar en allt kortare tidsperiod i de fyra huvudpersonernas liv, får läsaren följa Jonas och Mikkolasystrarna genom uppväxt och vuxenblivande.
Khemiri (författaren) har gjort sig ett namn genom att skriva kort och precist, som den 86 sidor långa Jag ringer mina bröder. Systarna är något helt annat, ur det perspektivet att den är på 700+ sidor. I övrigt innehåller Systrarna väldigt många element från tidigare romaner. Jag kanske till och med måste slänga in brasklappen att den är som bäst om man redan har läst allt av Khemiri och älskar hans tidigare romaner. Sådant han har vänt och vridit på i tidigare böcker, som ett oerhört skavigt pappa-son-förhållande (Montecore, Pappaklausulen) och en väns tragiska bortgång (Allt jag inte minns), får chans att breda ut sig på nytt i den här omfångsrika berättelsen. Att bli bedömd utifrån hudfärg och att leva med en fot i en annan kultur återkommer också (Ett öga rött, Jag ringer mina bröder). Som alltid finns såklart en Jonas Hassen Khemiri med i berättelsen, den här gången i en huvudroll med många kopplingar till verklighetens Khemiri. Läser man Systrarna kommer man också känna igen stilen och humorn.
Finns det något nytt? Ja, det är klart att Systrarna också bjuder på många nya ämnen och är en fantastisk bok i sin egen rätt. Att få följa Mikkolasystrarna är en fröjd: det är tre personer att verkligen tycka om. Där finns storasystern, Ina: ordningssam, planerande, kontrollerad. Där finns mellansystern, Anastasia: konstnärssjälen som låter livet hända och som utan någon speciell plan går från att sova på soffor till att bli ekonomiskt oberoende. Där finns också lillasystern, Evelyn, som verkar ha fastnat för evigt i ett butiksjobb hon hatar och vars liv i mångt och mycket står och stampar tills hon plötsligt lättar sina vingar. Alla gör de otroliga resor och parallellt harvar Jonas på med sitt: skrivliv, familjeliv. Vad de alla fyra har gemensamt är deras tunisiska föräldrar och de märkligheter som pågår kring dem: Mikkolasystrarnas mamma är övertygad om att familjen har fått en förbannelse över sig, Jonas pappa har en tendens att överge familjen utan ett ord.
Jag har läst det mesta av Khemiri och håller honom för en av mina största favoritförfattare. Att han skulle skriva en tegelstensroman hade jag inte väntat mig och kanske kände jag en liten tvekan över hur han skulle få ihop det. Jag hade såklart inte behövt oroa mig, det här är lika briljant som allt annat Khemiri har skrivit och sidantalet är på många sätt det som gör den här boken: att man får vara i berättelsen så länge, lära känna huvudpersonerna på djupet, följa dem genom livet. En underbar bok och en komplett läsupplevelse: humor, sorg, kärlek, här ryms det mesta, det är bara att följa med och beröras.
Systrarna
Systrarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2023. ISBN: 9789100800765.
Ovanjorden, av Mikael Berglund, är en fantastisk roman om kärlek och om att söka tillhörighet i en kultur man inte fötts in i.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Ovanjorden, av Mikael Berglund, är en kärleksroman som skulle kunna beskrivas såhär: en ung man blir blixtförälskad i en upptagen kvinna, som dessutom väntar sitt första barn. Långt senare träffas de igen och har inte glömt varandra, en relation inleds, men allt blir trassligt. Ovanjorden skulle alltså kunna beskrivas som en ganska genomsnittlig bok om hjärta & smärta, vilket inte brukar vara min kopp te. Märkligt nog är Ovanjorden, trots allt, någonting mycket större än så. Berättandet och språket är underbart: här finns natur och liv på ett sätt som böcker sällan lyckas göra såhär levande.
Bakom historien om huvudpersonen, Oskar, och hans Eija, ryms dessutom mycket mer. Det som berör mig mest är att läsa om Oskars ständigt sökande efter sin identitet – och kanske den samiska identitet som hans släkt förlorat. Det är inte bara Eija som lockar Oskar till trakterna kring Ammarnäs, där Eija lever och rör sig efter renen, utan också naturen självt. Gång efter gång söker han sig dit och trots att han alltid sticker ut, aldrig upplever att han riktigt hör till, drar Eija och hennes värld in honom. Visst finns det otaliga berättelser om förhållanden som kompliceras av kulturskillnader, men aldrig har jag väl läst en bok som faktiskt skildrar den såhär, synliggör den samiska kulturen på det här sättet.
De senaste åren har det samiska folkets historia, övergreppen mot dem, och den rasism som riktas mot samer alltjämt, skildrats i ett antal uppmärksammade böcker. Jag tänker på Stöld av Ann-Helén Laestadius, Ædnan av Linnea Axelsson och Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba, för att nämna några. Det är utmärkt. Men det är också fantastiskt att Mikael Berglund nått ut med en roman som Ovanjorden, en roman där samisk kultur finns som en självklarhet utan att samtidigt ge undervisning i en mörk historia med rasbiologi och barn som tvingats lägga bort sitt eget språk. Självklart saknar inte Ovanjorden passager där historien och dagens villkor lyser igenom, men det är ändå inte en sådan bok, som jag läser den. När politik och historia skalas bort blir den samiska kulturen istället en kraft som tillsammans med naturskildringen och kärleksberättelsen blir mäktig. Det här är en oerhört stark bok. Hade den varit skriven på något annat sätt hade jag hakat upp mig på alla irrationella livsval och märkliga beteenden i den här boken, men nu är Ovanjorden skriven precis som den är och jag tyckte den var fantastisk.
Ovanjorden
Ovanjorden gavs ut av Albert Bonniers förlag 2022. Jag har läst den i en pocketutgåva från 2023. ISBN: 9789100803575, 9789100191771.
Mikael Berglund
Mikael Berglund är en svensk författare, grafisk formgivare och programmerare.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
