Rent hus, av Alia Trabucco Zerán, handlar om Estela, som flyttar till Santiago i förhoppningen att kunna tjäna ihop tillräckligt med pengar för att en dag kunna återvända till modern i södern och renovera deras hus. Hon får snabbt jobb som hembiträde hos ett välbärgat par – läkare och advokat – som väntar på att vilken dag som helst bli föräldrar. Estela sover i ett litet rum bakom köket, iklär sig de obekväma förkläden som tillhandahålls, och sliter hårt med att städa, tvätta, stryka, vattna, laga mat, handla och, inte minst, ta hand om den egensinniga och känsliga dottern, som snart anländer till familjen. Det finns ingen tanke om att stanna länge, men åren går.

Redan när boken inleds står det klart att någonting fruktansvärt har skett: flickan är död och Estela är inlåst i en fängelsecell, från vilken hon berättar sin historia. Det finns en spänning i berättelsen, en opålitlighet hos berättaren, samtidigt som flickans föräldrar framstår som kalla och tillvaron i hemmet känns oerhörd spänd. Som läsare sugs man in i berättelsen och sympatierna rör sig fram och tillbaka.

Det är en spännande bok, men mest av allt är den en oerhört stark roman om klass. Det finns någonting djupt störande med att avlöna en annan människa, öppna sitt hem för den, och samtidigt vara helt blind för vem personen är. Osynliggörandet är oerhört. Som hembiträde kånkar Estela omkring på familjens smutstvätt, med alla sina intima fläckar, känner till detaljer om alla mediciner frun i huset stoppar i sig, och är den som spenderar mest tid med dottern i familjen. Trots detta skulle Estela kunna vara osynlig – dörren till hennes eget krypin är rent av en lönndörr – och ett enda misstag kan leda till avsked. Det finns en oerhörd maktobalans mellan paret och deras hembiträde – och mellan dottern och hembiträdet, för all del. Samtidigt finns det någonting kittlande naivt med parets syn på sig själva och deras uppassare: Estela är så långt ned i hierarkin att hon aldrig upplevs som ett hot. Författaren lyckas här vrida upp spänningen ytterligare genom att låta Estela ha ett opålitligt drag: råttgift som hon inte hanterar som hon ska, stenar som stoppas i hushållsapparater, en gatuhund som bjuds in i hemmet. Här finns också en overklighetskänsla som drabbar Estela. Som läsare håller man nästan andan: vad är på väg att hända flickan?

Rent hus är en närmast klaustrofobisk berättelse, där författaren lyckas skriva fram en oerhört obehaglig atmosfär. Jag har läst och verkligen blivit berörd. Det här är bland det mest drabbande jag läst om klass.

Alia Trabucco Zerán

Alia Trabucco Zerán är en chilensk författare.