I En främmande känsla, av Orhan Pamuk, får läsaren följa Mevlut från det att han som tolvåring följer med sin pappa till en kåkstad i anslutning till Istanbul tills han omkring 45 år senare lever i ett Istanbul, helt oigenkännligt i sin framväxt. Under Mevluts första tid i Instanbul försöker han ta gymnasieexamen (och misslyckas), samtidigt som han säljer yoghurt och den traditionella, turkiska drycken boza. Pengar kommer alltid att vara en bristvara i hans liv, men släktingar, som har mer framgång (och färre skrupler) har tagit sig framåt genom markaffärer och finns alltid i bakgrunden, redo att fixa något enkelt jobb. Jobb som han utför utöver gatuförsäljningen alltså. Även om det inte går att leva på att sälja boza är det just bozaförsäljningen som följer honom genom livet. Kunderna blir allt färre, men lockelsen att få ta sig runt i Istanbul till fots är stor. Han är och förblir en bozaförsäljare.

Andra som består genom livet är systrarna Vediha, Rayhia och Samiha. Samiha är den yngsta och vackraste. När Mevluts blick möter Samihas på ett bröllop i 20-årsåldern slår förälskelsen ned som en blixt. Han kan inte glömma Samihas ögon. I flera år kommer han att skriva brev till henne, förmedlade genom släktingar. Till slut får han hjälp att rymma med sin älskade – som fattig har han ingenting att erbjuda och vågar inte formellt be om Samihas hand. När de blivande makarna för första gången ser varandra efter alla år av brevväxling inser Mevlut att han blivit lurad av sin släkting som gett Samihas hennes brev. Kvinnan framför honom är en äldre syster. Det blir ändå giftermål. Mevlut håller förväxlingen som en (illa dold) hemlighet.

En främmande känsla är en över 500 sidor lång berättelse, där texten är tät i flera betydelser. Dels innehåller varje sida en väldigt massa text, dels lyckas Pamuk peta in många berättelser i en och samma bok. Är det lyckat? Ja! Jag älskade att få följa Mevlut genom livet. Han är en enkel, trofast och sympatisk man – en person det är lätt att tycka om. Kring hans liv sker en rad händelser i världen och i Istanbul och sällan har Istanbul blivit så levande för mig i en text.

Det som kanske berörde mig mest var dock berättelsen om Mevlut och Rayhia. Det är en relation som börjar med ett missförstånd men som visar sig vara äkta kärlek, som består och som beskrivs så berörande att jag som läsare aldrig känner annat än att Mevlut, i sin ekonomiska fattigdom, är den rikaste av de alla.

Innan läsningen var jag inte övertygad om att jag skulle ta mig igenom den här tegelstenen. Jag har läst många titlar av Pamuk och trodde att jag kanske inte skulle uppskatta ytterligare en bok om Istanbul. Men jag hade fel: ”En främmande känsla” gick rakt in i mitt hjärta.

Orhan Pamuk

Orhan Pamuk är en turkisk författare. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 2006.