Jag läser gärna noveller – ett mycket trevligt och koncentrerat format. Här kommer tre klassiska noveller jag har läst på sistone!
Ett dockhem av August Strindberg
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Är inte Ett dockhem en pjäs av Henrik Ibsen? tänkte jag när jag började läsa den här novellen. Jo, det är det ju. I August Strindbergs novell är det just Ibsens berättelse som huvudpersonens fru läser och blir starkt berörd av. Plötsligt ifrågasätts hela deras äktenskap, som inledningsvis beskrivits såhär: ”De hade varit gifta i sex år, men de vore som ett par förlovade.” Jag började läsa med stor nyfikenhet. Strindberg beskriver ett par som håller romantiken och längtan uppe år efter år. Sedan rasar allt ihop och jag kände inte precis att Strindberg skildrade det på ett, för mig, trovärdigt sätt.
Ett dockhem publicerades första gången i Giftas I (Albert Bonniers förlag, 1884). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-41-8.
Med strömmen av Hjalmar Söderberg
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jag är svag för Hjalmar Söderberg. Han brukar lyckas skapa stora känslor med mycket små medel. I hans många romaner och noveller finns ofta en ensamhet och melankoli, som han är väldigt duktig på att skildra. Med strömmen är inget undantag. Den handlar om en ung man, som gjort sig fri från alla andras förväntningar och idéer om hur livet borde vara. Pengar finns. Han har råd att leva ett bohemiskt liv och spendera dagarna med att läsa & fundera. Sedan trillar han dit ändå: gifter sig, skaffar ett trist jobb… Livet alltså! Vad gör vi med våra liv?
Med strömmen publicerades första gången i Främlingarna (Albert Bonniers förlag, 1903). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-43-2.
Spökhanden av Selma Lagerlöf
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Spökhanden är en skräcknovell i bästa Selma Lagerlöf-snitt. En läkare blir hastigt kallad till hemmet: hans fru är helt förstörd: ”De vet inte vad som fattas henne. De tror att hon fått se något.” Och jo: hon har sett något avgörande om sig själv, äktenskapet och framtiden. Det är ingen lång berättelse, men Lagerlöf lyckas både skriva en otrolig text om tvåsamhet och en faktiskt ganska otäck skräckis.
Spökhanden publicerades första gången i Idun, årg. 11 (1889) och därefter i Från skilda tider. Efterlämnade skrifter I (Albert Bonniers förlag, 1943). Jag har läst en nyutgåva, utgiven av Novellix 2012. ISBN: 978-91-86847-44-9.
Pengar, av Victoria Benedictsson, är en klassiker som väcker både tankar och känslor. Tänk att det bara har gått cirka 100 år sedan det tydligen var helt ok med barnäktenskap.
Pengar är en klassisk, feministisk roman av Victoria Benedictsson. Huvudpersonen är Selma, en ung flicka, som 16 år gammal blir presenterad för ett lämpligt parti – en oerhört rik brukspatron som fattat tycke för henne. Selma är moderlös och pappan har skickat henne till sin bror, som tagit henne under sina vingar och ser äktenskapet som Selmas stora möjlighet att ta sig någonstans i livet. Selma är inte övertygad. Mannen är betydligt äldre än hon själv och hon känner ingen attraktion över huvud taget. Med lite lock och pock, om hur patronens rikedom kommer att ge henne möjlighet till frihet och lycka, går hon ändå med på att förlova sig och snart står bröllopet. Boken följer sedan Selma några år fram i tiden. Hela tiden finns vännen Richard någonstans i bakgrunden. Som läsare ser man hur livet hade kunnat gå i en helt annan riktning om Selma hade tillåtits fatta ett eget, vuxet beslut kring äktenskapet, istället för att ge sig in i det förhållande hon naivt går in i utan att ha en aning om vad som väntar.
Den frihet som skulle komma, den kommer inte. Selma är omyndig, har inte några egna pengar och har heller ingen makt. Benedictssons roman är en intressant skildring av hur kvinnors situation kunde se ut vid 1800-talets slut. Över hundra år har passerat, men är det så lång tid, egentligen? Ja, när jag läser den här romanen känns det verkligen avlägset, alltihop. Att läsa om barnbröllopet är rent provocerande, känner jag. Hur i helvete kunde man tycka att det var en bra idé att låta barn gifta sig? Med äldre gubbar som då kunde förgripa sig på dem sexuellt? Herregud, vilket sjukt samhälle! Sedan tänker jag lite till och inser att Sverige långt in i modern tid har haft (kanske i viss mån fortfarande har!) en pinsam acceptans för barnäktenskap ingångna i andra länder.
Att läsa Pengar är att bli påmind om och att bli tacksam över hur mycket som har förändrats sedan den här tiden (i Sverige). Det blir en intressant historielektion om en tid långt från dagens allmänna rösträtt, föräldraförsäkring med mera, med mera.
Samtidigt som det är en stark och känsloväckande läsning kan jag erkänna att jag aldrig helt fastnade i berättelsen. Jag får känslan av att författaren månat så mycket om att få ut sitt budskap att själva storyn och persongalleriet hamnar lite i andra hand. Det är också en spretig bok. Den inleds med några kapitel som skildrar vänskapen med en ung man, som också saknar makt (och pengar) för att låta livet gå i den riktning kan själv skulle vilja. Plötsligt tappas hela den karaktären bort och den potentiellt intressanta historien berörs inte mer. Det kommer en och annan liknande inflikning som illustrerar något författaren vill ta upp, men det blir aldrig en riktigt bra helhet. Oavsett tycker jag att det här är en viktig och intressant bok, en klassiker väl värd att läsa.
Kvinnor ritar bara serier om mens är en antologi där alla serier kretsar kring mens – här finns många guldkorn, samtidigt som en hel del med albumet också känns lite inaktuellt.
Åtta år har hunnit passera sedan serietecknaren och poddaren Liv Strömquist ägnade hela sitt Sommar i P1 åt att folkbilda om mens. Det känns länge sedan. Då kändes ämnet fortfarande lite lätt tabubelagt, men nu vet jag inte längre faktiskt? Programmet väckte hur om helst mycket uppmärksamhet när det kom och inspirerade också många andra att uppmärksamma mens, feminism, kvinnors hälsa, ”menskonst” etc. Några som inspirerades att skapa vidare på tema mens är de drygt 30 serietecknare som bidragit till antologin Kvinnor ritar bara serier om mens. Även om Liv Strömquist alltså är den som krattat för den här antologin så medverkar hon faktiskt inte själv, men det finns många andra kända och (för mig) mindre kända namn.
Här finns serier om första mensen, om att lida av svår PMS och/eller svår mensvärk, om knäppa anekdoter kring mensskydd på vift, om menscykeln och en hel del annat. Jag gillar idén, men känner också att det blir lite upprepande, kanske för att ämnet mens inte längre känns så aktuellt, eller vad man ska säga. Det här albumet kom alltså 2014 och jag skulle tippa på att jag hade uppskattat det mer om jag hade läst det redan då. Nu är det mycket som känns lite gammalt.
Jag tycker också att serierna är rätt ojämna. Ibland får jag intrycket att serietecknaren haft svårt att hitta något intressant på temat – alla serier känns inte helt genomarbetade. Ibland glittrar det dock till ordentligt. Anneli Furmarks Dyra droppar är den enda som handlar om att vänta och hoppas/inte hoppas på att mensen ska komma (att inte fler såg den vinkeln?) – en väldigt fin och sorglig betraktelse. Tyra Blomsters enrutare är en av flera roliga bidrag där serieskaparen vänder på perspektiven manligt/kvinnligt. Elin Lucassis Några ord (om mens) till min kära dotter …ifall jag hade någon är den serie som kanske ger mest igenkänning (blod i fogskarvar! binda byggd av material man finner på offentliga toaletter!). Julia Hansens Första gången är en riktigt fin första mensen-berättelse med igenkänning. Matilda Ruta bidrar med en brännande serie om endometrios. Lotta Sjöberg har gjort en kul serie om mensens många färger och har dessutom gjort min mesta favorit i antologin: Sagan om det lilla mensägget – så fint och roligt berättat om mens för ett barn!
Så ja: här finns en hel del riktiga guldkorn. I övrigt känner jag nog mest att det är skönt att tiden går och att saker förändras. För visst är det ingen grej att tala om mens längre? Jag tror och hoppas att den här boken är helt obegriplig för min dotter när hon blir större.
Kvinnor ritar bara serier om mens
Kvinnor ritar bara serier om mens
Författare: Lena Ackebo, Siri Ahmed Backström, Bitte Andersson, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Fanny Lindgren Agazzi, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbäck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg, Emelie Östergren. Redaktör: Sara Olausson, Frida Ulvegren. Förlag: Kartago (2014). ISBN: 9789175150512.
Praktika för blivande föräldrar av Cecilia Chrapkowska och Agnes Wold är en klok och lugnande bok om graviditet och föräldraskap – en bok om vad som är viktigt på riktigt och vad man kan strunta i.
Praktika för blivande föräldrar är en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap, skriven av Cecilia Chrapkowska, som är specialistläkare och forskare inom barn- och ungdomsmedicin, och Agnes Wold. Agnes Wold har kommit att bli en av Sveriges kanske mest folkkära folkbildare under Coronapandemin, men framför allt är hon överläkare och professor och forskar bland annat om allergier. Det är alltså två mycket kunniga och kompetenta forskare, som här har skrivit en faktabok om att vänta och att ta hand om barn. Idén är att utgå från aktuellt forskningsläge och författarna duckar verkligen inte för att ifrågasätta gamla sanningar och slå hål på myter. Jag tror att en del som läser den här boken kan bli provocerade och arga. För mig, som själv är forskare (inom ett helt annat område, ska kanske tilläggas), slår boken dock in öppna dörrar, eller vad man ska säga. Jag tycker den är uppfriskande och känner mig närmast lättad av att läsa. Det finns många uppfattningar om vad man borde och inte borde göra som (blivande) förälder. Den här boken försöker att ringa in vad som är viktigt på riktigt enligt dagens forskningsläge (eller 2017:s forskningsläge om man ska vara noga – boken har några år på nacken) och hela boken är skriven med en generös ton. Alla ”måsten” är faktiskt inte ens måsten. För mig och många andra säger nog den här boken det vi vill höra, helt enkelt.
Här finns bra information om vaccinationer och allergier, vad som beror på arv och miljö, och vilka infektioner man (inte) behöver oroa sig över. Författarna skriver om sömn, matning, förlossning och mycket annat – bra och viktig fakta, helt enkelt! Boken känns pålitlig, men är samtidigt mestadels lättläst. När det gäller forskning finns det aldrig några tvärsäkra svar, så är det ju. Ändå lyckas författarna vara tydliga och försöker komma med enkla råd och tips. Om man vill ta till sig av dem eller ej är såklart upp till var och en.
Jag tycker som sagt att den här boken är kanonbra, men som jag också har sagt går den delvis på tvärs med vad folk i allmänhet brukar tycka & tänka och till och med vad man kanske får höra hos mödravården. Det retar säkert en del. Det gäller kanske framför allt amning, där författarna ifrågasätter en hel del påståenden kring bröstmjölkens fördelar framför modersmjölksersättning. Författarna för fram att den information som vården är skyldiga att ge är vinklad och grundar sig i en gammal WHO-deklaration som utgår från förhållanden och omständigheter som inte är särskilt aktuella för Sverige. Även tiden för när det är dags att börja ge annan mat än mjölk är något som nyanseras i boken, där det faktiskt ges en hel del vettiga argument för att inte vänta 6 månader innan man börjar ge smakportioner (att börja tidigare kan nämligen minska risken för att utveckla vissa typer av allergier).
Det jag tror kan uppröra mest är dock kapitlet om vad man bör undvika att äta & dricka under graviditeten. Det känns som något som väcker mycket känslor och som ett område där det är lätt att känna skam – eller i värsta fall skamma andra. Några av de få saker som författarna menar är oomtvistligt skadligt och riskfyllt är att röka & snusa eller att ha ett aktivt missbruk. I övrigt har författarna en väldigt förlåtande ton och trycker på den gravidas personliga integritet och rätt att få bestämma själv. Efter att ha radat upp resultat från ett antal större studier framstår det inte ens som särskilt självklart att små mängder alkohol är speciellt skadligt för ett foster, åtminstone inte senare i graviditeten när risken för missfall är låg. Många blir nog upprörda av att läsa detta. Det sitter hårt att det är strikt 0-tolerans mot alkohol som gäller under en graviditet.
För egen del har jag ingen som helst plan att dricka alkohol de närmaste månaderna (och författarna förespråkar såklart inte detta heller), men jag måste säga att boken många gånger har gett mig en tankeställare. När man inte själv är så kunnig eller känner sig som en expert så är det lätt att lita på den information man får från myndigheter och vården, men det kan såklart finnas anledning att vara källkritisk. Myndigheter sitter sällan på någon ytterligare information än alla andra och inom många områden, inte minst graviditeter och förlossningskomplikationer, är forskningen helt klart eftersatt och kunskapsläget därmed ganska dåligt underbyggt. Då blir råden vad de är. Jag tror att det är bra att påminna sig om att många ”måsten” bygger på osäker kunskap, som kan se helt annorlunda ut imorgon. Gör man ”fel” spelar det i många fall ingen större roll i det långa loppet.
Trots att boken är inriktad på att bygga på vetenskapliga studier och att gå igenom forskningsläget så måste jag säga att det finns åtminstone en grej som faktiskt känns mer som författarnas åsikt än fakta. Det handlar om hur man väljer att dela på föräldraledigheten. Författarna visar och förklarar på många sätt hur ekonomiskt och karriärmässigt dåligt det är att ta ut en lång föräldraledighet och det är ingenting jag ifrågasätter en sekund. Själv kan jag heller inte tänka mig att dela på något annat sätt än 50/50. Min ambition är att vara föräldraledig maj–december. Men det måste ju ändå vara upp till var och en! Allt är inte pengar. Man kan värdesätta annat i livet. Så länge man är medveten om vad en lång föräldraledighet kan innebära för ekonomin och pensionen så måste man ju ändå som vuxen person få göra det som känns bäst för en själv. Jag gillar författarnas feministiska idé om att dela lika, men hur mycket jag än instämmer i deras resonemang så känns det ändå mest som en åsikt.
Med det sagt: jag tycker fortfarande att det här är en kanonbra bok för de som väntar barn. Jag kan verkligen rekommendera Praktika för blivande föräldrar som ett intressant komplement till all annan information man översköljs av när man väntar barn.
Praktika för blivande föräldrar
Praktika för blivande föräldrar av Cecila Chrapkowska och Agnes Wold
Köttets tid av Lina Wolff är en absurd berättelse om en skribent som reser till Spanien och träffar en man som tror sig vara förföljd av människor som är ute efter hans organ. Betyg: 2+ båtturer av 5.
Köttets tid av Lina Wolff handlar om en skribent som fått möjligheten att spendera en period i Madrid. Tanken är att hon ska hitta ny inspiration, men snart tar hon jobb som assistent åt en demenssjuk man – ett jobb hon i och för sig snart förlorar. I den bostad hon hyr under sin vistelse skaffar hon sig också en inneboende: en man som hon träffar på en bar och som hävdar att han är förföljd. Han har en helt absurd berättelse som involverar en dunkel nätshow, en mystisk nunna, en lång otrohetsaffär och människor som jagar honom för att komma åt hans organ för organdonation.
Det är verkligen en skruvad berättelse. Har du läst De polyglotta älskarna av samma författare kommer du nog känna igen stilen och språket. Ska jag vara helt ärlig så blev jag aldrig direkt såld på De polyglotta älskarna och inte heller Köttets tid känns som en bok i min smak. Jag förstår att den är elegant skriven, att det finns många lager och att det är berättat med en imponerande finess, men för mig går det inte riktigt hem. Ibland kan jag gilla magisk realism, men det här är inte riktigt den genren. Här är det bara absurt. När jag läser den här typen av böcker kan jag inte leva mig in. Jag blir för distraherad över att fundera över vad författaren egentligen vill säga. När jag läser om boken förstår jag att den handlar om andlighet, köttets olika stadier och om feminism, men medan jag läser känner jag mig tyvärr inte så intresserad av något av det. Förmodligen säger det mer om mig än om boken.
En svensk skribent åker till Madrid för att få inspiration till sitt nästa projekt. I en bar träffar hon en man som tror sig vara förföljd av skaparna till en ljusskygg nätshow som han medverkat i. Han ber henne gömma honom, och i gengäld berättar han sin historia. Det blir upptakten till ett möte mellan skribenten och den diaboliska mirakelgöraren Lucia – ett möte som till slut tvingar skribenten att fatta ett ödesdigert beslut kring sin egen inre essens.
”Köttets tid” är en roman om människans behov av andlighet – dock med fötterna långt nere i en ytterst oandlig verklighets gyttja. Det är också en undersökning av köttet, kött i olika stadier, skepnader och konstellationer.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Gunilla Röör. Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 262 (ca 10 h lyssning). ISBN: 9789100186050.
Lina Wolff
Lina Wolff (född 1973) är en svensk författare och översättare. Hon är bland annat känd för den Augustprisbelönade romanen De polyglotta älskarna.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg är en mycket berörande bok om Patriks egen mamma och en mycket bra bok om klass. Betyg: 5 oplar av 5.
Fjärilsvägen är Patrik Lundbergs berättelse om sin mamma, Birgitta Lundberg. Birgitta hade allt det där som många drömmer om: man, två barn, villa och jobb. Sedan kom skilsmässan och med det en ekonomi som inte gick ihop. Så småningom drabbades hon av de krämpor och sjukdomar som kom att bli ett allt större hinder i vardagen och livet och leda till ett liv på sjukpenning. Till slut hamnade Birgitta i fullständig misär och 67 år gammal gick hon bort. Det är en resa nedåt, utan att Patrik för den sakens skull målar ut henne som ett offer. Här ryms både goda stunder och sorgliga stunder, misslyckanden och besvikelser liksom små framgångar. Ibland gör mamman rent förfärligt sårande saker mot Patrik och andra, men mestadels lyser det igenom att det finns en enorm kärlek mellan Patrik och hans mor, om än med perioder då deras relation skaver och är svår att upprätthålla. Fjärilsvägen är ett porträtt som ger en levande bild av en kvinna som mestadels levde ett väldigt slitsamt liv och om en son som präglats starkt av det.
Under Patriks uppväxt unnar sig mamman ingenting, allt går till barnen. Det trixas och fixas så att Patrik och hans syster ska få fotbollsskor och kunna följa med på skolresor, men själv unnar hon sig inte ens att äta lunch. Det är lätt att förstå att det slitsamma livet med ett tungt och lågbetalt jobb och en stressig tillvaro som ensamstående mamma kostar på. Birgitta blev bara 67 år och Patrik sätter fingret på något som är väldigt viktigt här: i vårt samhälle har de flesta fått det bättre, men det finns en kategori där utvecklingen går åt andra hållet. Lågutbildade kvinnors förväntade livslängd sjunker. Patrik Lundberg skriver sakligt och precist om klass och den sits som hans mamma delar med så många andra. Samtidigt skriver han om sig själv, som den som växer upp med en ständig insikt om att sakna skyddsnät och att aldrig ha ett nätverk att luta sig mot. Det präglar honom hårt, liksom det att växa upp i ett samhälle som är en vit fläck på kartan, en småstad som aldrig ges utrymme i några medier (nu är läget förvisso annorlunda för hemstaden Sölvesborg – och jo, Jimmy Åkesson finns med i den här boken, paradoxalt nog som en av Patrik Lundbergs förebilder i tonåren). Trots att Patrik sedan mot alla odds lyckas etablera sig som journalist och trots att han skriver uppmärksammade och kritikerrosade böcker så kan han aldrig riktigt känna sig helt hemma och trygg i den värld dit klassresan tar honom.
Jag är i Patrik Lundbergs ålder och växte precis som honom upp under 90-talets finanskris. Min tillvaro var inte alls densamma som Patrik Lundbergs, men jag känner ändå igen mig väldigt mycket. Jag kan inte påstå att jag har saknat något i livet och jag har inte heller vuxit upp med en ensamstående mamma. Ändå delar jag verkligen Patrik Lundbergs känsla av att ingenting kan tas för givet, särskilt inte pengar. Jag fattade det inte då, men 90-talskrisen satte sina spår. Jag tänker ofta på det som vuxen, inte minst för att de flesta runt omkring mig nu för tiden har det väldigt gott ställt. Det blir sådana kontraster när folk i allmänhet reser med familjen på semester till Bali och på skidresor i Alperna (när jag var barn gick vår mest exotiska semester till Dalarna med lånad husvagn), köper nya iPhones till sina barn (jag hade inga statusprylar som barn – mycket av det jag hade i klädväg, cykel med mera var sådant jag ärvt av äldre kusiner och som de vuxit ur) och så vidare, och så vidare. Jag kommer aldrig glömma när jag flyttade från kollektiv till min första hyresrätt. Jag var student och kände mig så stolt och glad över att ha fått ihop ködagar så att jag kunde flytta till min egna lilla etta i ett miljonprogramshus. Jag tyckte den var SÅ fin och mysig och allt sådant. En av mina äldsta vänner blev uppriktigt förvånad och kunde inte förstå att jag inte flyttade till bostadsrätt. För mig fanns det inte på kartan att köpa en bostadsrätt. Jag levde på studiemedel och hade kanske 10 000 kr i en buffert som jag sparat ihop genom sommarjobb. Jag förstod inte ens vad han menade. Han förstod inte vad jag menade. Nu förstår faktiskt ingen vad jag menar när jag aningslöst frågar om blivande bostäder som andras vuxna barn är på väg att flytta till. Jag lever fortfarande i tron att man hyr när man flyttar hemifrån, men här köper man naturligtvis en bostadsrätt till ungarna. ”Alla” gör det i den lilla akademikerbubbla jag mestadels befinner mig. Detta och tusen andra saker kommer aldrig riktigt att gå in, misstänker jag. Precis som att jag aldrig riktigt kommer att kunna slappna av och känna att det löser sig när det gäller jobb (trots att jag aldrig någonsin har varit arbetslös längre än en sommar). Jag har aldrig haft några släktingar i min bransch, ingen som har kunnat fixa in mig på något jobb eller kratta för mig. Jag sökte 80 jobb i hela Sverige när jag pluggade min sista termin och fick nobben. Jag tror aldrig att något sådant där ska lösa sig. Jag hör inte till alla de studiekamrater som pluggade till ingenjör för att deras pappa hade gjort precis det och för att det fanns ett familjeföretag att ta över. Ingenting sådant. Ingen har kunnat dela med sig av erfarenheter kring att plugga, ingen har kunnat ge tips kring hur jag ska tänka kring studier och karriär. Jag har uppfunnit allt själv och då blir man också ganska ensam. Jag misstänker att Patrik Lundberg har känt något liknande. Han som först inte ens sökte till journalistutbildningen på Skurups folkhögskola, för den ansågs omöjlig att komma in på, och som han sedan kom in på med högst poäng av alla. Varför trodde han att han inte skulle komma in? Det är sådant man lätt tror när absolut ingen i ens omgivning har gjort något liknande.
Det är inte synd om mig, långt ifrån. Ursäkta att jag började skriva om mig när det här inlägget egentligen handlar om Fjärilsvägen. Det är hur som helst en bok som väckte många tankar, minnen och känslor – och det är väl ett gott betyg.
En sak till förresten. I boken citerar Patrik Lundberg Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch: ”Låg pensionen efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få annat resultat.”. Det är ett gammalt citat, men det är verkligen svårt att släppa. Ebba Busch får mig att vilja spy.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Uppläsare: Martin Wallström. Utgivningsår: 2020 (Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio). Antal sidor: 175 (ca 4,5 h lyssning). ISBN: 9789100181987, 9789100185961.
När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.
Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den. Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.
Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället.
Förlagets beskrivning
Patrik Lundberg
Patrik Lundberg (född 1983) är en svensk journalist och författare. Han debuterade 2013 med den självbiografiska ungdomsboken Gul utanpå, som bland annat handlar om att vara adopterad och göra en återresa. Sommaren 2020 var Patrik Lundberg värd i Sommar i P1 och hade ett hyllat program som precis som Fjärilsvägen handlar om hans mamma. Patrik Lundberg är krönikör på Expressen. Han har en hemsida och finns på Twitter och Facebook.
Mjölk och honung av Rupi Kaur är en lättillgänglig poesisamling om hjärta & smärta och feminism. Tyvärr kändes den bitvis alldeles för platt och enkel och jag blev tyvärr inte så berörd även om det glimmade till ibland och var riktigt bra. Betyg: 3 kärlekar av 5.
Mjölk och honung är en sensationell diktsamling av Rupi Kaur. Jag skriver sensationell eftersom poesi sällan blir bästsäljare, men Mjölk och honung har verkligen gjort succé i land efter land. De 4 miljoner följarna på Instagram kanske är en bidragande orsak.
Jag kan förstå att Kaurs poesi har gått rakt in i hjärtat hos så många. Det här är lättillgängligt, lätt att ta till sig och hennes poesi rör sig kring hjärta och smärta, som de flesta av oss kan relatera till. Ibland tycker jag att det tyvärr blir ganska platt och att Kaur skriver läsaren lite på näsan. Det händer att det kommer en liten förklarande knorr på slutet. Det faller mig inte i smaken.
smärta är en del av den mänskliga upplevelsen var inte rädd öppna dig för den
– Utveckling
Ur Mjölk och honung av Rupi Kaur, i översättning av Sandra Beijer
Jag tycker överlag att det känns att det här är poesi som funkar mer som visdomsord man scrollar förbi i ett flöde snarare än poesi man faktiskt vill läsa i en bok. Många av dikterna är väldigt korta, enkla, och känns tonåriga (vad jag nu vill säga med det?!).
Delar av diktsamlingen är bättre. Jag tycker att Rupi Kaurs betraktelser kring feminism och rasism är vassa och tänkvärda. Det är främst där hon faktiskt berör mig. Jag inser att det är mycket svårare att försöka vara nyskapande om man ger sig på att skriva om hjärtesorg och förälskelse, det som boken i huvudsak handlar om.
Jag är lite besviken över att jag inte gillade den här boken mer än vad jag gjorde. Jag hade verkligen älskat att upptäcka en ny, mer lättillgänglig poet som går att relatera till. I det här fallet tror jag att jag hellre borde ha börjat följa Rupi Kaur på Instagram.
Mjölk och honung av Rupi Kaur
Mjölk och honung är Instagram-fenomenet Rupi Kaurs debutbok, som snabbt har blivit en helt enorm internationell succé. En samling poesi- och prosatexter – illustrerade med Rupi Kaurs egna teckningar – som behandlar erfarenheter av våld, kärlek, förlust och femininitet.
Mjölk och honung tar oss med på en resa in i livets bittraste ögonblick och finner sötma i dem – eftersom det finns sötma överallt om du bara är villig att se efter. Boken är uppdelad i fyra kapitel. Vart och ett av dem tjänar ett eget syfte, behandlar en egen smärta, läker en egen sorg i själ och hjärta.
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Milk and Honey (engelska). Översättare: Sandra Beijer. Illustratör: Rupi Kaur. Utgivningsår: 2015 (första kanadensiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Mima förlag). Antal sidor: 204. ISBN: 9789188681133. Andra som läst: Aldrig bara ord, Jennys bibliotek.
Rupi Kaur
Rupi Kaur (född 1992) är en kanadensisk författare och illustratör, född i Indien. Hon har gjort stor succé med sitt Instagramkonto och har även en hemsida.
Hur man botar en feminist av Nanna Johansson är en kul och vass satir, förvånansvärt aktuell fortfarande. Betyg: 4 facebookgrupper av 5.
Hur man botar en feminist, av Nanna Johansson, är ett seriealbum som kom ut första gången 2013. Jag har läst de flesta (alla?) av Johanssons tidigare album och det är lite av en gåta att just den här har blivit liggande så länge. Till slut började jag läsa med en viss tvekan. Satir behöver vara aktuell och relevant för att bli kul, så det var inte givet att Hur man botar en feminist skulle funka såhär sju år senare. Faktum är dock att den här boken fortfarande är både rolig och brännande, trots att en stor del av den består av ”De tio intressantaste sidorna man hittar om man skriver sökordet […] på Facebook”, vilket känns lite daterat nu när Facebook är lite passé och gemene man knappast trycker på gilla-knappen på samma sätt som för 10 år sedan längre. Även om just Facebook känns lite gammalt så är i och för sig texterna kring Facebooksidorna mitt i prick även idag.
Det finns också mycket annat i seriealbumet som känns förvånansvärt aktuellt. En del av texterna handlar exempelvis om näthat mot kvinnor och tyvärr är det inte mycket som har blivit till det bättre på den fronten, vad jag förstår. Kvinnor i offentligheten får fortfarande utstå mycket hat på nätet och det gäller inte minst politiker och journalister. Här lanserar Nanna Johansson den ultimata boten för att rädda dessa näthatade feminister – kuken. Nanna avväpnar antifeminister genom att förlöjliga deras typiska sägningar och det blir väldigt kul.
I boken hinner Nanna även ägna sig åt en del nätdejtning och jobbsökande, på sitt helt gränslösa sätt såklart. Man blir både full i skratt och känner för att dra fram tusen skämskuddar. Det här är helt klart ett fullmatat och roligt seriealbum som bjuder på mycket humor. Allra svårast hade jag att hålla mig för skratt när jag läste bonusmaterialet, där Johansson kommenterar teckningar i en målarbok. Jag hoppas att den inte finns på riktigt.
Hur man botar en feminist av Nanna Johansson
Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Galago). Antal sidor: 125. ISBN: 9789170377488.
Nanna Johansson gör sitt bästa för att passa in i det svenska samhället. Hon nätdejtar, skriver konstruktiva tips på Moderaternas hemsida och svarar på Platsbankens annonser, men hur hon än gör blir det fel. Frågan är om det är hon som borde förändras, eller det samhälle som anser att kvinnor behöver särskilda tjejpennor och att feminister botas med kuk.
I sin fjärde bok Hur man botar en feminist går Nanna Johansson, med ett virrvarr av serier, collage, nedriga photoshoppningar och bildmaterial rikligt illustrerat i paint, till fullständigt respektlös attack mot näthatare, främlingsfientliga och ett allt mer tröttsamt patriarkat. Resultatet kan bara beskrivas som elakare och roligare än någonsin.
Förlagets beskrivning
Nanna Johansson
Nanna Johansson (född 1986) är en svensk serietecknare och poddprofil. Nanna Johansson finns på Twitter och Instagram.
Grattis på kvinnodagen då! Idag infaller den internationella kvinnodagen, en dag för att uppmärksamma kvinnors situation över hela världen. Jag tänkte passa på att tipsa om några böcker från det senaste årets läsning, böcker där kvinnors situation skildras på ett särskilt intressant sätt.
Musan
Musan av Jessie Burton är en bok som bland mycket annat handlar om skapande kvinnors villkor. Det är 30-tal i Spanien och Olive skapar häpnadsväckande, färgsprakande målningar som väver ihop hennes speciella relation till familjens hemhjälp med traditionella berättelser och myter. Det är betydelsefull konst. Men det räcker inte. Det krävs att målningarna tillskrivs en man för att de ska nå ut. Ser världen fortfarande ut såhär? Nja, kanske inte riktigt, men det är uppenbart att män och kvinnor inte har samma villkor. Alldeles för många kvinnor jobbar på, strävsamt, och krattar manegen åt män som sedan skuttar in och tar all cred och vinner alla fördelar. Jag ser det hela tiden i min egen närheten. Det är faktiskt så.
Musan av Jessie Burton
Vi kom över havet
Känner du till de japanska ”postorderbrudarna” som under 20-talet lurades till USA för att gifta sig med fattiga män, helt olika de män de sett på bild och fått lockande brev från? Jag hade ingen aning förrän jag läste Julie Otsukas makalösa och berörande kortroman, Vi kom över havet, om just dessa utnyttjade kvinnor. Boken har inslag av kärlek och lycka, humor och glädje, men är mest en bok om nöd, smärta, lidande, sorg. Och rasism. Otsukas roman levandegör bortglömda livsöden.
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Väggen
I Marlen Haushofers klassiker Väggen hamnar en kvinna bakom en osynlig vägg. Hon finner sig plötsligt avskärmad från resten av världen och lever isolerad i en alpstuga tillsammans med sin hund, ko och katt. Hon återgår till ett enkelt liv, nära naturen, och utan att bli störd av någon, ingen man, ingenting. Det är ett hårt och slitsamt liv och boken väcker många tankar om livet, vilket tempo vi väljer att ha i våra liv och vad vi väljer att göra med livet. Allt detta är frågor som kvinnor i alla tider tycks tampas med. Det här med att räcka till på alla fronter, ni kanske vet.
Väggen av Marlen Haushofer
5 noveller
Under året har jag läst flera riktigt bra noveller med mer eller mindre uttalat feministiskt fokus:
Elin WägnersDe blå silkesstrumporna, om en kvinna som vågar stå upp mot orättvisor och ojämlighet på sitt jobb.
Lappin och Lapinova av Virginia Woolf, en novell om en kvinna som gifter upp sig och försöker att hitta sin plats i sitt nya sociala sammanhang.
Vilhelm MobergsAvlägset mål, som handlar både om avlägsna mål under en vandring i Alperna, men ännu mer om det mål som väntar vid hemkonsten från alpresan: att komma hem och våga skaffa sig ett mer självständigt liv.
Rösten av Birgitta Stenberg som handlar om en ung kvinna som attraheras av den betydligt äldre föreläsaren på hennes universitetskurs. Och nä, maktförhållandena är inte riktigt som man kanske tror.
Blomman av Suzanne Brøgger, en novell om en kvinna som försöker att både vara den kvinna hon tror att hennes förälskelse vill ha och den självständiga och fria kvinna hon faktiskt är.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
