Kategorier
Lerin, Lars

7 resor, 9 liv

7 resor, 9 liv av Lars Lerin är en bok fylld med Lerins underbara akvareller från hans resor: stränder, landskap, hus, vykort, pooler, barer, hotellrum – allt blir lite mer intressant i Lerins tolkning. Betyg: 4+ katter av 5.

Lars Lerin är en av världens bästa akvarellmålare. Hans målningar har en häpnadsväckande detaljrikedom och han lyckas få till kontraster mellan ljus och mörker på ett sätt som få andra. Dessutom har han ett fantastiskt öga för intressanta motiv. I hans målningar kan obetydligheter bli någonting storartat. Det gäller inte minst hans naturmålningar som han blivit så känd och uppskattad för. I boken 7 resor, 9 liv ryms dock få naturmotiv. Här lyckas han istället måla fram typiska grekiska flerfamiljshus med vattentankar på taket, hotellkomplex med sina stora pooler, hotellrum med prydligt bäddade sängar, barer, egyptiska ökenlandskap och vykort, massor av vykort. När han besöker Shetland blir det en del natur – karga landskap, måsar, fårflockar och båtar, men i övrigt är det stad och byggnader, ofta väldigt ordinära hus som andas Mellanöstern eller Sydeuropa. Eller ett Sverige med persiska mattor som hänger på vädring.

Boken samlar resor från 80-talet och framåt. Det är kanske främst för akvarellerna man läser, men texterna är verkligen det som håller ihop boken och ger en känsla för hur målningarna uppkommit. Det är ofta stökiga resor där hektiskt målande varvas med för mycket alkohol. Andra resor är mer stillsamma. Oavsett vilket rör de sig nära det vanliga charterlivet med turistguidningar, ouzo och pooler. Det är inte speciellt spektakulärt eller äventyrligt, motiven är snarare igenkännbara och relaterbara. Lerin målar rakt upp och ner från vanliga gator på charterresmål och skapar vykort som liknar de vi alla har skickat eller fått någon gång på den tid då folk fortfarande skickade vykort. Ingenting känns speciellt tillrättalagt eller fixat, vilket jag kom på mig själv med att verkligen uppskatta i den här världen där så många influencers gör sitt bästa för att fixa perfekta flöden med sina sönderfiltrerade bilder. Lerins målningar har mer liv än allt sådant. Här finns liv och känsla, i bilderna, men också i de små poetiska texterna med Lerins humor och härliga självdistans. Det här är verkligen en underbar bok! Den passar särskilt bra att bläddra i dessa dagar, när resor känns mer avlägset än någonsin.

Utgivningsår: 2009.
Antal sidor: 278.
ISBN: 9789163343124.

Lars Lerin

Lars Lerin (född 1954) är en svensk konstnär och författare, bosatt i Värmland, där han också drivet museet Sandgrund. Han räknas som en av Nordens främsta akvarellister. Många av hans akvareller finns i hans böcker, t.ex. Naturlära, för vilken han förärades Augustpriset i kategorin årets svenska fackbok 2014. Lerin har också kommit att bli en TV-personlighet och omtyckt röst i radio. 2012 medverkade han i sin guddotters, Sara Broos, dokumentärfilm, För dig naken, som handlar om Lars Lerins sökande efter kärleken och hans förhållande till Manoel “Junior” Marques, som han är gift med sedan 2009.

Kategorier
Burton, Jessie

Musan

Musan av Jessie Burton är en fängslande berättelse om skapandets kraft och om kärlek och relationer i inbördeskrigets Spanien. Betyg: 5 fincor av 5.

Musan av Jessie Burton är en bok där två kvinnors livsöden vävs ihop och där konst, fylld med mystik, utgör länken. Jag började läsa den här boken under min påskledighet och kunde knappt lägga den ifrån mig. Det var länge sedan jag läste något så bladvändande och härligt.

Musan handlar om Olive, som precis har lämnat London tillsammans med sina föräldrar och slagit sig ned på den spanska landsbygden. Modern är deprimerad, pappan upptagen med sitt och med en affär på sidan av. Det är inte en harmonisk och lycklig familj. För Olive är det dock något i landskapet och atmosfären som verkligen drabbar henne och hon uppfylls av en kreativitet och skaparlust som hon aldrig tidigare har upplevt. I sitt rum målar hon häpnadsväckande tavlor, men hon gör det med insikten om att hennes pappa, konsthandlaren, och knappast någon annan heller, aldrig skulle förstå dem om det blev känt att det var hon som var konstnären. Det är 30-tal och som kvinna räcker det inte att vara duktig – för att bli en betydande konstnär måste du vara man.

En ung kvinna från trakten och hennes bror kommer till familjen. Kvinnan, Therese, blir deras hemhjälp, och brodern, Isaac, hjälper också till med sysslor kring huset, även om han mest är upptagen på annat håll, med kampen. Snart ska det Spanska inbördeskriget skörda sina offer, men än så länge pyr det mest under ytan. Isaac hör till vänstern och delar med sig av upprörande skildringar av våld och förtryck. Olive dras till Isaac, blir förälskad och förtrollad. På samma sätt dras Therese till Olive. Hennes vänskap till den här unga kvinna, med Vogue-magasin och magiska tavlor, blir en betydande person för henne, vars bakgrund som halvt romsk annars inte har gett henne någon högre status i samhället. Hon vill vara med Olive, hjälpa Olive, göra allt hon kan för Olive. Vid ett tillfälle gör hon något som kommer att bli ödesdigert: hon ser till att en av Olives tavlor kommer ut till allmän beskådan under sin brors namn. Hennes tanke är att Olive ska stå upp för sig själv och erkänna att tavlan egentligen är målad av henne, men det blir inte som hon trott. Olive verkar tvärtom tycka att det passar bra att hennes målningar får komma ut i världen under en annans namn. Hon ser det som den möjlighet hon har att nå ut. Tavlor säljs och Isaac tar emot pengarna, som till stor del hamnar i kassan hos hans partikamrater. På ett paradoxalt sätt känner sig Isaac utnyttjad av Olive, som använder hans namn för egna syften, och en spricka uppstår mellan dem, men Olive är förblindad och kör på med sitt.

Trettio år senare börjar Odelle, en ung kvinna med ursprung i den forna brittiska kolonin Trinidad, ett nytt arbete på ett galleri i London. Hennes närmsta chef är en excentriska Marjorie Quick, som verkligen tar henne under sina vingar och uppmuntrar Odelle i hennes skapande, skrivande. Snart lär hon också känna en ung man, som börjar uppvakta henne. Det visar sig att han har fått en häpnadsväckande tavla i arv och nu tar han den med sig till galleriet, bland annat som en förevändning för att kunna träffa Odelle. Tavlan är målad av en okänd konstnär, men när galleriägaren får se den blir han förstummad. När Marjorie får se den blir hon helt ur balans och blir uppenbart drabbad på ett mer personligt plan. Kan tavlan vara en äkta Isaac Robles-målning? Och vad har Marjorie i sådant fall för koppling till den?

Musan är en spännande berättelse med flera lager. Det är frestande att sträckläsa och låta historien veckla ut sig, förklara mer kring målningens uppkomst och hur den hamnat hos en ung man i London. Berättelserna från 30- och 60-talen berättas parallellt och som läsare förstår man därför hela tiden mer än vad Odelle gör i sin del av boken. Ändå lyckade boken överraska mig in i det sista. Jag tyckte verkligen att det var spännande att läsa mer om tavlan och konstnärskapet bakom, kanske för att jag själv är väldigt intresserad av konst och verkligen är förtjust i berättelser där stark konst har en stor del av handlingen. Boken ger en levande skildring av skaparlust och konstens kraft, vilket är väldigt härligt. Sedan blir det såklart lite extra spännande när mycket kring det viktigaste konstverket i Musan är mystiskt och spännande. Ska Olive få upprättelse? Ska Odelle lista ut hur allt hänger ihop?

Samtidigt är det verkligen ingen äventyrsberättelse på det sättet utan en bok som framför allt fokuserar på människor och den kraft som håller dem samman: vänskap, kärlek. För att inte tala om det som sliter dem isär: svek, lögner. Ibland kanske berättelsen svävar iväg lite väl och blir övertydlig när det gäller detta, men jag har ingenting emot det. Jag blev helt uppslukad av Musan och tycker att det är en riktigt, riktigt bra bok.

Musan av Jessie Burton
Musan av Jessie Burton

Jag tror han ville att jag skulle bli imponerad av det faktum att han hade en MG, men det betydde inte ett skvatt för mig när jag väl hade fått syn på tavlan i bagageutrymmet. Den var inte stor, och inte ramad. Motivet var inte särskilt märkvärdigt, men heller inte helt lätt att tolka – en flicka, med en annan flickas avhuggna huvud i händerna vid ena sidan i målningen, och vid den andra ett lejon sittande på hasorna, inför det dödande språnget. Bildspråket andades fabel.

Trots en lätt förvanskning på grund av den orangea gatlyktan över oss påminde färgerna i bakgrunden om ett hovporträtt från renässansen – den där anhopningen av åkrar som lapptäcken i alla möjliga gula och gröna nyanser, och något som såg ut som ett vitt litet slott. Himlen ovanför var mörkare och mindre diskret; det låg något mardrömslikt över dess blåslagna indigotoner. Tavlan fick mig omedelbart att tänka på motsatser – flickorna mot lejonet, tillsammans inför sin olycka. Men den hade en säregen finess bortom den vackra färgpaletten – ett svårfångat fenomen som gjorde tavlan så tilltalande.

»Vad tycker du?« frågade Lawrie. Utan den starka köksbelysningen såg hans ansikte mildare ut.

»Jag? Jag är en enkel maskinskriverska«, sa jag

Ur Musan av Jessie Burton

Originalets titel: The Muse (engelska).
Översättare: Birgitta W. Augustsson.
Utgivningsår: 2016 (första brittiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Modernista), 2018 (den här pocketutgåvan, Louise Bäckelin förlag).
Antal sidor: 397.
ISBN: 9789177016014, 9789177990215.
Andra som läst: Beas bokhylla, Bokstaden, dagenbok.com, Johannas deckarhörna, Och dagarna går….

England, 1967. Odelle Bastien har haft svårt att etablera sig i London sedan hon flyttade från Trinidad fem år tidigare. Men plötsligt har hon erbjudits jobb som sekreterare till den glamourösa galleristen Marjorie Quick.

Genom Marjories vänskap blir Odelle medveten om en potential hos sig själv som hon inte trodde fanns. Ändå förblir Marjorie ett mysterium för henne. Och i ännu högre grad när ett stort, försvunnet konstverk som också det bär på en hemlig berättelse en dag levereras till galleriet.

Spanien, 1936. Olive Schloss, dotter till en berömd konst- handlare, är en ung kvinna som på allvar börjat utforska sina ambitioner. Till hennes familjs sköra paradis anländer en dag den revolutionäre konstnären Isaac Robles och dennes halvsyster Teresa med explosiva, förödande konsekvenser…

Musan är en roman om två kvinnor i olika tider. En magnifik, fängslande historia om ambition, identitet, kärlek och besatthet. Musan, uppföljaren till Jessie Burtons debutroman, bästsäljaren Miniatyrmakaren har hyllats av kritiker och läsare världen över.

(förlagets beskrivning)

Jessie Burton

Jessie Burton (född 1982) är en brittisk författare som har gjort stor succé med debutromanen The Miniaturist (Miniatyrmakaren) från 2014. Burtons senaste roman för vuxna är The Muse (Musan). Jessie Burton har en hemsida och instagrammar under @jesskatbee.

Kategorier
Hustvedt, Siri

Vad jag älskade

Vad jag älskade av Siri Hustvedt är en roman där läsaren får följa konsthistorikern Leo Hertzberg genom livet. Det är en vemodig berättelse om att hantera förluster. Betyg: 4 miniatyrhus av 5.

Vad jag älskade av Siri Hustvedt
Vad jag älskade av Siri Hustvedt

I Vad jag älskade av Siri Hustvedt får läsaren följa konsthistorikern Leo Hertzberg genom livet. När han träffar konstnären Bill Wechsler blir det början början på en djup vänskap mellan dem och så småningom mellan deras respektive familjer. Av en slump kommer Leo och Bill att bli föräldrar ungefär samtidigt och de får en varsin son, Matthew och Mark. Det idylliska familjelivet slås dock i spillror när Leo och hans fru Erica förlorar Matt i en olycka. Den tragiska händelsen sliter också isär deras relation och Erica lämnar hemmet i New York. Leo och Erica kommer aldrig att förlora de starka band som de har mellan sig, men äktenskapet är i praktiken över och Bill och hans familj blir plötsligt än mer betydelsefulla i Leos liv. Det gäller inte minst Mark, som börjar tillbringa en hel del tid hos Leo. Mark är bara en liten pojke, men han växer upp och börjar slå sig loss och skapa ett eget liv. Längs vägen börjar Leo mer och mer motvilligt inse att Mark döljer saker och att han har mörka sidor. Både Leo och Marks föräldrar gör vad de kan för att hålla honom kvar, men det verkar oundvikligt att gå mot fler förluster.

Vad jag älskade är en lång bok där man som läsare får gå vid Leos sida och följa honom i det som händer honom och hur allt som händer och sker oundvikligen puttar honom i olika riktningar. Det finns ett sorgligt stråk genom hela boken och Leo framstår som en person vars liv liksom utsätter honom för saker och ting, han verkar inte kunna eller vilja påverka något eller sätta ner foten. Ofta är det frustrerande att följa Leo. Som läsare vill man bara att det ska gå honom väl, men ingenting i texten bygger upp någon förväntan om att saker och ting ska fall på plats eller att hans liv kan bli helt lyckligt. Det finns någonting vemodigt och berörande i den här berättelsen och jag tyckte riktigt mycket om den. På ett sätt kan jag tycka att boken är alldeles för lång (det har åtminstone tagit mig väldigt lång tid att läsa ut den!), men jag tänker samtidigt att det är ett bra grepp av författaren. Det här är en bok där själva tanken är att skildra ett liv och då måste berättelsen också få ta plats.

Vad jag älskade av Siri Hustvedt
Vad jag älskade av Siri Hustvedt

Vad jag älskade

Översättare: Ulla Roseen.
Originalets titel: What I loved (amerikanska).
Utgivningsår: 2003 (första amerikanska utgåvan, Hodder & Stoughton), 2004 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2009 (den här pocketutgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 432.
ISBN: 978-91-1-302168-3, 91-1-301092-1.
Andras röster: Dagensbok.com, Den långsamma bloggen, Litterarum.

Siri Hustvedt

Siri Hustvedt (född 1955) är en amerikansk författare (med norska föräldrar, om någon funderar över efternamnet). Hustvedt debuterade 1983 med en poesisamlingen Reading to you, men fick sitt stora internationella genombrott med Vad jag älskade (What I loved) 2003. Hustvedt har också disputerat i engelska. Siri Hustvedt har en hemsida.

Förlagets beskrivning

“Konsthistorikern Leo Hertzberg upptäcker en fantastisk målning av en okänd konstnär på ett galleri i New York. Han köper tavlan och spårar upp dess skapare, Bill Weschler. Detta blir inledningen till en livslång vänskap.

Leos berättelse, som spänner över tjugofem år, följer den växande vänskapen mellan hans egen familj och Bills – genom deras nästan jämngamla söners födelse, upplösningen av Bills första äktenskap och de lyckliga åren under hans andra, när de två familjerna bor i samma hus i SoHo och gemensamt hyr ett hus i Vermont under ferierna. Men banden mellan dem och deras hustrur spänns till det yttersta när de drabbas av en svår tragedi, och därtill kommer ett skändligt dubbelspel vars destruktiva konsekvenser de först sent inser.

Alltmedan känslan av annalkande hot tilltar ges här ett lysande porträtt av en konstnär. Men Siri Hustvedt skildrar framför allt nära relationer – mellan föräldrar och barn, äkta makar och syskon. Vad jag älskade är ett fascinerande studium i kärlek, förlust och svek.”

Kategorier
-

Katt people, Like a horse och djur i mitt liv

Jag har alltid älskat (päls)djur. Den största lyckan i livet var när en kattunge välkomnades till familjen när jag var 7 år.

Katt <3 <3 <3 <3 <3
Katt <3 <3 <3 <3 <3

Katter var livet för mig, men egentligen fick alla djur, vilda som tama, mitt hjärta att banka (och gör det fortfarande). Så småningom blev hästar allt. När jag har rensat bland gamla skolböcker och teckningar så har jag själv blivit förvånad över att hästarna tydligen upptog mycket av min värld. En del kids ritar hjärtan runt namn på den de är (avstånds)förälskad i. Själv präntade jag ner namnen på ridskolans hästar varhelst det gick att skriva ner eller rista in något.  Under mina år som tweenie på 90-talet var jag egentligen mycket ointresserad av Nick i Backstreet boys eller tjejerna i Spice girls. Jag brydde mig bara, bara om ponnyer!

Ponnyer!
Ponnyer!

Ironiskt nog utvecklade jag med tiden pälsdjursallergi. Nu är det i och för sig inte en speciellt jobbig allergi för min del. Jag blir inte snuvig och det kliar inte i ögonen, så det är egentligen inget som helst problem att gosa med katter eller ponnyer. Däremot förstår jag innerst inne att det vore en dum idé att skaffa husdjur och behöva leva i en miljö med en massa allergener överallt. Det finns med andra ord inga husdjur i mitt hem.

Däremot är det ett helt vanligt scenario att jag oavsett löppass stannar och klappar på friluftsmuseets hästar, som går och betar precis vid elljusspåret där jag bor. Jag kan helt skamlöst lyfta upp grannens katt om den går omkring på gården och verkar okej med att bli upplyft. Min garderob innehåller så mycket kläder med djurprints att jag har kollegor som kallar mig för crazy cat lady (det kanske också spelar in att jag svarade “JA, JAG VILL HA ALLA!!!” när en kollega frågade om jag var intresserad av att köpa någon av hans kattungar (jag var också tvungen att förtydliga att jag omöjligen kan ha katt. snyft.)). Jag älskar djur. <3

Det här börjar bli ett långt inlägg om just ingenting som har med böcker att göra, men det jag skulle komma fram till är att jag kommer att ha vägarna förbi Stockholm vid något tillfälle i sommar och då är jag verkligen sugen på att gå på Fotografiska och se utställningen Like a horse , vilket alltså är en fotoutställning som skildrar relationen mellan människor och hästar. Bokanknytningen 😉 är att det i samband med utställningen också har getts ut en bok med samma namn. Om det inte vore för att kvoten av coffeetableböcker verkar vara uppfylld här hemma så skulle jag vilja ha ett exemplar. Finns det något mäktigare och vackrare djur än hästar?! <3 De är verkligen tacksamma fotomodeller. Titta bara!

Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson
Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson

Katter då? Jo, det finns naturligtvis ett närmast oändligt antal böcker om katter! En relativt nyutkommen (nåja, den kom i januari) är Katt people, som är en fotobok om ett antal kattmänniskor och deras relation till katter. Den ska jag definitivt låna på bibblan snart! Jag känner på mig att den kommer att framkalla igenkänning, sorgsenhet och en massa andra känslor.

Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe
Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe

Kategorier
-

5 böcker med konst i en av rollerna

Finns det böcker med konst i någon av birollerna (eller huvudrollerna?). Ja, absolut! Det finns helt tydligt författare som har blivit så djupt berörda av konst att de också har velat skildra en del av den fascinationen i sina böcker. Här kommer tips där målningar spelar en stor roll!

En av mina självklara favoriter på temat är Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Det är en fantastisk bok om två systrar som har förlorar sin morbror. Året är 1987 och morbrodern har dött i aids, men det är något som ingen vill prata högt om. Morbrodern, som var en etablerad och mycket uppskattad konstnär, lämnar bland annat efter sig en del konst, som nu rusar i värde. Det porträtt som han har målat av de två systrarna får flytta in i ett bankfack, dit systrarna får gå när de vill titta på sin tavla. När allt runt omkring är rörigt och sorgtyngt och när den äldre av systrarna är på väg att börja high school och skaffa sig ett eget liv, så blir sittningarna i bankfacket på sätt och vis den enda mötesplats de har, trots att de alltid är där var och en för sig. Det finns otroligt mycket att tycka om i den här boken, för det är en oerhört fint fångad skildring av hur det kan vara att lämna barndomen bakom sig och det är även en väldigt fin bok om systerskap, familjehemligheter och sorg. Och på något sätt är det som att tavlan får liv i berättelsen och finns framför mig som läsare.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

En annan bok där en viss tavla är helt central är tegelstenen Steglitsan av Donna Tartt. I bokens början befinner sig huvudpersonen, Theo, på Metropolitan museum of art när museet plötsligt skakas av ett terrordåd. Han kommer att förlora sin mamma och hela livet slås på så sätt i spillror. Själv klarar han sig därifrån och med sig har han det ovärderliga konstverket Steglitsan, som han sedan kommer att bära med sig genom livet. Jag tycker att Steglitsan är en alldeles, alldeles för lång bok, men det finns delar i den som är helt briljanta och trots att det var länge sedan jag läste den här boken, så tänker jag fortfarande på den ibland – och det är ju ett gott betyg! Något av det som berörde mig mest med den här boken var just berättelsen om tavlan och hur den drabbar och påverkar alla om kommer i dess väg. Tartt lyckas på ett oerhört fint sätt berätta om hur konst kan bygga broar över tid och rum och påverka oss.

Steglitsan av Donna Tartt
Steglitsan av Donna Tartt

En bok som kanske inte handlar om en specifik tavla, men som ändå berör konst och som dessutom råkar vara en av mina favoritböcker 🙂 är Aftonland av Therese Bohman. Boken följer Karolina som är nyseparerad och som arbetar som professor i konsthistoria. Hon har precis börjat handleda en doktorand som har ett provocerande stort självförtroende. Nu menar han att han har gjort årets scoop – han har upptäckt ett viktigt konstnärskap som kommer att rita om svensk konsthistoria. För Karolina handlar livet ganska mycket om att hitta tillbaka till ett liv utan tvåsamhet, vilket också leder in henne på funderingar över vad hon egentligen kommer att lämna efter sig här i världen, hon som inte har fått några barn. Aftonland är en helt fantastisk bok, om ni frågar mig. En av de bästa sakerna är att Karolina är så befriande annorlunda jämfört med så många andra kvinnor i liknande romaner. Hon är inget offer, ingen stackare, men inte heller är hon ett geni utan fläckar – hon är både mänsklig och gör misstag, gör fel och gör bort sig. Boken är dessutom förvånansvärt rolig, inte minst för att doktoranden är en så komisk sprätt och för att Bohman skriver så träffande om lunken i universitetets korridorer och om akademikernas manér. Och det där förbisedda konstnärskapet, scoopet…

Aftonland av Therese Bohman
Aftonland av Therese Bohman

En bok som verkligen handlar om en tavla är Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier. Den här boken var lite av en bestseller när den kom ut första gången 2002. Boken följer Griet, som arbetar som hembiträde åt konstnären Vermeer och som kommer att få sitta modell för målningen Flicka med pärlörhänge. Vermeers fru är inte nöjd över arrangemanget. Jag tycker väl inte själv att det är en krossande bra bok, men läsvärd är den! Särskilt om man vill få en liten dos 1600-tal och läsa en fiktiv berättelse om en känd målnings tillkomst.

Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier
Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier

Slutligen skulle jag vilja tipsa om en novell: Stamtavla av Karin Ström. Huvudpersonen i Stamtavla har alltid haft lite svårt för sin uppmärksamhetstörstande syster, men sedan hittar hon sin egen arena: konstvärlden. Och då slår även systern igenom som konstnär… Det är en insiktsfull och fint skriven berättelse om svårigheterna att förhålla sig till sina syskon.

Stamtavla av Karin Ström
Stamtavla av Karin Ström