Kategorier
Moberg, Vilhelm

Din stund på jorden

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg är en otroligt tänkvärd och fin bok om att se tillbaka på livet. Vad gör du av din stund på jorden? Betyg: 5 kaniner av 5.

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg är en av Mobergs sista böcker. När den kom till var Moberg i 65-årsåldern och hans Utvandrarsvit var avslutad. Det är lätt att tänka sig att Moberg vid den tiden hade anledning att blicka bakåt och fundera över sitt livsverk. Det är också med den vemodiga tonen han berättar Din stund på jorden.

Boken kretsar kring svenskamerikanen Albert Carlson, som nu har avslutat de affärer han har ägnat sig åt i yrkeslivet. Trots att han aldrig tänkte bli affärsman var det precis det han blev. En hel del annat fick stå tillbaka. Nu sitter han på ett hotellrum i Kalifornien och funderar på sitt liv: fruar har blivit exfruar, barn har blivit vuxna och han förefaller inte vara speciellt djupt engagerad i deras liv. Nu räknar han sina slantar och försöker att få sin nya pensionärstillvaro att gå ihop.

Men mest av allt rör sig tankarna mot hemtrakten, så om det kanske blir för många som utvandrat. Han minns sin uppväxt i småländska Bjurbäcken, högt och lågt, ljust och mörkt: första kärleken, bedrövelsen när hans kaninungar blev tagna av familjens jakthund och mycket annat. Alldeles särskilt rör sig tankarna mot storebror Sigfrid, som tog värvning och kom hem helt förändrad, dödssjuk. Sigfrids stund på jorden blev väldigt kort. Varför? Arvid minns tillbaka till detta sorgliga och den hemlighet som mörkades under många år.

Din stund på jorden är en lågmäld och vemodig tillbakablick på ett liv som blev vad det blev och de människor och platser som förlorats längs vägen. Jag läste och blev alldeles berörd. Ett liv kan bli så kort. Vad gör du med just din stund?

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Uppläsare: Iwar Wiklander.
Utgivningsår: 1963 (första utgåvan, Bonniers), 1996 (den här Radioföljetongen, producerad av Inga Rexed för Sveriges radio), 2012 (nyutgåvan på bilden, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 299 (ca 11 h lyssning).
ISBN: 9789100566975, 9789174295047.

Vilhelm Moberg flyttade från sin småländska hembygd redan när han var några och tjugo, men i sitt författarskap lämnade han den aldrig. De romaner som utspelas bortom Värendsbygden handlar nästan alltid om längtan tillbaka dit, till jorden, till ursprunget.Din stund på jorden (1963) kan läsas som ett avsked till den utvandrarvärld som sysselsatte Moberg i över tio år. Affärsmannen och svenskamerikanen Albert Carlson sitter i början av sextiotalet på ett hotellrum i Kalifornien och försöker få syn på sitt eget liv. Bruset från Stilla havet blandas i hans fantasi med sorlet från Bjurbäcken intill fädernehemmet, och Carlson minns sin älskade storebror Sigfrid som dog när han var pojke. Broderns uppmaning att ta väl vara på livet, på ”din stund på jorden”, blir romanens sorgsna credo.

Förlagets beskrivning

Vilhelm Moberg

Vilhelm Moberg (1898–1973) var en svensk författare, känd för bland annat Utvandrarböckerna, som brukar hållas för några av de viktigaste verken i den moderna svenska litteraturen.

Kategorier
Haushofer, Marlen

Väggen

Väggen av Marlen Haushofer är en lågmäld, tidlös och tänkvärd berättelse om en kvinna som plötsligt inser att hon lever ensam bakom en vägg och som återgår till ett enkelt liv, nära naturen. Betyg: 4+ kossor av 5.

Väggen av Marlen Haushofer är en modern klassiker och en tidlös berättelse om en kvinna som plötsligt inser att hon befinner sig bakom en osynlig vägg. Hon befinner sig i en jaktstuga i Alperna när hennes lilla stuga plötsligt blir avskärmad. På andra sidan väggen verkar allt liv ha förstenats och dött. Kvinnan gör ingen ansats att gräva sig ut eller att forcera väggen på något sätt. Istället börjar hon bruka jorden och göra det mesta av de små resurser hon har.

Hennes enda sällskap är hunden Lo samt en katt och en ko som också visar sig ha hamnat på hennes sida väggen. Hon månar verkligen om sina djur och de lever i ett ömsesidigt beroende.

Boken är skriven som en redogörelse som kvinnan gör ett par år efter det att hon först hamnade bakom väggen. Den är skriven i ett enda flöde och har ingen kapitelindelning. Inledningsvis tyckte jag att det var lite jobbigt att inte få några naturliga pausställen under läsningens gång, men jag vande mig snart och jag gillar också det här stilistiska greppet. Kvinnans tillvaro är klaustrofobisk och det är också texten, på sätt och vis.

Berättelsen lunkar på. Det antyds att något dramatiskt ska hända, men det är inte det som är berättelsens driv. Istället är det kvinnan och hennes dagliga slit som utgör hela handlingen. Det är lågmält, men ändå effektivt. Under läsningens gång hinner boken verkligen väcka många tankar om livet, livets tempo och vad vi väljer att göra med våra liv.

Trots att Väggen är en långsam berättelse och trots att den till stora delar har en märklig avsaknad av dramatik, så är det en bok som suger tag. Läser man den här boken vid rätt tillfälle i livet så tror jag verkligen att den kan ge en puff i en ny riktning. Vi läste den här boken i min bokcirkel och den gången råkade det vara mitt bokval. Inför bokcirkelträffen tänkte jag att jag kanske hade prackat på mina kompisar en riktigt seg och impopulär bok. Till min förvåning gav samtliga något av de högsta betygen till Väggen. Det här verkar vara en bok som många på något sätt kan relatera till eller känna något särskilt för. Det känns verkligen som kännetecknande för en riktig klassiker. 

Idag är det den femte november och jag börja skriva på min redogörelse. Jag kommer att skriva ner allt så detaljerat jag kan. Egentligen vet jag inte om det är den femte november idag. Under vintern som gått har flera dagar försvunnit; och jag vet inte ens vilken dag det är. Men jag tror inte det är särskilt viktigt. Jag har bara korta anteckningar att luta mig mot; korta eftersom jag ju aldrig planerat att skriva den här redogörelsen, och jag är rädd att mycket av det jag minns är annorlunda mot hur det verkligen var.

Ur Väggen av Marlen Haushofer i översättning av Rebecca Lindskog
Väggen av Marlen Haushofer
Väggen av Marlen Haushofer

Originalets titel: Die Wand (tyska).
Översättare: Rebecca Lindskog.
Utgivningsår: 1963 (första österrikiska utgåvan), 1988 (första svenska utgåvan i översättning av Per Erik Wahlund), 2014 (den här nyöversättningen av Rebecca Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog).
Antal sidor: 255.
ISBN: 9789186905224, 9789186905422.
Andra som läst: Bokföring enligt Monika, Booksessed, dagensbok.com, Litteraturkvalster & Småtankar.

En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött – djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom?

I sin mångbottnade klassiker, beskriver Haushofer en kvinnas hårda och spännande kamp för att överleva. Väggen, som filmatiserades 2012 och blev en stor succé i Europa, utkommer nu i nyöversättning som första bok i Thorén & Lindskogs moderna klassikerserie.

Marlen Haushofer föddes 1920 i Frauenstein i Österrike. Hon skrev ett femtontal romaner och novellsamlingar, där Väggen intar en central plats. Hon dog 1970 och älskas idag av läsare i Sverige och över hela världen.

Förlagets beskrivning

Marlen Haushofer

Marlen Haushofer (1920–1970) var en österrikisk författare som bland annat är känd för romanen Väggen, som också har filmatiserats.

Kategorier
Gidlund, Kristian

I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början

I kroppen min av Kristian Gidlund är bland det mest berörande och fina jag läst; En bok om att drabbas av cancer, men framför allt en bok om livet och en bok skriven av någon som verkligen kunde skriva. Och det blev inga fler böcker än såhär! Betyg: 5 vilda hingstar av 5.

I kroppen min av Kristian Gidlund är Gidlunds självbiografi och en bok där han berättar rakt, öppet och smärtsamt om sin sista tid i livet. Gidlund var redan känd som trummis i popbandet Sugarplum Fairy och som journalist när han drabbade av magcancer och började berätta öppet om detta i en blogg med samma namn som boken. Snart berördes hela Sverige av hans historia och så småningom kom bloggen att bli till den här boken.

I kroppen min består i praktiken av två delar och hela tiden är den skriven och berättad i stunden. Ingenting är tillrättalagt eller filtrerat i efterhand; När Gidlund berättar om smärtan och ångesten att behandlas med cellgifter förmedlar han precis de känslor och tankar han hade då. Det gör det omöjligt att värja sig. Jag har ingen egen erfarenhet av cancer (jag är mycket tacksam för detta) och ingen jag känner som själv har upplevt en cancerbehandling har velat berätta något om den. I den här boken berättar Gidlund om det slag som han måste ge sig ut i: kroppen ska brytas ned med gifter för att förhoppningsvis få de tumörer han bär på att minska. Jag har aldrig trott att en cancerbehandling är en enkel behandling, men Gidlund gör verkligen att man som läsare förstår vidden av den.

Den första delen av boken behandlar den första tiden efter diagnosen. Det planeras för cellgiftsbehandlingar, en svår operation och uppföljande cellgiftsbehandlingar. Ingen kan lämna några som helst garantier om någonting. Kristian börjar städa undan sitt liv, vill göra det enkelt för sina anhöriga, och han skriver ett brev ifall det värsta skulle hända. Det värsta händer inte. Efter en lång och omtumlande behandling kommer Gidlund ut på andra sidan, för alltid förändrad, inte bara genom det ärr som löper tvärs över magen, utan också själsligt, men behandlingen blir faktiskt lyckosam. Bloggen, som han har använt som en ventil, en yta där han har kunnat skriva av sig, fyller inte längre någon funktion och stängs ned.

Sedan börjar del två. Cancern är tillbaka och Kristian börjar åter skriva. Den här gången finns det ingen behandling. Nu återstår vård i livets slutskede.

Det här är ingen lättsam bok, inte alls. Det är ledsamt, smärtsamt, sorgligt och mörkt. Ändå är det en bok som i mångt och mycket genomsyras av livslust. Det är inte en bok om rädslan för döden så mycket som en bok om sorgen över att mista livet. I bokens första del sörjer Gidlund sin förlorade sommar, sommaren då han skulle ha varit på resor och äventyr, men som istället kom att ägnas åt cancerbehandlingen. I del två finns inte längre några framtida äventyr att uppleva, inte här i alla fall. Gidlund sörjer över att mista de han älskar, över att försätta de han älskar i sorg och, inte minst, över de barn han inte hunnit få.

Det gör så ont att läsa den här boken. Det är så mycket liv som inte fick chansen att bli av och Gidlund är fantastisk på att skriva om just det.

Jag kan erkänna att jag innan jag öppnade den här boken tänkte att det säkert skulle vara en stark berättelse, men kanske inte en stark “litteratur”. Vad fel jag hade! Gidlund hade verkligen berättandets gåva. Han skriver vackert, säkert och trots att boken är baserad på en blogg, där varje inlägg, d.v.s. kapitel, är skrivet där och då, så utgör de verkligen en helhet. Det finns återkommande bilder som Gidlund väljer att skriva om. Inte minst återkommer han ofta till hästarna, hästarna som ger honom kraft och styrka, men som också är viktiga symboler för honom när han beskriver sin sjukdom. Alla de här fina stilistiska grepp gör att boken känns mycket mer som en roman än som en blogg. Hjärtat går sönder när jag tänker på att det här fick bli Gidlund enda bok (bortsett från en textsamling som gavs ut postumt).

I kroppen min är det starkaste och finaste jag läst på länge. Livet alltså. För en del blir livet alldeles för kort.

Det har nu gått tio dagar.

Jag skulle alltså kunna göra det enkelt för mig. Jag skulle kunna låtsas att jag inte har städat lägenheten så att mamma och pappa slipper. Skulle kunna låtsas att jag inte har varit borta med grovsoporna, att jag inte har burit ut sexhundra kilo Dagens Nyheter till pappersinsamlingen. Och jag skulle kunna låtsas att jag inte har tömt kylskåpet och rensat ur frysen. Jag skulle kunna låtsas att jag inte ångrade mig på vägen till kassan med den där fina skjortan, för att det kändes som att det var ett onödigt köp. Och jag skulle kunna behålla det som en hemlighet, att jag inte började med den där boken, för att jag vet att jag inte kommer ratt hinna läsa klart den.

Jag har alltid haft svårt för att lämna saker halvfärdiga.

Ur I kroppen min av Kristian Gidlund
I kroppen min av Kristian Gidlund
I kroppen min av Kristian Gidlund

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Bokförlaget Forum), 2013 (den här pocketutgåvan, Månpocket).
Antal sidor: 330.
ISBN: 9789137140520, 9789175032450.

I mars 2011 fick Kristian Gidlund sin första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta magcancern. Han började skriva en blogg, I kroppen min. Ett halvår senare såg det ut som om behandlingen hade lyckats. Men i augusti 2012 hade cancern kommit tillbaka och visade sig vara obotlig. De starkt berörande texterna i Kristians blogg blir nu bok.

“Jag fick beskedet på en torsdag, strax innan jag skulle äta pannkakor. Men det började långt innan dess. Så klart. Jag ska försöka berätta. Jag ska försöka. Och redan där misslyckas jag. Har skrivit och raderat alldeles för länge nu. Det här är nog en självisk bok. Skapad av mig själv. För mig själv. Och om du vill läsa får du gärna göra det. Men det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Som jag måste leva med. Jag hade tänkt berätta hur allt började, hur jag har tänkt sedan den där torsdagen. Jag hade tänkt berätta om vilka känslor som har osat, fräst och dundrat inom mig. Men jag orkar inte vara saklig. Inte vara föredömligt dramaturgisk i berättandet. Inte nu. Kanske senare.Men det finns något som jag måste berätta. Och om det upprör någon att det var på det här viset som ni fick reda på det, så är jag ledsen för det. Förlåt. Men ingen är mer upprörd över det här än jag. Jag lovar. Det finns något som jag måste berätta. Jag har cancer. Allting har förändrats. I morgon börjar min cellgiftsbehandling. Och den där torsdagen åt jag mina pannkakor kalla.”

Förlagets beskrivning

Kristian Gidlund

Kristian Gidlund (1983 – 2013) var en svensk musiker och journalist. Han berörde hela Sverige när han drabbades av cancer i magsäcken och valde att berätta om det öppet i bloggen I kroppen min, i flertalet intervjuer och i Sommar i P1. Bloggen finns utgiven i bokform och finns också i en specialutgåva som även innehåller foton av fotografen Emma Svensson, foton som också visats på en utställning i juni 2013. Gidlunds samlade texter finns samlade i boken Mot monsunens hjärta, som gavs ut postumt 2014.

Kategorier
Cusk, Rachel

Konturer

Konturer av Rachel Cusk är en roman där en kvinnas livshistoria berättas mellan raderna medan andra håller låda om livet, kärleken och spruckna förhållande. En intressant introduktion till resten av trilogin, men inte så mycket till bok när man läser den ensam. Betyg: 3 båtutflykter av 5.

Konturer av Rachel Cusk inleds på ett flyg där huvudpersonen, Faye, hamnar bredvid en främmande man som plötsligt börjar berätta sitt livs historia. De är båda på väg till Aten, där Faye ska undervisa i skrivande. Den främmande mannen är bara den första i en lång rad människor som vill öppna sig för Faye och prata om livet, kärleken och spruckna relationer. Det är slående hur få som visar något intresse eller ställer någon fråga till Faye själv. Hon blir en lyssnare, som endast skildras mellan raderna, filtrerat genom andras monologer. Det är intressant uppbyggt och det känns också träffande beskrivet. Har vi inte alla träffat dessa pladdrande och självupptagna människor som suger åt sig allt i ett samtal och förvandlar det till en monolog? Personer som lyckas få alla ingångar och trådar att riktas mot dem själva, personer som inte kommer på tanken att visa den andre någon nyfikenhet eller intresse.

Som titeln antyder är det bara konturerna av Faye som ritas upp i den här romanen. Resten fylls säkerligen i i de övriga delarna i trilogin: Transit och Kudos. Det är intressant och modigt uppbyggt, att låta historien växa fram såhär långsamt och uttänkt. Samtidigt känner jag mig lite besviken. Rachel Cusks trilogi om Faye har hyllats unisont och jag hade väntat mig mer, trott att Konturer skulle stå mer för sig själv och fungera bättre som roman än vad den faktiskt gör. Jag tror säkert att trilogin som helhet kan vara riktigt mäktig, men Konturer känns mest som en lång, lång inledning till något större. Något för den tålmodige.

Innan jag lämnade landet åt jag lunch på en klubb inne i London, inviterad av en miljardär som man försäkrat mig höll på sina liberala principer. Han satt i sin uppknäppta skjorta och pratade om den programvara han utvecklade för att hjälpa organisationer att identifiera vilka i personalen som mest sannolikt skulle bestjäla och förråda dem framöver. Tanken var att vi skulle diskutera ett litterärt magasin som han funderade på att lansera: dessvärre var jag tvungen att bryta upp innan vi hann komma till saken. Han insisterade på att stå för en taxi till flygplatsen, vilket kom väl till pass eftersom jag var sent ute och min resväska var tung.

Ur Konturer av Rachel Cusk

Originalets titel: Outline (engelska).
Översättare: Rebecca Alsberg.
Utgivningsår: 2014 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Läs även: Transit, Kudos.
Antal sidor: 200.
ISBN: 9789100172213.

Faye åker till Aten för att undervisa. Under några infernaliskt varma sommardagar möter hon en rad individer som alla gör henne till åhörare medan de berättar om sina liv. En efter en redogör de för sina äktenskap, familjerelationer, drömmar, misslyckanden och farhågor, och gradvis träder även Fayes utsatthet fram. Konturer är en roman som består av samtal: om skapande och självutplåning, separation och förluster – om att ana existensen i mötet med andras berättelser.

I Rachel Cusks verk blir lyssnandet ett slags berättande, och Konturer växer till en unik studie av hur berättelser styr våra liv. Romanen ingår, med de efterföljande delarna Transit och Kudos, i en trilogi som världen över hälsats som en förnyelse av romankonsten.

Förlagets beskrivning

Rachel Cusk

Rachel Cusk (född 1967) är en kanadensisk författare, bosatt i England. Hon fick sitt stora internationella genombrott med romanerna om Faye, Konturer, Transit och Kudos.

Kategorier
Strandberg, Mats

Slutet

Slutet av Mats Strandberg är en preapokalyptisk och tänkvärd bok om livets (och jordens) förgänglighet och en spännande bok om tonårsliv i ett samhälle där det mesta har satts ur spel. Betyg: 5 dagboksappar av 5.

Slutet av Mats Strandberg är en verkligt tänkvärd bok om livet i en nära nutid, där människornas existens hotas av en komet. Kometen närmar sig obönhörligt och det finns ingenting att göra för att förhindra att den träffar jorden. Det har blivit sent på jorden, helt enkelt; Om tre och en halv månad kommer alla att gå under.

Boken följer växelvis två tonåringar, Simon och Lucinda, vars gemensamma nämnare är Tilda, Tilda som var Simons tidigare flickvän och Lucindas bästa vän. Nu har det mesta i samhället satts ur spel: sophämtning och medicinutdelning sköts av ideella, tåg går sällan eller aldrig, samtidigt som det är svårt att få tag på bensin för att resa med bil. De flesta affärer har stängt igen, tömts och plundrats, precis som att biblioteken har övergivits. Det finns inte speciellt många anledningar att vara i stan längre; stadens lockelser har blivit meningslösa och värdelösa. Unga struntar i att gå till skolan precis som att många vuxna struntar i sina jobb. När nyheten om kometen slog ner var det snart dags för skolavslutningar och studenten. Nu finns ingen framtid. Simons syster är gravid, men kommer aldrig att hinna bli mamma. För många blir det hög tid att förverkliga allt de en gång tänkt att de skulle hinna med i sina liv och en del passar på att leva ut, minst sagt. Det finns inte ens någon poäng längre i att tänka på sin hälsa. En del klarar inte av pressen, en del lever i förnekelse, en del dras in i underliga sekter.

Lucinda och Tilda var tidigare elitsatsande simmare. Mycket av det som kan ingå i ett typiskt tonårsliv har genom åren fått stå tillbaka för simningens skull: det har inte funnits utrymme för speciellt mycket fest eller för speciellt många andra fritidsintressen eller vänner utöver de i simhallen. Nu finns det inga framtida tävlingar eller mål att uppnå. Tilda börjar istället som så många andra att testa något nytt: droger. Hennes liv roterar snabbt kring stökiga fester och Simon har inte längre någon plats i hennes liv. På den sista dagen vill Simon omge sig av sina nära, däribland älskade Tilda, men Tilda vill ägna sin sista tid åt att vara med fler än Simon.

Även Lucinda och Tilda har glidit ifrån varandra. Lucinda har cancer och var mitt uppe i en cancerbehandling när det blev känt att jorden kommer att träffas av en komet. Nu avslutar hon behandlingen. Plötsligt har hon samma prognos som alla andra och cellgiftsbehandlingar spelar ingen roll. Någonstans under hennes sjukdom gled Lucinda och Tilda isär. Kanske hade de kunnat hitta tillbaka till varandra, men plötsligt slår det ofattbara ner: Tilda är borta. En udda vänskap växer fram under Simon och Lucindas sista tid i deras sökande efter Tilda.

Slutet är en oerhört bra bok. Jag är 30+ och kan inte veta hur väl den här boken lyckas ringa in hur dagens tonårsliv ser ut, men jag känner i alla fall stark igenkänning när Mats Strandberg skildrar tonårsliv. Vänskap, förälskelse, starka känsloutbrott åt olika håll, det känns verkligen träffsäkert. Här blir det dessutom extra intressant eftersom att det handlar om ett tonårsliv under minst sagt speciella villkor: jorden är på väg att gå under och allt tonårsliv måste komprimeras till några veckor. Det här är unga människor utan framtid. Allt de vill uppleva måste de uppleva nu.

Boken väcker många tankar. Vad skulle jag vilja göra om jag visste att jorden bara skulle existera i några veckor till? Vad är viktigt på riktigt? Vad är slöseri med tid? I boken hotas jorden av en komet, men det är lätt att istället tänka på vår verklighet idag och den katastrof vi på riktigt är på väg mot: klimatkatastrofen. I den här boken har transporter och konsumtion till stor del slagits ut och på många håll lever människor i misär. På så sätt skildrar den scenarier vi på riktigt är på väg mot. Samtidigt är det ingen bok om klimat, utan den handlar om en komet. Det är dock väldigt intressant att det är så enkelt att göra de där parallellerna.

Mycket i den här boken är svindlande, samtidigt som den är en väldigt “vanlig” bok om vänskap, kärlek och tonårsliv. Det finns många bottnar, helt enkelt, och jag tycker att varenda en är briljant. Slutet är en fantastisk bok och en av mina favoriter hittills från årets läsning.

Slutet av Mats Strandberg
Slutet av Mats Strandberg

Jag springer vidare. En pappa är på väg till lekparken med sitt barn. Han lyssnar koncentrerat medan hon pladdrar på om en robot som kan förvandla sig till katt. Jag tittar på pappan. Undrar om han vet vad som hänt. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att han ska slippa vetskapen några minuter till. De försvinner ur sikte när jag viker runt ett hörn och ser trevåningshuset av gammalrosa tegel, korsar parkeringen med den slitna Toyotan som Judette köpte här om veckan.

(ur Slutet av Mats Strandberg)

Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren).
Antal sidor: 511.
ISBN: 9789129703498.

Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.

Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?

Slutet är en preapokalyptisk berättelse om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?

(förlagets beskrivning)

Mats Strandberg

Mats Strandberg (född 1976) är en svensk författare, känd för bland annat succéromanerna Engelsforstrilogin (som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren), Färjan och Hemmet. Mats Strandberg har en hemsida, en Facebooksida, instagrammar under @matsstrandberg_ och twittrar under @matsstrandberg_.