Stacken av Annika Norlin

Stacken, av Annika Norlin, kretsar kring en grupp människor som valt att leva ett liv utanför normen och utanför samhället. I utkanten av ett norrländskt glesbygdssamhälle lever de istället nära naturen, så nära självhushållning de kan komma och så långt bort som möjligt från världen utanför. Anledningarna till livsvalet är varierande: någon är sargad efter en våldtäkt, någon har begått en kriminell handling och hamnat på flykt, och några verkar rent av ha hamnat där av en slump. Med tiden kommer gruppen att utökas, trots att allt utanför upplevs som ett hot. Livsvalet är inte enkelt. Det är mycket som behöver offras för livet tillsammans i det som de skämtsamt börjar kalla för ”Stacken”: relationer, familjebildande, jobb och karriär, jämnåriga vänner, skolgång, sjukvård. Allt hålls ändå ihop tack vare en stark och självklar ledare: Sara. Sara får hela Stacken att känna att deras livsval är rätt, att deras åsikter är de sanna och att det de har och det de gör är något andra borde vara avundsjuka på.

Jag tror man kan läsa den här boken på lite olika sätt, det är i alla fall den känslan jag får när jag läser recensioner och andras blogginlägg, och det är bara en av många fantastiska saker med Stacken: att det finns så många bottnar. Man kan läsa den som en bok om ett alternativ till utmattning och snurrande ekorrhjul. Man kan läsa den som en bok om naturens och skogens kraft och det höga pris vi betalar, exempelvis i brist på biologisk mångfald, när vi brukar skogen ovarsamt. Man kan läsa den som en bok om en samling udda människor man ömsom ömmar för och ömsom irriterar sig över något förfärligt – boken är fylld av intressanta karaktärer som man riktigt kan se framför sig i en filmatisering. Man kan läsa den som en bok om moderskap och blodsband: i boken finns såväl en ofrivillig mamma som en ofrivilligt barnlös kvinna, vilket såklart väcker många tankar och känslor. Jag läser boken på alla dessa sätt och fascineras över att en bok med färre än 400 sidor kan vara så rik, men mest av allt läser jag den som en skrämmande och berörande bok om hur en sekt blir till och hur en sektledare skaffar sig makt – och vilka som underkastar sig den och varför.

Stacken är en helt otrolig bok och den är sällsynt kompakt för att innehålla så många huvudpersoner och behandla så många ämnen. Det är svårt att förstå att en romandebut kan vara såhär elegant skriven; Jag har läst alldeles för många debuter som känts spretiga. I Stacken hänger allt ihop och ingenting känns överflödigt, ingenting känns onödigt. Det är en helgjuten bok som både roar och oroar, väcker tankar och överraskar. En riktig läsupplevelse att fängslas av.

Stacken