Älskade syster är lite influerad av en verklig händelse: mordet på den 6-åriga barnstjärnan JonBenét Ramsey i USA, ett mord som aldrig klarades upp. Dock är det långt ifrån en dokumentär roman, faktiskt allt annat än särskilt verklighetsnära. I den här boken heter barnstjärnan Bliss Rampike och är ett underbarn på isen. Redan vid fyra års ålder debuterar hon i en konståkningstävling, som hon också vinner, och efter detta följer två år av överdrivet mycket träning, oändliga skönhetskurer, tillväxthormon och injicerade vitaminer, psykologer, privatlärare etc. etc. Det blir en hel cirkus runt Bliss och mamman använder henne lyckligt för att klättra uppåt på den komplicerade sociala stege som utgör den övre medelklassen, med alla sina exklusiva klubbar, arrangerade lekstunder och VIP-fester. Pappan i familjen är en uppkompling som är för upptagen med att göra karriär och vänsterprassla för att vara den fadersgestalt som han kanske borde vara. Någonstans bland annat detta finns bokens berättare: Skyler Rampike, som är den några år äldre brodern i familjen.
Skyler är en ganska ynklig figur, som haltar omkring sedan han som liten tvingades ta gymnastiklektioner och fick ett komplicerat benbrott i en olycka. Han har inga direkta vänner, men skickas ibland iväg på arrangerade lekstunder tillsammans de mest bisarra och tragiska barnen man bara kan tänka sig: bortskämda ungar, som kollar på föräldrarnas sexvideos när de är ensamma hemma, och byter psykofarmaka och jämför diagnoser med varandra på lekstunderna. Men vad Skyler har är Bliss, hans älskade lillasyster, som han med oro och spänning följer på isen på alla hennes tävlingar.
Som alla förstår redan tidigt i boken blir dock Bliss liv otroligt kort. 6 år gammal försvinner hon och återfinns mördad i familjens källare. Händelsen krossar hela Skylers lilla familj och han själv stämplas som obotligt störd och skickas runt, runt till psykiatriska mottagningar, specialskolor för psykiskt funktionshindrade etc.
Oates målar upp ett dysfunktionellt samhälle, som på många sätt är så överdrivet att det faktiskt inte är lätt att ta till sig. Men tar till sig gör man. Naturligtvis kan man inte värja sig från all denna fixering vid ytan, all försummelse av rikemansbarnen, all denna överdrivna, faktiskt helt bisarra, fixering vid att ställa diagnoser, den ena bokstavskombinationen mer fantasifull än den andra, alla dessa mediciner som lättvindligt skrivs ut till vartenda barn. Och Bliss då? Underbarnet som tränades sönder vid 6 års ålder blev mördad och efter detta kan mamman använda hennes namn för att marknadsföra memoarböcker. Det finns med andra ord ingenting som är äkta i den här boken. Det finns så mycket fasader som ska visas upp, men bakom dem är de vuxna otrogna med varandra medan barnen tar överdoser på sina rum, hemhjälpsflickor från Filippinerna (alla heter Maria) sköter hushållet, och TV-apparater står på med ljudet nedskruvat och visar gråtande människor som har förlorat sina barn, men åtminstone har Jesus.
Ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket och för överdrivet, men jag slås också av att det finns element i boken som faktiskt existerar i vårt samhälle, även i Sverige. Boken är skruvad, men den säger ändå någonting om vår samtid och den gör det utan att be om ursäkt för sig. Jag är också väldigt svag för sådana här tjocka böcker (650 sidor faktiskt!), där man verkligen får tränga sig in i handlingen, lära känna karaktärerna i den och leva sig in i den. Alltså kan jag inte annat än att gilla den, trots att den nog skulle ha kunnat skurits ned en bit. Det som lyfter den lite extra är slutet, som faktiskt är precis så varmt och hoppfullt som nästan ingen bok slutar nu för tiden. Tack för det!
Jag tycker att det är märkligt svårt att berätta vad den här boken handlar om. Inte för att handlingen är särskilt komplicerad, men för att den utveklas så mycket att det är lätt att avslöja för mycket. Huvudpersonen är i alla fall en duktig fysiker, som intresserar sig för flervärldsteorin – en teori om att det existerar flera parallella världar, staplade på varandra i tidsrummet. När han ska skjutsa sin son till ett scoutläger råkar han ut för att sonen blir kidnappad och han får det kryptiska meddelandet att ”Dabbeling måste bort”. Dabbeling är fruns nära vän och han är ett viktigt i vittne i något som kan vara en stor läkarskandal. Sebastian tro sig förstå att hans utpressare vill att han ska mörda Dabbeling p.g.a. läkarskandalen och han förstår att han snabbt kommer att bli misstänkt eftersom folk kommer att tro att mordet är ett svartsjukedrama. I sin förtvivlan bestämmer han sig dock för att göra som hans utpressare ber honom om: att röja Dabbeling ur vägen. I den lilla staden där han bor får polisstyrkan alltså två stora fall på halsen – ett mord och en kidnappning av ett barn. Det blir bland andra kommisarie Schilf, som sätts på att lösa fallet. Schilf, som har en hjärntumör och alltså inte har mycket tid kvar.
Det är en fint berättad liten historia, som vackert kretsar kring verklighet och tid, och, i skuggan av det ganska spännande kidnappningsfallet, samtidigt berättar om vänskap och gränslös övertygelse. Jag älskar hur allt i boken vävs ihop, hur alla karaktärer får sin del av berättelsen, hur ingenting lämnas åt slumpen och hur författaren hela tiden låter fåglar finnas i bakgrunden på ett eller annat sätt, utan att det blir för uppenbart och töntigt. Det känns som en bok skriven av en riktig perfektionist, som om varje ord och mening är noga uttänkt och avvägd. Jag kan inte annat än gilla det! Det enda jag vänder mig emot är faktiskt själva berättelsen, som på vissa punkter inte känns helt trovärdig och vars karaktärer kanske inte heller känns helt naturliga och lätta att känna igen. Det blir lite för konstruerat i allt det vackert berättade, men jag gillar boken ändå. Väldigt läsvärd!
När jag började läsa den här boken gjorde jag det med utgångspunkten att det var en deckare och som deckare tyckte jag att den var ovanligt bra. Berättandet är detaljrikt och berättelsen slutar inte när brottet är uppklarat, utan vi får följa mördarna till det oundvikliga(!) slutet, d.v.s. dödsstraffet. Fram till dess är det en ganska lång resa och det berättas om mördarna liv och bakgrund och vad som händer dem när de åker fast. Det var nog den biten som jag fastnade för mest, för nog kan man fundera på varför folk begår brott. Särskilt det här brottet.
I boken slaktas en hel familj i Kansas och till synes finns det inget som helst motiv för mordet. Boken utspelar sig vid 50-talets slut och 60-talets början och någon rättspsykiatrisk vård fanns inte, så de kallblodiga brottslingarnas öde är bestämt redan innan rättegången.
Först när boken var utläst såg jag underititeln, ”En sann redogörelse för ett fyrdubbelt mord och dess följder”, och när jag googlade lite såg jag att den här boken kallas ”den första reportageboken”. Det förklarar detaljrikedomen! Att boken baseras på sanna händelser ändrar dock inte mitt intryck av boken. Jag läser den fortfarande som en deckare och som sådan tycker jag att den är bra!
Sista gången Nikki ser sin mamma är på morsdagsfirandet. När hon ett par dagar senare tittar förbi hittar hon sin mor knivskuren, mördad, i garaget.
Efter följer en tid av sorg. När det är dags att städa ur moderns hus väller minnen fram och det dyker också upp frågor om vem mamman egentligen var och vilka hemligheter hon kanske hade.
Det är en väldigt varm berättelse om en omtänksam mamma och hennes dotters sorgearbete. Det är fint berättat och berör djupt utan att bli sentimentalt. I bakgrunden berättas även en annan berättelse: berättelsen om hur Nikki blir utnyttjad av en gift man som aldrig riktigt tycks kunna avsluta äktenskapet med sin fru för att helt och fullt engagera sig med Nikki. Oates skriver ofta om dessa kvinnor, hur de hoppas och väntar och anpassar sig, men alltid blir svikna. Oates är verkligen mästare på att skildra dessa kvinnoöden. Jag tycker verkligen om den här boken! Den är så angelägen. Så fin!
Doktor Glas håller alltid hårt på sin plikt som läkare och går aldrig förbi reglerna, men när den söta fru Gregorius ber honom om hjälp kan han inte säga nej till att hjälpa henne, trots att det hon ber honom om kräver att han ljuger för hennes man. Hennes man är pastor och det fru Gregorius ber doktor Glas om är att han ska försöka få pastor Gregorius att hålla sig ifrån henne om nätterna, för hon finner sin man så hemskt motbjudande och i hemlighet längtar hon efter en helt annan man. Doktor Glas, som själv tycker att pastor Gregorius är högst obehaglig och tycker att det är förförligt att den gamla karlen har gift sig med en sådan förtjusande kvinna som fru Gregorius, har inga problem med att tala om för pastorn att han på grund av fruns underlivsproblem och hans egna dåliga hjärta absolut måste se till att han och frun sover i skilda sängar framöver. Innerst inne har dock Doktor Glas fler funderingar på hur han ska kunna hjälpa fru Gregorius undan det fängelse till förhållande hon har hamnat i. Han vill mörda pastor Gregorius. Ja, han ser det nästan som om han skulle ha gjort världen en tjänst om han fick bort den obehagliga pastorn.
Intrigen är liknande den i Thérèse Raquin av Zola. Här avhandlas frågan om det någonsin är rätt att döda en annan människa och läsaren får ta del av doktor Glas ångest och moraliska funderingar. Språket är dock totalt annorlunda mot det i Zolas roman. Till skillnad från i Thérèse Raquin finns här inga onödigt ingående beskrivningar, istället skriver Hjalmar Söderberg med ett språk som är rikt i sin enkelhet. Man kommer verkligen doktor Glas inpå livet och ser hans ensamhet och hans grubblande framför sig. Det går nästan inte att göra annat än att känna sympatier för honom trots det han planerar att göra mot pastorn. Paston själv är verkligen en bakgrundsperson, som man som läsare får veta märkligt lite om. Historien handlar dock varken om Gregorius eller det planerade mordet av honom utan om vad som händer i doktor Glas. Mycket välberättat och läsvärt!
Tiden då alla TV-kanaler hade sin egna dokusåpa är förbi, men den här boken känns ändå inte inaktuell. Handlingen i Dödskänd kretsar kring deltagarna i en dokusåpa, som inte är helt olik Big Brother. Den här dokusåpan heter dock Husarrest och går ut på att tio deltagare låses in ett hus där de ständigt och överallt är bevakade av kameror och mikrofoner. Trots att allt de kändisskapstörstande deltagarna gör filmas lyckas ett mord begås i huset utan att det går att se vem mördaren är.
Det är en spännande och ganska underhållande deckare och jag tycker att det är kul att den utspelar sig i den cyniska miljön som den gör. Har man någon gång sett en dokusåpa känner man igen de naiva personerna i boken som tror att de kommer att uppnå framgångar och berömmelse efter att ha fått vara med i TV, när de i själva verket bara används för att TV-bolaget ska tjäna pengar.
Är det något som Håkan Nesser kan så är det att bygga upp en spänning och stämning i sina böcker. Att läsa den här boken är som att befinna sig i miljön som den skildrar. I det här fallet är det 60-talets Kumla som står för miljöerna.
Huvudpersonen heter Mauritz, är sjutton år och räknar sig som en ”mods”. På andra sidan gatan, där han bor, finns den jämngamla Sigrid, som han är förälskad i. När Sigrids far blir brutalt mördad råkar det bli Mauritz som får trösta henne och det leder till att de blir ett par.
Mordhistorien är en spännande del i boken, men den finns egentligen i bakgrunden till den historia som är den mest intressanta att läsa om: Mauritz historia. Det här är en övertygande skildring av tonårslivet som det kan ha sett ut i Kumla för ungefär 40 år sedan. En riktigt bra och välskriven bok som man faktiskt kan känna igen sig lite i även om man inte växte upp under 60-talet!
Jag är inte den som brukar läsa deckare, men eftersom jag prenumererar på En bok för allas böcker så får jag emellanåt anledning att läsa böcker som jag aldrig skulle ha läst annars. Speciellt många deckare har jag alltså inte att jämföra den här boken med, men jag kan säga så mycket som att Kattjakt är en hyfsat spännande bok.
Boken utspelar sig en sommar i Sundsvall och huvudpersonen är Amanda Rönn, som vikarierar på lokaltidningen. Plötsligt sprängs ett utkikstorn i staden och man hittar en död kvinna på platsen. Bara någon vecka senare kommer nästa sprängning och den här gången är det en man och en ung kille som mister sina liv. Av olika anledningar dras Amanda in i fallet och ivrig efter att lösa gåtan och få till en bra artikel börjar hon att försöka lista ut vem mördaren är.
Alla gånger är inte den här boken särskilt trovärdig och det är så många olika personer som nämns i boken att jag har svårt att hålla isär alla, men bortsett från detta är det här en riktigt bra bok. Jag drogs snabbt in i handlingen och ville få reda på om mina misstankar var riktiga. Delvis hade jag faktiskt gissat rätt i den här mordgåtan och det kanske inte ger boken några plus direkt, men det här är som sagt var en riktigt spännande och bra bok i alla fall.
Thérèse Raquin har under sin uppväxt bott tillsammans med sin sjuka kusin, Camille, och när hon blir äldre blir hon också tvungen att gifta sig med honom. Äktenskapet är allt annat lycklig och Thérèse äcklas av sin man. När hon träffar Laurent förändras hela hennes tillvaro. Laurent blir Thérèses älskare och de älskar passionerat. Det som stör dem båda är dock Camille och faktumet att de måste hålla sina möten hemliga.
Så växer tanken på att röja Camille ur vägen fram. När de tre är på en utflykt i en båt är det inte svårt att få Camille över bord. Camille drunknar och det hela sköts på ett sådant sätt att ingen utomstående tvekar över att det hela var en fruktansvärd olycka. I såväl Thérèse som i Laurent gnager dock skuldkänslorna och istället för att leva tillsammans i lycka får de en mycket komplicerad relation och de båda lider svårt av tanken på vad de har gjort.
Det här är en ganska rå och mörk berättelse om hur människors egoism kan få fruktansvärda konsekvenser. Jag tycker att det är en fascinerande historia. Det är inte alltid jag kan se miljöerna framför mig när jag läser, men i den här boken känner man nästan smutsen och äcklet medan man läser. Jag är egentligen avskräckt från att läsa klassiker eftersom jag alltid har haft uppfattningen att klassiker är väldigt djupa och svåra att läsa. Den här boken är dock inte alls svårtillgänglig ! Bra!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Älskade syster är lite influerad av en verklig händelse: mordet på den 6-åriga barnstjärnan JonBenét Ramsey i USA, ett mord som aldrig klarades upp. Dock är det långt ifrån en dokumentär roman, faktiskt allt annat än särskilt verklighetsnära. I den här boken heter barnstjärnan Bliss Rampike och är ett underbarn på isen. Redan vid fyra års ålder debuterar hon i en konståkningstävling, som hon också vinner, och efter detta följer två år av överdrivet mycket träning, oändliga skönhetskurer, tillväxthormon och injicerade vitaminer, psykologer, privatlärare etc. etc. Det blir en hel cirkus runt Bliss och mamman använder henne lyckligt för att klättra uppåt på den komplicerade sociala stege som utgör den övre medelklassen, med alla sina exklusiva klubbar, arrangerade lekstunder och VIP-fester. Pappan i familjen är en uppkompling som är för upptagen med att göra karriär och vänsterprassla för att vara den fadersgestalt som han kanske borde vara. Någonstans bland annat detta finns bokens berättare: Skyler Rampike, som är den några år äldre brodern i familjen.
