Kategorier
Broberg, Maria

Bakvatten

Bakvatten av Maria Broberg är en väldigt fin släktberättelse om oförenliga livsval och familjehemligheter, fantastiskt bra inläst på dialekt! Betyg: 4 kastspön av 5.

Bakvatten av Maria Broberg följer några livsöden i ett västerbottniskt inland från 50-talet till nutid. Läsaren får följa Assar och hans olyckliga kärlek till Margareta. Margareta är gift med Hebbe och har ett äktenskap som i och för sig är fyllt av musik och glädje, men som ändå verkar ha ingåtts av rent praktiska skäl. Ett barn finns i bilden, Håkan, men det är inte Hebbe som är pappan, även om Håkan och Hebbe har en väldigt fin fader-son-relation. Det blir inte Margareta och Assar, trots deras starka förälskelse. Inte ens när Hebbe oväntat går bort kan Assar och Margareta leva ihop. Istället träffar hon Lars och de skaffar sonen Nilas, trots att de inte är gifta. Det höjs på ögonbrynen över detta. Fördomarna flödar i den lilla byn. Livet med Lars blir ensamt. Lars slits mellan sina två liv: livet med Margareta och barnen och livet med renarna. Som same är inte livet enkelt. Även här finns fördomar. Fördomar och förtryck. Alla i boken är trängda i olika roller och snäva ramar, alla slits mellan olika livsval och vägar ut. En svår vändpunkt i livet kommer också när Nilas plötsligt försvinner, som ett mysterium. Det blir en sorg som följer genom livet och läsaren får inte veta förrän alldeles mot slutet vad som egentligen hände.

Jag tycker om den här boken. Det finns en spänning och laddning hela tiden, trots att det inte alls är en deckare. Det är nog berättandet som gör det, att berättelsen bärs av de olika huvudpersonerna och förflyttar sig i tid och rum. Allt vecklar ut sig på ett elegant sätt till det kommer fram på slutet vad som egentligen hände. Längs vägen är det en berörande bok med intressanta livsöden. Jag fastnar verkligen för Assar och hans kärlek till den äldre Margareta. Jag fastnar också för Margareta, som är så sliten mellan sina liv – det liv hon faktiskt lever och det liv hon drömmer om, i den mån det kan uppnås. Jag tänker mycket på hennes liv som ensam med sina barn och de fördomar som riktas mot henne och pappan till det yngsta barnet, en same som hon inte är gift med. Det är svårt att förstå att det kan vara något kontroversiellt med det, men i den här boken skildras verkligen hur smärtsamt det kan vara att sticka ut. Det gäller inte bara Margareta. Det finns oerhört otrevliga mobbingscener i den här boken.

Bakvatten är verkligen en stark roman med många lager. Jag tyckte väldigt mycket om den och jag kan särskilt rekommendera att lyssna på ljudboken, som är trevligt inläst på dialekt av Elias Dahlgren. Språkliga finesser faller ofta bort i ljudboksversionen, men här kommer berättandet och språket verkligen till sin rätt.

Bakvatten av Maria Broberg

Uppläsare: Elias Dahlgren.
Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts).
Antal sidor: 270.
ISBN: 9789113098593, 9789113098470.

Bakvatten är berättelsen om de människoöden som knyts ihop av pojken Nilas försvinnande i Västerbottens inland i mitten av sextiotalet, om före och efter.

Alla tror att Nilas har drunknat, att han har försvunnit i Vindelälvens vatten. Men Nilas ligger gömd under mossan med isblommor på kinderna, bredvid sugande myrmarker och ilande små skogsbäckar, på platsen där Hebbe dog. Det ska dröja många decennier innan vårfloden avslöjar vad som egentligen hände.

Bakvatten handlar om Assars förbjudna kärlek till Margareta, om Håkan som vill ha en pappa men som får en lillebror, och om Håkans sambo Petra som många år senare inte står ut längre utan vill att han berättar sanningen.

Det är en roman om ensamhet, längtan, byskvaller och hur långt samvetet kan sträcka sig.

Förlagets beskrivning

Maria Broberg

Maria Broberg (född 1977) är en svensk författare, kommunikatör och politiker. Bakvatten är hennes debutroman. Maria Broberg har en hemsida.

Kategorier
Tolstoj, Lev

Anna Karenina

Anna Karenina av Lev Tolstoj är en berättelse om kärlek, passion och ryskt överklassliv. Den är alldeles för lång, men är ändå en kul klassiker att ha läst. Betyg: 3+ beckasiner av 5.

Anna Karenina av Lev Tolstoj är en klassisk berättelse från 1870-talet där läsaren får följa ett antal personer som tillhör den ryska överklassen. En av huvudpersonerna är Levin, en man som anses bygga på Lev Tolstoj själv. När boken tar sin början har Levin samlat mod för att äntligen våga fria till den kvinna han förälskat sig i, Kitty. Kitty står emellertid inför dilemmat att hon också är uppvaktad en den stilige greve Vronskij. Ska hon välja den trygge, tråkige Levin eller hoppas på passion med Vronskij? Det blir Levin som får nobben. Vronskij, å sin sida, är lite av en playboy har inga allvarliga känslor för Kitty. Han drabbas dessutom själv av den passionerade förälskelsen när han träffar Anna Karenina, en gift kvinna, och Kitty mister på så sätt båda de män hon uppvaktats av. Vronskij och Anna inleder däremot en affär, en affär som blir mer och mer allvarlig. Till slut står Anna inför ett svårt beslut – ska hon lämna sin man, och därmed sin älskade son, eller ska hon lämna Vronskij? Hon väljer Vronskij, något som visar sig bli komplicerat och ödesdigert.

Boken behandlar kärlek och familjeliv och skildrar samtidigt glassigt överklassliv i Ryssland. Att följa sitt hjärta, och skiljas från sin make, blir inte lättare när det också i praktiken innebär en brytning med många av de sociala sammanhang som tidigare erbjöds – som Vronskijs älskare är det inte alla som välkomnar Anna till sina fester och bjudningar. Det svåraste för Anna är dock relationen till sina barn: den förlorade sonen, alltid saknad, och den dotter hon har tillsammans med Vronskij och som hon har så svårt att knyta an till.

Tolstoj är skicklig på att berätta och det finns många intressanta livsöden att följa i den här boken. Emellanåt glittrar det också till och blir väldigt roligt. Framför allt tycker jag att Levin skildras med humor och som en man som lätt svävar iväg i det blå. Han blir helt vimsig av förälskelse och när han senare i berättelsen är på väg att bli pappa är han så drabbad och snurrig av förlossningen, och all dramatik kring den, att han gång på gång skickas iväg på onödiga uppdrag och sätts på meningslösa arbetsuppgifter, allt för att vara ur vägen en stund. Det finns många passager med just Levin som är riktigt roliga, tycker jag.

Anna Karenina publicerades ursprungligen som en följetong i tidskriften Ryske budbäraren, där nya delar publicerades under fyra års tid. Det är verkligen en berättelse i ett kolossalt format; Ofta ges den ut i flera volymer. Det är också en bok som hinner behandla många ämnen och skildra många olika personer, precis som en riktig långkörare till TV-serie. En del passager känns intressantare än andra. Levins (och Lev Tolstojs) stora intresse för jordbruk och hur arbete bör organiseras är något som bitvis tas upp i långa passager. Det finns säkert någon mening i det, men detta och en del annat hade gott kunnat strykas, kan jag känna. Det är verkligen en helt otroligt tjock bok. För den som känner sig sugen på att lite längre och större läsprojekt kan jag helt klart rekommendera Anna Karenina, men den kräver sin tid och tålamod, inte för att den på något sätt är svårläst, utan för att den helt enkelt är väldigt, väldigt lång.

Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.

Hemma hos Oblonskijs var allting upp och nervänt. Frun i huset hade fått reda på att hennes make haft ett förhållande med deras tidigare franska guvernant och hade nu meddelat maken att hon inte kunde leva i samma hus som han. Detta tillstånd hade nu rått i tre dagar och kändes plågsamt såväl för makarna själva som för övriga medlemmar i familjen och hushållet. Alla kände de att det var meningslöst att leva under samma tak och att människor som träffades slumpmässigt på vilken vägkrog som helst stod varandra närmare än familjen Oblonskij och deras hushåll. Frun i huset lämnade inte sina rum, herrn hade inte visat sig hemma på tre dagar. Barnen sprang vilset runt i hela huset; den engelska guvernanten hade råkat i gräl med hushållerskan och skrivit och bett en väninna att försöka hitta en ny anställning åt henne; kocken hade gett sig i väg redan i går, lagom till middagen; kökspigan och kusken hade sagt upp sig

Ur Anna Karenina av Lev Tolstoj
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Anna Karenina av Lev Tolstoj

Översättare: Ulla Roseen.
Utgivningsår: 1873–1877 (första ryska publiceringen, i Ryske budbäraren), 1885 (första svenska utgåvan i översättning av Sigurd Agrell, 2007 (första utgåvan i översättning av Ulla Roseen, Norstedts).
Antal sidor: 879.
ISBN: 9789113013688, 9789113076812.

Lev Tolstoj

Lev Tolstoj 1828–1910 var en rysk författare, känd bland annat för klassikerna Anna Karenina och Krig och fred. Han är erkänd som en av tidernas största författare och många anser at han borde ha belönats med Nobelpriset, ett pris han i och för sig inte hade något intresse av att ta emot.

Kategorier
Eriksson, Hanna Fogelström, Per Anders Korn, Rachel Rydberg, Viktor

4 noveller: Lille Viggs äventyr på julafton, Den sista vägen, Avlägset mål, Shoot the Messenger

Här kommer fler noveller från min tjusiga adventskalender som jag hade i julas. 🙂

Lille Viggs äventyr på julafton

Lille Viggs äventyr på julafton är en klassisk julberättelse av Viktor Rydberg (författaren till dikten Tomten, “Midvinternattens köld är hård…”, ni vet). Jag läser att den har illustrerats av Jenny Nyström och sänts i radio varje julafton under 50-talet, så jag förstår att det är en julberättelse som många har en relation till. För mig blev det här dock min första bekantskap med Lille Vigg, den fattige pojken som under självaste julaftonen får följa med en liten tomte under hans färd runt bygden. Julklappar delas ut i både enkla och överdådiga hem och till slut går färden ända till fjällkungen. En väldigt mysig och tänkvärd julsaga, tycker jag.

Betyg: 4 bjällror av 5.

Utgivningsår: 1874 (första utgåvan, T. Hedlunds förlag), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 29. ISBN: 978-91-7589-402-7.

Den sista vägen

Den sista vägen är den första text som getts ut på svenska av författaren Rachel Korn, som tvingades lämna Polen under första världskriget och sedan fly igen under andra världskriget. Den här novellen utspelar sig under just andra världskriget, när en familj sitter till bords i ett getto och står inför det ofattbara att de måste välja vem som ska gå, gå och aldrig komma tillbaka. En oerhört smärtsam och berörande berättelse.

Betyg: 4 bröllopsklänningar av 5.

Den sista vägen av Rachel Korn

Originalets titel: Der letster veg (jiddisch). Översättare: Beila Engelhardt Titelman. Utgivningsår: 1957 (första kanadensiska publiceringen, i Nine Dertseylungen), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-305-1.

Avlägset mål

I Per Anders Fogelströms Ett avlägset mål befinner sig en kvinna på semester med sin syster. De vandrar i alperna, men det avlägsna målet som titeln syftar på är inte bara de toppar som visar sig ligga så mycket längre bort än vad de gjorde vid en första anblick. Målet handlar också om vad för slags liv som väntar när resan är slut, att komma hem till sin make och våga skaffa sig ett mer självständigt och eget liv. En kort och tänkvärd liten berättelse om de långa vägar som ibland krävs för att nå sitt mål.

Avlägset mål av Per Anders Fogelström

Utgivningsår: 1957 (första publiceringen i Folket i bild), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 16. ISBN: 978-91-7589-300-6.

Shoot the Messenger

Shoot the Messenger av Hanna Eriksson är vinnarbidraget i Novellix novelltävling 2018. Novellen består av en sårad messengerkonversation där en ung kvinna blir varse att den man hon brukar skriva med har träffat någon annan och inte är intresserad av något mer än vänskap. Deras skrivande har varit flörtigt och laddat under en tid och när de senast träffades i det verkliga livet slutade det också med sex. Inte konstigt att hon har byggt upp förväntningar och trott att det skulle bli något mer. Nu är allt raserat och jag tror att många kan läsa den här berättelsen med stor igenkänning. Samtidigt som författaren verkligen lyckas ringa in hur knepigt det kan vara att skriva med någon och att bygga upp en förälskelse på distans, så tycker jag ändå att novellen inte var helt bra. Jag har i perioder försjunkit i Storytels Stories, en app med små berättelser som samtliga är skrivna som just messenger-konversationer. Om berättelserna i Stories är rappa och har ett driv, så är konversationerna i Shoot the Messenger långa och stolpiga. Skriver folk sådär? Ältar folk sådär i text till någon annan? Det känns inte trovärdigt eller på riktigt.

Betyg: 2 Adidas-byxor av 5.

Utgivningsår: 2019 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-314-3.

Kategorier
Schulman, Alex

Bränn alla mina brev

Bränn alla mina brev av Alex Schulman är en intressant och brännande berättelse om familjehemligheter som får konsekvenser genom generationer. Betyg: 3+ bilar av 5.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman är Schulmans fjärde roman om människor i sin närhet. Sedan det stora genombrottet med Skynda att älska, som handlar om Schulmans far, har han hunnit med att skriva om sin fru (Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött) och sin mor (Glöm mig). Nu söker sig Schulman ett led bakåt i generationerna och tecknar ett porträtt av sin mormor, Karin Stolpe, och hennes man, Schulmans morfar, Sven Stolpe. Karins och Svens relation var aldrig lycklig och Sven Stolpe uppfattades av familjen till stora delar som en tyrann och som en tvär och elak man, som ständigt körde med och tryckte ned sin fru.

Upptakten till boken är att Schulman börjar känna igen vissa av morfaderns drag i sig själv. Han känner att hans ilska inte alltid är proportionerlig och han inser till sin egen skam att hans barn till del är rädda för honom och för hans reaktion när de har gjort något fel. Schulman frågar sig var hans ilska kommer ifrån och frågar sig var Sven Stolpes livslånga ilska hade sitt ursprung.

Han läser sig igenom författaren Sven Stolpes hela produktion och gräver djupt i arkiven över hans texter, brev och annat. Fram tonar en bild av familjehemligheter och olycklig kärlek med konsekvenser över generationer.

Det är en otrolig berättelse om Schulman har vaskat fram i sitt ivriga grävande i gamla källor. En hel del har han väl fått skarva och fylla i för att få ihop en bok som fungerar som helhet, men som roman fungerar det verkligen. Det är både spännande, hjärtskärande och tankeväckande. Jag känner verkligen med alla inblandade i den här berättelsen, inte minst Karin Stolpe, en av många kvinnor som tvingats ge upp stora delar av sina egna drömmar och tankar om livet – för vad? Vad är det som får kvinnor att stanna i destruktiva förhållanden?

I det stora hela tycker jag att Bränn alla mina brev är en riktigt bra roman. Kopplingen till Alex Schulman och hans egen vrede känns dock lite onödig, kan jag tycka. Han går inte in på djupet i detta. Jag fick mest känslan att han vävde in sig själv för att också veva in några av alla sina poddlyssnare, följare, och göra dem intresserade. Det hade inte behövts, för Karin och Sven Stoples berättelse står på egna ben och Schulman har lyckats göra dem levande och berättelsen intressant alldeles utan att plocka in sig själv.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman
Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Uppläsare: Alex Schulman.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Bookmark förlag), 2018 (den här ljudboken, Bookmark förlag).
Antal sidor: 275 (ca 6 h lyssning).
ISBN: 978-91-88745-14-9, 9789188745149.

Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt.

I Bränn alla mina brev väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden.

Förlagets beskrivning

Alex Schulman

Alex Schulman (född 1976) är en svensk författare och poddare. Tillsammans med Sigge Eklund har han en av Sveriges äldsta och mest lyssnade poddar, Alex & Sigges podcast. Schulman fick stort genomslag som författare 2009 med boken Skynda att älska, som handlar om hans pappa. Alex Schulman instagrammar under @alexschulman.

Kategorier
Sundström, Gun-Britt

Maken: En förhållanderoman

Maken av Gun-Britt Sundström är en fantastisk roman om ett par i sena 60-talets Stockholm; En störande och berörande bok om kärlek och tvåsamhet, frihet och passion. Betyg: 5 pipor av 5.

Maken av Gun-Britt Sundström är en roman om ett ungt par i det sena 60-talets Stockholm. När den kom ut, 1976, blev den Gun-Britt Sundströms stora genombrott och idag har den blivit något av en modern klassiker. Det är lätt att förstå varför. Boken vänder och vrider på kärlek och tvåsamhet och jag tror att alla på ett eller annat sätt kan känna igen sig eller känna med huvudpersonerna i den här berättelsen. Det är inte lätt att dela sitt liv med någon annan. Jag tror att vi alla har behövt konfronteras med detta ibland.

I den här boken är det Martina och Gustav som står i centrum. Båda är studenter och det här är en tid då törsten efter bildning uppenbarligen var något annat än vad den är idag – i den här romanen springer folk på föreläsningar och registrerar sig på universitetskurser som ren underhållning. Det blir ingen ögonblicklig och himlastormande förälskelse mellan Gustav och Martina, men med tiden växer det fram något som blir en passion. Aldrig böljar väl samtalen fram så fritt som när de pratar med varandra – inte minst om politik, kultur, filosofi. Martina och Gustav blir ett par, de blir ett officiellt par och de bryter till och med mot pryda föräldrars uppfattning om när det är lämpligt att sova i samma sovrum på sommarstället. Gustav frågar titt som tätt om Martina vill gifta sig, men det är som på skoj, något som bara slinker ur. Martina kallar Gustav för sin make. Kanske är det deras sätt att protestera mot tidigare generationers idéer om förhållanden och tvåsamhet – att gifta sig är det inte frågan om.

Det är som att de tror sig stå över den typen av förstelnade gamla strukturer. Martina och Gustav är bildade, upplysta, fria. Snart börjar de båda ha affärer vid sidan om, vilket de inte räds att diskutera med varandra. Det kan rent av presentera den andre för sina älskare och älskarinnor. Intellektuellt tänker de att de ändå vet var de har varandra och vilket förhållande som har betydelse, men känslomässigt drar det iväg. I flera omgångar gör de slut. Martina tvivlar på att hon älskar Gustav på rätt sätt. Gustav känner sig oälskad. De sårar och älskar, om vartannat.

Fyrahundra sidor senare slutar boken och fick mig att nästan gråta. Att det ska vara så svårt med relationer! Maken har verkligen fått mig engagerad och den har berört mig, minst sagt. Ibland har jag velat skaka om Martina och Gustav, ibland har jag velat skälla på dem. Ibland har jag velat fråga dem om de verkligen är så fria som de tror. Det paradoxala är att hur öppet och kravlöst de än försöker att leva, desto mer ofria blir de. Kanske går det inte att både äta kakan och att ha den kvar: kanske har förhållanden alltid ett pris och kanske är det vi kan hoppas på att det ändå är värt det, och att man inser att det är värt det innan det är för sent.

Jag tycker att Maken är en fantastisk och helt bländande roman om kärlek och relationer. Den är ärligt talat bland det bästa jag har läst på temat. Därtill är den en intressant skildring av tidsandan. Under läsningens gång hinner jag bli paff många gånger när det slår mig hur annorlunda vårt samhälle ser ut idag. Det här var uppenbarligen en tid då många av dagens bekymmer kunde viftas bort. Utbildning? Jobb? Äh, det löser sig! På ett skrämmande och samtidigt inspirerande sätt verkar varken Gustav eller Martina ha någon direkt plan för framtiden eller någon tanke på att skaffa sig något varaktigt jobb. Och kulturen och politiken! Här verkar kultur och politik vara dagens samtalsämnen. Så är det knappast idag, men kärleksbekymren är väl ungefär samma nu, som då.

Maken av Gun-Britt Sundström
Maken av Gun-Britt Sundström

Jag gör en ansats att hjälpa till med disken efteråt, men han föser ut mig ur köket med tillsägelse att umgås i stället. Anna-Karin har satt sig i soffan med ett handarbete, jag sneglar för att se vad det är hon virkar. Ser jag rätt? Jo. En slips.

Jag kan inte hjälpa att jag får utslag när jag upptäcker att det är en slips en flicka sitter och virkar. Något inom mig får utslag.

Jag bara vill bort, hem till mig, till där jag är hemma och är rätt.

Jag kan inte som Gustav älska det banala för dess banalitet, jag kan inte se det sakrala i det. Han tycker det är konventionellt att vilja vara okonventionell. Det kanske det är, men i så fall är det väl inte bättre med hans okonventionella sätt att vara konventionell, för det är ju inte det han är, han är konventionalistisk: programmatiskt och Kierkegaardskt utstuderat.

Men när jag ser Anna-Karin förstår jag att det naturligtvis är vad han egentligen innerst inne hela tiden vill ha: en liten brud som virkar slipsar åt honom.

Ur Maken av Gun-Britt Sundström

Utgivningsår: 1976 (första utgåvan, Bonniers), 2014 (den här e-boken, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 379.
ISBN: 9100411299, 9789100132941.
Andra som läst: dagensbok.com, Feministbiblioteket, Flora.

Vad är det att vara ett par? Vilket ansvar innebär det, vad kan man kräva av varandra? Tid? Sex? Trohet? Är det annorlunda om man gifter sig? Kan man leva ihop om man har olika ideal för hur ett förhållande ska vara? Sådant diskuterar Martina och Gustav med varandra och med andra, allt medan de försöker få sitt samliv att fungera, ger upp och skiljs åt men börjar om igen, om och om igen…Romanen utspelas i Stockholm på 1960- och 70-talet, en tid av förändring då många tror att kärnfamiljen är på väg att avskaffas. Ändå upptäcker Martina hur svårt det är att vara utan “make” när alla man känner bildar par och familj. Maken utkom första gången 1976 och har blivit mycket läst och citerad. Många känner igen sig själva på olika sätt i denna oromantiska roman- man skrattar och gråter med det omaka kärleksparet.

(förlagets beskrivning)

Gun-Britt Sundström

Gun-Britt Sundström (född 1945) är en svensk författare, kritiker och översättare. Hon fick sitt stora genombrott med Maken 1976, en roman som hon för övrigt säger sig har varit trött på i 42 år. Hennes senaste bok är Skrivliv (2018), som utgår från Sundströms egna dagboksanteckningar från 60- och 70-talet.