Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen är en vemodig liten roman om en förälskelse som övergår till kärlek och som sedan rinner dem ur händerna.
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen är en kort roman om ett äktenskap i förfall. Berättaren är en medelålders man, sedan länge gift med en kvinna han älskar och med kvinnan som också är mamma till två (av hans tre) barn. Det är ett modernt förhållande, i brist på bättre ord: mannens liv utgår till stor del från hemmet, som både är hans arbetsplats (han är författare) och något han också tar stort ansvar för att hålla ihop med matlagning och städning och omsorg. Kvinnan är högutbildad, läkare, och jobbet tar mycket av hennes tid. När hon genom jobbet blir bekant med deras sportige granne börjar mycket tid också gå åt till att sällskapa med honom på skidturer, på hästryggen och i klätterhallen. Äktenskapet står skenbart stadigt. De kan prata öppet om vänskapen mellan kvinnan och grannen – och om hur attraktiv han är. Till slut glider äktenskapet dem ändå ur händerna.
Det finns bitar i den här romanen som är ofattbart bra. Det finns meningar som fångar precis hur jag föreställer mig att det kan vara att förlora varandra. Gulliksen beskriver skickligt häftig förälskelse, som övergår till öm kärlek och som sedan försvinner i intet. Det är sorgligt och vemodigt på ett sätt som är svårt att skaka av sig.
Med det sagt vet jag inte om jag tyckte att den här romanen var så himla bra egentligen? Trots sitt ringa sidantal (ca 170) känns den lång och seg. Det finns någonting malande i berättelsen, kanske för att hela boken utspelar sig bland författarjagets tankar. Jag förstår heller inte det greppet: allt berättas från hans synvinkel, även de delar som handlar om vad hans fru tänker och gör. Hur ska man läsa det? Som hans fantasi om hur hon tar hela situationen? Jag vet inte.
Det här är en speciell bok och jag ser fram emot att bokcirkla den på söndag, för jag känner på mig att det här är en bokcirkelbok som kommer att leda till intressanta diskussioner. Jag kan tänka mig att man antingen älskar Berättelse om ett äktenskap eller tycker att den är obegriplig och seg. Ärligt talat vet jag inte vilken av kategorierna jag själv ramlar in i.
Berättelse om ett äktenskap
Norsk titel: Historie om et ektenskap. Översättare: Urban Andersson. Förlag: Weyler förlag (2016). ISBN: 978-91-7681-037-8.
Geir Gulliksen
Geir Gulliksen (född 1963) är en norsk författare.
Levande och döda av Han Kang är en roman om Gwangjuupproret. Det är en så drabbande och stark läsning att jag var tvungen att hoppa över vissa delar.
Levande och döda, av den sydkoreanske författaren Han Kang, är en roman om Gwangjuupproret och den massaker som skedde den 18:e maj 1980. Studenter och engagerade i fackföreningsrörelsen hade samlats för att protestera mot diktaturregimen och den industrialisering som tvingat människor att slita under omänskliga förhållanden. Armén svarade med att storma staden. Demonstranterna möttes med överdrivet våld och en fruktansvärd brutalitet. Hur många som dog eller försvann verkar än idag höljt i dunkel, men det handlar som lägst om hundratals människor som dödades och i många fall gömdes undan. Ännu fler arresterades och många utsattes för tortyr. Unga människor fick sina liv krossade. En del var bara barn.
I Levande och döda skildrar Han Kang dessa händelser genom sex olika berättelser från människor som på olika sätt drabbats. En pojke letar efter en förlorad vän och blir av en händelse engagerad i att ta hand om lik som man försöker att identifiera och åtminstone ge den minimala lilla begravningsceremoni man har möjlighet till. En annan pojke har deltagit i demonstrationerna och hans kropp ligger nu travad bland andra, på väg att köras bort. En förlagsarbetande kvinna försöker att ge ut ett manus som berör händelserna och möts av våld och motarbete. En ung man fängslas och torteras så att händelserna kommer att förfölja honom resten av livet. En tidigare fabriksarbeterska blir kontaktad av en forskare som river upp gamla sår genom att tondövt vilja ha hennes vittnesmål om övergrepp och tortyr i sin avhandling. En mor förlorar sin son. Slutligen skriver författaren in sig själv i berättelsen i en epilog.
Det här är oerhört drabbande läsning. Här finns explicita våldsscener och beskrivningar av lemlästning och tortyr. Jag kunde inte läsa allt. Det blev för jobbigt och plågsamt. Jag kan många gånger känna att det är bättre att låta det plågsamma anas mellan raderna – det kan bli nog så effektivt. Samtidigt känner jag stor respekt för att författaren har skrivit precis såhär. Ska man skildra händelser som från officiellt håll har hållits mörkade under decennier finns det såklart inget viktigare än att skriva ut händelser i klartext.
Han Kangs roman är en otrolig bok och en viktig berättelse om motstånd, sorg och övergrepp. Genom de sex olika berättelserna, som rör sig i tid och rum, beskriver författaren massakern och dess verkningar från många olika vinklar. De är också elegant sammanfogade och bildar tillsammans en stark helhet.
Det här är ingenting för den som vill läsa något avkopplande och lättsamt, men det är en stark roman och en mycket viktig berättelse. Missa inte den!
Levande och döda
Levande och döda av Han Kang
Koreansk titel: Sonyo?n i onda. Översättare från den engelska utgåvan, Pojken kommer: Eva Johansson. Förlag: Natur och kultur (2016). ISBN: 9789127149076, 9789127159136.
Han Kang
Han Kang (född 1970) är en sydkoreansk författare. Hon tilldelades Man Booker International Prize 2016 för romanen Vegetarianen.
Jag är med i en bokcirkel och nu i november har den fyllt 10 år! Det firades med god mat och mycket skratt (och en del allvar). Dessutom fick vi en jätteintressant rundvandring bakom kulisserna på operan! Det sistnämnda kanske inte har så mycket koppling till bokcirkeln egentligen, men en av mina bokcirkelkompisar jobbar alltså på operan och erbjöd sig att visa oss. Det var otroligt roligt!! Jag älskar ju att gå på operan och hade ingen aning om vilken stor verksamhet som finns där bakom: kostym, perukmakeri, verkstäder och så vidare, och så vidare, och så vidare. Jättekul att se!
Bokcirkeln då..? Jag kände efteråt att jag måste förära den ett litet jubileumsinlägg! Så här kommer 10 böcker från 10 års cirklande:
Vår första bokcirkelbok: Gargoylen av Andrew Davidson. Jag minns den än, trots att jag faktiskt tyckte den var ganska medelmåttig. Långa diskussioner kan verkligen få böcker att fästa! Vad jag verkligen minns är omslaget på pocketutgåvan. Den har svärtade boksidor, som om den vore bränd. Otroligt snyggt och påkostat för att vara en pocket!
Apropå böcker med snygga omslag… Fulaste omslaget på en bokcirkelbok: Det måste vara Horn av Joe Hill! Alltså, blä vad läbbigt omslag?! Men det kanske är okej med tanke på att det är en skräckroman. En bra sådan!
Mitt första bokval: Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg. Jag fick en hel del recensionsexemplar vid den här tiden och passade på att ta en oläst bok från hyllan. Jag minns att jag tyckte att det var en vass bok om relationer. Somliga i cirkeln tyckte att den var bland det sämsta de läst..! Det är inte jätteroligt att välja en bok som inte är uppskattad… Men det kan faktiskt vara riktigt kul att tycka olika. Diskussionerna tenderar att bli bättre så. Ibland kan man rent av omvärdera en bok efter att ha fått höra vad andra har sett i läsningen. Alla har ju olika ingångar till en läsupplevelse och kan läsa på väldigt olika sätt…
Måste väga upp med Mitt mest omtyckta bokval: Det är lite svårt för mig att svara på egentligen, men jag tror att Väggen av Marlen Haushofer uppskattades av alla. Vissa tyckte till och med att den var fantastiskt bra. Kul! Det är onekligen en speciell och tänkvärd bok om livet.
Min bästa bokcirkelbok: Själv har jag många favoriter från bokcirkelläsningen. Det är faktiskt jättesvårt att vaska fram en favorit, alla kategorier. Men Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är ju en otrolig dystopi om fundamentalism och en mycket tänkvärd och intressant bokcirkelbok, får man väl säga.
Min sämsta bokcirkelbok: Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole. Ingen i cirkeln gillade den! Jag hittade absolut ingenting roligt i Tooles pajiga roman. Det är helt obegripligt att så många tycker att den är något slags humoristiskt mästerverk..!
En bok jag aldrig hade hittat på egen hand: Det mesta som skräckfantasten Med näsan i en bok har valt. 😉 Exempelvis Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver. En av tjusningarna med att vara med i en bokcirkel är att man har anledning att läsa ett och annat som man kanske inte hade valt själv. Jag har fått många kul överraskningar genom åren.
Vår minst diskuterade bokcirkelbok: Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Den diskuterade vi faktiskt inte alls. Det är den enda bokcirkel som faktiskt har blivit inställd. Annars har vi kämpat på med över 90 träffar genom åren.
Vår längsta bokcirkelbok: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en riktig tegelsten på 682 sidor. Och vilken fantastisk bok! En otrolig bok om inbördeskriget i Nigeria. Långa böcker kan kännas mastigt, men den här är väl värd insatsen!
Vår nästa bokcirkelbok: Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler, Navid Modiri. Jag förväntar mig att den är intressant. Ni har väl inte missat Björn Natthiko Lindeblad Sommar i P1? Den ska vi bokcirkla i januari.
Kvinnan i fönstret av AJ Finn är en spännande bok om en kvinna som blir vittne till ett mord, men som blir misstrodd och snart inte ens vet själv vad hon såg. En bok i samma stil som Gone girl och Kvinnan på tåget.
Kvinnan i fönstret av AJ Finn handlar om Anna Fox, en kvinna som lider svårt av agorafobi. Sjukdomen innebär att Anna får allvarliga panikattacker av att vara på öppna platser och hon har således blivit fången i sitt eget hem. Anna har inte lämnat den luxuösa New York-villan på tio månader. Mannen och dottern befinner sig någon annanstans och dagarna går till stor del åt till att studera grannarna genom kameralinsen – och åt att dricka vin, kopiösa mängder vin. Anna har en lång rad tunga mediciner utskrivna av läkare, men sköljer endast ned dem sporadiskt med vinet.
Nya grannar har flyttat in i huset mittemot – en man, en kvinna och deras tonårsson. Anna får besök av både sonen och kvinnan vid separata tillfällen och hon får snart intrycket att allt inte står rätt till i familjen. När hon senare spanar på familjen genom kameran blir hon vittne till något fruktansvärt – hon ser kvinnan bli nedstucken med kniv i sitt hem. Anna larmar om händelsen, men blir snabbt misstrodd. Ingen ser henne, en alkoholiserad och psykiskt sjuk kvinna, som särskilt pålitlig. Grannarna hävdar att ingenting har hänt. När det dessutom visar sig att hennes kvinnliga granne är vid liv och inte ens är samma person som hon fått besök av tidigare blir hon uträknad på riktigt. Anna förstår ingenting. Vem är kvinnan i huset mitt emot? Vem var kvinnan som besökte henne? Och vad var det hon såg? Snart vet Anna inte ens om hon kan lita på sig själv längre.
Ett av Annas stora intressen är svartvita filmer. Boken gör en del blinkningar åt klassiker som Fönstret åt gården och Gasljus, vilket känns lite kul. Annars leds tankarna främst till Paula Hawkins bästsäljare Kvinnan på tåget, där inte bara titeln, utan även handlingen, liknar den i Kvinnan i fönstret. Även där är huvudpersonen en kvinna på dekis som betraktar andra genom deras fönster och som sedan blir vittne till händelser som hon knappt vet själv om hon har sett. Även Gillian FlynnsGone Girl spelar i lite samma liga. Med det sagt vill jag inte påstå att Kvinnan på fönstret är en dålig kopia. Den är riktigt spännande och jag tycker dessutom att det är väldigt tacksamt att författaren skriver så rakt om hur handikappande det kan vara att leva med en fobi. Alldeles för många använder ordet fobi helt fel och tror rent av att det är en synonym för de vanliga rädslor vi alla känner ibland, men så är det såklart inte. Här är tydligt vilken begränsning sjukdomen utgör i Annas liv och tragedin bakom att fobin en gång utlöstes är därtill en berörande historia.
Det finns mycket som talar för den här boken, men tyvärr finns det också några saker jag har svårt för. Det här är ingen deckare, men det finns ett antal deckare som anstränger sig så hårt för att överraska att de ballar ur fullständigt. Den här boken gör precis det: slutar med föga trovärdiga händelser som paradoxalt nog inte ens överraskade speciellt mycket. Jag hade gärna sett ett annat slut. Med det sagt är det ändå en spännande bok och den som gillade Gone girl och Kvinnan på tåget och är sugen på att läsa mer i samma stil har all anledning att ge Kvinnan i fönstret en chans.
Kvinnan i fönstret
Kvinnan i fönstret av AJ Finn
Amerikansk titel: The woman in the window. Översättare: Klara Lindell. Förlag: Albert Bonniers förlag (2018). ISBN: 9789100172374, 9789100172381.
AJ Finn
AJ Finn är en pseudonym för den amerikanska författaren Daniel Mallory (född 1979).
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är ett intressant reportage om en kriminell klan som skapat något av ett parallellsamhälle.
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby är en av förra årets mest omtalade reportageböcker. Boken är resultatet efter många års grävjobb och otaliga intervjuer om och med en kriminell klan i Angered. När boken kom var det förmodligen många som blev paffa. Finns det kriminella klaner i Sverige? Ja, det gör det tydligen. I en omtalad lördagsintervju i P1 förra året sa biträdande rikspolischef Mats Löfving att ”Just nu har vi minst 40 kriminella klaner i Sverige”. Det var nog någonting nytt för de flesta svenssons.
Så vad gör klanmedlemmarna? Och vad gör samhället?
Ja, bokens familj, Al Asim (som heter något annat i verkligheten), de styr verkligen det som kommit att bli ett parallellsamhälle. I deras nätverk löser man alla problem och konflikter på egen hand – utan att blanda in några myndigheter. Störningsjouren åker inte ut, lägenhetsförråd är låsta så att inte ens fastighetsskötaren kan komma åt dem, vittnen tar tillbaka sina vittnesmål och vill inte medverka i vare sig reportage eller några utredningar. Många i klanen är tungt kriminellt belastade på olika sätt. Våldskapitalet och makten gör att de kan ägna sig åt utpressning. Författaren har intervjuat åtskilliga personer som fått sina livsverk förstörda efter att pressats kring påstådda skulder. Familjens överhuvud ser dock sin roll i ett litet annat ljus. Med sin ställning anser han att han gör samhället ett tjänst genom att han kan medla i svårlösta konflikter utan att behöva blanda in polisen.
Det finns någonting skrämmande att få ett sådant här parallellsamhälle framställt för sig. Man vill ju så gärna tro att Sverige är ett tryggt litet land där myndigheter alltid träder in där det behövs och där det är folkvalda politiker som styr. Här målas det upp strukturer som till del står över det som de flesta av oss tar för självklart i landet Sverige.
Men helt handlingsförlamade står inte myndigheterna. För att komma till rätta med problemen bestämmer man sig för att punktmarkera den kriminella familjen och att samverka över flera myndigheter. Bidrag synas, importerade varor kontrolleras ovanligt nitiskt, vissa blir vräkta, barn blir omhändertagna, varenda litet steg granskas. En del granskas på goda grunder, andra åker med av bara farten för att de råkar ha kopplingar till klanen.
Det är ett imponerande reportage och det känns verkligen intressant att få en inblick i hur ett klannätverk kan se ut och fungera och hur Sverige försöker att jobba mot dem.
Familjen
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Uppläsare: Philomène Grandin. Förlag: Mondial (2020). ISBN: 9789189061156.
Johanna Bäckström Lerneby
Johanna Bäckström Lerneby (född 1974) är en svensk journalist och författare. Hon tilldelades Stora journalistpriset i kategorin Årets röst för sitt reportage Familjen.
Den sista migrationen av Charlotte McConaghy är en fin bok om kärlek, relationer och att söka efter sig själv – kryddat med cli-fi.
Årets andra cli-fi är avklarad! Charlotte McConaghysDen sista migrationen utspelar sig i en nära framtid där ekosystem har kollapsat och den biologiska mångfalden är ett minne blott. Merparten av de landlevande djuren är utrotade, fåglar är en sällsynt syn och haven är i stort sett tomma.
Bokens huvudperson, Franny Stone, är helt fokuserad på en enda sak: att följa världens sista silvertärnor på deras långa resa mot häckningsplatsen på Antarktis. Hon har utrustat några av de kvarvarande individerna med sändare och försöker desperat att hitta något fartyg som är villig att ta henne med sig och följa fåglarna på sin resa, den som förmodligen blir deras sista migration. Så hamnar hon på Saghani, ett fiskefartyg. Kaptenen går motvilligt med på att ta med Franny, som lockar med att att fåglarna kan leda dem till stora fiskfångster.
Det är tufft att vara ute till havs. Jag har ingen som helst erfarenhet av sådant, men författaren lyckas levandegöra situationen: utsattheten när stormar och oväder drar förbi, kulturen bland besättningen, det hårda arbetet.
Parallellt med berättelsen om Franny och hennes resa med silvertärnorna görs också återblickar till hennes tidigare liv: ett sökande efter försvunna släktingar, en snabbt uppblossad kärlek till en professor på det universitet där hon arbetar som städare (och ett omedelbart giftermål med densamme), familjehemligheter att söka svar på, saker att fly från. Det är ett skickligt bygge som i och för sig leder till något förutsägbart, men som ändå byggde upp en spänning. Franny är en intressant karaktär och som läsare vet man inte exakt var man har henne och hur berättelsen ska utveckla sig.
Det utvecklar sig åt det romantiska hållet, så mycket får man väl säga. Den som är ute efter en mer rejäl cli-fi, med större fokus på klimatet, gör rätt i att läsa t.ex. Maja LundesPrzewalskis häst istället. Här är klimatfrågan mer en fond till något som egentligen är en berättelse om något helt annat. Gott så. Den sista migrationen är en fin bok om relationer, kärlek och sökande. För den lättrörde finns det helt klart scener som kan beröra, kanske till och med framkalla tårar. Jag tyckte att den här boken var riktigt bra, även om jag egentligen har lättare för att gråta över klimatfrågan än över kärleksromaner.
Fiskarmännen av Chigozie Obioma blandar myter och verklighet och berättar från 9-årige Bens perspektiv en riktig tragedi om en familj som rasar samman.
Fiskarmännen av Chigozie Obioma är både ett stycke modern nigeriansk historia och en klassisk tragedi i modern tappning. Boken berättas av 9-årige Ben som, trots föräldrarnas stränga förbud, har börjat hänga vid den förorenade och smutsiga floden efter skolan. Där roar sig han och de tre bröderna med att fiska. En dag springer de på byns byfåne – ”galningen” Abulu. Det startar en händelsekedja som kommer att slå sönder hela familjen. Abulu kastar ur sig en spådom, som bröderna inte kan skaka av sig – en av dem kommer att mörda den äldste brodern. Det är så det är sagt och det verkar inte som att någon kan göra någonting för att stoppa det.
Boken gör många blinkningar till bibliska berättelser såväl som myter och berättelser från andra kulturer och religioner. Det finns säkert många lager att upptäcka för den som är bevandrad i sådant. Själv läste jag boken rakt upp och ner och jag blev oväntat fängslad. Boken är spännande och annorlunda alldeles oavsett hur mycket möda man lägger på att försöka tolka och förstå. Medan jag läste upptäckte jag faktiskt hur mycket jag gillar den här typen av berättelser som rör sig i gränslandet mellan modern verklighet och myter. Det är oväntat intressant att läsa en bok som gör en tydlig resa mot ett ganska förutsägbart mål – det går inte att läsa och tänka sig något annat än att spådomen kommer att slå in och att allt kommer att falla samman. Samtidigt gör de mytiska inslagen att det paradoxalt nog finns en känsla av att exakt vad som helst kan hända. Jag gillar det!
Jag tycker också om hur Obioma låter hela berättelsen utgå från Ben som ser allting från ett barns synvinkel. Från hans ögon skildras ett samhälle under förvandling: ett demokratiskt Nigeria är på väg att uppstå ur det som blivit efter det inbördeskrig som varat så länge. Att korruptionen är utbredd och att landet skakas av kuppförsök visas lite mellan raderna, men det som betyder något för Ben är att få en kalender, och att bli sedd, av en presidentkandidat som kommer till byn. Föräldrarna gör vad de kan för att ge sina barn en framtid. När saker inte går vare sig demokratin eller familjen vägen är den stora förhoppningen att kunna skicka barnen utomlands, till ett land där de har bättre framtidsutsikter. Som allt annat smulas alla planer och förhoppningar sönder i denna tragedi, det behöver jag inte spoiler-varna för att skriva, det ligger liksom i formen att det är så det kommer att bli. Som läsare följer jag med i berättelsen, mot det oundvikliga. Det var en fantastiskt fin resa att få följa med på faktiskt.
Fiskarmännen
Fiskarmännen av Chigozie Obioma
Översättare: Ninni Holmqvist. Engelsk titel: The fishermen. Förlag: Ordfront förlag (2016). ISBN: 9789170378911, 9789174415926.
Chigozie Obioma
Chigozie Obioma (född 1986) är en nigeriansk författare. Fiskarmännen är hans debutroman.
Pow wow av Tommy Orange är en stark bok om att vara ursprungsamerikan i dagens USA. Det är en bok där i stort sett alla har något svårt i bagaget eller lever mitt i en tuff verklighet.
Pow wow av Tommy Orange är en bok om att vara ursprungsamerikan i dagens USA. Den har ett stort persongalleri och som läsare kastas man rakt in i huvudpersonernas liv utan någon större introduktion. Varje kapitel kändes till en början som noveller, men snart började berättelserna vävas ihop, kopplingar mellan huvudpersonerna började dyka upp och berättelsen började röra sig mot ett ödesmättat slut, ett slut som utspelar sig på en pow wow (social träff för att hedra ursprungsamerikansk kultur).
När jag läser förstår jag att boken i första hand är skriven av en ursprungsamerikan för andra ursprungsamerikaner. Det är mycket som flyger över huvudet och mycket som är svårt att förstå hela innebörden av. Stör och berör gör boken oavsett! Det är ingen bok som pekar ut huvudpersonerna som offer, men det är påtagligt hur tuffa förhållanden många lever under. I princip alla i boken har något svårt i bagaget eller i sitt nuvarande liv: alkoholism, missbruk, övergrepp, skador från fetalt alkoholsyndrom, otrygga uppväxter, fattigdom med mera. Det är mörkt och även om berättelsen är kantad av en (svart) humor om lättar upp så är det verkligen en tung bok att läsa.
Vi läste den här boken i min bokcirkel och den fick ett högt medelbetyg av oss – den kanske till och med tog nytt rekord! Den inbjöd också till en lång diskussion, så den passade verkligen för bokcirkeln.
Ändå måste jag erkänna att jag personligen tyckte att den var lite väl svår. Det är ingen bok som enkelt kan skummas igenom. Här finns också många lager och som jag nämnde är det en hel del som jag som vanlig svensson helt enkelt inte hänger med i. Vad är symbolen med alla spindlar t.ex? Ja, jag vet inte! Förvänta dig ingen lättsam feelgoodberättelse och var beredd på att det är många personer och berättelser att hålla isär. Det är dock mödan värt det, för det är en stark och annorlunda berättelse.
Pow wow
Pow wow av Tommy Orange
Originalets titel: There there. Översättare: Eva Åsefeldt. Förlag: Bokförlaget Polaris (2019). ISBN: 9789188647962.
Tommy Orange
Tommy Orange (född 1982) är en amerikansk författare. Han är medlem av stammarna Cheyenne och Arapaho.
Den här månaden läser vi en bokcirkelbok som jag har valt. I vår bokcirkel turas vi om att välja bokcirkelbok och antalet bokcirkelträffar per år sammanfaller på ett fiffigt vis med antalet bokcirkeldeltagare, så alla får chansen en gång per år. För att göra det maximalt rättvist har vi precis infört att vi lottar om turordningen årligen. Det kan nämligen vara lite segt att alltid vara den som ska hålla bokträff i tider när folk ofta är trötta och upptagna med annat (till exempel kring jul). Vårt upplägg är ett bra upplägg, tycker jag. Vi har haft andra varianter, som t.ex. har involverat omröstningar, vilket väl i och för sig kan ha sin charm, men tenderar att landa i att det ständigt väljs bokcirkelböcker som blir något av en kompromiss – böcker som många tycker känns ”ok” och som sällan blir något udda eller oväntat. Nu får var och en chansen att varje år välja helt fritt.
Vad har jag valt för bokcirkelbok då? Jo, jag tog en oläst bok jag hade i hyllan och som kändes lagom lång. Jag tycker att cirka 250–350 sidor är en lämplig längd på en bokcirkelbok – jag vill helst inte pracka på mina bokcirkelkompisar gigantiska tegelstenar och inte heller vill jag försöka diskutera något som känns tunt och där allt att diskutera redan är uttömt på en kvart. Jag undviker också böcker som är del i en längre serie.
Den här gången fick det bli Fiskarmännen av den nigerianske författare Chigozie Obioma, en bok som har legat och gottat sig i min läsplatta i många år. Den har blivit hyllad på sina håll, har jag sett, men jag vet faktiskt inte speciellt mycket av vad det är för bok. Hoppas den är bra!
Vad jag tänkte passa på att tipsa om med det här inlägget är i fall tre av den senaste tidens bästa bokcirkelböcker. Kanske något för din bokcirkel att inspireras av!
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Ungdomsboken Tio över ett är en riktigt bra bokcirkel av många anledningar. En anledning är att det är en ungdomsbok. Får såhär är det ju: för de flesta kommer livet emellan och man kan helt enkelt inte läsa alla bokcirkelböcker man skulle vilja. Böcker som riktar sig till unga och till unga vuxna har den fördelen att de ofta är lite kortare och har ett rakare berättande. Tröskeln är liksom lite lägre och oddsen är bättre för att man ska hinna läsa klart. Det är alltid mycket roligare att bokcirkla om alla faktiskt har läst boken och har den i färskt minne. Mitt tips är alltså att blanda upp med en del böcker som riktar sig till yngre. En annan bra anledning till att läsa Ann-Helén Laestadius bok om att vara ung i Kiruna, en stad under rivning, är att den är oerhört bra! Plus att det finns många intressanta ingångar till samtal.
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Johanna Bäckström Lernebys reportage Familjen handlar om en kriminell klan som skapat något av ett parallellsamhälle.
Det här är en av de få böcker vi läst där alla tyckte ungefär samma sak. Det känns ofta givande om en bok kan väcka lite olika tankar och känslor hos olika personer, men den här landade på ungefär samma sätt hos alla och fick i snitt betyg 3 av 5 (om jag minns rätt?!). Ändå kändes det som en väldigt bra bokcirkelbok. Ibland är det faktiskt jäkligt skönt med en bok som man kan diskutera en stund och liksom nå någon slags konsensus.
Familjen är alltså inte på något sätt dålig: det är ett intressant reportage och det finns mycket att diskutera och att förfasa sig över. Ändå kände vi alla att boken saknar något. Det kanske låter oinspirerande att läsa något som inte är helt fantastiskt, men äh, den är klart läsvärd! Och sedan kan man alltså bokcirkla utan att det blir olika läger med folk som gillar och ogillar.
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Pow wow av Tommy Orange
Tommy Oranges starka berättelse om att vara ursprungsamerikan i dagens USA är en riktigt bra bokcirkelbok av den enkla anledningen att det är en riktigt bra berättelse och en bok som väcker engagemang. Dessutom är Pow wow sådär lagom ”svår”: den är inte på något sätt tungläst, men den har många lager att upptäcka. Den typen av böcker kan vara riktigt intressanta att ta upp i en bokcirkel – alltid är det någon som har sett något mer (eller något helt annat!) än en själv. Det är en av de härligaste grejerna med att bokcirkla: att man får så många fler blickar på en text.
Pow wow av Tommy Orange
Har du något tips på en riktigt bra bokcirkelbok?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.