Kategorier
-

Bonniers stora adventskalender

Förra året hade jag lyxen att ha två adventskalendrar med boktema. Den ena var Novellix julkalender 2019, fylld med gamla och nya noveller från förlagets utgivning. Jag läste novellerna och har bloggat om dem i ett antal inlägg. Den andra kalendern, Bonniers stora adventskalender, har jag också läst, men när julen var över kändes det lite märkligt att posta ett blogginlägg om den. Här kommer alltså ett inlägg som jag skrev i början av året och tidsinställde till nu. 🙂 Även om det är en gammal kalender så känns det ändå som att det är en bättre tid att blogga om kalendrar nu, när det faktiskt börjar bli säsong för adventskalendrar. Jag gissar att samma kalender, eller en ny version, finns att köpa även till den här säsongen, om någon blir sugen. Edit: Den här kalendern går fortfarande att köpa i år.

Bonniers stora adventskalender är en mysig kalender med godbitar från Bonnierförlagets utgivning. En del är “Pixiböcker för vuxna”, en del är utdrag från andra böcker och en del tror jag rent av är producerade enkom för kalendern – allt förpackat i en väldigt gullig kalender, komplett med små luckor att bända upp. Kalendern som sådan är faktiskt riktigt tjusig. Antingen kan den förvaras liggande och blir då ungefär som en coffee table-bok, eller så vecklar man ut den och låter den agera julprydnad. Den drog faktiskt blickarna till sig hemma hos mig och många vänner undrade nyfiket vad det var för något. Jag tolkar det som att de tyckte att den var fin. 🙂 Jag tycker åtminstone att den är fin, med juliga bilder av Lotta Kühlhorn.

Några av böckerna i Bonniers stora adventskalender.

Innehållet då? Jo, jag gillade verkligen merparten av de små miniböckerna (faktiskt alla utom en!). Jag gillade dem till och med väldigt, väldigt mycket. Det började starkt med en samlingsvolym med två noveller av Jonas Karlsson: Skummisar, Vecka 42. Skummisar är en särskilt knäpp novell, sådär som bara Jonas Karlsson brukar lyckas få till det: ett par spionerar på sina mystiska grannar tills det spårar ur. Vem är skummast i den här berättelsen? Det ska man inte vara allt för säker på innan man har vänt sista sidan. Några andra guldkorn är novellen Bortbytingen av Selma Lagerlöf, den lilla diktsamlingen med Karin Boyes poesi, den tragikomiska Jussi Adler-Olsen-deckaren Små pikanta dråp (som jag tyckte var jätterolig och som min mamma tyckte var rent skräp, hehehe), den mysiga/läskiga/tänkvärda novellen Flints berättelse av Elly Griffiths (med en katt i huvudrollen <3), den intressant faktaboken Sömn, sömn, sömn om, kors i taket, sömn (ett utdrag ur faktaboken med samma namn, av Christian Benedict och Minna Tunberger). Andra klockrena favoriter blev serien Sömn (ett tema bland mina favvisar? 😉 ) av Louise Winberg (hej hej vardag), som bjöd på så mycket igenkänning att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta, den brännande klasskildringen i Eija Hetekivi Olssons novell Nationalsången och den lilla Rocky-pixiboken av Martin Kellerman, som man ju saknar mycket sedan han slutade rita sina strippar för något år sedan. Lottas jul, av samma Lotta Kühlhorn som illustrerat själva kalendern, är ett smakprov från den julbok som hon har skrivit, och som man ju genast blev sugen på att skaffa sig för att riktigt frossa i julpyssel och mys. En annan stor favorit blev Missförståndets magiska möjligheter, som innehåller ett tidigare vinterprat av Emil Jensen. Jag har lyssnat på Vinter i P1 i åratal och har såklart lyssnat på Jensens avsnitt, men mindes det faktiskt inte så briljant som det faktiskt är (även i bokform). Wow! Tydligen finns vinterpratet och andra av Jensens texter samlade i en bok, Vad var det jag sa?. Den blev man ju sugen på att läsa.

Ja, den här adventskalendern gav verkligen läslust och mersmak, utan att för den sakens skull kännas som en meningslös samling smakprov. Jag blev faktiskt positivt överraskad över vilka bra texter de har lyckats proppa in (med det där undantaget då). Det är dessutom en riktigt bra blandning mellan fakta, recept, noveller, serier.

För att återknyta till lyxkalendern från Novellix så får man väl säga att böckerna i Bonniers stora adventskalender inte känns riktigt lika dyra som konkurrentens. Det är helt enkelt pixiböcker i lite olika format, men det är inte mig emot, med tanke på att Bonniers variant också är billigare.

I princip har jag någonting emot att årets konsumtionsfest numero uno, julen, också har blivit en tid då folk sprätter iväg hundra- eller tusentals kronor på adventskalendrar med allt från te, lyxchoklad, lakrits, hudkrämer, lego, plastleksaker, tuggummin, trisslotter etc. etc. etc. etc. etc. Men när det gäller Novellix-kalendern och Bonniers stora adventskalender kan jag ärligt talat inte stå emot. Jag lägger mig platt. Om jag känner mig själv rätt har jag köpt mig en Bonniers stora adventskalender version 2 (i en mån den finns?) till årets jul (Novellix-kalendern kanske jag hoppas på att få i tidig julklapp, precis som de senaste två åren – och annars har jag eventuellt köpt den också 😉 ). Edit: Det blev tyvärr ingen julkalender för mig i år eftersom det helt enkelt inte finns någon ny att få tag på, (bortsett från att man kan sätta ihop en egen hos Novellix om man vill – men då blir man ju inte överraskad 😉 ).

Bonniers stora adventskalender

En adventskalender för litteraturälskande vuxna. En boköverraskning om dagen från första advent till julafton. Den här kalendern är ett smörgåsbord av litteratur från Bonnierförlagens alla förlag. Den innehåller noveller, kåserier, serier, faktaböcker, kokböcker och facktexter i en härlig blandning. Författarna skriver i alla genrer. Medverkande är bland annat Viveca Sten och Jonas Karlsson, Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Zeina Mourtada, Emil Jensen m fl. Alla som tidigare köpt Pixiadventskalendern till sina barn för att de egentligen själva velat ha en bokkalender som vuxna kan nu få sitt lystmäte tillgodosett. Med härlig julig omslagsformgivning av Lotta Kühlhorn.

Förlagets beskrivning

Med texter av Maja Karlsson, Lotta Kühlhorn, Linda Ahlgren, Linda Vagnelind, Axel Brechensbauer, Martin Kellerman, Sven Bertil Bärnarp, Louise Winblad, Nina Hemmingsson, Jan Stenmark, Richard Man, Jenny Warsén, Zeina Mourtada, Christian Benedict, Minna Tunberger, Emil Jensen, Richard Tellström, Viveca Sten, Jonas Karlsson, Eija Hetekivi Olsson, Anna-Karin Palm, Selma Lagerlöf, Karin Boye, Matilda Gustavsson, Oskar Jonsson, Jussi Adler-Olsen, Elly Griffiths.
Utgivningsår: 2019 (Bonnier fakta).
ISBN: 9789178490141.

Kategorier
-

Hon ville inte släppa mina händer

Hon ville inte släppa mina händer är en fin poesiantologi med dikter skrivna av personer med erfarenhet av migration. Betyg: 4 skolor av 5.

Hon ville inte släppa mina händer är en poesiantologi där poeterna är personer som deltagit på poesiworkshops på Rosengårds Folkets Hus. Boken innehåller bidrag från många olika författare och en del har även bidragit utan att lämna sina namn, så som det kan bli när man relativt nyss har kommit till Sverige och lever i en väldigt oviss tillvaro där man plötsligt kan behöva lämna innan man har hunnit avsluta sådant som påbörjats. Alla deltagare har erfarenheter av migration och många av dikterna rör sig kring just kontrasterna mellan den miljö de kommer ifrån och det Sverige de upplever: de flesta med tacksamhet och tillförsikt, en del med besvikelse. Många av dikterna rör sig också kring glappet mellan vad andra ser hos dem och vilka de själva känner att de är. En del poeter har en bakgrund med prestigefyllda jobb och hög utbildning men hamnar i Sverige i något helt annat. En del håller inne med sin personlighet och blir kanske sedda som blyga eller tålmodiga, men har ett inre som känns som något annat.

Det är en fin läsning för mig, som inte alls bär på erfarenheten av att flytta till ett nytt land, med allt vad det kan innebär. I författarnas fall kan migrationen innebära livsfarliga färder över havet, stora förluster och/eller att behöva leva långt från delar av familjen. Det är fint att så många röster delar med sig i den här antologin.

I efterordet berättar redaktörerna Henrik Johansson och Anna-Maria Olsson samt Pia Jörgensen, som är pedagog och verksamhetsledare för Rosengårds Folkets Hus språkskola, om bokens tillkomst. De berättar mer om den språkskola som de arrangerar och som kan ha uppemot 70 besökare åt gången och de sätter ord på hur viktigt det är att behärska språket. När jag läser dikterna i den här antologin upplever jag ofta språkförbistring, men ärligt talat gör det ingenting. Poesi är fritt i sin form och ger stor möjligheter till känsla och uttryck utan att för den skull kräva att allt är språkligt korrekt. Det är inspirerande. Vem som helst äger möjligheten att uttrycka sig genom poesi. Den här antologin visar vad som kan komma ut om man vågar prova, till och med på ett språk som inte är ens modersmål.

Jag gillade den här boken! Är du sugen på att läsa den finns den att ladda ned hos Föreningen Arbetarskrivare, som tillsammans med Rosengårds Folkets Hus har gett ut boken.

Hon ville inte släppa mina händer.

Författare:

Mahdi Awes, Sabah, Layla, Maysoun, Fatimah, Royda Mahmoud Salih, Hawa Muhamed, Zahraa Mohammed, Prince Gnadou, Kamel Kasem, Asmaa Abu Daya, Mohamad Abo Hashem, Abbas Sahid Mohammad, Denisa Tota.
Redaktörer/medarbetare: Henrik Johansson, Anna-Maria Olsson, Åse Andreasson, Pia Jörgensen.
Utgivningsår: 2020 (Raya förlag).
ISBN: 9789151900810.

Kategorier
Kaur, Rupi

Mjölk och honung

Mjölk och honung av Rupi Kaur är en lättillgänglig poesisamling om hjärta & smärta och feminism. Tyvärr kändes den bitvis alldeles för platt och enkel och jag blev tyvärr inte så berörd även om det glimmade till ibland och var riktigt bra. Betyg: 3 kärlekar av 5.

Mjölk och honung är en sensationell diktsamling av Rupi Kaur. Jag skriver sensationell eftersom poesi sällan blir bästsäljare, men Mjölk och honung har verkligen gjort succé i land efter land. De 4 miljoner följarna på Instagram kanske är en bidragande orsak.

Jag kan förstå att Kaurs poesi har gått rakt in i hjärtat hos så många. Det här är lättillgängligt, lätt att ta till sig och hennes poesi rör sig kring hjärta och smärta, som de flesta av oss kan relatera till. Ibland tycker jag att det tyvärr blir ganska platt och att Kaur skriver läsaren lite på näsan. Det händer att det kommer en liten förklarande knorr på slutet. Det faller mig inte i smaken.

smärta är en del av
den mänskliga upplevelsen
var inte rädd
öppna dig för den

– Utveckling

Ur Mjölk och honung av Rupi Kaur, i översättning av Sandra Beijer

Jag tycker överlag att det känns att det här är poesi som funkar mer som visdomsord man scrollar förbi i ett flöde snarare än poesi man faktiskt vill läsa i en bok. Många av dikterna är väldigt korta, enkla, och känns tonåriga (vad jag nu vill säga med det?!).

Delar av diktsamlingen är bättre. Jag tycker att Rupi Kaurs betraktelser kring feminism och rasism är vassa och tänkvärda. Det är främst där hon faktiskt berör mig. Jag inser att det är mycket svårare att försöka vara nyskapande om man ger sig på att skriva om hjärtesorg och förälskelse, det som boken i huvudsak handlar om.

Jag är lite besviken över att jag inte gillade den här boken mer än vad jag gjorde. Jag hade verkligen älskat att upptäcka en ny, mer lättillgänglig poet som går att relatera till. I det här fallet tror jag att jag hellre borde ha börjat följa Rupi Kaur på Instagram.

Mjölk och honung av Rupi Kaur
Mjölk och honung av Rupi Kaur

Mjölk och honung är Instagram-fenomenet Rupi Kaurs debutbok, som snabbt har blivit en helt enorm internationell succé. En samling poesi- och prosatexter – illustrerade med Rupi Kaurs egna teckningar – som behandlar erfarenheter av våld, kärlek, förlust och femininitet.

Mjölk och honung tar oss med på en resa in i livets bittraste ögonblick och finner sötma i dem – eftersom det finns sötma överallt om du bara är villig att se efter. Boken är uppdelad i fyra kapitel. Vart och ett av dem tjänar ett eget syfte, behandlar en egen smärta, läker en egen sorg i själ och hjärta.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: Milk and Honey (engelska).
Översättare: Sandra Beijer.
Illustratör: Rupi Kaur.
Utgivningsår: 2015 (första kanadensiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Mima förlag).
Antal sidor: 204.
ISBN: 9789188681133.
Andra som läst: Aldrig bara ord, Jennys bibliotek.

Rupi Kaur

Rupi Kaur (född 1992) är en kanadensisk författare och illustratör, född i Indien. Hon har gjort stor succé med sitt Instagramkonto och har även en hemsida.

Kategorier
-

Berör och förstör: Dikter för unga

Berör och förstör är en riktigt bra antologi med dikter i urval av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar. Boken kan ses som en fortsättning på klassikern Kärlek & uppror, med ny poesi för unga, fast lika mycket för vuxna. Betyg: 4+ bultande hjärtan av 5.

Berör och förstör är en antologi med dikter som riktar sig till unga. Redaktörerna Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar har med den här boken haft ambitionen att fortsätta där antologin Kärlek och uppror tog slut och samla ett brett urval av poesi som även inkluderar nyare dikter. Föregångaren kom ut första gången 1989 och har därefter lästs av generationer och finns fortfarande i nytryck. Det var kanske på tiden att ta fram en ny.

Som jag har skrivit i mitt inlägg om nybörjarpoesi är det tacksamt med antologier. Som läsare blir man serverad ett smörgåsbord att plocka från och även om man kanske inte faller pladask för allt så finns det många guldkorn som väcker nyfikenhet. Det här är en bok som bjuder på många lästips och i sin enkelhet ger smakprov från många olika författare. Några av dikterna känner jag igen. Här finns exempelvis poesi från Bodil Malmsten, Tomas Tranströmer, Eva-Stina Byggmästar, Johannes Anyuru, Burcu Sahin och Linnea Axelsson. Annat är helt nytt för mig.

Boken samlar poesin under rubriker, som är härligt mångtydiga, men ändå ringar in väldigt väl vad det handlar om: exempelvis För att vi var tvungna, där det presenteras poesi som kretsar kring arbete och klass. Här påminns jag om att jag sedan länge har Emil Boss på min att läsa-lista. Boss har bland annat gjort sig känd genom dikten Acceleration, som han har gett ut på kvittorulle (och som vanlig bok). I Berör och förstör finns ett utdrag från just denna dikt, ett stycke modern arbetarskildring om de absurda villkoren på hans arbetsplats. En annan rubrik är Törstar ihjäl mig efter näring, om kärlek och sex, en annan är Att allt ändå till sist ska multna, om döden.

Jag tycker att det är fint urval med bredd och djup. Det enda jag saknar från Kärlek och uppror är egentligen omfånget. Den tidigare boken hade underrubriken 210 dikter för unga människor. I Berör och förstör räknar jag till 79 dikter, vilket ju är klart färre. Det är dock en liten invändning, för jag tycker att det här är en riktigt bra bok och det blir alldeles säkert en bok jag kommer att gå tillbaka till många gånger och bläddra i.

“När vi var tonåringar fick vi Kärlek och uppror i våra händer. Den innehöll 210 dikter för unga, skrivna av moderna och samtida svenskspråkiga poeter. När vi läste den förstod vi att poesi kunde se ut hur som helst. Att den kunde vara omedelbar, oberäknelig, obehaglig och otrolig. Att den kunde spegla sådant vi trodde att vi var ensamma med. Tilltala sidor hos oss som vi inte visste fanns och förändra vår blick på ett ögonblick. Vi förstod att vi behövde dikten, att den möjliggjorde för oss att undersöka och erfara världen med språkets hjälp.”
Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar

I år är det trettio år sedan Kärlek och uppror (red. Siv Widerberg och Anna Artén) utkom 1989. Därför är det hög tid för en ny antologi med dikter för unga (och lite mindre unga). Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar har gjort urvalet till denna samling med svenskspråkiga poeter. Berör och förstör presenterar nya dikter för unga och tar död på myten att poesi är något obegripligt och till för endast ett fåtal.

Förlagets beskrivning
Berör och förstör
Berör och förstör

Redaktörer: Athena Farrokhzad, Kristofer Folkhammar.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Rabén & Sjögren).
Antal sidor: 176.
ISBN: 978-91-29-70100-5.

Kategorier
Kapla, Marit

Osebol

Den augustprisbelönade dikten och reportageboken Osebol av Marit Kapla är en berörande berättelse om livsöden i värmländsk avfolkningsbygd. Betyg: 5 dalgångar av 5.

Jag har alltid gillat berättelser från “vanliga” människor. Kändisar i all ära, men det finns väldigt många fascinerande livsöden och berättelser bland alla oss “vanlisar” och därför har jag alltid dragits mot radio- och TV-dokumentärer som skildrar helt vanliga människor och deras liv. Osebol är en bok som på sätt och vis hör till den typen av samhällsskildringar. Här har Marit Kapla låtit den vuxna befolkningen i Osebol komma till tals. 42 personer, nästan alla tillfrågade, berättar om sina liv och ger uttryck för åsikter i frågor som angår dem.

Osebol är en by i en avfolkningsbygd i Värmland. Att det ligger vackert till, vid Klarälven, kan inte rucka på faktumet att det mesta av samhällsservicen har monterats ner, eller är på väg att tas bort, och att byn därför har tappat dragningskraft. Ett påtagligt exempel på samhällsutvecklingen är att byns bro, den som förkortar restiden och som många spontant säger sig uppskatta för att den möjliggör en trevlig promenad, är rivningshotad. Den har till och med bjudits ut till försäljning, men när ingen var beredd att betala ens en symbolisk slant, finns inte längre förutsättningar att ha den kvar. Det kostar att underhålla en bro. Byns tidigare elljusspår har redan rasat ihop och invånarnas ideella engagemang har till stor del dött ut. Boken skulle kunna vara en stereotyp berättelse om glesbygd och avfolkning, en berättelse som kanske har hörts förut, men jag tycker att Osebol är mycket mer än så, även om det i och för sig är en väldigt intressant och fin skildring av tillvaron i en by som är på väg att tyna bort.

Det som berör mig mest är egentligen alla livsöden som flimrar förbi: en polack som undrar varför svenskar tar rast så ofta, en man som förlorat sin bästa (och enda) vän, en man som flytt Tyskland under Andra världskriget, allt slit i skogen och kring flottningen av timmer, en entreprenöriell kvinna som drev byns butik en gång i tiden, vårdjobb (och en hemlig dröm om att bli fotvårdare), konstnären som startade ett kollektiv (och till slut blev en del av byns gemenskap när han lyckades hålla en batikkurs) och många, många andra. Jag älskar att läsa om alla förälskelser och kärlekar, djupa vänskapsrelationer och behovet av att få vara för sig själv. Boken är över 800 sidor lång, så det vore synd att påstå att Kapla lyckats koka ned det på några få sidor, men det är poesi, så visst är det en lätt och luftig text, som tros allt rymmer otroligt mycket, en berättelse om en hel bygd. Oj, vad Osebol rymmer mycket. Den handlar hus som stått på platsen i hundratals år och om människorna som bott i dem. Den handlar om framåtandan kring omgivningens tjusiga skidanläggningar, som ändå inte riktigt spiller ned till Osebol. Den handlar om vuxna, som konstaterar att barn som åker till Karlstad gärna stannar där, och om unga som inte har något att göra och tycker att allt är tråkigt. Den handlar om vargen och jakten, vården och skolan. Och hur ska unga egentligen träffa varandra nu för tiden, när det inte längre finns några danspalats och uteställen?

Jag älskade verkligen den här boken! Den får mig att tänka på en av mina favoriter, Svetlana Aleksijevitj, som i sina dokumentärromaner flätar samman vittnesmål från hundratals röster till en imponerande väv. Aleksijevitj skildrar livet i Sovjet från olika perspektiv. Osebol rör sig i en annan miljö, berättar andra berättelser. I Osebol finns vemod, men också mycket skratt. Jag tycker ändå att boken lånar drag från den nobelprisbelönade Aleksijevitj, men framför allt är den fantastisk i sin egen rätt. Läs och bli berörd!

Jag trivs inte riktigt i en stad heller.

Jag vill inte sitta i nåt jävla villaområde.

Det är inte riktigt min grej det.

Jag vill gå hemma och skrota och dola.

Det är lite kämpigt.

Det är dryga veckor när en ska ligg bort på jobb.

Och inge yngre blir en.

Men det är så det är.

Till Osebol ska en tillbaka vet du.

Det är väl nån sjukdom då.

Det är väl nåt i botten.

Det är väl att jag är uppfödd här.

Det är väl det.

Ur Osebol av Marit Kapla
Osebol av Marit Kapla

Utgivningsår: 2019 (Teg publishing).
Antal sidor: 811.
ISBN: 9789188035301.

Osebol är en berättelse om vår tid. En litterär sensation från världens mittpunkt.

Osebol är en by vid Klarälven i norra Värmland. I boken möter läsaren så gott som alla byns vuxna invånare, intervjuade av Marit Kapla som själv är uppvuxen där.

Osebol är en säregen läsupplevelse som saknar motsvarighet. Intervjuerna har kokats ned till lyriska vittnesmål som går rakt in i hjärtat. Boken blir till ett slags prisma som kastar nytt ljus på livet. Det är är färgsprakande, levande och lämnar ingen läsare oberörd.

Förlagets beskrivning

Marit Kapla

Marit Kapla (född 1970) är en svensk journalist och författare, uppvuxen i Osebol, samhället som delar namn med hennes debutroman. För Osebol belönades hon med Augustpriset 2019.