Etikett: Rasism

  • Straff av Ann-Helén Laestadius

    Straff av Ann-Helén Laestadius

    Straff, av Ann-Helén Laestadius, är en viktig och drabbande bok om samiska barn som tvingas lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Det trauma det innebär går sedan i arv i generationer.

    Betyg: 5 av 5.

    Straff, av Ann-Helén Laestadius, följer några barn som tvingats lämna sina hem och sin kultur för att gå på nomadskola. Under tiden på skolan är de förbjudna att tala sitt modersmål och de tvingas att lära sig svenska. Den som blir påkommen med att tala något samiskt språk, eller på något annat sätt utövar något som kan förknippas med samisk kultur, blir bestraffad. Det är en hård och tuff miljö, där både psykisk och fysisk misshandel är vardag. Inte ens när riktigt allvarliga övergrepp begås, finns något sätt att lämna nomadskolan. Föräldrarna, samer, har inte mycket att säga till om i ett samhälle som förtrycker urfolk.

    Boken växlar mellan att skildra tiden på nomadskolan och att följa samma huvudpersoner på 80-talet. Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten, bär alla på tunga bagage, i vissa fall rena trauman, som går tillbaka till tiden på nomadskolan. Sedan de blivit vuxna blir erfarenheterna också något som även drabbar nästa generation.

    Laestadius är otroligt skicklig på att skriva om samisk kultur och det förtryck det samiska folket har utsatts för, och fortfarande utsätts för. Den som inte tidigare reflekterat över det, blir här varse hur brutalt en hel kultur närapå kan utplånas, inte minst genom att frånta människor sitt hjärtas språk. Så kommer Anne-Risten att bli mamma till barn som skäms över hennes samiska bakgrund och som inte kan ett ord samiska. Marge, å sin sida, blir förälder till ett barn som suger åt sig all samisk kultur som en svamp, men där Marge själv inte kan lära ut allt dottern vill veta – hon har ju aldrig fått lära sig att skriva på samiska. Jon-Ante lämnar byn och skaffar sig ett nytt liv i stan, inte av vilja, utan av nödvändighet för att hantera det kan utsatts för på nomadskolan. Nilsa representerar det som Laestadius inte heller duckar för att skriva om: den skadliga machokultur som är ett problem även i Sápmi. På nomadskolan är han den stora mobbaren och som vuxen är han som har längst till att erkänna nomadskolans övergrepp. Även Nilsa bär dock på mörker och när husmor, nu en åldring, åter börjar ses i byn är inte ens Nilsa oberörd.

    Straff är en bok som både berör och stör. Det är en bok som upplyser, väcker tankar och engagerar och Laestadius är fantastisk på att göra berättelsen levande och intressant. Jag kan tycka att en del scener med den åldrade husmodern är lite onödiga, budskapet går fram ändå och i mitt tycke hade berättelsen inte behövt spetsas till med övertydliga scener med hämnd-tema. Det är dock en mycket liten anmärkning till en berättelse som i sin helhet är oerhört läsvärd och viktig.

    Straff

    Straff gavs ut av Romnas & Selling 2023. ISBN: 9789189051362.

    Ann-Helén Laestadius

    Ann-Helén Laestadius är en svensk-samisk författare.

  • Med livet framför sig av Émile Ajar

    Med livet framför sig av Émile Ajar

    Med livet framför sig, av Émile Ajar, är en ovanlig uppväxtskildring från sjaskiga kvarter i 70-talets Paris. Berättarrösten, som kommer från en föräldralös pojke, cirka tio år, är fantastisk och vänskapen mellan honom och den äldre kvinna han bor hos är otroligt fin.

    Betyg: 4 av 5.

    Med livet framför sig, av Émile Ajar, är berättelsen om Momo och hans uppväxt i ett av Paris sjaskigare kvarter. Det är 70-tal och i stadsdelen Belleville har Madame Rosa tagit Momo under sina vingar. Hon är judinna, han är en föräldralös pojke med arabiskt ursprung. Hon är gammal och skröplig, han är eventuellt 10 år, men det är inte gott att veta när nu föräldrarna är ute ur bilden. Det är ett omaka par, men det finns starka band mellan dem.

    Madame Rosa försörjer sig genom att öppna hemmet för barn till prostituerade. Hon har själv varit prostituerad en gång i tiden, men nu har skönheten falnat och kroppen börjar ge upp. Mer och mer ansvar lastas på Momo, även för ”horungarna”, som de kallas i boken.

    Mycket i den här romanen är opolerat och skitigt, så som Momos tillvaro också är. Jag menar inte bara att det är fattigt och smutsigt och att Momo allt mer behöver hjälpa Madame Rosa att ta hand om sig själv och sin hygien. Boken skildrar egentligen uteslutande människor i marginalen och därmed liv, kultur och språk som sällan återfinns i romaner.

    Med livet framför sig är verkligen en udda berättelse och också en fantastiskt härlig berättelse. Det var fint att följa Momo och lyssna till hans alldeles egna röst, där tjusiga ord används lite hur som helst. Den oväntade vänskapen mellan den föräldralösa arabpojken och den före detta prostituerade judinnan är också skildrat med en underbar värme.

    Med livet framför sig

    La vie devant soi finns översatt till svenska av Bengt Söderbergh och gavs ut första gången 1977 av Norstedts. I vissa utgåvor är den svenska titeln Med livet framför sej. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i Sveriges radio med uppläsning av Johan Ulveson. ISBN: 9117712122.

    Émile Ajar

    Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary (1914–1980), som även gav ut romaner under sitt eget namn. Han har bland annat belönats med Goncourt-priset under båda namnen(!). Romain Gary föddes som Roman Kacew i Litauen, men levde en stor del av livet i Frankrike.

  • De e kroniskt av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

    De e kroniskt av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

    De e kroniskt, av Caroline Ringskog Ferrada-Noli, är en roman om smärta, klass och rasism. Huvudpersonen lider av kronisk smärta, en bedrövlig foglossning som aldrig gick över. Den tar över hela livet, men har ingen tydlig förklaring eller något botemedel på lut.

    De e kroniskt, av Caroline Ringskog Ferrada-Noli, handlar om Anne, som lever med kronisk smärta. Det som började som foglossning gick aldrig över efter förlossningen och nu rör hon sig mellan olika mottagningar och kliniker, väntrum och läkarbesök. I samhället rasar en pandemi och Anne tar test efter test. Kanske har hon rent av långtidscovid.

    Varför har hon ont? Mellan raderna borras det djupare. Det finns flera trauman i bagaget: det kanske svåraste är förlusten av den bror som förolyckades innan han ens hann med att kliva in i vuxenlivet på riktigt. För Anne går dagarna utan att det dyker upp några säkra svar eller presenteras någon behandling för bot och lindring. Såhär ser tillvaron ut för åtskilliga som har just kronisk smärta: hela livet präglas av att ha ont, men några svar eller klara besked går sällan att få. ”De e kroniskt”, en kvinnlig, kronisk smärta som görs mindre verklig genom att förvandlas till något psykiskt. Ett tillstånd med låg status.

    Ringskog Ferrada-Noli väver även in klass och rasism i sin roman. Den är rik och stundvis lite väl pladdrig. Det här är den första roman jag läser av Ringskog Ferrada-Noli, men jag brukar lyssna på henne i podden En varg söker sin podd. Jag kan ibland känna att boken till delar är som att lyssna på en podd, där det strösslas vilt med populärkulturella referenser, samtidsanalyser och filosofiska betraktelser förpackat på ett lättillgängligt och pratigt sätt. Det kanske gör sitt till att det också är lätt att känna igen element från Ringskog Ferrada-Nolis eget liv, det hon har berättat om i podden: en uppväxt i ett rasistiskt Österlen, en pappa som flytt Pinochet, en storebror som gick bort i en bilolycka. Jag får påminna mig själv om att det inte är en självbiografi jag läser. Det är lätt att bli lurad. Här känns även Caroline Ringskog Ferrada-Nolis röst igen. Jag har lyssnat på En varg söker sin podd i många år och att jag alls gör det beror nog på att hon är så på tvärs med allt som är jag. Romanens Anne, liksom poddens Caroline Ringskog Ferrada-Noli, kan enkelt avfärda sådant jag själv är fäst vid: det mesta som hör ihop med medelklass och medelklassens kulturälsklingar (som Hjalmar Söderberg). Det finns alltid någonting provocerande hos Caroline, liksom hos Anne, och jag uppskattar det faktiskt. Vad kan jag veta om rasism, som inte ens en klassresa kan rå på, eller hur det är att leva med kroniskt smärta? Den här boken gör det mer verkligt.

    Det är en speciell bok. Jag kan inte komma på någon annan som tar ett sådant brett grepp om samtiden (och att växa upp under 80- och 90-talet, för den delen). Här finns så mycket klokt, dumt, roligt och sorgligt att de drygt 400 sidorna bara forsar förbi. När boken är över vet jag inte exakt vad jag har läst, men jag vet att jag har läst någonting bra, som väckt både tankar och känslor.

    De e kroniskt

    Förlag: Natur och kultur (2022).
    ISBN: 9789127169005.

    Caroline Ringskog Ferrada-Noli

    Caroline Ringskog Ferrada-Noli (född 1980) är en svensk författare och poddare.

  • Tung av Kiese Laymon

    Tung av Kiese Laymon

    Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk bok om att växa upp som stor och svart i ett samhälle präglat av rasism.

    Tung av Kiese Laymon är en självbiografisk berättelse om att växa upp i samhälle präglat av rasism. Det är 80-tal i Mississippi och Kiese växer upp med sin ensamstående mamma, som är statsvetare och fast besluten att skydda sin son från rasismen på det sätt hon ser som det riktiga: hon ska ge Kiese orden, böckerna, bildningen. Även om han kommer att behöva kämpa dubbelt så hårt som vita så ska hon se till att han utbildar sig och att ingen någonsin kan kritisera honom för något. Hon pressar honom hårt. Slår honom. Hon kämpar också med sitt eget: akademikeryrket till trots har de ofta slut på pengar. Hon spelar. Träffar fel män.

    Kiese växer upp och blir på många sätt den som mamman pushat honom att bli: den skrivande, akademikern, den som rör sig i ”vita” miljöer. Samtidigt är han svart och, bokstavligt talat, tung. Med sina 145 kilo smälter han inte in. Han stoppas av poliser, anklagas för att fuska, har alltid blickar på sig. Genom åren kommer han pendla i vikt: rasa till 70 kg och ha en kropp utsliten av alltför hårt träning, och åter äta sig stor.

    Tung målar upp en väldigt tydlig bild av rasismens många ansikten. Den är verkligen brännande! Men det är en bok som har många fler lager än så. Kiese Laymon utforskar makt och missbruk och skriver väldigt utlämnande om skam.

    Jag blev verkligen berörd av den här boken. Den är en vuxnare och elegantare komponerad version av andra viktiga böcker om rasism, t.ex. The Hate U Give, som jag läste här om året. Språket är fantastiskt, lekfullt och levande, enkelt och träffande. Lyssna gärna på boken som Radioföljetong, där uppläsaren David Lenneman verkligen höjer den svenska översättningen ett snäpp.

    Tung

    Amerikansk titel: Heavy.
    Översättare: Niclas Hval.
    Förlag: Natur & kultur (2019).
    ISBN: 9789127163874.

    Kiese Laymon

    Kiese Laymon (född 1974) är en amerikansk författare och professor i engelska och kreativt skrivande. Tung är hans första bok som översatts till svenska.

  • The Hate U Give

    The Hate U Give

    The Hate U Give av Angie Thomas är en oroväckande aktuell ungdomsbok om polisvåld och rasism. Betyg: 4 basketskor av 5.

    The Hate U Give av Angie Thomas är en ungdomsroman om rasism och polisvåld i USA. Läsaren får följa 16-åriga Starr, som blir vittne till hur en barndomskompis blir mördad av en polis. De två tonåringarna är på väg hem från en fest och blir stoppade utan någon särskild orsak. De gör ingenting fel, men blir misstänkta ändå. En hårborste blir misstagen för ett skjutvapen och plötsligt tar polisen fram sitt vapen och dödar Starrs vän framför hennes ögon. Det är inte första gången hon ser en vän bli skjuten. Efter skjutningen utbryter stora protester i området. Människor kräver rättvisa och vill att polisen åtalas. Starr försöker hålla ihop och skaffa modet att vittna, att ge vännen upprättelse.

    Samtidigt lever hon ett liv splittrat mellan det Garden Heights där hon bor, och den ”vitare” del av stan där hon går i skolan och där hennes pojkvän bor. I Garden Heights bor många som lever i utanförskap och flera gäng har stort inflytande. Många unga personer trillar dit och säljer droger, har inte så många andra alternativ. Hennes skolkamrater lever i en helt annan skyddad tillvaro, helt ovetande om villkoren på andra sidan staden. Efter skjutningen vill även många på skolan protestera – men enbart för att slippa skolan. Det blir inte lätt för Starr att hålla masken. Hon bryter till och med med en av sina tidigare vänner.

    Boken kom ut första gången 2017, men känns tyvärr lika aktuell nu som då. Kanske upplevs den ännu mer brännande nu, efter vårens protester. Jag läste så sent som för någon vecka sedan att amerikansk polis de senaste fem åren har skjutit ihjäl tre gånger så många svarta obeväpnade personer jämfört med vita obeväpnade personer. Om någon någonsin tvekar över att rasism finns brett i hela samhället så räcker det att titta på siffror och fakta. Det är helt sjukt.

    The Hate U Give känns som en otroligt viktig bok, inte bara genom sitt tema utan också genom att, helt enkelt, vara en riktigt bra ungdomsbok, och genom att vara en av förvånansvärt få böcker med en huvudperson som Starr i huvudrollen.

    The Hate U Give av Angie Thomas

    Sextonåriga Starr Carter lever i två världar: den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan inne i stan. Hennes tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil. Trycket på Starr är hårt, både från polisen och från orten – som kräver rättvisa och upprättelse för Khalil. Men även från de som inte vill att Starr ska vittna – och de är tydliga med vad hennes vittnesmål skulle innebära. Vad Starr än väljer kommer det att få enorma konsekvenser för såväl hennes eget liv som människorna hon vuxit upp med.

    Med en stark berättarröst gestaltas Starrs värld, som är full av konflikter men också full av kärlek. Träffsäkert beskrivs rasismen i skolan, Starrs alltmer ansträngda förhållande till sin vita pojkvän och sin kärleksfulla familj, vars liv inte värderas högt av samhället i stort.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: The Hate U Give (amerikanska).
    Översättare: Amanda Svensson.
    Utgivningsår: 2017 (första amerikanska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Natur & Kultur).
    Antal sidor: 446.
    ISBN: 9789127150287.

    Angie Thomas

    Angie Thomas (född 1988) är en amerikansk författare. The Hate U Give är hennes debutroman. Angie Thomas har en hemsida och finns på Facebook, Twitter, Instagram och Goodreads.

  • Mjölk och honung

    Mjölk och honung

    Mjölk och honung av Rupi Kaur är en lättillgänglig poesisamling om hjärta & smärta och feminism. Tyvärr kändes den bitvis alldeles för platt och enkel och jag blev tyvärr inte så berörd även om det glimmade till ibland och var riktigt bra. Betyg: 3 kärlekar av 5.

    Mjölk och honung är en sensationell diktsamling av Rupi Kaur. Jag skriver sensationell eftersom poesi sällan blir bästsäljare, men Mjölk och honung har verkligen gjort succé i land efter land. De 4 miljoner följarna på Instagram kanske är en bidragande orsak.

    Jag kan förstå att Kaurs poesi har gått rakt in i hjärtat hos så många. Det här är lättillgängligt, lätt att ta till sig och hennes poesi rör sig kring hjärta och smärta, som de flesta av oss kan relatera till. Ibland tycker jag att det tyvärr blir ganska platt och att Kaur skriver läsaren lite på näsan. Det händer att det kommer en liten förklarande knorr på slutet. Det faller mig inte i smaken.

    smärta är en del av
    den mänskliga upplevelsen
    var inte rädd
    öppna dig för den

    – Utveckling

    Ur Mjölk och honung av Rupi Kaur, i översättning av Sandra Beijer

    Jag tycker överlag att det känns att det här är poesi som funkar mer som visdomsord man scrollar förbi i ett flöde snarare än poesi man faktiskt vill läsa i en bok. Många av dikterna är väldigt korta, enkla, och känns tonåriga (vad jag nu vill säga med det?!).

    Delar av diktsamlingen är bättre. Jag tycker att Rupi Kaurs betraktelser kring feminism och rasism är vassa och tänkvärda. Det är främst där hon faktiskt berör mig. Jag inser att det är mycket svårare att försöka vara nyskapande om man ger sig på att skriva om hjärtesorg och förälskelse, det som boken i huvudsak handlar om.

    Jag är lite besviken över att jag inte gillade den här boken mer än vad jag gjorde. Jag hade verkligen älskat att upptäcka en ny, mer lättillgänglig poet som går att relatera till. I det här fallet tror jag att jag hellre borde ha börjat följa Rupi Kaur på Instagram.

    Mjölk och honung av Rupi Kaur
    Mjölk och honung av Rupi Kaur

    Mjölk och honung är Instagram-fenomenet Rupi Kaurs debutbok, som snabbt har blivit en helt enorm internationell succé. En samling poesi- och prosatexter – illustrerade med Rupi Kaurs egna teckningar – som behandlar erfarenheter av våld, kärlek, förlust och femininitet.

    Mjölk och honung tar oss med på en resa in i livets bittraste ögonblick och finner sötma i dem – eftersom det finns sötma överallt om du bara är villig att se efter. Boken är uppdelad i fyra kapitel. Vart och ett av dem tjänar ett eget syfte, behandlar en egen smärta, läker en egen sorg i själ och hjärta.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Milk and Honey (engelska).
    Översättare: Sandra Beijer.
    Illustratör: Rupi Kaur.
    Utgivningsår: 2015 (första kanadensiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Mima förlag).
    Antal sidor: 204.
    ISBN: 9789188681133.
    Andra som läst: Aldrig bara ord, Jennys bibliotek.

    Rupi Kaur

    Rupi Kaur (född 1992) är en kanadensisk författare och illustratör, född i Indien. Hon har gjort stor succé med sitt Instagramkonto och har även en hemsida.

  • Min historia

    Min historia

    Min historia av Michelle Obama är en intressant men kanske lite tillrättalagd självbiografi om uppväxten i Chicago, den spikraka karriären och om livet som presidenthustru. Betyg: 4 hundar av 5.

    Min historia är Michelle Obamas självbiografi. Den börjar från början, genom att skildra barndomsåren i det trygga hemmet i ett Chicago som ännu inte hunnit bli riktigt så segregerat som det senare skulle komma att bli. Föräldrarna har vanliga medelklassjobb och kämpar för att barnen ska få det bra och kunna forma sina liv som de vill. I deras kvarter är det ingen självklarhet att få en bra skolgång, men föräldrarna vågar kräva ordning & reda och en bra lärare och de gör också allt för att få ihop de pengar som behövs för att Michelle och hennes bror ska ha en bra uppväxt. Snart går Michelle på prestigeuniversitet och utbildar sig till jurist och allt verkar utstakat. Hon jobbar hårt och får ett välbetalt jobb som bolagsjurist. Det är då hon träffar Barack Obama. Deras första relation är helt professionell – han är juridikstudent och gör praktik på deras kontor, men snart utvecklas den till något mer. Samtidigt börjar det gnaga i henne att hon kanske vill göra något annat. Michelle vågar till slut sig på att gå ner i lön och jobba mer allmännyttigt. Obama beskrivs som något av bohem vid den här tiden. Även han drivs av att göra något större. Ungefär samtidigt som paret bildar familj börjar hans politiska engagemang bli seriöst. Så småningom leder det ända till Vita huset och det mycket speciella liv som hela familjen därmed tvingas in i.

    Min historia är ingen tunn bok, så Obama hinner verkligen riva av mycket av det hon varit med om och upplevt i sitt väldigt annorlunda liv. Boken saknar heller inte inte personliga berättelser och roliga anekdoter – här ryms allt från hennes och Baracks svårigheter att skaffa barn till etikettsbrott hon råkade göra när hon träffade drottning Elizabeth. Trots detta läser jag med känslan av att Min historia är rätt tillrättalagd. Det märks att Michelle Obama är ett superproffs på att ta media och att veta vad hon kan och inte kan dela med sig av för att bygga den bild hon vill visa upp. När jag har läst Michelle Obamas biografi känns det knappast som att jag känner henne mer än innan.

    Med det sagt tycker jag ändå att det här var en superintressant bok att läsa. Livet som presidenthustru innebär tusen små och stora saker som vi andra kanske inte känner till. Visst förstod jag att det krävs stort säkerhetspådrag när en president är ute och rör sig, men vidden av det hade jag ingen aning om förrän jag läste den här boken. Det handlar inte om några enstaka avspärrade gator eller andra enklare arrangemang. Varenda förflyttning framstår som ett enormt företag. Staben runt presidentparet är enorm, Vita huset är en gigantisk borg där inte ens ljudet från presidentens helikopter når in och presidentparet tycks spendera sin mesta tid i en varsin flygel, där de sitter och jobbar oavbrutet, med paus för en kort familjemiddag. Deras åtaganden är helt otroliga och någon måste ha blivit gråhårig av att försöka få alla scheman att hålla – tidsmässigt och säkerhetsmässigt. Under presidentinstallationen hann paret uppenbarligen svischa förbi på tio installationsbaler, bara för att nämna ett exempel. Det finns otroligt mycket att fascineras av från skildringen av livet i Vita huset. Tankarna går hela tiden till de två döttrarna, som verkligen måste ha fått en speciell uppväxt, på gott och ont.

    Vad som också är superintressant att läsa är tiden innan Barack blev president. För mig som svensk, vilket ju i amerikaners ögon innebär att jag är rena kommunisten, är det alltid överraskande att läsa om hur samhället fungerar i USA. Jag blir helt förbryllad över att detta land, som är så stolt över sin frihet, också är ett land med helt enorma klyftor och ett land där det mesta verkligen måste betalas ur egen ficka. Jag blir helt matt bara av att läsa Michelles skildring av att vara en karriärkvinna med barn. Barack är inte hemma ofta, kan man ju lugnt påstå, så det är Michelle som ska rodda hem och barn, samtidigt som hon också har ett krävande och tidskrävande jobb. Trots att de försöker lösa situationen med hjälp av barnflickor och annat så är Michelle ändå i sitsen att hon går upp närmast mitt i natten för att kunna träna innan dagens bestyr går igång. Jag förstår inte hur hon orkar. Hur amerikanska ”vanlisar” orkar kan jag inte ens göra mig en bild av, alltså hur de som faktiskt inte har en nanny fixar att ha jobb (kanske flera jobb!) och familj. Det här är alltså bara ett exempel på sådant som gör mig helt ställd. Varför vill inte amerikaner ha vettiga, allmänna sjukförsäkringar? Varför ska det vara så dyrt och komplicerat att plugga? Jag fattar ingenting, men det är lugnt, det är ju faktiskt inte mitt hemland. Jag läser och uppskattar att jag bor där jag bor, helt enkelt.

    Presidentkampanjen ska vi inte tala om förresten. Barack och Michelle flyger runt, runt, runt i varsin privatjet med sina staber och talar på olika konvent. Det är en sådan enorm apparat att man häpnar, särskilt när man betänker att amerikansk demokrati liksom består av att man väljer mellan två ultrahöger-alternativ. Och kostnaden! För att vara ett land där det är så otroligt fult att betala skatt, så känns det helt otroligt att det samtidigt är rimligt att en kandidats presidentkampanj tydligen kan kosta närmare 800 miljoner dollar (kan det stämma?!).

    Ja, det här är verkligen en intressant och fascinerande bok, på många sätt. Jag kan verkligen rekommendera att läsa om du vill få en inblick i hur det kan vara att leva som presidentfru och kanske om du, liksom jag, imponeras av paret Obama, som verkligen gjort en spännande resa. Och ja, är man nyfiken på amerikansk politik så är boken också väldigt talande!

    ”Vad tror du om att äta lite glass?” sa han.

    Då visste jag att det bara var att åka med. Det var ett av de få ögonblicken i mitt liv då jag bestämde mig för att sluta tänka och bara leva. Det var en varm sommarkväll i staden jag älskade. Luften kändes så mjuk mot min hud. Det fanns en glassbar i ett kvarter i närheten. Vi köpte var sin strut, tog med den ut och slog oss ner på en lämplig plats på trottoaren. Vi satt nära intill varandra med knäna uppdragna, behagligt trötta efter att ha tillbringat dagen utomhus, åt våra strutar snabbt och utan ett ord, försökte hålla jämna steg med den smältande glassen. Kanske läste Barack av mitt ansiktsuttryck eller anade det i min hållning – det faktum att allt nu hade börjat lösas upp och släppas ut.

    Han tittade nyfiket på mig med en antydan till leende.

    ”Får jag kyssa dig?” sa han.

    Och så lutade jag mig mot honom och allt kändes klart.

    Ur Min historia av Michelle Obama (i översättning av Manne Svensson)
    Min historia av Michelle Obama

    Michelle Obama är en av vår tids mest ikoniska och beundrade kvinnor. Som den första afroamerikanska presidentfrun skapade hon det mest öppna och inkluderande presidentskapet i USA:s historia. Hon är en passionerad och kraftfull förespråkare för kvinnor och flickors rättigheter världen över och har förändrat hur föräldrar och barn ser på hälsa och vikten av ett aktivt liv. Samtidigt har hon uppfostrat två döttrar och stått sida vid sida med sin man i hans uppdrag att leda USA genom några av landets mest påfrestande perioder.

    I sina självutlämnande och fängslande memoarer bjuder Michelle Obama in läsare till sin värld och berättar om de erfarenheter som har format henne som person. Från barndomen i Chicagos South Side genom åren som företagsledaren som kämpade med livspusslet, till tiden på världens kändaste adress. På ett ärligt och insiktsfullt sätt beskriver hon sina med- och motgångar – i det privata och offentliga – och berättar om sitt liv såsom hon har levt det, med sina egna ord och på sina egna villkor. Det är en ovanligt personlig skildring av en kvinna som ständigt trotsat samhällets förväntningar, och vars historia inspirerar oss att göra detsamma.

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Becoming (amerikanska).
    Översättare: Manne Svensson.
    Utgivningsår: 2018 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Forum).
    Antal sidor: 453.
    ISBN: 9789137153049.

    Michelle Obama

    Michelle Obama (född 1964) är en amerikansk jurist, världskänd som USA:s ”första dam” mellan åren 2009 och 2017. Hon är USA:s första afroamerikanska presidentfru. Michelle Obama twittrar och finns på Instagram.

  • Vända hem

    Vända hem

    Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande roman som vandrar genom generationerna – från 1700-talets slavhandel till idag. Det är många berättelser att hålla reda på och ibland blir det helt enkelt för hemskt, men det är hur som helst en viktig bok. Betyg: 3+ kolgruvor av 5.

    Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande skildring av slaveriet och dess konsekvenser, konsekvenser som brännande sträcker sig ända fram till idag. Boken tar sin början i 1700-talets Ghana, där två unga kvinnor går helt olika liv till mötes: den ena gifts bort med en engelsman, den andra fängslas och packas ihop med andra slavar i ett stinkande utrymme för att skeppas iväg över havet.

    I kapitel efter kapitel fortsätter Gyasi att berätta om livet för kvinnornas ättlingar. Varje kapitel blir nästan som en fristående berättelse, en novell, som löst kopplar till de tidigare genom blodsband. På ett sätt tycker jag att det är ett briljant sätt att få berättelsen att växa fram, men samtidigt måste jag erkänna att formatet bjöd en del motstånd. Det var inte alltid så lätt att förstå vem det nya kapitlet egentligen handlade om, på vilket sätt dens historia hör ihop med föregående. Samtidigt spelar det inte så stor roll att boken kändes lite rörig. Faktum är att varje tid och varje person har sin vinkel och står på egna ben. Det fascinerande är också just det som består genom alla kapitel: rasismen, ojämlikheten, förtrycket. Slaveriets fruktansvärda konsekvenser löper som en röd tråd genom boken och genom århundradena ända fram till idag. Det är verkligen en brännande och berörande bok!

    Ibland tycker jag att boken blir ”för mycket”, men jag vet egentligen inte om man får tänka så. Slaveriet är och var precis det det är och om en författare ska skriva om det så blir det kanske precis som i den här boken: för jobbigt, för mycket, för plågsamt att ta in. Jag tycker i alla fall att boken har några fruktansvärda partier som var svåra att ta sig igenom. Kanske just därför är det här en viktig bok att läsa och jag tycker helt klart att den är ambitiös och har en intressant form. Gyasi lyckas verkligen göra tydligt hur slaveriet och kolonialismens spår än idag ger sig uttryck i form av rasism och utanförskap.

    Vända hem av Yaa Gyasi
    Vända hem av Yaa Gyasi

    Han hade på sig en rock som hade en rad blanka guldknappar i mitten och stramade över magen. Han var röd i ansiktet, som om halsen hade varit en brinnande stubbe. Han var fet överallt och svettades i väldiga droppar i pannan och på överläppen som var renrakad. Effia började tänka på honom som ett regnmoln: gulblek och våt och oformlig.

    ”Han vill gärna se sig omkring i byn, om det behagar er”, sa tolken, och så började alla gå.

    Först stannade de till vid Effias egen gård. ”Här bor vi”, sa Effia till den vite mannen som log enfaldigt med dimmiga gröna ögon.

    Han förstod inte. Inte ens när tolken hade förklarat förstod han.

    Ur Vända hem av Yaa Gyasi

    Originalets titel: Homegoing (amerikanska).
    Översättare: Inger Johansson.
    Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
    Antal sidor: 366.
    ISBN: 978-91-1-307096-4.
    Andra som läst: Carolina läser, Litteraturkvalster & småtankar.

    Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.

    Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna.

    (förlagets beskrivning)

    Yaa Gyasi

    Yaa Gyasi (född 1989) är en amerikansk författare, född i Ghana. Den bästsäljande romanen Vända hem är hennes debutroman.

  • Brun flicka drömmer

    Brun flicka drömmer

    Brun flicka drömmer är en poetisk och vacker biografi och en berättelse om rasism och skrivardrömmar i 60- och 70-talets USA. Betyg: 5 fjärilar av 5.

    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson är en självbiografisk berättelse om en uppväxt i ett USA där medborgarrättsrörelsens kamp börjar ge frukt. Här växer Jacqueline upp i den amerikanska södern och så småningom i New York. Det är en tid när mycket faktiskt blir till det bättre för svarta, men här blir det beskrivet ur ett barns ögon, vilket är intressant på sitt sätt.

    Kanske är det tiden, kanske är det bara Jackie, men något som genomsyrar hela berättelsen är drömmarna, inte begränsningar eller något som håller emot, utan en bubblande längtan. Jackie drömmer om att skriva och hon spricker nästan av berättarlust, ibland räcker faktiskt inte verkligheten till. Det är en underbar uppväxtskildring att få ta del av – en berättelse med ett lyckligt slut, om man så säger, eftersom man som läsare förstås är medveten om att lilla Jackie kommer att bli författare en dag, en väldigt framgångsrik sådan till och med. I år tilldelades Jacqueline Woodson ALMA-priset (Astrid Lindgren memorial award) – världens kanske finaste pris till en barn- och ungdomsförfattare. Raskt påbörjades den svenska översättningen av just den här boken, som märkligt nog är det första (men knappast den sista) som getts ut på svenska. Det är den fenomenala poeten Athena Farrokhzad som står för översättningen och den har verkligen träffat helt rätt (vill jag tro, inte för att jag har läst boken på originalspråk, men för att språket flyter helt naturligt på vers).

    Jag älskar språket i Woodsons självbiografiska berättelse. Det är lätt och poetiskt, rakt på sak utan att vara banalt. När jag läser kan jag verkligen se lilla Jackie framför mig och jag blir glad av den synen. Trots att hennes uppväxt inte saknar sorger och förluster så finns det ett skimmer och ett ljus och, framför allt, den där härliga berättarglädjen. Jag vill läsa mer av Woodson. Hoppas att det kommer mer på svenska snart!

    Citerat ur Brun flicka drömmer

    Det duger som namn åt mig, sa min far
    dagen då jag föddes.
    Jag förstår inte varför
    hon inte också kan få det.

    Men kvinnorna sa nej.
    Först min mor.
    Sen en faster i taget, drog undan min rosa filt,
    klappade de tjocka, stubbiga lockarna,
    ryckte i mina nya tår,
    rörde vid mina kinder.

    Flickan kommer inte att heta Jack, sa min mor.

    Och min fars systrar viskade,
    En pojke som fick heta Jack var redan det illa.
    Precis så att min mor kunde höra.
    Låt flickan heta Jack, sa min far,
    och hon kommer att växa upp
    och bli stark.
    Uppfostra henne väl, sa min far,
    och hon ska göra namnet till sitt.
    Låt flickan heta Jack
    och folk kommer att lägga märke till henne
    , sa min far.

    Av det enda skälet att de undrar om hennes föräldrar
    var galna, sa min mor.

    Och så höll de på fram och tillbaks tills
    det blev Jackie
    och min far rasande lämnade sjukhuset.

    Ge mig pennan,
    sa min mor till mina fastrar, skrev
    Jacqueline där det skulle stå ett namn.
    Jacqueline, utifall att
    nån skulle få för sig att strunta i ie.

    Jacqueline, utifall att
    jag skulle växa upp och vilja ha nåt lite längre
    och lite längre bort ifrån
    Jack.”

    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
    Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

    Brun flicka drömmer

    Originalets titel: Brown girl dreaming (amerikanska).
    Översättare: Athena Farrokhzad.
    Utgivningsår: 2014 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Natur & kultur).
    Antal sidor: 333.
    ISBN: 9789127159266, 9789127159280.
    Andras röster: Fiktiviteter, Jennies boklistaOch dagarna går…Prickiga Paula och böckerna.

    Jacqueline Woodson

    Jacqueline Woodson (född 1963) är en amerikansk författare som bland annat har belönats med ALMA-priset. Hon har skrivit en lång rad barn- och ungdomsböcker, men den enda som har översatts till svenska (hittills) är Brun flicka drömmer från 2014 (på svenska 2018). Jacqueline Woodson har en hemsida, twittrar under @JackieWoodson, instagrammar under @jacqueline_woodson och har en Facebooksida.

    Förlagets beskrivning

    ”Brun flicka drömmer är Jacqueline Woodsons memoarer skrivna på fri vers. Hon skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. Ömsint och starkt leder varje rad in i barnets sökande efter tillhörighet och en plats i världen.”