Kadir hinner både utsättas för tortyr och tillbringa en tid i en dödscell i Irak innan han lyckas fly till Sverige – och bli utvisad. Fantastiskt nog lyckas han ungå den oundvikliga döden i Irak efter utvisningen och han får efter en del krångel permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Sverige blir till en början som paradiset för Kadir, men efter ett tag börjar han inse att han inte har någon plats i sitt nya land. Han tillhör en annan kultur och kulturkrockar är oundvikliga, liksom funderingarna på hur hans vänner och familj har det i Irak, där kriget alltjämt fortgår.
Den här boken är en gripande redogörelse för hur det kan vara att tvingas på flykt från sitt hemland. De hemskheter som man har hört nämnas lite i förbigående på TV-nyheterna blir i den här boken betydligt mer verkliga och sorgligare. Det enda som jag tycker är lite tråkigt i den här boken är att den sträcker sig över så lång tid (1978-1988) att somliga intressanta saker bara hastas förbi, men hur skulle dryga 350 sidor kunna räcka till för att beskriva allt detta svåra?
Per Anders Fogelström har inte bara skrivit en mycket bra romansvit om Stockholm från 1800-talets mitt och hundra år framåt utan har också skrivit tre romaner om Stockholm under 1700-talet. Det här är den första delen i denna trilogi och i den får man främst följa några personer som sliter på Barnängens klädesfabrik.
Liksom Fogelströms böcker i sviten om Stockholm är det här en väldigt bildande bok. De tuffa villkoren och de svåra förhållandena hos arbetarna, som närmast är att betrakta som livegna, skildras på ett trovärdigt och intresseväckande sätt. Varje kapitel kan sägas ta upp en ny förteelse från 1700-talets Stockholm och det gör att boken ibland nästan känns som en faktabok. Givetvis är det en skönlitterär bok och i varje kapitel får man följa olika personer som t.ex. Sofia, som blir skickad till tukthus efter att ha flytt tillsammans med en vän som gjort sig skyldig till mord. Några kapitel ägnas då att berätta om hur rättssystemet såg ut och hur tukthuset fungerade. Sofias bror, Per, är en annan person som man får tillfälle att läsa mer om. Per hör till en av de få som lyckas ta sig upp från arbetarnas omöjliga situation och han börjar arbeta som bokhållare på Barnängen. Så får man i några kapitel lära sig mer om hur livet kunde se ut för de lite mer bemedlade människorna.
Vad jag trots allt saknar är intressanta människor eller i alla fall lite mer djupgående berättelser om dem. Boken vill berätta så mycket att personerna i den hamnar lite i skymundan och det aldrig känns som att man lär känna dem. En del saker känns inte heller hundra procent trovärdigt. Åtminstone hakar jag upp mig på detaljen att Per lyckas lyfta sig från att ha varit en helt betydelselös arbetare till att bli en av de viktigaste männen på klädesfabriken. Det här är en klart intressant bok och i det stora hela tycker jag att den är väldigt bra, men den känns inte lika fulländad som somliga andra av Fogelströms böcker om livet i Stockholm.
Gloria har gått ut restaurangprogrammet på gymnasiet och nu längtar hon efter ett eget liv, långt från hålan Tierp och hennes ensamma mamma, som bara längtar ”hem” till Chile. Så får hon anställning som servitris på Coola krogen i Stockholm och flyttar till en lägenhet, som hon delar med en kompis. Saker och ting blir dock inte exakt som planerat. Jobbet som servitris visar sig egentligen vara ett jobb som innehåller högst skiftande arbetsuppgifter och pengarna rullar inte direkt in. Efter hand börjar också myglet och de skumma affärerna på stadens innekrogar att uppdagas för Gloria och hon ser hur knark florerar och hur våldet trappas upp. Själv är hon mitt uppe i det och inser att hon inte är speciellt skyddad från det som händer i krogvärlden.
Den här boken ska vara baserad på verkliga händelser och författaren har studerat Stockholms krogvärld inifrån och vet förmodligen vad hon skriver om. Med tanke på det är det här en intressant bok om sådant som man inte trodde existerade i Sverige idag. Dock känns boken alldeles för pladdrig och rörig för att göra något större intryck hos mig. Jag blir alltid irriterad när dialoger är skrivna på talspråk och talspråk finns det mycket av i boken. Boken ger också ett rörigt intryck och jag orkar inte sätta mig in i den och verkligen tänka på vad som står och hur allt hänger ihop. Coola krogen kunde nog ha varit intressantare än vad den är.
Jag är inte så van vid att läsa dikter. Det händer att jag faktiskt fastnar för en dikt, men det händer ungefär lika ofta att jag läser en dikt och tänker ”jaha? vad vill författaren säga med det här?” Den här antologin innehåller dikter som passar in i de båda typerna av dikter: somliga är bra och andra förstår jag inte. Det säger förmodligen mer om mig än om själva diktsamlingen.
I Sommardikter har Britt Dahlström samlat ihop dikter av olika poeter. Där finns både rena klassiker och även en hel del som känns nytt. När man hör ordet sommar så är det kanske lätt hänt att man associerar det med stereotypen av en svensk sommar: sol, lycka, midsommar, hav och så vidare, men Sommardikter innehåller en hel del dikter som faktiskt inte är så sommarljusa som man kanske kunde tro. Det finns även dikter som handlar om t.ex. vemodet över att sommaren snart är förbi. Vad jag kan sakna i Sommardikter är någon typ av kategorisering efter vad dikterna handlar om. Här är dikterna sorterade i bokstavsordning och det tycker jag på ett sätt inte känns rätt i en antologi med så många olika sorters dikter på ett tema.
När Ulrika var barn var sommaren och vistelsen vid sommarhuset årets händelse. Då fick hon träffa den starkt beundrade vännen Ann-Marie. Som vuxen har hon fortfarande inte glömt bort somrarna tillsammans med Ann-Marie. Något som särskilt har etsat sig fast i minnet är den sommaren då Ann-Maries fyraåriga adoptivsyster under mystiska omständigheter försvann och flera veckor senare återfanns helt oskadd på ett klipputsprång vid Musselstranden.
När den vuxna Ulrikas söner hittar ett gammalt skelett efter en människa på Musselstranden kommer åter minnena om Ann-Maries syster och Ulrika börjar smått fundera på om skelettet från människan på Musselstranden kan ha någonting att göra med den lilla fyraåriga flickan som återfanns just där.
Det här är en både spännande och bra bok. Kanske mest uppskattar jag berättelsen om Ulrikas och Ann-Maries vänskap, som blir allt svårare ju äldre de båda flickorna blir. Boken är en fin skildring av hur det kan vara att bli vuxen. Berättelsen om barnet som försvann tycker jag dock är för osannolik för att jag verkligen ska engagera mig och mot slutet blev boken ganska tjatig.
Psykoterapeuten Barbara är 46 år och anser sig ha allt hon någonsin skulle vilja ha: hon har sin man. Några barn har det dock aldrig funnits tid till. Så går det upp för Barbara att hon trots allt har lyckats bli gravid och plötsligt blir hela hennes värld annorlunda.
I boken tas flera ”kvinnosituationer” upp. Det handlar inte bara Barbara, som har offrat mycket för sin mans skull och för att kunna göra karriär, utan det finns också de som har gett upp sin man för barnens skull. I boken får vi t.ex. stöta på en kvinna som har blivit gravid efter att träffat en redan gift man, en kvinna som är fylld av förakt för män, ett lesbiskt par, en nyskild kvinna, en äldre kvinna som bedrar sin sin senila man och en kvinna som är hemmafru.
Det är intressant läsning och stundom är det roligt också, men samtidigt har boken ett lite överdrivet lyckligt slut och det irriterar mig. Jag gillar att läsa om kvinnoödena, men tycker att personerna kan framställas lite väl klyschigt ibland. Det kan vara så klyschigt att jag ibland undrar om det är en satir jag läser. Det här är dock avkopplande och skön läsning, så jag rekommenderar verkligen boken.
Boken tar sin början vid en begravning där en mor och maka ska begravas och efter det rullar ett märkligt svartsjukedrama upp. Till sonens förargelse har fadern bedragit sin nu döda fru. Först får man som läsare följa hur sonen blir arg på sin far, som utan skam i kroppen är med sin älskarinna istället för att sörja sin bortgångna fru, men sedan visar det sig att det sonen egentligen känner är svartsjuka. Det som är sorg över en förlorad mor börjar mer och mer täckas över av svartsjukan över att fadern är med den kvinna som han själv älskar.
Jag blir inte riktigt klok på den här boken, som i all sin lågmäldhet ändå lyckas ta väldigt skarpa vändningar. Ibland, under läsandets gång, känner jag för sonen, som på sätt och vis har anledning att känna besvikelse över sin fars handlande, men det kommer också ställen i boken där jag bara tycker att han är grym och cynisk. Inte minst är han rå mot sin fästmö, som han inte bara bedrar utan också är elak mot när hans humör svänger. Vad jag framför allt har svårt med i boken är dock att förstå vad sonen egentligen känner. Man måste läsa mycket mellan raderna för att förstå, men jag blir ändå inte på det klara med om sonen verkligen är svartsjuk eller om han egentligen är en helt trasig själ. Kanske är han både och. Oavsett vad Dagerman egentligen vill berätta med den här boken så tycker jag att den är fint skriven. Personerna i den beskrivs med känsla och en äkthet och känslan i de olika situationerna i boken är exakt fångade på papperet.
Värmlandskillen Johan växer upp under miserabla förhållanden. Han bor hos sin alkoholiserade farbror med hans för snälla fru och deras alldeles för många barn. Ett av barnen heter Hedvig och hon och Johan får ett mycket speciellt förhållande. Drömmen för Johan är att tillsammans med Hedvig kunna resa sig ur de förhållanden som de lever i.
Det blir Silverbibeln som blir Johans potentiella räddningslina. Han ger sig av till Uppsala för att försöka stjäla denna värdefulla bok och omvägen till dådet går genom ambitiösa studier av gotiska. Samtidigt som Johan befinner sig i Uppsala tillbringar Hedvig sin tid på psyk-avdelningen på ett sjukhus, där jag antar att hon behandlas för schitzofreni.
Boken kan sägas bestå av två delar där den ena delen mer handlar om Johans fosterföräldrar och lite indirekt om Johans uppväxt och den andra delen utspelar sig under Johans studietid. Den första delen, som är en så tragisk historia att den stundvis är komisk, tycker jag mycket om. Jag älskar böcker där man får följa människors levnadsöden och därför tycker jag verkligen om historien om Johans mammas svåra situation och vad som hände med alla hennes barn. Bokens andra del berör mig inte alls på samma sätt. Gotiska är jag inte särskilt intresserad av och faktumet att den andra delen bara handlar om Johan, och inte alls speciellt mycket av de andra personera i boken, gör att den inte alls känns som lika intressant läsning.
Jag är dessutom expert på att förstöra läsupplevelser genom att börja ifrågasätta om allting verkligen är realistiskt. I den här boken förstår jag inte hur Hedvig kunde hamna i den situation där hon hamnar i bokens andra del.
Trots allt är det här ändå en väldigt spännande och läsvärd bok. Att boken utspelar sig mycket i Uppsala gjorde den ännu roligare att läsa för mig, som bor i den trakten. Dessutom lyckades boken verkligen göra mig fascinerad av Silverbibeln, som jag tidigare inte har vetat någonting om.
Åh vad jag tycker om den här boken! Det här är helt klart min humor! Waldersten publicerar vanligtvis sina illustrationer i DN under DN på stan, men jag, som inte läser DN, har missat honom totalt. I den här boken finns Walderstens favoriter samlade.
Boken handlar om stockholmare, men personerna i den speglar nog svenskar i allmänhet lika bra som de speglar invånarna i huvudstaden. Här är personer som står och tittar åt vänster för att bussen ska komma snabbare, personer som vinglar runt i en ”lönedans” den 25:e och personer som hinner avlida i telefonkön till CSN. Illustrationerna är både roliga och smarta och kommentarerna till dem är helt klockrena.
Läs och le!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Kadir hinner både utsättas för tortyr och tillbringa en tid i en dödscell i Irak innan han lyckas fly till Sverige – och bli utvisad. Fantastiskt nog lyckas han ungå den oundvikliga döden i Irak efter utvisningen och han får efter en del krångel permanent uppehållstillstånd i Sverige.
