Efter det att Strindberg hade skrivit den här romanen var han inte längre välkommen till den ö i Stockholms skärgård, där han brukade tillbringa somrarna. Öns befolkning kände nämligen igen sig i de ibland elakt beskrivna människorna i boken och tyckte att det var för oförskämt att skriva en sån här satir.
Just de levande beskrivningarna av karaktärerna är en av bokens största styrkor. Annars är det här en bok som inte säger mig så mycket. Den handlar om en girig man, Carlsson, som kommer ut till en ö i skärgården och börjar att styra och ställa, vilket retar upp en del. Där vinner han också madam Flods hjärta och i och med detta blir han ännu mer föremål till madam Flods sons irritation. Bokens slut är på sitt sätt väldigt logiskt, men jag ska såklart inte avslöja vad som händer.
Jag gillar Hemsöborna, som är en ganska lagom liten berättelse. Till en början kändes det dock som att läsa en bok på något utländskt språk. Språket är så föråldrat att jag hade svårt att hänga med. Efter ett tag vande jag mig dock och kom in i berättelsen och då blev den också väldigt bra.
Kommentera & diskutera gärna!