Det här kanske inte är ett litterärt mästervärk, men det är ändå en viktig och läsvärd bok eftersom den berättar om saker som det inte borde tigas om.
Boken är den sanna historien om Mia Eriksson och hennes familj som tvingas att hålla sig gömda i Sverige, som om de vore flyktingar, eftersom de är förföljda och mordhotade av Mias ex-fästman. Myndigheterna kan ingenting göra. De försöker att hjälpa på sitt sätt, men det blir fel mest hela tiden och läget blir allt mer desperat när dottern i familjen blir apatisk och tynar bort allt mer.
Som läsare blir man helt mållös av beundran när man läser om Mia och henns mans oerhörda krafter. De ger aldrig upp utan kämpar för att deras barn ska kunna ha ett så drägligt liv som möjligt och för att ex-fästmannen inte ska nå dem.
Deras situation är så fruktansvärd att man nästan inte kan tro att den är sann.
Det kanske värsta är att det finns väldigt många kvinnor, som liksom Mia har råkat ut för kvinnomisshandel, och väldigt många människor, som liksom Mia och henns familj lever gömda under oerhört svåra förhållanden. Det händer alltså idag, i Sverige.
Obegripligt egentligen!
Kommentera & diskutera gärna!