Anna har haft reumatism sedan hon var ungefär tre år, men hon har alltid klarat sig bra ändå. Nu är hon 15 år och börjar att må allt sämre. Det börjar i käken med att hon inte kan bita ihop ordentligt längre och läkarna menar att det beror på reumatismen i kombination med att hon växer. När hon börjar att må allt sämre, även på andra sätt, börjar tvivlen på att det bara är reumatismen som är boven i dramat. Hon börjar se dubbelt och hon hör pip i öronen och snart inser man att Anna har en hjärntumör som inte går att operera bort eller tas bort genom cellgifter eller strålning. Anna inser att hon kommer att dö.

Boken handlar om hur de som står Anna närmast upplever den tid som är kvar och hur de följer henne i hennes dramatiska förändring från att ha varit en glad och frisk flicka till att mer eller mindre bli ett paket som släpas runt. Boken berättas dels av Anna själv, men mest av hennes mamma, systern Maria och bästisen Hanna.

Det här är en fantastisk bok, som inte lämnar en oberörd. Det är ett vackert porträtt av en ung flicka, som råkar ut för det som inte får hända. Det här är en bok fylld av sorg och av de anhörigas förtvivlade kamp att in i det sista ge Anna ett bra liv.