Kategorier
Brunt, Carol Rifka

Låt vargarna komma

Låt vargarna komma - Carol Rifka BruntJune är 14 år och har precis förlorat sin morbror och gudfar, Finn, som har gått bort i aids. Året är 1987 och kunskapen om HIV och aids är låg och misstänksamheten mot HIV-smittade är stor. Inte heller är det möjligt att vara öppen om homosexualitet. I Junes familj har det inte ens pratats om att Finn levde med en man och det är först på begravningen som June träffar han som hennes mamma kallar för “Finns specielle vän”, d.v.s. Finns pojkvän, Toby. I hemlighet börjar de träffas, inledningsvis för att bearbeta sorgen över att ha förlorat Finn, men mer och mer för att de trivs i varandras sällskap.

De andra runt omkring June är upptagna på sina håll: föräldrarna är absorberade av jobb och hennes storasyster, som hon alltid stått så nära, är på väg att bli vuxen och hon och June börjar glida ifrån varandra. Deras enda mötesplats blir i någon mening när de var och en för sig besöker bankfacket för att titta på en mycket eftertraktad porträttmålning, som Finn gjorde av dem och för dem innan han gick bort. Ingen av dem kan avhålla sig från att lägga till detaljer i målningen, detaljer som blir lite som meddelanden till varandra och kommentarer till de starka band som alltid funnits mellan dem.

Det här är en bok som verkligen grep tag i mig. Jag älskar hur målningen får en så fin roll i boken, i hur den liksom får symbolisera systrarna och den kärlek de känner till varandra, även i en tid då de är på väg att växa upp och skaffa sig egna liv där de inte har samma roll för varandra längre. Jag älskar beskrivningen av Junes sorgearbete och jag älskar hur hon träffar Toby och börjar veckla ut hemligheterna som de alltid har haft inom familjen.

Ja, jag tyckte verkligen om den här boken och jag ville inte att den skulle ta slut. Den är så himla fin och insiktsfull, tycker jag!

Jag misstänker att boken sorteras in under ungdomsböcker och om den inte gör det så kan jag ju säga att den är väldigt rakt på och inte speciellt tillkrånglad i språket. Det känns som en mycket lättläst berättelse, men det är också lite det som jag verkligen gillar med boken. Det finns en direkthet som är väldigt fin, samtidigt som det faktiskt finns flera lager i berättelsen. Ibland finns det en missuppfattning att ungdomsböcker skulle vara dåligt skrivna eller ha en mindre betydelse än böcker som riktar sig helt till vuxna. Så är det inte! Den här boken är ett av många lysande exempel på det.

Du kan hitta boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är Niotillfem, En bok om dagen och The world I live in.

Kategorier
Roslund, Anders Thunberg, Stefan

Björndansen

Björndansen - Anders Roslund, Stefan ThunbergMed Björndansen har Anders Roslund tillfälligtvis (?) författat tillsammans med en ny kollega: Stefan Thunberg. Thunberg har tidigare skrivit en del filmmanus, men för den här boken bidrar han kanske främst med sina personliga erfarenheter som bror till tre av medlemmarna till Militärligan. När Militärligan opererade var jag bara några år gammal, så jag minns naturligtvis ingen nyhetsrapportering om detta och har aldrig hört talas om den senare heller. Hur som helst var det gäng kriminella som begick grova rån och gjorde sig kända för att använda tung beväpning: stöldgods från vapenkassuner. Då ingen ligamedlem begått brott tidigare fanns de inte i några register och genom att vara extremt välplanerade och öva noga innan varje rån, lyckades de lämna minimalt med spår. Men naturligtvis sprack allt till sist, mycket p.g.a. den broder som inte kunde få nog av kicken och hela tiden ville begå fler rån, mer spektakulära rån.

Boken är ingen dokumentär roman, antar jag, men nog måste den innehålla många element från verkligheten också. Kanske är det det som är min enda stora invändning mot boken: den har sådan dokumentär karaktär att den i mitt tycke skildrar lite för många detaljer och händelser. Det hinner bli lite tjatigt mellan varven.

Men såklart är det en fascinerande berättelse. Inte minst är det intressant att läsa om relationerna mellan ligamedlemmarna, där tre alltså var bröder, och deras otrygga barndom, som boken är uppblandad med.

Bra och spännande deckare! Men lite för lång.

Några andra som skrivit om Björndansen är Ylva kort och gott och Skånskan. Du kan köpa den från t.ex. Adlibris eller Bokus.

Kategorier
Olsson, Linda

Det goda inom dig

Det goda inom dig är en kort liten roman som trots sitt ringa sidantal lyckas förmedla flera tragiska händelser och tuffa livsöden. Huvudpersonen är en medelålders kvinna, Marion, som bosatt sig på Nya Zeeland (precis som författaren själv, faktiskt!) efter ett uppbrott med sin före detta man. Livet tycks gå lite på tomgång, när så den autistiske pojken Ika kommer in i hennes liv. Han tycks komma från en miserabel tillvaro med misshandel och vanvård, men hos Marion får han den kärlek han kanske aldrig har fått och han börjar blomma ut. Men hur länge kan han stanna?

Precis som att Ika behöver Marion, behöver Marion Ika, men han väcker smärtsamma minnens hos henne och en del av boken är också en tidsresa till hennes barndom och våldsscener som ett barn inte ska behöva se. Det smärtsamma slutar inte där. Marion minns också en annan svår episod, som inträffade precis när hon ensam kommit till Nya Zeeland – ett märkligt möte som ledde fram till ytterligare en konfrontation av svåra känslor.

Jag tycker att det blev lite för mycket och lite för spretigt. Visst är det fint skrivet och gripande, men någonstans tror jag att Olsson hade vunnit på att koncentrera sig på en av händelserna. Jag tyckte det blev lite svårt att ta till sig.

Kategorier
Verghese, Abraham

Skära för sten

Det råder ingen tvekan om att Abraham Verghese själv är kirurg, precis som bokens huvudperson, Marion. I Skära för sten ges det en hel del fascinerande (och för den känslige: lite äcklande!) operationsrumsscener, vilket får mig att påminnas om Lördag, som jag läste ganska nyligt. Jag tycker det är kul när författare med en annan huvudsyssla delar med sig av sin passion och sitt yrke, för man då kan man få chansen att ta del av värdar som man inte alls skulle kunna få en inblick i annars.

Boken handlar om den blivande kirurgen Marion Stone, som växer upp tillsammans med sin tvillingbror Shiva hos fosterföräldrar i Etiopien. Den biologiska mamman dog i barnsäng och pappan, också kirurg, stack under förlossningen. Ödet vill dock att Marion ska återförenas med sin far senare i livet.

Boken är ganska lång och jag hade faktiskt svårt att komma in i den, men jag gav den chansen och är glad över det. Författaren väver på ett snyggt sätt ihop alla livsöden i boken till något slags hoppfullt slut och det är en spännande och fascinerande berättelse – lite väl lång kanske, men ändå läsvärd.

Kategorier
Lindgren, Astrid

Bröderna Lejonhjärta

Karl Lejon är nio år och bor tillsammans med sin mamma och sin bror, Jonatan. Han tycker mycket om den prinslika Jonatan, som är så modig att han borde heta Jonatan Lejonhjärta, och Jonatan tycker så mycket om Karl att han tycker att Karl borde kallas för Skorpan eftersom Jonatan tycker så mycket om skorpor.

Livet varar dock inte för evigt: en dag dör man och då kan man inte vara tillsammans längre. Skorpan, som är sjuk och mest ligger hemma i kökssoffan, vet att han ska dö, men Jonatan tröstar honom med berättelsen om Nangijala. När man dör kommer man till Nangijala, där det fortfarande är sagornas och lägereldarnas tid, och då kommer Skorpan att bli frisk och få det bra. I Nangijala är det inte samma tid som här på jorden, så det kommer inte alls att dröja länge förrän Jonatan också kommer dit.

När de båda bröderna skiljs åt är det dock inte Skorpan som flyttar till Nangijala utan Jonatan. När huset brinner räddar Jonatan sin bror genom att ta honom på ryggen och hoppa ut från fönstret. Jonatan klarar inte fallet, men det gör Skorpan, men så är ju också Jonatan så modig att han offrar sitt liv för sin brors skull.

När de båda bröderna återförenas i Nangijala blir inte alls så bra som de hade tänkt sig. Sagorna där är inte goda och lyckliga. Där finns nämligen Tengil, som är ond och som folket lever i skräck för, och där finns Katla – vidundret som bara lyder Tengil.

Det här är den helt underbara berättelsen om Skorpan och Jonatan och deras kamp mot det onda i Nangijala. Det är en bok om mod och syskonkärlek och rädsla. Den handlar om att det finns saker som man faktiskt måste ha mod att göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort. Det här är också en bok om det allra svåraste ämnet: döden. Astrid Lindgren kan verkligen skriva om det och andra svåra saker på ett fint sätt. I mitt tycke är det här den absolut bästa Astrid Lindgren-boken. Man kan läsa den hur många gånger som helst och den är fortfarande lika fantastisk.