Bokblomma

Etikett: Ljudböcker

  • Svält av Knut Hamsun

    Svält av Knut Hamsun

    Svält, av Knut Hamsun, är en klassiker från 1890. Det är en bok om nöd och svält som är svår att ta sig ur. Hur orka arbeta när man svälter?

    Betyg: 3.5 av 5.

    Svält är den norske författaren Knut Hamsuns genombrottsroman från 1890. Den handlar i stort om det som titeln vittnar om: svält. I boken vandrar ett namnlöst berättarjag runt i det som idag är Oslo. Mannen har inga pengar och ingenting att äta, men är också så plågad av svält att han omöjligt kan tjäna några pengar. Situationen är hopplös och han tar sig fram en dag i taget, tuggandes på sågspån och sväljandes sin saliv för att försöka stilla hungern. Mannen försöker pantsätta det lilla han har – kanske vill pantlånaren ha några knappar? Hans glasögon? Mitt i all förnedring, som nöden tvingar honom till, försöker berättarjaget hålla huvudet högt. Hemlös? Nej då, jag var ute för sent och tappade nyckeln…

    Det är en oerhört stark skildring av armod och svält, något annat går inte att säga. Jag har förstått det som att Svält baseras på Hamsuns egna erfarenheter innan han etablerade sig som författare och det kanske förklarar hur romanen lyckas hålla sig så levande och berörande. Det känns i alla fall som att Svält är skriven av någon som vet vad svält gör med en människa: inte minst de där allt snurrigare tankarna och hallucinationerna som uppstår när kroppen börjar ge upp.

    Berättelsen drivs alltså framåt av en svältande man och pålitligheten blir därefter. Det är inte helt lätt att hänga med i, för min del. Egentligen har jag inget ont att säga om uppläsningen, men jag tror att jag hade fått ut mer av läsningen om jag hade läst själv och jag tror att jag hade förstått fler nyanser om jag hade läst i min egen takt och med mer eftertanke.

    Det finns såklart mycket att imponeras över med Svält, men någon lättsam bladvändare är den såklart inte. Min största invändning mot Svält är faktiskt att den känns otroligt seg, en egenskap den, i mitt tycke, delar med en annan odödlig klassiker: Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Det säger kanske mer om mig än om dessa böcker, men för mig är det två böcker om långdragna plågor som bara pågår, sida upp och sida ner, utan någon direkt vila eller variation. Jag är glad att jag har läst Svält (och Den gamle och havet, för all del; den har jag till och med läst två gånger), men det har tagit sin tid, det må jag säga.

    Svält

    Den första utgåvan av Sult gavs ut 1890 och finns i ett flertal senare översättningar till svenska. Jag har läst Pelle Fritz-Crones översättning från 1959, i en uppläsning av Magnus Schmitz, utgiven av Viatone 2023. ISBN: 9788771837391.

    Knut Hamsun

    Knut Hamsun (1859–1952) var en norsk, nobelprisbelönad författare.

  • Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson

    Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson

    Kvinnor och äppelträd, av Moa Martinson, är en klassiker om några kvinnors livsöden i ett Sverige med stora klassklyftor.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Kvinnor och äppelträd är en klassiker av Moa Martinson, den stora proletärförfattaren, som hon kallats. I boken skildras en rad livsöden: kvinnor som lever, lider, föder, älskar, kämpar. Jag fascineras över hur levande Martinson gör både tiden, platsen och människorna, med alla sina fel och brister.

    Samtidigt känner jag att det hade varit bättre att läsa boken själv, istället för att lyssna på ljudboken. Det är ett stort persongalleri att försöka få ordning på och berättelsen rör sig i tiden: avstamp tas hos Sofi, med sina många barn, som en dag hittas drunknad i älven. Därefter får läsaren följa några av hennes ättlingar: Ellen och Sally. Det fladdrar förbi en hel del försupna män, barn och andra personer att hålla rätt på.

    Kanske spelar det ingen roll om man får ihop släktträden och alla kopplingar mellan de personer som dyker upp i berättelsen: det viktigaste är snarare att man får ta del av alla livsöden, som Martinson så skickligt skildrar. Och ja, det är definitivt en läsvärd klassiker. Martinson skriver fram en tid med enorma samhällsklyftor och elände, en tid som kan kännas avlägsen. Samtidigt är mycket helt tidlöst: vänskap, kärlek, livet.

    Kvinnor och äppelträd

    Kvinnor och äppelträd gavs ut första gången 1933 av Bonnier. Jag har lyssnat på den som ljudbok, i uppläsning av Gunilla Nyroos, utgiven av Bonnier audio 2008. ISBN: 9789179537524.

    Moa Martinson

    Moa Martinson (1890–1964) var en svensk författare.

  • Nu levande: Tredje Monikabok av Sara Lövestam

    Nu levande: Tredje Monikabok av Sara Lövestam

    Nu levande är den avslutande delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi om liv utan barn och om att vara betydelsefull i andras liv.

    Betyg: 4.5 av 5.

    Med Nu levande avslutar Sara Lövestam sin trilogi om Monika och, som så ofta när man har fått följa en karaktär genom ett flertal romaner, känns det faktiskt väldigt tomt när sista bladet är vänt (bildligt talat, jag har lyssnat på ljudboken). Det har varit fint att få läsa om Monika och hennes kämpande med att försöka bli gravid. I Nu levande växlar barnlängtan snarare över till att försöka försonas med insikten att hennes liv kom att bli ett liv utan egna biologiska barn. Efter över ett decenniums försökande, där snart sagt varje månad har handlat om att pendla mellan hopp och förtvivlan, börjar Monika ge upp. Nu uppstår något av en tomhet: vem är hon ens utan allt detta? Det handlar om att skapa en ny identitet, som kretsar kring någonting annat än hormonbehandlingar och graviditetstester. Samtidigt har en man dykt upp, en man hon har en relation med och som vill bli pappa till hennes barn. Han är rent av beredd att betala för en äggdonation som avsevärt kan öka chanserna till en graviditet.

    Parallellt med Monikas berättelse får läsaren också följa med i hennes stora intresse: släktforskningen. Monika letar sig bakåt i historien och läsaren får följa hennes släktingar, en generation i taget, in i 1800-talets Lappland. Hör ryms dramatiska livsöden, tragedier och familjehemligheter och det är omöjligt att läsa utan att bli berörd. De här delarna kompletterar nutidsberättelsen väl. Lövestam levandegör människor med vitt skilda erfarenheter: av att bära barn, att bli förälder, att inte alls bli förälder. Framför allt skriver hon fram det viktiga att livet inte alls handlar om att sätta barn till världen, utan kanske snarare om att kunna göra skillnad i andra människors liv. Med den här boken gläntar hon också lite på dörren och visar på möjligheten att historien är full av, till största delen oberättade, berättelser om människor som gjorde skillnad, som i allra högsta grad möjliggjorde att ett släktträd kunde växa vidare, men som inte alls skaffade barn.

    Det här är en viktig, varm, fin och alldeles underbar bok. Kommer sakna Monika (och kanske ännu mer hennes anmödrar- och anfäder och deras fascinerande liv i ett Sverige som fanns alldeles nyss, men som känns väldigt långt borta).

    Nu levande

    Nu levande gavs ut av Piratförlaget 2022. Jag har lyssnat på ljudboksversionen, i uppläsning av Sara Lövestam och Ellen Jelinek. Nu levande är den avslutande delen i en trilogi. Läs även övriga delar: Ljudet av fötter och Bära och brista. ISBN: 9789164208484, 9789164235039.

    Sara Lövestam

    Sara Lövestam är en svensk författare och språkvetare.

  • Kometen kommer av Tove Jansson

    Kometen kommer av Tove Jansson

    I Kometen kommer, av Tove Jansson, väntar sig Mumintrollen jordens undergång. En komet är på väg och Mumintrollet och Sniff ger sig iväg för att ta reda på mer.

    Betyg: 4 av 5.

    Kometen kommer är Tove Janssons andra bok om Mumintrollen. Mumintrollet och hans föräldrar har nu slagit sig ner i Mumindalen, där även det lilla djuret Sniff håller hus. Tillvaron består av utflykter, skattletande och drömmar om en alldeles egen katt. Så kommer Bisamråttan och sprider oro omkring sig. Det ligger något i luften – han anar en katastrof.

    Mumintrollet och Sniff får för sig att en komet närmar sig och de reser iväg mot ett observatorium för att ta reda på mer om detta ödesdigra som hotar att förgöra dem. Längs vägen kommer välbekanta karaktärer som Snusmumriken och Snorkfröken in i bilden.

    Kometen kommer är en mysig och rolig barnbok med ett visst mörker, naturligtvis. De små trollen väntar sig trots allt jordens undergång. Det jag främst tar med mig är dock den underfundiga humorn, som bygger mycket på figurernas alla små egenheter. Till skillnad från den första Muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, tycker jag verkligen att karaktärerna här får utrymme utvecklas på ett spännande sätt: Muminmammans hysteriska iver att skapa trivsel, Snusmumrikens lugn och bohemiska livsstil, Hemulens fixering vid sina samlingar, Snorkens viktigpetter-sidor, Sniffs barnsliga intresse för att ha och ha (i stark kontrast till Snusmumriken…), Snorkfrökens förtjusning i vackra ting… Det blir lite extra kul när man påminns om att Tove Jansson i hög grad använde folk i sin närhet när hon skrev fram dem.

    Det här är en trevlig bok, helt enkelt! Många har nog, liksom jag, främst fått till sig Mumintrollen via TV, Pixiböcker och diverse prylar med Muminmotiv. Det förhöjer verkligen att också få berättelserna serverade så som de började – som böcker – och lära känna Mumindalens invånare i den takt de dyker upp i berättelserna. Jag har lyssnat i Tove Janssons egen uppläsning. Kan rekommenderas!

    Kometen kommer

    Kometen kommer är en omarbetad version av Kometjakten (1946) och gavs ut av Schildts 1968. Jag har lyssnat på en inläsning av Tove Jansson själv, utgiven av Sony music entertainment och Moomin Characters 1985. Övriga böcker om Mumintrollen är Småtrollen och den stora översvämningen, Trollkarlens hatt, Muminpappans memoarer (Muminpappans bravader skrivna av honom själv), Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.

  • Småtrollen och den stora översvämningen av Tove Jansson

    Småtrollen och den stora översvämningen av Tove Jansson

    I Småtrollen och den stora översvämningen, av Tove Jansson, letar Mumintrollet och hans mamma efter Muminpappan. Det är den första boken om Mumintrollen.

    Betyg: 3 av 5.

    Småtrollen och den stora översvämningen är den första av Tove Janssons böcker om Mumintrollen. Här introduceras Mumintrollet, Muminmamman, Det lilla djuret (Sniff) och en del andra välbekanta figurer. Muminpappan finns med i bakgrunden – han har försvunnit för att ordna ett hus åt den lilla familjen.

    Det är kul att följa med från början i Janssons klassiska Muminberättelser och jag förstår också att boken skrevs under Vinterkriget och att man kan hitta vissa paralleller mellan berättelsen, om flykten och letandet efter Muminpappan, och situationen under kriget. För mig är det ändå mest en saga med fantasifulla miljöer, som kanske hade passat att läsa för dottern.

    Jag har lyssnat på berättelsen i uppläsning av Tove Jansson själv. Hennes berättande är väldigt behagligt att lyssna på. Samtidigt blir jag såklart nyfiken på hur boken ser ut. För nog är Tove Janssons illustrationer en stor del av Muminböckerna?

    Småtrollen och den stora översvämningen

    Småtrollen och den stora översvämningen gavs ut av Söderström 1945. Jag har lyssnat på en inläsning av Tove Jansson själv, utgiven av Sony music entertainment och Moomin Characters 1985. Övriga böcker om Mumintrollen är Kometen kommer (Kometjakten), Trollkarlens hatt, Muminpappans memoarer (Muminpappans bravader skrivna av honom själv), Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.

  • Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke

    Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke

    Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, är en rolig, dråplig och tänkvärd bok om en missförstådd(?) kulturman.

    Betyg: 4.5 av 5.

    Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, handlar om något så bespottat som en kulturman, men boken berättas inte från det förväntade(?) perspektivet, en utsatt kvinnas, utan från mannen själv. Huvudpersonen, Knut, är en författare med en bästsäljare i bagaget. Den kritikerrosade romanen har inte följts upp av några större succéer: tvärtom har hans senare böcker sågats. På privatplanet har han också en svacka: separerad och med dålig kontakt med den vuxne sonen. Hans enda närvarande vän är en granne, som bara har tid när hans ständiga av-och-på-förhållande är av.

    Nu är Norges största litteraturfestival i antågande och Knut blir inbjuden med kort varsel, så som det kan bli när förstahandsvalet, och kanske även andrahandsvalet, har tvingats avböja. Av en olycklig slump, eller kanske inte(?), är samtalet tänkt att involvera en viss verklighetsförfattare, som öppet har anklagat Knut för att ha antastat henne. Knut har en helt annan bild av händelsen och det är inte utan tvekan han tackar ja till medverkan.

    Vi är inte här för att ha roligt gör något så märkligt som att skapa sympatier för en man som på många sätt framstår som oskön. Det handlar om en vit cis-man i övre medelåldern, därtill en, vid tiden, framgångsrik och rikskänd författare, som ställs mot en betydligt yngre kvinna på väg att bli ett namn i litteraturlivet. Det vore enkelt att måla upp Knut som en simpel snuskgubbe, någon som tycker sig ha rätt att ta för sig av det han vill ha och som därtill råkar vara rätt försupen, men genom att låta Knut stå i centrum framkommer en mer nyanserad bild.

    Knut har verkligen på sig offerkoftan. Det ältas. Alla oförrätter mot honom tuggas om och om igen och det handlar inte bara om verklighetsförfattaren. Lykke skildrar scen efter scen där Knut plattats till. Författarsamtal med inte ens en handfull i publiken. Intervjuer där intervjuarna inte ens läst hans bok. Recensioner som inte enbart bedömer hans senaste roman utan också passar på att snacka ned Knut som person och risa hans tidigare verk. Lykke skildrar en kulturvärld där det kan gå snabbt att bli passé och där det mesta tycks handla mer om person än om litteratur.

    Jag tycker att Vi är inte här för att ha roligt var överraskande bra och väldigt tänkvärd. Det är alltid kul med böcker som tar ett annat grepp än det förväntade och som därmed kan bidra med lite fler perspektiv. Det är lätt att glömma att varje liten person, hur idiotisk den än verkar, faktiskt bara är en människa. När jag läser den här boken känner jag faktiskt med Knut, hur knäpp han än är och vilka dumheter han än hasplar ur sig, och jag läser med en genuin önskan att han ska få lite upprättelse till sist. Vi är inte här för att ha roligt är dessutom, just det, rolig, inte minst i hur den driver med kulturbranschen. En mycket bra bok!

    Vi är inte här för att ha roligt

    Vi er ikke her for å ha det morsomt översattes av Marianne Mattsson och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2023. ISBN: 9789146240747. Jag har lyssnat på den inläst av Leif Andrée för Radioföljetongen i Sveriges radio.

    Nina Lykke

    Nina Lykke är en norsk författare och grafisk designer.

  • Bära och brista: Andra Monikabok av Sara Lövestam

    Bära och brista: Andra Monikabok av Sara Lövestam

    Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi som till stor del handlar om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder. Monika är ofrivilligt barnlös, en erfarenhet som Lövestam själv bär på och som hon har pratat om öppet i ett flertal intervjuer. En stor del av Monikas vuxna liv har handlat om att kastas mellan hopp och förtvivlan i försöken att bli gravid, men nu har hon passerat 40-strecket och nått en punkt där hon i princip behöver acceptera att hon inte kommer att få något biologiskt barn. Det här är naturligtvis en stor sorg, en livskris, som bland annat uttrycks i utbrott, vilka till slut får hennes arbetsgivare att föreslå att hon söker professionell hjälp. De är beredda att betala för ett antal samtal med en terapeut, men Monika lyckas istället ordna sig betald skrivterapi – hon anmäler sig till en skrivkurs.

    Skrivkursen anordnas i Arvidsjaur, där Monika har sina rötter. Lockelsen till skrivkursen handlar också främst om det: att hon är intresserad av släktforskning och dras till den här delen av sin släkts historia. På kursen träffar hon en liten skara människor, alla kantstötta på sitt sätt, som lär henne mycket om sig själv och om livet.

    I boken varvas Monikas upplevelser på skrivkursen med släktingarnas historia. Läsaren får följa ett knippe fascinerande livsöden, ta del av familjehemligheter och läsa om svensk historia i form av rasbiologiska undersökningar, järnvägsbyggande och utvandring till Amerika.

    Sara Lövestam är skicklig på att berätta och hon får personerna i boken att kännas levande. Jag rycks med i läsningen och känner med bokens huvudpersoner när de möter svårigheter: kvinnan som tror att en tjusig akademiker ska gifta sig med henne, men som tvingas inse att trolovningen aldrig var på riktigt, kvinnan som ska följa efter sin älskade till Amerika, men som aldrig tar sig dit, och flera andra hjärtskärande berättelser. Flera gånger känner jag också anledning att fundera över hur personer i boken är riktigt funtade: boken saknar inte direkt barn som överges, som exempel.

    Bära och brista var en fin och berörande läsning, på många sätt. Jag kan särskilt rekommendera den som ljudbok, där man får höra författaren själv läsa de partier som rör Monikas släktingar, och Ellen Jelinek läsa Monikas delar. Det är ett trevligt upplägg, tycker jag, och båda har behagliga röster att lyssna på.

    Ska jag trots allt skriva något kritiskt om boken är det kanske att jag upplever den lite spretig. Det märks att Monikaböckerna ligger författaren särskilt varmt om hjärtat och att det är resultatet av ett skrivprojekt som tagit tid och fått mogna länge. Jag får ibland känslan att det är för ambitiöst. Att skildra ett stycke svensk historia, sätta ljus på alla dessa sätt att få/inte få barn och gå på djupet med vad det kan innebära för en människa att uppleva, och acceptera, ofrivillig barnlöshet, ja, det är kanske lite för mycket för att bli en riktigt tight roman. Jag tror att Monikas berättelse med fördel hade kunnat skrivas som en egen roman, och släktkrönikan fått blomma ut i en helt egen trilogi, men vad vet jag.

    Bära och brista

    Bära och brista gavs ut av Piratförlaget 2021. Jag har lyssnat på ljudboksversionen, i uppläsning av Sara Lövestam och Ellen Jelinek. Bära och brista är andra delen i en trilogi. Läs även övriga delar: Ljudet av fötter och Nu levande. ISBN: 978-91-642-0733-3, 978-91-642-3495-7.

    Sara Lövestam

    Sara Lövestam är en svensk författare och språkvetare.

  • Jävla karlar av Andrev Walden

    Jävla karlar av Andrev Walden

    Jävla karlar är Andrev Waldens självbiografiska roman, som är lika mycket en tragikomisk uppväxtskildring som en brännande berättelse om en ensamstående mamma och hur hon gång på gång utsätts för våld och tvingas ge sig iväg.

    Betyg: 4 av 5.

    Jävla karlar är en augustprisbelönad, självbiografisk roman, skriven av Andrev Walden. I boken får läsaren följa Andrev under sju år med lika många pappor, som han kallar dem i boken. I verkligheten är det inga fadersfigurer det handlar om, inga trygga vuxna med något verkligt intresse för Andrev, inga män med någon ambition att spela en viktig roll i hans liv. Den första ”pappan”, Växtmagikern, som han kallas, försvinner ur Andrevs vardag när mamman avslöjar att han inte är Andrevs biologiska pappa.

    Sedan kommer de andra karlarna: Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten. Självklart finns det ett mörker i detta, att så många män passerar. Mellan alla dråpliga scener från Andrevs barn- och tonår anas ett väldigt tufft ensamstående mamma-liv, där livet gång på gång startas om och en ny tillvaro, med en ny karl, börjar byggas upp så smått – för att sedan rasa ihop. Från sitt barnperspektiv upplever Andrev narkotikaberoende karlar, smutsiga karlar, våldsamma karlar, kontrollerande karlar. I en fullständigt vidrig scen pågår det som kunde ha blivit mammans död medan Andrev, ett barn, kramar sin hamster utan att klara av att göra någonting.

    Nej, Jävla karlar är verkligen ingen lättsam komedi, som ni förstår: det är en riktigt mörk berättelse. Ändå är Jävla karlar en, på många sätt, rolig bok – Andrev Walden kan konsten att formulera sig rappt och roligt. Med värme och humor skriver Andrev om de där spännande åren, tonåren, då de flesta börjar upptäcka vilka de är. Andrevs utgångspunkt är rent av att han är en person utan egenskaper. Vägen in i vuxenlivet är lång och krokig. Förvånansvärt sent får han överraskande reda på att det enda han trodde om sin bakgrund, om sin biologiska pappa, inte är korrekt: bokens sjunde pappa, Indianen, har ingenting med amerikansk ursprungsbefolkning att göra. Uppfattningen att pappan är ”indian” är dock så stark att det är svårt att skaka av sig även sedan sanningen uppdagats. Det är en lång och krokig väg mot att upptäcka sin identitet, som sagt.

    Jävla karlar är en väldigt kul bok, men skrattet tenderar naturligtvis att fastna i halsen. Ibland känner jag att jag skulle ha vilja läst boken ur mammans perspektiv, men det hade såklart varit en helt annan bok. Nu blir det något helt annat och det är inte så illa. Snarare är det imponerande att det går att skriva en bok som är både och: en sorglig och mörk berättelse om våld & fattigdom och en väldigt komisk berättelse om en uppväxt i 70-talets Sverige.

    Jävla karlar

    Jävla karlar gavs ut av Polaris 2023. Jag har lyssnat på den i en ljudboksversion, i inläsning av Gerhard Hoberstorfer. ISBN: 9789177953241, 9789177952008.

    Andrev Walden

    Andrev Walden är en svensk journalist.

  • Öppet hav av Einar Kárason

    Öppet hav av Einar Kárason

    Öppet hav, av Einar Kárason, är en verklighetsbaserad kortroman om den otroliga händelsen när en isländsk fiskare överlevde sex timmar i iskallt vatten.

    Betyg: 3 av 5.

    Öppet hav, av Einar Kárason, är en kortroman baserad på en verklig händelse. En grupp fiskare hamnar i det iskalla havet när deras fartyg förliser och livbåten följer med till djupet. Det går inte att överleva någon längre stund i femgradigt vatten, och den ena efter den andra dras ned. En ung man tar sig framåt, simtag efter simtag, i timmar, medan han håller sig vid liv genom att minnas och hålla undan alla tankar som kan hindra honom att ta sig till land.

    Det är helt ofattbart att bokens huvudperson överlever, men det var alltså precis det som hände verklighetens Guðlaugur Friðþórsson, en man som simmade i sex timmar i femgradigt vatten och sedan vandrade i tre timmar för att komma till en stad där han kunde få hjälp. Jag fixar knappt att tänka på detta. Det är svindlande. Vad är en människa egentligen kapabel till och vilken kraft finns det egentligen att hämta i tankarna?

    Öppet hav är inte en bok jag kommer att glömma. Det är en otrolig berättelse. Samtidigt var den, för min del, en fantastisk berättelse snarare än en läsupplevelse. Kanske var det mycket som föll bort eftersom jag lyssnade på boken som ljudbok; Jag tycker det är svårt att plocka upp alla nyanser när man inte läser i sitt eget tempo. Jag kände i vart fall att boken var ganska seg, på något sätt. Samtidigt älskar jag att Guðlaugur Friðþórssons historia har blivit tolkad av en av prisbelönt författare snarare än att vräkas ut i en podd eller fixats till för att passa i ett spännande TV-format. Nej, det är verkligen skönt att berättelsen, blivit en lågmäld kortroman. Det finns någonting väldigt vackert i det, även om det som sagt blir lite långsamt också.

    Öppet hav

    Opið haf översattes av John Swedenmark och gavs ut av Thorén & Lindskog 2023. ISBN: 9789186905798. Jag har lyssnat på boken som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Mattias Nordkvist.

    Einar Kárason

    Einar Kárason är en isländsk författare.