Pohl har fått en hel del vass kritik för denna bok (kanske har han fått en del bra kritik också, men den har jag i sådant fall missat). I DN kallades boken till och med för ”en gubbsjuk fantasi”. Jag visste knappt om jag skulle våga läsa boken eftersom Pohl är min tonårstids favoritförfattare och hans tidigare böcker har betytt mycket för mig. Jag valde ändå att läsa boken och försökte att inte låta recensionerna färga mitt omdöme om boken allt för mycket.
Efter att ha läst den kan jag tycka att en del saker är väl starkt. Den handlar om en trettonårig tjej, som blir sexuellt utnyttjad av sin mammas nya kille. Jag vet faktiskt inte vad alla, i detalj beskrivna, sexscenerna egentligen tillför, men å andra sidan är det ingen ovanlig ingrediens i Pohls böcker. De handlar ofta om utsatta barn och det är inte första gången Pohl beskriver barns sexuella upptäckter i klartext (även om det i det här fallet är första gången det rör sig om övergrepp efter vad jag minns från tidigare böcker).
Det är en ganska tung läsupplevelse. Man är nästan tvungen att lägga den ifrån sig ibland för att smälta den eftersom det faktiskt är jobbigt att läsa om vad bokens huvudperson, den trettonåriga tjejen Karin, utsätts för. Karin har verkligen hamnat i kläm mellan mamman, totalt blind för vad som händer hennes dotter, och pappan, som också har skaffat en ny familj. I Karin finns också en till huvudperson, Nirak, som finns inuti Karin, som en låtsaskompis, och som förgäves försöker att rädda Karin undan det förhållande hon dras in i med mammans nya kille.
Det hade kunnat vara en väldigt bra bok, men när den var slut kunde jag inte förstå vad Pohl egentligen ville säga med den. Jag kanske inte ska avslöja bokens slut, men en hel del i boken anspelar på att Karin frivilligt drar sig till den här mannen, som faktiskt skadar henne. Boken känns mest som ett diskussionsunderlag. Efter att ha läst den känns berättelsen långt ifrån avslutad och det som återstår är att diskutera hur Karin egentligen kunde hamna i den här situationen och vad som lockade henne till den här mannen.
Ämnet är tungt och värt att våga lyfta fram i en bok och diskutera kring. Jag vet dock inte om Pohl lyckas nå fram. En gubbsjuk fantasi skulle jag inte vilja kalla den, men jag frågar mig verkligen vad poängen med den är och jag slutar läsa med en undran över vad som hände Karin sedan.
Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.
Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.
Den ena flickan i det tio månader gamla tvillingparet får glassplitter i ögat och verkar inte kunna bli hjälpt av sjukvården. Istället söker sig föräldrarna till en healer, som lovar att hjälpa dem. Det är så det går till när hela familjen blir indragen i en sekt med healern som sektledare. Åren går och sektledaren utövar maktmissbruk och hjärntvättar alla familjemedlemmarna. Till slut är hela familjen splittrad och när mamman lyckas dra sig ur startar en omständlig vårdnadstvist.
Enligt bokens titel är det här en sann historia och den berättas också mycket trovärdigt. Det är en gripande och upprörande historia om en familj som söndras efter att ha sökt hjälp via alternativa vägar. Vad jag kan ogilla i den här boken är att den har en sådan dokumentär karaktär utan att följas upp med ett efterord eller liknande som berättar hur mycket som är sant och vad som hände sedan. Kanske hade den varit ännu bättre om den istället hade berättats som en helt skönlitterär bok istället för att låta delar av den bestå av skrivelser och annat som tar fokus från huvudpersonerna och deras känslor i den svåra situationen som de befinner sig i.
Vad man än tycker om den saken är det här ofrånkomligen en mycket bra bok, där Pohl som vanligt använder sitt underbara språk väl för att berätta en svår historia.
Det är inte så vanligt att ungdomsböcker är trovärdiga och riktigt bra, men I taket lyser stjärnorna är ett exempel på en bok som jag tror att vilken tonårstjej som helst kan känna igen sig i. Det här känns inte som en bok som en vuxen har skrivit genom att försöka minnas hur det var eller genom att försöka studera hur ungdomar talar och beter sig. Det här är istället en bok som jag tror speglar en tonårings liv väldigt mycket bättre än sådana böcker och det märks att författaren själv är ung.
Boken handlar om en vanling trettonåring som heter Jenna. Precis som för de flesta i den åldern har Jenna en ganska svår period i livet. Hon har hamnat i en situation då mycket händer både i kroppen och i livet. Det är t.ex. inte längre självklart att hon ska hänga med den bästa kompisen och hon har också blivit förälskad i en äldre kille, som hon inte vet hur hon ska våga närma sig.
Även om Jenna är ungefär som vilken tjej i sjuan som helst finns det någonting som skiljer henne från klasskompisarna. När hon kommer hem möts hon inte av en alldeles vanlig familj utan av en cancersjuk mamma som stapplar fram på kryckor och bär peruk. Sorg och skuldkänslor blandar sig med faktumet att hennes mamma inte är som andra mammor och att mamman kanske inte kommer att leva så länge till.
Det här är en väldigt fin ungdomsbok som med ett modernt språk berättar om livet som tonåring idag och samtidigt berättar om en av de värsta saker man kan råka ut för. Det bästa med boken är att det finns så mycket att känna igen sig i. Framför allt är det lätt att känna igen sig i att alla elever i klassen har olika status: vissa är kungar & drottningar och andra är osynliga. På så sätt har den lite samma tema som Sandor slash Ida, men skillnaden är att I taket lyser stjärnorna är mycket mer trovärdig. Bra med boken är också att den är väldigt hoppingivande – man kan faktiskt byta status och man kan faktiskt överleva det svåra i livet.
Den här boken har jag blivit tipsad om vid många tillfällen och både en och två gånger har jag tänkt låna den på biblioteket. Jag vet faktiskt inte varför det har dröjt så lång tid innan jag äntligen fick boken i min hand och kunde börja på denna rosade serie. När jag väl började läsa så hade jag såklart höga förväntningar och det är nästan alltid lite farligt att känna så. Det är nämligen ofta jag blir besviken på böcker. Den här gången var dock boken ungefär lika bra som väntat.
Boken handlar om ett gäng australiensiska ungdomar som ger sig ut i ödemarken för att campa och får en svår överraskning att tampas med när de kommer hem igen. Det visar sig nämligen att landet har blivit invaderat och att alla hus är övergivna.
Ungdomarna ställs nu inför en rad svåra frågor och de tvingas att göra saker som de aldrig hade trott sig behöva göra. Det är väldigt intressant att läsa om hur ungdomarna i den här krissituationen börjar att visa en massa nya sidor och egenskaper. Personerna i boken känns verkligen realistiska och att de har helt vanliga ungdomstankar och jobbiga känslor gör personerna ännu mer äkta.
Det här är en väldigt bra bok om hur vanliga människor skulle kunna reagera i ett krig. Boken ger en massa nya tankar om krig och de eventuella lagar och regler som kan gälla i en sådan svår situation. Är det t.ex. rätt att döda om man dödar de som håller ens familj fången? Det enda som jag inte riktigt gillar med boken är att den är första delen i en serie med hela sju böcker. Vanligtvis brukar jag gilla serier, men när de blir så långdragna så att de sträcker sig över sju böcker blir jag lite mer tveksam. Jag vet faktiskt inte om jag kommer att orka läsa ut alla böckerna. Samtidigt är det svårt att inte göra det eftersom man inte får något slut på berättelsen utan att läsa de efterföljande böckerna.
Det här är en lättläst och kort liten bok om ett knepigt problem.
Boken utspelar sig i en sjundeklass där det går två flickor från Bosnien. Den ena heter Kelima och är muslim och den andra heter Drazena och är serb. De båda flickorna ogillar varandra och är bittra fiender, vilket krånglar till det när klassen ska ordna en kabaré och Kelima plötsligt inte kan vara med på grund av Drazena.
Konflikten är intressant och det här är definitivt en bok som borde läsas av högstadieelever i syfte att skapa en debatt kring krigets konsekvenser, människors olikheter och olika kulturer i allmänhet. Det jag saknar med boken är att man får veta för lite om kriget i Bosnien och därmed bakgrunden till att Kelima och Drazena inte går ihop.
Det här är den fristående fortsättningen på Sång till en fjäril och vi får återigen följa Riina, Elsa Marie och några andra ungdomar i deras liv.
Det har nu blivit dags att börja gymnasiet och Riina tar det stora steget att flytta hemifrån för att gå på en speciell musikskola i Stockholm. Skillnaderna mellan den norrländska ort hon flyttar från och storstaden är stora och Riina känner sig till en början både osäker och förvirrad.
Elsa Marie är kvar i Norrland och ska gå om nian eftersom hon hoppade av skolan förra året. Nu ska hennes mamma flytta till Danmark för att jobba och detta ger Elsa Marie en del nya insikter.
Det är kul att återigen få läsa om personerna som man träftade på i den tidigare boken. Problemet är bara att boken är väldigt tunn och att man därför inte hinner läsa speciellt mycket om någon. Det känns inte riktigt som att boken hinner handla om någonting. Istället blir boken mer än lång epilog till bok nummer ett. Trots detta är det här en väldigt bra bok där dagboksinlägg, mejl och berättande text varvas och gör att allting blir lätt att känna igen sig i och tro på. Det här känns som en väldigt realistisk och bra beskrivning av några ungdomars liv i dagens Sverige.
Jag ser mig själv i en stulen spegel hos Adlibris och Bokus.
Ingen grekisk gud, precis, av Katarina Kieri är en ganska typisk och härlig ungdomsbok, som är lätt att känna igen sig i, kanske inte för att huvudpersonen är med om händelser som alla råkar ut för, men för att det känns att den fångar åldern och känslorna på ett fint sätt. Boken handlar om några jobbiga veckor i 15-åriga Lauras liv och behandlar ämnen som omöjlig kärlek, kompisproblem, kontakten med föräldrarna och (kanske) lycklig kärlek.
Ingen grekisk gud, precis är mysig och har hög ”känna igen sig”-faktor, men sa mig kanske inte så mycket nytt jämfört med andra ungdomsböcker, trots allt.
Ingen grekisk gud, precis
Ingen grekisk gud, precis gavs ut av Rabén och Sjögren 2002. ISBN: 9789129656664.
När den här boken kom ut första gången väckte den ganska mycket uppståndelse och jag kände direkt att det var en bok som jag ville läsa. Trots detta har det dröjt flera år innan jag faktiskt har snubblat över boken och läst den. På ett sätt är det lite synd att jag inte har läst den förrän nu, eftersom det här är en bok som jag tror att man kan uppskatta extra mycket om man är i de vilsna yngre tonåren. I många av texterna skriver författarna nämligen om sina egna uppväxter och det är skrämmande lätt att känna igen sig i de situationer författarna har varit i. Jag tror att den här boken kan ge unga och osäkra tjejer en liten puff och få dem att våga stå på sig och ta för sig.
Boken är en samling av artiklar om olika frågor som alla rör feminism och att vara kvinna. De är skrivna av olika författare och somliga är också bättre skrivna än andra, men sammantaget är det dock en väldigt bra bok om ett ämne som ständigt är aktuellt. Jag tror att alla flickor, tjejer och kvinnor hittar någonting att känna igen sig i när de läser den här boken. Fittstim beskriver definitivt livet som kvinna på ett väldigt äkta och tankeväckande sätt utan att för den sakens skull komma med pekpinnar eller dra upp fördomar och utslitna repliker. Artiklarna är också kryddade med ibland upprörade fakta och statistik och talande bilder. Det är svårt att inte reagera när man läser den här boken, som gör att man börjar fundera på varför saker och ting är som de är. Just därför är det här en bok som alla borde läsa och ta till sig av.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Pohl har fått en hel del vass kritik för denna bok (kanske har han fått en del bra kritik också, men den har jag i sådant fall missat). I DN kallades boken till och med för ”en gubbsjuk fantasi”. Jag visste knappt om jag skulle våga läsa boken eftersom Pohl är min tonårstids favoritförfattare och hans tidigare böcker har betytt mycket för mig. Jag valde ändå att läsa boken och försökte att inte låta recensionerna färga mitt omdöme om boken allt för mycket.
