Kategorier
-

Tolfte Wallanderdeckaren

Det var inte allt för länge sedan jag läste min första Wallanderdeckare. Då läste jag dessutom den första boken i serien, Mördare utan ansikte. Det som slog mig under läsningen var att den var väldigt långsam och redogjorde väldigt noga hur utredningsarbetet gick framåt. Särskilt mycket action eller överraskningar fanns helt enkelt inte. Jag frågade mig om boken helt enkelt är lite daterad, men oavsett vilket så gillade jag boken. Jag såg att det i slutet av sommaren kommer ytterligare en bok om Wallander. Jag är ju ingen stor Wallanderkännare, precis, men jag trodde på något sätt att serien avslutats för länge sedan (det var ju trots allt över 20 år sedan den första boken kom ut!). Den nyaste heter Handen och innehåller även extramaterial i form av ett uppslagsverk till Wallanders värld. Jag kanske borde läsa den nya och jämföra med Mördare utan ansikte. 😉 Jag får för mig att mycket har hänt deckaren sedan Mankell gav ut sin första bok om Kurt Wallander…

Mördare utan ansikte - Henning Mankell Handen - Henning Mankell

Kategorier
Mankell, Henning

Mördare utan ansikte

Mördare utan ansikte - Henning MankellKanske är jag den enda som inte har läst en enda Wallanderdeckare förut och heller inte har sett någon filmatisering. Nu har jag i alla fall läst den första delen i Mankells serie om polischef Kurt Wallander. Den har några år på nacken, 22 närmare bestämt. Jag funderar på om den känns lite daterad och jag vet inte, men visst skriver man inte deckare såhär idag? Deckare är väl egentligen inte “min” genre, men jag föreställer mig att deckare nu för tiden måste vara lite överdrivna, tillspetsade och bjuda på överraskningar för att fungera. Det finns ju redan så många deckare och det är svårt att vara nyskapande. I Mördare utan ansikte är det inte särskilt mycket som känns överdrivet eller konstruerat. Tvärtom handlar den om en mordutredning – varken särskilt mycket mer eller mindre.

Det är ett äldre par som brutalt har mördats på sin gård på den skånska landsbygden. Ingen kan förstå motivet och ingen vill mena på att de ens har haft några pengar att tala om och som kunnat locka till sig rånare. Det är grannarna som slår larm en tidig morgon och när Wallander och hans kollegor är på plats så är mannen redan död och hustrun är svårt misshandlad och döende. När hon avlider på sjukhuset några dagar senare kan hon bara väsa fram ett enda ord: “utlänningar”. När informationen läcker ut till pressen går plötsligt en våg av hot och brott mot flyktingförläggningar, vilket i sin tur kräver ännu mer av utredarna, som nu tampas med flera ouppklarade fall.

Till en början så gillade jag verkligen den här deckaren skarpt. Det kändes så annorlunda, så ovanligt, att boken tycktes följa en “helt vanlig utredning”. Det ena vanliga dagen på jobbet följer på den andra, eller vad man ska säga. Visst, det är några jakten och biljakter, men det är ännu mer presskonferenser och skrivbordsjobb. Det kändes liksom ärligt, som om det är såhär det går till under polisutredningar. Men sedan var det som att det blev just det som fick boken att tappa mot slutet. Jag gillade lunket, men när brottet visade sig ha ungefär den förklaring man kunnat tänka sig så kändes det lite som att jag trots allt hellre hade velat haft det där spektakulära: att paret hade någon dunkel hemlighet och att det skulle finnas något extra där bakom. Icket.

Jag har lite blandade åsikter med andra ord, men jag är oavsett glad att jag läste boken. Det var en trevlig bekantskap och jag läser gärna fler böcker i samma serie.

Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus.