Etikett: Debutant

  • Shuggie Bain av Douglas Stuart

    Shuggie Bain av Douglas Stuart

    Shuggie Bain, av Douglas Stuart, handlar om en uppväxt i misär, med en alkoholiserad mamma och stor fattigdom.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Shuggie Bain, av Douglas Stuart, är en uppväxtskildring, löst baserad på författarens egen uppväxt i 80-talets Glasgow. Det är tuffa år, med skyhög arbetslöshet, och föga förvånande är även alkoholismen ett utbrett problem. Shuggie Bain är ett av de barn som växer upp under otrygga, fattiga och miserabla förhållanden med en alkoholiserad förälder.

    Pappan utsätter mamman för psykisk och fysisk misshandel och lämnar så småningom familjen. Mamman, Agnes Bain, är arbetslös och lever för alkoholen, bingon och postorderkatalogerna, där hon handlar friskt på kredit. I de sjaskiga kvarteren, där de bor, tittar många snett på Agnes, som med sina kläder och stil inte direkt smälter in. Inte heller Shuggie smälter in. Han är inte en pojke som gillar fotboll och slagsmål – han leker hellre med stulna My Little Ponies. Och ja, du gissar rätt, han är såklart gay. På ett sätt tycker jag att det är lite stereotypt. Det finns ju ingenting egentligen som säger att just gaykillar ska föredra att leka med pastellfärgade ponnyer, men här får jag såklart lägga ner alla invändningar. Boken är, som sagt, baserad på Stuarts egen uppväxt och om det är hans erfarenhet är det såklart så.

    I familjen finns till en början två äldre syskon, men de är helt fokuserade på att lämna det sjunkande skeppet och skaffa sig bättre liv. Shuggie är den som blir kvar och som lojalt stannar vid sin mammas sida. Mammans missbrukssjukdom gör henne till en ständig svikare och hon klarar inte att ta det ansvar man kan förvänta sig av en förälder. Kupongerna från socialen går i första hand till sprit.

    Det är en bedrövlig tillvaro och självklart blir man berörd av läsningen. När man själv har växt upp i idyll och aldrig lidit någon nöd är det lätt att tänka sig att boken är överdriven, men så är det givetvis inte. Det fanns många barn som växte upp som Shuggie i 80-talets Skottland (författaren själv, bland andra) och det finns självklart många som växer upp under liknande förhållande idag i Sverige, Skottland och många andra platser. Boken kan vara en välbehövlig påminnelse om hur livet kan se ut och hur olika barns förutsättningar kan se ut.

    När Shuggie Bain kom ut fick den mycket uppmärksamhet, övervägande god kritik och den belönades också med priser som Bookerpriset. Jag kan förstå förtjusningen, samtidigt som jag tror att jag kanske hade för höga förväntningar. Jag tyckte faktiskt att Shuggie Bain kändes alldeles för lång och lite för spretig. Boken berättas från lite olika perspektiv: Shuggies, Agnes, pappans, syskonens. Det är egentligen oklart varför den alls heter ”Shuggie Bain”, då Shuggie är en huvudperson bland andra. Kanske hade boken mått bra av att vara berättad helt från Shuggies perspektiv. Något lager hade förmodligen behövt skalas av för att göra berättelsen lite mer komprimerad och inte så långrandig.

    Shuggie Bain

    Shuggie Bain översattes till svenska av Eva Åsefeldt och gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 978-91-0018247-2.

    Douglas Stuart

    Douglas Stuart är en författare och modedesigner, uppvuxen i Skottland och bosatt i USA.

  • Dit du går, följer jag av Lina Nordquist

    Dit du går, följer jag av Lina Nordquist

    Dit du går, följer jag, av Lina Nordquist, är riktig feelbad-litteratur om fattigdom, svält, övergrepp och misär som drabbar två olika kvinnor, från två olika tider, bosatta i samma lilla torp.

    Betyg: 2 av 5.

    Dit du går, följer jag, av Lina Nordquist, handlar om Unni och Kåra, två kvinnor, från två olika tider, men som visar sig ha band och kopplingar till varandra. De bor exempelvis i samma hälsingländska torp, även om den ena gör det vid 1900-talets början och den andra lever i en utbyggd version cirka 70 år senare. Unni kommer till torpet efter en flykt från Norge, som hon tvingats lämna för att undvika att bli inspärrad på mentalsjukhus. Med sig har hon sin livskamrat, en liten son och i magen väntar en lillasyster. Torpet är öde och bonden som äger det låter dem få det på avbetalning. Det är ett hårt slit för att jobba sig till torpet och för att överleva. Den lilla familjen förföljs av svält och lever i misär. Snart börjar olycka efter olycka att drabba dem: familjemedlemmar rycks bort, tragedier avlöser varandra och bonden kommer att återkomma som en våldtäktsman och sadist.

    Kåra lever i samma torp, tillsammans med sin svärmor, i en tid närmare nutid. Hennes svärfar har precis gått bort och Kåras man är också borta. Det står klart att det finns familjehemligheter och svårigheter kring dessa människor och att allt helt enkelt inte står rätt till. Kåra är ärligt talat en person som det är ytterst svårt att sympatisera med, trots att man förstår att hon har ett svårt bagage.

    Dit du går, följer jag, är en bästsäljare som dessutom har belönats med det folkliga bokpriset Årets bok. Jag kan förstå det. Det är en bok som rymmer många hemligheter och samband att upptäcka och en bok med många gripande scener. För min del kände jag dock att det blev för mycket. Boken vältrar sig så mycket i lidande och olyckor att det nästan blir parodiskt och det finns så mycket sentimentalitet och tragedi att jag ständigt känner mig skriven på näsan. Sida upp och sida ned är det meningen att man ska vrida på tårkanalerna. Och visst, jag är inte gjord av sten, det är klart att jag känner något när jag läser, men mest av allt blir jag faktiskt irriterad. Det blir för mycket, helt enkelt, och det skildras inte med tillräcklig finess, om du frågar mig. Dessutom upplevde jag boken som seg. Jag började läsa den som e-bok och visste inte sidantalet. Efter en tid växlade jag över och började lyssna på den som ljudbok istället. Jag blev genuint förvånad när jag insåg att boken bara är cirka 12 h lång, vilket motsvarar cirka 350 sidor text. Det kändes som en långt mycket tjockare bok och det menar jag inte på något bra sätt. Det är för mycket text. För mycket av allt.

    Dit du går, följer jag

    Dit du går, följer jag gavs ut av Romanus & Selling 2021. Ljudboken är inläst av Ellen Jelinek och Ella Schartner. ISBN: 9789189051737, 9789189501072.

    Lina Nordquist

    Lina Nordquist (född 1977) är en svensk forskare och politiker. Dit du går, följer jag är hennes debutroman.

  • Hon av Viktor Andersson

    Hon av Viktor Andersson

    Hon, av Viktor Andersson, är en roman om relation som tagit slut och ett desperat sökande efter ett namn: berättarjaget har glömt namnet på hon som en gång var en så stor del av hans liv.

    Hon, av Viktor Andersson, är en roman om olycklig kärlek. Huvudpersonen, en Viktor (Andersson, tror jag bestämt?), är tjugonågonting och försöker förtvivlat att minnas namnet på hon, hans (första?) stora kärlek, som nu har försvunnit ur hans liv. Boken rör sig genom en uppväxt i en småstad, en flytt till Stockholm, stora planer och förhoppningar (från hennes sida – hon drömmer om att bli antagen till musikhögskola) och sedan ett avslut.

    Det är på sätt och vis en träffande bok. De flesta av oss har väl haft relationer i unga år, relationer som nästan oundvikligen spricker eftersom så mycket i livet inte är färdigt eller bestämt i den åldern. Livet kan ta så många vägar när man är kring 20. Känslor kan ta så många vägar. Det är alltså ett fint ämne att ta sig an i en roman och det finns delar som får mig att minas hur det kunde vara att vara att vara i den där åldern när man är på väg att bli vuxen och forma sitt eget liv.

    Det finns även en intressant spänning i romanen. Mycket är ovisst. Vem är egentligen Viktor? Vad har han och hon haft för relation? Jag anade, hoppades ärligt talat, att författaren skulle överraska på riktigt, göra något mer av den kraften, men för mig pyste det bara ihop.

    Tyvärr räckte det inte hela vägen för min del. Hela premissen känns krystad – varför skulle någon glömma en kärleks namn? Även om jag inser att det mest ska förmedla en känsla, vara en metafor, så blir det ändå ganska platt, bland annat för att namn bara är ett namn. Jag skulle vilja veta mer om personen och relationen, men på den punkten känns boken märkligt tom. Dessutom tycker jag att boken är stolpigt skriven på något sätt. Det flyter inte.

    Nu blev det ett gnälligt inlägg, vilket känns trist. Det här är en debutroman. Här finns mycket potential som jag hoppas att författaren hunnit utveckla i senare romaner (Hon utkom 2014).

    Hon

    Förlag: Modernista (2014).
    ISBN: 978-91-7499-412-4.

    Viktor Andersson

    Viktor Andersson (född 1989) är en svensk författare.

  • Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti

    Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti

    Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti är en kort, men rik, roman om en skavande mor-dotter-relation och ett svårt cancerbesked.

    I Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti reser en mamma ned till sin vuxna dotter i storstan. Det finns någonting som skaver hela tiden. Dottern har ett stort behov av att visa att hon har skapat sig ett nytt liv i stan och att hon aldrig kommer att återvända till det norrländska samhälle hon vuxit upp i. Här finns ett liv med studier och en hund med korta ben. När mamman hälsar på strosar de runt bland affärer och restauranger och hela tiden vibrerar en spänning – plötsligt kan det brista: som när hunden kissar på golvet och dottern faller i gråt.

    Man förstår att både mamma och dotter bär på ett bagage och att båda har sina bekymmer. Mammans hemlighet är den tuffaste: hon har drabbats av spridd cancer med usel prognos. Resan ner till dottern handlar om att ge dottern detta tuffa besked. Men orden kommer inte fram.

    Kaffe med mjölk är en kort roman och den utspelar sig under några få dagar i huvudpersonernas liv. Ändå är den rik och har många lager. Skildringen av den såriga mor-dotter-relationen är hjärtskärande och vemodet som ligger som en slöja över texten är berörande. En underbar liten bok!

    Kaffe med mjölk

    Uppläsare: Marie Richardson.
    Förlag: Wahlström & Widstrand (2022).
    ISBN: 9789146239369.

    Ella-Maria Nutti

    Ella-Maria Nutti (född 1995) är en svensk författare och psykologstudent. Kaffe med mjölk är hennes debutroman.

  • Jag ser allt du gör

    Jag ser allt du gör

    Jag ser allt du gör av Annika Norlin är en både sorglig och rolig novellsamling, skriven med Norlins finurliga och härliga språk som känns igen från hennes musik. Betyg: 4 aliens av 5.

    Jag ser allt du gör är Annika Norlins skönlitterära debut och en riktigt vass novellsamling. Att Norlin kan skriva vet alla som någon gång har lyssnat på hennes musik (som hon gör under artistnamnen Hello Saferide och Säkert!), där texterna allt som oftast är poetiska små betraktelser eller berättelser som man vill lyssna på om och om igen. Att Norlin är väldigt intresserad av litteratur vet alla som någon gång har varit på Littfest, där hon brukar vara en återkommande moderator på författarsamtal. Det är närmast märkligt att hon inte har debuterat som författare förrän nu.

    I Jag ser allt du gör känns Norlins finurliga texter igen; Hon skriver med finess och underfundig humor. Det finns i stort sett alltid humor och värme i novellerna i den här samlingen, trots att de samtidigt kan handla om den stora sorgen att förlora ett barn, eller det hemska i att bli utnyttjad, hotad och förföljd av en vidrig man. Det är en ren njutning att läsa hennes texter, samtidigt som det också finns mörker och svärta. Jag gillar den balansen! Jag gillar balansen, språket, humorn, allt. Jag tycker även om att många av berättelserna rör sig i Norrland, från Östersund till Piteå, Umeå och Nordmaling. Som umebo blir jag alltid lite extra glad när en berättelse utspelar sig i min stad; Det händer ju inte ofta.

    Är du sugen på att läsa noveller i höst så är Norlins fina novellsamling mitt tips. Jag valde att läsa e-boken, men noterade att den också finns inläst som ljudbok av den tidigare umebon Olof Wretling. Det känns som en perfekt matchning mellan röst och bok och jag kan inte tänka mig något annat än att ljudboken är kanonbra, så välja gärna att lyssna!

    Nä, men det var ju med Mikael det började. Han dök upp på kvällen, utan att ringa innan som vanligt, och jag hade som vanligt inte låst dörren heller, så jag satt i köket och åt uppvärmda vårrullar från frysen.

    ”Nu har jag hittat den!” gastade han. ”Kan du fatta! Hon den där i basker som var på filmklubben förra veckan hade den och skickade över den!”

    ”Vad har du hittat”, sa jag. Jag var klädd i strumpor med kul figurer på, tvättdagstrosor och ett linne som var så urtvättat att trycket på det inte längre gick att urskilja. Jag satt i skräddarställning, och satt kvar så när han kom in.

    ”Filmen”, sa han.

    Ur novellen Aliens vid Piteälven i Jag ser allt du gör av Annika Norlin
    Jag ser allt du gör av Annika Norlin
    Jag ser allt du gör av Annika Norlin

    Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Weyler förlag).
    Antal sidor: 218.
    ISBN: 9789127167353, 9789127167360.

    Hur långt måste man gå för att gå bort en sorg?

    Kan man köpa en komplimang?

    Varför är spelningar så långa i Tyskland?

    Vem älskar Sylt Järvinen?

    Det här är en novellsamling om människor på skav mot tillvaron. Det handlar om vänskap och sorg, om framgångar och grämelse och om aliens vid Piteälven.

    Förlagets beskrivning

    Annika Norlin

    Annika Norlin (född 1977) är en svensk artist, journalist, författare och psykologstudent, som gör musik under artistnamnen Hello Saferide och Säkert!. Jag ser allt du gör är hennes debutbok. Annika Norlin har ett instagramkonto.

  • Samlade verk

    Samlade verk

    Samlade verk av Lydia Sandgren är en underbar roman om vänskap, skapande och familjehemligheter. Årets favoritbok? Betyg: 5 löparskor av 5.

    Samlade verk är det lite förvirrande namnet på Lydia Sandgrens hyllade debutroman, som så otaktiskt kom ut mitt under coronapandemins mest hysteriska veckor i Sverige (hittills). Jag ser framför mig att Sandgren i annat fall hade rest runt, runt på författarsamtal och varit frekvent gäst på litteraturfestivaler. Nu blev det knappast så, men jag hoppas att jag får lyssna på henne i något sammanhang framöver, för det här är verkligen en av årets favoritböcker för min del.

    Under nära 700 sidor får läsaren följa Martin, en förläggare i övre medelåldern, och hans närmaste. Berättelsen rör sig i tid och rum, från uppväxten till idag. Det blir en resa genom vuxenblivande, författardrömmar, karriärkris, småbarnsår och – som ett oläkligt sår – separationen. Utan förvarning tog Cecilia sina saker en dag och lämnade Martin och de två barnen utan att någonsin höra av sig igen. Några tafatta försök att dejta och gå vidare leder ingen vart. På fingret sitter vigselringen fortfarande kvar och Cecilia finns kvar som en skugga. Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Frågan ställs också av dottern Rakel, som var tillräckligt stor för att minnas sin mamma. Nu blir hon ofta påmind om henne. Trots Cecilias korta tid i akademien innan försvinnandet hann hon göra ett avtryck i de universitetsmiljöer där även Rakel rör sig.

    När Rakel åtar sig uppdraget att läsa ett manuskript åt sin pappa blir det ännu en påminnelse. Manuskriptet, skrivet av en relativt okänd, tysk författare, verkar ha kopplingar till Rakels mamma. Bakom Martins rygg börjar Rakel översätta och tränga djupare. Vad hände med Cecilia? Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Lillebror Elis, numera en ung vuxen i jakt på sig själv, blir också indragen, men pappan hålls utanför – pappa Martin som jobbar, dejtar oengagerat och hela tiden försöker ringa Gustav utan att någonsin få ett svar.

    Gustav är en viktig pusselbit i berättelsen. Som Martins barndomsvän har han alltid funnits med i bilden. Det var Martin och Gustav som umgicks så intensivt under gymnasietiden att ingen annan riktigt fick plats i deras liv och det var de som nästan bodde ihop och som sedan åkte till Paris tillsammans: Martin för att skriva på sin roman och Gustav för att måla. Det är dock Gustav som sitter på talangen. Vid det här laget är han en framgångsrik konstnär som kan leva på sitt måleri, medan Martins roman fortfarande är en massa lösa papper som aldrig kommer att bli något. Nu stundar en stor utställning, ett retrospektiv, där Gustavs samlade verk ska visas upp i Göteborg, och han väntas komma på besök i stan där han inte längre bor. Svarar i telefonen gör han dock inte, men Martin tänker att Gustav är som han alltid har varit. Alla i den här romanen går lite om varann, pratar förbi varann, döljer saker för varann. Utan att på något sätt vara en spänningsroman finns det verkligen en intressant spänning i berättelsen. Det är fängslande och lockande. Huvudpersonerna är dessutom underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga – det finns någonting befriande att läsa om författaren som blev förläggare. Gustav har också sina fläckar, som kanske inte är lika lättsamma, men som adderar ett intressant lager. Mitt i allt finns Cecilia, en huvudperson som aldrig själv kommer till tals, men som genom alla andra ändå blir högst levande, högst obegriplig och ändå helt begriplig.

    Det här är en underbar bok. Jag älskar den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den kärleksfulla skildringen av det omöjliga/nödvändiga skapandet, berättelsen om svårigheterna att hålla ihop en familj och gå åt samma håll, skildringen av hur ett liv liksom bara blir medan åren går. Och vilken bok det är om vänskap! Martin och Gustavs symbiotiska förhållande gör mig avundsjuk och lite klaustrofobisk på samma gång. Det här är nog den bästa och varmaste skildring jag läst om vänskap. Har du tid och lust att läsa en tegelsten så kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en underbar berättelse att vara i. Dessutom får man vara i Göteborg och det är faktiskt härligt som kontrast till alla Stockholmsskildringar. Det finns många små och stora anledningar att gilla den här boken. Jag saknar den redan.

    Medan resten av klasslistan lästes upp steg besvikelsen i honom. De personer han skulle tillbringa de följande tre åren med uppvisade samtliga välfönat hår och strukna skjortkragar vikta över v-ringade jumprar. Vid bänken bredvid satt visserligen en ganska snygg tjej, med skidbacksnäsa och tunga ögonlock som förlänade henne ett drömskt, dåsigt utseende. Så vitt Martin kunde avgöra var hon den av hans framtida klasskamrater som bäst motsvarade hans vaga bild av en flicka som mötte honom utanför skolan, kanske en kylig septembermorgon, en sådan när det fortfarande var varmt mitt på dagen, och träden sprakade i rött och gult – i alla fall, där kom hon gående med böcker (i skinnband?) varsamt tryckta mot sitt bröst, hon vinkade…

    Hon märkte att han tittade på honom och log snabbt; han log tillbaka. Han hade för sig att hon svarat med namnet Christine.

    Sedan sa fröken Gullberg ”von Becker, Gustav?” och en kille på raden näst längst fram vägde på stolen och sa: ”det är bara Becker.”

    Ur Samlade verk av Lydia Sandgren
    Samlade verk av Lydia Sandgren

    Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
    Antal sidor: 689.
    ISBN: 9789100180409, 9789100180416, 9789100186487.

    I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

    ”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

    Förlagets beskrivning

    Lydia Sandgren

    Lydia Sandgren (född 1987) är en svensk författare och psykolog. Samlade verk är hennes debutroman.

  • Blandade boknyheter och sånt

    Blandade boknyheter och sånt

    Jag har för vana att ta skärmdumpar när jag läser kul/intressanta/spännande nyheter och ibland rör det sig om bokrelaterade grejer. Kanske är det fler som gillar någraav dessa inte direkt nya, men ändå peppiga boknyheter:

    • Är du också extremt förtjust i Per Hagmans romaner? I sådant fall hoppas jag att du inte missade den text som DN publicerade i somras: Sveavägen smakade storstad. Ingen skriver om rotlöshet och urbant liv som Hagman. Nu är han pappa, åren har gått och perspektiven är kanske lite annorlunda, precis som staden och den väg som han nu återvänder till i texten.
    • Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr har ett pris: Norrlands litteraturpris, som har delats ut varje år sedan 1973. I somras tillkännagavs det att årets pris går till Linnea Axelsson (Ædnan!) och Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark, som skrivit och illustrerat serieromanen Vi skulle segla runt jorden. Kul! Kul också att det faktiskt finns så många fantastiska författarskap i norr. Jag har nyligt läst Karin Smirnoffs Jag for ner till bror. Jag kan tänka mig att hon är en kandidat till nästa års pris… Bara som ett exempel på ytterligare en intressant Norrlandsskildrare alltså.
    • Marie Lundström, programledare för Lundströms bokradio i P1, har tydligen under lång tid skrivit på egna alster. Nu kommer hennes debut! Eller nu och nu… 2020 kommer Sanningens kalas, en roman om en otrohetsaffär.
    • Läste du också Kärlek & uppror när du var tonåring? Siv Widerbergs och Anna Arténs diktantologi för unga kom ut första gången 1989 och har därefter lästs av generationer. Nu har den äntligen fått sällskap av en ny antologi med tydlig vinkel mot unga: Berör och förstör (härlig titel!). Den här gången är det Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar som har gjort urvalet. Jag är fel målgrupp, men jag är ändå mycket sugen på att läsa! Och så efterfrågar jag verkligen fler antologier, även riktade till oss vuxna. Poesi kan kännas ”svårt” (jag har skrivit ett helt inlägg om det en gång), men en antologi kan verkligen ge en lyxig introduktion och sänka tröskeln för att läsa.
  • Broderier

    Broderier

    Broderier av Burcu Sahin är en diktsamling om handarbete och kvinnoliv, traditioner och migration. Det känns fint att låta dikter som kretsar kring just handarbete låta berättelsen växa fram som en väv! Betyg: 4 spetskanter av 5.

    Under årets Littfest var jag på plats när det tillkännagavs vem som vunnit årets Katapultpris, Sveriges författarförbunds debutantpris. Vinnaren blev Burcu Sahin, som belönades för sin diktsamling Broderier, en bok som jag omedelbart såg till att skaffa mig.

    Det är en liten bok, fylld med kvinnor: kvinnor böjda över sömnad och broderier, kvinnor böjda i bön, kvinnor i en självklar gemenskap, masserande varandras nackar. Det är också en bok om sorg och förlust och om migration. Genom hela boken löper just sömnaden som en röd tråd (förlåt för ordvitsen) och bildar en rik väv. Handarbetet blir en väg både framåt och bakåt, till traditionerna och kulturen. Jag tycker att det är en väldigt rik och fin berättelse.

    Ibland blir poesi för ”svårt” för mig, men jag brukar ta mig läsarens frihet att läsa in det jag spontant känner under läsningens gång. Förmodligen missar jag någonting, förmodligen är det något lager som går mig förbi och flyger över huvudet. Men det gör inget! Det här är en fin diktsamling och det känns tacksamt att författaren har valt att låta dikterna kretsa kring just broderier, som verkligen fungerar som metaforer på många plan. Det gör att det trots allt är ganska lätt att följa med och det gillar jag. Det känns också härligt att bjuda in till detta kvinnliga universum och lyfta handarbetet, hantverket.

    rötterna är kraftiga
    liknar anklagelser

    de yngsta grenarna kapas
    faller under mödrarnas
    befallningar

    rötterna sprider sig
    förgrenas likt linjerna
    i dina fotsulor

    dokumenteras
    inför ännu oskrivna böcker

    där roten kapas
    växer trådar ut

    Ur Broderier av Burcu Sahin

    Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
    Antal sidor: 80.
    ISBN: 9789100174934, 9789100174941.

    det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss

    Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.

    (Förlagets beskrivning)
    Broderier av Burcu Sahin
    Broderier av Burcu Sahin

    Burcu Sahin

    Burcu Sahin (född 1993) är en svensk författare och lärare i skrivande, bland annat på Biskops-Arnös skrivarlinje. Broderier (2018) är hennes debut.

  • Jag vet allt det här: En internmedicinsk roman

    Jag vet allt det här av Annika Paldanius
    Jag vet allt det här av Annika Paldanius

    Hanna går på läkarprogrammet och om dagarna går hon som kandidat och följer läkare i deras arbete. I huvudet snurrar all kunskap som hon har samlat på sig under utbildningen. Det är ett flöde av facktermer. Det går inte att stänga av. Det går inte att gå på spinning med bästisen Anna utan att fundera över Annas astma och att hon borde öka medicineringen. Det går inte att gå på dejt med en kille med diabetes utan att få en massa bilder av människokroppen och dess funktioner. Döden och livets förgänglighet är också något som inte riktigt går att bortse från när man spenderar dagarna i en sjukhusmiljö. Vad är det egentligen för mening med livet och att hålla sig vid liv?

    Livet snurrar runt sjukhusets olika avdelningar, men också runt korridoren, där både hon och Anna bor. Tillsammans med vännen Filippa utgör de en dynamisk trio. De är tre amasoner som håller sina kroppar i trim, som pluggar intensivt och tar för sig av livet på studentikosa fester. Filippa är den enda som är upptagen. För Anna och Hanna är det inga problem att flirta med killar och att ta med dem hem.

    När hösten kommer så börjar dock deras relativt bekymmersfri amason-tillvaro att ruckas. Filippa blir nedstämd, deprimerad och Anna och Hanna vet inte riktigt hur de ska räcka till, för samtidigt som Filippa dras ned i ett bottenlöst mörker och inte orkar med någonting så pågår Hannas och Annas egna liv med studier och kärlek och deras egna hälsoproblem som plötsligt blir uppenbara. Och trots all internmedicin som susar omkring i Hannas huvud så är det kanske inte så lätt att översätta den till sin egen verklighet och veta hur man ska handla.

    Jag vet allt det här är en rätt spretig roman som ändå hålls ihop genom allt som Hanna vet och all medicinlingo som driver berättelsen framåt. Varje kapitel börjar med ”Jag vet att…” eller varianter därav och det är fint och känns lite poetiskt, samtidigt som det också balanserar på den fina linjen och känns lite sökt. Jag är inte helt överens med mig själv vad jag tycker här. Klart är i alla fall att det sätter tonen för berättelsen. Jag tycker också att det blir intressant med alla dessa torra medicinska fakta som krockar mot den nyansrika och färgrika verkligheten. De medicinska kunskaperna blir för Hanna som en slags bas som förklarar alla livets skeenden, vare sig hon vill det eller inte. Det ger mig en ny bild av vad läkaryrket kan innebära.

    Jag tycker att boken på flera sätt delar element med två av mina favoritböcker från de senaste åren: Kalmars jägarinnor och Den andra kvinnan. I Kalmars jägarinnor är det ett lite lätt utflippat tjejgäng som står i fokus. I Paldanius roman är huvudpersonerna några helt andra amasoner, nästan parodiskt präktiga i jämförelse faktiskt. Men språkligt tycker jag att böckerna har en hel del likheter. Det är någonting med det avskalade och kärnfulla språket, det poetiska. Den andra kvinnan är en briljant bok om klass och att vara ”den andra kvinnan”. Paldanius roman handlar inte om något av dessa ämnen. Däremot tycker jag att huvudpersonerna ändå liknar varandra på något sätt. Det är någonting med deras ensamhet och deras analyserande sätt som gör det tror jag.

    Det är sällan till en boks fördel att hamna lite såhär i kölvattnet av två fantastiska läsupplevelser. Jag vet allt det här får mig som sagt att tänka på såväl Kalmars jägarinnor som Den andra kvinnan, men utan att riktigt, riktigt nå upp till dessa böckers nivå. Det här är det orättvisa; hade jag läst Jag vet allt det här först så hade det kanske varit någon av de två andra böckerna som inte riktigt räckte hela vägen. Det som i det här fallet får mig lite mer tveksam är främst spretigheten. I Jag vet allt det här ryms så många olika teman: vänskap, psykisk ohälsa, kärlek, studentliv, frånvarande föräldrar, sjukdom, missfall, svartsjuka och tusen andra saker, som det känns. Det hade kunnat tightas till lite och fokuserats på några färre ämnen. Det som boken i alla fall tar upp och som jag verkligen gläds åt att författaren har valt att skriva om är depression och psykisk ohälsa. Det här är ämnen som är så tabubelagda i vår kultur att de inte går att prata om – och ändå är det över 1500 personer som begår självmord varje år. Det handlar alltså om allvarliga och potentiellt livshotande tillstånd som inte ens går att prata om i samhället. Paldanius närmar sig ämnet på ett insiktsfullt och bra sätt. Bra!

    Ett annat, och långt mer ytligt, tema som Paldanius har valt att skriva om är studentliv och korridorsliv. Det väckte många härliga gamla minnen hos mig och gjorde mig helt varm, faktiskt! Jag kastades tillbaka i tiden och mindes mina egna kvällar på studentpuben och all tid jag har spenderat med mina kompisgäng under de här åren då alla var så fria och hade tid för varandra på ett annat sätt än när folk är upplåsta med jobb och familj. Jag har läst förvånansvärt få studentskildringar, inser jag. Det borde skrivas fler!

    Jag har som ni kanske märker lite blandade tankar om den här boken, men ärligt talat så har jag en bestämd känsla av att boken kommer att bita sig kvar och stanna i minnet länge framöver. Det är en alldeles egen och spännande skriven bok om kärlek, vänskap och sorg. Och trots att den kanske är lite spretig och att berättandet kanske går somliga på nerverna så måste jag säga att jag tycker om den här boken; riktigt, riktigt mycket till och med!

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill följa en läkarkandidat under ett händelserikt år fyllt av vänskap, sorg, kärlek, studentliv och internmedicin.

    Betyg: 4 elektrokardiogram av 5.

    Citerat ur Jag vet allt det här

    ”Jag vet att träning förlänger livet och jag vet att det finns en fördel, en förmodad fördel med att leva länge om livet är något bra, och vårt blivande yrke bygger på en förmodan att livet är något bra, livet måste vara något bra, så vi springer. Springer för livet, för våra lungor. Och för våra höftben våra revben våra tider.”

    Om Jag vet allt det här och om Annika Paldanius

    Annika Paldanius är en svensk författare och läkare. Jag vet allt det här är hennes debutroman.

    Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum).
    Antal sidor: 375.
    ISBN: 9789137146546.
    Andras röster: Bokstaden, dagensbok.com, Jennies boklista.
    Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON.

    Förlagets beskrivning

    Jag vet allt det här (en internmedicinsk roman) är en egensinnig och lekfull skildring av kampen mellan känsla och intellekt. En allvarlig berättelse om hur den yttre styrkan kan dölja ett skört inre.

    Hanna går på läkarlinjen. Hon vet vad hon vet, minns allt, analyserar livet. För vad ska man tro på om inte vetenskapen har svaren? Hon glittrar med sina vänner, de är amasoner med hud av okrossbart glas. Är redo för vilken strid som helst.

    Men under det intermedicinska året börjar glaset få sprickor. Och när vännen Filippa dras allt djupare ner i en depression bildas en hinna av rimfrost som inte går att skrapa bort.

    De lär sig att förlänga liv, fördröja död. Men varför lever vi egentligen – och varför måste döden vänta?”