Samlade verk av Lydia Sandgren

Samlade verk

Samlade verk av Lydia Sandgren är en underbar roman om vänskap, skapande och familjehemligheter. Årets favoritbok? Betyg: 5 löparskor av 5.

Samlade verk är det lite förvirrande namnet på Lydia Sandgrens hyllade debutroman, som så otaktiskt kom ut mitt under coronapandemins mest hysteriska veckor i Sverige (hittills). Jag ser framför mig att Sandgren i annat fall hade rest runt, runt på författarsamtal och varit frekvent gäst på litteraturfestivaler. Nu blev det knappast så, men jag hoppas att jag får lyssna på henne i något sammanhang framöver, för det här är verkligen en av årets favoritböcker för min del.

Under nära 700 sidor får läsaren följa Martin, en förläggare i övre medelåldern, och hans närmaste. Berättelsen rör sig i tid och rum, från uppväxten till idag. Det blir en resa genom vuxenblivande, författardrömmar, karriärkris, småbarnsår och – som ett oläkligt sår – separationen. Utan förvarning tog Cecilia sina saker en dag och lämnade Martin och de två barnen utan att någonsin höra av sig igen. Några tafatta försök att dejta och gå vidare leder ingen vart. På fingret sitter vigselringen fortfarande kvar och Cecilia finns kvar som en skugga. Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Frågan ställs också av dottern Rakel, som var tillräckligt stor för att minnas sin mamma. Nu blir hon ofta påmind om henne. Trots Cecilias korta tid i akademien innan försvinnandet hann hon göra ett avtryck i de universitetsmiljöer där även Rakel rör sig.

När Rakel åtar sig uppdraget att läsa ett manuskript åt sin pappa blir det ännu en påminnelse. Manuskriptet, skrivet av en relativt okänd, tysk författare, verkar ha kopplingar till Rakels mamma. Bakom Martins rygg börjar Rakel översätta och tränga djupare. Vad hände med Cecilia? Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Lillebror Elis, numera en ung vuxen i jakt på sig själv, blir också indragen, men pappan hålls utanför – pappa Martin som jobbar, dejtar oengagerat och hela tiden försöker ringa Gustav utan att någonsin få ett svar.

Gustav är en viktig pusselbit i berättelsen. Som Martins barndomsvän har han alltid funnits med i bilden. Det var Martin och Gustav som umgicks så intensivt under gymnasietiden att ingen annan riktigt fick plats i deras liv och det var de som nästan bodde ihop och som sedan åkte till Paris tillsammans: Martin för att skriva på sin roman och Gustav för att måla. Det är dock Gustav som sitter på talangen. Vid det här laget är han en framgångsrik konstnär som kan leva på sitt måleri, medan Martins roman fortfarande är en massa lösa papper som aldrig kommer att bli något. Nu stundar en stor utställning, ett retrospektiv, där Gustavs samlade verk ska visas upp i Göteborg, och han väntas komma på besök i stan där han inte längre bor. Svarar i telefonen gör han dock inte, men Martin tänker att Gustav är som han alltid har varit. Alla i den här romanen går lite om varann, pratar förbi varann, döljer saker för varann. Utan att på något sätt vara en spänningsroman finns det verkligen en intressant spänning i berättelsen. Det är fängslande och lockande. Huvudpersonerna är dessutom underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga – det finns någonting befriande att läsa om författaren som blev förläggare. Gustav har också sina fläckar, som kanske inte är lika lättsamma, men som adderar ett intressant lager. Mitt i allt finns Cecilia, en huvudperson som aldrig själv kommer till tals, men som genom alla andra ändå blir högst levande, högst obegriplig och ändå helt begriplig.

Det här är en underbar bok. Jag älskar den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den kärleksfulla skildringen av det omöjliga/nödvändiga skapandet, berättelsen om svårigheterna att hålla ihop en familj och gå åt samma håll, skildringen av hur ett liv liksom bara blir medan åren går. Och vilken bok det är om vänskap! Martin och Gustavs symbiotiska förhållande gör mig avundsjuk och lite klaustrofobisk på samma gång. Det här är nog den bästa och varmaste skildring jag läst om vänskap. Har du tid och lust att läsa en tegelsten så kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en underbar berättelse att vara i. Dessutom får man vara i Göteborg och det är faktiskt härligt som kontrast till alla Stockholmsskildringar. Det finns många små och stora anledningar att gilla den här boken. Jag saknar den redan.

Medan resten av klasslistan lästes upp steg besvikelsen i honom. De personer han skulle tillbringa de följande tre åren med uppvisade samtliga välfönat hår och strukna skjortkragar vikta över v-ringade jumprar. Vid bänken bredvid satt visserligen en ganska snygg tjej, med skidbacksnäsa och tunga ögonlock som förlänade henne ett drömskt, dåsigt utseende. Så vitt Martin kunde avgöra var hon den av hans framtida klasskamrater som bäst motsvarade hans vaga bild av en flicka som mötte honom utanför skolan, kanske en kylig septembermorgon, en sådan när det fortfarande var varmt mitt på dagen, och träden sprakade i rött och gult – i alla fall, där kom hon gående med böcker (i skinnband?) varsamt tryckta mot sitt bröst, hon vinkade…

Hon märkte att han tittade på honom och log snabbt; han log tillbaka. Han hade för sig att hon svarat med namnet Christine.

Sedan sa fröken Gullberg ”von Becker, Gustav?” och en kille på raden näst längst fram vägde på stolen och sa: ”det är bara Becker.”

Ur Samlade verk av Lydia Sandgren
Samlade verk av Lydia Sandgren

Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 689.
ISBN: 9789100180409, 9789100180416, 9789100186487.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Förlagets beskrivning

Lydia Sandgren

Lydia Sandgren (född 1987) är en svensk författare och psykolog. Samlade verk är hennes debutroman.

Bokrecension
Datum
Bok
Samlade verk
Betyg
51star1star1star1star1star
Format
Bok

Kommentarer

9 svar till ”Samlade verk”

  1. […] medelklassens bryderier och om äktenskapets utmaningar. Boken ledde tankarna till Lydia Sandgrens Samlade verk, som också rör sig i kulturvärlden och som bland mycket annat handlar om att ha skrivkramp. Den […]

  2. […] Samlade verk av Lydia Sandgren, min favoritbok från 2020 samt förra årets Augustprisvinnare i skönlitteraturklassen (vilket som nu är finast ? )! En superhärlig tegelsten om vänskap, skapande och familjehemligheter. […]

  3. […] Sandgrens sensationella debut Samlade verk blev så unisont hyllad i pressen att det till slut urartade till någon slags kulturdebatt i sig. […]

  4. Spännande att läsa! Ja, det är en riktigt bra bok. Verkligt Imponerande debut. Jag gav den 3 av 5 läspraliner.
    (Tack för löparskorinspiration?)
    Det bästa är att det blivit så mycket diskussion om boken. Jag älskar att få olika infallsvinklar, perspektiv och vara del av sånt.

    1. Ja, visst är det kul med en bok som har orsakat en del debatt. Först var det hyllningskörer överallt och sedan kom det lite mothugg.. Uppfriskande! Men det låter som att boken var rätt medelmåttig för din del? Om den fick 3 av 5 i betyg, menar jag, men för en debutant är det kanske inte så illa. 🙂

      1. Visst är det härligt när personerna är som du skriver: ”underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga”!
        Men för mig är inte Martin härlig, utan alldaglig och tråkig, som jag själv, så varför ska jag då läsa så många sidor om honom??
        Det var min enda invändning mot boken, men den är tillräckligt stor med tanke på att Martin ges mest plats i boken.
        Min recension finns på bloggen, om du vill läsa om du mitt beröm av boken m m.
        Vi är bl a inne på samma spår, när du skriver att personerna ”går lite om varann”. Eller mycket!?

        1. Jag kan förstå vad du menar. Jag faller sällan för sådana här tegelstenar. Egentligen spelar det inte så stor roll om det är alldagliga huvudpersoner eller ej: det är sällan som det fungerar med många hundratals sidor om en och samma person. Jag kan inte sätta fingret på varför jag gillade just den här boken. Kanske för att jag tyckte att vänskapen mellan Martin och Gustav var så fint skildrad. Kanske för att det fanns en kul dynamik mellan Martin och hans barn. En bok om Martin ensamt hade nog inte funkat för mig heller. Jag ska gå in och läsa ditt inlägg!

  5. så underbart göteborgskt, universitetsvärlden känns också igen, otroligt eftersom författaren så ung!

    1. Ja, det är verkligen imponerande att hon har kunnat skriva så detaljerat om en tid hon inte ens har upplevt själv. En otroligt bra bok! Hoppas hon fortsätter skriva..!

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Upptäck mer från Bokblomma

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.