Jag kan ha fel är Björn Natthiko Lindeblads självbiografiska berättelse om livet och döden. Det är en berättelse som berör och väcker mycket tankar.
Jag kan ha fel är den ödmjuka titeln på Björn Natthiko Lindeblads biografi, som han skrivit tillsammans med Caroline Bankler och Navid Modiri. Kanske har du hört Björn i Sommar i P1? Han har varit sommarvärd både 2012 och 2020 – två mycket omtyckta sommarprat där han berättat om sitt liv som buddhistmunk och om att leva med amyotrofisk lateral skleros (ALS). Boken behandlar naturligtvis båda dessa ämnen.
Det är intressant att få ta del av Björns resa, hur han lämnar en lovande karriär, börjar söka efter något annat och hittar till livet som munk. Klosterlivet, som för mig känns både mystiskt och lite märkligt, skildras: vardagslunken, gemenskapen, förhållningsreglerna. Det här är naturligtvis ingen bok som försöker inspirera folk till att gå i kloster, men den rymmer många klokheter som vem som helst skulle må bra av att ta till sig. Att vara i nuet, att inte göra sig för stora föreställningar om framtiden (som man ju omöjligen kan veta något om!), att vara lite duktigare på att ge sig själv en klapp på axeln, att själva vara den man vill se mer av i världen – det är några av de lärdomar som Björn delar med sig av från sina många år i kloster.
Om ni har lyssnat på Björn i något sammanhang känner ni säkert till att han så småningom kåpade av och lämnade klosterlivet. Efter en tuff omställning fann han kärleken och hittade en plats i livet utanför klostret. Sedan drabbades han av ALS, denna fruktansvärda sjukdom som bit för bit stjäl alla kroppens funktioner. Det är svårt att inte bli berörd av denna oerhörda sorg som drabbar Björn. Mitt i allt kan han ändå använda sin långa erfarenhet från klosterlivet och hitta någon slags väg för att hantera det faktum att han drabbats av en obotlig, svår sjukdom. Här finns så mycket klokt att läsa om livet och döden.
Ibland tycker jag att bokens kapitel är något röriga. Det är inte alltid en glasklart röd tråd genom avsnitten, som jag upplever det. Det är ändå en obetydlig invändning mot en bok som jag verkligen blev berörd av och kommer att tänka tillbaka på.
Jag kan ha fel
Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler och Navid Modiri
Inne i spegelsalen av Liv Strömquist är en underhållande och tänkvärd serie-essä om skönhet.
Inne i spegelsalen är Liv Strömquists åttonde satiriska och folkbildande seriealbum. Genom åren har hon skrivit om allt från pengar till kärlek i något som närmast kan beskrivas som essäer i serieform. Alla hennes tidigare album har varit underhållande och tankeväckande och Inne i spegelsalen är inget undantag. Här tar hon sig an ämnet skönhet.
Med utgångspunkt i personer som Kylie Jenner, första Moseboks Rakel och Lea, Marilyn Monroe, Kim Kardashian, Snövits (styv)mamma och kejsarinnan Elisabeth av Österrike delar Strömquist med sig av sina tankar kring vår besatthet av skönhet och varför skönhet både kan ge makt och vara ett sänke. I vanlig ordning märks det att Strömquist har gjort sin research. Här strösslas det rikt med citat från filosofer, sociologer och andra med intressanta ingångar till ämnet.
Det jag alltid har uppskattat med Liv Strömquist är att hon med sina böcker kommer med något nytt. Hon plockar sällan de enklaste frukterna eller upprepar sådant som alla redan har hört förut. I Inne i spegelsalen kommer hon visserligen in på det som alla redan vet – att kapitalism, pengar och besatthet efter (förgänglig) skönhet hänger ihop. Men det kommer mer. Efter att ha läst Inne i spegelsalen inser jag att inte ens kroppspositivister har lyckats överlista systemet. Vi förhåller oss alla till skönhet, vi är alla besatta av bilden av oss själva och vårt yttre. I vår selfiefyllda värld med alla dessa stormrika kändisar och influencers som lever på sitt yttre är det här en väldigt intressant och aktuell bok. Och rolig!
Blindheten av José Saramago är en obehaglig berättelse om när samhället faller samman på grund av en epidemi där folket drabbas av blindhet.
I Blindheten av nobelpristagaren José Saramago drabbas mänskligheten av en plötslig blindhet. Epidemin startar med att en man fastnar i trafiken – från det enda till det andra ser han inget annat än ett vitt ljus och han kan inte köra vidare. Nästa offer är en man som hjälper den förste blinde hem och sedan passar på att stjäla hans bil. Därefter drar den oförklarliga sjukdomen fram från den ena till den andra. Det uppstår omedelbar panik och skräck. Alla drabbade isoleras snart i ett nedlagt mentalsjukhus, vaktade av soldater, och blir lämnade åt sitt öde. Det kommer matleveranser, men ingen ser om de blinda, ingen är beredd att hjälpa dem i händelse av sjukdom, olycka eller brand. Däremot är skräcken för dem enorm. Ingen vill bli smittad av deras olycka. Obönhörligen drabbas dock allt fler och i takt med det blir tillvaron i isoleringen allt bedrövligare.
En enda av de isolerade är seende. En kvinna väljer att ljuga om att hon drabbats av blindhet för att kunna följa med sin man till isoleringen. Hon väntar sig att det eviga ljuset ska drabba även henne, men det sker inte. Istället blir hon den som får se misär, skräck, nöd och lidande i det samhälle som alltmer löses upp och faller samman.
Blindheten är en riktigt jobbig bok att läsa. Det är svårt att inte beröras av nöden och misären. Saramago har också en förmåga att skildra äckel och smuts på ett sätt som gör att det känns verkligt. Att läsa den här boken är att vara i den dystopiska och mörka värld som författaren skildrar. Att vi alltjämt lever i en pandemi i det verkliga livet adderar ett extra lager och väcker tankar kring hur skört vårt samhälle faktiskt är. Det kan krävas så lite för att inskränka folks rättigheter, eller som i den här boken: förtrycka människor.
Jag tyckte att Blindheten var en stor läsupplevelse. Med det sagt måste jag också säga att den var rätt tung att ta sig igenom, inte bara för att den är riktigt ”feelbad”. Texten är tät och styckena är så långa att de ibland löper över flera sidor. Jag har alltid uppskattat lätta och luftiga texter och känner ett motstånd för den här typen av böcker där texten anfaller, så att säga. Jag blev alltså inte helt lyrisk över den här boken. Berättelsen är dock så stark och gripande att det väger upp. Jag kommer inte att glömma den här boken i första taget.
Blindheten
Portugals sorg: Två romaner om ordning och kaos av José Saramago (samlingsvolym innehållandes romanerna Blindheten och Alla namnen).
Portugisisk titel: Ensaio sobre a cegueira. Översättare: Hans Berggren. Förlag: Modernista (2021). ISBN: 978-91-7893-463-8.
José Saramago
José Saramago (1922–2010) var en portugisisk författare. Han belönades med nobelpriset i litteratur år 1998.
Byggnadsvård av Erika Åberg är en inspirerande bok om hållbar restaurering.
Byggnadsvård av Erika Åberg är en inspirerande bok om hållbar restaurering. Boken är rik på exempel från Åbergs egen renovering av sin gård från 1911, men är en lika intressant läsning för den som bor i betydligt nyare bostäder än så. Vem som helst som någon gång har funderat på att restaurera, renovera eller rusta ett hem kan ha god nytta av den här boken. Skillnaden mellan restaurera, renovera och rusta hade jag över huvud taget aldrig tänkt på tidigare, men Åberg ger en pedagogisk förklaring. Över huvud taget är boken lättläst och enkel att ta till sig. Det är sparsamt med långa instruktioner och detaljerade beskrivningar av olika tekniska lösningar. Visst finns det avsnitt med instruktioner för hur man t.ex. gör ett skurgolv och fakta om olika plåttak, men mestadels är boken mer generell.
I kapitel som ”Skaffa självkännedom”, ”Planera långsiktigt” och ”Konsten att avsluta” guidar Åberg genom restaureringsprojekts alla faser. Det är sympatiskt, klokt och inspirerande. Framför allt vill jag trycka på det inspirerande. Det är härligt att få följa Åberg under köksrenoveringen, där hon och maken siktade in sig på att bevara tidsmixen, och badrumsrenoveringen och den större ombyggnationen av övervåningen, som faktiskt ledde till oönskade överraskningar, men som i slutändan blev väldigt bra ändå. För så är det ju: få projekt går spikrakt från punkt A till punkt B. Åbergs egna projekt känns som bra exempel på hur en restaurering eller renovering kan gå till. De är ärliga berättelser om när det kan gå fel och när man kanske upptäcker att husen är i sämre skick än man först trodde – sådant man måste vara beredd på, antar jag. I den här boken blir det hur som helst väldigt fint i slutändan, precis som man kan vänta sig av en byggnadsantikvarie. I vackert foto får läsaren titta in i Åbergs hus. Renoveringen tog i hennes fall över tio år och inkluderade även sådant som de helt enkelt lät bli att renovera (det är också ett kapitel i boken), men bra blev det. Hållbart blev det också – från återbruk och medvetna materialval och tekniker till en hållbarhet i planeringen, med generösa tidsramar och med insikten om hur viktigt det är att våga ta hjälp för att komma i mål.
Jag står inte inför någon stor renovering, men vi har nyligen köpt ett radhus från 1963 och även om jag inte precis kommer att återinstallera en kakelugn (ett av avsnitten i boken) har jag läst boken med stor behållning. Och jag ser nu på vårt originalkök (med vissa smådeppiga ändringar som gjorts på 80-talet…) med nya ögon. Vi lär inte riva ut det i första taget, nej.
Allt blir inget av Martin Kellerman är en rolig och sorglig roman om ett triangeldrama och en lockande gräsodling i Stockholms skärgård.
Allt blir inget är Martin Kellermans debutroman. För de flesta är Kellerman förmodligen mest känd som serietecknaren bakom Rocky, den autofiktiva serien där Kellerman under 20 års tid skildrade livet och vardagen för en serietecknare i en hunds skepnad. Jargongen och stilen från Rocky känns igen i Allt blir inget. Här finns en mörk humor och udda karaktärer, precis som i Rocky.
Boken kretsar kring Florian, Kea och Max. Florian är en pillerknarkande ensling som bor på en ö i Stockholms skärgård. Han har bott hos sin farmor, men hon ligger sedan länge död på husets övervåning. Nedervåningen har förvandlats till gräsodling. Planen är att sälja skörden och ge sig av för gott, men i väntan på att den ska bli klar lever han på farmoderns pension.
Max och Kea är kusiner på segelsemester. Kea är 16 år och är ute efter fest och uteliv i Sandhamn och Vaxholm. Hennes något äldre kusin har inte samma intressen, men han känner ett ansvar över Kea och seglingen. Medan Kea roar sig med seglarkillar blir han kvar i båten. När hon kommer tillbaka finns han där, som en bror. Det omaka paret – den överviktige och mobbade Max och hans populära och rättframme kusin – lägger av en slump till vid Florians ö och blir kvar.
Ett udda triangeldrama utspelar sig. Florian och Max suktar efter Kea och hittar ständigt tecken på att vänskapen är på väg mot något mer. Kea ser båda som sina vänner och förstår inte signalerna, ser rent av att de båda konkurrenterna blivit oväntat nära vänner med varandra. Gräsodlingen leder till ytterligare spänning. Både Max och Florian är desperata efter förändring och ser gräset som en utväg.
Allt blir inget är en underhållande och skruvad berättelse. Jag slukade den och njöt av att läsa om tre personer som är långt från den kulturelit, som befolkar så många andra böcker, och av att läsa en bok som absolut inte är PK. Det var uppfriskande. Kellerman är dessutom vass på att formulera sig och får verkligen till det. Allt blir inget är rolig, dråplig, men också rejält sorglig i en snygg blandning. Jag tycker också att han fångar hur det kan vara att vara en naiv 16-åring och att vara olyckligt kär. Man kan tänka att huvudpersonerna är tre riktiga stereotyper, men det känns verkligen inte så. Alla i boken har många sidor. Även de mest idiotiska personerna kan man få vissa sympatier för. Sympatierna växlar faktiskt mest hela tiden, så som de ska när en författare har lyckats göra huvudpersonerna levande.
Allt blir inget
Allt blir inget av Martin Kellerman
Förlag: Albert Bonniers förlag (2015). ISBN: 9789100142575, 9789100142582.
Martin Kellerman
Martin Kellerman (född 1973) är en svensk serieskapare och författare, främst känd för den autofiktiva serien Rocky.
Hägring 38 av Kjell Westö är en fantastisk roman om Helsingfors året innan Andra världskrigets utbrott, om hemligheter och om att famla omkring efter en separation.
Hägring 38 av Kjell Westö utspelar sig i Helsingfors under det skakiga året 1938 – året innan Andra världskriget bryter ut. Bland Helsingfors välbeställda elit finns en och annan som ser försonande drag hos Hitler och hur han har lyft landet. Andra förhåller sig mer avvaktande. Advokat Claes Thune hör till de mer kritiska. Sedan många år är han medlem i Onsdagsklubben, en herrklubb som lika mycket går ut på att träffas och supa som att diskutera politik. Träffarna i Onsdagsklubben blir allt mer obekväma i takt med att läget i omvärlden förändras. Vad som bidrar till den stela stämningen är också att en av medlemmarna, den enda med judisk bakgrund, har en vacklande psykisk hälsa och är intagen på mentalsjukhus. Vad som ytterligare mera skapar spänning i gruppen är att Thune är nyskild och att exfrun numera sällskapar med en annan av Onsdagsklubbens medlemmar.
Thune försöker komma till rätta med sitt nya liv, som omfattar både ett nytt radhus utanför stan och tankar om att satsa mer på sin advokatbyrå. Han försöker också hitta sätt att förhålla sig till Onsdagsklubben och till exfrun.
På kontoret har han hjälp av byråns enda andra anställda: den nyanställda sekreteraren Matilda Wiik. Fru Wiik är korrekt och sköter sitt jobb klanderfritt. Med tiden börjar Thune också allt mer uppskatta samtalen med fru Wiik, samtal som blir mer och mer förtroliga. Ändå är det någonting hon döljer, något som har med hennes förra anställning att göra och med något annat, något mörkt.
Westö håller läsaren på halster och bygger upp en spänning som håller hela vägen. Vad har Matilda i bagaget och vad är det egentligen hon planerar när hon råkar träffa på en av Thunes vänner i Onsdagsklubben, ett möte som väcker skräck hos Matilda?
Hägring 38 är en roman som innehåller allt och det här skulle mycket väl skulle kunna bli årets bästa läsning för min del. Boken är skickligt komponerad och som läsare vill man bara sträckläsa och se vad som döljer sig. Boken är dock mer än en spännande roman, det är också en väldigt fin bok om Finland och Helsingfors vid den här tiden. Jag kan förvisso inte veta hur väl Westö fångar tiden och platsen, men det känns äkta. Äkta och upplysande. Westö ger mig en historielektion kring finska inbördeskriget och tiden innan Andra världskriget och det blir en mer levande historielektion än vad jag inbillar mig att man kan få genom att läsa en lärobok: här ser jag miljöerna och karaktärerna framför mig och hör deras diskussioner.
Det kanske finaste med boken är dock inget av det jag räknade upp i stycket ovan, även om de saker i sig får Hägring 38 att stå ut. Det finaste är i mitt tycke att Westö gjort både Thune och Matilda Wiik så verkliga. Jag läste och blev berörd. Jag läste och kände en slags ömhet för Thune och hur han försöker komma på fötter efter att ha blivit lämnad av sin fru. Det är fint berättat. Och kanske är det första gången någonsin jag läser om mjuka sidor och sårbarhet hos en man som blivit dumpad och om som vacklar kring gamla vänskapsrelationer?! När jag läser slås jag över hur många liknande böcker jag har läst om kvinnor som famlar omkring efter en separation, men att alla motsvarande berättelser om män tenderar att skildra något annat: mod och handlingskraft, eller det kanske allra vanligaste – att det snarare är mannen som har lämnat.
När jag läser slås jag också av språket. Det är fint och precist berättat. Jag kan erkänna att jag ibland kom av mig och fick för mig att jag läste Hjalmar Söderberg, som så skickligt skildrat sitt samtida Stockholm på ett liknande sätt. Det här är ju en Helsingforsroman, så det kanske är lite ologiskt att mina tankar gick till Söderberg, men så var det i alla fall och i min värld är det högsta beröm.
Hägring 38
Hägring 38 av Kjell Westö
Förlag: Albert Bonnies förlag (2013). ISBN: 9789100134952, 9789100134969.
Kjell Westö
Kjell Westö (född 1961) är en finsk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Vinterkriget av Philip Teir är en dråplig och vass roman om äktenskapets och medelklasslivets bryderier.
Vinterkriget av Philip Teir är, precis som undertiteln säger, en roman om äktenskap. Här ryms både ett äktenskap som är på väg att lösas upp, ett äktenskap som utvecklas och ett äktenskap som ingås – allt i en och samma familj.
Max och Katriina är i 60-årsåldern och lever ett bekvämt liv i centrala Helsingfors. Smått och stort tyder dock på att de är på väg att glida isär. Deras åsikter går isär om köksrenoveringen, om prioritetsordningen när det gäller tennisen och parmiddagarna, om det 60-årsfirande som Max står inför och som han inte är så intresserad av – och en hel del annat. Max forskarkarriär har dessutom gått i stå. Han var en välkänd profil på 90-talet i samband med en forskningsstudie kring sex. Nu var det länge sedan ”sexprofessorn” var efterfrågad i TV-soffor. Nu har han ett hopplöst bokprojekt på gång och kommer ingenstans. När han blir kontaktad av en gammal elev, Laura, som vill intervjua honom inför 60-årsdagen blir det en nytändning. Forskningen, manuskriptet, hela hans person kommer i ett nytt ljus och Laura väcker en helt ny energi hos honom.
Medan Max fantiserar om Laura och Kristiina irriteras över sin make lever de två vuxna döttrarna sina liv. Helen bor utanför stan med sin man och barn och lever det typiska familjelivet, som de liksom bara halkade in i. Semestrarna är föga avkopplande kryssningar, komplett med Mumindisco, och livet i allmänhet rullar på utan att någon hinner med någon eftertanke. Eva är den vuxna dottern som aldrig riktigt har blivit vuxen, trots allt. Nu har hon precis flyttat till London för att studera konst. Och för att inleda en affär med sin lärare.
Vinterkriget är en bok som jag verkligen slukade. Philip Teir skriver med känsla och humor om medelklassens bryderier och om äktenskapets utmaningar. Boken ledde tankarna till Lydia SandgrensSamlade verk, som också rör sig i kulturvärlden och som bland mycket annat handlar om att ha skrivkramp. Den ledde också tankarna till Amanda SvenssonsEtt system så magnifikt att det bländar, som också handlar om några totalt olika syskon och om vändpunkter i deras liv. Vinterkriget är dock mycket kortare och mycket mer lättsam, utan att för den sakens skull sakna skärpa och udd. Vinterkriget är en riktig pärla, tycker jag: en insiktsfull, fin och rolig berättelse om tvåsamhet och familjeband.
Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert är en härlig bladvändare om att vara 20 år och upptäcka nöjeslivet i 40-talets New York.
I Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert får läsaren följa 20-åriga Viviane som skickas för att bo hos sin faster i New York. Året är 1940 och Viviane kommer från en mycket välbeställd familj som stakat ut vägen för henne, bland annat genom att betala för utbildning på prestigeskolan Vassar. Studierna går ”sådär” och efter det totala misslyckandet skickas hon istället till sin excentriske faster Peg i storstan. En helt ny värld öppnar sig. Peg äger en sjaskig, gammal teater där hon sätter upp billiga föreställningar med enkla intriger och sexiga balettflickor som dansar loss. Viviane blir hänförd och hittar snabbt sin roll i den kittlande underhållningsbranschen: hon blir den som från nästan inga medel alls tar fram kostymer till uppsättningarna.
Viviane blir snabbt hemma i gänget som arbetar på teatern och storögt följer hon med balettflickorna ut i New Yorks pulserande nöjesliv. Inte minst blir hon ständig följeslagare till den vackraste balettflickan av dem alla, Celia. Vivane och Celia blir en duo som männen vänder sig efter, flörtar med, förför. Med självklarhet och naivitet kastar sig Viviane ut i detta nya, utsvävande liv där spriten flödar och männen avverkas på löpande band. Långt in på småtimmarna ramlar de unga kvinnorna ned i sängen i deras lilla lägenhet bara för att nästa dag åter gå upp och arbeta på teatern.
I världen pågår Andra världskriget, men i New York är det fortfarande fest och flärd och Viviane lever helt i nuet. Plötsligt kommer dock den väletablerade och hyllade skådespelaren Edna Parker Watson och hennes man från det sönderbombade London och blir tagna under vingarna av faster Peg. Peg ger dem tak över huvudet, men vill också ge paret jobb på teatern. Med ett geni som Edna går det inte an med någon av teaterns vanliga, oförargliga bagateller till uppsättningar. Nu ska det bli något helt annat. De sätter upp Kvinnornas stad. Viviane blir helt tagen av Edna och hennes elegans. Arbetet med Kvinnornas stad är uppslukande. Allt snurrar på i ett enormt tempo tills allt får ett abrupt slut. Och kriget kommer allt närmare.
Det här är verkligen en härlig bok att vara i. Det är en sådan där bok som man bara bläddrar sig igenom och njuter av, tycker jag. Jag älskar miljön, tiden och karaktärerna och det var verkligen härligt att få följa Viviane med sin ungdomliga naivitet och nyfikna utforskande av vad New York och nöjeslivet kan erbjuda. Hon är en ung kvinna som tar för sig på ett sätt som knappast var riktigt socialt accepterat under det 40-tal som boken skildrar, men som känns uppfriskande och kul.
Författaren har valt att stoppa in berättelsen i en ram där en åldrig Viviane återberättar sitt liv. Mot slutet av boken kommer således en snabbspolad version av ”vad hände sedan?” och boken blir både spretig och mindre tight. Jag tycker inte att bokens sista delar tillför någonting egentligen, men det är ingen stor invändning mot en bok som i övrigt är en riktigt härlig feelgood.
Kvinnornas stad
Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert.
Amerikansk titel: City of Girls. Översättare: Andreas Vesterlund. Förlag: Norstedts (2019). ISBN: 9789113097275.
Elizabeth Gilbert
Elizabeth Gilbert (född 1969) är en amerikansk författare, bland annat känd för sina memoarer Eat, pray, love (Lyckan, kärleken och meningen med livet).
Jag brukar blicka bakåt varje år och utse årets bästa bok – för tre år sedan. Varför? Jo, dels för att jag tycker att det är kul såklart :), men också för att jag läser böcker från alla möjliga år. Det vore ganska meningslöst för mig att utse årets bästa böcker 2020 redan nu, för jag har verkligen inte hunnit läsa speciellt många.
I år föll min topplista bort i januari, men den passar lika bra i maj. 😉 Jag blev förresten påmind om det här inslaget när jag insåg att Årets bok 2021 är igång. Årets bok är ett pris som delas ut årligen av Bonniers bokklubb, som också vaskar fram de nominerade titlarna. Sedan är det upp till läsarna att rösta på sin favorit. Jag tycker att det här är ett sympatiskt pris, men inser också att just jag inte ”kan” rösta. I år har jag läst ovanligt många av de nominerade titlarna: hela två stycken! Jag vet inte om de som röstar är ungefär som jag eller om de tvärtom plöjer nyutkommet på löpande band. Det känns i alla fall som att risken är att den som vinner Årets bok i slutändan är den bok som har sålt bäst… Nåja.
Vilken bok var bäst 2018 egentligen? Ja, jag har läst 36 titlar utgivna 2018 och här finns faktiskt några heta kandidater. Många håller förmodligen Karin Smirnoffs Jag for ner till brorhögt – jag med! Såhär i efterhand måste jag säga att Maja Lundes cli-fi Blå har fastnat i minnet. Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är den bok från 2018 som jag verkligen sträckläste (inför den o-t-r-o-l-i-g-t sega presskonferensen där Palmeutredningen lades ned). Reportageboken Vargattacken av Lars Berge väckte känslor hos stora delar av min bokcirkel. Det finns faktiskt riktigt många bra böcker från 2018!
Topp fem är dock rätt tydlig för min del. Där återfinns helt klart Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri, Ædnan av Linnea Axelsson, Slutet av Mats Strandberg, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst och Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag.
Ska jag bara välja en så måste det bli:
Pappaklausulen!
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Ingen skriver så finurligt och precist som Jonas Hassen Khemiri och Pappaklausulen har verkligen allt: den är rolig och sorglig på samma gång, en underbar liten berättelse om en familj som försöker att hålla ihop. Helt klart en en favoritbok hos mig! Har du läst?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
