Bokblomma

Etikett: Författarskap

  • Yellowface av R. F. Kuang

    Yellowface av R. F. Kuang

    Yellowface, av R. F. Kuang, är en spännande bok om en tuff bokbransch och om obarmhärtiga drev på sociala medier. Huvudpersonen kastas snabbt mellan att vara hyllad författare och att bli utsatt för cancelkultur.

    Betyg: 3 av 5.

    Yellowface, av R. F. Kuang, handlar om June Hayward, en ung författare som kämpar för att slå igenom. Konkurrensen i litteraturvärlden är hård och sociala medier driver på ett högt tempo – den som var en snackis ena veckan kan vara ersatt av någon annan veckan därpå. Någon som har lyckats ta sig igenom bruset och blivit ett känt namn är kompisen Athena Liu, vars böcker har blivit riktiga kritikerälsklingar. Att Athena ofta skriver om erfarenheten av att ha kinesiska rötter bidrar också till framgången – för förlagen är det välkommet med (lagom mycket…) mångfald.

    En dramatisk händelse stjälper allt på ända: efter en utekväll fortsätter June och Athena kvällen i Athenas lägenhet, där hon visar arbetsmaterialet till det som börjar forma sig till hennes nästa roman. Sedan plockas det fram pannkakor. Plötsligt sätter Athena i halsen och kvävs. June ringer ambulans, men kan inte rädda sin vän. Materialet till romanen tar hon med sig hem.

    June plockar upp Athenas utkast och sliter hårt med det tills det blir en färdig roman – en fantastisk skildring av kinesiska arbetare som stred under första världskriget. Stölden av Athenas arbetsmaterial är en hemlighet och June står som ensam författare. Succén är given. June har redan fått uppmärksamhet på sociala medier genom den dramatiska händelsen när Athena gick bort och den här gången har hon dessutom uppbackning av ett förlag med resurser för marknadsföring. June blir den givna gästen i panelsamtal och hon översköljs av intervjuförfrågningar, blir anlitad till mentorskapsprogram och inbjuden att undervisa i kurser i kreativt skrivande. Plötsligt har June allt hon drömt om – en framgångsrik författarkarriär.

    Snart stjälps dock även detta på ända. Det börjar tisslas och tasslas om att June inte är ensam författare till boken, att hon rent av har stulit från Athena och roffat åt sig av hennes arv. Dreven går på sociala medier och June kämpar för att hålla sig kvar i den bokbransch hon så förtvivlat gärna vill ingå i. Situationen blir alltmer skrämmande, särskilt när det plötsligt verkar som att Athena fortfarande lever och är en av de som angriper henne på sociala medier.

    Yellowface är en tankeväckande och intressant roman om skrivande. Vem har rätt att skriva vad? Ska hudfärg avgöra vem som får blir utgiven? Är det rimligt att låta sociala medier avgöra vem som får vara inne i värmen och vem som ska bli utfryst? Boken kretsar mycket kring mångfald och den ”wokeism”, som blivit så bespottad i Kuangs hemland USA och här blir frågan om politisk korrekthet och representation verkligen problematiserad. Här finns å ena sidan en kinesisk-amerikansk kvinna som efter hand skildras som någon som ivrigt plundrar alla runt omkring på deras tuffa bagage och mörka berättelser, och kapitaliserar på dem genom att använda deras livshistorier i sina romaner. Här finns å andra sidan en kritvit cis-kvinna som genuint älskar skrivande, som lyckas plocka upp ett rörigt utkast och förvandla det till en otrolig roman, men som omgående blir misstänkliggjord och ifrågasatt för att hon skriver om en bit kinesisk historia hon inte anses vara rätt person att skildra.

    Utöver att belysa dessa intressanta och aktuella ämnen är det också en till delar spännande bok. Är June på väg att bli psykotisk? Har Athena fejkat sin egen död? Är det en skräckroman? Jag gillade att författaren faktiskt höll det öppet ända in i slutet.

    Det jag emellertid inte gillade med boken var att den, vid sidan av det här spännande mysteriet kring Athenas uppdykande, faktiskt kändes ganska seg. Trots att Yellowface inte är speciellt lång kändes den upprepande och som att den stod och stampade. Förvånansvärt mycket i boken handlar om att spendera tid på sociala medier och det kändes helt enkelt inte särskilt spännande att följa. Går det någonsin att skriva någonting kul om att scrolla omkring och läsa kommentarer på Instagram? Kanske är det precis det författaren vill säga? Ja, inte vet jag, men för min del kändes boken på tok för långsam. Dessutom tycker jag inte riktigt att författaren lyckas göra June levande för mig som läsare: jag ser henne inte framför mig eller känner att jag förstår vem hon är. Att Athena är en underskön, konstnärlig och intelligent kvinna förstår man; Där är författaren närapå inne bland stereotyper, men June själv blir mer ett blankt blad.

    Det här var inte riktigt min typ av bok, får jag väl erkänna, men jag har läst den i bokcirkeln och någonting jag verkligen ser fram emot är att diskutera den, för här finns det många ingångar till spännande diskussioner.

    Yellowface

    Yellowface finns översatt till svenska av Julia Gillberg och utgiven av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 9789100805166, 9789100805173.

    R. F. Kuang

    Rebecca F. Kuang är en amerikansk författare.

  • Misslyckas igen, misslyckas bättre: anteckningar om skräck och skrivande av John Ajvide Lindqvist

    Misslyckas igen, misslyckas bättre: anteckningar om skräck och skrivande av John Ajvide Lindqvist

    Misslyckas igen, misslyckas bättre är en kommenterad skrivdagbok från John Ajvides Lindqvists arbete med sina sju första romaner. En intressant bok om hur en roman blir till!

    Betyg: 3.5 av 5.

    Misslyckas igen, misslyckas bättre är en bok med John Ajvide Lindqvists egna anteckningar från arbetet med de sju första romanerna, från Låt den rätte komma in till X: den sista platsen. Utdrag från de autentiska dagböckerna, som han fört medan hans romaner har växt fram, är blandat med senare kommentarer. Om man, som jag, har läst och verkligen uppskattat samtliga dessa sju romaner är såklart Misslyckas igen, misslyckas bättre en fantastisk bok. Här delar Ajvide Lindqvist generöst med sig av sina tankar, inspirationskällor och delar ut nycklar till hur böckerna kan läsas.

    Är man inte det minsta intresserad av John Ajvide Lindqvists böcker och skrivande så är Misslyckas igen, misslyckas bättre förmodligen en alltför nördig bok. För mig gick den dock hem, såklart. Utöver att ge kul extramaterial till alla de här romanerna jag läst och fängslats av, tycker jag också att Misslyckas igen, misslyckas bättre väckte många allmänt intressanta insikter om hantverket bakom en bok. Plötsligt ser jag böcker som Himmelstrand i ett nytt ljus – det är inte lätt att få ihop en berättelse när man låter den befolkas av många huvudpersoner. Varje gång berättarperspektivet flyttas, fortsätter de andra karaktärerna att ”leva” sina liv utanför bild. Detta och många andra svårigheter man kan hamna i som författare, delar Ajvide Lindqvist med sig av. Det är långt ifrån alltid han sitter i ett flow och får ur sig massvis av sidor.

    Visst förstår jag att skrivande är svårt, oj, så svårt (jag har själv aldrig ens försökt, som sagt…), men det är fint att bli påmind emellanåt. Jag har alltid uppskattat John Ajvide Lindqvists skrivande: humorn, de träffsäkra personporträtten, skräcken. Min beundran blev inte precis mindre efter att ha läst den här boken.

    Misslyckas igen, misslyckas bättre

    Misslyckas igen, misslyckas bättre är illustrerad av Love Antell och gavs ut av Ordfront 2018. ISBN: 9789177750376.

    John Ajvide Lindqvist

    John Ajvide Lindqvist är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, exempelvis uppväxtorten Blackeberg, där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig.

  • Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke

    Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke

    Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, är en rolig, dråplig och tänkvärd bok om en missförstådd(?) kulturman.

    Betyg: 4.5 av 5.

    Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, handlar om något så bespottat som en kulturman, men boken berättas inte från det förväntade(?) perspektivet, en utsatt kvinnas, utan från mannen själv. Huvudpersonen, Knut, är en författare med en bästsäljare i bagaget. Den kritikerrosade romanen har inte följts upp av några större succéer: tvärtom har hans senare böcker sågats. På privatplanet har han också en svacka: separerad och med dålig kontakt med den vuxne sonen. Hans enda närvarande vän är en granne, som bara har tid när hans ständiga av-och-på-förhållande är av.

    Nu är Norges största litteraturfestival i antågande och Knut blir inbjuden med kort varsel, så som det kan bli när förstahandsvalet, och kanske även andrahandsvalet, har tvingats avböja. Av en olycklig slump, eller kanske inte(?), är samtalet tänkt att involvera en viss verklighetsförfattare, som öppet har anklagat Knut för att ha antastat henne. Knut har en helt annan bild av händelsen och det är inte utan tvekan han tackar ja till medverkan.

    Vi är inte här för att ha roligt gör något så märkligt som att skapa sympatier för en man som på många sätt framstår som oskön. Det handlar om en vit cis-man i övre medelåldern, därtill en, vid tiden, framgångsrik och rikskänd författare, som ställs mot en betydligt yngre kvinna på väg att bli ett namn i litteraturlivet. Det vore enkelt att måla upp Knut som en simpel snuskgubbe, någon som tycker sig ha rätt att ta för sig av det han vill ha och som därtill råkar vara rätt försupen, men genom att låta Knut stå i centrum framkommer en mer nyanserad bild.

    Knut har verkligen på sig offerkoftan. Det ältas. Alla oförrätter mot honom tuggas om och om igen och det handlar inte bara om verklighetsförfattaren. Lykke skildrar scen efter scen där Knut plattats till. Författarsamtal med inte ens en handfull i publiken. Intervjuer där intervjuarna inte ens läst hans bok. Recensioner som inte enbart bedömer hans senaste roman utan också passar på att snacka ned Knut som person och risa hans tidigare verk. Lykke skildrar en kulturvärld där det kan gå snabbt att bli passé och där det mesta tycks handla mer om person än om litteratur.

    Jag tycker att Vi är inte här för att ha roligt var överraskande bra och väldigt tänkvärd. Det är alltid kul med böcker som tar ett annat grepp än det förväntade och som därmed kan bidra med lite fler perspektiv. Det är lätt att glömma att varje liten person, hur idiotisk den än verkar, faktiskt bara är en människa. När jag läser den här boken känner jag faktiskt med Knut, hur knäpp han än är och vilka dumheter han än hasplar ur sig, och jag läser med en genuin önskan att han ska få lite upprättelse till sist. Vi är inte här för att ha roligt är dessutom, just det, rolig, inte minst i hur den driver med kulturbranschen. En mycket bra bok!

    Vi är inte här för att ha roligt

    Vi er ikke her for å ha det morsomt översattes av Marianne Mattsson och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2023. ISBN: 9789146240747. Jag har lyssnat på den inläst av Leif Andrée för Radioföljetongen i Sveriges radio.

    Nina Lykke

    Nina Lykke är en norsk författare och grafisk designer.

  • Systrarna av Jonas Hassen Khemiri

    Systrarna av Jonas Hassen Khemiri

    Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en tegelstensroman om livet och systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien.

    Betyg: 5 av 5.

    Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en roman om tre systrar och om en man vid namn Jonas Hassen Khemiri. Jonas växer upp i Stockholmsområdet Drakensberg med sin mamma, bröder och, tidvis, sin tunisiske pappa. Under en formande period i livet korsas hans vägar av Mikkolasystrarna, Ina, Anastasia och Evelyn, som liksom honom har en tunisisk förälder och som under en tid bor i samma kvarter. Mikkolasystrarna gör ett sådant intryck att Jonas aldrig riktigt kommer att kunna släppa dem eller lämna dem ifred, trots att livet pågår och deras vägar (knappt) korsas igen sedan systrarna och deras kringflackande mamma har lämnat Drakensberg. I ett antal delar, som skildrar en allt kortare tidsperiod i de fyra huvudpersonernas liv, får läsaren följa Jonas och Mikkolasystrarna genom uppväxt och vuxenblivande.

    Khemiri (författaren) har gjort sig ett namn genom att skriva kort och precist, som den 86 sidor långa Jag ringer mina bröder. Systarna är något helt annat, ur det perspektivet att den är på 700+ sidor. I övrigt innehåller Systrarna väldigt många element från tidigare romaner. Jag kanske till och med måste slänga in brasklappen att den är som bäst om man redan har läst allt av Khemiri och älskar hans tidigare romaner. Sådant han har vänt och vridit på i tidigare böcker, som ett oerhört skavigt pappa-son-förhållande (Montecore, Pappaklausulen) och en väns tragiska bortgång (Allt jag inte minns), får chans att breda ut sig på nytt i den här omfångsrika berättelsen. Att bli bedömd utifrån hudfärg och att leva med en fot i en annan kultur återkommer också (Ett öga rött, Jag ringer mina bröder). Som alltid finns såklart en Jonas Hassen Khemiri med i berättelsen, den här gången i en huvudroll med många kopplingar till verklighetens Khemiri. Läser man Systrarna kommer man också känna igen stilen och humorn.

    Finns det något nytt? Ja, det är klart att Systrarna också bjuder på många nya ämnen och är en fantastisk bok i sin egen rätt. Att få följa Mikkolasystrarna är en fröjd: det är tre personer att verkligen tycka om. Där finns storasystern, Ina: ordningssam, planerande, kontrollerad. Där finns mellansystern, Anastasia: konstnärssjälen som låter livet hända och som utan någon speciell plan går från att sova på soffor till att bli ekonomiskt oberoende. Där finns också lillasystern, Evelyn, som verkar ha fastnat för evigt i ett butiksjobb hon hatar och vars liv i mångt och mycket står och stampar tills hon plötsligt lättar sina vingar. Alla gör de otroliga resor och parallellt harvar Jonas på med sitt: skrivliv, familjeliv. Vad de alla fyra har gemensamt är deras tunisiska föräldrar och de märkligheter som pågår kring dem: Mikkolasystrarnas mamma är övertygad om att familjen har fått en förbannelse över sig, Jonas pappa har en tendens att överge familjen utan ett ord.

    Jag har läst det mesta av Khemiri och håller honom för en av mina största favoritförfattare. Att han skulle skriva en tegelstensroman hade jag inte väntat mig och kanske kände jag en liten tvekan över hur han skulle få ihop det. Jag hade såklart inte behövt oroa mig, det här är lika briljant som allt annat Khemiri har skrivit och sidantalet är på många sätt det som gör den här boken: att man får vara i berättelsen så länge, lära känna huvudpersonerna på djupet, följa dem genom livet. En underbar bok och en komplett läsupplevelse: humor, sorg, kärlek, här ryms det mesta, det är bara att följa med och beröras.

    Systrarna

    Systrarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2023. ISBN: 9789100800765.

    Jonas Hassen Khemiri

    Jonas Hassen Khemiri är en svensk författare och dramatiker.

  • Eufori: En roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed

    Eufori: En roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed

    Eufori, av Elin Cullhed, är en roman om Sylvia Plath: en fantastisk författare, en trött småbarnsförälder, en bedragen hustru, en kvinna med ett bagage med svår psykisk ohälsa. Det är en mycket drabbande berättelse om att kämpa mot ångest.

    Betyg: 3 av 5.

    Eufori, av Elin Cullhed, är en roman om författaren Sylvia Plath. Att det är roman innebär naturligtvis att boken inte är en biografi eller en dokumentär, men självklart bygger berättelsen på den verkliga personen Sylvia Plath. När boken tar sin början har Sylvia lämnat USA, lämnat London och har slagit sig ner i ett lantligt Devon tillsammans med tvååriga dottern Frieda och maken Ted Hughes. Snart kommer familjen dessutom få tillökning: Sylvia är höggravid. Planerna är stora för huset och odlingarna. Och för skrivandet. Verkligheten vill dock något annat.

    Glaskupan, det som kommer bli romandebuten så småningom, ligger som ett färdigt manus, redo att skickas in, men Sylvia har svårt att samla tid och energi för sitt egna skrivande. Det är främst Ted som skriver, läser in texter för BBC och har anledning att åka in till London. Sylvia, som lidit av djupa depressioner tidigare i livet, hamnar i en ångestfylld situation som bara blir värre och värre.

    I Eufori beskriver Cullhed det som kom att bli början på slutet av Sylvia Plaths alldeles för korta liv. Jag har läst Glaskupan, som på många sätt har många paralleller till författaren själv, och gripits av den starka skildringen av att bli psykiskt sjuk. Det här är en roman på samma tema. Det är en mycket ångestfylld och förtvivlad själ som läsaren får följa. När Ted är otrogen och inleder en relation med en annan kvinna beskrivs en situation som är psykiskt övermäktig att klara av. Och där står Sylvia, med två små barn ute på landet.

    Det är en berörande bok, en intensiv och känslofylld läsning. Med det sagt: det är också en mycket lång bok, för att bara vara knappa 300 sidor. Trots att jag älskade Glaskupan (eller kanske just därför?), och att Eufori har väldigt starkt släktskap med just den romanen, tyckte jag att Eufori var seg. Jag hade ett motstånd mot läsningen, kanske för att Sylvia Plaths öde redan är känt. Det finns ingen spänning, man läser inte med en förhoppning om att hon ska resa sig, det är bara en lång, lång, lång resa utför. Det är drabbande, absolut, men det var tyvärr inte riktigt den vassa roman jag hade hoppats på.

    Eufori

    Eufori gavs ut av Wahlström & Widstrand 2021. ISBN: 9789146237303.

    Elin Cullhed

    Elin Cullhed (född 1983) är en svensk författare. 2021 belönades hon med Augustpriset för sin roman Eufori.

  • Mysteriet Henri Pick av David Foenkinos

    Mysteriet Henri Pick av David Foenkinos

    Mysteriet Henri Pick, av David Foenkinos, är en underhållande roman om ett refuserat manuskript som hittas långt senare och visar sig vara skriven av en pizzabagare i staden. Eller?

    Mysteriet Henri Pick, av David Foeninos, är en roman om en roman. Den utspelar sig i Bretagne, där en förläggare och hennes skrivande pojkvän hittar ett fantastiskt manuskript i ett bibliotek för refuserade böcker. Manuskriptet visar sig vara skrivet av Henri Pick, en pizzeriaägare, som numera är avliden. Änkan och dottern blir häpna när förläggaren och författarpojkvännen hör av sig. Ingen av dem har sett Henri läsa eller skriva. Kan han verkligen ha skrivit något så fantastiskt i hemlighet? Manuskriptet blir till bok och blir till stor bästsäljare. Boken och berättelsen runt omkring får folk att vallfärda till det lilla bretonska samhället och livet förändras för alla runt omkring – förläggaren, författarpojkvännen, änkan, dottern, bibliotekarien, de nya ägarna till pizzerian (numera ett crêperi) och många andra. Någonstans lurar ändå tvivlet. Kan Henri Pick verkligen ha skrivit detta?

    Det saknas inte böcker om böcker, bokhandlare, bokförlag och/eller författare. Greppet är genialt. Berättelser bli oftast bäst om man gräver där man står (eller?) och att droppa referenser till böcker och litteratur är en smart väg att gå för att roa en läsare. Det är kul och det känns lite internt och personligt. Jag gillar det! Och jag tycker att Foenkinos lyckas väldigt väl med den här romanen. Det är underfundigt och underhållande, karaktärerna är udda och roliga att följa. Dessutom: har vi inte alla någon gång suckat över allt ståhej kring någon bästsäljare som inte hållit måttet? I Mysteriet Henri Pick ställs frågan till sin spets; Vad är viktigast: berättelsen eller berättelsen om berättelsen?

    Mysteriet Henri Pick

    Fransk titel: Le mystère Henri Pick.
    Översättare: Sara Gordan.
    Förlag: Sekwa (2021).
    IBSN: 9789189157293.

    David Foenkinos

    David Foenkinos (född 1974) är en fransk författare.

  • Samlade verk

    Samlade verk

    Samlade verk av Lydia Sandgren är en underbar roman om vänskap, skapande och familjehemligheter. Årets favoritbok? Betyg: 5 löparskor av 5.

    Samlade verk är det lite förvirrande namnet på Lydia Sandgrens hyllade debutroman, som så otaktiskt kom ut mitt under coronapandemins mest hysteriska veckor i Sverige (hittills). Jag ser framför mig att Sandgren i annat fall hade rest runt, runt på författarsamtal och varit frekvent gäst på litteraturfestivaler. Nu blev det knappast så, men jag hoppas att jag får lyssna på henne i något sammanhang framöver, för det här är verkligen en av årets favoritböcker för min del.

    Under nära 700 sidor får läsaren följa Martin, en förläggare i övre medelåldern, och hans närmaste. Berättelsen rör sig i tid och rum, från uppväxten till idag. Det blir en resa genom vuxenblivande, författardrömmar, karriärkris, småbarnsår och – som ett oläkligt sår – separationen. Utan förvarning tog Cecilia sina saker en dag och lämnade Martin och de två barnen utan att någonsin höra av sig igen. Några tafatta försök att dejta och gå vidare leder ingen vart. På fingret sitter vigselringen fortfarande kvar och Cecilia finns kvar som en skugga. Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Frågan ställs också av dottern Rakel, som var tillräckligt stor för att minnas sin mamma. Nu blir hon ofta påmind om henne. Trots Cecilias korta tid i akademien innan försvinnandet hann hon göra ett avtryck i de universitetsmiljöer där även Rakel rör sig.

    När Rakel åtar sig uppdraget att läsa ett manuskript åt sin pappa blir det ännu en påminnelse. Manuskriptet, skrivet av en relativt okänd, tysk författare, verkar ha kopplingar till Rakels mamma. Bakom Martins rygg börjar Rakel översätta och tränga djupare. Vad hände med Cecilia? Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Lillebror Elis, numera en ung vuxen i jakt på sig själv, blir också indragen, men pappan hålls utanför – pappa Martin som jobbar, dejtar oengagerat och hela tiden försöker ringa Gustav utan att någonsin få ett svar.

    Gustav är en viktig pusselbit i berättelsen. Som Martins barndomsvän har han alltid funnits med i bilden. Det var Martin och Gustav som umgicks så intensivt under gymnasietiden att ingen annan riktigt fick plats i deras liv och det var de som nästan bodde ihop och som sedan åkte till Paris tillsammans: Martin för att skriva på sin roman och Gustav för att måla. Det är dock Gustav som sitter på talangen. Vid det här laget är han en framgångsrik konstnär som kan leva på sitt måleri, medan Martins roman fortfarande är en massa lösa papper som aldrig kommer att bli något. Nu stundar en stor utställning, ett retrospektiv, där Gustavs samlade verk ska visas upp i Göteborg, och han väntas komma på besök i stan där han inte längre bor. Svarar i telefonen gör han dock inte, men Martin tänker att Gustav är som han alltid har varit. Alla i den här romanen går lite om varann, pratar förbi varann, döljer saker för varann. Utan att på något sätt vara en spänningsroman finns det verkligen en intressant spänning i berättelsen. Det är fängslande och lockande. Huvudpersonerna är dessutom underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga – det finns någonting befriande att läsa om författaren som blev förläggare. Gustav har också sina fläckar, som kanske inte är lika lättsamma, men som adderar ett intressant lager. Mitt i allt finns Cecilia, en huvudperson som aldrig själv kommer till tals, men som genom alla andra ändå blir högst levande, högst obegriplig och ändå helt begriplig.

    Det här är en underbar bok. Jag älskar den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den kärleksfulla skildringen av det omöjliga/nödvändiga skapandet, berättelsen om svårigheterna att hålla ihop en familj och gå åt samma håll, skildringen av hur ett liv liksom bara blir medan åren går. Och vilken bok det är om vänskap! Martin och Gustavs symbiotiska förhållande gör mig avundsjuk och lite klaustrofobisk på samma gång. Det här är nog den bästa och varmaste skildring jag läst om vänskap. Har du tid och lust att läsa en tegelsten så kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en underbar berättelse att vara i. Dessutom får man vara i Göteborg och det är faktiskt härligt som kontrast till alla Stockholmsskildringar. Det finns många små och stora anledningar att gilla den här boken. Jag saknar den redan.

    Medan resten av klasslistan lästes upp steg besvikelsen i honom. De personer han skulle tillbringa de följande tre åren med uppvisade samtliga välfönat hår och strukna skjortkragar vikta över v-ringade jumprar. Vid bänken bredvid satt visserligen en ganska snygg tjej, med skidbacksnäsa och tunga ögonlock som förlänade henne ett drömskt, dåsigt utseende. Så vitt Martin kunde avgöra var hon den av hans framtida klasskamrater som bäst motsvarade hans vaga bild av en flicka som mötte honom utanför skolan, kanske en kylig septembermorgon, en sådan när det fortfarande var varmt mitt på dagen, och träden sprakade i rött och gult – i alla fall, där kom hon gående med böcker (i skinnband?) varsamt tryckta mot sitt bröst, hon vinkade…

    Hon märkte att han tittade på honom och log snabbt; han log tillbaka. Han hade för sig att hon svarat med namnet Christine.

    Sedan sa fröken Gullberg ”von Becker, Gustav?” och en kille på raden näst längst fram vägde på stolen och sa: ”det är bara Becker.”

    Ur Samlade verk av Lydia Sandgren
    Samlade verk av Lydia Sandgren

    Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
    Antal sidor: 689.
    ISBN: 9789100180409, 9789100180416, 9789100186487.

    I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

    ”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

    Förlagets beskrivning

    Lydia Sandgren

    Lydia Sandgren (född 1987) är en svensk författare och psykolog. Samlade verk är hennes debutroman.

  • Gift

    Gift

    Gift av Tove Ditlevsen är en helt otrolig självbiografisk roman om kärlek, skapande och att hamna i missbruk. Sällan har jag läst en så drabbande skildring av beroende. Betyg: 5 bröllop av 5.

    Gift är Tove Ditlevsens självbiografiska roman om hennes liv som ung vuxen och hur hon kom att bli missbrukare. När boken tar sin början är hon gift med den betydligt äldre Viggo F, en redaktör, väletablerad i kulturvärlden. Själv skriver hon på sin första bok och är på väg att skaffa sig ett eget namn i samma kretsar. Viggo F framstår snart som en språngbräda mot något annat, något eget. Paret skiljer sig och Tove träffar en student, Ebbe, med vilken hon inleder en passionerad relation. Nu är det Tove som är den etablerade, den som stå för inkomsterna och tar ansvar. Trots detta är det Ebbe som har makten och håller Tove i ett känslomässigt grepp. Det är intressant att följa spelet. Det här är alltså en framgångsrik kvinna som borde kunna säga ifrån, men som trots allt är den som hukar när det börjar knaka i fogarna. Tänk att känslor kan vara så hämmande! När paret blir föräldrar börjar den bräckliga relationen gå sönder på riktigt. De är till slut otrogna på varsitt håll och snart är Tove gravid igen. Den här gången ser hon det som omöjlig att behålla fostret. Abort är dock olagligt vid den här tiden och det är långt ifrån okomplicerat att hitta en läkare som är villig att utföra ingreppet. Hon vänder sig till en läkare, Carl, som hon hamnat i säng med vid tillfällen. Han vill omedelbart hjälpa Tove.

    Vid ingreppet får Tove petidin, en starkt beroendeframkallande och kraftigt smärtstillande opioid. Beroendet kommer omedelbart. Den känslan petidinet ger henne är så stark att den första sprutan kastar omkull hela Toves värld. Nu är det Carl som har hennes i sitt grepp. Det är han som är nyckeln till petidinet. Tove lämnar Ebbe och gifter sig med mannen med sprutorna. Injektionerna fortsätter – alltid kan hon hitta någon förevändning för att de behövs. Hon är manipulativ, Carl är själv psykiskt sjuk och sätter inte emot. Snart krävs det mycket för att uppnå rätt effekt och Tove sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Hon är beroende av drogerna, men också av Carl, som tillhandahåller dem. Äktenskap, barn, en öronoperation som kostar henne hörseln på ena örat – allt kan hon gå med på om det också kan ge henne tillgång till de preparat kroppen skriker efter.

    När man själv lever milslångt från en värld med droger och missbruk är det svårt att förstå hur ett begär kan sätta sig så starkt. Tove Ditlevsen lyckas dock göra beroendet och missbruket brännande nära. Jag blev verkligen berörd. Hon skriver om ett begär som etsar in evighetslånga banor i hjärnan. Med tiden kommer Tove att få hjälp ur sitt missbruk, men hon kommer aldrig att bli fri: suget efter petidinet går aldrig att utplåna. Gift är en oerhört stark skildring av att vara narkoman.

    Titeln på boken är förstås dubbeltydig: den handlar både om petidinet, som förgiftar författaren, och om hennes fyra äktenskap (efter Carl träffar Tove sin Victor, som också blir hennes räddning). Båda betydelserna är intressanta: Gift är verkligen en utlämnande och berörande bok om och av en kvinna som levt ett liv med höga toppar och djupa dalar. Det är en fascinerande färd att få följa med på resan. Vilket liv! Vilken tid! Jag läser med tusen tankar och känslor. Läs den här boken!

    Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina skoningslöst ärliga böcker, som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skör­het. Hennes böcker återutges nu som moderna klassiker, och kommer bland annat på engelska hos Penguin Classics.

    Gift anses av många vara hennes allra främsta verk. Här finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. Gift handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka. Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”

    Förlagets beskrivning

    Originalets titel: Gift (danska).
    Översättare: Ninni Holmqvist.
    Uppläsare: Kristina Törnqvist.
    Utgivningsår: 1971 (första danska utgåvan), 1973 (första svenska utgåvan, i översättning av Vanja Lantz, Rabén och Sjögren), 2019 (första utgåvan i den här översättningen av Ninni Holmqvist, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Antal sidor: 171.
    ISBN: 9789127154971.

    Tove Ditlevsen

    Tove Ditlevsen (1917–1976) var en dansk författare. Hon gav ut sin första diktsamling, Pigesind, 1939 och skrev därefter ett flertal diktsamlingar och romaner. Hon är bland annat känd för sina självbiografiska romaner, där Gift är den avslutande delen.

  • Twist

    Twist

    Twist av Klas Östergren är en långsam, men ändå riktigt spännande bok, om kärlek och skumraskaffärer och en berättelse som tar med läsare på en resa från 60-talet till idag. Betyg: 4 kastspön av 5.

    Twist av Klas Östergren är en mångbottnad och långsam berättelse som tar läsaren från 60-talet till nutiden, från ett sommarhus i Stockholms skärgård till ett Karlskrona 50 år senare. Berättarjaget är en man och, som så ofta i Östergrens romaner, bär huvudpersonen en del likheter med författaren själv. En gång i tiden var han en naiv kille som ivrigt pilkade strömming vid sommarhuset och som blev handlöst förälskad i en kvinna. Den här kvinnan kommer sedan att återkomma i hans liv på olika sätt, Anna, Ann-Marie, Ami. Vem är hon, vad vill hon? Och vad sysslar hennes småfifflande pappa med?

    Det är mycket som händer under ytan i den här boken och trots att den är långt ifrån en actionspäckad thriller så måste jag säga att den var riktigt spännande. Nya lager vecklade ut sig under läsandets gång och jag imponeras över hur Östergren väver ihop allting och fortsätter att överraska. Samtidigt läser jag och känner ett visst motstånd. Jag lyssnade på Twist i ljudboksversionen, trevligt inläst av Reine Brynolfsson, och den var riktigt bra, men ibland hade jag nog behövt stannat upp, läst lite långsammare, funderat över hur saker hänger ihop. Jag har måhända missat ett och annat i den här boken, men det känns inte som att det gjorde så mycket. Det är en underhållande bok. Dessutom känner jag spontant att jag gärna läser om den någon gång; Det här är verkligen en bok som borde tålas att läsas fler än en gång.

    Twist av Klas Östergren
    Twist av Klas Östergren

    Uppläsare: Reine Brynolfsson.
    Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Natur & kultur), 2014 (den här ljudboken, A nice noise).
    Antal sidor: 382 (ca 11 h lyssning).
    ISBN: 9789187725296, 9789127140110.

    Klas Östergrens nya roman skruvar sig fram mellan årtiondena fram till vår egen tid, från en given punkt på sextiotalet när sommaren var lång och The Beatles ”Twist and Shout” fortfarande ekade i folks medvetande. Där väcks en kärlek, till en kvinna med många namn. Anna. Eller Anne-Marie. Eller Ami.

    Twist är en berättelse om att utnyttja och bli utnyttjad. Den handlar om pengar som bytte händer när centrala Stockholm förvandlades för femtio år sedan. Men om mutor är en gråzon så har bedrägeriet i Twist också en verkligt svart sida, som berättaren bit för bit blir varse: de rörelser av pengar, information och inflytande som frigörs när muren mellan öst och väst faller i slutet av åttiotalet.

    Ingen går fri. Alla är med i spelet: motvilligt, ovetande eller av fri vilja. Liksom i en roman av Graham Greene eller John Le Carré handlar Twist om själva sveket och vad det gör med de människor som deltar i det eller drabbas av det.

    Förlagets beskrivning

    Klas Östergren

    Klas Östergren (född 1955) är en svensk författare och före detta akademiledamot. Han är bland annat känd för romanerna Gentlemen och Gangsters, som också har filmatiserats.