Pythian pratar, av Liv Strömquist, är ett underhållande seriealbum om problemet med ”självhjälp” och oönskade livsråd.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Pythian pratar, av Liv Strömquist, innehåller sju livsråd om ironiskt nog gör det tydligt att livsråd och självhjälp knappast gör oss lyckligare. Det som är så fantastiskt med Liv Strömquist är att hon i varje seriealbum lyckas förmedla något som både känns nytt, underbyggt och intressant. Nog är vi många som på ett obestämt sätt tyckt att det skaver med alla dessa floskel-liknande råd som flimrar förbi i flödet och som tycker att self care är helt ogreppbart. Det är när Strömquist tar hjälp av sociologer, som Edgar Cabanas, Zygmunt Bauman, Hartmut Rosa och andra, för att problematisera fenomenet som det verkligen sätts i ett förklarande ljus.
Plötsligt ser jag framför mig alla (inklusive mig själv, till viss del) som förgäves försöker kontrollera, optimera och styra sådant som svårligen kan påverkas: lycka, hälsa, njutning – till och med döden. Det är egentligen självklart att saker och ting inte blir så kul om man försöker forcera fram ”kul”. Det finns naturligtvis mycket allvar i botten, men det hela beskrivs såklart med Strömquists härliga humor. Jag skrattar gott åt bilden av manosfär-influencern Rollo Tomassi, som ”står helt stilla och spelar sur i hallen” i tron att det ska få hans fru att vilja ligga oftare. Och åt psykologen och författaren Nicole LePera, vars bästa livsråd när det gäller relationer, kokar ned till att man bör bryta kontakten med folk.
Nej, allt går inte att kontrollera och optimera. Förmodligen skulle det göra många av oss gott att våga släppa taget lite mer. Inte för att jag känner mig sugen på att dela ut några livsråd efter att läst den här boken, men ändå.
Pythian pratar är sjukt rolig och samtidigt tänkvärd. Strömquists illustrationer sätter tonen och stryker under texten på ett snyggt sätt. Det här seriealbumet är verkligen en fullträff.
Pythian pratar
Pythian pratar gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 978-91-1-313566-3.
Liv Strömquist
Liv Strömquist är en svensk författare och poddare, som bland annat hörs i En varg söker sin pod och Stormens utveckling.
Biblioteksböckerna fortsätter att flöda här hemma. Här kommer några barnboksfavoriter från den senaste skörden. Alla har jag läst med min 3-åring, även om vissa förmodligen passar mer klockrent för äldre barn. Alltid finns det något att ta med sig från läsningen, även om det kanske inte är det författaren tänkt sig! 😉
Allas längtan av Karin Jacov och Li Söderberg
”Längtan kan kännas som ett pirr och ett sug. Efter att något ska börja, eller sluta. Att någon ska komma, eller gå. Efter att få något, eller bli av med något.” I Allas längtan av Karin Jacov och Li Söderberg, längtar alla efter något, smått som stort, livsavgörande som alldagligt: efter mamma, efter ett hem, efter en bebis, efter sommarlov. Fin bok och härliga illustrationer.
Bené – snabbare än den snabbaste hönan av Eymard Toledo, i översättning av Björn Eklund
En bok med underbara illustrationer!! Jag har frågat mig, i tidigare inlägg, varför collageteknik är så ovanligt i bilderböcker. I Eymard ToledosBené – snabbare än den snabbaste hönan illustreras berättelsen av collage, på ett lekfullt sätt, där t.ex. bananklistermärken är bananer i ett träd. En riktigt härlig bok om att vara ett fotbollsälskande barn i Brasilien. Bonus att man får lära sig ord som feijoada och mico.
En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén
En liten, skrikande bebis växer och blir ett barn och hela tiden är hunden Ajax den trogna följeslagaren. Pojkens första ord är ”vov”, Ajax är den som hjälper honom när han börjar ta sina första stapplande steg och när pojken börjar skolan blir pojken den som lär Ajax ”A” och ”O”: ”Aaaoo”. Men även hunden blir äldre… Ja, ni förstår. Ingenting för den gråtmilde. :’) Men jösses vilken fin bok den är, En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark och Stina Wirsén. <3
Vem bits? av Stina Wirsén
Stina Wirséns Vem-böcker är fortfarande favoriter här hemma. De är sköna att läsa och har en behaglig rytm. I Vem bits börjar en ny pedagog på förskolan och Stora Kanin, som varit en sådan trygghet, är plötsligt med de små barnen, medan Koala och de större barnen måste vara med… Ssssiv. Jag har gravt svårt för ormar, så jag förstår Koalas tveksamhet till den här orm-pedagogen som plötsligt dyker upp. 😉 En rolig och fin bok om starka känslor på förskolan…
Vem räddar Alfons Åberg? av Gunilla Bergström
Få bilderböcker är på samma nivå som Alfons-böckerna av Gunilla Bergström. De kan handla om ret, slagsmål, rädsla, mobbing och konflikter, men ändå känner man inget annat än värme när man läser. Vem räddar Alftons Åberg? är en av mina Alfons-favoriter. Alfons har nyss flyttat till ett nytt ställe och har inte skaffat några kompisar ännu. Han leker med Mållgan – en fantastisk vän och hemlig kompis. Mållgan har bara ett problem: han kommer aldrig när det verkligen behövs…
Jag och dottern har spenderat en hel del semester hos hennes mormor och morfar och vi har hunnit arbeta oss igenom en väldig massa barnböcker, varav de flesta kommer från min egen barndom. Alla böcker åldras inte speciellt väl, men idag tänkte jag tipsa om några böcker jag verkligen uppskattat att återvända till tillsammans med dottern.
Utöver de här tipsen skulle jag också kunna nämna självklarheter (?) som Astrid Lindgren och Tove Jansson, Alfons Åberg-böckerna och annat som ständigt hittar nya generationer läsare. Men ja, det kändes lite onödigt..?
Doktor Dentista av William Steig
Doktor Dentista är en bilderbok om en skicklig tandläkarmus, som förbarmar sig över en räv med tandont och bestämmer sig för att hjälpa honom, trots att han normalt sett bara tar emot patienter utan smak för möss. Det är väl ingen bok som jag kommer ihåg sådär jätteväl från barndomen, men när jag nu läser om den upplever jag att den är en av få böcker som inte känns daterad. Berättelsen är som en saga i modern tappning och sagor åldras inte så mycket. En spännande berättelse om mod och list är aldrig fel.
Hattjakten av Sven Nordqvist
Hattjakten av Sven Nordqvist minns jag väl från min barndom, men inte på något speciellt positivt sätt: jag minns så väl att jag tyckte att den var otäck och läskig. När jag nu läser Hattjakten på nytt, får jag verkligen leta efter anledningen till att jag tyckte att den var så obehaglig när jag var liten. På något sätt tror jag att jag helt enkelt tyckte att det var otrevligt att den innehåller övernaturliga och mystiska inslag, och att det mesta som händer aldrig får någon riktig förklaring; En hatt försvinner och andra prylar dyker upp, men det är höljt i dunkel vem som orsakar det och varför. Otroligt, vilket känsligt litet barn jag måste ha varit, för idag är det ju just det som är en del av den stora charmen med Hattjakten. Nordqvist är kanske mest känd för Pettson & Findus-böckerna, som inte direkt behöver någon närmare presentation, men jag kan verkligen rekommendera att också läsa Hattjakten. De detaljrika illustrationerna, som man kan fastna i hur länge som helst om man vill, känns igen från Nordqvists övriga bilderböcker. Hattjakten sticker dock ut genom att innehålla fler lager – det är inte bara knasigt och roligt, det är också vemodigt och hjärtknipande på ett sätt som kanske inte uppfattas av barn, men som i alla fall går rakt in i mitt hjärta och får mig att verkligen uppskatta att läsa den för mitt barn.
Lilla Nollan och dom andra av Inger och Lasse Sandberg
Inger och Lasse Sandbergs böcker om Lilla Anna och Långa farbrorn, Lilla spöket Laban och Tummen minns jag väl från barndomen. Det som främst fastnat i minnet är egentligen illustrationerna, som jag i många fall minns i detalj än idag. Att de fäste så starkt berodde kanske på att just ingen annan använde collageteknik i sina bilderböcker på den tiden (och inte nu heller…). Det är egentligen otroligt märkligt att inte fler blandar tekniker på liknande sätt, för det passar extremt bra i bilderböcker och adderar lekfullhet på ett förträffligt sätt. Bara en sådan sak som att använda ett tumavtryck till att göra en karaktär i en bilderbok?! En underbar idé! Vid sidan av parets alla böcker med de ovan nämnda, återkommande karaktärerna, finns fler böcker att upptäcka. Med dottern har jag exempelvis läst Lilla Nollan och dom andra, som handlar om en Nolla som hittar sin plats bland de andra siffrorna, en kul bok, särskilt om man har ett barn med nyfikenhet för siffror.
Majas alfabet av Lena Anderson
Jag kan stora delar av Majas alfabet utantill. Boken lästes många, många varv när jag var barn och dessutom hade jag sångerna på kassettband. De underbara illustrationerna är så vackra att jag gärna skulle ha dem på väggen hemma. Ja, det här är verkligen en bok som håller, tycker jag. Faktum är att jag tycker att man bör läsa den här typen av böcker för sina barn: barn behöver lära sig om naturen, lära sig att det finns växter som heter förgätmigej, ögonljus (pyrola) och timotej, lära sig namn på det som finns runt omkring. I någon mening är det ju så att det som saknar namn också blir osynligt. Och hur ska man förstå att värna om något man knappt vet att det finns? Fler sådana här böcker, tack! Ulmus glabra tycker jag är fin, så heter almen på latin. <3
Walt Disney presenterar…
Hos mina föräldrar finns helt gäng böcker i Richters serie Walt Disney presenterar…, jag antar att de kommer från någon barnboksklubb på 90-talet. I böckerna finns berättelser med välkända karaktärer från Walt Disneys värld: Kalle Anka, Musse Pigg, Aristocats, Den lilla sjöjungfrun, Askungen, Lady & Lufsen… Det är okomplicerade berättelser med lagom mycket text för min 3-åring. Jag tycker att de är oväntat trevliga att läsa och jag märker att dottern också uppskattar dem. Visst förstår jag förstår att det finns ”bättre” böcker, men allt måste inte vara så duktigt hela tiden och allt man läser måste inte vara ”stor litteratur”. Ibland är det här precis vad man behöver!
Treåringen älskar fortfarande böcker (hoppas det håller i sig!) och har därtill aldrig haft lätt för att somna. Vi läser böcker… många böcker, betydligt fler än vad man rimligen kan hinna med att blogga om. Här är i alla fall tre favoriter från några av de senaste omgångarna med bibliotekslån.
Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft
Ur Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft.
Mina husdjur är en rimmad bilderbok om berättarens alla husdjur. Jag är inte 100% säker på att dottern uppskattar den exakt lika mycket som jag, men jag älskar att läsa den. Texterna är finurliga, roliga och knäppa på bästa sätt; Mina husdjur är en lekfull bok som gör en glad! Svetofts detaljrika illustrationer passar perfekt till texten.
Mina husdjur, med text av Nils Andersson och illustrationer av Erik Svetoft, gavs ut av Rabén & Sjögren 2021. ISBN: 9789129728613.
Naturen av Emma AdBåge
Naturen är en rolig (och lite oroande) bilderbok om en liten by där invånarna uppskattar naturen, som finns där utanför. Men naturen bara gör och pågår, går inte att tämja. Till slut handlar boken om en natur, där det råkar finnas en liten by.
Naturen, med text och bild av Emma AdBåge, gavs ut av Rabén & Sjögren 2020. ISBN: 9789129724943.
Vi är lajon! av Jens Mattsson och Jenny Lucander
Vi är lajon! är en bok som på många sätt säkert flyger över huvudet på min dotter, men som nästan rör mig till tårar; och på något sätt tror jag att vi uppskattar den båda två, på olika sätt. Boken handlar om två bröder med en ständigt pågående lejon-lek, som sätts på paus när storebror blir sjuk. Nej men herregud. Vad ska man säga? Barn ska inte få cancer!
Vi är lajon!, med text av Jens Mattsson och illustrationer av Jenny Lucander, gavs ut av Natur & kultur 2019. ISBN: 9789127149281.
Mitt barn är fortfarande väldigt förtjust i böcker, och jag är så tacksam och glad så länge det håller i sig! Vi plöjer böcker i en otrolig hastighet och besöker biblioteket frekvent. Här är några guldkorn från den senaste tidens läsning. Min dotter är 2,5 år. Jag tycker inte man ska vara rädd för att läsa böcker som egentligen riktar sig till lite äldre barn (så länge ens barn uppskattar det, naturligtvis). Jag tror att merparten av böckerna nedan är tänkta för barn ca 3–6 år, men de har uppskattats här hemma i alla fall.
Dumma teckning! av Johanna Thydell och Emma AdBåge
Dumma teckning! är en augustprisnominerad bilderbok om syskon som ritar. Storebror vet precis vad han ska rita. Lillasyster får inte till det som hon vill. Dumma teckning! Här finns garanterad igenkänning för den som har flera barn (vilket vi i och för sig inte har) och garanterad igenkänning för den som har ett barn som vill mer än vad hen riktigt klarar av <3.
Dumma teckning! är skriven av Johanna Thydell och illustrerad av Emma AdBåge. Den gavs ut av Alfabeta 2017. ISBN: 9789150119329.
Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg
Jag vet inte om jag tycker att Hemma hos Harald Henriksson är en så bra barnbok egentligen, det är mer att den är kul att läsa eftersom man får en helt annan berättelse som vuxen. Det blir en barn- och vuxenbok i ett. Det barnet uppfattar: en berättelse om när huvudpersonen hälsar på hos kompisen Harald Henriksson. Det man som förälder förstår från bilderna: huvudpersonen följer med sin mamma från förorten till tjusiga villakvarter och leker med sonen i huset medan mamman städar.
Hemma hos Harald Henriksson är skriven av Uje Brandelius och illustrerad av Clara Dackenberg. Den gavs ut av Lilla piratförlaget 2018. ISBN: 9789188279989.
Kiosken av Anete Melece
Det kan hända att jag uppskattar Kiosken mer än vad min dotter gör, men jag tycker den är FANTASTISK. Den är fantastisk redan från framsidan, faktiskt. Där sitter hon, Olga, i sin kiosk, där man har gjort hål för luckan, så att man kan se henne sitta där inne. Olga har en uppskattad kiosk och många stamkunder. Allt är frid och fröjd, men egentligen… kan hon inte riktigt lämna kiosken. På kvällen drömmer hon sig bort, i sin kiosk, och bläddrar i resemagasin. Tills hon oväntat reser iväg på riktigt, med kiosk och allt.
Kiosks är skriven och illustrerad av Anete Melece. Den har översatts från lettiskan av Juris Kronbergs och gavs ut av Lilla piratförlaget 2020. ISBN: 9789178131129.
Rulla rulla kula, hoppa på klack och sula av Lennart Hellsing
Lennart Hellsing är en av mina barnboksförfattarfavoriter och det har smittat av sig på dottern, som kan gå omkring och ramsa emellanåt. Ibland blir inte orden exakt rätt, men man brukar höra på melodin vad hon menar. Ju fler barnböcker jag läser, desto mer tycker jag faktiskt om Hellsing. Det finns många som rimmar och ramsar i barnböcker, men få gör det med en sådan snits och finess som honom. Vi har en tjusig Hellsing-antologi (Dinkeli dunkeli doja) hemma, men lånade ändå Rulla rulla kula, hoppa på klack och sula när vi var på bibblan senast. Här finns såklart några favoriter som återfinns i båda böckerna (däribland Moster Ester <3), men faktiskt också några nya bekantskaper. Illustrationerna är ett kapitel för sig. Alla 13 ramsor är illustrerade av lika många skickliga illustratörer: underbara bilder, som är härliga att upptäcka tillsammans med dottern.
Lennart Hellsing-texterna i Rulla rulla kula, hoppa på klack och sula är utvalda av Emma AdBåge, Lisen Adbåge, Ellen Ekman, Maria Fröhlich, Joanna Hellgren, Niklas Hillborg, Sepidar Hosseini, Malin Koort, Moa Romanova, Nathalie Ruejas Jonson, Jesús Verona, Lena Sjöberg och Erik Svetoft, som också har illustrerat. Boken gavs ut av Rabén & Sjögren 2019. ISBN: 9789129715934.
Vems fel? av Stina Wirsén
Vem-böckerna läser vi om och om och om och om igen här hemma. Jag älskar dem! Och dottern tycker också om dem. Böckerna befolkas av nallegrisar, kaniner o.s.v. o.s.v. men bjuder på SÅ mycket igenkänning, inte minst för föräldrar… Wirsén är oerhört skicklig på att hitta vardag och småbarnsliv att skildra i barnboksform. I Vems fel? är det en speciell dag på förskolan: alla får ta med sig ett gosedjur. Knatt tar med sig gosebatman. Är Batman verkligen ett gosedjur? Ja, det tycker Knatt är självklart. Fast när lilla hund kommer med sin regnbågsglitterenhörning duger inte Batman längre…
Vems fel? är skriven och illustrerad av Stina Wirsén. Den gavs ut av Bonnier Carlsen 2022. ISBN: 9789179773960.
Det var länge sedan jag skrev något om de böcker som jag faktiskt läser mest nu för tiden: barnböckerna. Vårt barn älskar böcker och vi kan plöja 10+ i samband med nattning (och rätt många tidigare på dagen också, för den delen). Jag har egentligen många böcker jag skulle kunna blogga om och tipsa om när det gäller böcker till barn kring 2-årsåldern, men det är så fantastiskt mycket biblioteksböcker i omlopp att det inte hinns med. Några ständigt återkommande böcker är i alla fall Pixiböckerna, ”småböckerna”, som är så smidiga att plocka fram när man ligger i sängen och läser. Vi har en skapligt stor samling med böcker inköpta på loppisar, böcker ärvda från kusiner och böcker från förra årets Pixijulkalender. Här är några av favoriterna:
Sickan-böckerna av Sofia Rådström
Jag har skrivit om Sickan-böckerna förut och jag gör det igen: det här är småbarnsböcker av bästa sort. Med finurliga rim och underbara illustrationer skildrar Sofia Rådström småbarnslivet på ett sätt som bjuder på mycket igenkänning. Vi har två Sickan-böcker i Pixi-storlek: Kom nu, Sickan och Vänta, Sickan. Den första handlar om en evighetslång (i tid mätt) promenad till affären och den andra handlar om att inte hinna ut snabbt nog för att leka i regnet. Båda är fantastiska, men Kom nu, Sickan är lite av en favorit. Sickan-böckerna (dessa och flera) finns även i andra format, om man föredrar att läsa större böcker.
Alla tre-böckerna av Maria Nilsson Thore
Alla tre-böckerna är mysiga böcker för barn i förskoleåldern. I de får man följa med i vardagen på förskolan Ärtan. Jag kan förvisso inte säga så mycket om hur det är på förskolan (jag har aldrig gått på förskola), men det känns i alla fall autentiskt när Maria Nilsson Thore beskriver fruktstunder, pepparkaksbakning och annat. Vi har läst flera Alla tre-böcker i sina större format, men i Pixi-variant har vi Alla tre julbakar och Alla tre har fruktstund, som handlar om just de ämnen jag nämnde ovan.
Bebbe-böckerna av Mervi Lindman
Bebbe-böckerna av Mervi Lindman är flitigt omnämnda småbarnsfavoriter på den här bloggen. I Pixi-variant har vi Bebbe letar nappen och Bebbe pussar. Jag tycker att de är ett fint mellanting mellan pekböcker och böcker med mer text. De passar att läsa och peka i för riktigt små och kan fortsätta att läsas ett gott tag till. Dottern gillar dem och det gör jag med!
Liten-böckerna av Lotta Olsson och Charlotte Ramel
Jag tycker om böcker på rim och i Lotta Olssons och Charlotte RamelsLiten-böcker finns finurliga rim, mysiga illustrationer och igenkänning. Jag vet inte hur många av böckerna som finns som Pixiböcker, men vi har i alla fall Trycka knappen och Alla kläder på. Jag/vi tycker särskilt mycket om Trycka knappen: det är kul att själv ”trycka knappen” i boken.
Böcker av Jan Lööf
Jan Lööfs bilderböcker är några böcker som poppar upp direkt om jag tänker tillbaka på vad vi läste när jag var barn . Hans finurliga illustrationer känns igen direkt när man ser dem och det är skojigt att de innehåller så mycket detaljer. Man kan nästan läsa parallella berättelser bara genom att titta på bilderna. Där händer mycket! Många av Jan Lööfs böcker finns som Pixiböcker och själv minns jag särskilt Födelsedagspresenten. Just den har åldrats dåligt, egentligen. Där finns liksom en prinsessa som… jag vet inte vad. Hon följer i vart fall inte med på något äventyr. Jag har förstått att det faktiskt finns en reviderad version där hon har en annan roll(!), men den har inte jag läst. Hur som helst: jag gillar Jan Lööfs böcker. Kanske kan man modifiera lite när man läser om det känns för mossigt…
Vem-böckerna av Stina Wirsén
Just nu är Vem-böckerna de mesta favoriterna här hemma. Både jag och dottern tycker om dem och dottern brukar särskilt be om att vi ska läsa just dem (Vems resa?, en av böckerna vi har i större variant, brukar hon gulligt nog referera till som ”blablabla”-boken eftersom den inleds med att stressade föräldrar packar väskor och bland annat säger ”blablabla”). Vem-böckerna är fyllda av igenkänning (för både stora och små…), värme och humor. Jag älskar illustrationerna och att de är normbrytande (om man kan säga så om böcker som handlar om fantasifullt tecknade nallar, katter, hundar etc…). Texten är alldeles lagom för min tvååring: inte för lång, inte för komplicerad, men ändå en hel berättelse med formuleringar som hon lägger på minnet.
Bo-böckerna av Morten N. Pedersen
Morten N. PedersensBo-böcker är mysiga berättelser om vardagliga situationer som att skynda till förskolan eller att bli mörkrädd. Det är lagom mycket text för vår tvååring och fina illustrationer med roliga detaljer. Jag tycker förresten att det är lite extra kul med Bo på jobbet, där Bo följer med sin pappa till jobbet som lantmätare. Barnböcker har annars en övervikt av fräsiga yrken, som läkare eller tandläkare, eller yrken som barn tycker är extra spännande, som brandman eller polis. Men lantmätare alltså! Kul! Första och enda gången jag har läst en barnbok om lantmäteri.
Doris på rymmen av Viveca Sundvall och Gunilla Wärnström
Doris på rymmen är egentligen en ganska rörig berättelse: en gosedjursnalle får en fläck, rymmer från varuhuset och liftar med en sjungande tidningsutdelare till en TV-studio. Jag tar med den här boken för att jag minns den så väl från när jag själv var barn och nu upptäcker jag att min dotter också dras till den. Jag har ingen aning om varför. Barn verkar inte nödvändigtvis känna samma krav som vuxna på att böcker ska ha en röd tråd eller poäng, antar jag…
Apor, bananer, krut och vulkaner av Grethe Rottböll och Anna-Karin Garhamn
Om jag får välja något att läsa för dottern väljer jag gärna en bok på rim. Ärligt talat kan man tröttna på böcker efter att ha läst dem femtioelva gånger på kort tid och då är det inte lika lätt att plocka fram den inspirerande högläsarrösten. Men böcker på rim rullar fram av sig själva. I Apor, bananer, krut och vulkaner får läsaren följa med apor på äventyr. Jag gillar den!
Gunnar tappar sin hatt av Jojo Falk
Jag vill också tipsa om Gunnar tappar sin hatt av Jojo Falk. Det är en mysig liten berättelse om en liten, liten man som tappar sin hatt. Alla bilder är illustrationer på foto, vilket är ett kul och lyckat grepp. Det finns en spännande liten värld om man tittar riktigt nära på det som finns i naturen och här utnyttjar Jojo Falk detta på ett fantasifullt och roligt sätt.
Det var ett tag sedan jag uppdaterade något om vad jag och vår dotter läser tillsammans. När jag var föräldraledig var jag en frekvent biblioteksbesökare, men sedan jag började jobba igen i januari har jag inte kommit iväg. Vårt närmsta bibliotek har haft helgstängt sedan en tid, så det har inte varit så lätt att hinna dit, helt enkelt. Dessutom har vår flicka haft en lång period där hon inte haft speciellt stor ro eller intresse av att läsa. Nu har läsning dock seglat upp som en av favorit-aktiviteterna: hon kommer med böcker, kryper upp i knät och vill att vi ska läsa. Om och om igen. <3 Vilket mys! Här är några av hennes favoriter just nu.
Lillefantens räknebok av Camilla Lundsten
Är mitt barn ett geni som redan övar sig på matte? Nä. Men hon väljer medvetet Lillefantens räknebok ur hyllan och vill att vi läser. Vi får prata fritt kring bilderna, då räkneövningarna är långt över hennes nivå. Däremot älskar hon de färgglada och kontrastrika illustrationerna. Jag förstår henne! En jättefin bok, faktiskt. När hon är ca 3–6 år kan vi plocka upp boken igen och räkna tillsammans.
Lillefantens räknebok av Camilla Lundsten
Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Åh, vad Max blöja är tråkig. Förlåt, men det är alltså en bok om att Max tar av sig blöjan, pinkar på golvet och sedan får en ny blöja. Som vuxen har man inte mycket intressant eller kul att hämta. Av någon anledning vill dock vår dotter gärna att vi läser den om och om och om igen. Hon blir arg när den är slut. Det är bara att börja om. Jag kan den utantill, tror jag.
Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
Bäbis tittut av Ann Forslind
Vi har ett helt gäng Bäbis-böcker hemma, däribland Bäbis tittut. Jag har bloggat om flera av dem tidigare. Vår dotter älskar dem. Det är enkla böcker med tydliga och fina illustrationer. Jag tycker faktiskt att de är ganska roliga – de slutar oftast med en kul knorr. Rolig bok även för mig alltså!
På dagis av Eli A. Cantillon och Solveig Serigstad Nielsen
I den sönderlästa boken På dagis får läsaren följa med en flicka till förskolan. Det som är grejen för vår dotter är flikarna (som mirakulöst nog sitter kvar!). Där under finns motsatser: klä av sig – klä på sig, vara hungrig – vara mätt och så vidare, och så vidare. Luckorna är kul. Kanske är det pedagogiskt också. Jag vet faktiskt inte hur mycket vår dotter snappar upp av själva berättelsen.
Exotiska fåglar av Marion Billet (översättning: Susanna Hellsing)
Exotiska fåglar är en pekbok i Nyfikna öron-serien. Boken har ytor att trycka på för att spela upp ljud – i det här fallet fågelläten. Vet inte hur korrekta ljuden är, men det spelar ingen roll. Beo-staren sjunger fint och min dotter är nöjd så länge det kommer att ljud (tror jag). Hennes lilla finger rör sig blixtsnabbt mot knapparna och dröjer sig kvar länge. Hon älskar det. Skönt också att knapparna inte kräver hårda tryckningar utan faktiskt funkar även för ganska små barn. Illustrationerna är för övrigt supersöta och kontrastrika.
Jag har ett helt gäng antologier som riktar sig till barn och idag tänkte jag skriva några rader om dem. Några är nya. Andra har jag själv haft som barn och har nu plockat fram på nytt för att läsa för min dotter.
Barnens första bok
Barnens första bok är en antologi som har getts ut sedan 1986. De senaste utgåvorna är utökade, men jag har en 90-talsutgåva med det klassiska innehållet: drygt 100 sidor verser, ramsor, sagor, sånger och bilder i en mysig blandning och rikligt med illustrationer. En bok att ta fram om och om igen. Här finns riktiga klassiker, som Elsa Beskow, odödliga barnboksfavoriter, som Pippi, och en hel del nyare texter och bilder. Bra blandning! Urvalet är gjort av Siv Widerberg och Malin Wedsberg.
Barnens ramsbok
Barnens ramsbok är en antologi från En bok för alla, utgiven första gången 1994. Det är kort och gott en rejäl samling med ramsor, sammanställd av Gertrud Widerberg och med svartvita illustrationer av Tord Nygren. Man hade önskat färgbilder, känner jag, men med den här utgåvan är fokus helt klart på ramsorna i sig. Och de är många! Här finns faktiskt över 200 ramsor, samlade under (ganska obegripliga) rubriker. Favoriterna för min (och dotterns) del är de ramsor som också innebär att man får nypa lite i tårna eller kittla lite i magen, men här finns alla möjliga sorters ramsor. Det känns som en fin kulturgärning att ha samlat allt detta i en och samma volym.
Barnens versbok
Barnens versbok är den mest sönderlästa boken jag har. Den är faktiskt så trasig att jag unnade mig ett nygammalt exemplar från ett antikvariat. Nu vill jag ju läsa samma verser för min dotter. <3 Det här är en underbar bok med verser och dikter på alla möjliga teman. Det är roligt, sorgligt, lekfullt och knasigt i en fin blandning. Gertrud och Siv Widerberg står för urvalet: närmare 250 sidor poesi och svartvita illustrationer. Povel Ramel, Barbro Lindgren, Suzanne Osten, Lennart Hellsing och många andra trängs mellan dessa pärmar. Synd att den är slutsåld!
Barnens versbok – det sönderlästa exemplaret
Den silvriga barnkammarboken
Sångboken Den silvriga barnkammarboken har jag bloggat om förut, men den är också en av de barnböcker vi bläddrat i mest tillsammans med vårt barn. Här finns sånger – välbekanta och nya favoriter. Nästan alla finns på Barnkammarbokens Spotify om man är osäker på melodin. En fantastiskt fin bok med illustrationer av några stora barnboksfavoriter. Varje uppslag är härligt och färgglatt. Vårt barn har tyvärr bläddrat själv och rivit sönder sidan med Lilla hästen Plopp. Det är väl ett slags betyg det med.
Den silvriga barnkammarboken
De små barnens bok
De små barnens bok har vi i två exemplar. Jag köpte den på antikvariat och sedan fick vi också ett exemplar från biblioteket genom BVC. Som så många andra böcker i det här inlägget är den sammanställd av Siv Widerberg. Här finns sånger, pekvänliga uppslag, ramsor och berättelser för de minsta. Härligt med en samling som riktar sig till riktigt små barn, tycker jag! Det känns att den verkligen är anpassad för de minsta med uppslag som är enkla att prata om för sitt barn och peka i tillsammans. Fina illustrationer har den också!
Barnens versbok och De små barnens bok
Dinkeli dunkeli doja
Jag älskar Lennart Hellsings finurliga rim och knasroliga sånger. Självklart kände jag att vår dotter behövde en antologi med Hellsings texter! I Dinkeli dunkeli doja finns massor av Hellsings rim, ramsor, sånger och berättelser samlade tillsammans med superfina illustrationer av Charlotte Ramel. Krakel Spektakel kusin Vitamin och Här dansar herr gurka är klassiker som de flesta säkert redan har hört/läst. Den här boken har också orsakat att exempel Ticke tack har fastnat på hjärnan… och att jag önskar att jag också var bjuden till Moster Ester (Moster Ester älskar fester, hon har nästan alltid gäster…”).
Dinkeli dunkeli doja
Ramsa med Bebbe
Vill man ramsa med sitt barn och tycker att t.ex. Barnens ramsbok är lite väl mastig är Ramsa med Bebbe ett fint alternativ. Här finns inte hundratals ramsor, men i gengäld finns här några riktiga godbitar. Illustrationer och urval är gjorda av Mervi Lindman, som också gjort andra Bebbe-böcker jag kan rekommendera!
Hur man botar en feminist av Nanna Johansson är en kul och vass satir, förvånansvärt aktuell fortfarande. Betyg: 4 facebookgrupper av 5.
Hur man botar en feminist, av Nanna Johansson, är ett seriealbum som kom ut första gången 2013. Jag har läst de flesta (alla?) av Johanssons tidigare album och det är lite av en gåta att just den här har blivit liggande så länge. Till slut började jag läsa med en viss tvekan. Satir behöver vara aktuell och relevant för att bli kul, så det var inte givet att Hur man botar en feminist skulle funka såhär sju år senare. Faktum är dock att den här boken fortfarande är både rolig och brännande, trots att en stor del av den består av ”De tio intressantaste sidorna man hittar om man skriver sökordet […] på Facebook”, vilket känns lite daterat nu när Facebook är lite passé och gemene man knappast trycker på gilla-knappen på samma sätt som för 10 år sedan längre. Även om just Facebook känns lite gammalt så är i och för sig texterna kring Facebooksidorna mitt i prick även idag.
Det finns också mycket annat i seriealbumet som känns förvånansvärt aktuellt. En del av texterna handlar exempelvis om näthat mot kvinnor och tyvärr är det inte mycket som har blivit till det bättre på den fronten, vad jag förstår. Kvinnor i offentligheten får fortfarande utstå mycket hat på nätet och det gäller inte minst politiker och journalister. Här lanserar Nanna Johansson den ultimata boten för att rädda dessa näthatade feminister – kuken. Nanna avväpnar antifeminister genom att förlöjliga deras typiska sägningar och det blir väldigt kul.
I boken hinner Nanna även ägna sig åt en del nätdejtning och jobbsökande, på sitt helt gränslösa sätt såklart. Man blir både full i skratt och känner för att dra fram tusen skämskuddar. Det här är helt klart ett fullmatat och roligt seriealbum som bjuder på mycket humor. Allra svårast hade jag att hålla mig för skratt när jag läste bonusmaterialet, där Johansson kommenterar teckningar i en målarbok. Jag hoppas att den inte finns på riktigt.
Hur man botar en feminist av Nanna Johansson
Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Galago). Antal sidor: 125. ISBN: 9789170377488.
Nanna Johansson gör sitt bästa för att passa in i det svenska samhället. Hon nätdejtar, skriver konstruktiva tips på Moderaternas hemsida och svarar på Platsbankens annonser, men hur hon än gör blir det fel. Frågan är om det är hon som borde förändras, eller det samhälle som anser att kvinnor behöver särskilda tjejpennor och att feminister botas med kuk.
I sin fjärde bok Hur man botar en feminist går Nanna Johansson, med ett virrvarr av serier, collage, nedriga photoshoppningar och bildmaterial rikligt illustrerat i paint, till fullständigt respektlös attack mot näthatare, främlingsfientliga och ett allt mer tröttsamt patriarkat. Resultatet kan bara beskrivas som elakare och roligare än någonsin.
Förlagets beskrivning
Nanna Johansson
Nanna Johansson (född 1986) är en svensk serietecknare och poddprofil. Nanna Johansson finns på Twitter och Instagram.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
