Kategorier
Tolstoj, Lev

Anna Karenina

Anna Karenina av Lev Tolstoj är en berättelse om kärlek, passion och ryskt överklassliv. Den är alldeles för lång, men är ändå en kul klassiker att ha läst. Betyg: 3+ beckasiner av 5.

Anna Karenina av Lev Tolstoj är en klassisk berättelse från 1870-talet där läsaren får följa ett antal personer som tillhör den ryska överklassen. En av huvudpersonerna är Levin, en man som anses bygga på Lev Tolstoj själv. När boken tar sin början har Levin samlat mod för att äntligen våga fria till den kvinna han förälskat sig i, Kitty. Kitty står emellertid inför dilemmat att hon också är uppvaktad en den stilige greve Vronskij. Ska hon välja den trygge, tråkige Levin eller hoppas på passion med Vronskij? Det blir Levin som får nobben. Vronskij, å sin sida, är lite av en playboy har inga allvarliga känslor för Kitty. Han drabbas dessutom själv av den passionerade förälskelsen när han träffar Anna Karenina, en gift kvinna, och Kitty mister på så sätt båda de män hon uppvaktats av. Vronskij och Anna inleder däremot en affär, en affär som blir mer och mer allvarlig. Till slut står Anna inför ett svårt beslut – ska hon lämna sin man, och därmed sin älskade son, eller ska hon lämna Vronskij? Hon väljer Vronskij, något som visar sig bli komplicerat och ödesdigert.

Boken behandlar kärlek och familjeliv och skildrar samtidigt glassigt överklassliv i Ryssland. Att följa sitt hjärta, och skiljas från sin make, blir inte lättare när det också i praktiken innebär en brytning med många av de sociala sammanhang som tidigare erbjöds – som Vronskijs älskare är det inte alla som välkomnar Anna till sina fester och bjudningar. Det svåraste för Anna är dock relationen till sina barn: den förlorade sonen, alltid saknad, och den dotter hon har tillsammans med Vronskij och som hon har så svårt att knyta an till.

Tolstoj är skicklig på att berätta och det finns många intressanta livsöden att följa i den här boken. Emellanåt glittrar det också till och blir väldigt roligt. Framför allt tycker jag att Levin skildras med humor och som en man som lätt svävar iväg i det blå. Han blir helt vimsig av förälskelse och när han senare i berättelsen är på väg att bli pappa är han så drabbad och snurrig av förlossningen, och all dramatik kring den, att han gång på gång skickas iväg på onödiga uppdrag och sätts på meningslösa arbetsuppgifter, allt för att vara ur vägen en stund. Det finns många passager med just Levin som är riktigt roliga, tycker jag.

Anna Karenina publicerades ursprungligen som en följetong i tidskriften Ryske budbäraren, där nya delar publicerades under fyra års tid. Det är verkligen en berättelse i ett kolossalt format; Ofta ges den ut i flera volymer. Det är också en bok som hinner behandla många ämnen och skildra många olika personer, precis som en riktig långkörare till TV-serie. En del passager känns intressantare än andra. Levins (och Lev Tolstojs) stora intresse för jordbruk och hur arbete bör organiseras är något som bitvis tas upp i långa passager. Det finns säkert någon mening i det, men detta och en del annat hade gott kunnat strykas, kan jag känna. Det är verkligen en helt otroligt tjock bok. För den som känner sig sugen på att lite längre och större läsprojekt kan jag helt klart rekommendera Anna Karenina, men den kräver sin tid och tålamod, inte för att den på något sätt är svårläst, utan för att den helt enkelt är väldigt, väldigt lång.

Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.

Hemma hos Oblonskijs var allting upp och nervänt. Frun i huset hade fått reda på att hennes make haft ett förhållande med deras tidigare franska guvernant och hade nu meddelat maken att hon inte kunde leva i samma hus som han. Detta tillstånd hade nu rått i tre dagar och kändes plågsamt såväl för makarna själva som för övriga medlemmar i familjen och hushållet. Alla kände de att det var meningslöst att leva under samma tak och att människor som träffades slumpmässigt på vilken vägkrog som helst stod varandra närmare än familjen Oblonskij och deras hushåll. Frun i huset lämnade inte sina rum, herrn hade inte visat sig hemma på tre dagar. Barnen sprang vilset runt i hela huset; den engelska guvernanten hade råkat i gräl med hushållerskan och skrivit och bett en väninna att försöka hitta en ny anställning åt henne; kocken hade gett sig i väg redan i går, lagom till middagen; kökspigan och kusken hade sagt upp sig

Ur Anna Karenina av Lev Tolstoj
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Anna Karenina av Lev Tolstoj

Översättare: Ulla Roseen.
Utgivningsår: 1873–1877 (första ryska publiceringen, i Ryske budbäraren), 1885 (första svenska utgåvan i översättning av Sigurd Agrell, 2007 (första utgåvan i översättning av Ulla Roseen, Norstedts).
Antal sidor: 879.
ISBN: 9789113013688, 9789113076812.

Lev Tolstoj

Lev Tolstoj 1828–1910 var en rysk författare, känd bland annat för klassikerna Anna Karenina och Krig och fred. Han är erkänd som en av tidernas största författare och många anser at han borde ha belönats med Nobelpriset, ett pris han i och för sig inte hade något intresse av att ta emot.

Kategorier
-

Böcker om livet på landet

Sommar och semester… kanske är det en och annan som passar på att resa ut till “landet”? Idag tänkte jag tipsa om några böcker som utspelar sig på just landsbygden!

Grabben i graven bredvid, Katarina Mazettis bästsäljare från 1998, är en bok om bibliotekarien Desirée och lantbrukaren Benny som blir plötsligt blixtförälskade. Klivet från Desirées minimalistiska lägenhet till “livet på landet” är dock stort och förhållandet är därför inte helt friktionsfritt, trots allt. Boken är en feelgoodberättelse och en rätt typisk bok om kärlek med komplikationer, men jag minns den verkligen som rolig och läsvärd. Och det finns faktiskt inte supermånga andra böcker som berättar om det osminkade livet som bonde, så det gör ju också att berättelsen sticker ut från mängden.

Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti
Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti

En annan som har skrivit om osminkat bondeliv är i alla fall Anne B. Ragde, som i böckerna Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna, Vila på gröna ängar och, den kommande, Det finns alltid förlåtelse, skriver en släktkrönika, där bland annat Tors slit som grisbonde är en del av berättelsen. Böckerna kretsar kring Torunn, Tors “hemliga dotter” som dyker upp på gården när Tors mor har insjuknat och ligger för döden. Så återförenas Tor med sina bröder och med Torunn och böckerna följer sedan syskonen och Torunn i deras tillvaro på gården. Jag tycker jättemycket om både Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa nästa del i serien (Vila på gröna ängar gjorde mig besviken på grund av slutet, men jag kanske får anledningen att tänka om när jag har läst fortsättningen och därför får se Vila på gröna ängar i ett lite annat ljus… Hoppas! 😉 ).

Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde Eremitkräftorna av Anne B. Ragde Vila på gröna ängar av Anne B. Ragde Det finns alltid förlåtelse av Anne B. Ragde

Alla böcker om livet på landet är inte feelgoodberättelser. En riktigt bra feelbadberättelse 😉 är Korparna, som kretsar kring en ung kille vars föräldrar är lantbrukare. Det går knackigt för dem och pappan är psykiskt sjuk, vilket såklart skapar en otrygghet för den här killen. Hans tillflykt blir till skogen, till fågelsjön. Korparna är en väldigt fin bok och den augustprisbelönades för övrigt 2011.

Korparna av Tomas Bannerhed
Korparna av Tomas Bannerhed

Hönan som drömde om att flyga är en fin liten kortroman om en höna som drömmer om att få en kyckling. Som värphöna är det dock ingenting hon har att se fram emot och när hon dessutom börjar bli gammal och lägger allt färre ägg så slängs hon mer eller mindre på en skräphög. Det här är kanske inte en lantlivsskildring på samma sätt som de övriga böckerna jag har räknat upp, men den är fin och även om man kanske borde akta sig för att smeta mänskliga egenskaper på djur så tycker jag gott att man kan påminna sig emellanåt om att (gårdens) djur är levande varelser med rättigheter de också. 🙂

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang
Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

Det finns en och annan bok som plockar lite komiska poänger på lantliv. Det är kanske inte alltid sådana böcker är så himla roliga egentligen, men jag tycker faktiskt om Fallet med de försvunna böckerna som är en feelgood-deckare. Bokens huvudperson har fått jobb som bibliotekarie på den irländska landsbygden. Meningen är att han ska köra bokbussen, men när han kommer dit upptäcker han att böckerna är borta! Här finns en hel del bok- och bibliotekshumor, eller vad man ska säga, och det gör sådana som mig glad! 🙂

Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom

Har du några favoritböcker som utspelar sig på landsbygden?

Kategorier
-

5 oskrivna böcker jag vill läsa

Ibland får jag känslan av att det går trender i böcker. Går det bra för deckaren så sprutar förlagen ut sig dussindeckare, är Harry Potter på tapeten så försöker förlagen få ut extra mycket fantasy, råkar en porrbok bli en snackis så försöker förlagen få iväg en massa “erotika”. Och däremellan så finns det såklart alla möjliga och omöjliga böcker i olika genres och med olika målgrupper. Det här gör mig lite nyfiken på vad det är som inte ges ut. Och jo, det finns nog några berättelser som jag i någon mening saknar. Idag listar jag fem av dem!

  1. Jag har redan skrivit att jag är mätt på berättelser från Stockholm. Visst finns det några pärlor som utspelar sig på mindre orter (fiktiva eller verkliga), men de kunde vara fler och de kunde gärna få lyfta fram någonting annat än det som många gånger uppfattas som problem med att bo i en småstad. Det känns trist med den där stereotypa bilden av att unga i småstäder vill flytta därifrån och med den där negativa bilden av småstaden som en plats där folk skvallrar och är intoleranta eller som en plats där ingenting händer. Skriv fram en annan småstad! Överlag är jag förresten sugen på att läsa mer om städer (små eller stora) där jag inte har varit (och Stockholm har jag ju varit i några gånger, så ta någon annan!).
  2. Det här leder mig lite till en annan berättelse som jag skulle vilja läsa. Jag vet att tillvaron för lantbrukare är otroligt tuff i Sverige och det är inte på något sätt givet att unga tycker att det är värt att, så att säga, ta över gården. Och vad det betyder för Sverige vet jag inte om människor i allmänhet ens har reflekterat över. Ibland ser jag någon rubrik om att mjölkpriserna är sanslöst låga, men sedan hörs det inte så mycket mer, tycker jag. Jag tycker att det borde finnas plats för fler berättelser om den osminkade verkligheten för bönder idag. Jag kan inte direkt påminna mig om någon lantbruksskildring förutom Grabben i graven bredvid (Katarina Mazettis bestseller från 1998).
  3. Jag tycker om igenkänning och det finns såklart massor av böcker som jag känner igen mig i, men det finns ändå vissa situationer som jag gärna skulle hitta igen oftare i böcker. Jag tänker kanske särskilt på studietiden. När jag läste Annika Paldanius Jag vet allt det här, som följer några tjejer på läkarlinjen, så blev jag oväntat glad över att få läsa om just studentliv (även om boken behandlar en hel del andra ämnen också). Jag tänker att det borde finnas tusentals sådana här böcker, men jag kommer inte på så många fler, så de är nog inte så många som man kan tro..? När jag pluggade så var jag verkligen engagerad i allt studentikost man kan tänka sig – och jag älskade det. Det är kul att påminnas om den där knäppa mellantiden: tiden när man är både vuxen och får vara extremt omogen på samma gång. Man står på tröskeln till ett vuxenliv som kanske innefattar karriär och sådant, men man har det fortfarande framför sig och lever fortfarande ungefär som på gymnasiet, fast friare och vuxnare. En grej som jag har funderat på en hel del den senaste tiden är också att studenttiden är en så spännande tid för att alla är förvånansvärt jämlika på något sätt. Alla sitter där med sina små studiemedel och ett party kan i princip bestå av att man svänger förbi en kompis och har en chipspåse i ena näven. Allting var så futtigt, fast på ett skönt sätt. Att vissa egentligen kom från väldigt privilegierade bakgrunder märktes liksom inte, på samma sätt som det heller inte riktigt syntes vilka som inte gjorde det. Här ser jag många uppslag till intressanta berättelser. Det finns ju redan några hyllade böcker om trist lunk i universitetets korridorer (Stoner t.ex.), så varför inte skriva mer om studenter också?
  4. Det sägs lite nu och då att vänskap har fått ett uppsving som tema tack vare t.ex. Elena Ferrantes böcker om Lila och Elena, men jag tycker mest att vänskap skildras i ungdomsböcker och YA-böcker. Jag tycker att man borde skriva mer om vuxna vänskapsrelationer. De är inte alltid så lätta att underhålla, särskilt när man blir just vuxen och många har relationer, jobb och familj att prioritera före. Ändå ska de där vänskapsrelationerna på något sätt finnas där som ett tryggt skyddsnät. Det finns många aspekter av vuxna vänskapsrelationer som skulle kunna skildras mer i litteraturen.
  5. Nu blir det många platser på den här önskelistan, men jag kan inte låta bli. Torgny Lindgren har fått bort och Sara Lidman har jag gett en chans och inte riktigt förstått mig på. Nu återstår alltså Per Olov Enquist som någon slags skildrare av Västerbotten. Men jag vet inte..? Det känns som att alla de här författaren främst skriver om inlandet och om en tid som jag inte känner igen mig i. Jag vill läsa fler böcker från Umeå och från samtiden! Det är så roligt att få känna igen sig.

Vilka oskrivna böcker önskar du dig?

Kategorier
Ragde, Anne B

Eremitkräftorna

I Eremitkräftorna fortsätter Ragde att skildra livet för familjen Neshov, som vi träffade på i Berlinerpopplarna. Återigen får vi följa Tors tröstlösa slit på grisfarmen tillsammans med gamlingen som han kallar för “far” trots att det har uppdagats att han och gamlingen egentligen är bröder. Vi får följa Tors dotter, Torunn, i Norge i hennes jobb på djurkliniken och med allt hennes kärlekstrassel. Vi får följa Margido i hans arbete på begravningsbyrån och i hans bekymmer i att vara en god Herrens tjänare. Och så får vi följa Erlend och hans sambo Krumme i deras lyxliv i Köpenhamn.

Det är trivsamt och liksom tidigare är det välberättat med perfekt uppmålade miljöer och fantastiska personporträtt. Som läsare kan man verkligen se hur Tor lyfter på gardinen för att kolla på utetermometern om han får besök och samtalet blir för jobbigt. Man kan se hur lycklig Torunn blir när hon äntligen träffar en kille som det kanske kan bli något med. Hela boken målas upp tydlig som en film och det är verkligen roligt att få kliva in i den här världen och se vad som händer med karaktärerna.

Vad händer då? Pja, lite av varje. Och slutet blir man snopet snuvad på eftersom boken slutar tvärt och tokigt och tvingar en att läsa fortsättningen. Det irriterar mig mycket. Det finns faktiskt ingen större anledning att splitta upp den här berättelse till en hel trilogi, förutom att sidantalet möjligen skulle bli lite väl kraftigt annars. Hur som helst, läs den här boken om du vill ha lite avkoppling ett tag! Det är en bra bok!

Kategorier
Ragde, Anne B

Berlinerpopplarna

Det är snart jul och Tor sliter med att få tillvaron att gå runt som grisbonde, när hans mor plötsligt insjuknar. Vid moderns dödsbädd återförenas så Tor med sina bröder: Margido och Erlend. Margido, som är en präktig och ordentlig karl, lever ensam och arbetar som begravningsentreprenör. Sin mor och bror har han inte haft särskilt mycket kontakt med de senaste åren. Erlend har haft ännu mindre kontakt med sin familj. Sedan tjugo år tillbaka lever han med sin pojkvän i Köpenhamn och familjen har han brutit med helt eftersom de inte kan acceptera hans sexuella läggning.

Tors fram till nu hemlighållna och vuxna dotter, Torunn, tar sig också ner till den gamla släktgården för att träffa farmodern en första och sista gång. För Margido och Erlend blir det en stor överraskning att brodern har en dotter, men det finns plötsligt fler familjehemligheter som börjar rullas upp. Boken utspelar sig under bara några dagar, men under dessa dagar hinner huvudpersonernas liv vändas upp och ner ganska rejält.

Det är en fin liten berättelse, men jag har lite svårt att till hundra procent beröras av den. Det blir för platt, för lyckligt, för enkelt och dessutom ganska orealistiskt. Trots det hade jag stor behållning av boken, för den är avkopplande och Ragde kan verkligen konsten att måla upp miljöer. Här kan man verkligen se smutsen på den gamla släktgården, känna hur illa grisarna luktar och man förstår precis hur huvudpersonerna är och ser ut och hur livet ter sig i det lilla norska samhället. Allt är väldigt exakt och noggrannt berättat och beskrivet. Jag gillar det! Man sugs verkligen med i boken för att den är så bra berättad. Det här kanske inte är bok som jag kommer att minnas länge, men jag är definitvit sugen på att läsa fortsättningen och att läsa mer av denna författare, om det finns fler böcker översatta till svenska.