Under december gjorde jag mig en egen novellkalender och avnjöt en novell per dag (som ni förstår hade jag en del att läsa ikapp efter jul, men tanken var ju god!). De flesta novellerna hämtade jag från olika novellsamlingar, men jag läste också fyra godbitar från förlaget Novellix samt en novell jag hade i läsplattan. Här kommer några ord om dem!
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Har man läst Unni Drougges självutlämnande bok Boven i mitt drama kallas kärlek är det svårt att läsa Kärlek ända in i döden utan att dra paralleller. I Boven i mitt drama kallas kärlek berättar Drougge om ett destruktivt och nedbrytande förhållande och hon drar sig inte för att hänga ut folk med namn eller att lämna ut privata detaljer. Kärlek ända in i döden handlar om lite samma sak, men sett ur backspegeln – ett före detta par återser varandra och går tillbaka till det som varit. Jag läste hela tiden och kände att det blev ältande och upprepande med tanke på att ämnet redan dissekerats i en hel roman. I ett efterord förstår jag plötsligt att jag har fel – boken handlar om Oscar Wilde och Bosie. Fel av mig, som sagt, men jag hade ändå svårt för den här berättelsen.
Doggy Monday av Maria Sveland
Doggy Monday av Maria Sveland
I Doggy Monday av Maria Sveland får läsaren följa Rigmor, en föga karismatisk och inte särskilt trevlig kvinna i övre medelåldern. En motgång på jobbet får henne att lacka ur och plötsligt tar hon en slags revansch på livet. Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt. Rigmor är en osympatisk person och hon beter sig riktigt omoget, men någonstans känner man ändå med henne och har svårt att ogilla att hon river till och säger ifrån. Uppfriskande.
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Jag har nog sovit på tok för lite de senaste månaderna för att kunna läsa den här novellen och ge ett rättvist omdöme, men jag fattade typ ingenting av den! Arielles första kärlek av Monika Fagerholm handlar om en ung kvinna som umgås med sin farfar, träffar en pojke, upplever en dramatisk händelse (eller inte), spenderar en sommar i en lånad lägenhet, börjar på internat. Allt känns vagt i den här berättelsen. Novellen består av fragment som jag inte får ihop. Nej, det här var ingenting för mig.
Lära sig av Cilla Naumann
Lära sig av Cilla Naumann
Huvudpersonen i Lära sig, av Cilla Naumann, är en lärare som sedan länge har tröttnat på skolan – lukten, eleverna… Alldeles särskilt stör han sig på en elev, en elev som alltid kommer i tid, men som ändå stör honom något otroligt. Så otroligt att han till slut går lite för långt. Den här novellen är både mörk och, någonstans i det tragiska, rätt rolig. Jag gillade den och kunde verkligen leva mig in i miljön, som författaren beskriver så vasst.
Bengångarna
Bengångarna av Johan Theorin
Bengångarna av Johan Theorin är en skräcknovell som leder tankarna till Selma Lagerlöf. Det är en klassisk ”gräva upp en grav”-skräckis, precis som i flera Lagerlöf-berättelser (som upptakten till Löwensköldska ringen). Fast här finns såklart något eget också. En spännande och otäck liten berättelse! När jag började skriva det här inlägget insåg jag att jag redan har läst novellen förut (och glömt bort det). Jag vet inte vad det säger om novellen… Men här är i alla fall det äldre inlägget!
Kvinnan i svart av Susan Hill är en klassisk spökhistoria om ett hemsökt hus. Här finns många ingredienser som en skräckis bör ha, men mig skrämde den inte.
Kvinnan i svart är en gotisk skräckroman av Susan Hill. Den kom ut i Storbritannien på 80-talet, men här i Sverige dröjde det till 2013 innan den kom i översättning. Då var berättelsen aktuell på nytt eftersom en filmatisering gick på bio.
Boken handlar om en ung advokat, Arthur Kipps, som har fått i uppdrag att ta hand om ett dödsbo från en avliden kvinna. Han ger sig av till den brittiska landsbygden och det gods som kvinnan haft i sin ägo. Det visar sig snart att traktens invånare inte gärna talar om godset. Det dyker också upp en mystisk kvinna, kvinnan i svart.
Kvinnan i svart är en klassisk spökhistoria om ett hemsökt hus. För mig var den faktiskt varken något mer eller mindre än just det. Här finns kusliga miljöer, hemligheter och mystik. För mig var den en spännande berättelse, men jag misstänker att den kanske inte stannar kvar i minnet speciellt länge.
Innan jul gick den som Radioföljetong i Sveriges radio i uppläsning av Björn Granath, men nu är den tyvärr inte tillgänglig längre. Är du förtjust i skräckgenren är det förmodligen allmänbildning att läsa den, så låna den gärna på biblioteket och ge den en chans!
Kvinnan i svart
Brittisk titel: The Woman in Black. Översättare: Ola Klingberg. Förlag: Modernista (2013). ISBN: 9789174992960.
Ett bröllop att minnas är en mysig feelgoodroman som inte direkt bjuder på några överraskningar, men som ändå kan vara precis den läsning man behöver för stunden.
Ett bröllop att minnas av Katie Fforde är en feelgoodroman som utspelar sig i en liten engelsk småstad, komplett med lokal pub och en mysig (men nedgången) bygdegård. Lindy är uppvuxen i lilla Chippingford och bor kvar där med sina två barn, som slukar det mesta av hennes tid. Rachel är nyseparerad och har precis flyttat till sitt nyrenoverade och ytterst prydliga hus i samma by. Beth lånar en stuga på samma ställe. Hon är arbetslös men är i full färd med att planera sin systers bröllop. Det är kort om tid för planering och deras mamma riskerar att lägga sig i och planera ett storslaget bröllop, långt från den enklare tillställning som systern önskar sig.
Lindy, Rachel och Beth springer på varandra under ett evenemang i bygdegården och blir snabbt vänner. Snart har de startat en bröllopsplaneringsfirma med siktet inställt på att ordna ett tjusigt budgetbröllop för Beths syster. Det är snabba ryck i den här boken och det kanske inte är riktigt trovärdigt (eller också är det bara jag som känner att det är en hög tröskel till att starta ett företag tillsammans med två främlingar).
Som ni kanske anar är det inte bara Beths syster som är mitt uppe i en kärleksyra. Var och en av de nyblivna kompisarna trillar också dit och blir förälskade i män som plötsligt kommer in i deras liv från olika håll.
Det här är en väldigt förutsägbar berättelse, måste jag ju säga. Därtill känns flera av karaktärerna riktigt platta. Det gäller inte minst Rachel som beskrivs som ett perfektionistiskt kontrollfreak. Som naturligtvis ska räddas av en karl. Vad som också störde mig med boken är att den inte är skriven med så mycket finess. Det är fasligt mycket redogörelser hit och dit för vad personerna gör, men både människor och miljöer blir ändå inte särskilt levande. Nu när jag tänker på det kan jag inte se någon bild framför mig hur någon av huvudpersonerna ser ut eller är utöver de stereotypa karaktärsdrag de utrustats med.
Nu blev det här ett gnälligt inlägg med tråkiga ord om den här romanen. Det roliga är att böcker kan vara allt det där lite taffliga och dåliga och samtidigt vara härliga att läsa. Ibland orkar jag inte tänka själv utan vill bli serverad en sådan här förutsägbar kärleksstory som inte lämnar mycket över till läsaren någonstans (förutom i att beskriva människor och miljöer då, i och för sig). Jag tyckte faktiskt att det här var en mysig feelgood och även om den är långt ifrån det bästa jag har läst i genren så ville jag verkligen inte ge upp boken och sluta läsa.
Ett bröllop att minnas
Ett bröllop att minnas av Katie Fforde
Brittisk titel: A Vintage Wedding. Översättare: Maria Store. Förlag: Piratförlaget (2021). ISBN: 978-91-642-0722-7.
Katie Fforde
Katie Fforde (född 1952) är en brittisk författare.
Vi läser så många böcker att jag inte hinner blogga om dem. Nu är min baby snart 8 månader!! Det här inlägget hittade jag bland mina utkast. Hade helt glömt bort detta. Tre barnbokstips kommer i alla fall här:
Katten som inte hade något namn av Fumiko Takeshita och Naoko Machida
Jag var på föräldragruppsträff på biblioteket för ett tag sedan och fick då höra att man inte ska akta sig för att läsa svårare böcker för sitt lilla barn. Vi plockar och läser mycket ur pekböcker och småbarnsböcker, men det kom alltså en uppmuntran att man lika gärna kan läsa ur andra bilderböcker. Jag tog bibliotekarierna på orden och lånade omedelbart en bok som jag ville läsa. En tokig kattkvinna som jag blev såklart oerhört lockad av titel och framsida till Katten som inte hade något namn. Den är så vackert illustrerad och allmänt fin att jag fick läsa den på lite avstånd, så att mitt barn inte skulle börja banka och bläddra våldsamt. Nu är jag naturligtvis rädd om biblioteksböcker i allmänhet, men den här kändes lite extra olämplig att sätta i händerna på en liten. Jag älskade den vemodiga och ändå både roliga och hoppfulla lilla bok om en hemlös katt som saknar ett namn. Åh så fin! Jag får återkomma till den här boken när min unge faktiskt förstår vad man läser. Den här boken vill jag läsa igen!
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Jag har redan bloggat om en Bebbe-bok. Nu har jag lånat en till: Bebbe letar nappen. En bra småbarnsbok! Den passar lite olika åldrar. En del sidor har bilder på föremål och är lite mer av en pekbok. Samtidigt finns det en story, som gör att boken också funkar även för den som vill ha en berättelse också. Här handlar det såklart om att Bebbe letar efter sin försvunna napp. Kul bok!
Joni plockar alla bär av Jessika Berglund
Joni plockar alla bär lånade jag lite som ett internt skämt mellan mig och min sambo… Han heter Jon och har emellanåt fått höra hemifrån ”JON, varför tar du alltid ALLT” när han t.ex. har ätit upp alla satsumas. Det är alltså något vi brukar skoja om här hemma och den här boken hade en för bra titel för att inte få följa med hem från bibblan (särskilt om man håller över i:et). Boken handlar om Joni, som är ute i skogen och plockar bär med sina pappor. Här kan alltså barnet få lära sig smultron, blåbär, myror, hallon. Det påminner mig om hur mycket mitt barn har kvar att lära och upptäcka. Så många skatter i skogen.
Min bebis blir äldre och äldre. Bokintresset har skiftat något på senare tid. Hon är inte lika pepp på att lyssna och titta utan ska helst stoppa in böckerna i munnen och/eller utforska pappret med sina händer. Och banka och krafsa på dem såklart – man vet ju aldrig om någon barnboksfigur lossnar. Det är ingen lätt sak att försöka bläddra i en bok vi har framför oss. Om man säger så. Men högläsning är mysigt ändå! Här är den senaste biblioteksskörden.
Titeln hade blivit bättre om jag hade lånat 6 böcker, men nu gjorde jag inte det!
Alfons färger
Klart man vill introducera en klassisk barnboksfigur så tidigt som möjligt! I pekboken Alfons färger finns de välbekanta figurerna från Gunilla Bergströms böcker. Prylar i olika glada färger visas upp och sidorna är i stadig kartong. Populär bok att banka i!
Vems bebis? av Stina Wirsén
Vi har läst en del andra böcker av Stina Wirsén. Jag gillar hennes fantasifulla illustrationer och att hennes böcker allt som oftast befolkas av figurer med bredd. I Wirséns böcker kan figurerna lika gärna ta sig fram med rullstol som med ben, om man säger så. Jag hade ingen koll i förväg på vad Vems bebis? egentligen handlar om. Det visar sig att den handlar om adoption och syskonavundsjuka. Kanske inte superaktuellt för just min familj, men såklart en fin bok ändå. Kan säkert passa bra som utgångspunkt för viktigt prat med lite äldre barn.
Om orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen
Varför lånade jag den här boken? Jag är ju livrädd för ormar? Och Om orm handlar alltså om en orm som käkar upp diverse andra djur. Egentligen är det ju inga konstigheter att ormar äter andra djur, men vill man läsa en bok om det? Vet inte. Har man läst den Lille prinsen och sett den ”hatt”-illustration, som boken inleds med, med så känner man igen premissen för Om orm. Det är en väldigt underlig bok egentligen, men sådana måste det ju också finnas utrymme för.
Pino’s jul av Kenneth Andersson, Eva Pils och Agneta Norelid
Pino’s jul av Kenneth Andersson, Eva Pils och Agneta Norelid
Pino-böcker har vi läst förut! Och i jultid var det såklart extremt passande att läsa om Pinos julafton tillsammans. Det bakas pepparkakor, slås in paket och görs diverse annat juligt. Boken funkar fint som pekbok, men kan även läsas som en liten berättelse.
Jag är en hund, En ny kompis, Pytte!, Vems är Bob? och Nisse & Nora träffar djuren
Jag är en hund av Baek Heena
Den här boken kanske jag lånade mest för min egen skull. Men givetvis vill man även introducera en ALMA-pristagare så tidigt som möjligt för sin unge. 😉 Baek Heena förärades detta otroligt fina pris år 2020. I Jag är en hund får läsaren följa hunden Goosl. Det blir bus och gos hos hans familj. Illustrationerna är HELT otroliga. Baek Heena gör minifigurer och miniatyrvärldar till sina berättelser. Helt fantastiska!
En ny kompis, Pytte! av Ingrid Flygare
Japp, jag lånade en hästbok till min bebis. Givetvis är den tänkt till lite äldre barn, men det struntar jag i! I En ny kompis, Pytte! kommer en ny häst till stallet och shettisen Pytte får plötsligt konkurrens. En söt berättelse med gullig sensmoral.
Vems är Bob? av Alex Howes
I Vems är Bob? får läsaren följa Bob genom hennes äventyr i kvarteret. Eller heter hon Devo? Tillhör hon trädgårdsmagikern (underbart ord!) eller mannen som gillar att sticka? Vem vet. För den som någon gång haft en katt är det old news att katter lever något slags eget, hemligt liv när man själv inte är med. Det här är en rolig bok om just det. Superhärliga illustrationer!
Nisse & Nora träffar djuren av Emelie Andrén och Lisa Moroni
Nisse & Nora träffar djuren är en bok för små barn (d.v.s. större barn än mitt) att känna igen sig i. Nisse och Nora är på en gård och hälsar på djuren. Nora blir lyrisk. Nisse blir rädd. Kossan är ju så stor? Och grisen luktar så konstigt? Tänk vad barn kan vara olika. Kul med en bok som handlar om just det!
Alla namnen av José Saramago är en berättelse om en plikttrogen tjänsteman på det Allmänna civilregistret och hans sökande efter en okänd kvinna från ett registerkort. Det är en annorlunda bok som kräver sin läsare.
Alla namnen av José Saramago handlar om Sr José, en lägre tjänsteman på det Allmänna civilregistret, där man registrerar alla som föds, gifter sig, skiljer sig och dör. Sr Josés liv är tätt kopplat till arbetsplatsen. Hans bostad ligger till och med vägg i vägg med registret och har en dörr så att han kan kliva rakt in på arbetet. Han arbetar hårt och flitigt och på sin fritid har han börjat samla uppgifter om kändisar och plockar således (olovligt) uppgifter från civilregistret till sin privata lilla samling. En dag råkar en okänd, helt vanlig kvinnas kort följa med när Sr José arbetar med sin samling. Han kan inte släppa den okända kvinnan. Sr José börjar leta efter mer. Vem är hon? Var bor hon? Hans söker pusselbitar till hennes liv och blir så uppslukad att han till och med börjar missköta arbetet.
Jag började läsa den här boken med en stor nyfikenhet. Det kändes spännande att se hur det skulle utveckla sig. Som läsare ville jag veta mer, få reda på vem kvinnan är och vad Sr José egentligen vill henne. Över berättelsen finns också ett litet skimmer av magisk realism, som jag gillar. Man förstår att det kan finnas en förklaring utöver det vanliga.
Någonstans på vägen tappade jag dock intresset. José Saramago skriver inte invecklat, men hans berättelser består av väldigt mycket text, om man säger så. Det är sida upp och sida ner med text i ett enda stycke, som en massiv vägg. Under läsningens gång började jag också känna mig lite korkad och det vill man väl sällan göra när man läser. Den här boken kändes med ens så svår. Jag vet inte riktigt vad författaren vill säga. Det flyger över huvudet.
Det är en annorlunda roman och det fanns någonting oväntat fint i att läsa om den här arbetaren i det stora byråkratiska systemet, där det gömmer sig verkliga människor bakom alla opersonliga registerkort. Det är dock en berättelse som kräver en del av sin läsare och kanske passade den inte så bra för mig just nu.
Alla namnen
Portugals sorg av José Saramago
Portugisisk titel: Todos os Nomes. Översättare: Hans Berggren. Förlag: Modernisa (2021). ISBN: 978-91-7893-463-8.
José Saramago
José Saramago (1922–2010) var en portugisisk författare. Han belönades med nobelpriset i litteratur år 1998.
Nordisk fauna av Andrea Lundgren är en novellsamling om ensamma och udda människor – och om det djuriska inom oss.
Nordisk fauna av Andrea Lundgren är en novellsamling med sex noveller som kretsar kring djur och människor. Det handlar inte så mycket om förhållandet mellan människa och djur, utan mer om det djuriska i oss och den kraft som finns i naturen. På ett genialt sätt kopplar Lundgren denna naturkraft och det magiska i naturen till människor som hamnat lite utanför eller har någon skevhet.
En kvinna väntar ivrigt hela dagen på sin sambo. Hon får lägga band på sig för att inte låta väntan gå till överdrift, att bli som den hund som väntar på husse i hallen. En annan kvinna sitter på ett tåg, ståendes inför ett vägskäl i livet. När tåget stannar mitt i skogen tar livet en ny riktning.
Jag älskar de försiktiga inslagen av magisk realism och det mystiska och kraftfulla som gifter sig så bra med de här berättelserna om ensamma och udda människor. Det här var verkligen en novellsamling i min smak.
Jag kan ha fel är Björn Natthiko Lindeblads självbiografiska berättelse om livet och döden. Det är en berättelse som berör och väcker mycket tankar.
Jag kan ha fel är den ödmjuka titeln på Björn Natthiko Lindeblads biografi, som han skrivit tillsammans med Caroline Bankler och Navid Modiri. Kanske har du hört Björn i Sommar i P1? Han har varit sommarvärd både 2012 och 2020 – två mycket omtyckta sommarprat där han berättat om sitt liv som buddhistmunk och om att leva med amyotrofisk lateral skleros (ALS). Boken behandlar naturligtvis båda dessa ämnen.
Det är intressant att få ta del av Björns resa, hur han lämnar en lovande karriär, börjar söka efter något annat och hittar till livet som munk. Klosterlivet, som för mig känns både mystiskt och lite märkligt, skildras: vardagslunken, gemenskapen, förhållningsreglerna. Det här är naturligtvis ingen bok som försöker inspirera folk till att gå i kloster, men den rymmer många klokheter som vem som helst skulle må bra av att ta till sig. Att vara i nuet, att inte göra sig för stora föreställningar om framtiden (som man ju omöjligen kan veta något om!), att vara lite duktigare på att ge sig själv en klapp på axeln, att själva vara den man vill se mer av i världen – det är några av de lärdomar som Björn delar med sig av från sina många år i kloster.
Om ni har lyssnat på Björn i något sammanhang känner ni säkert till att han så småningom kåpade av och lämnade klosterlivet. Efter en tuff omställning fann han kärleken och hittade en plats i livet utanför klostret. Sedan drabbades han av ALS, denna fruktansvärda sjukdom som bit för bit stjäl alla kroppens funktioner. Det är svårt att inte bli berörd av denna oerhörda sorg som drabbar Björn. Mitt i allt kan han ändå använda sin långa erfarenhet från klosterlivet och hitta någon slags väg för att hantera det faktum att han drabbats av en obotlig, svår sjukdom. Här finns så mycket klokt att läsa om livet och döden.
Ibland tycker jag att bokens kapitel är något röriga. Det är inte alltid en glasklart röd tråd genom avsnitten, som jag upplever det. Det är ändå en obetydlig invändning mot en bok som jag verkligen blev berörd av och kommer att tänka tillbaka på.
Jag kan ha fel
Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler och Navid Modiri
Svart krabba av Jerker Virdborg är en roman om ett svenskliknande land i krig och ett hemligt uppdrag. Spänningen finns där, men boken kändes märkligt svår att komma in i.
I Svart krabba av Jerker Virdborg är ett fiktivt nordligt land, inte helt olikt Sverige, i krig. Konfliktens bakgrund och hur kriget ser ut är lika anonymt som de människor som strider i det. Kriget händer. Stridande beordras hit och dit. Var och en har bara den information de absolut måste ha, om ens det. Bokens huvudperson blir här handplockad för att utföra ett hemligt och farligt uppdrag tillsammans med tre andra. Det visar sig att de är utvalda för att de kan åka skridskor, något de behöver göra för att ta sig till den plats de är beordrade att åka till för att leverera behållare med något okänt.
Uppdraget är riskfyllt och farligt. Snart börjar också tvivlen komma. Vem kan man lita på? Det är en intensiv roman, även om den inte är speciellt actionfylld eller hetsig egentligen. Spänningen finns mer som en obehaglig känsla.
Det är spännande, men med det sagt måste jag också erkänna att jag tyckte att Svart krabba var ganska seg. Jag lyssnade på den som Radioföljetong i uppläsning av Måns Westling. Uppläsningen är bra, så där har jag ingenting att klaga på, men jag kände ändå ett visst motstånd. Jag fick börja om med boken flera gånger och vet ändå inte om jag lyckades snappa upp alla lager.
Kanske hade jag för höga förväntningar. Jag har läst en del noveller ur Skyddsrummet Luxgatan, Jerker Virdborgs novellsamling om ett Sverige i krig, och tyckte att allt hittills har varit kanon. Hela idén att skildra ett nordiskt (om än fiktivt) land i krig är mycket bra. Det är ju så lätt att tänka på krig och konflikt som någonting som sker någon annanstans, att läsa om flykt och attentat i välbekanta miljöer är både skrämmande och tankeväckande. På något sätt tycker jag inte att Svart krabba lyckas beröra så mycket som jag väntat mig. Den väcker dock stor lust hos mig att läsa klart Skyddsrummet Luxgatan, en bok jag verkligen vill rekommendera! Annan intressant läsning är ungdomsboken Om det var krig i Norden av Janne Teller, en bok som verkligen lyckas störa och beröra trots sitt ringa sidantal och väcka många tankar om hur de skulle var om det var krig hos oss.
Svart krabba
Förlag: Norstedts (2002), Albert Bonniers förlag (2015). ISBN: 9113011030, 9789100156848.
Jerker Virdborg
Jerker Virdborg (född 1971) är en svensk författare.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
