Kategorier
Sandgren, Lydia

Samlade verk

Samlade verk av Lydia Sandgren är en underbar roman om vänskap, skapande och familjehemligheter. Årets favoritbok? Betyg: 5 löparskor av 5.

Samlade verk är det lite förvirrande namnet på Lydia Sandgrens hyllade debutroman som så otaktiskt kom ut mitt under coronapandemins mest hysteriska veckor i Sverige (hittills). Jag ser framför mig att Sandgren i annat fall hade rest runt, runt på författarsamtal och varit frekvent gäst på litteraturfestivaler. Nu blev det knappast så, men jag hoppas att jag får lyssna på henne i något sammanhang framöver, för det här är verkligen en av årets favoritböcker för min del.

Under nära 700 sidor får läsaren följa Martin, en förläggare i övre medelåldern, och hans närmaste. Berättelsen rör sig i tid och rum, från uppväxten till idag. Det blir en resa genom vuxenblivande, författardrömmar, karriärkris, småbarnsår och – som ett oläkligt sår – separationen. Utan förvarning tog Cecilia sina saker en dag och lämnade Martin och de två barnen utan att någonsin höra av sig igen. Några tafatta försök att dejta och gå vidare leder ingen vart. På ringen sitter vigselringen fortfarande kvar och Cecilia finns kvar som en skugga. Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Frågan ställs också av dottern Rakel, som var tillräckligt stor för att minnas sin mamma. Nu blir hon också ofta påmind om henne. Trots Cecilia korta tid innan försvinnandet hann hon göra ett avtryck i akademien, miljöer där även Rakel rör sig.

När Rakel åtar sig uppdraget att läsa ett manus åt sin pappa blir det ännu en påminnelse. Manuskriptet, skrivet av en inte relativt okänd, tysk författare, verkar ha kopplingar till Rakels mamma. Bakom Martins rygg börjar Rakel översätta och tränga djupare. Vad hände med Cecilia? Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Lillebror Elis, numera en ung vuxen i jakt på sig själv, blir också indragen, men pappan hålls utanför. Pappa Martin som jobbar, dejtar oengagerat och hela tiden försöker ringa Gustav utan att någonsin få ett svar.

Gustav är en viktig pusselbit i berättelsen. Som Martins barndomsvän har han alltid funnits med i bilden. Det var Martin och Gustav som umgicks så intensivt under gymnasietiden att ingen annan riktigt fick plats i deras liv och det var de som nästan bodde ihop och som sedan åkte till Paris tillsammans: Martin för att skriva på sin roman och Gustav för att måla. Det är dock Gustav som sitter på talangen. Vid det här laget är han en framgångsrik konstnär som kan leva på sitt måleri, medan Martins roman fortfarande är en massa lösa papper som aldrig kommer att bli något. Nu stundar en stor utställning, en retrospektiv, där Gustavs samlade verk ska visas upp i Göteborg, och han väntas komma på besök till stan där han inte längre bor. Svarar i telefonen gör han dock inte, men Martin tänker att Gustav är som han alltid har varit. Alla i den här romanen går lite om varann, pratar förbi varann, döljer saker för varann. Utan att på något sätt vara en spänningsroman finns det verkligen en intressant spänning i berättelsen. Det är fängslande och lockande. Huvudpersonerna är dessutom underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga. Det finns någonting befriande att läsa om författaren som blev förläggare. Gustav har också sina fläckar, som kanske inte är lika lättsamma, men som adderar ett intressant lager. Mitt i allt finns Cecilia, en huvudperson som aldrig själv kommer till tals, men som genom alla andra ändå blir högst levande, högst obegriplig och ändå helt begriplig.

Det här är en underbar bok. Jag älskar den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den kärleksfulla skildringen av det omöjliga/nödvändiga skapandet, berättelsen om svårigheterna att hålla ihop en familj och gå åt samma håll, skildringen av hur ett liv liksom bara blir medan åren går. Och vilken bok det är om vänskap! Martin och Gustavs symbiotiska förhållande gör mig avundsjuk och lite klaustrofobisk på samma gång. Framför allt är det nog den bästa och varmaste skildring jag läst om vänskap. Har du tid och lust att läsa en tegelsten så kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en underbar berättelse att vara i. Dessutom får man vara i Göteborg och det är faktiskt härligt som kontrast till alla Stockholmsskildringar. Det finns många små och stora anledningar att gilla den här boken. Jag saknar den redan.

Medan resten av klasslistan lästes upp steg besvikelsen i honom. De personer han skulle tillbringa de följande tre åren med uppvisade samtliga välfönat hår och strukna skjortkragar vikta över v-ringade jumprar. Vid bänken bredvid satt visserligen en ganska snygg tjej, med skidbacksnäsa och tunga ögonlock som förlänade henne ett drömskt, dåsigt utseende. Så vitt Martin kunde avgöra var hon den av hans framtida klasskamrater som bäst motsvarade hans vaga bild av en flicka som mötte honom utanför skolan, kanske en kylig septembermorgon, en sådan när det fortfarande var varmt mitt på dagen, och träden sprakade i rött och gult – i alla fall, där kom hon gående med böcker (i skinnband?) varsamt tryckta mot sitt bröst, hon vinkade…

Hon märkte att han tittade på honom och log snabbt; han log tillbaka. Han hade för sig att hon svarat med namnet Christine.

Sedan sa fröken Gullberg “von Becker, Gustav?” och en kille på raden näst längst fram vägde på stolen och sa: “det är bara Becker.”

Ur Samlade verk av Lydia Sandgren
Samlade verk av Lydia Sandgren

Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 689.
ISBN: 9789100180409, 9789100180416, 9789100186487.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

“Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Förlagets beskrivning

Lydia Sandgren

Lydia Sandgren (född 1987) är en svensk författare och psykolog. Samlade verk är hennes debutroman.

Kategorier
Ditlevsen, Tove

Gift

Gift av Tove Ditlevsen är en helt otrolig självbiografisk roman om kärlek, skapande och att hamna i missbruk. Sällan har jag läst en så drabbande skildring av beroende. Betyg: 5 bröllop av 5.

Gift är Tove Ditlevsens självbiografiska roman om hennes liv som ung vuxen och hur hon kom att bli missbrukare. När boken tar sin början är hon gift med den betydligt äldre Viggo F, en redaktör, väletablerad i kulturvärlden. Själv skriver hon på sin första bok och är på väg att skaffa sig ett eget namn i samma kretsar. Viggo F framstår snart som en språngbräda mot något annat, något eget. Paret skiljer sig och Tove träffar en student, Ebbe, med vilken hon inleder en passionerad relation. Nu är det Tove som är den etablerade, den som stå för inkomsterna och tar ansvar. Trots detta är det Ebbe som har makten och håller Tove i ett känslomässigt grepp. Det är intressant att följa spelet. Det här är alltså en framgångsrik kvinna som borde kunna säga ifrån, men som trots allt är den som hukar när det börjar knaka i fogarna. Tänk att känslor kan vara så hämmande! När paret blir föräldrar börjar den bräckliga relationen gå sönder på riktigt. De är till slut otrogna på varsitt håll och snart är Tove gravid igen. Den här gången ser hon det som omöjlig att behålla fostret. Abort är dock olagligt vid den här tiden och det är långt ifrån okomplicerat att hitta en läkare som är villig att utföra ingreppet. Hon vänder sig till en läkare, Carl, som hon hamnat i säng med vid tillfällen. Han vill omedelbart hjälpa Tove.

Vid ingreppet får Tove petidin, en starkt beroendeframkallande och kraftigt smärtstillande opioid. Beroendet kommer omedelbart. Den känslan petidinet ger henne är så stark att den första sprutan kastar omkull hela Toves värld. Nu är det Carl som har hennes i sitt grepp. Det är han som är nyckeln till petidinet. Tove lämnar Ebbe och gifter sig med mannen med sprutorna. Injektionerna fortsätter – alltid kan hon hitta någon förevändning för att de behövs. Hon är manipulativ, Carl är själv psykiskt sjuk och sätter inte emot. Snart krävs det mycket för att uppnå rätt effekt och Tove sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Hon är beroende av drogerna, men också av Carl, som tillhandahåller dem. Äktenskap, barn, en öronoperation som kostar henne hörseln på ena örat – allt kan hon gå med på om det också kan ge henne tillgång till de preparat kroppen skriker efter.

När man själv lever milslångt från en värld med droger och missbruk är det svårt att förstå hur ett begär kan sätta sig så starkt. Tove Ditlevsen lyckas dock göra beroendet och missbruket brännande nära. Jag blev verkligen berörd. Hon skriver om ett begär som etsar in evighetslånga banor i hjärnan. Med tiden kommer Tove att få hjälp ur sitt missbruk, men hon kommer aldrig att bli fri: suget efter petidinet går aldrig att utplåna. Gift är en oerhört stark skildring av att vara narkoman.

Titeln på boken är förstås dubbeltydig: den handlar både om petidinet, som förgiftar författaren, och om hennes fyra äktenskap (efter Carl träffar Tove sin Victor, som också blir hennes räddning). Båda betydelserna är intressanta: Gift är verkligen en utlämnande och berörande bok om och av en kvinna som levt ett liv med höga toppar och djupa dalar. Det är en fascinerande färd att få följa med på resan. Vilket liv! Vilken tid! Jag läser med tusen tankar och känslor. Läs den här boken!

Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina skoningslöst ärliga böcker, som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skör­het. Hennes böcker återutges nu som moderna klassiker, och kommer bland annat på engelska hos Penguin Classics.

Gift anses av många vara hennes allra främsta verk. Här finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. Gift handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka. Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”

Förlagets beskrivning

Originalets titel: Gift (danska).
Översättare: Ninni Holmqvist.
Uppläsare: Kristina Törnqvist.
Utgivningsår: 1971 (första danska utgåvan), 1973 (första svenska utgåvan, i översättning av Vanja Lantz, Rabén och Sjögren), 2019 (första utgåvan i den här översättningen av Ninni Holmqvist, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 171.
ISBN: 9789127154971.

Tove Ditlevsen

Tove Ditlevsen (1917–1976) var en dansk författare. Hon gav ut sin första diktsamling, Pigesind, 1939 och skrev därefter ett flertal diktsamlingar och romaner. Hon är bland annat känd för sina självbiografiska romaner, där Gift är den avslutande delen.

Kategorier
Smirnoff, Karin

Vi for upp med mor

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff är den andra boken om Jana, som nu reser med sin bror till deras moders gamla hemby, en väldigt oromantiskt beskriven by där Församlingen betyder allt. Betyg: 4 lerfigurer av 5.

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff är den andra boken om Jana och hennes bror i den lilla byn Smalånger. Jag skulle säga att det är en helt fristående bok, för den tar inte vid direkt där den första boken, Jag for ner till bror, slutade. Nu har det istället gått en tid och mycket verkar ha fallit på plats, både för brodern, som i den första boken behövde hjälp att ta sig ur missbruk, och för Jana själv, som blivit kvar i Smalånger och som trevande bygger upp en relation till sin vuxna dotter, som vuxit upp hos sina adoptivföräldrar.

Allt ställs dock på ända när Jana och brodern plötsligt åker norrut, till deras mammas hemtrakter. Modern har dött och ska begravas där uppe. I hennes hemby, som är något så annorlunda som en norrländsk by med en viss inflyttning, har en församling ett starkt grepp om hela samhället. Alla är med i församlingen och de som på minsta vis stöter sig med den eller bryter mot uppfattningen om hur man ska vara, blir utstötta. Jana och hennes bror har ärvt ett hus där uppe, men väl på plats visar det sig att någon har flyttat in och inte är särskilt sugen på att flytta ut. Det blir en av många konfrontationer med verkligheten i mammans gamla hemby och snart visar det sig också att mamman utsatts för oerhört tuffa händelser som en gång i tiden drivit henne därifrån.

Att själva ta sig därifrån visar sig dock vara svårare än Jana trott. Snart har hennes bror sugits in i gemenskapen i församlingen och Jana måste stanna för att försöka rädda honom därifrån.

Liksom Jag for ner till bror, skildrar Vi for upp med mor udda människor i en väldigt oromantiskt beskriven glesbygd. Här föds barn med fetalt alkoholsyndrom och många bär på bagage med misshandel och övergrepp. Någon har mist hela sin familj i en skoterolycka. Det finns med andra ord rikligt med död och elände, men samtidigt skriver Smirnoff roligt, träffsäkert och med värme. Huvudpersonerna i Smirnoffs Jana-romaner är verkligen annorlunda mot de flesta i dagens romaner, men de är också mångbottnade och lätta att känna med.

Jag blev väldigt förtjust i Jag for ner till bror och det är alltid en viss risk att läsa en uppföljare tätt inpå. Visst kan man lätt bli mätt, särskilt när det är en roman med ett egensinnigt språk, men i det här fallet blev jag inte besviken. Jag tycker att Vi for upp med mor är minst lika bra som den första Jana-boken. Vad jag förstår kommer böckerna om Jana att bli en trilogi. Om den första boken om Jana slutade i mys och gemyt så kan man lugnt säga att Vi for upp med mor slutar på ett annat sätt. Hur ska trilogin sluta? Jag längtar verkligen efter att få veta!

Vi for upp med mor. Packade en väska och backade ut jeepen från garaget.

Bror låste dörren. Hängde nyckeln på sin spik.

Lukas hoppade och for. Kände att något var på gång. Bror kopplade honom och gick ner till hundgården. Stängde nätdörren och satte sig på huk.

Jag hörde inte vad de pratade om. Lukas satte sin tass i hans hand.

När bror gick ut ur buren satt lukas kvar innanför och hängde med huvudet. Bror stack in handen. Lukas tittade bort.

Modren kommer efter i likbilen, sa jag. Nordin kör henne.

Modren dog och bror tystnade. Han blev ett mähä. Orkade inte jobba knappt prata. Modren blev mor. Av respekt. Det var ingen stor eftergift men ändå. Mor lämnade en eftersmak av söt gumma på torp som uthärdat livet för att plötsligt dö.

Ur Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Polaris), 2019 (den här ljudboken, Polaris).
Antal sidor: 349.
ISBN: 9789177951407, 9789177951483.
Andra som läst: Boklysten, Kulturkollo.

Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna jana och bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena. Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, samtidigt som hon kämpar för att få ett avslut på den destruktiva relationen med john. När hon blir vän med sin jämnåriga kusin marta ser hennes man, som är pastor, inte med blida ögon på deras relation.

Vi for upp med mor är en uppföljare till den hyllade debuten Jag for ner till bror. På ojämförlig prosa fortsätter Karin Smirnoff låta oss stifta bekantskap med glesbygdens olika gestalter, och återvändaren janakippo.

Förlagets beskrivning

Karin Smirnoff

Karin Smirnoff (född 1965) är en svensk författare med en bakgrund som bland annat fotograf, journalist och ägare till en trävarufirma. Hon debuterade 2018 med Jag for ner till bror, en bok som blev Augustprisnominerad samma år.

Kategorier
Smirnoff, Karin

Jag for ner till bror

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är en både mörk och varm bok om en kvinna som återvänder till sin hembygd och konfronteras med sin missbrukande broder, dödsfall och familjehemligheter. Betyg: 4 jakthundar av 5.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är en bok som inte liknar någon annan jag har läst. Både platsen och människorna är annorlunda mot det mesta i dagens populära böcker och kulturen är en helt annan. Det är först när jag läser en sådan här bok som jag inser hur många urbana berättelser jag slukar varje år, hur många medelklassiga liv jag läser om, hur många akademikerhuvudpersoner jag träffar på i litteraturen (och kanske identifierar mig lite med).

Här är huvudpersonen, Jana, en kvinna med en rätt oklar bakgrund, ärligt talat. Läsaren får inte några direkta ledtrådar till vad hon jobbar med, var hon har bott (eller med vem?), men nu har hon i alla fall lämnat allt (varför? För hur länge?) och farit ned till bror, brodern som bor i deras hemby och som har gått ned sig i missbruk. Jana gör vad hon kan för att ge brodern den spark i baken han behöver. Kanske åkte hon ner för att rädda honom? Fast hon gör också mer: hon söker jobb i bygden, hon söker upp gamla bekanta och mellan raderna vecklas det upp fruktansvärda händelser från det förflutna. Det finns mycket mörker, svärta, misär och råhet i Jag for ner till bror. Den är faktiskt grövre än det mesta jag har läst och allt eftersom, ända in i det sista, blottlägger författaren nya omständigheter, ger nya pusselbitar.

Jag for ner till bror överraskar på många sätt. Det som kanske överraskade mig mest var hur skickligt författaren målar upp karaktärerna i boken. Jag for ner till bror är full av annorlunda människor: opolerade, kantiga och med bagage som i många fall rymmer så mycket bedrövelse att man nästan baxnar. Ibland känns det som att Smirnoff snuddar mot det klichéartade: boken utspelar sig i en västerbottnisk glesbygd, långt från de hippa gatorna i Stockholm, och dess befolkning super, snarare än anordnar vinprovning, om man uttrycker sig så. När Smirnoff beskriver älgjakter och byns intriger, så känns det inledningsvis lätt att irriteras, att tänka att det här är en sådan berättelse. Det är det som är överraskande, för mitt i alltihop visar det sig ständigt att bokens karaktärer har fler egenskaper och att berättelsen rymmer fler sidor. Jag for ner till bror rymmer också stoff som skulle räcka för att skriva flera snyftberättelser, men Smirnoff vågar skala av, bara snudda och låta läsaren upptäcka saker på egen hand, samtidigt som hon hela tiden ser till att överraska genom att vara oväntat rolig och bjuda på värme.

Jag tycker att den här boken hade allt, faktiskt, och det är också en bok som inte liknar något annat jag har läst. Jag for ner till bror är en fantastiskt välkomponerad berättelse med lager på lager på lager som vecklar ut sig. Mycket i berättelsen är otroligt och “för mycket”, men det är bara att dras med. Det är en bok som verkligen suger tag.

Jag for ner till bror. Tog bussen längs kusten och hoppade av vid efyran. Sedan gick jag mot byn.

Snön föll tät och vägen blåste igen. Flingorna vältrade sig innanför de låga kängorna och anklarna frös som i barndomen.

Bilar hade kunnat stanna för min tumme men ingen bil kom. Det var ett par kilometer till min brors hus och vägen gick uppåt.

För att underhålla mig själv sjöng jag everttaube.

Våra föräldrar älskade everttaube och sedan dog de.

Ur Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Polaris), 2018 (den här ljudboken, Polaris).
Antal sidor: 318.
Läs även övriga delar i denna planerade trilogi. Del två, Jag for upp med mor, kom ut 2019.
ISBN: 9789177950981, 9789177950998.

I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.

Förlagets beskrivning

Karin Smirnoff

Karin Smirnoff (född 1965) är en svensk författare med en bakgrund som bland annat fotograf, journalist och ägare till en trävarufirma. Hon debuterade 2018 med Jag for ner till bror, en bok som blev Augustprisnominerad samma år.

Kategorier
Stridsberg, Sara

Kärlekens Antarktis

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman om en utsatt och mördad kvinna och en roman där det för ovanlighetens skull är just kvinnan som står i centrum. En smärtsam och berörande berättelse. Betyg: 4+ injektioner av 5.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman, men visst kan man ana att en del inspiration kommer från Catrine da Costa-fallet, eller kanske inte ändå? Kanske är det här den helt generiska romanen om kvinnan i alla de där fallen där offret är en kvinna?

Boken kretsar alltså runt en mördad kvinna. Det är inte en bok om en mördare, inte om en polisutredning, inte om motiv, utan en berättelse om att bli mördad, att bli berövad sitt liv. Det saknas inte fruktansvärda detaljer kring hur mordet går till och hur kroppen sedan skändas, styckas, kastas bort, men det är inte en skildring som utgår från förövaren eller från en betraktare, utan en skildring från den som berövas allt, en berättelse från offret självt. Det går rakt in i hjärtat.

Offret är en prostituerad heroinmissbrukare, som nu har ryckts bort från världen och kvarlämnat sörjande anhöriga. Kvar blir också kvinnans två barn, som hon tvingats lämna ifrån sig och som nu är för evigt förlorade. Nu kan den mördade kvinnan blicka ned på dem, men ingenting kan hon göra, på intet sätt kan hon ingripa.

Det är en oerhört sorglig bok. Allt är så trasigt redan från början: heroinet, de omhändertagna barnen, kan det bli så mycket värre? Ja, sedan slås allt sönder fullständigt på det mest fruktansvärda sätt. Det framkommer inte vem mördaren egentligen är eller vad det kan finnas för motiv, men det är lätt att förstå att bokens huvudperson är ett enkelt offer. Hjärtat går sönder. Stridsberg har verkligen skildrat en av samhällets mest utsatta och det känns fantastiskt fint att hon helt har lånat just den här utsatta kvinnans blick och låtit offret få ha huvudrollen. Det är verkligen en berörande berättelse.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboksversionen, Bonnier audio).
Antal sidor: 313 (ca 7,5 h lyssning).
ISBN: 9789178270064, 9789100177140.

“”Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.”

(förlagets beskrivning)

Sara Stridsberg

Sara Stridsberg (född 1972) är en svensk författare och före detta ledamot i Svenska Akademien. Hon har bland annat skrivit böckerna Drömfakulteten, för vilken hon belönades med Nordiska rådets litteraturpris, och den uppmärksammade Beckomberga. Ode till min familj.