Kategorier
Ragde, Anne B

Jag ska göra dig så lycklig

Jag ska göra dig så lycklig - Anne B. RagdeÅret är 1965 och i ett flerfamiljshus i Trondheim bor åtta helt olika familjer. I Jag ska göra dig så lycklig får vi titta in hos var och en av dem. Där är uttråkade hemmafruar, hemmafruar som sitter hemma hos varandra och skvallrar, barn som far illa, tonåringar som vill spela musik i det lyhörda huset, moderna män som vill bli hemmaman och bli försörjd av sin fru och mindre moderna familjefäder som styr familjen med järnhand.

Med en enorm detaljrikedom, som om hon ville dokumentera hemmafruns liv 1965, beskriver Ragde hus husets kvinnor (och enda ensamstående man; en änkling) skurar golvet, tvättar blöjor, förbereder efterrätter, servar sina män med kaffe, diskar, putsar och tvättar. Jag tycker det är ganska fint gjort faktiskt; att synliggöra det jobb som hemmafruarna gjorde när man kan tänka att de bara gick hemma.

Vad Ragde också gör är att hon tillåter fruarna att vara precis så olika som människor är. Det här är ingen stereotyp som målas upp, utan det är vitt skilda liv som hon väljer att berätta om. Nedslagen blir inte långa, utan det är nästan som en novell per lägenhet, men de räcker för att detaljrikt berätta om de olika karaktärerna och vad som händer i deras liv.

Jag gillade den här boken riktigt mycket. Den är lätt att komma in i och avkopplande att läsa, utan att för den sakens skull sakna allvar eller något intressant att berätta.

Du hittar Jag ska göra dig så lycklig hos bl.a. Bokus och Adlibris. SvD, Carolina läser och Dagensbok.com är några andra som också har skrivit om boken.

Kategorier
Sønstelie, Erik H Sønstelie, Siri Marie Seim

Jag lever, pappa: Utøya 22 juli 2011 – dagen som förändrade oss

Jag lever, pappa - Siri Sønstelie, Erik SønstelieUtøya den 22 juli 2011, ni vet vad som hände. En av de som befann sig på ön var Siri Sønstelie, som var på sitt första AUF-läger när allting plötsligt blev en obegriplig mardröm och hon och de andra ungdomarna var tvungna att fly för sina liv och försöka gömma sig undan det som man vid det laget inte hade en aning om. Vem sköt? Varför? Hur många? När kommer någon och hjälper?

Väldigt klaustrofobiskt.

Samtidigt, i bombade Oslo, kör pappa Erik Sønstelie omkring när han får ett telefonsamtal från sin dotter och förstår att hon menar allvar. Det är inte lek. Det är någon som skjuter. Han kör direkt mot Utøya, trots att han egentligen inte kan vägen och sammanstrålar med andra anhöriga i något som är lite av ett kaos där ingen har information och ingen kan bekräfta något av de besked som ändå lämnas. Hur många är dödade? 10? 30? Fler? Vem ska få ett samtal från sitt barn och vem kommer aldrig mer att få återse honom/henne?

Eriks och Siris gemensamma bok är intressant skildring av vad som hände den där dagen för de som var där, och vad som hände efter. Det går inte att bedöma de litterära kvalitéerna av en sådan här bok. Man kan bara läsa och gripas, faktiskt. Boken berättar också om vad som hände några av Siris bekanta: ungdomar som också var på ön och som på grund av sitt utseende och/eller invandrarbakgrund blev gripna på plats… Författarna är inte utan kritik till polisens agerande; inte minst belyser de vilken tid det tog innan någon kom dit och att det under hela tiden fanns en helikopter som bara stod i Oslo och väntade. Jag har inte följt Utøya-fallet särskilt noga, så för mig var den på vissa plan en ögonöppnare.

Du hittar boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som läst och skrivit om den är Sofies bokblogg, dagensbok och SvD.

Kategorier
Lindstrøm, Merethe

Det måste ha varit ensamt där

Det måste ha varit ensam där är en novell, som kretsar kring en man och en kvinna som av en slump träffas på flyget och börjar lätta sina hjärtan. Kanske säger de för mycket, kanske gör de inte det. Båda bär på historier som inte lämnar deras tankar och resan kommer att också bli en inre resa för dem.

Det här är det första jag läser av den uppmärksammade, norska författaren Merethe Lindstrøm, men jag måste säga att den ger mersmak. Stilen finns där, karaktärerna är intressanta och det finns en spänning, trots att berättelsen inte har något högt tempo.

Perfekt novell att läsa i mobilen!

Du kan köpa boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Några andra som har skrivit om den är Den var bra, Världen enligt Audrey Fenn och Café de la nouvelle.

Kategorier
Nesbø, Jo

Rödhake

Rödhake är den tredje boken om kriminalaren Harry Hole och med fördel borde jag kanske läsa de sex efterföljande böckerna. Det gör ingenting att man hoppar in mitt i berättelsen, och skippar de två tidigare böckerna i serien, men jag känner mig delvis snuvad på slutet, vilket faktiskt drog ned betyget en hel del.

Trots detta är det en spännande deckare. Handlingen kretsar kring Harry Hole, som i bokens början blir befordrad, och som får i uppdrag att utreda nynazistiska grupper, bland annat för att det finns en misstanke om att det kommer att bli bråkigt under nationaldagsfirandet, som sammanfaller med en muslimsk högtid, eid. Hole är dock mest intresserad av ett sidoprojekt som kretsar kring ett kraftfullt vapen som någon har fört in i landet. Parallellt med berättelsen från Holes synvinkel görs historiska tillbakablickar till en grupp norska soldater som stred för tyskarna under Andra världskriget. Denna berättelse har på något sätt en koppling till en cancersjuk man, i nutida Oslo, som är ute efter hämnd.

Den historiska biten gör att deckaren sticker ut och blir extra intressant. Jag tycker att den var riktigt bra och välskriven, men som sagt saknar jag ett fullständigt slut. Det är väl dock mitt eget fel: vad kan man begära av en bok som är en del av en serie?

Jag såg förresten filmatiseringen av Jo Nesbø-deckaren Huvudjägarna för några månader sedan. Den var onödigt rå och blodig, men också väldigt klurig och spännande, precis som Rödhake. Vi kan nog förvänta oss fler filmatiseringar framöver om jag får gissa. Det här verkar faktiskt funka som film.

Boken kan t.ex. köpas hos Adlibris eller Bokus.

Kategorier
-

Tematrio: Norden 2012

Nu ska jag äntligen svara på en Tematrio! Jag har haft lite uppehåll nu när det handlat om Bokmässa och Nobelpristagare i några veckor, men nu är jag på banan igen.

Berätta om tre favoriter från Norden – författare eller böcker!

Den här veckan anknyter i och för sig Tematrio till Bokmässan (eftersom nästa års tema är just Norden), men jag har inga svårigheter att svara. Fast… Jag får ju erkänna att jag alltid lyfter fram samma böcker när liknande frågor har kommit upp i Tematrio… Jag borde absolut vidga vyerna lite och läsa fler nordiska, ej svenska, författare.

Nåja. Som alltid: Alberteböckerna! Fantastiska klassiker om en ung kvinnas liv i Norge och Frankrike.

Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder, eller egentligen vilken som helst av hans böcker. Det är ungdomsböcker som vem som helst kan läsa. Fulla av mystik!

Vem ska trösta knyttet? – en av Tove Janssons pärlor. Jag måste läsa mer av henne. Hon har ju verkligen skrivit mer än böckerna om Mumin, även om det kanske är Mumin som hon är mest känd för.