Min kamp - Karl Ove KnausgårdMin kamp är Karl Ove Knausgårds uppmärksammade självbiografiska romaner, som kom ut på svenska i 6 delar mellan åren 2010 och 2013 och består av svindlande 4000+ sidor. Det är alltså med en enorm detaljrikedom som Knausgård berättar om sig och sitt liv. Hur mycket som är fiktion och hur mycket som är sanning är väl i och för sig inte gott att veta och förmodligen är det inte speciellt viktigt för läsaren att reda ut det heller.

Jag har aldrig haft lätt för tjocka böcker. Jag tycker om korta, tighta berättelser. Sedan hörde jag en intervju med Kristina Sandberg, som har ägnat cirka 1500 sidor åt att skildra livet för den fiktiva karaktären Maj, som är hemmafru i Örnsköldsvik. Sandberg menade att sidantalet i sig var viktigt för henne: det var meningen att den berättelsen skulle få ta plats, rent fysiskt. Det var en tankeställare för mig att höra Sandberg berätta om Maj-böckerna. Jag hade sällan tänkt på tjocka böcker som något annat än dålig redigering tidigare.

Det är här som det blir lite komplicerat för mig. Jag älskade att läsa böckerna om Maj och att få ta del av ett livsöde för en helt vanlig, bortglömd person, så att säga. Vem hade någonsin ägnat 1500 sidor åt att berätta om hemmafruar tidigare? Knausgårds omfattande verk är något annat. Vem har läst 4000 sidor om en västerländsk, medelklassman? Oj, hoppsan, det har vi ju såklart gjort allihop, många gånger om.

Nej, det här blev ingen storslagen läsupplevelse för mig. Jag gillar i och för sig uppväxtskildringar och Min kamp, som den första delen i serien heter och som är den bok som jag har läst, handlar mycket om Karl Oves uppväxt, hans dåliga relation med sin far och boken hoppar också till tiden efter faderns död och hur Karl Ove försöker att försonas med fadern och minnet av fadern samtidigt som han städar ur sin farmors hem, där den alkoholiserade pappan har bott i slutet av sitt liv. Det är välkomponerat och välskrivet och på många sätt en läsvärd berättelse, men för mig fastnar det när så mycket kring Min kamp och de efterföljande delarna handlar om formatet, snarare än berättelsen. De enskilda scenerna och händelserna är överskuggade av allt snack kring formatet, kring omfattningen, kring detaljrikedomen, kring den ”nyskapande” tanken att skriva såhär mycket om sig själv. För mig är formatet i grunden ointressant när det gäller självbiografiska romaner. Jag vet inte vem eller varför som behöver ta såhär mycket plats, rent fysiskt. Då föredrar jag t.ex. Bodil Malmstens eftertänksamt och poetiskt komponerande texter. I hennes biografi, Mitt första liv, ägnar hon några få stycken för att berätta om det dramatiska när hon försöker att ta sitt liv. Hon skriver några få stycken, som tränger rakt in i hjärtat och berör på djupet. Sådant imponerar på mig. Knausgårds berättande gör mig mest av allt irriterad.

En kul anekdot apropå detaljrikedomen i Min kamps och alla hyllningar av Knausgårds verk: jag hörde i en intervju, som jag tyvärr inte har hittat igen, att någon sagt till Knausgård någonting i stil med att ”han skulle kunna skriva en bok om att skita och folk skulle läsa den”. Och då gjorde han det. Texten finns i essäsamlingen Själens Amerika och boken har förmodligen sålt som smör. Läsarna älskar Knausgård, oavsett om han skriver om en alkoholiserad pappa eller om han skriver om hur han bajsar. Det i sig är fascinerande, men mig imponerar det inte på.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en av 10-talets största litterära snackisar och en självbiografisk roman skriven med en sällan skådad detaljrikedom.

Betyg: 3 tomflaskor av 5.

Om Min kamp och Karl Ove Knausgård

Karl Ove Knausgård (född 1968) är en norsk författare, bosatt i Sverige. Han debuterade 1998 med romanen Ute av verden, men är kanske mest känd för sitt självbiografiska mastodontverk Min kamp, som kom ut i 6 delar mellan 2009 och 2011 (på norska). Efter Min kamp har Karl Ove Knausgård främst skrivit essäer. Hans senaste bok är Hemma – borta, som kom ut 2014. Hemma – borta består av en brevväxling mellan Knausgård och Fredrik Ekelund där de diskuterar sommarens fotbolls-VM.

Översättare: Rebecca Alsberg.
Originalets titel: Min kamp.
Utgivningsår: 2010 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 442.
Andra delar i serien: Min kamp 2, Min kamp 3, Min kamp 4, Min kamp 5, Min kamp 6.
Andras röster: Boktoka, DN.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet.

I centrum står en far som i hela sitt liv agerar på ett sätt som gör honom onåbar och omöjlig att förstå. Boken utgår från Karl Oves nuvarande situation med fru och två små barn i Malmö. Han skriver personligt om hur han tvingats sluta dricka eftersom han då tappar kontrollen och gör sig själv och andra illa.

Så kommer telefonsamtalet från brodern med besked om faderns död. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.”


Kommentarer

15 svar till ”Min kamp”

  1. […] bästa jag läste 2021 var Mats Jonssons självbiografiska serieroman Min kamp. Den har naturligtvis väckt lusten att läsa mer. Det jag lockas av mest på rean är således […]

  2. […] gör mig väldigt, väldigt tveksam. När han var aktuell med sin romansvit Min kamp läste jag den första boken i serien och tyckte att den var “helt okej”, men kände samtidigt: varför skriver någon flera […]

  3. […] tycker jag. En bok från året som en hel del ville kommentera var i alla fall vattendelaren ? Min kamp. Antingen älskar man Karl Ove Knausgårds lååånga böcker om sig själv eller så gör man det […]

  4. […] han en text om just det). Själv läste jag tidigare i år den första delen i hans mastodontverk Min kamp. Den värsta uppståndelsen kring denne man och kring Min kamp hade vid det laget ebbat ut för […]

  5. […] stort utrymme genom åren. Karl Ove Knausgård tänkte nog ungefär samma sak när han skrev över 4000 sidor om sig själv. ? Eller nä, han tänkte nog mer att det var intressant att skriva så detaljerat och ingående […]

  6. Om du bara visste vad skönt det känns att läsa detta. Ett tag trodde jag att jag var den enda som inte såg kejsarens nya kläder…

    1. Haha. Skönt att vi är fler som inte har fallit pladask.. Jag misstänker att läsupplevelsen har svalnat för många nu när den värsta hypen har lagt sig. Ibland kan man ju dras med i den allmänna hyllningskören… Jag har säkert gått i den fällan med en och annan författare. 😮

  7. Jag läste del 1 i Min kamp och tyckte navelskåderiet var odrägligt. Lika odräglig tyckte jag också att Maj var faktiskt och det räckte mer än väl med del 1 även där. Visst är vita medelklassmän mer skildrade än hemmafruar i Örnsköldsvik, men det finns ändå något unikt över Knausgårds projekt. Det är 4000 sidor om samma person. Man eller inte, det är ett ovanligt projekt och därför värt att uppmärksamma, som person- och tidsdokument. Även om jag nu personligen tyckte det blev urtrist redan efter typ 50 sidor alltså.

    1. Ja, du har rätt, det är klart att det är speciellt att ha skrivit så mycket om sig själv. Det är väl till och mer än vad Norén har fått ihop hittills. 😉 Jag önskar bara att jag tyckte att det var intressant att läsa texten också.. Majböckerna tycker jag har många lager och om de så hade handlat om Majs man 😉 så tror jag att jag hade tyckt om dem. Det är inte bara feministiskt dravel om hemmafruliv, utan det är väldigt fina böcker om föräldraskap, att leva med en alkoholist, att få ett förhållande att fungera, att åldras.. Älskar dem! 🙂

      1. Tycker din beskrivning ”fina böcker om föräldraskap, att leva med en alkoholist, att få ett förhållande att fungera, att åldras” fungerar utmärkt på Min Kamp-serien också. Men jag har full förståelse för de som inte gillar böckerna. Jag älskar varje sida av de 4000. Däremot kom jag inte längre än ca 50 i böckerna om Maj…

        1. Jag vet att Maj-böckerna inte är för alla, men jag fastnade i alla fall lättare för de än för Min kamp-serien. Tror faktiskt inte att jag kommer att läsa någon mer bok i serien och jag ommer väl därför missa det mesta av Knausgårds skildring av föräldraskap, att få ett förhållande att fungera och att åldras. 😮 Men, men. Jag är ganska ensam om att inte tokälska Min kamp, så.. 🙂 Det är väl mig det är fel på. 😉

          1. Jag tjatade på min vän i tre år om att hon skulle läsa Min kamp. Hon läste ut första men skulle inte fortsätta…Jag och andra kanske har hajpat böckerna för mycket. Många har för stora förväntningar.

            1. Ja, självklart måste man hålla förväntningarna på en sansad nivå. Det gäller ju egentligen alla böcker. Jag blir ofta besviken när jag läser bestsellers och böcker som har snackats sönder på typ Babel. Jag har inte ens blivit helt lyrisk över Min fantastiska väninna.. 😉

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Upptäck mer från Bokblomma

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.