Etikett: Norstedts

  • Sanningsberget av Therese Bohman

    Sanningsberget av Therese Bohman

    Sanningsberget, av Therese Bohman, är en berättelse om livet, konsten och om den livslånga sorgen efter en spårlöst försvunnen bror.

    Betyg: 5 av 5.

    Sanningsberget, av Therese Bohman, inleds med att tioåriga Hannas storebror försvinner spårlöst efter en sen utflykt till Sanningsberget – ett mytomspunnet berg i Kolmården. Ingen har någon aning om var han har tagit vägen och han lämnar inget meddelande efter sig: en dag är han bara borta och familjen lämnas i en sorg som fortsätter genom livet.

    I tre delar, med stora tidshopp, får läsaren följa Hanna från broderns försvinnande, via kämpiga unga vuxna-år, till medelåldern. Sorgen, saknaden och frågorna utan svar, ligger som ett vemodigt stråk över berättelsen. En annan följeslagare genom livet är grannen och klasskompisen Marcus, som är en trygg punkt under tonåren och så småningom blir någonting mer. När de är på väg ut i vuxenlivet tar dock Hanna och Marcus olika vägar: Marcus hamnar i Malmö och börjar doktorera, Hanna flyttar till Göteborg och kämpar med att komma in på en konstskola. Klyftan växer, Hanna känner sig misslyckad och vet knappt varför hon alls lämnade Kolmården längre.

    Hanna och Marcus tappar kontakten medan livet händer och livet pågår: med toppar och dalar. Någonting som står fast är bergen, som blir betydelsefulla i Hannas konst, när hon så småningom etablerar sig som konstnär. Hon målar naturen, men lika mycket den saknade brodern.

    Sanningsberget är, med sina dryga 200 sidor, ingen lång bok, men den rymmer ett liv och den är en njutning att läsa. Jag älskar kompositionen: hur långa sjok, hela decennier, lämnas åt sidan för att istället låta korta nedslag skildra Hannas liv. Det hade kunnat kännas hoppigt och tunt, men det gör det inte, det är en väldigt rik roman och Bohmans fenomenala precision mejslar ut varje scen med en sådan exakthet att mellanrummet fylls ut.

    Det hade också kunnat upplevas störigt att boken inte rör sig mot någon lösning av gåtan kring broderns försvinnande, men inte heller detta skaver. Det känns fint att det här inte är en bok som nystar upp alla trådar och serverar alla svar. Det är inte en sådan bok, ingen spänningsroman, men det är den bästa sortens böcker: en bok om liv, konst, kärlek och sorg.

    Sanningsberget

    Sanningsberget gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 9789113133874.

    Therese Bohman

    Therese Bohman är en svensk författare och kulturjournalist.

  • Pythian pratar av Liv Strömquist

    Pythian pratar av Liv Strömquist

    Pythian pratar, av Liv Strömquist, är ett underhållande seriealbum om problemet med ”självhjälp” och oönskade livsråd.

    Betyg: 5 av 5.

    Pythian pratar, av Liv Strömquist, innehåller sju livsråd om ironiskt nog gör det tydligt att livsråd och självhjälp knappast gör oss lyckligare. Det som är så fantastiskt med Liv Strömquist är att hon i varje seriealbum lyckas förmedla något som både känns nytt, underbyggt och intressant. Nog är vi många som på ett obestämt sätt tyckt att det skaver med alla dessa floskel-liknande råd som flimrar förbi i flödet och som tycker att self care är helt ogreppbart. Det är när Strömquist tar hjälp av sociologer, som Edgar Cabanas, Zygmunt Bauman, Hartmut Rosa och andra, för att problematisera fenomenet som det verkligen sätts i ett förklarande ljus.

    Plötsligt ser jag framför mig alla (inklusive mig själv, till viss del) som förgäves försöker kontrollera, optimera och styra sådant som svårligen kan påverkas: lycka, hälsa, njutning – till och med döden. Det är egentligen självklart att saker och ting inte blir så kul om man försöker forcera fram ”kul”. Det finns naturligtvis mycket allvar i botten, men det hela beskrivs såklart med Strömquists härliga humor. Jag skrattar gott åt bilden av manosfär-influencern Rollo Tomassi, som ”står helt stilla och spelar sur i hallen” i tron att det ska få hans fru att vilja ligga oftare. Och åt psykologen och författaren Nicole LePera, vars bästa livsråd när det gäller relationer, kokar ned till att man bör bryta kontakten med folk.

    Nej, allt går inte att kontrollera och optimera. Förmodligen skulle det göra många av oss gott att våga släppa taget lite mer. Inte för att jag känner mig sugen på att dela ut några livsråd efter att läst den här boken, men ändå.

    Pythian pratar är sjukt rolig och samtidigt tänkvärd. Strömquists illustrationer sätter tonen och stryker under texten på ett snyggt sätt. Det här seriealbumet är verkligen en fullträff.

    Pythian pratar

    Pythian pratar gavs ut av Norstedts 2024. ISBN: 978-91-1-313566-3.

    Liv Strömquist

    Liv Strömquist är en svensk författare och poddare, som bland annat hörs i En varg söker sin pod och Stormens utveckling.

  • De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante

    De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante

    De vuxnas lögnaktiga liv, av Elena Ferrante, är en uppväxtskildring från Neapel och en bok om att upptäcka familjehemligheter och att göra sig fri från dem.

    Betyg: 3 av 5.

    De vuxnas lögnaktiga liv, av Elena Ferrante, utspelar sig, som så många andra av Ferrantes romaner, i ett Neapel där klasskillnaderna är påtagliga. I några av de tjusigare kvarteren bor Giovanna med sina hårt arbetande föräldrar: föräldrar med moderna ideal, utbildning och en förkärlek för att ge sig in i långa diskussioner om politik och kultur. I de ruffigare kvarteren, där invånarna slänger sig med napolitanska och där gangstrar och smågangstrar styr en stor del av tillvaron, bor delar av Giovannas släkt: där bor hennes faster, Vittoria, som föräldrarna har valt att ta avstånd från. Giovanna är på väg in i tonår och vuxenblivande och en nyfikenhet väcks kring Vittoria och den del av pappans uppväxt och ursprung han inte gärna pratar om. Giovanna tar kontakt med sin faster och öppnar plötsligt en dörr till familjehemligheter och lögner hon behöver konfronteras med.

    De vuxnas lögnaktiga liv är en intressant uppväxtskildring, där Giovanna steg för steg kliver in i vuxenvärden och gång på gång behöver pröva och ompröva det hon trodde sig veta om sig själv, sin familj och sin omgivning. Det är skickligt beskrivet och Ferrante är också mästerlig på att skildra sitt Italien och göra Neapel levande.

    Det finns mycket att imponeras av, fundera över och gilla med den här romanen. Samtidigt måste jag erkänna att jag tyckte att De vuxnas lögnaktiga liv kändes lång och stundvis rätt seg. Jag läser också med känslan av att inte riktigt förstå vad Ferrante vill säga. Här skildras relationer, sexuella övergrepp(?) och vänskaper som jag helt enkelt inte förstår. Det är sällan kul att läsa en bok där berättelsen flyger över huvudet, så, nej, det här är inte det bästa jag läst av Ferrante, men det är absolut en intressant roman.

    De vuxnas lögnaktiga liv

    La vita bugiarda degli adulti översattes av Johanna Hedenberg och gavs ut av Norstedts 2020. ISBN: 978-91-1-310737-0.

    Elena Ferrante

    Elena Ferrante är pseudonym för en italiensk författare som valt att vara anonym.

  • Betraktandet av hundar av Inger Edelfeldt

    Betraktandet av hundar av Inger Edelfeldt

    Betraktandet av hundar av Inger Edelfeldt är en berättelse om en udda man med autistiska drag och vad som leder fram till att han plötsligt tappar fattningen totalt.

    Betyg: 3 av 5.

    Betraktandet av hundar av Inger Edelfedt är en roman berättad av en man som lättar sitt hjärta. Hans berättelse har formen av ett terapisamtal, där han avhandlar hur relationer går snett och hur uppväxten spökar. Upptakten till boken är just en uppmaning från en psykiatriker att han ska skriva ned det han tänker på.

    Bokens berättare framställs som empatilös och självupptagen, helt inne i sina egna specialintressen. Han har tydliga autistiska drag, även om någon diagnos aldrig nämns i klartext.

    När berättaren börjar träffa en kvinna är det dömt att misslyckas. Som läsare tycker man verkligen synd om den stackars kvinnan, som till en början verkar vilja komma honom nära på riktigt, men som gång på gång får känna på huvudpersonens känslokalla och egoistiska sätt.

    Jag hade lite svårt för den här boken, just för att bokens berättare är så osympatisk. Nu tror jag i och för sig inte att boken är tänkt att ge någon annan känsla än så, snarare är den väl ett försök att skildra en udda person med tydliga autistiska drag. Om det är trovärdigt skildrat kan jag inte bedöma. Boken lyckas med det som jag antar är författarens syfte: att göra läsaren obekväm. Det är kanske orättvist mot den här boken, men jag kände mig inte upplagd för det den här gången.

    Betraktandet av hundar

    Betraktandet av hundar gavs ut av Norstedts 1997. Jag har läst den som e-bok, utgiven av samma förlag 2010. ISBN: 9119719620, 978-91-1-302918-4.

    Inger Edelfeldt

    Inger Edelfeldt är en svensk författare och konstnär.

  • Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten av Sigrid Combüchen

    Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten av Sigrid Combüchen

    Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen är en stark och intressant berättelse om att det pris som krävs av den som tvingas fly.

    Betyg: 4 av 5.

    Imorgon är det dags för Augustgalan, då vinnarna av årets Augustpris utses. Jag tog chansen att ta emot ett recensionsexemplar av en av titlarna som nominerats i kategorin Årets svenska skönlitterära bok, nämligen Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen.

    I den här romanen får läsaren följa Sidonie & Nathalie, som är på flykt från Frankrike till Sverige. Året är 1944 och de har båda gjort stora förluster och lämnar nu allt och alla bakom sig. På vägen förlorar de allt mer, om än främst sådant som är av det materiella slaget. Smycken och klenoder som de tagit med sig går snart som betalningsmedel för att få hjälp längs flyktvägen. Jag har inte på något sätt varit på flykt själv, men får känslan att det här är en skildring som många nutida flyktingar skulle kunna känna igen sig i. Combüchen skriver med sinne för detaljer och lyckas genom dem bygga upp starka känslor mellan raderna.

    I Sverige måste Sidonie och Nathalie lämna ifrån sig än mer: egentligen hela sina identiteter. Sidonie blir Siv och Nathalie blir Nanna. Flykten tar dem inledningsvis till en stor gård, där duon börjar lösas upp. Sidonie har språköra och kan snabbt börja plocka upp svenskan och lära känna de svenska arbetskamraterna. Hon är också händig i köket och den franska kokkonsten imponerar och hjälper henne att raskt avancera till att syssla i köket. Nathalie blir kvar med grovjobb på gården och den enda hon försiktigt försöker att kommunicera med är en polsk man, med vilken hon egentligen endast kan kommunicera med tecken och gester. Ibland behövs inte mer än några försiktiga tecken för att visa vilka oerhörda sorger som finns i bagaget och som också kan utgöra en slags gemenskap.

    Berättelsen varvas också med nutid, där Nathalie ska fira sin 90-årsdag i Nordnorge, där man förstår att hon levt större delen av sitt liv. Hur vägen ledde henne dit är något man som läsare blir nyfiken över.

    Jag kan erkänna att jag hade svårt att komma in i Sidonie & Nathalie. Trots att den är en högst normallång roman kändes det som att jag inte kom någon vart i läsningen. Jag tror att det var detaljrikedomen som satte käppar i hjulet och också att jag tyckte att för många trådar hängde löst. Vilka är de här kvinnorna? Varför verkar de inte känna varandra? Vart är de på väg? Hur ska det gå? Snart började jag dock fängslas av berättelsen och jag tycker verkligen att den berörde. En del bilder som Combüchen målar upp av Sidonie och Nathalie och av hur de på sina olika sätt försöker att hantera flykten, är bilder som jag alltid kommer att bära med mig. Det är en bok som till stora delar utspelar sig under Andra världskriget, men på något sätt tror jag också att den ger en allmän bild av vad det kan krävas för uppoffringar att fly. Det är en väldigt stark bok, som är svår att skaka av sig, inte minst när man tänker på hur många som är på flykt även idag.

    Sidonie & Nathalie

    Sidonie & Nathalie gavs ut av Norstedts 2017. ISBN: 978-91-1-307896-0.

    Mars 1944. Sidonie och Nathalie är på flykt genom ett krigshärjat Tyskland. De känner inte varandra och de förblir främlingar för varandra – av nödvändighet. Nathalie är välutbildad och fint gift men har förlorat sin familj. Sidonie ljuger om vem hon är men hennes papper säger att hon arbetat som kallskänka och suttit i fängelse för misshandel.

    Med sina sista tillgångar tar de sig över Öresund. I Sverige får rena kläder, döps om till Siv och Nanna och får arbeta för mat och husrum. Men flykten är på intet sätt över.
    Långt senare firar Nathalie motvilligt sin nittioårsdag. Hon fick ett andra liv i Nordnorge, har en dotter och fyra barnbarn som oroar sig för henne. Men hon hugger ännu sin egen ved och tillbringar sömnlösa sommarnätter vid ett fönster och minns, medan hon ser kajakerna paddla under Lofotväggen.

    Sidonie & Nathalie är en mörk men skimrande roman om flyktens och överlevnadens villkor.

    Förlagets beskrivning

    Sigrid Combüchen

    Sigrid Combüchen (född 1942) är en svensk författare och journalist. Hon är född i Tyskland, men kom till Sverige som 6-åring. Combüchen debuterade som författare med Ett rumsrent sällskap 1960 och har därefter skrivit ett antal romaner, varav många har hyllats och belönats med fina priser. 2010 vann hon Augustpriset för Spill – en damroman. Nu, 2017, är hon åter Augustprisnominerad med sin senaste roman, Sidonie & Nathalie.

  • Mannen utan öde av Imre Kertész

    Mannen utan öde av Imre Kertész

    Mannen utan öde, av nobelpristagaren Imre Kertész, är en roman om förintelsen.

    Betyg: 4 av 5.

    Året är 1944 när bokens fjortonåriga huvudperson tvingas att gå av bussen till arbetet för att istället skickas iväg till ett koncentrationsläger. Osentimentalt följer sedan berättelsen om den unge, ungerske judens fasansfulla liv i Auschwitz, Buchenwald och Seitz. Jag fascineras av sättet boken berättas på. Allting låter så enkelt och självklart, som om det egentligen inte alls finns någonting att ifrågasätta och ändå är det helt ofattbara saker som skildras!

    Jag har väldigt svårt för att ta till mig av böcker som skildrar sådana här mörka saker. Jag kan helt enkelt inte få in i min hjärna att det här faktiskt har hänt. Mannen utan öde är i alla fall en bok som berör och berättar hur det faktiskt var. Att huvudpersonens liv i början av boken är ett helt vanligt tonårsliv gör den kanske ännu mer äkta och skänker kanske ännu mer tankar när livet sedan byts ut mot det omänskliga livet i koncentrationslägren.

    Det här är en viktig bok att läsa eftersom det här aldrig får hända igen. Det är ingen lättsam historia, men det är en tankeväckande bok som är väl värd att läsas.

    Mannen utan öde

    Sorstalanság översattes till svenska av Maria Ortman och gavs ut av Norstedts 1998, i en utgåva med förord av Eva Klein och Georg Klein. ISBN: 9113003232.

    Imre Kertész

    Imre Kertész (1929–2016) var en ungersk författare. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 2002.