Kategorier
Kämpargård, Niklas

Svemester: Så reser du smart och hållbart i Sverige

Svemester av Niklas Kämpargård är en inspirerande och bra bok om att semestra i Sverige. Betyg: 4 kanalresor av 5.

Svemester av Niklas Kämpargård är en bok om att semestra i Sverige. Jag känner till begreppet “hemester” sedan tidigare, men nu har jag också lärt mig vad “svemester” betyder. Egentligen är det inga konstigheter. Runt om i Sverige finns det pärlor att upptäcka och vare sig man suktar efter storslagna naturupplevelser eller en lyxig och avkopplande weekend någonstans så har vårt eget land mycket att erbjuda. Varje år reser utländska turister till Sverige för att få uppleva vårt “big five”, där exempelvis norrsken ingår, och för att njuta av Sveriges natur och mycket annat i vårt vackra land. Boken Svemester uppmuntrar oss svenskar att göra detsamma.

När jag växte upp var svemester en självklarhet. Bortsett från några båtresor till Åland (som fågelvägen ligger cirka 10 mil från min hemort) var jag inte utomlands förrän på högstadiet, då jag och mamma reste med buss till Frankrike. Innan dess spenderades sommarloven och vinterns ledigheter i allmänhet hemma (jag har förmånen att ha fått växa upp i en liten sommarstad vid havet) eller på campingar i Mellansverige. Ibland kan jag nästan skratta åt alla som pratar om flygskam, svemester etc. Kom igen och kom ner på jorden! Det är inget konstigt att semestra i Sverige eller att resa ut i Europa med andra färdmedel än flyg. Nu för tiden anses det närmast radikalt att resa med tåg/buss eller att semestra på hemmaplan, men jag kan egentligen inte se varför. Att välja Sverige framför t.ex. en chartersemester vid Medelhavet eller att välja en bussresa ut i Europa istället för att ta flyget är inget speciellt eller komplicerat (behöver inte vara det i alla fall) eller någonting. Jag och min familj gjorde det innan klimatfrågan ens var en fråga som diskuterades i samhället och vi gjorde det absolut inte för miljöns skull. Det där är liksom ett helt vanligt sätt att semestra för otroligt många människor.

Med detta sagt är jag såklart glad över att den här typen av inspirerande och peppiga böcker kommer ut och kanske får ängsliga, trendkänsliga medelklassmänniskor att våga göra något “nytt” (för dem).

Boken ger tips både på färdmedel, boenden, restauranger och caféer och aktiviteter. Det finns en stor spridning i tipsen, men det handlar mindre om sådant som många säkert redan känner till, typ Skansen och Astrid Lindgrens värld, och mer om tips på cykelleder, stora loppisar, gårdsbutiker och unika boenden (ishotellet i Jukkasjärvi känner du kanske till, men hur vore det att bo i arkitektoniskt spännande boenden bland trädtopparna?). En del resmål och aktiviteter känns lämpliga som en endagsutflykt eller som ett kul utflyktsmål, värda en omväg under resan genom Sverige. Annat är lite mer avancerat i sammanhanget, t.ex. de ganska kostsamma (och säkert helt fantastiska) resorna med Inlandsbanan. Kämpargårds svemester-tips sträcker sig från Skåne i söder till de nordligaste landskapen. Jag tror att boken både kan öppna ögonen på den som blivit lite hemmablind och glömt bort de lokala smultronställena och för den som planerar att resa bort och vill ha lite restips med sig.

Jag gillar den här boken! Den är inspirerande, snygg och har gjort mig mer nyfiken på att upptäcka nya platser i Sverige. Det jag eventuellt kan sakna är ett enkelt sätt att slå upp boenden/matställen/aktiviteter på specifika geografiska platser. Uppdelningen är helt enkelt inte sådan. Kämpargård har istället valt att sortera alla restips under teman: spännande “glampingar” (lyxigare campingar) i Sveige snarare än “här kan du bo och det här kan du se och göra i Västerbotten”, om du förstår vad jag menar. Jag tycker att Kämpargård har valt rätt uppdelning för inspirationen, men boken är kanske mindre bra som reseguide, helt enkelt. Gott så! Jag tycker att det här är en riktigt fin bok. Bläddra gärna i den när det är dags att planera semesterns äventyr nästa gång. Sverige har så många unika och intressanta platser och upplevelser att erbjuda!

Svemester av Niklas Kämpargård
Svemester av Niklas Kämpargård

Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Mima förlag).
Antal sidor: 255.
ISBN: 9789188845528.

Varför åka långt när nästan allting finns nära? Niklas Kämpargård guidar dig genom Sveriges exotiska sevärdheter och utmanande äventyr med hänsyn till både klimat och plånbok!

När klimatutmaningarna får många att fundera på om man verkligen ska göra den där långresan till varmare breddgrader ökar intresset för att uppleva Sveriges alla sevärdheter. Bortsett från fantastiska vinterupplevelser finns också världskända restauranger, mysiga kaféer, härliga hotell och en lång rad unika upplevelser som gör Sverige exotiskt.

Fördelen med att resa i Sverige är att det inte behöver kosta så mycket då både friluftsliv och naturupplevelser oftast är helt gratis och äventyret ligger hyfsat nära. Som att njuta av midnattssolen, spana efter varg, cykla dressin, paddla kajak eller besöka världsarvet i Karlskrona. Svemester: så reser du smart och hållbart i Sverige ger dig råd och tips om hur du kan resa hållbart och klimatsmart. Det är nu det är dags att uppleva Sverige.

Förlagets beskrivning

Niklas Kämpargård

Niklas Kämpargård (född 1976) är en svensk skribent och fotograf. Han har skrivit ett flertal böcker om resor, självhushållning och krisberedskap. Niklas Kämpargård har en blogg.

Kategorier
-

5 böcker om att resa

Sommaren är här (eller?) och många av oss kommer att ägna åtminstone en del av sommarens ledighet åt att resa iväg. Resor måste vara en av de mest förekommande ämnena i böcker: inre resor, flykt, men faktiskt också semesterresor och road trips. Jag tänkte idag fokusera på de två sistnämnda. Här är fem tips (på böcker alltså, inte resor!):

Tove Jansson skriver en hel del om resor. Sommarboken handlar exempelvis om en flicka och hennes farmors somrar på en ö i skärgården. En sådan sommar är det kanske många som drömmer om, och en del är kanske till och med lyckliga nog att få spendera sommaren i en stuga vid havet. Den bok jag tänkte tipsa om är dock en novellsamling: Resa med lätt bagage. Det hörs på titeln att den har resor som tema. Även här finns det en hel del skärgårdsmiljö, men berättelserna rör sig också kring andra resor.

Resa med lätt bagage av Tove Jansson
Resa med lätt bagage av Tove Jansson

Kupé nr 6 av Rosa Liksom handlar om något så trendigt som en tågresa. Berättelsen kretsar kring en ung kvinna som reser med den transsibiriska järnvägen och som ressällskap råkar hon ha en minst sagt opolerad (och alkoholiserad) man (det ingår nog inte i den nya tåg-trenden, i och för sig). Det här är ingen inspirerande reseskildring, kanske, men en annorlunda bok och en bok som ger väldigt många nedslag i rysk kultur.

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom
Kupé nr. 6 av Rosa Liksom

I Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro gör huvudpersonen sin allra första semesterresa. Han har vigt hela sitt liv åt att bli den perfekta butlern, men nu har allt ställts på ända och godset har tappat sin glans. Nu är han på väg på sin första semester och sin första road trip, på väg mot en tidigare kollega och vän. Det blir en resa som verkligen leder till tankar om livet och vad vi med våra val och icke-val kanske gått miste om längs vägen. En av mina favoritböcker!

Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Värddjuret av Marie Hermanson inleds med en resa till ett exotiskt land. Huvudpersonen reser nämligen till Borneo och är på en minst sagt äventyrlig utflykt i regnskogen. När hon sedan kommer hem har hon fått en böld, som sägs rymma larver från en extremt ovanlig fjäril. Hon går med på att tillfälligt flytta in i ett växthus hos en excentrisk läkare. Det blir en lång inre resa…

Värddjuret av Marie Hermansson
Värddjuret av Marie Hermansson

I Det går an av Carl Jonas Love Almqvist sker resan med ångbåt. Boken har också kallats den första svenska feministiska romanen. Huvudpersonen är nämligen en kvinna som, hör och häpna, lever själv och sköter sin egen ekonomi. Reser själv gör hon också! En intressant bok, som håller än.

Det går an av Carl Jonas Love Almqvist
Det går an av Carl Jonas Love Almqvist

Har du något bra boktips på tema resor?

Kategorier
Bremmer, Fatima

Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer är en prisbelönt biografi om Ester Blenda Nordström, en pionjär inom den grävande journalistiken och en kvinna som verkligen gick sin egen väg. Uppfriskande! Betyg: 4 motorcyklar av 5.

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer är en biografi om Ester Blenda Nordström, journalisten som fram tills den här prisade och bästsäljande biografin kom ut har varit en märklig doldis. Med märklig menar jag såklart att hon är såpass uppfriskande och intressant att hon borde ha varit mer känd än vad hon varit.

Nordström var en pionjär inom den undersökande journalistiken och wallraffade långt innan uttrycket, uppkallat efter journalisten Günter Wallraff, hittades på. 1914 blev hon nämligen rikskänd när hon skildrade tillvaron som piga genom att ta anställning på en gård. Fylld av äventyrslusta kom hennes liv sedan att fyllas av många resor och hon tvekade sällan för att testa något nytt. Hon arbetade exempelvis som nomadlärarinna, rapporterade om nöden i det svältdrabbade Finland, reste till Anderna och i emigranternas fotspår i Nordamerika och var på äventyr i Sibirien. Oftast hade hon sällskap av Carin Waern Frisell, som förmodligen inte bara var en nära vän till Nordström utan också var hennes stora kärlek. Nordström skrev också flickböcker, som tydligen var något av en föregångare till Pippi Långstrump. Enligt Bremmer verkar faktiskt Astrid Lindgren ha inspirerats av Nordströms böcker om den livliga “rackarungen” Ann-Mari; Tydligen är vissa scener i Pippi Långstrump nära identiska med sådana som utspelar sig i Nordströms flickböcker.

Nordström framstår som en färgstark och uppfriskande person. Hennes liv blev inte speciellt långt, men hon fyllde sina år med mer än de flesta. Det är inspirerande och kul att läsa om en kvinna som verkligen tagit för sig i livet, och som dessutom gjort det vid en tid då kvinnors rättigheter och möjligheter vad något helt annat än idag. Samtidigt ryggas det inte för de mörkare delarna i Nordströms tillvaro, för visst bar hon också på något tungt, som kanske också bidrog till att hon utvecklade den alkoholism som till slut gick helt överstyr.

Det är spännande och inspirerande att läsa om Nordström och det gör mig verkligt glad att Bremmer har gjort denna insats att samla brev och andra källmaterial för att kunna skriva den här boken; Det märks att den står stadigt i en seriös och ordentlig research. Samtidigt är det en bok som går att läsa helt skönlitterärt, så att säga. Bremmer har fyllt i och skapat en story som är intressant att läsa. Ibland kanske hon tar sig friheten att fylla i lite mer än vad som egentligen går att belägga, men det känns inte så. Jag tycker verkligen att Ett jävla solsken är en riktigt bra biografi och en riktigt fin skildring av en verkligt fascinerande och inspirerande journalist som förtjänar att bli ihågkommen och beundrad.

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer
Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

“Den norm- och banbrytande journalisten som wallraffade långt innan begreppet var uppfunnet
Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.

Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.

Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet.
Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris.

I den första biografin om Ester Blenda Nordström berättar journalisten och författaren Fatima Bremmer historien om vad som fick Sveriges modigaste journalist att tappa modet. Med hjälp av tidigare okända brevsamlingar och dagböcker porträtteras en av 1900-talets mest fascinerande svenska kvinnor.”

(förlagets beskrivning)

Uppläsare: Marie Richardson.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Forum bokförlag), 2017 (den här ljudboksversionen, Bonnier Audio).
Antal sidor: 375 (ca 12 h lyssning).
ISBN: 9789137143743, 978-91-7651-840-3.

Fatima Bremmer

Fatima Bremmer (född 1977) är en svensk journalist och författare som har arbetat på exempelvis Svenska dagbladet, Amelia och Expressen. Hon har skrivit böckerna De sista tanterna (2011) och den augustprisbelönade Ett jävla solsken (2017).

Kategorier
Liksom, Rosa

Kupé nr. 6

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom är en tragikomisk och annorlunda berättelse om Sovjetunionen, berättad genom en ung kvinna, som tar den Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator och tvingas dela kupé med en alkoholiserad man med ett minst sagt grovt språk. Betyg: 3 vodkaflaskor av 5.

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom
Kupé nr. 6 av Rosa Liksom

I Kupé nr. 6 av Rosa Liksom får läsaren följa en ung kvinna på resa mot Ulan Bator i Mongoliet. Det är 80-tal och resan går från Moskva med den Transsibiriska järnvägen. Av en slump kommer hon att behöva dela kupé med en supglad man, som är minst sagt grov i munnen. Han talar nedsättande om kvinnor han träffat, slungar rasistiska uttalande omkring sig och ibland närmar han sig kvinnan. Det omaka paret rör sig mot Mongoliet, med en del stopp längs vägen, och medan landskapet svischar förbi får kvinnan (och läsaren) en mängd berättelser från den försupne mannens miserabla liv och indirekt också en skildring av Sovjetunionen. Ibland kommer också glimtar från kvinnans eget liv.

Det är en bok som till största del består av två människors livsberättelser, glimtvis berättade, men kanske framför allt en bok om själva resan, rakt genom hela Sovjetunionen. Landskapet, musiken, maten, byarna de stannar vid – Rosa Liksom är väldigt duktig på att måla upp Sovjetunionen/Ryssland och kulturen. Just de delarna tycker jag också väldigt mycket om, medan jag kommer på mig själv med att tycka att den grovhuggne mannens berättelse om våld och elände, och med sitt råa språk (“fitta” återkommer i var och varannan mening han uttalar), faktiskt blir rätt tjatigt. Samtidigt finns det en väldigt kul tragikomik i berättelserna och i mötet med den unga kvinnan. Det är två världar om krockar och det är lustigt och lite rörande att se hur de ändå sitter där i kupén och reser tillsammans.

Mannen i kupén känns på många sätt stereotypisk – en opolerad karl som sitter på tåget och super, minsann! Ändå känns det som att Rosa Liksom på ett insiktsfullt sätt har lyckats kapsla in hela känslan, kulturen, stämningen från resan genom landet. Jag påminns om ryska maträtter, klassisk musik och stor, rysk litteratur, saker som ligger långt från den gråhet och den alkoholindränkta världs som också skildras. På många sätt är det en väldigt fint berättad bok. För mig kändes det dock som att det ibland, trots det ringa sidantalet, stod och stampade lite.

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom
Kupé nr. 6 av Rosa Liksom

Kupé nr. 6

Originalets titel: Hytti nro. 6 (finska).
Översättare: Janina Orlov.
Uppläsare: Sannamari Patjas.
Utgivningsår: 2011 (första finska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 2017 (den här Radioföljetongen, producerad av Kerstin Wixe för Sveriges radio).
Antal sidor: 189.
ISBN: 9789146222132.
Andras röster: Bokhora, Dagensbok.com.

Rosa Liksom

Rosa Liksom är pseudonym för den finska författaren och konstnären Anni Ylävaara (född 1958). Hon är en av Finlands mest populära moderna författare och har bland annat belönats med Finlandiapriset, som hon fick 2011 för romanen Kupé nr. 6. Rosa Liksom har en hemsida och en Facebooksida.

Förlagets beskrivning

En kylig nordost bar på balalajkans syrliga toner. På rälsen vilade utmattade och tysta lokomotiv. Den mjölkvita himlen, som hastigt ramlade ner, började slänga en kylig snömodd över marken som piskats av den vintriga vinden, hela rymden var fylld av en nedslående tristess.

En arkitektstuderande ung kvinna tar Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande buse på väg till ett bygge. I den lilla trånga kupén möter öst väst och under den flera veckor långa resan berättar den manschauvinistiske mördaren hårresande historier om sitt liv och om sitt land, Sovjet.

Kupé nr 6 är en kompakt, poetisk och mångbottnad historia om en tågresa genom 1980-talets Sovjetunionen.”

Kategorier
Schalansky, Judith

Atlas över avlägsna öar: Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky är en alldeles egen och poetisk atlas som påminner om hur oerhört stor och rik vår planet är och som säger mycket tänkvärt kring kolonialism och om drömmen om nya, oupptäckta platser att få sätta sin fot på. Betyg: 5 sjökor av 5.

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Boken Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky är precis vad titeln säger: en atlas över avlägsna öar, men det är verkligen en helt egen bok, olik allt annat jag har läst. Schalansky växte upp i Östtyskland och hon berättar i inledningen om hur kartböcker blev ett sätt för henne som barn att resa. Hon fortsätter med att göra en betraktelse över kartors begränsningar och motiv – en karta kan inte fånga den skönhet som en verklig plats äger, men den kan ringa in och kontrollera ett område som någon vill göra anspråk på. I boken ges  ett stort utrymme för att beskriva kolonisatörers och upptäcktsresandens framfart.  Här beskrivs lidandet (svält, skörbjugg) som många gånger krävdes för att nå nya, okända platser, men också med vilken brutalitet människor har stigit iland på nya platser och tagit för sig av vad man har velat ha, utrotat det liv som fanns där – ett beteende som för övrigt har fortsätt in i modern tid med t.ex. provsprängningar. Det är en intressant och tankeväckande berättelse om människors sökande efter nya platser och att få sätta ner sin fot på avlägsna platser (och kalla dem för sina). Ofta är själva målet med resan en besvikelse och bjuder inte på det man hoppats på.

Atlas över avlägsna öar består av en generös inledning och sedan följer 50 uppslag där lika många öar fått en kartavbildning, korta fakta och en text som berättar någonting om ön. Det är inte en bok som gör anspråk på att vara ett komplett verk med all upptänklig fakta om en avgränsad del av världen. Det här är mer ett poetiskt verk, som hela tiden överraskar och fascinerar. I de korta texterna kan de mest häpnadsväckande berättelser skildras, men vad som både är bokens styrka och svaghet är att berättelserna bara är några stycken långa och lämnas precis där de är. Schalansky skrapar lite på ytan när hon delar med sig av fakta om dessa avlägsna platser och deras historia. Ibland törstar man som läsare efter mer, men det är samtidigt precis just det där som också fascinerar och knockar en. Tänk att de här platserna ens finns, på samma planet, men ändå så avlägset! En del platser vet vi nästan ingenting om, men de finns ändå här, just nu, ett tag till, innan somliga sjunker i havet i takt med att havsnivån höjs.

Atlas över avlägsna öar är ingen traditionell kartbok, ingen reseskildring eller inspirerande turisthandbok – det är en alldeles egen och fantastisk liten bok och en måste-läsning för den som roas av kartor och geografi, men också en överraskande och förbluffande läsning för den som möjligen tror och tycker att det låter torrt och tråkigt att läsa en atlas.

Citerat ur Atlas över avlägsna öar

“Varken missionärer eller forskare får sätta så mycket som en fot på den här ön. Människorna på Takuu vill vara sig själva och sin tro trogna. De behöver närheten till andarna, som skapade denna ö av havets knotor, och till anfäderna, som tagit hand om den sedan dess: en spröd ring av sand, bara en meter över havsytan.

Havet stiger. Vindarna vänder. Öarna sjunker. Efter varje storm har stranden blivit smalare. Hela landstycken försvinner över en natt. Det är de vandrande kontinentalplattornas fel, och klimatförändringens. Havet äter sig längre och längre in. Det dränker kokospalmernas rötter och gör grundvattnet salt, så att taroplantorna förkrymps och måltiderna blir alltför torftiga för att stilla hungern.”

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Om Judith Schalansky och om Atlas över avlägsna öar

Judith Schalansky (född 1980) är en tysk författare, formgivare och förläggare. Hon debuterade som skönlitterär författare 2009 med romanen Blau steht dir nicht. På svenska finns hennes Atlas över avlägsna öar (2012) och Giraffens hals (2013) utgivna.

Originalets titel: Atlas der abgelegenen Inseln (tyska).
Översättare: Carl Henrik Fredriksson.
Utgivningsår: 2009 (första tyska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Pequod press).
Antal sidor: 144.
ISBN: 978-91-86617-17-2.
Andras röster: Bokmania, dagensbok.com.

Förlagets beskrivning

“För Judith Schalansky, som växte upp i DDR, blev kartorna ett sätt att resa. Deras linjer, färger och namn fick ersätta de platser hon ändå aldrig kunde besöka. DDR:s gränser har sedan länge suddats ut, både de som markerats på kartan och de begränsningar som tvingats på dess invånare. Men Schalansky reser vidare i atlasen och tar oss till 50 avlägsna öar – från Tristan da Cunha till Clippertonatollen, från Julön till Påskön. På ena sidan av uppslaget återges hennes minutiösa kartor, på den andra hennes märkliga och absurda berättelser. Sällsynta djur och udda människor fyller sidorna: strandsatta slavar och ensamma naturforskare, vilsna upptäcktsresanden och frustre­rade fyrvaktare, myterister och skeppsbrutna.”