Idén är genialisk. Tjugofem år efter Gentlemen ger Klas Östergren ut en uppföljare där bokens huvudperson, som bär samma namn som författaren själv, berättar om vad som har hänt under de år sedan den fiktiva personen Klas och den riktiga författaren gav ut den tidigare boken. Hela Gentlemen rörs till när bokens berättare, Klas Östergren, berättar om vad som hände egentligen och varför han skrev Gentlemen som han gjorde.
Den fortsättning som jag önskade efter att ha läst Gentlemen finns alltså, men den som trodde att Gangsters skulle handla mer om bröderna Morgan tror dock fel. Bröderna Morgan är snabbt ute ur bilden och allt utrymme ges istället till att berätta om en del skumma affärer. Det är stundvis spännande, men jag är mer intresserad av personerna i boken och när det gäller dem får man läsa mycket mellan raderna och en del lämnas helt ouppklarat.
Den största behållningen med Gangsters tycker jag är att man kan se Gentlemen på ett annat sätt efter att ha läst de båda böckerna. Själva berättelsen i Gangsters engagerar mig inte så mycket. En stor del av boken är berättad av en person som inte har nämnts i den tidigare boken och det tas upp en massa saker ur hans liv som jag inte riktigt tycker fyller någon funktion för att driva berättelsen framåt.
Det är trots allt en spännande bok, men jag hade väntat mig lite mer efter att ha läst Gentlemen
Alakoski behöver inte många ord för att exakt få fram en känsla. Utifrån ett barns ögon ser hon till att beskriva livet för en familj i 70-talets Fridhem, ”Svinalängorna”, i Ystad, på ett sätt som inte lämnar en oberörd. Barnet heter Leena och hennes föräldrar är finnar med alldeles för lite pengar och som alldeles för ofta söker tröst i alkoholen.
Det hade kunnat vara en riktigt deprimerande berättelse om en dysfunktionell familj, men den skildrar främst styrkan hos Leena och hur hon tar sig igenom tillvaron med hjälp av bästa vännerna, Åse och Riitta, som har det illa ställt på sina sätt. Det kan vara rolig läsning i all tragik, men hur tillvaron än kan se ut från ett par barnögon skiner den verkliga ensamheten, fattigdomen och skräcken igenom.
Klas Östergren har låtit bokens berättare låna hans egna namn. Således handlar boken alltså om Klas Östergren, som kommer hem en dag och möts av en lägenhet som plundrats av inbrottstjuvar. I samma veva träffar han den charmante Henry Morgan, som erbjuder honom att hyra ett rum i hans våning på Hornsgatan och med en tom lägenhet låter det som ett bra förslag att börja på ett nytt liv. Så kommer det sig att Klas dras in i bröderna Morgans liv.
Det är Henry och Leo som utgör bröderna Morgan. Henry sysslar med ett evigt pianospelande, som han hoppas kommer att leda till en föreställning snart. Leo lever ett miserabelt och spritindränkt liv och försvinner lite då och då från lägenheten. Klas passar ganska bra in i brödernas våning och han kämpar för fullt med att skriva en roman.
Boken lunkar på i ett ganska makligt tempo och man får veta mer om Henrys och Leos liv och man får följa de tre huvudpersonerna i deras liv, som inte sällan inbegriper festligheter och penningbekymmer. Det är sympatisk läsning, men säger inte mycket. Först i slutet händer det grejer och i de sista kapitlen byggs det upp en spänning som kulminerar i ingenting. Efter att ha tagit sig igenom de drygt 500 sidorna tänkte jag mest ”och nu då?!”. Det finns en fortsättning till boken, Gangsters, som kom ut för ett par år sedan (och för övrigt 25 år efter denna roman). Kanske ska man läsa den för att fatta. Jag blev mest förvirrad och kände att något fattades.
Det har gått nästan 20 år sedan Majgull Axelsson skrev den här boken, som är sprungen ur verkliga händelser som skedde i slutet av 80-talet. Den måtte ha varit en välbehövlig och omdiskuterad bok när den kom. Såhär efteråt väcker den fortfarande känslor, men lämnar mig mest med funderaringar om hur det är idag.
Ämnet är exploatering av barn och barnprostitution och ämnet tas upp från fleras perspektiv. Det är de smutsiga gatubarnens historia, föräldrarnas historia och även pedofilernas historia. Det är några mycket otäcka och råa händelser läsaren får ta del av och det är svårt att inte beröras av detta, särskilt eftersom det är sanna historier eller historier som baseras på sådant som har skett i verkligheten. Att man som läsare förfasas och kanske rentav äcklas är rätt givet. Själv tycker jag att det som tas upp i boken känns så svårt och sjukt att jag inte ens kan ta till mig det.
Fick du inte nog av alla Tråkiga vykort finns det också en samling med kitschiga dito. En del kort skulle passa lika bra i den tidigare vykortssamlingen, men här finns också en den nytt i vykortsväg. Leende kullor i folkdräkt trängs med badflickor (många barbröstade!) och med otroligt konstruerade bilder på familjelycka i största allmänhet. Här finns också vykort på kändisar (och dansband!) och en del annat från 50- och 60-talet. Det är rörande att se vad som ansågs passa på vykort på den här tiden. Annars får man kanske inte ut så mycket mer av den här boken än av Tråkiga vykort, utgiven av samma förlag. Rolig bok hur som helst, men jag saknar fortfarande texter!
De böcker som jag tidigare har läst av Johanna Nilsson har alla varit ganska mörka och de har varit så välskrivna så att man förstår att mycket av det mörka måste vara själupplevt. Jag är leopardpojkens dotter kan däremot närmast beskrivas som en biografi, fast kanske inte helt fri från mörker den heller. I den här boken försöker Johanna Nilsson berätta sin pappas historia om hur han växte upp som barn till två missionärer.
En ganska fascinerande berättelse om en annorlunda uppväxt i Kongos djungler rullas upp, men här finns också berättelsen om alla barn som blev övergivna av sina föräldrar, vilka prioriterade sitt kall framför allt annat. Det skulle kunna vara väldigt gripande, men jag upplever inte boken som särskilt gripande eller ens engagerande. Kanske beror detta på att författaren gärna använder formuleringar som ”Jag antar…” och skriver saker som frågor, som om hon bara spekulerar i hur det faktiskt var och hur de inblandade upplevde det. Hon skriver också att ämnet är så känsligt att hon inte vågat fråga hennes släktingar om deras upplevelser.
Jag upplever att mycket av det som jag tror författaren vill nå ut med till läsaren inte går fram, men säkerligen betyder boken mycket för författaren själv, för det är uppenbart att ett sådant här personligt verk inte är lätt att skriva. Det är också intressant att läsa om hur hennes farföräldras liv och hur hennes pappas liv har färgat av sig på henne själv och hennes syskon. Det är också intressant att läsa om missionerandet och livet i Kongos djungler på 30- och 40-talet. Fast ska man läsa något verkligt berörande tipsar jag hellre om Hon går genom tavlan, ut ur bilden.
Doktor Glas håller alltid hårt på sin plikt som läkare och går aldrig förbi reglerna, men när den söta fru Gregorius ber honom om hjälp kan han inte säga nej till att hjälpa henne, trots att det hon ber honom om kräver att han ljuger för hennes man. Hennes man är pastor och det fru Gregorius ber doktor Glas om är att han ska försöka få pastor Gregorius att hålla sig ifrån henne om nätterna, för hon finner sin man så hemskt motbjudande och i hemlighet längtar hon efter en helt annan man. Doktor Glas, som själv tycker att pastor Gregorius är högst obehaglig och tycker att det är förförligt att den gamla karlen har gift sig med en sådan förtjusande kvinna som fru Gregorius, har inga problem med att tala om för pastorn att han på grund av fruns underlivsproblem och hans egna dåliga hjärta absolut måste se till att han och frun sover i skilda sängar framöver. Innerst inne har dock Doktor Glas fler funderingar på hur han ska kunna hjälpa fru Gregorius undan det fängelse till förhållande hon har hamnat i. Han vill mörda pastor Gregorius. Ja, han ser det nästan som om han skulle ha gjort världen en tjänst om han fick bort den obehagliga pastorn.
Intrigen är liknande den i Thérèse Raquin av Zola. Här avhandlas frågan om det någonsin är rätt att döda en annan människa och läsaren får ta del av doktor Glas ångest och moraliska funderingar. Språket är dock totalt annorlunda mot det i Zolas roman. Till skillnad från i Thérèse Raquin finns här inga onödigt ingående beskrivningar, istället skriver Hjalmar Söderberg med ett språk som är rikt i sin enkelhet. Man kommer verkligen doktor Glas inpå livet och ser hans ensamhet och hans grubblande framför sig. Det går nästan inte att göra annat än att känna sympatier för honom trots det han planerar att göra mot pastorn. Paston själv är verkligen en bakgrundsperson, som man som läsare får veta märkligt lite om. Historien handlar dock varken om Gregorius eller det planerade mordet av honom utan om vad som händer i doktor Glas. Mycket välberättat och läsvärt!
Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.
Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.
Tre flickor växer upp hos en fostermamma och blir till tre kvinnor med helt olika liv. Margareta blir forskaren som inte har fått en egen familj och som förgäves försöker att hålla ihop det lilla som finns kvar av band mellan systrarna. Christina blir den duktiga, prydliga och perfekta läkaren och Birgitta blir fyllkärringen, horan, den som hela tiden sviker de andra. Alla är de helt ovetande om att det finns en fjärde syster. Hon som valdes bort. Hon heter Desirée, är CP-skadad och ligger på långvården. Hon kan inte tala och är i ständigt behov av hjälp, men hon besitter krafter som inte så många människor har. Hon kan sätta sig bakom andras medvetande och följa med dem. På så sätt kan dansa i andra mäniskors kroppar och hon kan utnyttja fåglar till att se vad hennes systrar gör. Så följer hon sina systrar och styr dem mot att träffas en till gång.
Det är en berättelse om Desirées sätt att övervaka sina systrar och se hur deras liv har blivit. Ett liv som hon själv aldrig kunde få eftersom hon som handikappad på 50-talet inte ansångs vara värd att behålla utan vara dömd till att leva på institution resten av livet. Men det är också en berättelse om tre kvinnoöden; tre livsöden som kommer sig av det förflutna och den uppväxt som man aldrig kan komma ifrån. Både gripande, fascinerande och spännande! En mycket bra bok!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Idén är genialisk. Tjugofem år efter Gentlemen ger Klas Östergren ut en uppföljare där bokens huvudperson, som bär samma namn som författaren själv, berättar om vad som har hänt under de år sedan den fiktiva personen Klas och den riktiga författaren gav ut den tidigare boken. Hela Gentlemen rörs till när bokens berättare, Klas Östergren, berättar om vad som hände egentligen och varför han skrev Gentlemen som han gjorde.
