En vän till mig påstår att folk inte vågar kritisera ”svåra” böcker eftersom de är rädda för att verka ytliga och dumma om de erkänner att boken är svår att förstå sig på. Jag tror att det ibland kan ligga väldigt mycket i det faktiskt. Samtidigt tycker jag att det är trist om det skulle vara så. Med risk för att dumförklara mig själv kan jag ärligt säga att jag inte är överförtjust i djupa och tunga böcker och jag kan också erkänna att den här boken inte föll mig i smaken.
Oron bror är en rörig bok som stundvis handlar om berättarjagets barndom och hans lekar, fantasier och funderingar och stundvis handlar om berättarjaget, som gör en bilfärd till barndomstrakterna tillsammans med sin bror. Jag tycker att boken är väldigt osammanhängande, men man skulle kanske kunna säga att den handlar om barndomsminnen och hur läskigt saker och ting kan uppfattas i ett barns ögon. Väldigt rörigt är det dock som sagt var. Ibland får jag inte ens grepp om vad som egentligen har hänt i varje kapitel. Det känns inte ens som om kapitlen hänger ihop eller som om de någonsin byggs vidare på eller får ett slut.
Det här var ingen bok för mig! Boken skulle dock få betydligt sämre betyg om det inte vore för det underbara språket. Jag älskar sättet Sjölin skriver på för att förstärka känslan av att det är ett barns upplevelser som beskrivs. Bland annat skriver han orden precis som de låter i dialoger och när berättarjaget tänker; precis sådär som man gjorde innan man kunde läsa och skriva och uppfattade ord som de lät. Skulle jag enbart bedöma språket skulle boken förmodligen få en fyra eller kanske en femma, men när jag ser till hela boken blev det inte mer än såhär – en tvåa. Tyvärr.
Det finns böcker som jag önskar att jag hade upptäckt mycket tidigare. Det här är en sådan bok. Sagobok är en samlingsvolym som innehåller Lindgrens två relativt okända novellsamlingar: Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng. Somliga noveller har filmatiserats, medan andra är riktiga pärlor som jag aldrig har läst eller sett förut. Dock är det inte så illa att läsa de här böckerna när man inte är ett barn längre. Som vuxen kan man nämligen se saker som ett barn kanske inte tänker på. För ett barn är det här förmodligen bara fantasifulla sagor, men är man lite äldre är det inte svårt att se att många av novellerna egentligen handlar om barn som fantiserar och drömmer för att tränga undan en mörk och svår verklighet.
I Nils Karlsson-Pyssling är novellerna något kortare, men i gengäld fler, och alla innehåller på ett eller annat sätt berättelser om småfolk. Sunnanäng innehåller lite längre noveller om fattighet och andra svårigheter.
Ingen av novellerna är direkt ljusa och glada rakt igenom, men Lindgren kan verkligen konsten att skriva om svåra saker på ett avdramatiserat och fint sätt som jag verkligen beundrar. Det här är inga hemska berättelser utan sagor fyllda av hopp och värme. Det är allvarligt utan att bli pretentiöst och det är spännande utan att bli svårt eller otäckt. En fantastisk och underbar bok att läsa högt ur! Boken är också fylld av vackra illustrationer av Ilon Wikland.
Det här är den fristående fortsättningen på Sång till en fjäril och vi får återigen följa Riina, Elsa Marie och några andra ungdomar i deras liv.
Det har nu blivit dags att börja gymnasiet och Riina tar det stora steget att flytta hemifrån för att gå på en speciell musikskola i Stockholm. Skillnaderna mellan den norrländska ort hon flyttar från och storstaden är stora och Riina känner sig till en början både osäker och förvirrad.
Elsa Marie är kvar i Norrland och ska gå om nian eftersom hon hoppade av skolan förra året. Nu ska hennes mamma flytta till Danmark för att jobba och detta ger Elsa Marie en del nya insikter.
Det är kul att återigen få läsa om personerna som man träftade på i den tidigare boken. Problemet är bara att boken är väldigt tunn och att man därför inte hinner läsa speciellt mycket om någon. Det känns inte riktigt som att boken hinner handla om någonting. Istället blir boken mer än lång epilog till bok nummer ett. Trots detta är det här en väldigt bra bok där dagboksinlägg, mejl och berättande text varvas och gör att allting blir lätt att känna igen sig i och tro på. Det här känns som en väldigt realistisk och bra beskrivning av några ungdomars liv i dagens Sverige.
Jag ser mig själv i en stulen spegel hos Adlibris och Bokus.
Det här är Anna-Karin Eldes tredje humoristiska seriebok och den är precis lika rolig som de två föregångarna (Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem och Var ska man lägga näsan om inte i blöt?), om inte roligare. Förutom träffsäkra illustrationer att känna igen sig i innehåller boken även en del trevliga små texter som en extra krydda. Roligt är också att det inte längre bara är en ruta per serie utan att vissa sträcker sig över flera sidor.
Det är svårt att inte roas av den här serieboken, som med Eldes rika bilder och passande bildtexter ger en väldigt realistisk bild av livet som kvinna idag. Det här är en bok att känna igen sig i och skratta åt. Det här är min humor!
För första gången har jag provat att läsa en serie, eller en tecknad roman, som man kanske borde kalla den här boken. Det var en väldigt trevlig upplevelse!
Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord och det kan jag verkligen hålla med om. Bilderna i den här boken är väldigt träffsäkra och förmedlar verkligen någonting. Det är lätt att känna igen sig i bilderna av fröken Livrädd, som är bokens huvudperson, och de fyndiga texterna och pratbubblorna till bilderna förstärker dessutom en del saker.
Boken handlar om fröken Livrädd, som börjar tröttna på den man som hon har levt ihop med de senaste åren. Hon träffar en ny man och är plötsligt inte säker på vad hon känner. Fröken Livrädd blir livrädd för att bryta upp, men är också rädd för att förlora sin nya flört. Bokens ämne kan kanske inte sägas vara nyskapande, men boken är bra och härlig och den gjorde mig sugen på att läsa fler serier.
Det var länge sedan jag skrattade så mycket när jag läste en bok som när jag läste Anna-Karin Eldes första illustrerade bok. Här skildras vardagens lyckor och olyckor i roliga, sarkastiska och charmiga teckningar med tillhörande kommentarer.
Ibland känns det som om boken skulle kunna handla om mig och det är kanske det som är så roligt med den här boken. Träffsäkert!
Ingen grekisk gud, precis, av Katarina Kieri är en ganska typisk och härlig ungdomsbok, som är lätt att känna igen sig i, kanske inte för att huvudpersonen är med om händelser som alla råkar ut för, men för att det känns att den fångar åldern och känslorna på ett fint sätt. Boken handlar om några jobbiga veckor i 15-åriga Lauras liv och behandlar ämnen som omöjlig kärlek, kompisproblem, kontakten med föräldrarna och (kanske) lycklig kärlek.
Ingen grekisk gud, precis är mysig och har hög ”känna igen sig”-faktor, men sa mig kanske inte så mycket nytt jämfört med andra ungdomsböcker, trots allt.
Ingen grekisk gud, precis
Ingen grekisk gud, precis gavs ut av Rabén och Sjögren 2002. ISBN: 9789129656664.
När den här boken kom ut första gången väckte den ganska mycket uppståndelse och jag kände direkt att det var en bok som jag ville läsa. Trots detta har det dröjt flera år innan jag faktiskt har snubblat över boken och läst den. På ett sätt är det lite synd att jag inte har läst den förrän nu, eftersom det här är en bok som jag tror att man kan uppskatta extra mycket om man är i de vilsna yngre tonåren. I många av texterna skriver författarna nämligen om sina egna uppväxter och det är skrämmande lätt att känna igen sig i de situationer författarna har varit i. Jag tror att den här boken kan ge unga och osäkra tjejer en liten puff och få dem att våga stå på sig och ta för sig.
Boken är en samling av artiklar om olika frågor som alla rör feminism och att vara kvinna. De är skrivna av olika författare och somliga är också bättre skrivna än andra, men sammantaget är det dock en väldigt bra bok om ett ämne som ständigt är aktuellt. Jag tror att alla flickor, tjejer och kvinnor hittar någonting att känna igen sig i när de läser den här boken. Fittstim beskriver definitivt livet som kvinna på ett väldigt äkta och tankeväckande sätt utan att för den sakens skull komma med pekpinnar eller dra upp fördomar och utslitna repliker. Artiklarna är också kryddade med ibland upprörade fakta och statistik och talande bilder. Det är svårt att inte reagera när man läser den här boken, som gör att man börjar fundera på varför saker och ting är som de är. Just därför är det här en bok som alla borde läsa och ta till sig av.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
En vän till mig påstår att folk inte vågar kritisera ”svåra” böcker eftersom de är rädda för att verka ytliga och dumma om de erkänner att boken är svår att förstå sig på. Jag tror att det ibland kan ligga väldigt mycket i det faktiskt. Samtidigt tycker jag att det är trist om det skulle vara så. Med risk för att dumförklara mig själv kan jag ärligt säga att jag inte är överförtjust i djupa och tunga böcker och jag kan också erkänna att den här boken inte föll mig i smaken.
