Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en tegelstensroman om livet och systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Systrarna, av Jonas Hassen Khemiri, är en roman om tre systrar och om en man vid namn Jonas Hassen Khemiri. Jonas växer upp i Stockholmsområdet Drakensberg med sin mamma, bröder och, tidvis, sin tunisiske pappa. Under en formande period i livet korsas hans vägar av Mikkolasystrarna, Ina, Anastasia och Evelyn, som liksom honom har en tunisisk förälder och som under en tid bor i samma kvarter. Mikkolasystrarna gör ett sådant intryck att Jonas aldrig riktigt kommer att kunna släppa dem eller lämna dem ifred, trots att livet pågår och deras vägar (knappt) korsas igen sedan systrarna och deras kringflackande mamma har lämnat Drakensberg. I ett antal delar, som skildrar en allt kortare tidsperiod i de fyra huvudpersonernas liv, får läsaren följa Jonas och Mikkolasystrarna genom uppväxt och vuxenblivande.
Khemiri (författaren) har gjort sig ett namn genom att skriva kort och precist, som den 86 sidor långa Jag ringer mina bröder. Systarna är något helt annat, ur det perspektivet att den är på 700+ sidor. I övrigt innehåller Systrarna väldigt många element från tidigare romaner. Jag kanske till och med måste slänga in brasklappen att den är som bäst om man redan har läst allt av Khemiri och älskar hans tidigare romaner. Sådant han har vänt och vridit på i tidigare böcker, som ett oerhört skavigt pappa-son-förhållande (Montecore, Pappaklausulen) och en väns tragiska bortgång (Allt jag inte minns), får chans att breda ut sig på nytt i den här omfångsrika berättelsen. Att bli bedömd utifrån hudfärg och att leva med en fot i en annan kultur återkommer också (Ett öga rött, Jag ringer mina bröder). Som alltid finns såklart en Jonas Hassen Khemiri med i berättelsen, den här gången i en huvudroll med många kopplingar till verklighetens Khemiri. Läser man Systrarna kommer man också känna igen stilen och humorn.
Finns det något nytt? Ja, det är klart att Systrarna också bjuder på många nya ämnen och är en fantastisk bok i sin egen rätt. Att få följa Mikkolasystrarna är en fröjd: det är tre personer att verkligen tycka om. Där finns storasystern, Ina: ordningssam, planerande, kontrollerad. Där finns mellansystern, Anastasia: konstnärssjälen som låter livet hända och som utan någon speciell plan går från att sova på soffor till att bli ekonomiskt oberoende. Där finns också lillasystern, Evelyn, som verkar ha fastnat för evigt i ett butiksjobb hon hatar och vars liv i mångt och mycket står och stampar tills hon plötsligt lättar sina vingar. Alla gör de otroliga resor och parallellt harvar Jonas på med sitt: skrivliv, familjeliv. Vad de alla fyra har gemensamt är deras tunisiska föräldrar och de märkligheter som pågår kring dem: Mikkolasystrarnas mamma är övertygad om att familjen har fått en förbannelse över sig, Jonas pappa har en tendens att överge familjen utan ett ord.
Jag har läst det mesta av Khemiri och håller honom för en av mina största favoritförfattare. Att han skulle skriva en tegelstensroman hade jag inte väntat mig och kanske kände jag en liten tvekan över hur han skulle få ihop det. Jag hade såklart inte behövt oroa mig, det här är lika briljant som allt annat Khemiri har skrivit och sidantalet är på många sätt det som gör den här boken: att man får vara i berättelsen så länge, lära känna huvudpersonerna på djupet, följa dem genom livet. En underbar bok och en komplett läsupplevelse: humor, sorg, kärlek, här ryms det mesta, det är bara att följa med och beröras.
Systrarna
Systrarna gavs ut av Albert Bonniers förlag 2023. ISBN: 9789100800765.
Tiden second hand är en mäktig berättelse om ett imperium och dess fall: en dokumentärroman med vittnesmål från vanliga människor. Det är en bok med fasansfulla skildringar av våld och tortyr, en bok som ger bilder svåra att skaka av sig.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Tiden second hand är den avslutande delen i Svetlana Aleksijevitjs dokumentära romanserie Utopins röster, där hon på olika sätt skildrat livet i Sovjetunionen. I Tiden second hand är Sovjetunionen förbi och har lämnat efter sig ett trasigt marknadssystem, där några plundrat staten på stora tillgångar och den stora massan lever i stor fattigdom. För vissa har hela livet handlat om att vara en del i något större, ett samhälle och ett system där varje individ bara är en liten kugge i ett större maskineri. Nu lämnas de utan någonting: allt de trodde på är borta och förlöjligat. Somliga har ett nostalgiskt skimmer när de tänker tillbaka på det som varit, andra berättar om nöd och fattigdom, angiveri och förtryck.
Med Sovjetunionens fall följer också flera blodiga händelser. I Tiden second hand finns röster från flera massakrer och här skildras händelser som är så ofattbara att de för evigt har bränts in i hjärnan efter den här läsningen. Ibland blir det för mycket, för jobbigt att ta sig igenom, men kanske just därför känns det helt nödvändigt att Aleksijevitj satt ord på dem.
Tiden second hand är en fantastisk skildring av ett imperium och dess fall, från de vanliga människornas perspektiv. Precis som i Aleksijevitjs övriga dokumentärromaner har hon intervjuat ett stort antal personer, enligt egen utsago över 1 000 (intervju i DN), och vävt ihop deras berättelser till ett större verk, en berättelse som spänner över drygt 650 sidor. Boken kan i princip öppnas var som helst och börja läsas därifrån, men det är helheten som gör det. Det här är en oförglömlig skildring av ett imperium och ett folk, en berättelse som ger tankar och insikter om det som titeln skvallrar om: att allt kommer igen, allt är second hand.
Tiden second hand
Vremja second hand översattes till svenska av Kajsa Öberg Lindsten och gavs ut av Ersatz 2013. ISBN: 9789186437398, 9789187219856. Tiden second hand ingår i serien Utopins röster. Övriga titlar i serien är Kriget har inget kvinnligt ansikte, De sista vittnena, Zinkpojkar och Bön för Tjernobyl.
Svetlana Aleksijevitj
Svetlana Aleksijevitj (född 1948) är en belarusisk författare. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2015 med motiveringen ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.
Bonniers stora bok om din trädgård är en rejäl och kunnig bok om allt du behöver veta om din trädgård.
Bonniers stora bok om din trädgård är en rejäl koloss till bok. Här finns svar på allt du vill veta, eller kanske inte ens visste att du behövde veta, om din trädgård! I den inledande delen finns tips kring trädgårdens inredning – någonting jag inte ens tänkt på, men som såklart är lika viktigt som att inreda rummen inomhus. Färger, nivåer, rum i rummet, doft… Här finns många aspekter att ta hänsyn till. En annan intressant del av boken är den del som handlar om ”jorden vi ärvde”. Här kan läsaren lära sig ”allt” om kompost, näringsämnen, jordförbättring, ogräs, klimat och mycket annat. Slutligen innehåller boken omfattande faktadelar om växter och köksträdgård.
Jag impulslånade Bonniers stora bok om din trädgård på biblioteket. Jag noterar att den gavs ut första gången 1996. Har det hänt mycket inom området sedan dess? Kanske, men till stora delar tror jag verkligen inte det. Jag är ingen expert, men det mesta känns faktiskt aktuellt fortfarande. Det gäller inte minst tankarna kring ekologisk odling och biologisk mångfald, som går som en röd tråd genom boken.
Idag finns det mesta man vill veta någon googling bort. De gånger man är nybörjare på en sådan nivå att man inte ens vet vad man ska googla på, ja, då är sådana här kunniga, kärleksfulla och rejäla böcker sköna att hålla i handen. Det är knappast en bok man läser från pärm till pärm, men en riktigt trevlig bok att bläddra i.
Jag blev med trädgård i höstas och känner verkligen inspiration efter att ha läst den här boken. Jag önskar bara att jag visste mer exakt vad jag egentligen har i min trädgård?! Fråga om ett år, så kanske jag är klokare. Än vilar trädgården inför våren och sommaren. Det ska bli riktigt spännande att se vad som gömmer sig under snön.
Bonniers stora bok om din trädgård
Bonniers stora bok om din trädgård
Huvudredaktör: Karin Berglund. Förlag: Bonnier Alba (1996). ISBN: 91-34-51455-4.
Ett litet liv av Hanya Yanagihara är en tegelstensroman där läsaren får följa Jude genom livet och undan för undan ta del av hans tuffa uppväxt. Det är en berörande, men alldeles för lång roman.
Ett litet liv av Hanya Yanagihara är en rejäl tegelstensroman och därtill en av de senaste årens mest uppmärksammade bästsäljare. Den kombon är imponerande, tycker jag! För visst måste en riktigt tjock bok ha något visst om den blir läst och älskad av många? En viss tröskel är det ju att ta sig igenom en bok på över 700 sidor.
För mig var det lätt att förstå varför den här boken hyllats överallt de senaste åren. Jag föll pladask och plöjde igenom de första delarna på förvånansvärt kort tid (för att vara jag). Det är verkligen en fängslande berättelse!
Boken kretsar kring Jude St Francis, en man som läsaren får följa genom livet. När berättelsen tar sin början har han precis slutat college och så småningom blir han en etablerad jurist och till och med en extremt framgångsrik och välbärgad jurist. Hela tiden omges han av nära vänner och av Harold och Julia, personer som kommer att bli hans föräldragestalter. Hans biologiska föräldrar och hans barndom är däremot höljda i dunkel. Då och då rullas bitar av Judes bakgrund upp och det är ingen feelgood direkt. Redan tidigt förstår man som läsare att Jude har varit med om förfärliga saker, händelser som skadat honom för livet både fysiskt och psykiskt. Vidden av det blir dock inte klart till fullo förrän boken närmar sig slutet.
Boken berättas omväxlande från Judes synvinkel, men också från hans nära och käras ögon. Det är framför allt tre vänner som står ut till en början: Willem, JB och Malcom. De fyra är vänner från college och utgör en oskiljaktig kvartett. Boken inleds faktiskt som en intressant berättelse om kompisgänget och deras dynamik – alla fyra får ungefär lika stort utrymme. Sedan tappar boken styrsel. JB och Malcolm förpassas till bifigurer. Jag hade gärna fortsatt att läsa om alla fyra, men författaren tyckte tydligen annorlunda. Jag tycker att berättelsen blev allt mer otight ju mer jag läste. Det är en konst att skriva riktigt långa berättelser och här håller det inte hela vägen, om du frågar mig. Boken börjar som en bok och slutar som en annan. Bitvis är det dessutom alldeles för pladdrigt.
Jag kan förstå att många älskar den här boken. Den är fantastiskt bra, åtminstone delvis, och det är också en väldigt stark berättelse Jude bär på. Det är svårt att inte bli berörd. Men nja. Boken var faktiskt för lång för min smak och jag kände inte att den röda tråden fanns där fullt ut.
Nu slänger jag in en spoilervarning också. Jag kan erkänna att jag heller inte riktigt köpte Judes berättelse. Det blev bara för mycket. Han är föräldralös och växer upp i ett kloster (av alla klyschor!). Alla i klostret är homosexuella pedofiler som misshandlar honom och våldtar honom. Han rymmer därifrån med en av munkarna och tvingas därefter till prostitution under många års tid. När han befrias därifrån genom en polisinsats hamnar han på ett barnhem, där han behandlas som en kriminell(?!) och där personalen är homosexuella pedofiler som misshandlar honom. Han rymmer därifrån och liftar. Alla lastbilschaufförer han träffar på är homosexuella pedofiler och Jude prostituerar sig. I ett ögonblick när han är sjuk och svag och befinner sig på en bensinmack (om jag minns rätt?) blir han hittad av en homosexuell pedofil som plockar upp honom och spärrar in honom för att kunna våldta och misshandla honom. Fullt medveten om att det finns många som får alldeles för många sorger att hantera på en gång, så tycker jag verkligen att det blir överdrivet och jag undrar ibland hur många homosexuella (och sadistiska) pedofiler någon egentligen kan ha oturen att träffa på. I mitt tycke hade det räckt att skildra någon eller några av alla dessa övergrepp för att komma fram till poängen och göra det trovärdigt och berörande. Här avlöser de hemska händelserna varandra på ett sätt som gör att det till slut blir närapå fånigt. Judes hemska bakgrund blir sedan fond till hur han lever den amerikanska drömmen, om än med djupa sår och väldigt dålig hälsa. Boken reproducerar den både felaktiga och tröttsamma klichébilden av den ”framgångsrika” personen som jobbar alldeles för mycket och alldeles för sent. Ett exempel på Judes ”framgång” är att han jobbar måndag–lördag och måste tvingas att lämna kontoret vid midnatt på vardagarna och vid nio på lördagen. Annars jobbar han såklart mer än så. Ingen kan jobba fokuserat och göra bra ifrån sig under sådana maratonpass som pågår år efter år. Det är tröttsamt att den inställningen till jobbet här lyfts fram som något slags bevis på framgång. Dessutom är jag nog för svensk för att fascineras av den amerikanska drömmen. Det är inte intressant för mig att läsa om att Jude är en extremt rik toppjurist och att alla hans vänner är extremt framgångsrika inom sina respektive områden – världskänd skådespelare, superframgångrik konstnär, arkitekt som efterfrågas över hela världen och så vidare, och så vidare, och så vidare. Även här frågar jag mig om det är trovärdigt? För mig känns det i alla fall rent trist att läsa en bok där alla lever fantasiliv där man semestrar med privatplan och äger en handfull lyxhus utspridda över intressanta platser och bla, bla, bla. Det hade varit så mycket mer intressant om det fanns någon vanlig person i boken, någon som faktiskt skulle gå att relatera till.
Slut på spoilervarningen. För att sammanfatta kan jag se vad andra gillar med den här boken. Jag slukade stora delar av den, men mot slutet gick det verkligen trögt. Boken höll inte hela vägen, helt enkelt. Kanske hade jag för höga förväntningar.
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk är en rejäl tegelsten om sektledaren Josef Frank och om 1700-talets Europa.
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk kan vara den tjockaste boken jag läst: 1 057 sidor som lustigt nog har en paginering som löper som en nedräkning. Även titeln är otroligt lång: Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre stora religioner, de små ej att förglömma. Berättad av de döda, medelst en av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval böcker, därtill understödd av fantasien, vilken utgör naturens största gåva till människan. För kloka till stöd för minnet, för patrioter till besinning, lekmän till studium, melankoliker till förströelse.
Boken följer Jakob Frank, som ser sig själv som en frälsare. Det är 1700-tal och med sin enorma karisma lyckas han skaffa sig trogna följare. Han blir en sektledare, helt enkelt, och han leder sitt folk från land till land undan förföljelse. Han vältrar sig också i rikedom och ser till att omge sig av utvalda, unga kvinnor (och pojkar) att utnyttja sexuellt. Boken berättas till stor del av de människor som följer Jakob Frank och som har anslutit sig till hans idéer.
Visst finns det något spännande, i brist på bättre ord, med sekter. Hur uppstår de? Vem leder dem? Vad händer med dem med tiden? Vilka är människorna som ansluter sig? Så jo, visst är den intressant. Boken ger också en fin historielektion där författaren lyckas trycka in mängder av aspekter av livet och kulturella referenser från den här tiden. För mig blev det verkligen en historielektion. Jag förstod först långt in i boken att Jakob Frank har en verklig person som förlaga och att ”frankismen” också funnits på riktigt.
Kanske hade jag inte tillräckligt med bakgrundskunskaper för att fullt ut ta till mig den här boken. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför just Jakobsböckerna betraktas som ett sådant mästerverk och som en sådan otrolig berättelse. Jag ångrar inte att jag har läst den; Det har varit ett kul projekt att ha igång parallellt med annan läsning, men det mest träffande man kan säga är att den är alldeles för lång. Alldeles, alldeles för lång. Och alldeles säkert är det så att nästan allt flyger över huvudet. Den här boken kommer knappast lämna några större avtryck hos mig.
Vill du läsa något av nobelpristagaren Olga Tokarczuk skulle jag hellre rekommendera Styr din plog över de dödas ben, som var en verklig läsupplevelse för mig, lite av en polsk Torgny Lindgren-berättelse på något sätt: lekfull, överraskande, rolig, intelligent. Jakobsböckerna är mer pretto och mastig, ingenting för den som vill koppla av med en bok.
Jakobsböckerna
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk
Polsk titel: Ksiegi Jakubowe. Översättare: Jan Henrik Swahn. Förlag: 2019 (Albert Bonniers förlag). ISBN: 9789100182717.
Olga Tokarczuk
Olga Tokarczuk (född 1962) är en polsk, nobelprisbelönad författare.
Stora boken om barn är en rejäl och pålitlig bok om allt man vill veta (och allt man inte ens visste att man ville veta) om att vänta barn och att leva med barn.
Stora boken om barn är en riktig koloss till bok. Den täcker in allt möjligt man kan tänkas vilja veta om graviditet och förlossning, men ger också otroligt mycket tips och råd om livet med barn. Vi väntar just nu vårt första barn, så jag har läst det som har känts relevant och aktuellt för oss, men det finns även ett långt kapitel som går igenom barn 2–6 år.
Graviditetsbesvär, gravidyoga, förlossningens faser, det nyfödda barnet och utvecklingen under det första året, amning och flaskmatning, råd om vad man bör tänka på när man köper barnprylar, barnsjukdomar och skador, sömn… Det är bara några av de ämnen som tas upp på ett enkelt sätt. Trots sitt rika innehåll håller boken en lagom nivå – det skrapas inte bara på ytan, känns inte för översiktligt.
Idag finns den mesta informationen på nätet, men jag måste säga att jag tycker att det är skönt att ha en riktig bok att bläddra i. Ska man hitta information på nätet måste man dels veta vad man ska söka efter och dels försöka förstå om källan är pålitlig. Stora boken om barn har getts ut i sju upplagor sedan 1995 och i min upplaga finns det en hel, tätskriven sida om faktagranskningen, vilket helt klart talar för att den känns pålitlig (även om utvecklingen såklart går framåt och kunskapsläget kan förändras över tid). Här har jag dessutom fått massor av information av sådant jag inte ens förstått att undra över och aldrig hade hittat på nätet.
Man kan knappast förbereda sig inför livet med barn genom att läsa en bok, men nog kan jag känna att det är skönt att ha läst på lite och funderat en del. Ska man bara läsa en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap är Stora boken om barn en bra kandidat, just för att den är så omfattande och rejäl. Det här är en riktigt bra bok, tycker jag! Den enda nackdelen är väl att formatet inte direkt är det bästa om man vill ligga och läsa i sängen. 😉
Stora boken om barn
Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten, Mia Coull
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är den roman jag alltid velat att han skulle skriva: en varm och fantastisk roman om människor och vänlighet. Och bara lite, lite skräck…
Vänligheten är den bok jag alltid hoppats på att John Ajvide Lindqvist skulle skriva. Ajvide Lindqvist är förmodligen att betrakta som Sveriges bästa skräckförfattare, men för mig är han framför allt en helt otrolig författare när det kommer till att skriva om att vara människa. Han är fenomenal på att skriva om vanliga svenssons, udda fåglar, barn, sympatiska människor, osympatiska människor, missförstådda människor – alla möjliga människor. Han hittar alltid rätt, får det att kännas autentiskt och levande. I sina böcker hittar han sådant som vem som helst kan relatera till och känna igen, inte minst lyckas han skriva väldigt precist om rädsla. Det går bra ihop med skräck, men för mig har skräckelementen alltid varit sekundärt och något jag fått på köpet.
Vänligheten är en roman där skräcken är nedtonad. Visst, det är en bok med övernaturliga inslag och paranormala förmågor, men det finns väldigt mycket annat, inte minst just det: vänlighet.
Boken utspelar sig i Norrtälje, en småstad jag själv har besökt många, många, många gånger och kan känna igen mig i. Även det är såklart en extra krydda för min del. I Norrtälje får läsaren följa vännerna Siw och Anna, som precis börjat på Friskis & Svettis för att bli av med sina extrakilon, vännerna Max och Johan, som är hängivna Pokémon GO-spelare, syskonen Maria och Marko, som har allt möjligt trassel i bagaget att ta hand om. Det är sex helt vanliga, ovanliga människor som jobbar på bowlinghall, har haft karriär som fotomodell, sitter i kassan på Flygfyren, är parkskötare, är löjligt rik och jobbar på äldreboende. Deras vägar möts, vänskap och förälskelser uppstår, de bli vänner, ovänner och anförtror varandra sina hemligheter. Insprängt mellan deras berättelser skildras andra snabba nedslag från småstadslivet: människor som omtänksamt hjälper till, plockar upp tappade saker, visar vänlighet.
Sedan dyker det upp en container från ingenstans, en gul container som rymmer något fruktansvärt: liken efter människor som försökt fly över havet. Containern innehåller också något mer, något som sipprar in i Norrtäljeån. Sakta men säkert börjar något förskjutas och de snabba nedslagen i vardagens Norrtälje får en annan ton: folk tränger sig före, är vresiga och själviska.
Här finns skräck, absolut, men för mig är det mest en superhärlig bok om människor, relationer och vänlighet. Det är verkligen en varm bok. Jag blev väldigt glad av den!
Lyssna gärna på den som ljudbok. Den är uppläst av författaren själv och John Ajvide Lindqvist är verkligen en bra uppläsare, tycker jag.
Vänligheten
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2021). ISBN: 9789177751373.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist (född 1968) är en svensk författare som främst gjort sig känd för sina skräckromaner och skräcknoveller. Några av dem har också filmatiserats: Låt den rätte komma in och Gräns.
Kungariket av Jo Nesbø är en överraskande och spännande bok om den hemvändande lillebrodern, som ska få den sömniga fjällbyn att lyfta sig, och om hans beskyddande storebror. Betyg: 5 hårfrisörskor av 5.
Kungariket är en fristående thriller av den norske författaren Jo Nesbø, som annars gjort sig känd för de omåttligt populära Harry Hole-böckerna (bland mycket annat). I Kungariket är det ingen polis likt Harry Hole i huvudrollen utan den ensamlevande Roy, som bor i en liten norsk fjällby. Han basar över samhällets bensinstation och lever i övrigt ett liv i något som framstår som ett självvalt utanförskap. Hans hem är den högt belägna gården Opgard. Nu kommer plötsligt Roys lillebror, Carl, och hans nyblivna fru, Shannon, tillbaka till bygden efter åratal i Kanada. Carl kommer med storslagna planer om att få samhället att lyfta sig och allas utägor att öka i värde och bli attraktiva stugtomter. Han ska se till att ett lyxigt hotell byggs i trakten. Med sin stora karisma får han med sig hela bygden, som går in och investerar i hotellsatsningen.
Under tiden framkommer det undan för undan att allt inte är vad det borde vara. Läsaren får veta att Carl har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn och länge är det lite ovisst vem som är förövaren. Snart får läsaren även veta att att Roys och Carls föräldrar, som förolyckades i den skarpa, farliga kurvan upp till Opgard när Roy och Carl var i tonåren, kanske inte dog en helt naturlig död. Och vad hände egentligen med den polis som blev satt att utreda olyckan? Och vad handlar hotellsatsningen om? På Nesbøs alldeles egna sätt överraskas läsaren gång på gång. Här finns mördare och våldsamma män som också är genuint omtänksamma i andra situationer. Här finns ängsliga och oroliga människor som bortom detta är grovt kalla och beräknande. Ingenting är svart eller vitt och som så ofta i Nesbøs romaner går det aldrig riktigt att veta hur det ska sluta, vem om är ”god” eller ”ond” eller vilka baktankar folk har.
Jag blev helt fast i den här boken! Det finns delar som är skruvade att jag kan förstå om andra blir irriterade, men för min del kändes det bara uppfriskande och härligt. Jag älskar böcker där man inte riktigt kan lita på någon och där ens sympatier omärkligt kan flytta omkring mellan olika personer – och i slutändan kanske hamna hos någon som är en fullständig idiot, men som trots det… Jo Nesbø har verkligen läsaren i sitt grepp! Dessutom skriver han fantastiskt bra. Jag ska inte påstå att det är poetiskt eller någonting sådant, men det finns ett flyt i språket som nästan inga andra böcker har. Berättelsen bara flyter fram utan motstånd.
Det här är en bok som kanske är underhållande snarare än omvälvande eller gripande, men med det sagt är den fantastiskt bra och precis den sortens bok jag behövde läsa i höst.
Vi gick runt huset till norrsidan där huvudingången ligger. Varför pappa inte hade satt in dörren rakt ut mot gårdsplanen och vägen vet jag ärligt talat inte. För att han tyckte om att se alla våra utägor varje dag när han klev ut, kanske. Eller för att det var viktigare att värma upp köket än hallen. Vi klev över tröskeln och jag öppnade en av de tre dörrarna i hallen.
”Köket”, sa jag och la märke till lukten av härsket fett. Hade den funnits där hela tiden?
”Så fint”, ljög hon. Okej, jag hade städat och till och med diskat, men fint var det definitivt inte. Storögt – och kanske lite oroligt – följde hennes blick spisröret som gick från vedspisen genom ett hål som sågats ut i taket upp till andra våningen. Tillräckligt stort för att inte träet skulle antändas och så cirkelrunt att pappa hade kallat det finsnickeri. Det var i så fall – tillsammans med de två lika cirkelrunda hålen på utedasset – det enda av det slaget på gården.
Ur Kungariket av Jo Nesbø i översättning av Per Olaisen
Kungariket av Jo Nesbø
Originalets titel: Kongeriket (norska). Översättare: Per Olaisen. Utgivningsår: 2020 (första norska utgåvan), 2020 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 605. ISBN: 9789100185596.
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?
Jo Nesbøs nya fristående thriller är precis som älskade Sonen ett ödesmättat familjedrama med arketypiska drag, med en mångbottnad och gastkramande intrig som kan mäta sig med de bästa böckerna om Harry Hole.
Förlagets beskrivning
Jo Nesbø
Jo Nesbø (född 1960) är en norsk författare och en av världens mest framgångsrika deckarförfattare. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till fler än 50 språk. Han är också författare till de populära barnböckerna i Doktor Proktor-serien och har tidigare arbetat som aktiemäklare, journalist samt varit medlem i popgruppen Di derre. Jo Nesbø har en hemsida och en Facebooksida.
Händelser vid vatten av Kerstin Ekman är en prisbelönt deckare, som också är en mångbottnad och rik roman om några människor och deras hemligheter i en norrländsk by i förändring. Betyg: 4 värktabletter av 5.
Händelser vid vatten av är en prisbelönt deckare, skriven av Kerstin Ekman. Den som förväntar sig en kittlande thriller har dock valt fel bok. Centralt i handlingen är ett ouppklarat dubbelmord: två tältande turister hittas mördade en midsommar. Det är Annie som hittar dem. Hon och dottern Mia har precis anlänt till den lilla jämtländska byn Svartvattnet. De ska flytta till ett kollektiv, mitt i den här tiden av ”gröna vågen”, men ingen kommer och möter dem. De vandrar iväg själva och upptäcker tältet. Samtidigt sitter tonårspojken Johan fast i en brunn, där han har lämnats av sina bröder. En hemsk händelse. När han kommer upp igen ger han sig av och får lift med en kvinna som tar med honom över gränsen till Norge. Samtidigt är byns läkare, Birger, och polischefen, Åke, ute och fiskar. Alla rör de sig i närheten av de fruktansvärda händelserna som inträffat vid vattnet.
Det viktigaste i boken är dock inte mordet, inte förövaren, inte offren, utan Annie, Johan, Birger, Åke och många av de andra människorna i byn. Händelsen kommer att påverka många, som går genom livet med sina egna hemligheter och erfarenheter i bagaget. Arton år senare kommer mordet upp på agendan igen och de verkliga skeendena börjar rullas upp.
Visst är det spännande att följa berättelsen mot mordets upplösning, men jag läser verkligen inte boken som en traditionell deckare. Bokens styrka är egentligen hur den skildrar alla dessa människor, med sina hemligheter, och berättar om en norrländsk landsbygd i förändring. Hela tiden finns också naturen och vattnet i bakgrunden. Ekman är mycket duktig på att måla upp människor och miljöer. Det här är en rik och mångbottnad berättelse, lång och med många huvudpersoner att hålla reda på. Ändå är det enkelt att dras med. En riktigt bra bok. Även om det definitivt inte är deckarintrigen som jag kommer att minnas främst.
I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land.Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen.Men i lika hög grad är det en roman om ett landskap. Människan har farit illa fram med det. När de stora skogsbolagen drar sig tillbaka är det för alltid förändrat av hyggen, vägnät och grustäkter. Kvar är de namnlösa platserna i starrens rike, gungande våta tuvor och sorlande vatten under marken. Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar. Händelser vid vatten utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Sedan dess har romanen gjort ett segertåg över världen och översatts till ett stort antal språk.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Rolf Lassgård. Utgivningsår: 1993 (första utgåvan, Bonnier), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 466 (ca 20 h lyssning). ISBN: 9100556769.
Kerstin Ekman
Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare och tidigare ledamot i Svenska akademien. Ekman debuterade som deckarförfattare 1959 och har sedan dess gett ut en lång rad romaner inom vitt skilda genrer. Hon har belönats med otaliga priser, däribland har hon vunnit Augustpriset två gånger (1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter).
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.