Silvervägen av Stina Jackson är en spännande deckare om en man som letar efter sin försvunna dotter och om en ung tjej som flyttar till bygden och skulle behöva ett tryggt hem. Betyg: 4 preppers av 5.
Silvervägen av Stina Jackson är en av de senaste årens mest omtalade deckare och priserna och utmärkelserna har duggat tätt; Den har bland annat belönats med Svenska Deckarakademiens pris för årets bästa svenska kriminalroman. Det är verkligen bra gjort för en debutant! Det kändes helt klart att det var hög tid att läsa denna spänningsroman som så många lovordat de senaste åren.
Boken handlar om Lelle, som har förlorat sin tonårsdotter tre år tidigare. Hon skulle ta bussen, men kom aldrig med. Ingen vet var hon tog vägen. Det finns fortfarande ett stort engagemang för sökandet efter flickan, drivet av Lelles exfru, som håller igång intresset på sociala medier och genom att uppmärksamma fallet med t-shirts och fackeltåg. Lelle engagerar sig på annat sätt: genom att vara ute och köra längs Silvervägen på nätterna. Han har svårt att gå vidare och det blir inte lättare när ytterligare en flicka försvinner från bygden, en flicka med stora utseendemässiga likheter med hans egen dotter.
Parallellt med Lelles sökande får läsaren följa Meja, en flicka i Lelles dotters ålder. Hon har växt upp under stökiga förhållanden och flyttat från plats till plats tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma. Nu har flyttlasset gått till Glimmersträsk, ett (fiktivt) litet samhälle längs Silvervägen. Mamman har hittat en ny karl via nätet och hoppas på lugn och trygghet. Ingenting blir dock speciellt annorlunda, mammans problem är djupare än så, och när Meja träffar Carl-Johan flyttar hon tacksamt in hos honom och hans familj. Familjen bor mycket avsides och är väldigt udda. Det finns en stor misstänksamhet mot myndigheter i familjen, särskilt från pappan sida. Mobiler är bannlysta och hela familjen är engagerade i att ordna självförsörjning och säkerställa att de har lagrade förnödenheter när krisen kommer. För Meja blir den märkliga familjen trots allt ett sammanhang där hon känner ett större lugn än hemma hos modern, men hon blir samtidigt väldigt isolerad.
I boken vävs allas berättelser ihop på ett elegant sätt. Det är ärligt talat ganska förutsägbart, men jag har ingenting emot det. Jag ser faktiskt hellre att det går att gissa hur det ska sluta än att det ska balla ur och upplösningen bli helt osannolik. Det här är i och för sig en roman med en hel del ganska skruvade delar, men det känns ändå okej. Jag tyckte faktiskt att den här boken var riktigt bra. Det var fint att få följa Meja och hennes trassliga liv och det var berörande att läsa om Lelle och hans sökande efter sin försvunna dotter. En läsvärd deckare.
Silvervägen av Stina Jackson
Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.
Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.
Stina Jackson (född 1983) är en svensk författare, numera bosatt i USA. Hon gjorde stor succé med sin debutroman Silvervägen, som kom 2018, och har därefter utkommit med ytterligare en deckare, Ödesmark. Stina Jackson finns på Instagram.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är en pladdrig bok om (olycklig) kärlek och om livet som inflyttad 19-åring i Stockholm. Betyg: 2 utekvällar av 5.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är till delar en bok jag faktiskt har eftersökt: en bok om studentliv och ett liv där mycket kretsar kring uteliv, vänner och att bli vuxen på riktigt. Jag tycker själv att studenttiden var en väldigt speciell och formande tid och jag är förvånad över att det inte är fler som gett sig på att skildra den tiden. Här är det Cassiopeja som står i centrum: 19 år, juridikstudent, inflyttad i Stockholm från småstaden, bosatt i en liten andrahandslägenhet och spenderades (för) mycket tid med fest och uteliv tillsammans med vänner.
Cassiopeja har aldrig förstått sig på romantik och gulligull och är över huvud taget rätt skeptisk till kärlek. Att träffa någon verkar helt enkelt inte så viktigt, något jag förresten kan känna igen från den åldern. Plötsligt slår dock förälskelsen ner som en blixt från klar himmel och plötsligt handlar precis allt om den charmige grannen Casper, som också är hennes pianolärare. Han dyker upp i hennes drömmar och fantasier och rubbar hela Cassiopeja värld. Haken är att han lever med sin sambo och alltså är upptagen.
Snart inleder Casper och Cassiopeja trots allt en relation, som börjar som en otrohetsaffär och fortsätter som samboskap när Casper lite senare blir utslängd när Cassiopeja och han blir påkomna. Slutet gott, allting gott? Det tänker jag inte avslöja, men självklart hinner det bli lite trassel längs vägen innan boken är slut.
Jag uppskattar verkligen berättelsen om ung vuxen-liv i Stockholm. Det är kul att påminnas om hur det kan vara att vara 19 år, fri och obekymrad. Däremot tycker jag inte att kärleksberättelsen är speciellt trovärdig, vilket kanske säger något om min egen syn på romantik och gulligull. Eller ja, jag vet inte om det är mig det är fel på eller om det är boken. Jag kan i alla fall inte relatera till Cassiopejas förälskelse och hur hon så handlöst kastar sig in i den. Jag hade faktiskt tyckt att det vore roligare att läsa ännu mer om Cassiopeja och hennes liv och vänner. Det finns några sidospår också: att lämna småstaden för storstaden, att ha en okänd pappa. De här bitarna hade kunnat utvecklas mer.
Det som framför allt stör mig är dock språket. Jag förstår att det är högst medvetet och att det är ett stilistisk grepp, men jag gillar inte flödet. Författaren låter Cassiopejas osammanhängande tankar bli till långa rader med meningar, staplade på varandra, ofta utan skiljetecken. Till delar saknar det helt enkelt flyt. Annat fungerar bättre och det finns många snärtiga och roliga formuleringar också, men som helhet tycker jag inte att det blir riktigt bra.
För mig blev det här en avkopplande strandläsning och som sådan fungerade den ypperligt, men tyvärr blev jag också rätt besviken. Det finns delar som är riktigt bra, men det fungerar inte hela vägen.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Tappar upp trehundra liter fyrtiotregradigt vatten i badkaret. Tänker på att vilja bli insnurrad i lakan. Blir förbannad på mig själv, tänker KÄRLEKEN ÄR JU EN LÖGN jättehögt i huvudet. Tänker på vetenskap och bevis och teorier. Går upp ur badkaret och hämtar ett gammalt nummer av Illustrerad Vetenskap. Lämnar blöta spår över parketten fastän jag egentligen inte får. Jag hyr ju i andra hand.
Bläddrar bland artiklarna, försöker läsa om jordens uppkomst och nya rön om hiv/aids men kan fortfarande inte släppa känslan av att vilja ha någon som skulle tycka att det vore kul att tvätta mina smutsiga underkläder. Och sedan till slut bestämmer sig mina ögon för att fastna på en artikel. En artikel som jag lyckats missa, fastän jag alltid läser Illustrerad Vetenskap från pärm till pärm. Och där står det att man kan se i hjärnan när någon är kär, att det är VETENSKAPLIGT BEVISAT. Och jag läser artikeln om och om igen och igen och igen och vattnet blir kallt och allt jag vetat sedan 2007 är plötsligt inte sant längre.
Ur Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik. I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. ”Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror” är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en klassisk berättelse om att vara ung och dum och kär. Med en överrumplande, bitsk humor vänder och vrider det unga berättarjaget på klyschor om den efterlängtade tvåsamheten.
Förlagets beskrivning
Katarina Sandberg
Katarina Sandberg (född 1992) är en svensk författare. Vi är inte sådana som i slutet får varandra är hennes debutroman.
Berör och förstör är en riktigt bra antologi med dikter i urval av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar. Boken kan ses som en fortsättning på klassikern Kärlek & uppror, med ny poesi för unga, fast lika mycket för vuxna. Betyg: 4+ bultande hjärtan av 5.
Berör och förstör är en antologi med dikter som riktar sig till unga. Redaktörerna Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar har med den här boken haft ambitionen att fortsätta där antologin Kärlek och uppror tog slut och samla ett brett urval av poesi som även inkluderar nyare dikter. Föregångaren kom ut första gången 1989 och har därefter lästs av generationer och finns fortfarande i nytryck. Det var kanske på tiden att ta fram en ny.
Som jag har skrivit i mitt inlägg om nybörjarpoesi är det tacksamt med antologier. Som läsare blir man serverad ett smörgåsbord att plocka från och även om man kanske inte faller pladask för allt så finns det många guldkorn som väcker nyfikenhet. Det här är en bok som bjuder på många lästips och i sin enkelhet ger smakprov från många olika författare. Några av dikterna känner jag igen. Här finns exempelvis poesi från Bodil Malmsten, Tomas Tranströmer, Eva-Stina Byggmästar, Johannes Anyuru, Burcu Sahin och Linnea Axelsson. Annat är helt nytt för mig.
Boken samlar poesin under rubriker, som är härligt mångtydiga, men ändå ringar in väldigt väl vad det handlar om: exempelvis För att vi var tvungna, där det presenteras poesi som kretsar kring arbete och klass. Här påminns jag om att jag sedan länge har Emil Boss på min att läsa-lista. Boss har bland annat gjort sig känd genom dikten Acceleration, som han har gett ut på kvittorulle (och som vanlig bok). I Berör och förstör finns ett utdrag från just denna dikt, ett stycke modern arbetarskildring om de absurda villkoren på hans arbetsplats. En annan rubrik är Törstar ihjäl mig efter näring,om kärlek och sex, en annan är Att allt ändå till sist ska multna, om döden.
Jag tycker att det är fint urval med bredd och djup. Det enda jag saknar från Kärlek och uppror är egentligen omfånget. Den tidigare boken hade underrubriken 210 dikter för unga människor. I Berör och förstör räknar jag till 79 dikter, vilket ju är klart färre. Det är dock en liten invändning, för jag tycker att det här är en riktigt bra bok och det blir alldeles säkert en bok jag kommer att gå tillbaka till många gånger och bläddra i.
”När vi var tonåringar fick vi Kärlek och uppror i våra händer. Den innehöll 210 dikter för unga, skrivna av moderna och samtida svenskspråkiga poeter. När vi läste den förstod vi att poesi kunde se ut hur som helst. Att den kunde vara omedelbar, oberäknelig, obehaglig och otrolig. Att den kunde spegla sådant vi trodde att vi var ensamma med. Tilltala sidor hos oss som vi inte visste fanns och förändra vår blick på ett ögonblick. Vi förstod att vi behövde dikten, att den möjliggjorde för oss att undersöka och erfara världen med språkets hjälp.” Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar
I år är det trettio år sedan Kärlek och uppror (red. Siv Widerberg och Anna Artén) utkom 1989. Därför är det hög tid för en ny antologi med dikter för unga (och lite mindre unga). Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar har gjort urvalet till denna samling med svenskspråkiga poeter. Berör och förstör presenterar nya dikter för unga och tar död på myten att poesi är något obegripligt och till för endast ett fåtal.
Berget offrar är den spännande avslutningen av Madeleine Bäcks skräcktrilogi som utspelar sig i småstaden och plockar fram mytologi och folktro. Betyg: 4 hundar av 5.
Berget offrar av är den avslutande delen i Madeleine Bäcks skräcktrilogi som inleddes med Vattnet drar och Jorden vaknar. Boken kretsar kring några av invånarna i Gästriklands småorter: Hofors med omnejd. Trots att huvudpersonerna inte har någon koppling till varandra i övrigt, har de nu tvingats samman för att bekämpa det som vaknat och lagt sig över bygden som ett stort hot: det som vaknat och vandrar. Bäck väver in folktro och mytologi på ett elegant sätt och låter det hela ha sitt ursprung bland bergsmän och ha kopplingar till gruvan. Jag gillar hur hon tar in det lokala, blandar in folktro och samtidigt förlägger allt i en igenkännbar nutid. Som jag konstaterade när jag läste Vattnet drar är flera av huvudpersonerna människor med lägre status: folk som sysslar eller åtminstone har sysslat med skumrask och hembränning. En del är personer som betraktas som udda och en del har halkat snett i livet och i sina relationer. Det finns någonting skönt opolerat och oborstat över den här huvudpersonerna i den här trilogin och jag gillar det verkligen.
Dessutom är den här boken väldigt spännande från sida ett, utan att för den sakens skull hasta iväg och bli rörig. Faktum är att jag verkligen tycker att Berget offrar håller hela vägen på ett sätt som avslutande delar inte nödvändigtvis gör i alla serier. Allt får ett bra avslut och författaren faller inte i fällan och håller sig kvar för länge, försöker inte förklara varenda liten detalj eller skriva läsaren på näsan med en lång epilog.
Jag tycker att hela den här serien är riktigt bra och för mig känns det oklart varför den kategoriseras som ungdomsbok; Jag tycker att den kan läsas med mycket god behållning av vem som helst. Den passar till och med för sådana som jag, som brukar bli mörkrädd av skräck och ofta undviker den genren. Det här är inte en trilogi utan död, elände och äckel, men det är absolut inte på en nivå så att man börjar tända lamporna hemma utan mer som en spännande krydda.
De trodde att det var över nu. Att alla offer skulle vara nog. Men den uråldriga ondskan lever ännu i Gästriklands skogar och den sprider sig. Till hotellet i Falun där snart artonåriga Jenny gömt sig från någon som vill hämnas. Till Gävle där studenten Beata inte längre kan undfly bergsmännens mörka arv. Till Hofors där den gamla, Gunhild av väktarnas släkt, famlar i tid och rum efter vägledning. Till hennes barnbarn, djurskyddsinspektören Krister, som kämpar för att hinna bli den Channak världen behöver, innan avgrunden öppnar sig helt.
Sista delen i Madeleine Bäcks skräcktrilogi för unga vuxna flätar samman glesbygdsvardag och mystik med historik, mytologi och folktro.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Anna-Karin Hirdwall. Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Natur och kultur), 2019 (den här ljudboken, A nice noise). Antal sidor: 299 (ca 8,5 h lyssning). Läs även Vattnet drar och Jorden vaknar. ISBN: 9789178530045, 9789127144798. Andra som läst: Eli läser och skriver, Prickiga Paula och böckerna.
Madeleine Bäck
Madeleine Bäck (född 1976) är en svensk författare och journalist. Vattnet drar (2015) är hennes debutroman. Madeleine Bäck har en Facebooksida.
Jorden vaknar är den andra delen i Madeleine Bäcks spännande skräcktrilogi som utspelar sig runt Hofors. Nu har något vaknat och en udda trio verkar vara enda hoppet att mota det tillbaka. Betyg: 4+ kattöron av 5.
Jorden vaknar av Madeleine Bäck är uppföljaren till Vattnet drar, som jag läste för något år sedan. Trots att det har gått ett bra tag sedan min senaste bekantskap med Bäcks skräckis från Hoforstrakten så sögs jag verkligen rakt in och fastnade direkt för den här andra delen. Det är spännande från sida ett och även om jag inte minns alla detaljer från Vattnet drar så minns jag tillräckligt mycket för att känna mig omedelbart engagerad.
Det har under en period varit en mikrotrend att låta böcker utspela sig i småstäder och bruksorter och det är verkligen inte ett dumt grepp. Det finns många som kan relatera och känna igen sig i miljöerna och kulturen, däribland jag själv, som har mycket svårare att gå igång på t.ex. Stockholmsskildringar. Dessutom blir det väldigt bra när man dessutom stoppar in övernaturliga inslag. Här är det bergsmän och häxor (fast så kallar de sig inte själv, naturligtvis!) som dyker upp, sådant som anknyter till folktro och bygden.
I Vattnet drar introducerades flera av de personer och omständigheter som fortfarande är aktuella i Jorden vaknar: en kraftfull sten som stulits från en kyrka, en ung kvinna som närmast verkar har försvunnit ner i vattnets djup, en ung man med en sällsynt förmåga att kommunicera med djur, en äldre dam som samlar kraft från kattöron, blod och spikar. Boken är helt enkelt fylld av människor med speciella band och förmågor som de fram till nu inte har förstått vidden av. Nu tvingas de konfrontera något ont som har väckts till liv och börjat vandra. Det är ett spännande persongalleri, med blandade personligheter och åldrar När någonting större dyker upp suddas sådana omständigheter ut.
Jag tycker att Jorden vaknar är en riktigt spännande och läsvärd skräckberättelse. Nu längtar jag bara efter att läsa den avslutande delen!
I ett litet samhälle i Gästrikland har ett kyrkoinbrott gått snett. Urgamla krafter har sluppit lösa i skog och vatten. Gränsen mellan levande och döda har suddats ut. Bara Gunhild, kvinnan i skogen, verkar veta vad det handlar om. Till sin hjälp behöver hon katter, blod, järn och två ovilliga och rädda ungdomar. Beata, som förlorat sin vän till de mörka krafterna, och Krister, barnbarnet som hon inte haft kontakt med. Han som verkar dela hennes syner och som plågas av sin länk till det som vaknat.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Sanna Krepper. Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Natur & Kultur), 2017 (den här ljudboken, A nice noise). Antal sidor: 359 (ca 10 h lyssning). ISBN: 9789127144781.
Madeleine Bäck
Madeleine Bäck (född 1976) är en svensk författare och journalist. Vattnet drar (2015) är hennes debutroman. Madeleine Bäck har en Facebooksida.
Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm är en snygg, men lite svår bok om en gruppvåldtäkt: de som vill glömma den och den som vill göra en film om den. Betyg: 2 fashionabla villor av 5.
Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm är en kort men effektiv roman om människor med kopplingar till en gruppvåldtäkt: en tonårig tjej som blev våldtagen av en grupp jämnåriga. Det hela skedde i stans finare kvarter. Nu är de inblandade vuxna. En av de som helst vill glömma händelsen är Gusten, som själv medverkade, och Nathan, rikemanssonen och den som drev på. En som tvärtom vill återvända till händelsen är Cosmo ”an entrepreneur at heart”, som planerar att göra en film om det som hände. Boken glider fram och tillbaka mellan Gusten, Nathan och Cosmo, men också mellan vännerna Saga-Lill och Emmy. Den sistnämnda är Gustens exflickvän och den förstnämnda har någon slags relation med honom i detta nu. Några av förövarnas mammor är också viktiga personer: Nathans karriärmamma och Gustens mamma, som är operasångerska. Sascha, offret i berättelsen, finns också med, men med en förvånansvärt liten roll.
Jag lyssnade på boken i uppläsning av författaren själv. Författaruppläsningar kan vara toppen och finlandssvenska är förmodligen den mest behagliga dialekt man kan lyssna till, ändå var den här boken märkligt svår att lyssna på. Det är många olika personer och berättelsen flyttas i tid och rum och är svår att hänga med i som lyssnare, i alla fall i min mening.
Boken innehåller många referenser till det 00-tal då den utspelar sig och då handväskor och bloggar hade sin storhetstid. Emmy är en av de som bloggar och som kämpar med att skapa content och polera den yta som visas upp i flödet. På ett sätt är det de här bitarna som fastnade mest. Jag är verkligen en nostalgiker och jag har hittills inte läst speciellt många skildringar av just 00-tal. Det känns orättvist mot boken att just de här glimtarna är det som lever kvar, men jag tror helt enkelt att boken är för spretig för att funka riktigt bra som ljudbok. Är du sugen på att läsa den här romanen, som hyllats på kultursidor i både Sverige och Finland, så tipsar jag om att läsa pappers- eller e-boken.
I centrum av romanen finns två kvinnor i tjugosjuårsåldern, väninnorna Saga-Lill och Emmy Stranden, båda från Gråbbå. Emmy är småbarnsmamma, gift med Mats, en äldre, garvad placeringskonsult. Saga-Lill är en vilsen före detta teologistuderande som försöker hitta fotfäste. Och så Gusten Grippe, deras vän, som växte upp i den fashionabla villastaden där en brutal gruppvåldtäkt inträffade i huset nere vid sjön. Det gamla brottet är egentligen utagerat. Men plötsligt återvänder Cosmo Brant, den alltid lika ivrige entreprenören, numera filmproducent, för att göra en film om brottet med titeln Vem dödade bambi?
Vem dödade bambi? är en berättelse om kvinnlig vänskap och konkurrens, om pojkar prisgivna åt varandra och om familjer som går sönder.
Förlagets beskrivning
Uppläsare: Monika Fagerholm. Utgivningsår: 2019 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboken, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 218 (ca 9 h lyssning). ISBN: 9789178275045, 9789100181291.
Monika Fagerholm
Monika Fagerholm (född 1961) är en finlandssvensk författare, bland annat känd för Underbara kvinnor vid vatten och den augustprisbelönade Den amerikanska flickan.
Spådomen, Agneta Pleijels memoarer, är en underbar skildring av att vara ung och bli sig själv medan man försöker att förstå vad som händer mellan de vuxna runt omkring. Betyg: 5 professorer av 5.
Spådomen av Agneta Pleijel är Pleijels memoarer, där hon ser tillbaka på sina barndomsår, uppväxt och vuxenblivande. Hon växer upp med sina två småsystrar i en familj som under många år lever ett kringflackande liv. Pappan är matematikprofessor och hans jobb för familjen från USA till Årsta till Lund. Agneta har svårt att komma in i sina nya skolklasser och hitta sammanhang. Böckernas värld blir en av de konstanter hon håller fast vid. Hon slukar böcker och lär sig allt möjligt om livets mysterium. Mobergs Utvandrarna utgör exempelvis en tidig sexualundervisning. Agneta häpnar över vad hon läser och har plötsligt kunskap som imponerar på andra flickor i samma ålder. Det här är verkligen en ogenerad och oväntat rolig berättelse om att vara en ung flicka. Det är så mycket som ingen talar om. Mens, onani, sex. Huvudpersonens sökande efter kunskap och svar är taffligt, rörande, roligt.
Vad som heller ingen pratar om är de vuxnas egna hemligheter om sig själva och varandra. Mamman, en skicklig musiker, har behövt lägga mycket åt sidan för att följa sin man och sköta flickorna. Redan som barn förstår Agneta innerst inne att mamman är olycklig. Läget hemma är ofta spänt och påverkat av skuldkänslor och dåligt samvete. Snart visar det sig också att pappan har sina hemligheter: en vän till familjen är också pappans älskarinna. Det verkar vara något som alla på stan känner till. Utom mamma?
Jag föreställer mig att det måste vara oerhört svårt att skriva sina memoarer. Vad är värt att lyfta fram, vilka minnen är sanna och vilka har förändrats genom årens lopp? Hur håller man ihop berättelsen och får till en begriplig röd tråd? Vad vill en författare ens säga med sina memoarer? Jag har inte läst så mycket i genren, men misstänker att en hel del faktiskt inte håller måttet. Agneta Pleijel lyckas dock få ihop precis allting. Allt är noga avvägt och passar in och berättelsen är ständigt intresseväckande och omväxlande rolig, hjärtskärande, uppfriskande, sorglig. Pleijel skriver med igenkänning (trots att jag är nästan 50 år yngre än henne), humor och skärpa. Utan att själv vara ett skilsmässobarn tycker jag mig plötsligt förstå precis vad det kan innebära att stå mitt i en familj där det händer saker i det fördolda och där allt är på väg att rivas itu. Effekterna av det som händer i Pleijels familj fortsätter som ett sår in i Agneta Pleijels eget (kärleks)liv. Åtminstone för en tid. För mot bokens slut är Pleijel verkligen på väg att kasta sig ut i vuxenlivet. Allt kan finnas inom räckhåll. Jag minns precis den känslan av att vara runt 20 och på väg att göra något av sitt liv. Efter den här läsningen påminns jag om att det är en process om alltid pågår. Vilket liv väljer du?
För mig är Spådomen en roman som har allt, en uppfriskande, tänkvärd och vackert berättad uppväxtskildring som jag kommer att bära med mig länge.
Jag visste inget om människan vars ögon jag mötte i spegelglaset. Högst osäkert om jag gillade henne. Jag trodde inte det. Jag förstod ingenting. Jag hade inte den blekaste aning. Jag ville mest bara tre saker. Bli fri, skriva, få orgasm. Och senare, mycket längre fram, kanske få ett barn.
Ur Spådomen av Agneta Pleijel
Spådomen av Agneta Pleijel
Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Norstedts). Läs även uppföljaren, Doften av en man. Antal sidor: 266. ISBN: 9789113059549.
Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.
Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa – böckerna ger ord åt tillvarons vaghet – liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.
Långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon? Hon måste vakta noga på sig själv. Skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap alltmer förvandlas till. Hon tror på miraklet, magin och förvandlingen.
Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.
Förlagets beskrivning
Agneta Pleijel
Agneta Pleijel (född 1940) är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).
Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo är en superfin ungdomsbok om blyghet, vänskap och om psykisk ohälsa. Betyg: 4+ pianon av 5.
Inuti huvudet är jag kul är en ungdomsbok av Lisa Bjärbo. Den kretsar kring Liv, som precis har flyttat ut på landet tillsammans med sin pappa. Steget från att bo i lägenhet mitt i Stockholm till att bo i ett renoveringsobjekt många kilometer från närmsta samhälle kan vara en stor omställning, inte minst när man inte har någon bil i familjen och när man är vegan medan ens grannar är mjölkbönder. För Liv blir dock flytten oväntat tuff av andra orsaker. Hon är blyg, osäker och socialt otränad. Nu ska hon försöka komma in i en helt ny gymnasieklass och lära känna nya människor. Bara att smälta in på bussen till skolan är lite av en pärs.
Hon har jämnåriga i sin närhet, en tjej som börjar prata med henne på bussen och en kille som går i hennes franskagrupp. De lyckas få Liv att känna sig någorlunda bekväm och lyckas få henne att glänta lite på dörren. När saker och ting ser ut att ordna sig rasar dock allt. När Liv måste hålla en muntlig prestation i skolan blir det bara för mycket och hon drabbas av en panikångestattack.
Inuti huvudet är jag kul är en insiktsfull och berörande berättelse om att vara ung och blyg och om att lida av panikångest. Som läsare känner man med Liv från sida ett och det är svårt att släppa boken. Man vill henne väl och sitter hela tiden och hoppas att hon ska våga släppa andra inpå livet och bli ”räddad” från den begränsande situation hon har hamnat i. Men så enkelt är det såklart inte, vilket författaren verkligen lyckas förmedla. Jag tycker verkligen att Bjärbo lyckas skildra hur svårt det kan vara att lida av psykisk ohälsa och blyghet, men också väcka hopp. Och framför allt har hon skrivit en himla fin ungdomsbok som också rymmer en stor dos kärlek och vänskap. En riktigt fin bok, läsvärd för både unga och vuxna.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?
Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.
Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.
Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?
Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.
Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.
Lisa Bjärbos berättelse om den blyga Liv och hennes översociala pappa lämnar ingen oberörd.
Förlagets beskrivning
Lisa Bjärbo
Lisa Bjärbo (född 1980) är en svensk journalist och författare. Hon har skrivit ett flertal barn- och ungdomsböcker och har också medförfattat de populä Ara Mera vego-kokböckerna. Lisa Bjärbo har en blogg, instagrammar under @onekligen och twittrar under @onekligen.
Timglaset av Tracy Rees är en mysig feelgood om kärlek, vänskap, familjehemligheter och om att våga ta en ny väg i livet. Den väcker också lust att resa till Wales. Betyg: 4 danslektioner av 5.
Timglaset av Tracy Rees växlar mellan att utspela sig 1950 och 2014. Under 2014 får vi följa Nora, som har fått något av en livskris. Hon har brutit upp från sin relation och nu väljer hon också att lämna det jobb där hon har suttit fast väldigt länge. Osäker på vad hon ska göra med sitt liv bestämmer hon sig för att resa bort och komma bort från livet hon lever i London. Hon hamnar i den lilla kustorten Tenby i Wales.
Det är samma plats där hennes mamma, Chloe, spenderade alla sina somrar under tonåren. I delarna som utspelar sig 1950 får vi följa just Chloe i sommaridyllen där det mesta kretsar kring de populära tonårs-danserna och diverse intriger kring dessa, men där hon också har en riktigt nära vän i den yngre pojken LLew.
Mycket i den här boken är såklart väldigt förutsägbart, kan man väl våga påstå. Det står nämligen snart klart att Chloe döljer en hemlighet, någonting från det förflutna och något som också är förklaringen till att hennes Tenby-somrar abrupt tog slut efter den där sommaren 1950. Allt detta vecklas ut under läsningens gång tills Chloes och Noras berättelser möts mot slutet. Längs vägen finns det såklart utrymme för en hel del kärlek och romantik (med en del missförstånd och komplikationer). Jag har en tendens att bli irriterad när det blir för kliché och förutsägbart, men i det här fallet blev jag faktiskt bara charmad. Kanske spelade det in att jag precis innan läste en riktigt dålig feelgood-roman och att den här framstår som så mycket bättre i jämförelse, men förmodligen är det väl het enkelt så att det här är en riktigt läsvärd bok.
Jag har aldrig varit i Wales och jag har aldrig haft speciellt bra koll på den delen av Storbritannien heller, men den här boken lyckas verkligen sälja in stället. Det verkar så himla mysigt och fint och språket är härligt (hade jag inte lyssnat på ljudboken hade jag inte haft någon aning om uttalet, så jag är glad att jag lyssnade istället för att läsa själv). Kanske blir det lite extra idylliskt eftersom läsaren får se det genom Chloes barnsliga och naiva tonårsögon. Det finns någonting så oskuldsfullt och gulligt med hennes danser och strandliv med Llew och jag rycktes med och blev charmad över både platsen och tiden och stämningen.
Jag tyckte riktigt mycket om Timglaset. Det är den perfekta, avkopplande boken: lättsam, utan att vara banal, mysig utan att vara allt för stereotyp. Det här är en av årets feelgood-favoriter för min del.
Timglaset av Tracy Rees
Men i morgon skulle hon vakna till fiskmåsarnas skrin och löftet om en lång, solig dag i frihet. Dagarna skulle gå och Chloe skulle vara lycklig, skriva hem varje dag och posta breven en gång i veckan, och hennes hiraeth skulle lätta. Vid det här laget kände hon till dagarnas rytm, för det här var hennes fjärde sommar hos den andra sidan av familjen, den ”fina” sidan.
Och det här skulle bli den bästa sommaren hittills, för nu var hon tretton! Och det betydde – det knöt sig i magen bara hon tänkte på det – att i år, för allra första gången, skulle hon, Chloe Samuels, få gå på Tenby Teens sommardans! Hur skulle en människa kunna överleva såhär mycket upprymdhet?
Ur Timglaset av Tracy Rees
Originalets titel: The Hourglass (engelska). Översättare: Carina Jansson. Uppläsare: Lisa Werlinger. Utgivningsår: 2017 (första brittiska utgåvan), 2019 (första svenska utgåvan, Piratförlaget), 2019 (den här ljudboksversionen, Piratförlaget). Antal sidor: 512 (ca 12 h lyssning). ISBN: 978-91-642-0576-6, 978-91-642-3408-7.
2014 Nora har alltid tagit för givet att hennes liv skulle gå som på räls. Tills allt en dag faller samman. När oro och dålig sömn tar över hennes liv bestämmer hon sig för att resa bort och dras till den lilla orten Tenby i Wales, som hon besökt tidigare. Denna vackra plats vid kusten döljer hemligheter, men visar sig också ha en förmåga att läka de mest plågsamma minnen.
1950 Som tonåring vistas Chloe i Tenby varje sommar. Hon bor hos sina släktingar och tillbringar långa härliga dagar på stranden. De idylliska somrarna följer på varandra, tills hon en dag möter en spännande, några år äldre kille som hon omedelbart blir förälskad i. Men samma kväll som de ska ha sin första träff händer något som kommer att förfölja henne resten av livet.
Timglaset är en varm roman om att hitta kärleken och om en plats som döljer familjehemligheter. Bästsäljande författaren Tracy Rees skriver med känsla om människor och deras längtan efter att hitta hem.
Förlagets beskrivning
Tracy Rees
Tracy Rees är en brittisk författare, bosatt i Wales. Timglaset är hennes tredje roman och hennes första roman på svenska. Tracy Rees twittrar under @AuthorTracyRees.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
